Tc och 137 Cs i blåstång Fucus vesiculosus längs Bohuskusten

99 Tc och 137 Cs i blåstång Fucus vesiculosus längs Bohuskusten år 2008 UTFÖRD AV HYDROGIS AB Bohuskustens vattenvårdsförbund Box 305 S-451 18 Uddevalla Tfn: 0522-15 980 E-mail: pege.schelander@bvvf.se www.bvvf.se

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING 2 1.1 BAKGRUND OCH SYFTE 2 1.2 METOD 5 2 LOKALBESKRIVNINGAR 7 3 HYDROGRAFI 12 4 RESULTAT 13 5 SLUTSATSER 15 6 REFERENSER 16 Omslagsbild: Insamlingslokalen vid Ramsvik 2008. Ansvarig för rapporten: Lars-Harry Jenneborg/HydroGIS AB E-post: lars-harry@hydrogis.se Tfn: 0303-65 691 Medverkande: Mery-Lorna Jenneborg/HydroGIS AB E-post: mery-lorna@hydrogis.se Tfn: 0303-65 692 Prof. Elis Holm Medicinsk strålningsfysik, Hs 32, 221 85 LUND Tfn: 046-173120 Originaldokument: MBU 545 Tc 99 2008 10 28.pmd/pdf HydroGIS AB rapport nr 545 ISBN: 91-85293-44-X ADRESS Snipan 1 S-444 30 STENUNGSUND Sweden TELEFON 0303-65690 FAX 0303-65760 E-POST info@hydrogis.se 2 HEMSIDA www.hydrogis.se ORG.NR 556 553-2974 SÄTE STENUNGSUND

INLEDNING 1 INLEDNING 1.1 BAKGRUND OCH SYFTE Föreliggande undersökning är framtaget på uppdrag av Bohuskustens vattenvårdsförbund (BVVF). På Englands västkust, i Sellafield, finns en anläggning för uppbearbetning av använt kärnbränsle. Från anläggningen sker vissa utsläpp av radioaktiva ämnen, bland annat av teknetium till havet. En del av detta teknetium transporteras av vindar och strömmar till den svenska västkusten, där det kan lagras upp i olika organismer. Hummer, räkor och tång innehåller mätbara kvantiteter av teknetium. Frågor som kan ställas om teknetium är: Hur lång tid tar transporten från England till Sverige? Hur stor andel av utsläppet når oss? Vilka strålningsnivåer blir det i Sverige? Vilka organismer lagrar upp teknetium? Hur varierar tekniumhalten i tiden och på olika platser längs svenska kusten? Syftet med denna undersökning är att följa upp hur halterna av radioaktivt teknetium 99 Tc samt cesium 137 Cs har förändrats längs Bohuskusten jämfört med den motsvarande undersökningen som genomfördes 1998 (referens 18). Då initierades undersökningen av att höga halter 99 Tc hade uppmätts i tång och skaldjur från Norge och Bohuskusten år 1998. Teknetium är ett metalliskt grundämne (se fig t h) med atomnummer 43 och kemiskt tecken Tc. Teknetium var det första konstgjorda grundämnet, och skapades år 1937 av misstag då man bombarderade ett molybdenprov med deuterium. Den radioaktiva isotopen teknetium 99 Tc uppges ha sin huvudsakliga spridning från upparbetningsanläggningar i Sellafield (fd Windscale), England och i La Hague, Frankrike (referens 2,17). I mindre omfattning sker också ut- Metalliskt teknetium (från Wikipedia) släpp av teknetium till naturen i samband med att en metastabil isotop ( 99 Tc m ) används inom nuclearmedicinen. Då 99 Tc m övergår i 99 Tc frigöres gammastrålning med en energi som är lämplig för avbildning med gammakameror. Av drygt 20 hittills kända isotoper av teknetium, är det bara tre som har extremt långa halveringstider: 99 Tc= 213.000 år, 98 Tc= 4.200.000 år och 97 Tc= 2.600.000 år. 99 Tc m har däremot en halveringstid på endast 6 timmar. 99 Tc är en beta-strålande dotterprodukt till 99 Mo, som bildas genom klyvning av 235 U eller 239 Pu samt genom neutronaktiviering av 98 Mo. Naturliga isotoper av teknetium saknas däremot. Cesium 137 Cs kommer i huvudsak från reaktorolyckan i Tjernobyl i april 1986, varifrån det spridits via atmosfäriskt nedfall. För 137 Cs är halveringstiden ca 30 år. 3

