Hälsa och samhälle ATT GÖRA EN INSATS EN KVALITATIV STUDIE AV HANDLEDARSKAPET VID UNGDOMSTJÄNST LINDA ROTH IDA STJERNQVIST p Hälsa och samhälle

Hälsa och samhälle ATT GÖRA EN INSATS EN KVALITATIV STUDIE AV HANDLEDARSKAPET VID UNGDOMSTJÄNST LINDA ROTH IDA STJERNQVIST Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola 51-60 p Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö Maj 2008

ATT GÖRA EN INSATS EN KVALITATIV STUDIE AV HANDLEDARSKAPET VID UNGDOMSTJÄNST LINDA ROTH IDA STJERNQVIST Roth, Linda & Stjernqvist, Ida Att göra en insats. En kvalitativ studie av handledarskapet vid ungdomstjänst. Examensarbete i socialt arbete 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2008. Making a contribution. A qualitative study of coaching juvenile offenders during their community service. Vi har gjort en kvalitativ studie av fenomenet ungdomstjänst som infördes som enskild påföljd vid brott den 1 januari 2007. Vårt syfte med uppsatsen har varit att studera lagstiftningen som ligger till grund för ungdomstjänst, alltså vilka tankar kring behandling och straff som har påverkat påföljden samt hur dessa tankar har haft verkan på den verklighet som ungdomsbrottslingarna befinner sig i när de genomför sin ungdomstjänst. På ungdomstjänstplatserna finns det handledare till ungdomarna. Vår huvudfrågeställning har varit om handledarnas handledning och syn på sitt uppdrag överensstämmer med lagstiftarens intentioner. Vi har undersökt vad handledare och socialsekreterare anser vara viktigt när det gäller att vara handledare till ungdomar på ungdomstjänst, samt vad de hoppas att ungdomarna ska ta med sig efter avslutad ungdomstjänst. Lagstiftarens intentioner när det gäller ungdomskriminalitet är att proportionalitet, förutsägbarhet och konsekvens i större utsträckning än tidigare ska vara en del i påföljderna. Förutom dessa principer har ungdomstjänst som funktion att vara gränssättande och fostrande samtidigt som påföljden ska vara vägledande och reflekterande. De handledare vi har intervjuat har pekat på att deras roll har varit att visa ungdomarna ett alternativ till kriminalitet vilket vi anser uppfyller lagstiftarens intentioner om att vara vägledande. Vi har sett ungdomstjänst som en straffrättslig påföljd med behandlande inslag framförallt i den särskilt anordnade verksamheten men även i handlarnas bemötande och handlande kring ungdomen. Nyckelord: handledarskap, lagstiftning, straffrättslig påföljd, ungdomskriminalitet, ungdomstjänst. 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 5 Problemformulering 6 Syfte 7 Frågeställningar 7 Avgränsningar 7 METOD 8 Litteratursökning 8 Val av informanter 9 Kvalitativa intervjuer 9 Analysmodell 10 Tillförlitlighet och trovärdighet 11 Etiska överväganden 12 SAMHÄLLSDISKURS 13 Straff genom århundradena 13 Ungdomar och straff 13 Barnet eller brottet i fokus 15 LAGSTIFTNINGEN KRING UNGA LAGÖVERTRÄDARE OCH UNGDOMSTJÄNST 17 1999-års påföljdsreform 17 Proposition 2005/06:165 Ingripanden mot unga lagöverträdare 17 Ungdomstjänst 19 Socialtjänsten som huvudman 20 Arbetsplatsen och handledaren 21 Samtyckeskrav 21 Antalet timmar 22 TEORETISKA BEGREPP 23 KASAM 23 Sociala band 24 Skam 24 3

EMPIRISKT MATERIAL OCH ANALYS AV INTERVJUERNA 25 Socialsekreteraren 25 Socialsekreterarens syn på handledarskapet vid ungdomstjänst 25 Socialsekreterarens syn på vad ungdomstjänst kan leda till 26 Handledarna 28 Handledarnas syn på handledarskapet vid ungdomstjänst 28 Handledarnas syn på vad ungdomstjänst kan leda till 30 ANALYS 33 Samhällsdiskursens påverkan på ungdomstjänst 33 Lagstiftarens målsättning 35 Analytisk diskussion om ungdomstjänst och handledarens roll 35 SLUTSATS 40 AVSLUTANDE REFLEKTIONER 41 REFERENSLISTA 42 BILAGOR 44 4

INLEDNING I Sverige finns det en syn på att alla människor, även barn, kan begå brottsliga handlingar men eftersom straffmyndighetsåldern är satt vid 15 år är det först barn över 15 år som i domstol kan begäras ta ansvar för sina brottsliga handlingar (Tärnfalk 2007). Dessa barn kan ställas inför rätta och i princip dömas till samma straff som vuxna, dock skall det tas hänsyn till deras ålder, mognad, sociala situation och orsaken till brottsligheten (prop. 1997/98:96). Ofta ses ungdomen som begått brott vara i behov av vård, orsakat av brister i deras uppväxtförhållanden vilket Michael Tärnfalk (2007) menar skapar en konflikt mellan att vårda och att straffa ungdomen. Idag finns det tendenser att betrakta barn och ungdomar som allt mer ansvariga för sina egna handlingar, som individer med förmåga och kompetens att välja sina gärningar (a.a.). Samtidigt som detta skett för det med sig att barn ses som mer ansvariga för de brott som de begår och Tärnfalk (a.a.) har sett att beskrivningar av barn som begått brott allt mer lägger fokus på barnets ansvar och på barnen som rationella, hänsynslösa gärningsmän. Det finns således flera olika sätt att betrakta barn som begått brott och orsakerna till brottet, dessa olika synsätt får konsekvenser för hur förhållningssättet till barn som begått brott ser ut. Barn som ses som mindre ansvariga för sina handlingar anses vara mer i behov av vård från samhällets sida medan barn som är ansvariga för sina brottsliga gärningar är i behov av straffrättsliga konsekvenser (a.a.). Det finns i princip otaliga teorier om varför barn och ungdomar begår brott. Andershed och Andershed (2005) har skrivit en forskningsöversikt om att barns brottsliga beteende kan ses som konsekvenser för dels brister i socialiseringsprocessen och dels neurologiska brister. Ett annat sätt att se på ungdomars brottslighet kan vara som en reaktion på de brister ungdomen ser i sin närmiljö, orättvisor i levnadsförhållanden eller som en respons på uppväxtförhållanden som barnen själva kan ha varit utsatta för, exempelvis våld eller övergrepp. Att ha föräldrar som är långtidsarbetslösa eller lever i utkanten av samhället kan ses som en indikator på att barnet hamnar i samma situation och löper större risk att hamna i kriminalitet (a.a.). Vilket perspektiv man väljer när man tittar på barn och ungdomar som begår brott och kanske framförallt varför de begått brottet får självklart effekt på hur man bemöter dessa ungdomar. Det finns inga säkra slutsatser att dra kring vilka barn, eller varför, som kommer att begå brott och vilka som i sin tur kommer att fortsätta med en kriminell bana (Tärnfalk 2007). Barn och ungdomar är en grupp som är överrepresenterade i kriminalstatistiken (prop. 2005/06:165) men det finns många barn som slutar begå brott innan de är vuxna, med eller utan vård eller straff från samhället (Tärnfalk 2007). Att ungdomsbrottsligheten i Sverige har ökat verkar vara en allmän oro idag trots att det finns forskare som hävdar att ungdomsbrottsligheten har stagnerat (Eriksson 2008). Eriksson (a.a.) hänvisar till Sarnecki som menar att oron var lika stor för trettio år sedan som den är idag men att den ungdomsbrottslighet det då i huvudsak rörde sig kring var egendomsbrott. Idag finns fokus på annan typ av brottslighet och den kriminalitet som ses som mest oroväckande är våldsbrotten (a.a.). Sarnecki menar, gällande våldsbrotten, att den ökning av anmälningar som skett snarare tyder på en förändrad attityd med lägre tolerans kring dessa brott snarare än att våldet har ökat under de senaste 30 åren (Eriksson 2008). 5

