Nr. 2009-25 UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 2008 Hydrografi Författare: Torbjörn Lindkvist, SMHI Helma Lindow, SMHI Provtagare: Björn Becker, SMHI Bo Juhlin, SMHI Hans Olsson, SMHI Jenny Lycken, SMHI Fredrik Lundgren, Toxicon AB SMHI 2009-04-30 ÖVF Rapport 2009:2
Rapport Författare: Uppdragsgivare: Rapportnr: Torbjörn Lindkvist ÖVF 2009:2 Helma Lindow Öresunds vattenvårdsförbund SMHI 2009-25 Granskare: Granskningsdatum: Dnr: Version: Patricia Moreno-Arancibia 2009-04-19 Elisabeth Sahlsten 2009-04-30 2004/1491/204 1.0 2
Årsrapport 2008 Hydrografi Öresunds Kustvattenkontroll Författare: Torbjörn Lindkvist, SMHI: Hydrografi Helma Lindow, SMHI: Hydrografi Provtagare: Björn Becker, SMHI Bo Juhlin, SMHI Hans Olsson, SMHI Jenny Lycken, SMHI Fredrik Lundgren, Toxicon AB Analyser: Oceanografiska laboratoriet, SMHI. Elisabeth Sahlsten, SMHI, laboratorie- och kvalitetsansvarig. ISSN 1654-0689 Uppdragstagare SMHI 601 76 Norrköping Uppdragsgivare Öresunds vattenvårdsförbund c/o Bo Leander SWECO VIAK, Box 286 201 22 Malmö Distribution Öresunds vattenvårdsförbund Klassificering (x) Allmän ( ) Affärssekretess Nyckelord Projektansvarig Katarina Lotta Fyrberg 031-751 8978 lotta.fyrberg@smhi.se Kontaktperson Bo Leander 070-586 71 68 bo.leander@sweco.se Kustvattenkontroll, miljöövervakning, Öresund, årsrapport, 2008, hydrografi
Innehållsförteckning 1 SAMMANFATTNING...5 2 VÄDERÅRET...6 3 STRÖMMAR...8 3.1 Strömförhållanden/vattenmassor i Öresund... 8 3.2 Flöden genom Öresund 2008... 9 4 HYDROGRAFI...9 4.1 Provtagningsprogram... 9 4.2 Metodik... 11 5 RESULTAT...14 5.1 Salthalt... 19 5.2 Temperatur... 20 5.3 Siktdjup... 20 5.4 Syrgas och syremättnadsgrad... 22 5.5 Närsalter och totalhalter... 25 5.5.1 Fosfor...25 5.5.2 Kväve...26 5.5.3 Silikat...28 5.5.4 POC partikulärt organiskt kol...29 5.5.5 Kvoten POC/PON...30 6 REFERENSER...31 7 BILAGOR...32 7.1 Bilaga 1. Stationstabell... 32 7.2 Bilaga 2. Station W Landskrona... 35 7.3 Bilaga 3. CTD data... 36 7.4 Bilaga 4. Metoduppgifter... 39 4
1 Sammanfattning På uppdrag av Öresunds Vattenvårdsförbund (ÖVF) genomförde Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) fysikalisk-kemiska undersökningar vid fem provtagningsstationer. Stationerna provtogs minst en gång per månad och sammanlagt besöktes området 14 gånger under 2008. Stationerna benämns Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2), Lommabukten (ÖVF 4:8), Lommabukten (ÖVF 4:11) samt Höllviken (ÖVF 5:2). Vid samtliga stationer gjordes även CTD-profilmätningar av salt och temperatur. Dessutom analyserades halterna av partikulärt organiskt kol (POC) och partikulärt organiskt kväve (PON). Resultat och analyser av provtagningarna för år 2008 sammanfattas i denna rapport. För att bedöma resultaten användes medelvärden och standardavvikelser för perioden 1997-2007 som normalvärden. Dessa data är hämtade från svenska havsarkivdatabasen (SHARK). Resultaten jämfördes sedan mot normalvärdena för att ge en indikation om 2008 års mätningar överrensstämde eller avvek från dessa normalvärden. För parametrarna närsalter, syrgas och siktdjup har Naturvårdsverkets nya Bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon (2007) använts som bedömningsunderlag. Väderåret år 2008 var ännu ett år med en varm vinter och en ostadig sommar. Månadsmedeltemperaturen låg under hela året över medelvärdet för perioden 1961 1990. Speciellt varmt var det i början av året då månadsmedeltemperaturen låg 4-5 o C över medelvärdet för 1961-1990. En kraftig värmebölja i juli bidrog till att månadsmedeltemperaturen låg ca 3 o C över medelvärdet. Nederbörden varierade mycket mellan både extremt torra (maj och september) till extremt blöta (mars, augusti) månader. Sex mindre inflöden (15 till 25 km 3 ) av saltvatten från Kattegatt till Östersjön passerade Öresund under 2008. Det totala utflödet från Östersjön var lite större än det genomsnittliga utflödet för perioden 1977 2007, men låg ändå på en normal nivå. Vid ett antal mättillfällen ses tydliga signaler av vattenflöden genom Öresund i salthaltsmätningarna. Vattenmassan i Höllviken (ÖVF 5:2) visade på förekomsten av djupvatten i hela vattenkolumnen i både juni och oktober. I juni låg salthalten här över 18.3 på alla djup vilket är mycket över det normala. Årets lägsta siktdjup (mellan 1.5 och 4.5 m) mättes i slutet av februari vid alla stationer förutom Höllviken (ÖVF 5:2). Det kunde inte hittas någon entydig förklaring för de låga siktdjupen så tidig på året. I Höllviken registrerades lägsta siktdjupet i november i samband med höstblomningen. På flertalet stationer låg syrgashalten i bottenvattnet mellan ca 6 ml/l och drygt 9 ml/l. I Lommabukten (ÖVF 4:8) förekom det en syrgashalt i bottenvattnet på omkring 4 ml/l i juli och oktober. Årets lägsta syrgashalt, 3.24 ml/l i bottenvattnet observerades i juli i Höllviken (ÖVF 5:2). Generellt var statusen när det gäller näringsämnen måttlig eller otillfredsställande för Öresundsområdet. Fosfathalterna har börjat sjuka om man jämför med de senaste årens resultat, men de ligger fortfarande ofta över medelvärdet för perioden 1997 2007 och ibland över det normala. I juli observerades årets högsta totalfosforhalt 1.93 µmol/l i bottenprovet i Höllviken (ÖVF 5:2). Vattnet i bottenskiktet kom vid detta tillfälle ur ett djupare skikt i Kattegat. Årets kvävehalter låg inom gränsen för det normala. Statusen för kväve på vintern 5
var sämst i Lommabukten (dålig både för DIN och totalkväve) och bäst vid Höganäs (god för tot-n). Halterna av silikat var höga eller mycket höga vid ett antal mättillfällen under främst vår och sommar. 2 Väderåret Ännu ett ovanlig varmt år En sammanfattning av vädret i Öresundsområdet under 2008 ges i figur 1 i form av månadsmedelvärden av temperatur och totala mängden nederbörd per månad i Helsingborg. Även månadsmedelvärden för perioden 1961 1990 ges i figuren. Månadsmedeltemperaturen för 2008 låg under hela året över medelvärden för 1961 1990. 