INLEDNING 99 Tc har länge utnyttjats som spårämne vid studier av havsströmmar. Man har kunnat påvisat 1970-80-talens utsläpp från Sellafield till Arktis: Karahavet, Polarhavet och Östgrönlandsströmmen (referenser 10-12). I början av 1990-talet påvisades spår av 99 Tc från La Hagues utsläpp i Engelska kanalen med spridning i Nordsjön, Norska kusten och de Danska bälten. Därefter var utsläppet lågt tills uppstarten av EARP (Enhanced Actinide Removal Plant) vid Sellafield år 1994. Utsläppet år 1995 (se fig nedan) är det högsta i Sellafields historia (referens 17). Fig 2 Utsläpp från Sellafield och La Hague under åren 1960-1995 (Efter Henning Dahlgaard, Risö) Modifierad från NKS 98 För de flesta organismer är upptaget av 99 Tc förhållandevis lågt med undantag för brunalger. De stora utsläppen under senare delen av 1900-talet har dessutom visat att transporten av 99 Tc till människor via hummer, krabbor och strandsnäckor har varit så stor att 99 Tc utgör den väsentligaste bidragsgivaren till bestrålning av den kritiska gruppen vid Sellafield. Man har under 1990- talet uppmätt koncentrationer i hummer på 16.000 Bq/kg efter rutinmässiga utsläpp (referens 17). Gränsvärdet för 99 Tc i hummer har av EU fastställts till 1.250 Bq/kg. Frågan om utsläppen från anläggningarna i Sellafield har engagerat många länder under flera år. Frågan har diskuterats bl a inom Osparkonventionen (konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten). I dessa sammanhang har Sverige och andra länder vid flera tillfällen aktivt verkat för att utsläppen från Sellafield ska minskas. Det svenska engagemanget inom Osparkonventionen fortsätter och speciell bevakning görs av anläggningarna i Sellafield. Under 1990-talet rådde en speciell situation eftersom Sellafield då tog hand om en stor mängd lagrat avfall och i samband med det kraftigt ökade utsläppen av det radioaktiva ämnet teknetium-99. Det väckte kraftiga reaktioner framför allt i Irland, Norge och Sverige. Genom gemensamma insatser på ministernivå infördes en reningsmetod som innebar att dessa utsläpp reducerades med ca 90 % (referens 19). 4

INLEDNING 1.2 METOD Insamling av blåstång gjordes på 10 stationer utmed Bohuskusten den 21 och 26 juli 2008 av HydroGIS AB (se karta på sidan 6). Av dessa är 8 stationer någorlunda jämnt fördelade i yttre skärgården, medan en station är belägen i inre Gullmaren och en i Havstensfjorden. På varje station insamlades hela tångplantor med en sammanlagd våtvikt på minst 1000 g. En grov uppskattning av plantornas medelålder utfördes. Algerna lufttorkades, varefter de förpackades i fryspåsar av plast för analys vid Medicinsk strålningsfysik vid Lunds universitet. Analyserna utfördes av prof. Elis Holm. För analys av både teknetium och cesium åtgår en algmängd av 200 g torrvikt/prov (för enbart cesium åtgår 20-30 g torrvikt). Analysmetoden finns närmare beskriven i Holm et al 1983 (referens 1). 5