Ur den senaste sammanställningen från självdeklarationsundersökningarna som Brottsförebyggande rådet (Brå) genomfört har antalet ungdomar som uppgett att de blivit misstänkta för brott minskat sedan undersökningarna började år 1995 (Brå rapport 2006). Andelen som uppgett våldsbrottsmisstankar ligger på samma nivå som när undersökningarna började dock har övriga brott minskat, framförallt egendomsbrotten (a.a.). Författarna ger en trolig förklaring till denna minskning med att acceptansen till att begå brott har sjunkit i kombination med att fritidsvanorna förändrats på så sätt att ungdomar sitter inne vid datorerna istället för att vara brottsaktiva på staden (a.a.). Estrada (2008) pekar även han på att stöld och skadegörelsebrott har minskat sedan mitten av 1990-talet medan antal våldsbrott varit statiskt. En förklaring skulle kunna vara den moralpanik som enligt Estrada (2007a) gett upphov till mycket av den oro som finns över en ökad ungdomskriminalitet. Detta menar han (a.a.) beror på att om det är bilden av en ökad ungdomsbrottslighet som förmedlas till allmänheten så bildas en offentlig debatt om ämnet där de känslomässigt laddade bilder media förmedlat fått en betydande roll för allmänhetens uppfattning om ämnet. Estrada (2007b) poängterar vidare att forskning från olika länder visar på att allmänhetens bild av brottsutvecklingen ofta är felaktig i den meningen att bilden är värre än verkligheten. Granath (2007) menar att toleransen för våld har minskat och att allmänheten blivit allt mer benägen att polisanmäla våldsbrott i takt med att toleransen minskat. Enligt självdeklarationsundersökningen bland elever i årskurs nio uppgav år 1999 193 elever att de någon gång hade begått en kriminell handling (Brå rapport 2006). År 2005 hade siffran minskat till 171 elever vilket vi anser är intressant om man sätter det i relation till att det sammanlagt dömdes 9848 ungdomar för brott år 1999 och ökade till 11511 stycken år 2005 (a.a.). Färre elever uppgav att de begått något brott medan fler ungdomar dömdes för det. Noteras bör dock att det i Brå:s undersökning endast gäller elever i årskurs nio och att det finns visst bortfall i svarsfrekvensen, medan det gäller antal dömda ungdomar gäller siffran alla ungdomar och siffran är den faktiska utifrån Brå:s statistik över antal lagförda brott. Granath (2007) pekar på att det har blivit en förskjutning i maktförfarandet från domstolarna till lagstiftarna vilket i sin tur leder till att strängare straff blir lättare att ta beslut om för lagstiftarna eftersom de inte träffar personerna som blir dömda till dessa hårdare påföljder. Problemformulering Utifrån Brå:s rapport och den forskning vi lyft fram ovan ser vi det som intressant att den kriminalpolitiska reform som genomfördes 1999 lett till att ungdomarna idag får ta större ansvar för sina handlingar än tidigare. Proportionalitet, förutsägbarhet och konsekvens lyftes fram som viktiga straffrättsliga principer även när det gäller ungdomsbrottslighet (prop. 1997/98:96). Om man ser straffsystemet ur ett historiskt perspektiv så fick Sverige en ny Brottsbalk (1962:700) under 1960-talet där behandlingstanken stod i fokus. Sedan dess har diskussioner kring vilket straffsystem som fungerat bäst varit aktuell. Hagberg (2006) ställer frågan om det är straffet i sig som verkar som avskräckande eller om det är vård och behandling som leder till minskad kriminalitet? Utifrån att ha studerat teorier om ungdomsbrottslighet, orsaker och riskfaktorer under vår utbildning finner vi det intressant att i vår c-uppsats ta utgångspunkt i en konkret insats för dessa ungdomar. Insatsen är att betrakta som en straffrättslig påföljd i första hand men har reflekterande inslag i framförallt den särskilt anordnade verksamheten. Vi har valt att skriva vår uppsats om ungdomstjänst som 6