2008 blev ett utav de varmaste åren under de senaste hundra åren. Året inleddes med en nästan oavbruten införsel av mild Atlantluft som gav milt väder och rikligt med nederbörd. Först under påskveckan i mitten av mars slog kylan till och slutet av månaden blev årets kallaste period med temperaturer som låg betydligt lägre än temperaturen under vintermånaderna januari och februari. Sommaren inleddes och avslutades med värmeböljor. Sommarmånaderna i Öresundsområdet kännetecknades dock av ostadigt väder. Höstmånaderna var ganska normala jämfört med medelvärdena för perioden 1960-1990 när man tittar på temperaturutvecklingen. Nederbörden var dock nära hälften av medelvärdet medan den under oktober var en bra bit över medelvärdet. Vintern inleddes med ett antal kalla dagar med snö mellan den 21 och 25 november. Temperaturerna började stiga igen i mitten av december och dygnsmedeltemperaturen för december låg under ett antal dagar över 5 C vilket för Öresundsregionen är ovanligt varmt. Under juldagen förstärktes ett högtryck över södra Sverige vilket ledde till tidvis klart väder och minusgrader under årets sista dagar. Mycket mild vinter Medeltemperaturerna under januari och februari låg mellan 4 och 5 C över månadsmedelvärdena för 1961-1990. Januaris högsta lufttemperatur uppmättes till 10.1 C i Barkåkra (Änglaholm). Med undantag för några enstaka dagar i början av januari var det barrmark under hela vintern. Medan nederbördsmängden under januari var något över månadsmedelvärdet för 1961-1990 blev februari en torr månad vid Götalands ostkust. Mer vintrig än under vintern Kylan slog till under påskveckan vilket ledde till att medeltemperaturen under mars trots en varm början inte hamnade mer än 1.5 C över månadsmedelvärdet (1961-1990). Den 21 mars drog ett kraftigt snöoväder in över södra Götaland. Den stora mängden snö som föll bidrog till att Helsingborg fick under mars 100 mm nederbörd vilket är den högsta marsnederbörden sedan mätningarna startade 1931. Den 23 mars registrerades årets näst lägsta temperatur i Helsingborg med -7.1 C (bara i november var det kallare då temperaturen uppmättes till -7.6 C den 24/11). Under april ökade dock temperaturen snabbt och månaden blev den tionde april i rad som var varmare än månadsmedelvärdet för1961-1990. Även maj blev en varm och solig månad och i Lund registrerades rekordmånga soltimmar (364). Nederbördsmängden varierade mycket från månad till månad under våren (se figur 1). I mars var nederbördsmängden nästan dubbelt så stor som månadsmedelvärdet medan maj blev årets torraste månad med en nederbörd bara hälften så stor månadsmedelvärdet. Ostadigt sommarväder Sommaren inleddes med ovanligt höga temperaturer i början av juni. Den 10 juni var det dock slut på värmen och vädret var fram till tredje veckan i juli svalt och ostadigt med enstaka kraftiga regnskurar. I slutet av juli var det dock dags för sommarens andra och kraftigaste 6
värmebölja. Den 27 juli registrerades årets högsta temperatur i Helsingborg med 30.5 C, vilket är knappt 0.5 C mindre än rekordet från 2005. Medeltemperaturen för juli låg ca två grader över medelvärdet för perioden 1961 1990 vilket var den högsta avvikelsen bortsedd ifrån vintermånaderna. Värmen bröts under fruntimmersveckan. Den 4 augusti drog en ovanlig kraftig sommarstorm med orkanbyar vid kusten in över de södra delarna av landet. I Helsingborg föll det 68.7 mm regn denna dag och enligt privata mätningar föll upp mot 150 mm regn på de skånska åsarna. De följande dagar passerade ett antal regnområden över södra Sverige och den 9 augusti drog ett åskväder med lokalt mycket kraftiga vindbyar in över Malmö och dess omgivningar. Även resten av augusti var det mycket regn och åska. Månadsnederbörden för augusti blev med 202 mm nära tre gånger större än månadsmedelvärdet för perioden 1961-1990. Torr september och mild förvinter September hade högtrycksbetonat väder vilket innebar betydlig mindre nederbörd än normalt. Oktober blev desto blötare. Från den sjunde oktober passerade ett antal fronter med nederbördsområden södra Sverige och ledde till ostadigt väder. Från den 20 november sjönk temperaturen under nollstrecket och det förekom en del snö. Redan efter en vecka töade dock snön bort då varm luft med dimma och regn strömmade in över Sverige. December blev så återigen varmare än normalt, i Helsingborg låg månadsmedeltemperaturen nästan 1 C över det normala. Den 20 december ledde ett intensivt lågtryck till stormbyar på 25 m/s i Malmö. Figur 1. Temperatur och nederbördsförhållanden vid Helsingborg 2008 samt medelvärden från normalperioden 1961-1990. 7
3 Strömmar 3.1 Strömförhållanden/vattenmassor i Öresund Öresund utgör tillsammans med Bälten tröskelområdet mellan Östersjön och Västerhavet. Öresund sträcker sig från Falsterbo i söder till Kullen i norr. Det största djupet Öresund uppgår till ca 50 m och ligger öster om Ven. I sundet finns vidsträckta grundområden, t.ex. i Lundåkrabukten söder om Landskrona och i Lommabukten norr om Malmö. Tröskelområdet tvärs över Öresund vid Drogden är grunt med ett vattendjup på mindre än 10 m. Strömmarna i Öresund drivs av sötvattenöverskottet i Östersjön och av hög- och lågtrycksförhållanden i haven runt Sverige. Den årliga tillförseln av sötvatten från land gör att Östersjöns yta i genomsnitt under året ligger högre än Kattegatts yta och därför strömmar ytvatten norrut genom Öresund och Bälten. Även om ytströmmen i genomsnitt under en längre period är nordgående och går ut i Kattegatt, bestäms ytvattenflödena från dag till dag av vattenståndsskillnaderna mellan sydvästra Östersjön och södra Kattegatt och det är inte ovanligt med strömhastigheter i ytan på mer än 1 m/s. Vattenståndskillnaderna beror främst på storskaliga variationer hos vinden och lufttrycket, och varierar på en tidsskala av dygn eller veckor. Tidvattnet saknar i princip betydelse för vattenomsättningen i sundet. Den normala skiktningen i Öresund består av ett sötare ytskikt av främst östersjövatten ner till 10 15 m djup med en salthalt på 8-15 psu. Under det kommer först ett lager som består av ytvatten från Kattegatt med en salthalt på 18-24 psu. Allra djupast återfinns saltare vatten från Kattegatts djupområden med en salthalt på 30-34 psu. Ytvattnets salthalt i Öresund ökar från ca 8 psu i söder genom blandning mellan skikten till ca 15 psu norr om Helsingborg. Medelströmbilden i Öresund visar en nordgående ström i ytan ner till 10-15 m djup. Under det lagret strömmar vattnet söderut i de vattenmassor som består av yt- och djupvatten från Kattegatt. Vattnet som strömmar söderut blandas efterhand upp i ytlagret. Vid Drogdentröskeln med en tröskeldjup på 8 m är omblandningen högst på grund av bottenfriktionen. Variationerna runt den beskrivna medelströmbilden är stora. Strömmarna byter ofta riktning och vid t.ex. lågtryckspassager med hårda sydvästliga vindar kan hela vattenmassan i Öresund bestå av vatten från Kattegatt med hög salthalt som strömmar söderut över tröskeln och in i Östersjön under flera dygn. De höga strömhastigheter som är vanliga skapar tillsammans med sundets topografi storskaliga virvlar i bland annat Lundåkrabukten och Lommabukten. Corioliskraften, som genereras av jordrotationens högervridande effekt, medför att ytlagret blir djupare på den svenska sidan vid nordgående ytström och djupare på den danska sidan när ytströmmen går söderut. 8