LOKALBESKRIVNINGAR 1 Saltö 2 Ulmekärrsand 3 Ramsvik 4 Gårvik 5 Lysekil 6 Slussen Fig 5 7 Edshultshall 8 Klädesholmen Fig 4 Fig 6 9 Öckerö 10 Killingholmen Insamlingslokaler för blåstång år 2008 6 0

LOKALBESKRIVNINGAR 2 LOKALBESKRIVNINGAR Förteckning av insamlingslokaler för blåstång Fucus vesiculosus (se karta på sid 6) Station 1, Saltö Position (WGS-84): N 58 52,760, E 11 07,403 Insamlingen gjordes 2008-07-17 väster om bryggan på Saltö (Strömstads kommun). Bottnen består av både stenblock och klipphällar. Ej fertila plantor med 2-4 års ålder insamlades. Sparsam påväxt av små individer av Balanus balanoides. Måttlig exponeringsgrad. Station 2, Ulmekärrsand Position (WGS-84): N 58 41,891, E 11 13,143 Stationen är belägen söder om bryggan vid Ulmekärrsands badplats (Tanums kommun). Sandig/ grusig botten med enstaka stenar. På strandskoningens stenblock insamlades 2008-07-26 sterila plantor med en uppskattad ålder av 3-5 år. Lätt påväxt av mossdjur Scrupocellaria och Membranipora. Förhållandevis rikligt med blåstång. Måttlig exponeringsgrad. 7

LOKALBESKRIVNINGAR Station 3, Ramsvik Position (WGS-84): N 58 26,680, E 11 15,647 Stationen är belägen norr om en större grusplan vid nordöstra Ramsvik (Sotenäs kommun). En mycket grund bottnen består av både grusigt och gyttjigt sediment omgiven av låga berghällar. Delvis fertila plantor med en ålder av 2-4 år insamlades 2008-07-26. Sparsam påväxt av Pilayella litoralis. Måttlig exponeringsgrad. Station 4, Gårvik Position (WGS-84): N 58 24,298, E 11 37,093 Stationen är belägen i inre Gullmaren söder om badplatsen vid Gårvik (Uddevalla kommun). Siltig sandbotten med strandskoning av skrotsten. Ej fertila plantor med en ålder av 3-4 år insamlades 2008-07-26. Riklig påväxt av Enteromorpha sp. och Pilayella litoralis. Måttlig till ringa exponeringsgrad. 8

LOKALBESKRIVNINGAR Station 5, Lysekil Position (WGS-84): N 58 16,603, E 11 25,087 Stationen är belägen mitt emot Skeppsholmen i inloppet till Lysekils norra hamn (Lysekils kommun). Bottnen består av fast berg. Ej fertila plantor med ålder av 3-4 år insamlades 2008-07-26. Måttligt med påväxt av Pilayella litoralis samt Enteromorpha sp. Förekomst av kletig spillolja bland algerna. Måttlig exponeringsgrad. Station 6, Slussen Position (WGS-84): N 58 15,705, E 11 45,733 Stationen är belägen vid Slussen i Havstensfjord (Orust kommun). Insamlingen gjordes nordost om hamnen på berghällar som går ut i vattnet. Fertila plantor med en ålder på 3-4 år insamlades 2008-07-21. Rikligt med påväxt av Pilayella litoralis och Enteromorpha sp. Sparsamt med Membranipora. Ringa exponeringsgrad med undantag från öster. 9

LOKALBESKRIVNINGAR Station 7, Edshultshall Position (WGS-84): N 58 06,412, E 11 28,144 Stationen är belägen söder om Edshultshall (Orust kommun). Sandig/siltig botten intill vägbankens stenskoning. Fertila plantor med en uppskattad ålder av 4-5 år insamlades 2008-07-21. Sparsam påväxt av Pilayella litoralis och Enteromorpha sp. Måttlig till hög exponeringsgrad. Station 8, Klädesholmen Position (WGS-84): N 58 56,755, E 11 32,129 Stationen är belägen i inre delen av västra viken utanför hamnen i Klädesholmen (Tjörns kommun). Bottnen består av både skrotsten och fast berg. Delvis fertila plantor med en ålder av 3-4 år insamlades 2008-07-21. Måttlig påväxt med Enteromorpha sp. Måttlig till hög exponeringsgrad. 10