påföljd vid brott med fokus på handledarnas roll på ungdomstjänstplatserna. Ungdomstjänst som enskild påföljd infördes den första januari 2007 och kan jämföras med samhällstjänst med skillnaden att det är socialtjänsten, inte kriminalvården, som genomdriver straffet och att målgruppen är ungdomar mellan 15 till 18 (undantagsvis upp till 21) år och inte vuxna som det är för samhällstjänst. Ungdomens samtycke till att genomföra straffet krävs eftersom deras aktiva deltagande är en stor del av påföljden. Om ungdomen inte ger sitt samtycke, eller på annat sätt inte bedöms lämplig, kan bötesstraff eller frihetsberövande påföljder komma i fråga. Ungdomstjänst kan dömas i kombination med vård inom socialtjänsten om det anses att ungdomen har stort vårdbehov men vi har valt att fokusera på ungdomstjänst som enskild påföljd. På varje ungdomstjänstplats tilldelas ungdomen en handledare. Denna person utreds och intervjuas av socialsekreterare som gör en bedömning av deras och arbetsplatsens lämplighet innan ungdomar placeras där. Handledarna är människor som oftast har ett stort engagemang och intresse för ungdomar och samhällsfrågor. Syfte Syftet med uppsatsen är att studera lagstiftningen bakom ungdomstjänst, vilka tankar kring behandling och straff som ligger till grund för påföljden samt hur dessa tankar påverkar det dagliga praktiska arbetet med unga lagöverträdare vid ungdomstjänst. En fundering vi har är om, och i så fall hur, lagstiftaren har tänkt att handledarna ska kunna hjälpa ungdomarna att komma från kriminalitet, eller om det oavlönade arbetet ses som tillräckligt tankeväckande (och avskräckande) i sig. Frågeställning Vår huvudfrågeställning är om handledarnas handledning och syn på sitt uppdrag överensstämmer med lagstiftarens intentioner? För att kunna svara på vår huvudfrågeställning har vi ställt oss frågorna: Vad är viktigt när det gäller att vara handledare till ungdomar vid ungdomstjänst? Vad anser handledarna själva vara viktigt att ungdomarna tar med sig efter avslutad ungdomstjänst? Vad anser socialsekreteraren vara viktigt att ungdomarna tar med sig efter avslutad ungdomstjänst? Vilka tankar kring behandling och straff ligger bakom påföljden ungdomstjänst? Avgränsningar Vi är intresserade av lagstiftningen kring unga lagöverträdare i sin helhet men har valt att i detta forum studera påföljden ungdomstjänst. Att ungdomstjänst som fenomen är relativt nytt är en begränsning men samtidigt en utmaning då det inte finns skrivet material i någon stor utsträckning. Vi har även inriktat oss på handledarskapet som i sin tur är en avgränsning inom fenomenet. Vi har valt att studera ungdomstjänst i Malmö Stad. Omfånget på denna studie tillåter fem stycken kvalitativa intervjuer vilket i sig har varit en avgränsning när det gäller det empiriska materialet. 7

METOD Vi vill undersöka ungdomstjänst som är en ny straffpåföljd och vi har valt att fokusera på handledarskapet. Vi har valt att göra en kvalitativ utforskande studie på ett fenomen inom det straffrättsliga påföljdssystemet som är relativt nytt och som det därför finns lite material skrivet om. Rosengren och Arvidson (2002) beskriver det utforskande forskningsintresset som sökande efter förståelse av ett fenomen eller en upplevelse, i vårt fall handledarskapet, som sedan ska utforskas via en kvalitativ intervjustudie. Vi vill studera hur handledarna ser på sitt eget handledarskap samt hur detta överensstämmer med lagstiftarens intentioner. För att få förståelse för detta har vi läst lagtext samt förarbeten för att på så sätt se tankarna bakom och syftet med ungdomstjänst som enskild påföljd. Därefter har vi intervjuat fyra handledare på ungdomstjänstplatser för att undersöka deras bild av sitt uppdrag samt en socialsekreterare på ungdomstjänst för att få reda på vad socialtjänsten har för krav och önskemål när det gäller rekryteringen av handledare och ungdomstjänstplatser. Vi kommer här att presentera vårt tillvägagångssätt under olika rubriker för att förtydliggöra processen men vill peka på att allt hänger ihop. Litteratursökning Vi har läst propositionen 2005/06:165 Ingripande mot unga lagöverträdare samt propositionen 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet. Därefter har vi sökt litteratur om barn och unga och det förhållande som råder mellan dem och den straffrättsliga diskursen i samhället. Vi har sökt litteratur och artiklar via sökmotorer på Internet samt på Malmö Högskolas bibliotek. Vi har använt oss av Libris för att hitta böcker på andra bibliotek som sedan fjärrlånats. De databaser som huvudsakligen använts är samsök, rättsbanken, Social Services Abstracts samt Sociological Abstracts. Vi har dock funnit svårigheter att applicera utländska artiklar på vårt fenomen då vi inte funnit relevant material att jämföra med ungdomstjänst, detta har inte heller varit syftet utan vi har fokuserat på den svenska utvecklingen och synen på barn och straff. De sökord vi använt är bland andra; barn, ungdomar, straff, brott, påföljd, ungdomskriminalitet, ungdomsbrottslighet och ungdomstjänst. Den enda post som kommer upp på Libris då vi använder ungdomstjänst som sökord är en bok från 1949 som handlar om Kyrklig ungdomstjänst och är skriven av John Nilsson. Vi har även använt oss av rapporter och artiklar från Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen samt från Svensk Jurist Tidning. Vi har inte kunnat få fram statistik från hur många som dömdes till ungdomstjänst förra året, som också var det första året som ungdomstjänst som enskild påföljd har funnits, eftersom siffrorna inte är sammanställda och färdiga än. Brå kommer att publicera dessa siffror en vecka efter vår uppsats färdigställande och vi hänvisar till deras hemsida (www.bra.se) för den senaste informationen. Socialstyrelsen arbetar med en handbok och allmänna råd till kommunerna angående deras arbete med ungdomstjänst. Denna beräknas bli publicerad under hösten 2008. För oss har det genomgående varit en begränsning men samtidigt en utmaning att ungdomstjänst är så nytt och att det därför varit svårt att finna tidigare forskning, litteratur eller undersökningar som är relevanta. Samtidigt ser vi det som givande att bidra till ett forskningsområde som är så nytt och finner det spännande att utforska fenomenet ungdomstjänst. 8

