FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

EUROPAPARLAMENTET 2004 ««««««««««««Fiskeriutskottet 2009 PRELIMINÄR VERSION 2004/2262(INI) 8.4.2005 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om industrifiske och produktion av fiskmjöls och fiskolja (2004/2262(INI)) Fiskeriutskottet Föredragande: Struan Stevenson PR\562780.doc PE 355.764v02-00

PR_INI INNEHÅLL Sida FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION...3 MOTIVERING...6 PE 355.764v02-00 2/18 PR\562780.doc

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION om industrifiske och produktion av fiskmjöl och fiskolja (2004/2262(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av det förbud mot utfodring av fiskmjöl till idisslare som Europeiska kommissionen införde 2001, den försiktighetsåtgärd som infördes genom rådets beslut 2000/766/EG av den 4 december 2000 om vissa skyddsåtgärder vad gäller transmissibel spongiform encefalopati och utfodring med animaliskt protein 1 och senare konsoliderades i kommissionens förordning (EG) nr 1234/2003 av den 10 juli 2003 2 om ändring av bilagorna I, IV och XI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 när det gäller transmissibel spongiform encefalopati och foder, i vilken de villkor enligt vilka medlemsstaterna kan godkänna utfodring med fiskmjöl till icke idisslande djur (bilaga IV) fastställs, med beaktande av arbetsdokumentet från Europaparlamentets generaldirektorat för forskning från 2004, med titeln Fiskmjöls- och fiskoljeindustrin: dess roll i den gemensamma fiskeripolitiken, med beaktande av förslaget till förordning från Europaparlamentet och rådet om ändring av förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (KOM(2004)0775) och kommissionens förslag till förordning (SANCO/3027/2004), som lades fram av kommissionen efter det att en godkänd metod utarbetats (kommissionens direktiv 2003/126/EG av den 23 december 2003 om analysmetoder för identifiering av beståndsdelar av animaliskt ursprung i foder för den officiella foderkontrollen 3 ), som möjliggör identifiering av kött- och benmjöl från däggdjur i djurfoder, även om fiskmjöl förekommer i samma foder, och där kommissionen tillstår att grunden för ett förbud mot utfodring av fiskmjöl till idisslare inte längre är giltig och att detta förbud följaktligen bör hävas, med beaktande av sin resolution av den 28 oktober 2004 om utkastet till kommissionens förordning om ändring av bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om transmissibel spongiform encefalopati och djurfoder 4, i vilken parlamentet begär att förslaget till förordning skall dras tillbaka, och anser att utfodring av fiskmjöl till idisslare inte överensstämmer med gemenskapens skyldighet att skydda sina medborgares hälsa, med beaktande av de högsta tillåtna halterna av främmande ämnen i djurfoder, vilka fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG av den 7 maj 2002 5, vilket 1 EGT L 306, 7.12.2000, s. 32. 2 EUT L 173, 11.7.2003, s. 6. 3 EUT L 339, 24.12.2003, s. 78. 4 P6_TA(2004)0043. 5 EGT L 140, 30.5.2002, s. 10. PR\562780.doc 3/18 PE 355.764v02-00

ändrades 2003 genom kommissionens direktiv 2003/57/EG av den 17 juni 2003 1 för att inbegripa dioxiner och sedan ändrades en ytterligare gång genom kommissionens direktiv 2003/100/EG av den 31 oktober 2003 2, med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om förbättrad övervakning av det industriella fisket i EU (KOM(2004)0167), vilket syftar till att inrätta öppen och effektiv övervakning av industriella fiskefångster inom gemenskapen, med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, med beaktande av fiskeriutskottets betänkande (A6- /2005), och av följande skäl: A. Med tanke på fiskmjöls- och fiskoljeindustrins stabilitet, är det nödvändigt att ta upp de frågor som ibland uppkommer om etik, hållbarhet, toxiner, tungmetaller och förorenande ämnen på ett sammanhängande sätt. B. Det finns inga vetenskapliga bevis för att användningen av fiskprodukter i djurfoder kan överföra BSE (bovin spongiform encefalopati) eller andra former av TSE (transmissibla spongiforma encefalopatier). C. Eftersom de officiella kontrollerna har förbättrats finns det inte någon risk för att förekomster av animaliskt kött- och benmjöl skall förväxlas med fiskmjöl. D Fiskmjöl är rikt på essentiella aminosyror i form av protein, och fiskolja och fiskmjöl är rika på fettsyror, som är hälsosamma för både människor och djur. E. Resultaten från Internationella havsforskningsrådets (ICES) undersökning från 2004 visar att industrifiskets inverkan på de marina ekosystemen är förhållandevis liten i jämförelse med den inverkan som är resultatet av fiske för mänsklig konsumtion. F. Alla länder och regioner som förser EU med fiskmjöl stöder och genomför FAO:s (FN:s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor) riktlinjer för ansvarsfullt fiske. G. I GD Forsknings arbetsdokument från 2004 fastställs det att de flesta berörda arterna i EU:s vatten som det finns uppgifter för, anses befinna sig inom säkra biologiska gränser. H. Fiskmjöls- och fiskoljeindustrin är av global betydelse, och sysselsätter uppskattningsvis 2 222 personer direkt och 30 000 personer indirekt i Europa, och över 100 000 personer i Peru, världens största producent och exportör av fiskmjölsprodukter. I. Fiskmjöl och fiskolja har stor betydelse som en grundläggande foderingrediens för odlad fisk inom EU:s växande vattenbrukssektor. 1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens princip att fastställa totala tillåtna fångstmängder (TAC) och kvoter i enlighet med välgrundade vetenskapliga kriterier, och 1 EUT L 151, 19.6.2003, s. 38. 2 EUT L 285, 1.11.2003, s. 33. PE 355.764v02-00 4/18 PR\562780.doc