LOKALBESKRIVNINGAR Station 9, Öckerö Position (WGS-84): N 58 43,164, E 11 38,055 Stationen är belägen vid hummerviken på östra Öckerö (Öckerö kommun) och ersätter stationen Fotö där påväxten av Pilayella litoralis var alltför hög detta år. Berghällar med sandig botten. Delvis fertila plantor med en ålder av 3-4 år insamlades 2008-07-21. Måttlig påväxt med Enteromorpha sp. Måttlig till hög exponeringsgrad. Station 10, Killingholmen Position (WGS-84): N 58 34,570, E 11 55,570 Stationen är belägen mellan småbåtshamnarna på Killingholmen (Göteborgs kommun). Grusig, stenig botten samt fast berg. Delvis fertila plantor med en ålder av 2-4 år insamlades 2008-07- 21. Riklig påväxt med Balanus balanoides och Membranipora. Måttlig till låg exponeringsgrad. 11

HYDROGRAFI 3 HYDROGRAFI De hydrografiska förhållandena vid Sveriges västkust är specifika i det avseendet att vattnet har en påtaglig skiktning i ett yt- och ett bottenvatten, beroende på skillnader i salthalt och temperatur. Detta uppkommer då det utsötade och lättare vattnet från Östersjön på sin väg norrut längs Bohuskusten, kommer att flyta ovanpå det salta och tyngre Nordsjövattnet. Språngskiktet, som är benämningen för den vanligtvis distinkta gränsen mellan dessa båda vattenmassor, har sin utbredning på omkring 12 meters djup vid Bohuskusten. Från Sveriges Nationalatlas Spridning av de radioaktiva ämnena sker normalt enligt den förenklade strömbilden i figuren ovan. Ytvattenströmmen från Nordsjön den sk Jutska strömmen (blå pil) når som regel Sveriges västkust i höjd med Tjörn, där den möter den nordgående sk Baltiska strömmen (orange pil) från Öresund och Bälten. De vattenmassor, som inblandats i djupare lager förs av en motriktade bottenström i sydlig riktning från Skagerrak mot Kattegatt. I fjordarnas inre delar påverkas dessutom blåstångvegetationen i hög grad av sötvatten från landavrinningen. Spridningsmodell för samtliga radioaktiva ämnen, som släppts ut i havet från anläggningen i Sellafield. Från Greenpeace 1998 (referens 5). 12