En avhandling som har varit av stor relevans för vår uppsats är Michael Tärnfalks (2007) Barn och brott. Michael Tärnfalks avhandling publicerades 2007 och behandlar synen på barn och brott idag. Tärnfalk har undersökt dels hur socialtjänstens vårdplaner ser ut och dels hur domstolarna dömer ungdomar som begått brott samt i hur stort avseende socialtjänstens vårdplan påverkar domstolens dom. Tärnfalk (2007) sätter in detta i ett samhälleligt perspektiv och visar på två olika sätt att hantera frågan, genom att antingen sätta barnets behov eller barnets brott i fokus. Val av informanter I vår uppsats har vi utifrån de begränsningar studien har gällande omfång gjort fem stycken kvalitativa intervjuer. Våra informanter är fyra stycken handledare på ungdomstjänstplatser och vår femte informant är en av socialsekreterarna vid ungdomstjänst i Malmö Stad. Socialsekreteraren har fått frågor kring vad socialtjänsten anser viktigt vid rekryteringen av handledare till ungdomstjänstplatser. Den socialsekreterare vi har intervjuat har vi valt utifrån dels visat intresse för projektet och dels utifrån att personen har stor erfarenhet av socialt arbete med ungdomar. I utforskande uppsatser menar Rosengren och Arvidson (2002) att det snarare är ett val än ett urval vem som ska studeras. Syftet är i detta fall att hitta de individer som har mest att bidra med när det gäller ungdomstjänst eftersom studien tar utgångspunkt i ett fenomen som är relativt nytt. Rosengren och Arvidson (a.a.) menar att den fråga som ska styra valet är: Vilken individ ska jag nu välja att undersöka? och sedan Vem kan nu ge mig en så annorlunda syn som möjligt? Eftersom vi vill få en så bred bild av fenomenet som möjligt kan vi välja att anta att grundläggande egenskaper så som kön, ålder, social bakgrund, utbildning och yrke påverkar vad vi tycker och upplever och därför välja informanter med så olika bakgrund som möjligt (a.a.). De fyra handledarna som vi har intervjuat har valts i samråd med socialsekreterare på ungdomstjänst. Detta har vi valt att göra just eftersom vi vill finna handledare som är så olika varandra som möjligt, både när det gäller deras bakgrund, deras anledning till varför de valt att vara handledare och när det gäller vilken arbetsplats de befinner sig på. Vi ville ha representanter från dels ideella föreningar och dels från vinstdrivande företag för att undersöka om det finns någon skillnad i upplevelsen av att vara handledare i dessa olika verksamheter. Efter att socialsekreterare på ungdomstjänst har pratat med handledare som sagt ja till att medverka i studien har vi tagit kontakt med dem och presenterat oss och vår studie ytterligare, informanterna har fått ta del av en informationsbilaga samt skriva under en samtyckesbilaga att de godkänner att vi använder den information vi får fram vid intervjun i vår uppsats. Vi har låtit informanterna välja om vi ska komma till deras arbetsplats eller om de vill komma till vår skola för att genomföra intervjun. Vid fyra tillfällen har vi varit på informanternas arbetsplatser och vid ett tillfälle har en informant kommit till Malmö högskola. Kvalitativa intervjuer Den forskningsmetod vi använt i vår uppsats är kvalitativa intervjuer. Enligt Starrin och Renck (1996) är en intervju en speciell form av samtal som har till syfte att samla in information. Den kvalitativa intervjun har som specifikt syfte att upptäcka icke tidigare kända upplevelser och innebörder (a.a.). Den kvalitativa 9

intervjun kan även sägas ha en sonderande ansats som kan ses som en vägledd konversation där intervjuaren är medskapare till intervjuns resultat genom att det är just den personen som interagerar med intervjupersonen (Starrin & Renck 1996). Det är dock inte meningen att vi som intervjuare ska styra samtalet utan vara öppen för alla de intryck som kan ges av intervjupersonen. Det finns en problematik med att genomföra intervjuer eftersom intervjuareffekt kan påverka resultatet (Rosengren & Arvidson 2002). Intervjuareffekt handlar om de förväntningar intervjuaren har på det som intervjupersonen säger, baserat på tidigare information men även beroende på vilka bilder intervjuaren har grundat på intervjupersonens ålder, kön, bakgrund med mera. Rosengren och Arvidson (a.a.) kallar det selektiv perception att hur man uppfattar informationen bygger på vilka förväntningar man har. Genom att vi har haft en fenomenologisk ansats och en kritiskt reflekterande hållning har vi försökt verkligen förstå det intervjupersonen säger och på så vis motverka den selektiva perceptionen (Robinson & Englander 2007). Vi har strävat efter att påverka samtalen så lite som möjligt men är medvetna om att vi som individer med de frågor vi valt påverkar informanten och samtalet. Vidare har vi, av denna anledning, valt att vara två intervjuare vid varje tillfälle där en av oss har varit ansvarig för att ställa frågor och den andras roll har varit mer av en observatör. Efter varje intervjutillfälle har vi pratat om vad som hände i rummet samt gått igenom vad vi har sett och hört för att få en så saklig bild av situationen som möjligt. Vi har även spelat in intervjuerna för att kunna lyssna på dem upprepade gånger efter själva intervjutillfället, samt transkriberat dem. Efter varje avslutad intervju har vi även bett att få återkomma om vi upplever att vi missat något eller behöver ställa en kompletterande fråga. Innan vi gav oss ut och intervjuade våra informanter gjorde vi intervjuguider, dels för att få det stöd vi själva behövde under intervjun och dels för att tvinga oss själva att tänka igenom vad det är vi ville fråga informanterna om. Vi har haft tre teman i vår intervjuguide som vi har utgått från vid alla intervjutillfällen och frågorna har i stor utsträckning varit snarlika. Eftersom vi har strävat efter att bedriva kvalitativa utforskande intervjuer har vi följt informanterna i det som de sagt och frågat vidare kring det som vi vill veta mer om. Vi har ställt så öppna frågor som möjligt utifrån de områden vi har haft som utgångspunkt. Vi har haft som ambition att i så liten grad som möjligt påverka informanten utan låta denna berätta det som den tänker på. Detta innebär att vi inte har haft strukturerade och specifika frågor. Intervjuguiderna finns som bilagor (se bilaga 2 & 3). Analysmodell Vår teoretiska utgångspunkt är samhällsdiskursen vilken vi presenterar i vår bakgrund. Vi menar att samhällsdiskursen påverkar den syn på unga lagöverträdare som råder. Samhällsdiskursen är även vårt sökarljus när vi läst om ungdomstjänst, både i lagtext, förarbeten samt i intervjuerna. Genom att titta på ungdomstjänst utifrån samhällsdiskursen anser vi att vi skapar en större förståelse för påföljden och dess sammanhang. När vi läst våra transkriberingar av intervjuerna har vi upptäckt att det i texten funnits avsnitt där vi sett att teorier och teoretiska begrepp från vår utbildning kan förtydliga innebörden av det informanterna säger. Detta dialektiska förhållningssätt har hjälpt oss att finna relevanta teorier grundat på vår empiri istället för att enbart applicera empirin på redan förhand bestämda teorier. 10