att betrakta användning av fisk som redan landats som en ekonomisk fråga och inte som en fråga om resursbevarande. 2. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om förbättrad övervakning av det industriella fisket i EU. 3. Europaparlamentet betonar vikten av fortsatta ansträngningar för att bibehålla industrifisket på en hållbar nivå. 4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga forskningen om blåvitling för att förbättra rådgivningen och förvaltningen inom en nära framtid. 5. Europaparlamentet betonar problemet med kasserade fångster, som beräknas uppgå till 1 miljon ton per år inom EU. 6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa åtgärder för att motivera fiskare att landa all fisk och sälja kasserade fångster till fiskmjölsindustrin. 7. Europaparlamentet betonar att om kasserade fångster används av fiskmjöls- och fiskoljeindustrin skulle det även bidra till att fylla den ökande efterfrågan på foder från EU:s ständigt expanderande vattenbrukssektor. 8. Europaparlamentet betonar att de kontroller som för närvarande finns i EU för att begränsa förekomsten av främmande och förorenande ämnen i djurfoder garanterar att halterna av fiskmjöl och fiskolja hålls gott och väl inom gränserna. 9. Europaparlamentet betonar de ytterst stora hälsofördelarna med att utfordra idisslare med fiskmjöl och fiskolja, en sedvana som först noterades i Europa så tidigt som 325 f. Kr. av den grekiske historikern Arrianos. 10. Europaparlamentet betonar att det inte finns några vetenskapliga bevis som stöder ett förbud mot fiskmjöl på grund av att det skulle kunna överföra BSE eller andra former av TSE. Parlamentet betonar även att det inte finns några etiska skäl för att förbjuda användning av fiskmjöl i foder för idisslare inom EU, och konstaterar att ett förbud mot utfodring av fiskmjöl till idisslare sannolikt kommer att förvärra allmänhetens oro över hälsofrågor. 11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att häva förbudet mot utfodring med fiskolja till idisslare. 12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. PR\562780.doc 5/18 PE 355.764v02-00

MOTIVERING 1. INLEDNING Den internationella industrin för fiskmjöl och fiskolja är en globalt viktig arbetsgivare. Industrin är av central betydelse för fiskodling, jordbruk, djurens välbefinnande, mänsklig livsmedelsförsörjning, och för fiskerisektorn i allmänhet. Den 15 mars 2005 genomfördes en internationell utfrågning i Europaparlamentet med titeln Den internationella fiskmjöls- och fiskoljeindustrin, utmaningar och möjligheter. På grundval av den information som diskuterades och de slutsatser som drogs under denna utfrågning, kommer de utmaningar och möjligheter som berör industrifisket att behandlas i detalj i detta betänkande. Föredraganden kommer att undersöka industrifiskets betydelse på global nivå och på EU-nivå, behandla denna industris storlek och omfattning inom EU, industrins betydelse för vattenbruk, fiskodling, förädling och fiskerisektorn mer i allmänhet, produktionens omfattning samt importen till EU, och de utmaningar och möjligheter som industrin står inför med avseende på frågor som rör etik, människors hälsa, hållbarhet och vattenbruk. Industrifiske: en översikt Under 2004 beställde fiskeriutskottet en undersökning om industrifiskets roll inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Undersökningen, med titeln Fiskmjöls- och fiskoljeindustrin dess roll i den gemensamma fiskeripolitiken ger en mycket intressant bakgrund till omfattningen av denna industri i EU (Europaparlamentet 2004 arbetsdokument från GD Forskning). Såväl EU-registrerade fartyg (som landar 1 524 000 ton per år) och fartyg från tredjeländer som landar fångster i EU:s hamnar (277 000 ton per år) är verksamma inom industrifisket i EU. Andelen fiskavfall från förädlingsindustrin uppgår till 912 500 ton per år. EU är nettoimportör av fiskmjöl (686 000 ton) och fiskolja (63 000 ton). Förenade kungariket är den största konsumenten av fiskmjöl i EU, vilket främst beror på att denna medlemsstat har en omfattande vattenbrukssektor. Tyskland, Frankrike, Spanien, Danmark och Nederländerna använder fiskmjöl inom sina jordbruks- och vattenbrukssektorer. Grekland, Italien och mindre Medelhavsöar är beroende av fiskmjöl för odlingen av havsabborre och havsbraxen. Den europeiska marknadens konsumtion uppgår till 1,1 miljoner ton per år. Under 2002 och 2003 har importen och konsumtionen av fiskmjöl i EU minskat markant, och sjunkit 18 procent jämfört med tidigare år. Bara i Förenade kungariket har marknaden minskat till 190 000 ton, från 290 000 ton 2000, trots tillväxten inom vattenbrukssektorn. Detta är en följd av förbudet mot användning av fiskmjöl i foder till idisslare. Ekonomiskt sett är EU:s fiskfodersektor förhållandevis liten jämfört med andra delar av EU:s fiskerisektor. I ekonomiskt värde svarar produktionen av foderfisk endast för 0,5 procent av sysselsättningen inom sektorn. Antalet sysselsatta inom sektorn för fiskmjöl och fiskolja är totalt 2 222 personer. Om man tar hänsyn till vattenbrukssektorns beroende av industrifisket och kopplingen till jordbrukssektorn, kan man dock säga att 29 800 arbetstagare har en direkt anknytning till foderfisk- och fiskavfallssektorerna inom EU. PE 355.764v02-00 6/18 PR\562780.doc