3.2 Flöden genom Öresund 2008 Genom att mäta salinitet, temperatur och vattenstånd kan flödet genom Öresund beräknas (Håkansson 1998). SMHIs kontinuerliga mätningar i sundet ger information om nettoinflödet genom Öresund för varje timme. Resultatet för 2008 redovisas i figur 2. Figur 2. Ackumulerat inflöde (km 3 ) till Östersjön genom Öresund år 2008 samt medelvärde och standardavvikelse 1977-2007. Utflödet från Östersjön genom Öresund var under 2008 totalt 370 km 3 vilket är 15 km 3 mer än medelflödet 1977 2007 men ändå inom det normala (avvikelse mindre än en standardavvikelse). Inga större inflöden av saltare vatten till Östersjön genom Öresund förekom under 2008. Dock förekom 6 mindre inflöden (15 25 km 3 ) till Östersjön. De största utflödena från Östersjön sker under våren från mars till maj då flodernas vårflöden pågår. Strömförhållandena i Öresund orsakade av vattenutbytet mellan Östersjön och Kattegatt har alltså varit normala utan extrema situationer. 4 Hydrografi 4.1 Provtagningsprogram Under 2008 genomfördes fysikalisk-kemiska undersökningar på två djup, 0,5 meter under ytan och 1 meter över botten, vid fem provtagningsstationer: Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2), Lommabukten (ÖVF 4:8), Lommabukten (ÖVF 4:11) och Höllviken (ÖVF 5:2). Provtagningsfrekvensen har varit en gång i mitten av varje månad, dock utfördes provtagning under februari månad både i början, mitten och slutet av månaden. 9
Under år 2008 genomfördes sammanlagt 14 provtagningar. Från vattenproven från de båda djupen har samtliga parametrar i bilaga 4 analyserats och resultaten är sammanställda i bilaga 1. Temperatur och salinitet har i tillägg mätts med hjälp av CTD-sond, för att få en profil över djupet. Resultat från CTD profilmätningar, från stationerna inom ÖVF:s provtagningsområde, finns i tabellform stationsvis presenterade i bilaga 7.3. Stationernas positioner framgår av figur 3 och tabell 1. Figur 3. Karta över provtagningsstationer. Tabell 1. Stationsnamn, lägeskoordinater och vattendjup (m) på de fem stationer som ingår i Öresunds vattenvårdsprogram när det gäller hydrografi. Station Latitud N Longitud E Vattendjup ca, m ÖVF 1:1 56 13.00' 12 31.00' 9 ÖVF 3:2 55 47.10' 12 54.40' 8 ÖVF 4:8 55 41.20' 13 02.20' 8 ÖVF 4:11 55 39.05' 13 02.10' 3 ÖVF 5:2 55 30.80' 12 52.85' 6 10
I bilaga 7.2 redovisas utvalda data från station W Landskrona. Denna station provtages en gång per månad och ingår i svenska utsjöövervakningen, som SMHI utför med fartyget R/V Argos. Stationen får i denna rapport representera de öppnare delarna av Öresund. En sammanställning av metoduppgifter för de olika analyserade parametrarna finns i bilaga 7.4. 4.2 Metodik I denna utvärdering presenteras resultaten av följande utvalda parametrar i diagram i 3 figurerna 4-8: temperatur, salthalt, fosfatfosfor ( PO 4, anges i fortsättningen som PO 4 ), löst oorganiskt kväve (DIN), silikat (SiO 3 ), syrgasmättnad (O 2 -mättnad), totalfosfor (Tot-P) och totalkväve (Tot-N). För att bedöma de hydrografiska parametrarna används för stationerna Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2), Lommabukten (ÖVF 4:8) och Höllviken (ÖVF 5:2) medelvärden och standardavvikelse för perioden 1997 2007 som normalvärden. För provtagningsstationen Lommabukten (ÖVF 4:11) som tillkom 1999 används medelvärden och standardavvikelse för perioden 1999 2007, se tabell 2. Tabell 2. Bedömningsgrunder för de hydrografiska parametrarna i ÖVF:s provtagningsområde. Avvikelse Bedömning < 2 standardavvikelser under medelvärde Mycket under det normala < 1 standardavvikelse under medelvärde Under det normala Inom gränsen för standardavvikelse Normalt > 1 standardavvikelse över medelvärde Över det normala > 2 standardavvikelser över medelvärde Mycket över det normala Jämförelserna ger en indikation på om 2008 års mätningar innehåller extremt höga eller låga värden på parametrarna. De presenterade värdena är medelvärden mellan ytvattenvärden och bottenvattenvärden för varje mättillfälle om inget annat anges. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Vid årsskiftet 2007/2008 utkom nya bedömningsgrunder för vattenarbetet i Sverige (Naturvårdsverket: handbok 2007:4, 12/2007). Bedömningsgrunderna används för att klassificera ett vattenområdes status med avseende på exempelvis näringsämnen. Införandet av EU:s vattendirektiv ledde bland annat till etablering av nya vattenmyndigheter och målsättningen är att sjöar, vattendrag och kustvatten skall ha uppnått god ekologisk status enligt de nya bedömningsgrunderna senast 2015. Jämfört med de gamla bedömningsgrunderna har betoningen hamnat mera på de biologiska tillståndsparametrarna. De fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer som ingår i tillståndsbedömningen för kustvatten är siktdjup, syre, näringsämnen samt förorenande ämnen. I ett interkalibreringsarbete har gränsvärden för de olika parametrarna jämförts mellan EU:s medlemsländer och gemensamma värden har tagits fram. Statusklassificering anges framöver i ekologiska kvalitetskvoter (EK) för att kunna jämföra vattnets tillstånd mellan medlemsländerna. EK visar avvikelsen från referensvärdet. Statusklassernas benämning är hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Hur stor avvikelse från referensvärdet som är 11