Eftersom vi sett möjligheten att använda dessa teoretiska begrepp först i samband med vår läsning av empirin är begreppen presenterade, med avsikt att förtydliga analysen, avskilt innan det empiriska avsnittet. De teoretiska begreppen vi valt att använda oss av är KASAM, sociala band samt skam. Vi har valt att benämna handledarna med bokstäverna A-D för att kunna särskilja vilken information som kommer från vem. Anledningen till att vi inte har gett handledarna pseudonymer är att det endast finns en kvinnlig informant och att det då hade kunnat försätta henne i en utpekad position. Utifrån vår läsning av intervjuerna har vi valt att tematisera materialet när vi presenterar det. Det viktiga är, som Rosengren och Arvidson (2002) påpekar, att verkligen bearbeta materialet noggrant eftersom det kan krävas många genomläsningar för att hitta rätt infallsvinkel. Vi har bestämt oss för att presentera våra teman var för sig genom att likheter och skillnader lyfts fram samtidigt som teoretiska begrepp förtydligar och lyfter fram relevanta avsnitt. De två teman vi har använt oss av i presentationen är Socialsekreterarens/handledarnas syn på handledarskapet samt socialsekreteraren/handledarna syn på vad ungdomstjänst kan leda till. Efter att genom tematisering presenterat vårt empiriska material har vi studerat ungdomstjänst utifrån alla de aspekter vi lagt fram i vår studie, samhällsdiskursen, lagtext och förarbeten samt våra informanters syn, för att på så sätt kunna svara på det syfte och de frågeställningar vi har med vår undersökning. I analysen har vi diskuterat på vilket sätt samhällsdiskursen ligger till grund för och skapat de förutsättningar för att ungdomstjänst som straffrättslig påföljd skulle införas. Vi har undersökt hur lagstiftarens intentioner överensstämmer med våra informanters erfarenhet av ungdomstjänst och syn på handledarskapet. Tillförlitlighet och trovärdighet När man gör en studie är det viktigt att man säkerställer tillförlitligheten och trovärdigheten. Vanligare termer för detta är validitet och reliabilitet men dessa begrepp är mer anpassade till kvantitativa studier för att mäta eventuella systematiska och slumpmässiga mätfel på resultatet (Rosengren & Arvidson 2002). Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning och har därmed funnit begreppen tillförlitlighet och trovärdighet mer lämpade för denna. Vårt empiriska material består av intervjuer med handledare på ungdomstjänstplatser samt socialsekreterare på ungdomstjänst och det avgörande för vår analys är huruvida den information informanterna lämnar kan ses som trovärdig eller ej. För att trovärdigheten och tillförlitligheten ska säkerställas har vi med hjälp av socialsekreteraren på ungdomstjänst hittat handledare från olika yrkesområden och som genom sin erfarenhet representerar olika aspekter av att vara handledare till en ungdom dömd till ungdomstjänst. Vi har kontaktat de informanter som känts aktuella och informerat om vår undersökning och sedan låtit dem ta ställning till huruvida de varit intresserade av att medverka eller ej. Vidare har vi försökt välja intervjuställe och intervjutid som passat informanterna så bra som möjligt för att de yttre omständigheterna inte skulle påverka resultatet negativt och att tillförlitligheten skulle öka. Att handledarna är utvalda av den faktorn att de är olika ökar enligt vår mening trovärdigheten av resultatet vilket innebär att de kan anses representera de handledare som finns i Malmö. 11

Etiska överväganden För samhällets utveckling är det nödvändigt att vi studerar fenomen och lyfter fram den kunskap vi får från undersökningen. Samtidigt är det viktigt att vi skyddar individer, individskyddskravet, från skada och kränkning (Vetenskapsrådets etiska regler). Därför har vi reflekterat över den etiska problematik det kan innebära för våra informanter att ställa upp i vår studie. Innan vi påbörjade vår studie har Malmö högskolas etiska nämnd lämnat sitt godkännande. Det finns enligt Vetenskapsrådet fyra stycken etiska principer som ska beaktas när forskning bedrivs. Informationskravet; För att möta informationskravet har vi först informerat informanterna via telefonsamtal om studien. Därefter har de fått en informationsbilaga där de fått läsa informationen innan de tackat ja till medverkande i studien. I informationsbilagan finns uppgifter om studien och dess syfte, informantens tilltänkta roll och att det är frivilligt att delta. Vi har i början av varje intervjutillfälle frågat informanterna om de har funderingar eller frågor kring studien. Samtyckeskravet; Det är av stor vikt att informanter känner att de har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Vi har informerat om att samtycke krävs vid informationen om studien och att detta samtycke kan tas tillbaka under studiens gång. Samtyckesblanketten har undertecknats vid intervjutillfället, innan intervjun. Våra informanter är alla myndiga samtidigt som våra frågor inte har varit av etiskt känslig karaktär. Konfidentialitetskravet; Vi har inte nämnt några namn, utan valt att särskilja handledarna genom att presentera dem med endast bokstäver, A- D. Vi har inte heller nämnt vilken arbetsplats handledarna har eller vid vilken förening de är verksamma i, vilket annars skulle kunna identifiera informanterna. Både inspelningarna och utskrifterna av intervjuerna har förvarats på säkert ställe och kommer att förstöras efter studiens färdigställande. Efter noga övervägande har vi valt att skriva ut att det är i Malmö Stad vi har gjort vår undersökning. Staden är så pass stor och det finns så pass många handledare på ungdomstjänst att risken för att våra informanter ska kunna identifieras utifrån staden ser vi som liten. Vidare är handledarskapet på ungdomstjänst i sig anonymt då det endast är en liten del av deras arbetsuppgifter. När det gäller socialsekreteraren ser vi en större risk gällande möjlig identifiering men efter att ha vägt vinsterna med att nämna stadens namn mot de eventuella skadeverkningar det kan ge känner vi att vinsterna väger över. Socialsekreteraren har uttalat sig om sina arbetsuppgifter och sin arbetsplats syn på ungdomstjänst och inte om privata, känsliga uppgifter vilket har gjort att vi inte ser en stor risk av att personen i fråga kommer att känna sig kränkt. Vinsterna, som vi ser det, av att nämna att det är i Malmö Stad vår studie har ägt rum är framför allt att vi får möjlighet att visa hur kommunen valt att lägga upp ungdomstjänst, rekrytering av handledare samt den särskilt anordnade verksamheten. Nyttjandekravet; De uppgifter vi har fått in av våra informanter kommer inte att användas till någonting annat än i vår studie. 12