Vad beträffar industrifiske på global nivå har fiskmjölsproduktion stått för i genomsnitt 6,4 miljoner ton fångster under den senaste tioårsperioden. När det gäller fiskolja har produktionen varit mellan 0,9 miljoner ton och 1,5 miljoner ton, vilket endast utgör 1 procent vid en jämförelse med den totala produktionen av fettmaterial. Världens största producenter och exportörer av fiskmjöl utanför EU är Peru (52 procent av världsexporten), Chile (13 procent) och Island/Norge (7 procent), med en sammanlagd produktion på 3,7 miljoner ton 2002. En av de andra stora marknaderna för fiskmjöl är Kina, där det används för foder inom vattenbruket och i proteinkoncentrat för svin och fjäderfän. Under 2000 gick 28 procent av världens fiskmjölsproduktion till Kina, 29 procent gick till andra länder i Fjärran östern, 32 procent till EU-15 och återstoden till Amerika, Mellanöstern och Östeuropa. 2. ETIK OCH UTFODRING AV DJUR Bakgrund Sedan mitten av 1990-talet har allmän panik över livsmedels- och djursjukdomar vid en serie tillfällen brutit ut i EU, däribland galna ko-sjukan (BSE), fågelinfluensa, mul- och klövsjuka, svinpest, salmonella, viral pneumoni, infektiös laxanemi osv. Alla dessa fall har ökat allmänhetens oro över de förhållanden som produktionsdjur hålls och utfodras under. Under det gångna årtiondet har djurskyddsorganisationer inriktat sig på boskapsskötsel, vilket har lett till att regeringarna noggrant har beaktat dessa frågor. År 1999 kom EU-regeringarna överens om en bestämmelse i Amsterdamfördraget om att djur skall betraktas som kännande varelser, snarare än produktionsenheter. I oktober 2004 uttryckte Europaparlamentet sin oro över en särskild aspekt av boskapsskötsel. I sin resolution P6_TA(2004)0043 uppmanade parlamentet kommissionen att dra tillbaka utkastet till kommissionens förordning om ändring av bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 (SANCO/3027/2004) för att återuppta användning av fiskmjöl i foder till idisslare (nötkreatur, får och getter) efter ett tillfälligt stopp sedan 2001 på grund av de nödåtgärder som då vidtogs för att förhindra spridningen av BSE. Parlamentet förkastade kommissionens förslag, i första hand inte av livsmedelssäkerhetsskäl, utan för att idisslare är växtätare och fiskprodukter inte ingår som en naturlig del i deras foder. Är det naturligt att utfordra idisslare med fiskmjöl? Professor J. Webster från University of Bristol School of Veterinary Science i Förenade kungariket, förklarade vid utfrågningen att en diet som enbart bygger på bete inte kan understödja den produktionsnivå som har avlats fram på konstgjord väg, till exempel i de moderna mjölkkorna. En sådan diet tillhandahåller mindre än hälften av de nödvändiga näringsämnena. I etisk bemärkelse har den onaturliga handlingen varit att avla fram ett så onormalt produktivt djur. Samhället i stort har dock ansett detta vara en godtagbar metod. Detta innebär att producenten slipper undan ansvaret att utfordra dessa djur med en diet som överensstämmer med deras behov, som bestäms av deras genotyp. Dessa behov kan inte uppfyllas genom att de endast utfordras med gräs. PR\562780.doc 7/18 PE 355.764v02-00

Professor Webster förklarade att värdet av eventuella alternativa foderkällor (t.ex. fiskmjöl) inte kan betraktas isolerat utan endast som beståndsdelar i den samlade dieten. Definitionen av en god diet, på såväl vetenskapliga som etiska grunder, är en diet som kan tillfredsställa ett djurs näringsmässiga behov och främja ett positivt tillstånd av välbefinnande. Mer konkret bör en god diet (och de ingredienser som ingår i en god diet) uppfylla följande kriterier: 1. Tillhandahålla en lämplig och balanserad tillförsel av energi och näringsämnen. 2. Gynna god matsmältning och en ständigt sund matsmältningsapparat. 3. Gynna god munhälsa och ett sunt beteende. 4. Inte vara skadlig. I ett strikt näringsmässigt perspektiv kan fiskmjöl vara en värdefull ingrediens i foder till idisslare när det ges i små mängder för att komplettera de näringsämnen som frigörs under idisslares matsmältning av gräs, spannmål och andra hälsosamma vegetabiliska källor. Fiskmjöl uppfyller följaktligen det första kravet på en god kostingrediens det kan avsevärt bidra till att tillhandahålla en balanserad diet till ett högproduktivt djur, t.ex. en mjölkko, eller en tacka som bär på två eller fler lamm. Eftersom idisslares diet endast innehåller låga halter av fiskmjöl, är det osannolikt att fiskmjöl skulle ha någon betydande effekt på kriterierna för hälsosam matsmältning eller munhälsa, förutsatt att djuren även ges en lämplig källa av kostfiber från gräs eller furage. Det finns inga som helst bevis för att det finns något samband mellan utfodring av fiskmjöl och prionrelaterade sjukdomar (TSE) hos lantbruksdjur. På strikt vetenskapliga grunder uppfyller fiskmjöl följaktligen alla nödvändiga kriterier för att klassificeras som en god kostingrediens för alla produktionsdjur, inklusive idisslare. På etiska och politiska grunder är det emellertid berättigat att fråga sig om samhället bör tillåta utfodring av säkra men onaturliga animala produkter till produktionsdjur i allmänhet och idisslare i synnerhet. I detta avseende är det viktigt att påpeka att när en växande kalv eller ett växande lamm föds upp naturligt på bete med sin mor, är deras föda som små enbart av animalt ursprung, dvs. mjölk. Allteftersom deras våm utvecklas förvärvar de gradvis förmågan att tillgodogöra sig näringsämnen från gräs. Åtminstone under den första halvan av uppväxten (t.ex. tills en kalv är ungefär 9 månader gammal) är gräs dock inte tillräckligt för kalvens normala utveckling. I naturligt tillstånd får den växande kalven som går på bete tillsammans med sin mor en stor andel av sitt behov av protein, essentiella fettsyror, mineraler och vitaminer från mjölk. Detta passerar kalvens våm och går genom matstrupen direkt in i löpmagen, där det smälts på samma sätt som mjölk eller annat foder av animalt ursprung smälts av ett svin eller en människa. Det mest onaturliga inom kommersiella jordbruksmetoder har varit att skilja kalven från sin mor vid en mycket tidig ålder, och således beröva den högkvalitativ näring av animalt ursprung. Foderblandare har försökt att gottgöra denna näringsmässiga brist genom att utforma en diet som har ett näringsvärde som ligger nära komjölk. Utfodring med kött- och benmjöl av däggdjursursprung i mjölkersättningar till unga kalvar var otvivelaktigt en viktig bidragande orsak till BSE-epidemin i Förenade kungariket. Fiskmjöl har emellertid förklarats som säkert. Ännu en gång har fiskmjöl använts för att gottgöra ett onaturligt, men godtagbart inslag i standardmetoderna inom jordbruket. PE 355.764v02-00 8/18 PR\562780.doc