acceptabelt beror på parametern man betraktar. Därför skiljer sig till exempel EK-värdet för gränsen mellan god och måttlig status för olika parametrar åt. Man kan alltså inte rakt av jämföra EK-värden mellan olika parametrar. Referensvärden och klassgränser för näringsämnen och siktdjup tar hänsyn till att kustvattnet består av en blandning av sötvatten och utsjövatten. Blandningsfaktorn bestäms ur salthalten vid mätstationen. Nära kusten där salthalten är nära noll gäller sötvattnets referensvärden för ämnens förekomst i sötvatten, i ytterområden med högre salthalter gäller referensvärden för utsjön. Fördelningen av referensvärden däremellan kan beskrivas som funktion av salthalten. Detta innebär att till exempel en kvävehalt som nära land klassas som god status, kan längre ut till havs klassas som måttlig. Statusklassningen baseras på ett medelvärde av de senaste 3 årens mätningar, för att inte ett enskilt extremt år ska få för stort genomslag. Det värde som anges för 2008 avser alltså data från 2006-2008. För varje enskilt prov beräknas det aktuella referensvärdet och klassgränserna utifrån den salthalt som observerats samtidigt med provtagningen. Sedan beräknas den ekologiska referensvärde kvalitetskvoten EK =. Medelvärdet av EK för varje parameter och provets värde vattenförekomst beräknas för minst en treårsperiod. Sedan jämförs medelvärdet med de EKklassgränserna som gäller för respektive parameter. Sveriges kustvatten har delats in i 25 typer. Mätstationerna som ingår i Öresunds kustvattenkontroll ligger i områden 5, 6 och 7 (se tabell 3). Bedömningsgrunderna är anpassade efter de olika typområdena. Tabell 3. Indelning i typområden för stationerna inom Öresunds kustvattenkontrollprogram 5. Södra Hallands och norra Öresunds ÖVF 1:1 Höganäs kustvatten 6. Öresunds kustvatten ÖVF 3:2 Lundåkrabukten, ÖVF 4:8 Lommabukten, ÖVF 4:11 Lommabukten (W Landskrona) 7. Skånes kustvatten ÖVF 5:2 Höllviken Jämfört med förra årets rapport har följande ändringar genomförts i de ekvationer som bildar underlaget till statusklassningen för bl.a. ovannämnda typområden. Totalmängden fosfor (tot-p) sommar På grund av den försumbara gradienten mellan hav och land ska bakgrundsvärden för västerhavet (typområdena 1 6) inte vara salthaltsberoende, ett sådant beroende fanns dock tidigare på grund av ett tryckfel i bedömningsgrunderna. Detta rättades i februari 2008. Vinterpool av näringsämnen Vinterpoolen av näringsämnen beskrivs med hjälp av följande parameter: totalmängden fosfor (tot-p), löst oorganiskt fosfor (DIP), totalmängden kväve (tot-n) och löst oorganiskt 12
kväve (DIN). En syremättnadsgrad på över 100 % betraktas inte längre som hinder för att näringshalten ska ingå i bedömningen. Analysen av tidigare data visade nämligen att en syrgasmättnad på över 100 % inte är en bra indikator för att vårblomningen har börjat eftersom det inte finns en tydlig korrelation mellan syremättnad och klorofyllhalt. Tidigare definierades vinterperioden som dec till februari och alla mätningar under denna period med en syrgasmättnad under 100 % ingick i klassificeringen. Enligt de nya rutinerna ingår även mätningar i mars i analysen. Den maximala vinterpoolen av tot-p, DIP, tot-n och DIN hittas genom en jämförelse av medelvärden för varje mättillfälle mellan 01/12 och 31/3 påföljande året (medelvärden beräknas för mätningarna i de översta 10 m av vattenkolumnen). Den ekologiska kvalitetskvoten beräknas sedan för det mättillfället som har den högsta halten av näringsämnet i fråga. Det måste finnas minst 3 mättillfällen under perioden för att beräkningen kan genomföras. Statusklassningen ske sedan genom jämförelse med referensvärden, vilka för vintern är salthaltsberoende. 13
5 Resultat Figur 4. Hydrografidata från Höganäs (ÖVF 1:1). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 2008. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar 1997-2007. 14
Figur 5. Hydrografidata från Lundåkrabukten (ÖVF 3:2). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 2008. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar 1997-2007. 15
Figur 6. Hydrografidata från Lommabukten (ÖVF 4:8). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 2008. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar 1997-2007. 16
Figur 7. Hydrografidata från Lommabukten (ÖVF 4:11). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 2008. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar 1999-2007. 17
Figur 8. Hydrografidata från Höllviken (ÖVF 5:2). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 2008. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar 1997-2007. 18
5.1 Salthalt Salthalten vid varje provtagning indikerar om vattnet kommer från Östersjön eller om det är yt- respektive djupvatten från Kattegatt. Vattenmassorna delas därför upp i olika salthaltsintervall vid varje provtagning och varje variabel relaterar till vilket vatten som vid mätningen fanns vid stationen. Indelningen finns presenterad i tabell 4 där tre vattentyper (ytvatten, mellanvatten och djupvatten) definieras för fyra stationer i Öresund (en ÖVF station för varje område som ingår i mätprogrammet 2008). Tabell 4. Saltklassning av vatten i Öresund enligt Edler och Westring 1993. (Salthalt i psu, Practical Salinity Unit) Norra Öresund Norra/centrala Södra/centrala Södra Öresund Ytvatten S < 25 S < 15 S < 15 S < 11 Mellanvatten 25 S < 30 15 S < 30 15 S < 30 - Djupvatten S 30 S 30 S 30 S 11 ÖVF stationer Höganäs (ÖVF 1:1) Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) Lommabukten (ÖVF 4:8) Höllviken (ÖVF 5:2) Indelningen bygger främst på det arbete som utförts på data från Öresund under perioden 1960-1990 (Edler och Westring, 1993). Djupvatten i Öresund är djupvatten från Kattegatt som kommer norrifrån längs botten. Detta vatten har ofta en högre salthalt och därmed en högre densitet. Ytvatten i Öresund är oftast Östersjövatten som kan vara lite uppblandat med ytvatten från Kattegatt. Mellanvatten är oftast ytvatten från Kattegatt, men kan även vara en blandning av vatten från Östersjön och Kattegatt. 2008 Höga salthalter i ytskiktet vid den utsjöstationen W Landskrona indikerar ett flöde av saltare vatten genom Öresund in till Östersjön medan lägre salthalter indikerar ett flöde av brackvatten ut ur Östersjön. Under 2008 förekom det ett antal tillfällen då saltare vattnet strömmade genom Öresund in i Östersjön (se avsnitt 3). I bilaga 7.3 syns vid W Landskrona tydliga signaler av saltvattenflöden in i Östersjön i början av februari, i mars, i augusti och i oktober. Endast under juni låg salthalten i ytskiktet över det normala. Under resten av året låg salthalten inom det normala på W Landskrona. Vid alla stationer kan under året samma mönster i salthalten och dess variationer skönjas som vid W Landskrona. Inflöde av salt vatten från Kattegatt genom Öresund leder till något högre salthalter i ytvattnet (bilaga 7.3) i bl.a. början av februari, i mars, i augusti och i oktober. Vid kuststationerna (med undantag för Höganäs, ÖVF 1:1) observerades i samband med mätningarna i juni en salthalt över det normala. I Höllviken låg salthalten, 18.36 psu, t.o.m. mycket över det normala (se figur 5 8). Signalens styrka varierar dock från station till station och lede ibland även i andra månader än juni till salthalter över det normala. Ett exempel är mätningarna i juli då en tydlig salthaltsskiktning med salthalter över 20 psu i bottenvatten leder till värden över det normala både i Lommabukten (ÖVF 4:8, figur 6) och vid Lundåkra (ÖVF 3:2, figur 5). Även i Höllviken (ÖVF 5:2) kunde vid detta tillfälle en salthaltsskiktning observeras där bottenvärdet låg på 14.5 medan värdet i ytvattnet var 8.8. De höga salthalterna hänger troligen ihop med ett flöde av saltvatten från Kattegatt (se figur 2) under mätningen. För det mesta ligger salthalten inom gränsen för det normala både när 19