RESULTAT 4 RESULTAT Resultatet av undersökningarna 1998 och 2008 framgår av tabellen nedan. 37 Cs och 99 Tc i blåstång Fucus vesiculosus från Bohuskusten 137 Cs Bq/kg TS 99 Tc Bq/kg TS 137 Cs Bq/kg TS 99 Tc Bq/kg TS Station år 1998 (år 1993) år 1998 år 2008 år 2008 1 4.4 ± 0.3 (3.5± 0.3) 244 ± 6 2.7 ± 0.1 47 ± 2 2 110 ± 2 1.6 ± 0.8 37 ± 1 3 224 ± 4 2.2 ± 0.1 59 ± 1 4 129 ± 2 4.3 ± 0.2 38 ± 1 5 190 ± 3 3.6 ± 0.2 87 ± 2 6 6.3 ± 0.3 (4.3± 0.4) 70 ± 3 3.5 ± 0.1 35 ± 1 7 142 ± 2 4.6 ± 0.2 52 ± 1 8 277 ± 3 4.0 ± 0.5 87 ± 2 9 10.3 ± 0.3 (9.2± 0.6) 75 ± 2 3.9 ± 0.2 49 ± 2 10 71 ± 5 5.0 ± 0.2 48 ± 2 Radioaktiviteten för både 99 Tc och 137 Cs har minskat på samtliga lokaler. För 99 Tc har mätvärdena minskat med 2-5 gånger. Största minskningen har inträffat på de lokaler som tidigare hade högst värden. På stationerna 5 (Lysekil) och 8 (Klädesholmen återfinns de högsta värdena på 87 Bq/kg. Med undantag för station 1 (Saltö, Strömstad) så följer i stort sett mätvärdena samma trend som för år 1998. Jämför man Bohuskusten med det högsta värdet på 465 99 Tc Bq/kg TS från Tungeness Fyr utanför Stavanger, uppmätt av Greenpeace i maj 1998, så har värdena minskat en faktor på nära 10 gånger. Av de skandinaviska länderna, så är enligt spridningsbilden och de hydrografiska förhållandena (se föregående sida), den norska sydkusten mest utsatt för utsläppen från Sellafield. De stationer, som är belägna längre in i skärgården/fjordarna, har som regel lägre värden beträffande 99 Tc. Det lägsta värdet på 35 Bq/kg uppmättes från Slussen i Havstensfjorden innanför Orust (station 6). Låga värden finns dessutom i norra respektive södra Bohuskusten samt vid Gårvik som är belägen långt in i Gullmaren. I Östersjön var för jämförelsens skull 99 Tc koncentrationen i alger ca 1 Bq/kg för ca 10 år sedan. 137 Cs koncentrationen i Fucus vesiculosus var då 50-100 Bq/kg i Östersjön till följd av Tjernobylolyckan. Värdena för 137 Cs har enligt tabellen och diagrammet på nästa sida minskat med ca hälften sedan 1998. I diagrammets värden från 1990-talet syns en trend mot ökande värden från norr till söder. Trenden förefaller nu vara bruten och en utjämning av värdena har skett. Halterna av 137 Cs i Östersjön med ursprung från Tjernobyl kan förväntas sjunka medan halterna vid Bohuskusten får sitt huvudsakliga tillskott från Sellafield. 13

RESULTAT 99 Tc Bq/kg TS År 1998 År 2008 Station Förändringen inom en 10-årsperiod för teknetium-99 på 10 stationer utmed Bohuskusten. 137 Cs Bq/kg TS År 1993 År 1998 År 2008 Station Förändringen inom en 10-årsperiod för Cesium -137 på 10 stationer utmed Bohuskusten. Normal livslängd för blåstång uppskattas vara 4-5 år eller längre vid isfria vintrar, varefter de radioaktiva ämnen föres vidare till omgivningen. 14

SLUTSATSER 5 SLUTSATSER Resultatet visar på att det fortfarande finns en påverkan från Sellafield och La Hague, men att den numera är betydligt lägre än för 10 år sedan. De gemensamma insatser som gjordes på ministernivå från bl a Irland, Norge och Sverige, med införande av en reningsmetod som innebar en reducering av utsläppen med ca 90 % förefaller ha gett resultat. Man måste komma ihåg att teknetium inte är ett ämne som normalt förekommer i naturen, varför halterna egentligen borde vara noll. Även om den sk biologiska halveringstiden för 99 Tc för närvarande tycks vara ett par år (referens 3), så kommer ändå ämnet att ackumuleras i organismer och sediment för i princip all framtid då radionukleidens halveringstid är hela 213.000 år. Utvecklingen går emellertid ändå åt rätt håll, vilket givetvis har stor betydelse. Halten 137 Cs har både utjämnats och minskat jämfört med föregående undersökningar. Minskningen av de båda radioaktiva ämnena kan sannolikt antas bidra till att de nuvarande obalanserade marina ekosystemen skall kunna återhämta sig från överfiskning, närsaltspåverkan och övriga miljögifter. Stenungsund 2008-10-28 HydroGIS AB Lars-Harry Jenneborg marinbiolog Bohuskustens vattenvårdsförbund Box 305 S-451 18 Uddevalla 15 Tfn: 0522-15 980 E-mail: pege.schelander@bvvf.se www.bvvf.se