SAMHÄLLSDISKURS Vilket straff som räknas som det mest avskräckande för fortsatt kriminalitet har varierat genom de senaste århundradena. Tanken om att arbeta för att sona sitt brott har varierats med både kroppsbestraffning och inlåsning samt tanken om att det är behandling som är den rätta vägen tillbaka till samhället. Straff genom århundradena Michael Foucault (1974) menar att det fram tills slutet på 1700-talet var kroppsbestraffning som var det vanligaste straffet, det vill säga att om man begått brott var det kroppen i sig som skulle bestraffas i form av exempelvis offentlig tortyr och/eller avrättning vid grova brott. Orsaken till att tortyr var ett straff som var vanligt i det tidigare straffsystemet menar Foucault (1974) beror på att det dels var ett sätt för staten att vidbehålla makten, dels att det ansågs vara ett enkelt sätt att få fram sanningen. Vid mitten av 1800-talet hade de plågsamma avrättningarna avskaffats nästan helt men tanken om att det var kroppen som skulle straffas fanns fortfarande kvar. Att enbart avtjäna sitt straff genom arbete eller fängelse sågs av många inte som ett tillräckligt hårt straff då de menade att många fattiga familjer i så fall genomled i princip samma sak med hårt arbete och ständig hunger så viss form av kroppsstraff eller annan plågan krävdes för att det skulle ses som tillräckligt avskräckande (Foucault 1974). I övergången från de offentliga kroppsbestraffningarna till fängelsestraffen fanns även en ny tanke om att det inte var kroppen som behövde plågas utan snarare själen som behövde drabbas för att det skulle kunna ske någon förändring (a.a.). Istället för att endast se till brottets karaktär började man se till individerna och vilket straff som kunde tänka sig vara mest lämpligt. Detta menar Foucault (1974) var ett resultat av 1832 års reform som införde förmildrande omständigheter vid sjukdom eller vansinne. Vid folkhemstankens uppkomst i Sverige på 1930-talet började man i större utsträckning prata om preventiva insatser och det ansågs vara viktigt att samhället kunde hindra den brottsliga utvecklingen i ett tidigt stadium, men samtidigt så var det arbetsfrågor, försörjning och hemmet som var de stora frågorna under denna period och kriminalpolitiken hamnade i andra hand (Svensson 1998). Ungdomar och straff Karin Svensson har skrivit en avhandling Straff eller behandling? om statens strategier mot gränsöverträdande ungdom under 1900-talet (1998). Svensson tar upp att samhällets strategier har pendlat mellan krav på tuktning och mer vårdande insatser. När det gäller ungdomar betraktades de fortfarande vara barn och enligt propositionen till reformen 1832 ansågs deras straff därför inte vara begångna av medveten vilja (Svensson 1998 s 64). Däremot poängterades att ungdomarna som begått brott behövde bättre uppfostran och tuktas av andra än de egna föräldrarna som ansågs ha misslyckats med barnets fostran. Det öppnades anstalter för barn där de uppfostrades med disciplin och kristendom som honnörsord. På dessa anstalter skulle barnen skyddas från dåliga föräldrar för att på så vis lära sig de goda idealen och socialiseras in i samhället. Svensson (1998) pekar på att under 1900-talets gång har rättssystemet och synen på ungdomskriminalitet präglats av folkhemstanken och det socialdemokratiska 13

styret. Kriminalitet har tidigare setts ur ett sociologiskt perspektiv men nu kom en svängning där det började ses ur ett psykiatriskt perspektiv istället (Svensson 1998). Mer ansvar lades på ungdomen som individ och statens ansvar blev att genom behandling och rätt uppfostran med mål att lära ungdomarna att bli goda lönearbetare (Svensson 1998). Med 1950-talets växande materialistiska tillgångar ökade även andel stölder och i kombination med den frigörelseprocess ungdomskulturen genomgick på 1960- talet skapades en moralisk panik där ungdomarna pekades ut som ohanterliga och ansågs ha anpassningssvårigheter (Svensson 1998). Resultatet blev mer behandlingsinriktat arbete med Överlämnande till särskild vård som ny påföljd i Brottsbalken (1962:700). Ungdomarna skulle inte längre enbart uppfostras och tuktas utan tanken var att ungdomarna via den behandling som det satsades på skulle förändra sitt beteende. Ungdomsvårdskolor var ett alternativ till fängelse där vården skulle vara individuellt anpassad och där det ej skulle finnas någon tidsbegränsning i straffet, utan längden på vistelsen bestämdes av ungdomens behov. På 1970-talet började strafftanken växa sig starkare och därmed även kritiken gentemot behandlingstanken som rådde (Svensson 1998). Mycket av kritiken riktade sig mot att påföljderna inte var tidsbestämda utan det var en ovisshet kring hur långt straffet skulle bli. Kriminalvårdsreformen 1974 verkade för fler straff i frihet, i form av skyddstillsyn, eftersom det i utredningen framkom att frihetsberövande påföljder tenderar till att påverka de intagna mer negativt än vad de ger möjlighet till positiv förändring. Sven Granath (2007) har gjort en kriminologisk analys av rättsliga reaktioner på ungdomsbrott från 1980-2005 i Sverige. Granath pekar på att det 1988 genomfördes en påföljdsbestämningsreform i straffrätten som innebar större fokus på brottet och likvärdiga straff snarare än på individens behov (Granath 2007). Just detta, att tyngdpunkten läggs på brottet snarare än på förövarens sociala situation benämner Granath (2007) som nyklassicism eftersom detta tänkande ses som en tillbakagång till det klassiska mer förutsägande, moralorienterade rättvisesystem som dominerade innan det individualbaserade, behandlingsinriktade tänkandet tog över på 1960-talet. Författaren (a.a.) menar dock att den enda synbara skillnaden för ungdomar som grupp i den nyklassiska riktningen är från 1999 då överlämnandepåföljden sluten ungdomsvård kom, enligt Lag (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU). I övrigt menar Granath (a.a.) att det faktum att en stor del ungdomar fram till 2007 dömdes till vård inom socialtjänsten betyder att mycket av det tidigare vårdtänkandet fortfarande finns kvar. Även Svensson (1998) menar att trots det faktum att fokus läggs på brottet snarare än förövaren så är det fortfarande individuell förändring som åtgärderna inriktar sig på. Att ungdomstjänst kom till som tilläggspåföljd till vården 1999 ser Granath (2007) även det som ett tecken på att en speciell ungdomssyn råder när det gäller kriminalitet. Däremot menar Granath (a.a.) att det faktum att fler ungdomar idag åtalas för brott samtidigt som det inte finns statistik över att fler brott begås visar på en hårdare syn och hårdare tag i samhället gällande unga lagöverträdare. Detta menar Granath (2007) visar på de motsättningar som finns gällande ungdomskriminalitet i dagens samhälle då det nyklassicistiska tänkandet står för hårdare tag samtidigt som behandlingsinriktade insatser fortfarande är en stor del i påföljdssystemet. När man ser till de konflikter som funnits över tid gällande behandling kontra straff poängterar Svensson (1998) att de ekonomiska svängningar samhället genomgår även genomsyrar rättstänkandet vilket även Granath (2007) nämner, men Granath 14