brackvatten ur Östersjön och när saltvatten ur Kattegatt fanns på mätstationerna. I norra Öresund (ÖVF 1:1, Höganäs) var dock salthalten med undantag för januari under det normala vid de tillfällen då brackvatten dominerade. 5.2 Temperatur Ytvattentemperaturen visar stora årstidsvariationer i våra omgivande hav. Ytvattnet värms upp under våren och ett varmare ytlager bildas med ett temperatursprångskikt som avgränsar ytskiktet från det kallare underliggande skiktet. Utbytesprocesser mellan ytlagret och underliggande lager spärras härigenom effektivt. Under höst och vinter avkyls ytvattnet och temperatursprångskiktet försvinner oftast. Härigenom kan blandningsprocesser lättare ske och t.ex. näringsämnen görs tillgängliga i ytlagret. 2008 Ur expeditionsrapporterna för utsjöexpeditioner framgår att W Landskrona, som får representera de öppna delarna av Öresund, hade en typiskt utvecklad temperaturskiktning under maj september. Den högsta ytvattentemperaturen mättes den 29 juli till 20.1 C, den lägsta till 3.6 C den 19 mars. Eftersom alla 5 mätstationer inom ÖVFs provtagningsområde ligger i grunda områden utvecklas ingen sommarskitning på dessa stationer. Dess bottendjup ligger grundare än temperatursprångskiktet på W Landskrona. Överlag låg ytvattentemperaturen över medelvärdet men inom det normala under första halvan av året. Från och med augusti låg temperaturen mycket nära medelvärdet för perioden 1997 (1999) till 2007. Både årets högsta och lägsta ytvattentemperatur uppmättes i Höllviken. Den högsta temperaturen, 19 C påträffades i juli, den lägsta, 3.8 C den 13 februari. Ingen islagd period förkom i Öresund. Den största avvikelsen från det normala observerades vid provtagningen i maj, då ytvattentemperaturen låg omkring 14 C, vilket är över det normala för alla stationer i provtagningsområdet. 5.3 Siktdjup Ett lägre siktdjup under sommaren är i många områden ett indirekt mått på ökad förekomst av växtplankton. Siktdjupet påverkas dock även av humus i de områden där avrinningen från land är stor och av resuspenderat slam i grunda områden. Bottendjupet varierar alltid något mellan provtagningstillfällena, främst beroende på det dagliga vattenståndet. I tabell 5 uppges verkligt siktdjup vid provtagningstillfället. Då siktdjupet är mindre än det verkliga djupet uppges även det verkliga djupet. 2008 Siktdjupet på samtliga stationer varierade under året, som framgår av tabell 5 mellan 1.5 m och 10 m. Låga siktdjup, mellan 1.5 m och 4.5 m, registrerades den 25 februari vid alla provtagningsstationer. Dessa siktdjup representerar en tydlig minskning jämfört med mätningarna två veckor tidigare. Det kan finnas olika förklaring till dessa låga siktdjup. En anledning kan vara att det hade det stormat några dagar innan, en annan att både syrgashalten och POC/PON kvoten pekar på att en tidig algblomning skedde mellan mätningarna i februari (även om klorofyll-a halten vid mätningarna inte var ovanlig högt). För alla stationer med undantag av Höllviken (ÖVF 5:2) var dessa siktdjup de lägsta som uppmättes under året. Lägsta siktdjupet vid Höllviken (ÖVF 5:2) var 2 m den 12 november. Vid samma tillfälle 20
observerades en klorofyll a halt på 4.4 µg/l vilket är ett tecken på pågående algblomning. Det största uppmätta siktdjup, 10 m, observerades den 13 februari och den 12 mars på stationen Höganäs (ÖVF 1:1). För stationen ÖVF 4:11 i Lommabukten, som inte är djupare än tre meter, var det sikt ändå ner till botten under hela året. För att kunna genomföra en statusklassificering enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder ska siktdjupet mätas månatligen under sommaren (juni till augusti). Statusen bestäms genom att medelvärdet av de senaste tre årens EK-värden för sommarperioden jämförs med klassgränserna. Referensvärden för siktdjup under sommaren i vattenförekomster av typ 5, 6 och 7 ligger mellan 10 m och 10.5 m. Eftersom vattendjupet på alla stationer som ingår i mätprogrammet är grundare än 10 m kan en bedömning enligt bedömningsgrunderna vara missvisande (se tabell 6). Siktdjupet under 2008 var för de mest grunda stationerna (ÖVF 4:11 i Lommabukten och ÖVF 5:2 i Höllviken) var även under sommarmånaderna större än eller nära bottendjupet (vilket tyder på att påverkan av siktdjupet genom avrinning eller algblomning var liten) medan den var 2 4.7 m mindre än vattendjupet på de andra stationerna som ingår i provtagningsprogrammet. Tabell 5. Siktdjup (meter) vid kustkontrollstationerna 2008. Tecknet > anger att siktdjupet är större än bottendjupet. Bottendjupen varierar något mellan provtagningstillfällena. I tabellen uppges verkligt djup vid provtagningstillfället. Då siktdjupet är mindre än verkligt djup uppges verkligt djup inom parentes. ÖVF 1:1 ÖVF 3:2 ÖVF 4:8 ÖVF 4:11 ÖVF 5:2 VARIATION 2008-01-16 7.5 (11) 7.5 (8) 7 (8) >3 2.0 7.5 2008-01-29 4.5 (9.8) >7.9 >6.9 >3.2 >6.2 3.2 7.9 2008-02-13 10 (10.5) >8 >7.5 >3 >6 3.0 10.0 2008-02-25 3.5 (8) 4.4 (7) 1.5 (7) >2 3.3 (5) 1.5 4.5 2008-03-12 10 (11) >8 >8 >3.5 >6 3.5 10.0 2008-04-16 >9 >8 >8 >3 >6 3.0 9.0 2008-05-14 8 (10) >7.5 6 (7.5) >2.5 5 (6) 2.5 8.0 2008-06-12 5 (9) 4.8 (8.5) 2.8 (7.5) >3 5 (6) 2.8 5.0 2008-07-16 7 (10) 5 (8) 4 (8) >2.5 >6 2.5 7.0 2008-08-13 8 (10) 7 (8) 6 (7.5) >2.5 >6 2.5 8.0 2008-09-17 7 (9.7) 8 (8.3) >7.2 >6 6.0 8.0 2008-10-15 7 (10) >8 >7.5 >2.5 >6 2.5 8.0 2008-11-12 7 (10) 7 (8) 4 (8) >3 2 (6) 2.0 7.0 2008-12-17 8.5 (10) >7.9 >7.5 >3 >6.5 3.0 8.5 Tabell 6. Bedömning av siktdjup enligt bedömningsgrunderna. De gråmarkerade stationerna har ett för litet djup för bedömning. Siktdjup Öresund Sommar Statusklassning EK-värde Mätvärden meter (Årsmedel för sommarperioden) (Årsmedel för sommarperioden) Medel Stationsnamn bottendjup TYP 2008 2006-2008 2008 2006-2008 2008 ÖVF 1:1 HÖGANÄS 8-11 m 5 måttlig måttlig 0.63 0.67 6.7 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 7-8.5 m 6 måttlig måttlig 0.56 0.61 5.6 ÖVF 4:8 LOMMA 6.9-8 m 6 otillfredställande måttlig 0.43 0.55 4.3 ÖVF 4:11 LOMMA 2-3.5 m 6 2.7 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 5-6.5 m 7 5.7 W LANDSKRONA måttlig måttlig 0.67 0.66 6.7 21