I dag skiljer sig nästan alla aspekter av tamdjursuppfödning från hur dessa djur lever i vilt tillstånd. Användning av syntetiska aminosyror i näringstillförsel till svin och fjäderfän, och mer nyligen i idisslares foder, ter sig som minst lika onaturligt. Lika onaturligt är det nuvarande bruket att utfodra odlad lax med sojabönor, en metod som Europeiska unionen gynnar alltmer genom sina forskningsprogram. Det finns ett antal exempel på kor som äter animalt material i vilt tillstånd: Kor äter sin egen efterbörd, och de äter ben när de lider brist på fosfor (pica) alla fall är exempel på idisslare som äter animalt protein vid näringsmässig stress. Kor och får som har tillgång till stränder äter uppspolad fisk, med exempel från det romerska riket, Nya världen (USA) och Island. Utfodring med fiskmjöl eller torkad fisk som ett proteintillskott är ingen ny metod som har utvecklats genom moderna intensiva jordbruksmetoder. Bruket att utfordra djur med fiskmjöl går 2 000 år tillbaka i tiden. Tron på att utfodring av djur med små mängder fiskmjöl ger hälso- och konditionsfördelar har förts vidare från generation till generation av traditionella boskapsuppfödare. Näringsforskare har påvisat fiskmjölets fördelar och smältbarhet i 150 år. Idisslande produktionsdjur äter gärna fiskmjöl och det är mycket lättsmält. Fiskmjölets funktion i modern produktion för idisslare Fiskmjöl skyddar djur mot naturlig stress och mot de försvagande effekterna av tidiga graviditeter. Fiskmjöl ges till exempel till frigående tackor (moderfår) under den avgörande tiden före och efter lammningen, vilket avsevärt minskar dödsfrekvensen bland tackor och lamm, särskilt under svåra väderförhållanden. John Robinson, som är professor emeritus för djurs fortplantning vid SAC Aberdeen, har uppskattat att dödligheten bland frigående lamm skulle fördubblas från 15 till 30 procent under en typisk vårlammningsperiod om fåren inte utfordras med fiskmjöl. Hälsofördelarna med utfodring av fiskmjöl till får stöds av Förenade kungarikets ledande djurskyddsorganisation, The Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals. Eftersom produktionsdjur effektivt kan tillgodogöra sig protein från fiskmjöl, minimeras fosforutsöndringen i djurens avföring. Detta minskar miljöeffekterna av gödsel. Även ammoniakproduktionen minskas. Det avgörande är att fiskmjöl är rikt på både essentiella aminosyror i form av protein, och på de fleromättade omega 3-fettsyrorna med lång kedja, DHA och EPA, vilka är fördelaktiga för djurs hälsa och välbefinnande. Kött, mjölk och ägg från lantbruksdjur som utfodras med fiskmjöl och fiskolja är i sin tur nyttiga livsmedel för människor. Finns det risker för djuren med fiskmjöl? Det finns inga belägg som stöder ett förbud mot fiskmjöl på grund av att det kan överföra BSE eller andra TSE sjukdomar. Det är kommissionens uppfattning och den delas av dess rådgivare i livsmedelssäkerhetsfrågor. Denna uppfattning tycks även få stöd från alla andra hälsomyndigheter och experter, däribland FAO:s fiskerikommitté, som har förklarat att det inte finns några epidemiologiska bevis för att BSE kan överföras till idisslare eller andra djur genom fiskmjöl. Det finns inte heller några epidemiologiska belägg för att en variant av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom som orsakas av prionbakterier har överförts till människor, PR\562780.doc 9/18 PE 355.764v02-00