menar vidare att en större genomslagskraft för den nya samhällsdiskursen är att fokus har lyfts över till brottsoffret och att intoleransen för våld därmed har ökat. Författaren (a.a.) pekar även på att när det gäller våldsbrott, som idag är de dominerande brotten bland ungdomar, ses inte längre böter som en rimlig påföljd utan gärningsmannen anses även vara i behov av mer behandlande insatser. Barnet eller brottet i fokus Michael Tärnfalk (2007) pekar även han på, i sin avhandling Barn och brott, att samhällets strategier för att hantera barns brottslighet har pendlat mellan straff och behandling under hela 1900-talet. Tärnfalk (a.a.) lyfter fram två olika synsätt på ungdomar som begår brottsliga gärningar vilka han menar löper parallellt i samhällets syn på unga lagöverträdare i dag. Han visar på motsättningar och gemensamma faktorer mellan det han kallar välfärdspolitiska insatser och kriminalpolitiska åtgärder. Rättstaten med kriminalpolitiska åtgärder i fokus strävar efter rättsäkerhet med proportionalitet och förutsägbarhet som ledord medan välfärdstaten med välfärdspolitiska insatser som metod grundas på en behovsideologi som ska tillgodose individens behov. Det finns en konflikt här emellan eftersom om en människas behov ska styra insatser så sätts förutsägbarheten och proportionaliteten i andra rum och Tärnfalk (2007) menar att välfärdstaten inte kan få legitimitet om den inte också uppfyller rättstatens krav. Välfärdspolitiska insatser har, enligt Tärnfalk (2007) barnet i fokus och följer de riktlinjer som anger statens sociala ambitioner att tillgodose individuella behov hos människor som av olika anledningar behöver stöd och hjälp. Samhället har enligt Socialtjänstlagen (2001:453) ett särskilt ansvar för att utsatta barn och ungdomar får det skydd och stöd som de behöver. Det är utifrån detta perspektiv som socialtjänsten traditionellt kommer in i den unges liv efter en kriminell gärning och ska då tillgodose vårdbehovet hos ungdomen. De sociala myndigheterna har sedan 1902 yttrat sig till domstol om barnets sociala situation och vilken vård de ansåg att barnet skulle få om straffet blev utbytt mot sociala insatser (a.a.). Tärnfalk (a.a.) visar på att detta delvis innebar att barnets behov sattes i centrum men även vikten av att insatserna sågs som tillräckligt avskräckande utifrån domstolens perspektiv. Med socialtjänstreformen 1980 blev det tydligt att samhällets insatser mot barn som begått brott skulle grundas i barnets aktuella vårdbehov samt för att hindra en negativ utveckling. En ny Socialtjänstlag (2001:453) antogs 2002, men de grundläggande målen och de centrala principerna från reformen 1980 finns kvar. Idag är dessa grundläggande principer för socialtjänsten att insatserna ska utgå från barns behov och deras bästa (a.a.). Vad ett barns bästa är måste bedömas från fall till fall eftersom det inte går att ge tydliga riktlinjer av barns behov då de är olika från barn till barn. Kriminalpolitiska åtgärder har enligt Tärnfalk (2007) istället för barnet brottet i fokus. En stor aspekt av kriminalpolitiken är samhällskontrollen som anses skapa en större laglydnad hos medborgarna. Ett sätt att kontrollera medborgarna är att myndigheter utbyter information. Tärnfalk (a.a.) menar att detta exempelvis sker då socialtjänsten avger ett yttrande till domstolen. Uppgiften i samhället att straffa individer för brottsliga gärningar ligger på straffrättsliga instanser, åklagare och domstol men socialtjänsten har dock fått en viktig funktion som verkställare av vissa av dessa straff. Tärnfalk (a.a.) visar på så sätt att det finns en överlappning mellan rättsväsendets och socialtjänstens uppgifter när det gäller barn som begått brott. Tärnfalk (a.a.) menar vidare att tendensen de senaste tjugo åren har gått mot 15

att brottet, istället för barnet, har hamnat i fokus. Ett tecken på detta är att straffvärdet i barnets brott har fått en mer framträdande roll samt att påföljderna för unga brottslingar gjorts allt mer lika de som vuxna döms till. Tärnfalk (2007) menar att det i samhället finns väldigt olika uppfattningar om vilka strategier som kan förväntas ge bäst resultat när det gäller barn och ungdomars brottslighet. Att socialtjänsten har huvudansvaret för barn och ungdomar, framförallt de som riskerar att fara illa är reglerat i lag, Socialtjänstlagen (2001:453), men det finns även andra lagar som styr hur samhället ska agera då en ungdom misstänks för brott, exempelvis Lagen (1964:167) om särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) och Brottsbalken (1962:700). Tärnfalk (2007) visar på att det finns skillnader i vad som styr de olika organisationerna, socialtjänsten och rättsväsendet. När det gäller socialtjänsten är det barnets bästa, dess skyddsbehov och den sociala situationen som betonas medan inom straffrätten läggs fokus på avskräckning och obehag utifrån brottet och brottets straffvärde. Detta i sin tur skapar spänningar i synen på straff och behandling och Tärnfalk (a.a.) menar att socialtjänsten har dubbla roller när det gäller att dels vägleda ungdomar utifrån deras behov och dels kontrollera eller till och med bestraffa dem utifrån deras brottslighet. 16