5.4 Syrgas och syremättnadsgrad Syreförhållandena i bottenvattnet följer en tydlig årscykel. Perioden mellan januari och maj kan anses som opåverkat av biologiska processer och syrgaskoncentrationen bestäms enbart av vattenförekomstens naturliga egenskaper som t.ex. vattenomsättning. Syrgashalten minskar sedan successivt under våren och sommaren i takt med ökad temperatur och skiktning av vattenmassan och av att dött växt- och djurmaterial sedimenterar ner till bottenvattnet och bryts ned. Vid nedbrytning förbrukas syre och då syret tagit slut bildas svavelväte som är giftigt. Under perioden mellan juni och december bestäms syrgashalten alltså även av biologisk aktivitet och därmed indirekt av mänsklig aktivitet. De platser som främst uppmärksammas är de där halterna understiger den kritiska gränsen 3.5 ml/liter och de områden där syret helt tagit slut. Redan vid 3 4 ml/l skadas unga individer och bottenlevande djur. När syrgashalten sjunker under 2 ml/l flyr de flesta fiskar området. För att kunna göra en statusbedömning med avseende på syrgashalten måste man inte bara skilja mellan områden där djupvattnet är syresatt året runt under flera år i rad utan även på olika varianter av syrebrist. Syrebrist kan vara säsongsmässig, vilket innebär att syrebrist uppstår under sensommar och höst pga. nedbrytning av organiskt material i djupvattnet, för att sedan återgå till det normala under vintern, då den vertikala omblandningen leder till syresättning av djupvattnet. Syrebristen kan vara flerårig, när gränsvärdet på 3.5 ml/l underskrids under hela året trots att omsättningstiden 1 i djupvattnet är mindre än ett år. Brist på syre kan också vara ständigt förekommande (i områden där omsättningstiden i djupvattnet är större än ett år). Vad som gäller för en specifik station/vattenförekomst bestäms utifrån en rad tester där det först bestäms om syrgasbrist är ett problem och sedan, ifall det föreligger syrgasbrist, av vilken typ den är. Första steget när man gör en statusklassning enligt de nya bedömningsgrunderna är att man för varje station sammanfattar syrgashalterna i bottenvattnet för alla månader under en treårsperiod. Med hjälp av ett så kallat box and whisker diagram (se exempel i figur 9 för Höllviken, ÖVF 5:2) bestämmer man stationsmedelvärdet för den undre kvartilen (de 25 % lägsta syrgashalterna). Ligger medelvärdet över referensvärdet så har stationen hög status med avseende på syrgashalt. Detta är fallet för alla stationer i Öresunds vattenvårdsförbunds mätprogram. Resultaten är sämst för referensstationen W Landskrona som uppvisar säsongsmässig syrgasbrist och under den senaste treårsperioden endast uppnådde måttlig status. 1 Omsättningstiden är den tid (i dagar) det tar att byta ut allt djupvatten i vattenförekomsten 22
Figur 9. Resultat ur test 1 (för beskrivning se text) för station Höllviken (ÖVF 5:2) för perioden 2000-2002, 2003-2005 och 2006-2008. Syrgasförhållande kan beskrivas både med syrgashalt (ml/l) och syremättnadsgrad (%). Syremättnadsgraden utgör kvoten mellan uppmätt syrgashalt och syrgashalt vid mättnad och beräknas med hjälp av temperatur och salthalt. Kallt vatten kan lösa mera syre än varmt vatten och färskvatten kan lösa mera syre än saltvatten. Normalmättat vatten innehåller en mättnadsgrad på 100 %. I havet kan både fysikaliska och biologiska processer påverka syremättnadsgraden. Till exempel kan en temperaturförändring eller inblandning av luft (syre) genom vågor leda till en syremättnadsgrad mellan 95 och 105 %. En syremättnadsgrad över 100 % kan också vara ett tecken på en algblomning. Medan algerna växer producerar de syre vilket leder till övermättnad. Vid kraftiga blomningar kan syremättnadsgraden uppgå till 135 140 %. Mättat eller övermättat vatten är vanligt under den varma årstiden mellan maj och september. På hösten, när vattnet kyls av och algerna slutar växa kan man få en undermättnad tills en ny jämvikt med atmosfären ställer i sig. Syremättnadsgrader finns sammanställda i bilaga 1 och i figurerna 4 8. 2008 I figur 10 visas syrgashalter i bottenvattnet på kuststationerna samt W Landskrona. Vid W Landskrona har syrgasvärden legat inom gränsen för det normala (se bilaga 7.2). Undantaget mätningen i juni, där salthaltigt, syrerikt vatten från Kattegatt strömmade in till Östersjön genom Öresund och lede till en syrehalt på 5.55 ml/l vilket är över det normala för denna månad. Syrgashalten sjönk dock snabbt och i slutet av juli låg den under den kritiska gränsen på 3.5 ml/l (se figur 10). Syrgashalten stannade under gränsvärdet till början av november. Det lägsta uppmätta syrgashalt för W Landskrona registrerades i oktober med 1.7 ml/l vilket är under gränsvärdet på 2.0 ml/ då fiskar flyr området. 23
Syrgashalten i bottenvattnet vid kuststationerna har dock under större delen av året legat över 6 ml/l. I juli observerades låga syrgashalter vid Höllviken (ÖVF 5:2) och vid Lommabukten (ÖVF 4:8). Vid Höllviken var syrgashalten 3.24 ml/l (årslägst) och i Lommabukten 4.1 ml/l. Vid detta tillfälle hade syrefattigt, salthaltigt vatten ur djupare skikt i Kattegatt strömmat in i Öresund och ett tydligt salthaltssprångskikt hade bildats. Detta är orsaken till de låga syrgashalterna trots pågående algblomning. Högsta uppmätta syrgashalt, 9.15 ml/l i bottenvatten, observerades vid Höganäs (ÖVF 1:1) den 16 april. I stort sätt följer alla stationer mönstret med goda syrgasförhållanden i början på året och med låga syrgasvärden under sensommaren. Figur 10. Syrgashalter i bottenvattnet på de fem kuststationerna samt på stationen W Landskrona 2008. Vid stationerna i norra och centrala Öresund observerades en mättnadsgrad på över 100 % under perioden 16 april (14 maj för ÖVF 3:2, Lundåkra) till 17 september. Den högsta syremättnadsgrad, 116 %, observerades i ytvatten vid Höganäs (ÖVF 1:1) i maj. Klorofyll a mätningarna och kvoten POC/PON tyder på algtillväxt under denna period. Även det ostadiga vädret med varma och kalla perioder och delvis kraftiga vindar kan ha bidragit till övermättnaden under sommarperioden pga. skiftande syreupptagningsförmåga vid olika temperaturer respektive inblandning av syre i ytvatten. Mycket låg mättnadsgrad uppmättes i södra och centrala Öresund (Lommabukten, ÖVF 4:8 och Höllviken, ÖVF5:2) i juli där en syremättnad på 52 % observerades i bottenvattnet i Höllviken. Vid detta tillfälle observerades höga salthalter i bottenvatten vilket tyder på att syrefattigt vatten ur djupare skikt i Kattegat har strömmat in i Öresund. För det mesta har dock syremättnadsgraden legat inom gränsen för det normala vid alla stationer i provtagningsområdet. 24