genom att fisk eller fiskprodukter var smittspridare (FAO:s fiskerikommitté, rapport nr 673, sid. 12). Trots att fiskmjöl inte innebär några kända risker för djur eller människor, vilket hävdas ovan, kan oväntade mikrobiologiska eller kemiska föroreningar som överskrider de säkra nivåer som har fastställts av EU förekomma, vilket gäller för alla typer av foder. Det är därför absolut nödvändigt att allt foder, däribland fiskmjöl, kan spåras tillbaka till ursprunget, och när det gäller fiskmjöl måste det kunna spåras tillbaka till den position där industrifisken fångas. Oberoende certifierade system har nu inrättats för att detta skall kunna garanteras. Dessa system är obligatoriska i EU sedan januari 2005. Under utfrågningen avslutade professor Webster sitt föredrag med att ställa följande fråga: Är det oacceptabelt att ämnen av animalt ursprung kan tillsättas foder för idisslare enbart på grund av att samhället (dock inte djuren själva) uppfattar detta som onaturligt? Professor Webster drog slutsatsen att det ur etisk synvinkel är otillräckligt att betrakta denna fråga isolerat. Fiskmjölets berättigande har uppstått inom ramen för en hel rad onaturliga metoder inom jordbruket, bland annat att välja ut mjölkkor och tackor för onormalt hög produktivitet, och bruket att förvägra unga kalvar en naturlig proteinkälla från modersmjölken. Fiskmjöl kan avsevärt bidra till att lösa dessa problem. Ett förbud mot utfodring av fiskmjöl till idisslare kommer sannolikt att förvärra problemen. 3. VATTENBRUK Vattenbruket ökar snabbt världen över. Produktionsvolymerna ökade 15 gånger under perioden 1970 2002, från 3,6 miljoner ton till 51 miljoner ton. Med den nuvarande globala tillväxttakten på sex procent kommer vattenbruk sannolikt att överstiga fiskefångsterna för produktion av ätbar fisk, kräft- och skaldjur och mollusker till 2015, eftersom den totala fångstmängden förblir stabil. Vattenbrukets expansion i EU har varit mindre dramatisk. Under 2001 producerade vattenbruket 600 000 ton småfisk och ål. Den beräknade framtida tillväxten i EU förväntas nå en miljon ton 2010, men nyligen offentliggjorda siffror tyder på att tillväxten kan avta. Efterfrågan på fiskmjöl och fiskolja Världens vattenbruk konsumerade uppskattningsvis 2,9 miljoner ton fiskmjöl (45 procent av årsproduktionen) och 790 000 ton fiskolja (83 procent av årsproduktionen) under 2002. Det står klart att fiskolja är en begränsad resurs för den framtida vattenbruksproduktionen. Detta driver på forskningen att hitta ersättningar för fiskolja, men det finns inga ersättningar med likvärdiga nivåer av viktiga Omega 3-fetter, såsom EPA och DHA. Produktionsmängderna av fiskmjöl och fiskolja världen över avgörs inte av efterfrågan. Produktionen kontrolleras av ländernas regeringar för att garantera att fisket förblir hållbart. Detta framgår tydligt av figur 1, som visar en jämförelse mellan tillväxten för foder för vattenbruk och en nästan statisk produktion av fiskmjöl (siffrorna för fiskolja visas inte i denna figur). PE 355.764v02-00 10/18 PR\562780.doc

Fig 1: PRODUKTION AV FODER FÖR VATTENBRUK OCH FISKMJÖL 1984-20 (karp ej medräknad) 8000 7000 6000 Metriska ton (tusental) 5000 4000 3000 2000 1000 0 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 Year BERETT FODER FÖR VATTENBRUKSPRODUKTION VÄRLDENS FISKMJÖLSPRODUKTION Ekoeffektivitet av omvandling av viltlevande fisk till odlad fisk slöseri med livsmedelsresurser? Den vilda fisk som fångas för att producera fiskmjöl är huvudsakligen benig pelagisk småfisk, för vilken det finns låg eller ingen efterfrågan för mänsklig konsumtion (se kapitel 5). Eftersom det inte finns någon direkt kommersiell marknad för denna pelagiska fisk för mänsklig konsumtion, bör effektiviteten när det gäller att framställa fiskmjöl av sådan fisk jämföras med det enda verkliga alternativet när det gäller den pelagiska fiskens samband med mänsklig konsumtion, nämligen att pelagisk fisk äts av vilda rovdjursfiskar, vilka däremot är lämpade för mänsklig konsumtion. Undersökningar av effektiviteten av att framställa livsmedel för människor från viltfångad pelagisk fisk har gett följande resultat: via pelagisk fisk som äts av vildtorsk, är omvandlingen till ätliga torskfiléer sju procent (100 ton lodda går åt för att producera sju ton torskfiléer). För alternativet fiskmjöl och foder till landdjur är siffran 21 procent. Att utfodra odlad fisk med fiskmjöl förbättrar omvandlingen avsevärt jämfört med alternativet landdjur. I GD Forsknings arbetsdokument förklaras det att effektiviteten när det gäller människors konsumtion av dessa vilda fiskar, jämfört med konsumtionen av odlad fisk som delvis utfodras med fiskmjöl, är ungefär lika hög. 4. MÄNNISKORS HÄLSA Fiskmjöl äts inte direkt av människor, med undantag för mycket små mängder fiskmjölstabletter som säljs på apotek i Norge som kosttillskott till idrottare och motionärer. Cirka 33 procent av det fiskmjöl som konsumeras i EU utgör foder till odlad fisk, resten ges som foder till svin och fjäderfän. Fiskmjölets effekt på människors hälsa är följaktligen ett PR\562780.doc 11/18 PE 355.764v02-00