LAGSTIFTNINGEN KRING UNGA LAGÖVERTRÄDARE OCH UNGDOMSTJÄNST Den 30 maj 2006 beslutade riksdagen om ändringar i lagarna gällande ingripanden mot unga lagöverträdare. I enlighet med propositionen 2005/06:165 Ingripanden mot unga lagöverträdare, infördes ungdomstjänst som fristående påföljd den 1 januari 2007 och är således ny som enskild påföljd för ungdomar mellan 15 och 21 år vilka begått brott. Ungdomstjänst har funnits sedan 1999 men fram till 2007 endast som ett komplement till vård när en ungdom döms till överlämnande till vård inom socialtjänsten. Detta innebär att endast ungdomar med ett vårdbehov kunde dömas till ungdomstjänst fram till 2007 medan det idag finns möjligheter att döma både ungdomar med och ungdomar utan vårdbehov till ungdomstjänst. 1999-års påföljdsreform Den första januari 1999 trädde flera lagändringar i kraft som innebar förändringar i påföljdssystemet för unga lagöverträdare. En av grundtanken i reformen var att insatser inom socialtjänsten skulle användas i största möjliga utsträckning för ungdomar mellan 15-17 år (Borgeke & Månsson 2007). Vidare poängterades att de inom lagstiftning grundläggande principerna om förutsägbarhet, proportionalitet och konsekvens skulle få mer utrymme när det gällde påföljdsbestämningen för unga lagöverträdare (a.a.). I straffrättsligt avseende innebär principen om förutsägbarhet att en påföljd ska vara utformad så att det redan på förhand står klart vad den kommer att innebära för den som blir dömd. Det finns även en tanke om att det ska vara tydligt vilket straff ett brott ger. Proportionalitetsprincipen innebär att samhällets reaktion ska stå i relation till brottets allvarsgrad (prop. 1997/98:96 s 148). Konsekvenstanken innebär att ungdomen ska få ett straff (eller vård) som konsekvens av det som de har gjort. Utifrån detta infördes ungdomstjänst (och även böter) som ett tillägg till vård inom socialtjänsten. De unga lagöverträdare kunde då, i kombination med vård, bli dömda till ett antal timmar ungdomstjänst eller få ett bötesstraff. Även sluten ungdomsvård som alternativ till fängelse infördes detta året i lagstiftningen och Borgeke och Månsson (2007) pekar på att det är samma regler som styr fängelsestraffets längd som ska styra tiden på sluten ungdomsvård, alltså ska inte något vård- eller behovstänkande spela in när det gäller just längden på den slutna ungdomsvården. Proposition 2005/06:165 Ingripanden mot unga lagöverträdare I propositionen tar den tidigare sittande socialdemokratiska regeringen upp att ungdomar som grupp begår brott i hög utsträckning och pekar på att ungdomar motsvarar ca 21 procent av samtliga lagförda personer men endast ca nio procent av den straffmyndiga befolkningen (prop. 2005/06:165). Denna andel har procentuellt inte förändrats utan är ungefär densamma som för tio år sedan (a.a.). Den socialdemokratiska regeringen uppger att en av huvuduppgifterna inom kriminalpolitiken är att arbeta förebyggande mot kriminalitet och hindra att människor hamnar i brottslighet eller utsätts för brott. De menar att genom att arbeta mot utanförskap och för mänskliga rättigheter och en generell välfärd i samhället kan kriminalitet stävjas och motarbetas (a.a.). En central målsättning är 17

även att barnperspektivet, med barnets bästa i fokus, ska genomsyra allt arbete och alla åtgärder från samhällets sida som rör barn (Borgeke & Månsson 2007). Samhällets uppgift är inriktat på rehabilitering av den unge lagöverträdaren för att främja barnets återanpassning i samhället (prop. 2005/06:165). Under rubriken Allmänna utgångspunkter för en reform skriver regeringen att syftet är att utveckla påföljdssystemet för unga lagöverträdare så att det tydligare än idag inriktas på att motverka fortsatt kriminalitet. En strävan är att påföljderna för unga skall ta i beaktande principerna om förutsägbarhet, proportionalitet och konsekvens, men också anpassas till den unges behov samt vara tydliga och pedagogiska (prop. 2005/06:165 s 42). Den (tidigare sittande) socialdemokratiska regeringen menar i propositionen (2005/06:165) att det är viktigt med lokalt förebyggande arbete som kan fånga ungdomar som begått brott eftersom ungdomars brottslighet är kopplad till deras närmiljö, skola och boendeområde. I propositionen (2005/06:165) poängteras även föräldrarnas roll och deras engagemang i sina barns aktiviteter ses som samhällets bästa brottsförebyggande resurs. I propositionen (prop. 2005/06:165) pekas på att 2005 är böter den vanligaste påföljden för unga och att denna reform har som ett syfte att minska användningen av böter för ungdomar. Detta eftersom böter oftast leder till skulder som den unge inte har ekonomisk möjlighet att betala eller så är det föräldrarna, i de familjer där de ekonomiska förutsättningarna, och viljan, finns som betalar böterna. Det finns inte heller något rehabiliterande inslag i bötesstraffet och den socialdemokratiska regeringen menar att rehabilitering och tillrättaförande i samhället ska vara ledord när det gäller ingripanden med unga lagöverträdare (prop. 2005/06:165). Ett annat mål med reformen är att förkorta tiden mellan brott och den straffrättsliga reaktionen från samhället så att det blir tydligt för den unge att straffet är en konsekvens av brottsligheten. Den (tidigare sittande) socialdemokratiska regeringen visar även på att det finns en lång tradition i det svenska samhället att ta särskild hänsyn till den unges ålder utifrån att den unge har en brist på mognad, begränsade erfarenheter och särskilda förhållanden (prop. 2005/06:165 s 43). Vad särskilda förhållandena innebär förtydligas inte direkt i texten, men regeringen pekar på att ungdomar som begått brott ofta är socialt utsatta och har ett behov av stöd och hjälp. Den socialdemokratiska regeringen menar att för att vi ska kunna motverka brott är det av vikt att titta på hela gärningsmannens situation och inte enbart se de brottsliga handlingarna. Utifrån detta menar regeringen att [e]n utgångspunkt är att rätt vård och behandling är bättre ägnade att motverka att den unge fortsätter att begå brott än samhällsreaktioner som har straffvärdet som enda grund (prop. 2005/06:165 s 43). När det gäller överlämnande till vård inom socialtjänsten, vars innehåll kan variera beroende på vilket behov den unge har, visar den socialdemokratiska regeringen i propositionen (prop. 2005/06:165) att utgångspunkten skall vara att det finns ett tydligt vårdbehov. Regeringen menar vidare att i de fall då socialtjänstens insatser i huvudsak kan ses som samhällets gränssättning mot den unge och inte som behandlande finns det utrymme för andra påföljder än vård. Regeringen menar även att böter och frihetsberövande påföljder bör minska (a.a.). Utifrån detta resonemang pekas det på att ungdomstjänst kan vara en tydlig och pedagogisk påföljd som är förenlig med de straffrättsliga principerna om 18