5.5 Närsalter och totalhalter I detta avsnitt redovisas mätresultat för följande kemiska parametrar: Löst oorganiskt fosfor (DIP, PO 4 -P, fosfat ) Totalfosfor (Tot-P, oorganiskt och organisk fosfor, både löst och partikulärt) Löst oorganiskt kväve (DIN, summa ammonium, nitrit och nitrat) Totalkväve (Tot-N, oorganiskt och organiskt kväve, både löst och partikulärt) Löst oorganiskt silikat (SiO 3, silikatkisel) Medelvärden av yt- och bottenhalter har beräknats och redovisas i figurerna 4 8. Halten av lösta oorganiska närsalter under vintern, då obetydlig primärproduktion förekommer, ger ett mått på den eutrofieringspotential som finns. Oorganiskt kväve, DIN utgör summan av nitratkväve, nitritkväve och ammoniumkväve. Oorganisk fosfor finns i form av fosfatfosfor (PO 4 -P, fosfat ). Lösta oorganiska närsalter är den form som primärproducenter främst tillgodogör sig för tillväxt och har därför en tydlig årscykel. Totalhalterna av kväve och fosfor varierar måttligt under året. Både vinter och sommarhalterna ger ett mått på hur mycket kväve och fosfor som finns i systemet och fungerar som ett mått på eutrofieringspåverkan. Kvalitetsfaktorn näringsämnen utgörs av följande parametrar: Totalmängder av kväve respektive fosfor (Tot-N och Tot-P) samt löst oorganiskt kväve (DIN) och löst oorganiskt fosfor (DIP). För en klassificering av kvalitetsfaktorn näringsämnen vägs de enskilda parametrarna samman. Ifall den sammanvägda statusen är sämre än god eller måttlig bör de enskilda parametrarna var för sig analyseras mer ingående för att undersöka om och i så fall vilka åtgärder i vattenförekomsten eller i dess närhet som är nödvändiga. Tabell 7. Statusklassning av kvalitetsfaktorn näringsämnen. Statusklass näringsämnen 2008 2006-2008 ÖVF 1:1 HÖGANÄS måttlig måttlig ÖVF 3:2 LUNDÅKRA otillfredställande otillfredställande ÖVF 4:8 LOMMA otillfredställande otillfredställande ÖVF 4:11 LOMMA otillfredställande otillfredställande ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN otillfredställande måttlig W LANDSKRONA måttlig otillfredställande I följande avsnitt kommenteras varje parameter för sig. 5.5.1 Fosfor Oorganisk fosfor visar på en tydlig årstidsvariation. Halterna avtar snabbt under vårblomningen. Typiska vintervärden för området är 0.7 0.8 µmol/l och sommarvärden, efter vårblomningen 0.2 0.3 µmol/l. 2008 Fosfathalten i provtagningsområdet låg i stort sett inom gränsen för det normala i Öresundsområdet. Främst i centrala och södra Öresund låg värdena fortfarande över 25
medelvärdet som en följd av de höga halterna i Östersjön. Vid W Landskrona låg fosfathalten över det normala under hela året med undantag för juni då värdet låg under medelvärdet (1995 2004) men inom det normala. Det kan dock konstateras att fosfathalten vid kuststationerna de senaste åren gradvist närmat sig normala förhållanden. En fosfathalt mycket över det normala observerades enbart i Höllviken (ÖVF 5:2) i juli där fosfathalten i bottenvattnet var hela 1.38 µmol/l. Bottenvattnet i Höllviken härstammade vid detta tillfälle från djupvatten ur Kattegatt. Årets lägsta fosfathalt, 0.045 µmol/l (medel av yt- och bottenvärdet) mättes samma månad vid Höganäs (ÖVF 1:1). Detta var även enda tillfället under året där en fosfathalt under det normala registrerades. Halterna av totalfosfor låg under långa perioder över medelvärdet för 1997-2007 men inom det normala. Inga mätvärden under det normala registrerades. Vid ett antal tillfällen kunde dock totalfosforhalter över det normala eller mycket över det normala observeras. Till exempel vid provtagningarna i maj och juni där många stationer visade förhöjda halter. Under denna period dominerade brackvatten ur Östersjön i vattenmassan. Även i juli observerades höga totalfosforhalter både i Lommabukten (ÖVF 4:8) och Höllviken (ÖVF 5:2). Denna gång var det dock vatten ur djupare skikt i Kattegatt som bildade en några meter tjock vattenskikt vid bottnen med bl. a. mycket höga totalfosforhalter. Totalfosforhalten i Höllviken (ÖVF 5:2) var 1.46 µmol/l (medel av yt- och bottenvärde, 1.93 µmol/l i bottenprovet) vilket är årets högsta halt. Klassningen av totalfosfor enligt bedömningsgrunderna är således otillfredsställande eller dålig (se tabell 8). Mycket tyder dock på att de höga totalfosforhalterna åtminstone under 2008 orsakas av tillförsel genom de vattenmassor som passerar Öresund, inte från land. Tabell 8. Mätvärden och statusklassning av totalfosfor (sommar och vintervärden) enligt de nya bedömningsgrunderna. Tot-P Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinterpool, dec-mars) (maximal vinterpool, dec-mars) Medel Stationsnamn TYP 2008 2006-2008 2008 2006-2008 2008 ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig otillfredställande 0.63 0.55 1.1 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 otillfredställande otillfredställande 0.53 0.47 1.0 ÖVF 4:8 LOMMA 6 otillfredställande otillfredställande 0.54 0.47 1.0 ÖVF 4:11 LOMMA 6 otillfredställande otillfredställande 0.52 0.41 1.0 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 måttlig otillfredställande 0.49 0.43 1.0 W LANDSKRONA måttlig otillfredställande 0.67 0.51 1.0 Tot-P Öresund sommar ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden meter (Årsmedel för sommarperioden) (Årsmedel för sommarperioden) Medel Stationsnamn TYP 2008 2006-2008 2008 2006-2008 2008 ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig otillfredställande 0.65 0.48 0.5 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 otillfredställande otillfredställande 0.40 0.36 0.8 ÖVF 4:8 LOMMA 6 dålig dålig 0.29 0.29 1.0 ÖVF 4:11 LOMMA 6 dålig dålig 0.33 0.30 0.9 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 dålig otillfredställande 0.36 0.37 0.9 W LANDSKRONA otillfredställande otillfredställande 0.37 0.39 0.8 5.5.2 Kväve De högsta halterna av oorganiskt kväve (DIN) uppträder vanligen under vintern. Halterna minskar sedan snabbt när vårblomningen kommer igång i mars-april. I samband med vårblomningen tar DIN i det närmaste slut och primärproduktionen tycks bli kvävebegränsad. 26