resultat av det kött som människor äter av odlad fisk, svin och fjäderfän som utfodras med foder som innehåller fiskmjöl. En del fiskolja konsumeras direkt i form av hälsokosttillskott i EU. För närvarande beräknas cirka 7 000 ton per år konsumeras i EU. Den största mängden fiskolja som konsumeras i EU används i foder till odlad fisk (161 000 ton), vilket utgör cirka 60 procent av den totala årskonsumtionen. Vare sig konsumenten intar fiskoljekapslar eller äter fisk, inklusive odlad fisk, är frågan följaktligen vilka fördelar och risker som denna konsumtion medför för människors hälsa. Effekter på människors hälsa Förenade kungarikets livsmedelsmyndighet Food Standard Agency (FSA) rapporterade 2004 om fördelarna och riskerna med konsumtion av fisk, med särskilt avseende på fet fisk. FSA drog slutsatsen att, även om fet fisk innehåller beständiga organiska förorenande ämnen, huvudsakligen dioxin och dioxinlika PCB, visar uppgifterna på att de känsligaste individerna (kvinnor i reproduktiv ålder och unga flickor) utan risk kan konsumera två portioner fet fisk per vecka. Andra individer kan konsumera högre nivåer upp till fyra portioner fet fisk. Hälsofördelarna med att konsumera EPA och DHA (Omega 3-fetter) från fet fisk med särskild hänvisning till hjärt- och kärlsjukdomar (CVD) och påverkan på graviditeter bekräftades. Andra rapporterade fördelar med fiskkonsumtion, till exempel att det är möjligt att förebygga uppkomst av vissa cancertyper och andra aspekter som rör hjärnans funktion (t.ex. minskning av den kognitiva förmågan och bipolära störningar), antiinflammatoriska tillstånd (t.ex. artrit och astma) och autoimmuna sjukdomar, behandlades inte av FSA. Främmande ämnen i djurfoder Under utfrågningen framhöll Diane Benford från Food Standards Agency att lagstiftningen om högsta tillåtna halter av främmande ämnen i djurfoder är harmoniserade inom EU, vilket bland annat gäller fiskmjöl, fiskolja och fiskfoder. Syftet med dessa högsta tillåtna halter är att skydda konsumenternas hälsa och att värna om djurens välbefinnande. Till svar på allmänhetens och EU-institutionernas farhågor, lät fiskmjöls- och fiskoljeindustrin dessutom genomföra en världsomspännande undersökning av halterna av dioxin och dioxinlika PCB i sina produkter. De flesta låg under de säkra nivåerna. En del fisk som fångats i europeiska vatten, i synnerhet när de vid fångsten hade låga kroppsfettsnivåer, låg nära de halter som fastställts av EU:s medlemsstater. En del personer från olika EU-institutioner menar att sådant fiske bör upphöra fullständigt eller att förbud bör införas under vissa säsonger, när det är troligt att halterna av dioxin och dioxinlika PCB kan överskrida gränserna. För att bemöta detta problem investerade fiskmjöls- och fiskoljeindustrin i Danmark och Förenade kungariket i anläggningar för att avlägsna en del av dioxinet från fiskolja och fiskmjöl, till en kostnad på 25 miljoner euro i installationskostnader och ytterligare förädlingskostnader. Detta gjordes trots att fiskmjölsindustrin inte var orsaken till föroreningarna, utan ett offer för dem. Den del av industrin som arbetar med framställning av kosttillskott av fiskolja har likaså haft avsevärda kostnader för att avlägsna eller minska halter PE 355.764v02-00 12/18 PR\562780.doc

av förorenande ämnen. EU-principen att förorenaren betalar, som fastställs i artikel 174.2 i EG-fördraget (och som ligger till grund för direktiv 2004/35/EG om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador) har inte tillämpats i dessa fall. 5. HÅLLBART INDUSTRIFISKE Fiskmjöl som används inom EU tillverkas av fiskavfall från en rad olika arter, beroende på produktionskälla. Uppskattningar av vilka industrifiskarter som huvudsakligen konsumeras som fiskmjöl i EU, vilka bygger på sammansättningen av det råmaterial som fiskmjöl tillverkas av i varje producerande land, och de mängder av detta material som konsumeras i EU-15, ger vid handen att de huvudsakliga råmaterialen är ansjovis (33 procent), följt av fiskavfall (14 procent), blåvitling (13 procent), lodda och tobis (11 procent vardera), skarpsill (7 procent) och taggmakrill, sill och andra (4 procent vardera). Industrifiske Alla länder eller regioner som levererar till EU (tabell 1) stöder och genomför FAO:s riktlinjer för ansvarsfullt fiske. Alla de arter som anges ovan förvaltas av nationella regeringar och/eller regionala organisationer, och har nationella/regionala TAC:s, som fastställs årsvis eller oftare, om det bedöms vara nödvändigt. Det enda undantaget är blåvitling. Regeringarna inför många åtgärder för kontroll av förvaltningen, vilka anges i tabell 2. En av de senaste tekniska innovationerna som kommer att börja tillämpas är satellitövervakning, vilket garanterar att säsonger och områden med fiskeförbud respekteras. Områden med fiskeförbud Tabell 2: Förvaltningskontrollåtgärder för fiske som tillämpas i olika regioner T A C Säsongs -förbud Bifångster: gränser Typ av utrustning* SYDAMERIKA Områden med fångstgränser Effekt på havsbotten Minsta maskstorlek Minsta fångststorlek Fartygsregistrering Satellitövervakning Ansjovis N/V Ingen Taggmakrill N/V Ingen Sardin N/V Ingen NORDOST- ATLANTEN OCH NORDSJÖN Tobis M Lindrig Skarpsill N/V Ingen Vitlinglyra N/V Ingen Blåvitling MT Ingen Lodda N/V, MS Ingen Sill N/V, MS Ingen *N/V = not/vad, M = mindre trålare, MS = medelstora trålare I det arbetsdokument som GD Forskning utarbetade för Europaparlamentets räkning 2004 anges det att de flesta undersökta foderfiskbestånden i EU-vattnen som det finns uppgifter tillgängliga för anses befinna sig inom säkra biologiska gränser. En del bestånd har inte bedömts, eftersom fiskeansträngningen inte är stor. Eftersom den största delen av bestånden anses vara säkra, har förvaltningsåtgärderna koncentrerats på ett TAC-system (som har inrättats enligt systemet för försiktighetsåtgärder), vilket tycks vara en klok strategi. ITQ-system Blåvitling har uppmärksammats en hel del under de senaste åren. Enligt Internationella havsforskningsrådet (2004) anses blåvitling ha full reproduktiv kapacitet, men att fångsterna är ohållbara. Återhämtningen under det senaste årtiondet tycks vara mycket högre än tidigare nivåer. I princip har ett avtal nåtts om en långsiktig förvaltningsplan, som är förenlig med PR\562780.doc 13/18 PE 355.764v02-00