REFERENSER 6 REFERENSER 1 Holm E., J. Rioseco & M. Garcia-Leon 1983: Determination of Tc-99 in Environmental Samples. Nuclear Instruments and Methods. 2 Holm E.1994: Undersökning av radioaktivitet i alger och sediment 1993. - Göteborgs och Bohus läns Vattenvårdsförbund. 3 sidor. 3 Rioseco C., J. L. 1987: Technetium-99 Radioanalytical and Radioecological Studies. - Fil Dr Thesis. Dept of Radiation Physics Univ. Lund. 7 papers. 4 Svansson A. 1975: Physical and Chemical Oceanography of the Skagerrak and the Kattegat. 1. Open Sea Conditions. - Fishery Board of Sweden Institute of Marine Research, Report No. 1. 88 pp. 5 Greenpeace 1998 a: Spridning av radioaktiva föroreningar med havsströmmarna - http:/ www.greenpeace.org/~sweden/ nukes/sellafield/kartor.html. 1 sida. 6 Greenpeace 1998 b: Pressmeddelande 980616 - Greenpeace dokumenterar ökande radioaktivitet längs de nordiska kusterna - http:/www.greenpeace.org/~sweden/press/ press98/980616.html. 2 sidor. 7 Greenpeace 1998 c: Tc-99 results: background information - http:/www.greenpeace.org/ ~sweden/ nukes/sellafield/test.html. 1 sida. 8 Greenpeace 1998 d: Tc-99 results: background information - http:/www.greenpeace.org/ ~sweden/ nukes/sellafield/bakgrund.html. 3 sidor. 9 NRPB (1995): Risk of Radiation Induced Cancer at Low Doses and Low Dose Rates for Radiation Protection Purposes, documents of the NRPB, Vol. 6, No.1. 10 Kershaw, P. & A. Baxter 1995: The transfer of reprocessing wastes from north-west Europe to the Arctic, Deep-Sea Research II, Vol 42, No. 6, pp 1413-1448. 11 Leonard, K.S., McCubbin, D., McMahon, C.A., Mitchell, P.I. & R. Bonfield1998: Cs- 137/Sr-90 Radios in the Irish Sea and Adjacent Waters: A Source Term for the Arctic, Radiation Protection Dosimetry, Vol 75, Nos 1-4, pp 207-212. 12 Hermann, J., Nies, H.& I. Goroncy 1998: Plutonium in the Deep Layers of the Norwegian and Greenland Seas, Radiation Protection Dosimetry, Vol 75, Nos 1-4, pp 237-245. 13 Brown et al 1998: Technetium-99 Contamination in the North Sea and in Norwegian Coastal Areas 1996 and 1997, Norwegian Coastal Protection Authority, Stralevern Rapport 1998:3. 16

REFERENSER 14 BNFL 1997: Statutory Environmental Monitoring Programmes, Sellafield, Quarter 2, 1997. 15 Dahlgaard at al 1995: On the background level of Tc-99, Sr-90 and Cs-137 in the North Atlantic, J. Mar. Sys., 6, 571-778. 16 Southampton University 1998: Determination of Technetium-99 in marine biota samples. 17 Dahlgaard H., Risö: Från seminarium i Bergen, Norge 1997. 18 Jenneborg L-H 1998: 99 Tc och 137 Cs i blåstång Fucus vesiculosus längs Bohuskusten 1998. Bohuskustens vattenvårdsförbund. HydroGIS AB rapport 178. 19 Betänkande 2007/08:FöU6 Kärnteknisk säkerhet. 17