Halten av totalkväve (tot-n) har inte samma årscykel som oorganiskt kväve eftersom den inkluderar den organiska delen. En minskning av halten av tot-n kan ofta observeras under vårblomningen i samband med att halterna av DIN minskar. Att halterna av totalkväve minskar kan förklaras med att växtplankton sjunker till botten och därmed tas kväve bort från vattenmassan. 2008 Halterna av DIN (löst oorganiskt kväve) var under året normala vid alla stationer som ingår i provtagningsområdet. Mätvärden från årets början till mars var oftast relativt låg jämfört med medelvärdet, men inom gränsen för det normala. Det högsta värdet, 28.86 µmol/l (medel av yt- och bottenvärde, 51.18 µmol/l i ytvattnet), registrerades i Lommabukten (ÖVF 4:8) i slutet av februari. I början av månaden uppmättes halten DIN till 9.19 µmol/l vid samma station. Omkring provtagningstillfället passerade ett antal nederbördsområden västra och södra Götaland och stationens läge nära kusten mellan mynningarna för Kävlingeå och Höje å gör att hög tillrinning från land är synlig i både DIN och silikathalterna i mätningen i slutet av februari. DIN halterna klassificeras endast för vintermånaderna (dec till januari) enligt bedömningsgrunderna och resultaten visas i tabell 9. Att klassningen i Lommabukten är dålig trots att mätvärden är låga jämfört med medelvärdet för perioden 1997 (1999) till 2008 pekar på att förhållandena här har varit dåliga under en lång tid. Tabell 9. Mätvärden och statusklassning av löst oorganiskt kväve enligt de nya bedömningsgrunderna. DIN Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinterpool, dec-mars) (maximal vinterpool, dec-mars) Medel Stationsnamn TYP 2008 2006-2008 2008 2006-2008 2008 ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig måttlig 0.58 0.54 6.1 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 måttlig otillfredställande 0.47 0.42 6.7 ÖVF 4:8 LOMMA 6 dålig dålig 0.05 0.08 51.2 ÖVF 4:11 LOMMA 6 dålig dålig 0.19 0.12 14.5 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 måttlig måttlig 0.67 0.64 3.8 W LANDSKRONA måttlig måttlig 0.54 0.49 6.7 Totalhalten av kväve (tot-n) har varit ganska konstant under hela året i och med att värdena under vintern var relativt låga (se figur 4 5). Totalhalten av kväve låg under året inom det normal med få undantag då halten låg strax under det normala. Dessa undantag var i slutet av februari, augusti och oktober vid Höganäs (ÖVF 1:1), och i oktober vid Lundåkra (ÖVF 3:2) och i Lommabukten (ÖVF 4:8). I oktober registrerades höga klorofyll a halter vid dessa stationer vilket tyder på en pågående algblomning. Årets högsta totalkvävehalt, 46.65 µmol/l (medel av yt- och bottenvärde, 72 µmol/l i ytvatten), uppmättes i Lommabukten (ÖVF 4:8) i slutet av februari i samband med hög tillrinning från land. 27
Figur 11. Klassning av Tot-N under sommarperioden (jun-aug) för Lommabukten (ÖVF 4:11) sedan mätprogrammets början. De olika färgerna markerar olika statusklasser (hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig). Varje årsvärde bygger på ett medelvärde av flera månaders mätningar, därför visas även ± en standard avvikelse som ett mått på spridningen mellan olika mättillfällen. Medan bedömningen av totalhalten kväve för vintermånaderna varierar mellan god vid Höganäs (ÖVF 1:1) och dålig för Lommabukten (ÖVF 4:8, ÖVF 4:11) är den för sommarmånaderna måttlig vid samtliga mätstationer i provtagningsområdet. Som exempel visar figur 11 klassningen av tot-n på sommaren för Lommabukten (ÖVF 4:11) sedan mätningarnas början. 5.5.3 Silikat Silikat är oorganiskt kisel som tillförs ytvattnet genom tillrinning från land eller genom tillförsel av djupvatten. Typiska vintervärden för halten av silikat i ytvattnet för Västerhavet är omkring 8 µmol/l. Under vårblomningen tillväxer kiselalger och silikathalten sjunker snabbt till omkring 1 µmol/l. I egentliga Östersjön ligger halten på vintern normalt kring 10 µmol/l och sjunker sakta ned mot 5 µmol/l, varefter den snabbt stiger mot slutet av året. 2008 Vid W Landskrona låg silikathalten över eller mycket över det normala under nästan hela året. Bara i juni samt i november/december var halten oorganiskt kisel på gränsen till under det normala. Vid alla kuststationerna observerades höga eller mycket höga silikathalter i maj. I norra och centrala Öresund (Höganäs, ÖVF 1:1 och Lundåkra, ÖVF 3:2) förekom silikathalter över det normala även i september. I södra och centrala Öresund (Lommabukten, ÖVF 4:8 och Höllviken, ÖVF 5:2) mättes värden över det normala i juli/augusti.de södra stationerna har en mycket stor minskning av silikathalten under oktober månad (efter oktober mätningen). 28
I de norra stationerna sker en minskning i efter september mätningen. De ostadiga väderförhållanden under hela året gör det svårt att peka på förhöjd tillrinning från land som orsak för de förhöjda silikathalter Årets högsta silikathalter uppmättes i Lommabukten, 18.2 µmol/l i januari vid ÖVF 4:11 och 22.8 µmol/l i slutet av februari vid ÖVF 4:8. 5.5.4 POC partikulärt organiskt kol Partikulärt organiskt kol (POC) i vattenmassan kan tolkas som ett grovt mått på planktonbiomassan. POC-halterna ger alltså en indikation på eutrofieringsnivån och visar på hur mycket material som kan falla ut och belasta bottnarna. POC består av såväl levande material (plankton och bakterier), som dött organiskt material (fekalier och detritus). I denna undersökning består POC av det material som uppsamlats på ett glasfiberfilter med ungefärlig porstorlek av 0.7 µm (Whatman GF/F). 2008 Fram till slutet av februari var halten POC relativt låg (under eller omkring 30 µmol/l) vid alla provtagningsstationer i Öresundsområdet. Den 25 februari uppmättes dock mycket högre halter (över 40 µmol/l) vid samtliga stationer. Högsta halten vid detta tillfälle uppmättes vid Höganäs (ÖVF 1:1) med 64.6 µmol/l. Vid alla stationer förutom Höllviken (ÖVF 5:2) observerades samtidig klorofyll a halter som var ungefär dubbelt så höga som två veckor tidigare och två veckor senare. De höga POC halter härstammar alltså från en pågående algblomning. Med undantag för Höllviken (ÖVF 5:2) låg halten POC under mars och april under 20 µmol/l för att sedan stiga till omkring 30 35 µmol/l under sommaren. I slutet av sommaren sjönk halten POC återigen och från och med oktober låg halten POC återigen omkring 20 µmol/l. Ett undantag var dock novembers mätvärden i Lommabukten (ÖVF 4:8, 33.15 µmol/l) och Höllviken (ÖVF 5:3) där årets högsta värde, hela 84.85 µmol/l uppmättes. I Höllviken pågick vid mättillfället höstblomningen med årets högsta klorofyll a halt (4.35 µg/l). Figur 12. Medelhalter av yt- och bottenvärden av POC vid de fem kuststationerna 2008. 29