försiktighetsprincipen, och som bland annat innebär att de största fiskerinationerna delar på fångstkvoterna. I praktiken har medlemsstaterna fortfarande inte enats om att införa individuella fångstkvoter. Föredraganden uppmanar ministrarna med ansvar för fiskerifrågor i Norge, Island och EU att enas om en övergripande TAC och en fångstandel för varje part i avtalet. Bifångster I arbetsdokumentet från GD Forskning konstateras det att bifångster är ett problem inom en stor del av verksamheten när det gäller fiske för mänsklig konsumtion över hela världen. Fångsterna av rundfisk i Nordsjön 1990 uppskattades ha en bifångst på 25 procent som kasserades. När det gäller industrifisket har den mesta uppmärksamheten när det gäller denna fråga riktats mot de nordeuropeiska vattnen. Man vet att unga exemplar av sill stimmar med skarpsill. Det är känt att unga exemplar av flera foderfiskarter stimmar med vitlinglyra. GD Forsknings arbetsdokument innehåller en redogörelse för genomsnittsfångster och procentandelen bifångster i Nordsjön av olika danska industrifiskeföretag under perioderna 1998 2001 och 2002. Det mest problematiska fisket sammanfattas i tabell 3. Tabell 3: Procentandel för genomsnittlig bifångst som landas per målart Skarpsill Vitlinglyra 1998 2001 1998 2001 Målarter % 88 87 Sill % 6 3 Annan foderfisk % 2 5 Annan industrifisk % 4 5 Denna fråga har lösts genom att ett förbud mot fiske av vitlinglyra har införts i en del av Nordsjön. Likaså har säsongsförbud och gränser för bifångster införts, för att skydda de unga exemplaren av sill och skarpsill. Kommissionen har skisserat planer för ytterligare förbättringar av övervakningen av industrifiske (KOM(2004)0167 av den 25 mars 2004). Förvaltning av ekosystemen FAO och andra nationella och internationella organ uppmuntrar staterna att tillämpa en ekosystemsstrategi för fiskeriförvaltningen. Det innebär att effekterna av fisket inte bara övervakas och förvaltas med avseende på beståndet av en viss fångad fiskart, utan att hänsyn även tas till fiskets effekter på andra fiskarter (flerartsmodeller) och flora och fauna på havets botten, alger, skaldjur, fåglar och däggdjur. Sådan övervakning och eventuell förvaltning kräver naturligtvis avsevärda investeringar. Internationella havsforskningsrådet har infört en ekosystemstaktik för fiskeriförvaltning. De rapporter från Peru och Chile som inkom till Europaparlamentets utfrågning visar att det peruanska fiskeriforskningsinstitutet (IMARPE) har inrättat ekosystemsmodeller som bygger på över 30 års uppgifter om arter. Chile har inrättat två marina skyddade områden, och ett tredje är under planering. PE 355.764v02-00 14/18 PR\562780.doc

Fiskavfall För närvarande utgör fiskavfall 35 procent av de sammanlagda leveranserna av råmaterial till EU:s fiskmjölsindustri. Det finns även andra marknader för fiskavfall, däribland foder till sällskapsdjur och minkar. Den andel som används för framställning av fiskmjöl uppskattas vara 900 000 ton. Kasserade fångster När det gäller problemet med kasserade fångster visar beräkningar på att fiskare varje år kastar upp till en miljon ton frisk fisk tillbaka i havet, död, inom EU:s vatten, helt enkelt på grund av att fisken är för liten, inte tillhör kvoterna eller beroende på hög selektivitet. Fiskare har tvingats in i detta destruktiva och ohållbara beteende till följd av bevarandeåtgärderna. En av de viktigaste åtgärderna som måste vidtas är ett krav på att all fisk skall landas. Höga böter bör införas för alla som kastar fisk. Denna policy tillämpas i Island, Norge och på Färöarna. Genom kravet på att all fisk måste landas, får forskarna en mer exakt bild av fångsternas storlek och karaktär, vilket gör det möjligt att vidta mer exakta åtgärder för återhämtning av bestånden, och leder till att man kan agera snabbare för att förbjuda fiske i områden där mycket ungfisk fångas. Föredraganden anser att det kommer att krävas ett tillvägagångssätt som omfattar både incitament och böter för att genomföra ett så drastiskt nytt initiativ. Böter för att komma åt dem som bryter mot förbudet och fortsätter att slänga död fisk, men även incitament, genom ekonomisk ersättning, till de fiskare som landar fisk som de annars skulle ha slängt överbord. Fiskmjöls- och fiskoljeindustrin kan köpa råmaterialet. Föredraganden anser att priser på upp till 70 euro per ton skulle kunna vara realistiska, vilket skulle vara tillräckligt för att uppmuntra fiskare att landa sådan fisk, men inte tillräckligt för att uppmuntra dem till att inrikta sig på dessa bestånd. Kasserad fångst som landas för fiskmjöls- och fiskoljeindustrin skulle öka produktionsvolymerna avsevärt, vilket skulle leda till att EU blir mindre beroende av import. Det skulle uppskattningsvis ge EU:s fiskeriindustri extra inkomster på 70 miljoner euro. 6. UTMANINGAR OCH MÖJLIGHETER Många fiskmjöls- och fiskoljeföretag samarbetar kommersiellt med anläggningar för konservering, frysning och anläggningar där fisken fileas. Tillväxten inom marknaden för mänsklig konsumtion av pelagisk fisk kan följaktligen lätt uppfyllas av livsmedelsberedningsanläggningar. Denna möjlighet skall dock inte överdrivas. Industrifiskens karaktär (små, beniga och ofta oätliga fiskarter) begränsar denna marknadsutveckling, och tillväxten inom marknaden för konserverad fisk är långsam. Utvecklingen inom vattenbrukssektorn är däremot dynamisk. Sedan 1970-talet har tillväxten varit nästan 9 procent per år, och den framtida tillväxten beräknas uppgå till 6 procent per år till slutet av detta årtionde. Nästan hälften av världsproduktionen av fiskmjöl, och 80 procent av fiskoljan, används för närvarande till foder inom vattenbruket. Framtida tillväxt och intensifiering av vattenbruksindustrin kan kräva ökade kvantiteter av fiskmjöl och fiskolja. PR\562780.doc 15/18 PE 355.764v02-00

Denna utveckling kommer dock troligen att neutraliseras, främst genom en ökad ersättning av fiskolja, men även fiskmjöl, med vegetabiliska oljor och proteiner. I framtiden kommer den troligen begränsade tillgången på fiskolja att leda till stadiga prisökningar, produkterna kommer att läggas om till strategisk användning inom vattenbruksmarknaderna, och användningen som foder för uppväxande djur kommer att minska. Det kommer troligen inte att uppstå någon brist på fiskmjöl under de närmaste 20 åren eller mer. För närvarande används fiskmjöl i foder till uppväxande landdjur. Det kommer att dröja många år innan fiskmjöl endast finns tillgängligt för strategisk användning. Kasserade fångster är ett fullständigt slöseri med en viktig naturresurs. Att tillåta EU:s fiskare att landa denna fisk, för omvandling till mjöl och olja, ger utrymme för produktion av ytterligare 200 000 ton fiskmjöl och 40 000 ton fiskolja. Den extra fiskoljan kommer att bidra till att uppfylla den förväntade ändrade efterfrågan från foderindustrin för EU:s vattenbruk under de kommande tio åren. Det extra fiskmjölet kommer huvudsakligen att finna en marknad för foder till landdjur. Detta kan ge EU:s fiskeindustri en ytterligare beräknad årsinkomst på 70 miljoner euro, vilket leder till att det nuvarande mervärdet hos EU:s fiskmjöls- och fiskoljesektor ökar med 50 procent. Cirka 500 extra arbetstillfällen skulle kunna skapas i EU:s yttersta randområden, där arbetslösheten redan är hög. Under 2001 lagstiftade EU mot användning av fiskmjöl i foder till idisslare som en del av de nödåtgärder som vidtogs för att skydda människor och djur mot TSE-relaterade sjukdomar. Kommissionen bekräftade 2003 att fiskmjöl inte är en verklig orsak till TSE (Vetenskapligt yttrande som offentliggjordes den 14 mars 2003 om utfodring av fiskmjöl som framställts av vildfisk till odlad fisk och återanvändning av fisk med avseende på risken för TSE ), men motiverade det fortsatta förbudet mot användning av fiskmjöl i foder till idisslare med att kontrollmetoderna inte var tillförlitliga när det gäller att skilja mellan fiskmjöl och andra animala proteiner i foder till idisslare. Det rådde samförstånd om att det inte skulle vara möjligt att spåra förekomst av olagligt kött- och benmjöl i foder till idisslare om fiskmjöl var tillåtet. Kommissionen erkände 2003 att en ny officiell metod, som gäller från den 1 juli 2004 inom EU (kommissionens direktiv 2003/126/EG), skulle göra det möjligt att skilja mellan fiskmjöl och andra animala proteiner på ett lämpligt sätt, och utarbetade följaktligen ett förslag för att häva förbudet mot fiskmjöl i foder till idisslare. Europaparlamentet motsatte sig detta förslag. Fiskmjöls- och fiskoljesektorerna inom fiskodlingsindustrin hävdar att förbudet är omotiverat, och att det skadar deras näringsgren. Fiskmjölsindustrin uppskattar att förbudet har orsakat en marknadsförlust på 100 000 ton per år inom EU:s sektor för idisslare, och ytterligare 200 000 ton inom svin- och fjäderfäsektorerna. Även om det inte finns något förbud mot användning av fiskmjöl inom de sistnämnda två sektorerna, tillåter inte lagstiftningen kvarnanläggningar som producerar foder för idisslare, svin och fjäderfän (blandade anläggningar) att förvara fiskmjöl på anläggningarna. Den beräknade förlusten för världens fiskmjölsindustri är 130 miljoner euro per år, och för EU-industrin beräknas förlusten till 10 miljoner euro per år, cirka 7 procent av bruttomervärdet för EU:s fiskmjölsindustri. Vissa sektorer inom uppfödningssektorn har även lidit skada på grund av förbudet. Fårfarmare i mer avlägsna delar av EU (t.ex. i de skotska högländerna) har rapporterat om ökad dödlighet bland får under lammningen. Många uppfödare har också haft problem som rör djurens PE 355.764v02-00 16/18 PR\562780.doc

välbefinnande när det gäller växande kalvar, mjölkkor, svin och höns som inte kan tillgodose sina genetiskt uppbyggda näringskrav på grund av avsaknaden av det proteinrika fiskmjölet. Kommissionen har nu bekräftat att det inte finns några reella säkerhetsproblem med fiskmjöl i samband med BSE, och att kontrollmetoderna nu är godtagbara. Lagstiftningen om ett förbud mot fiskmjöl bör följaktligen hävas så snart som möjligt, så att dessa marknader får möjlighet att återhämta sig. Jordbrukare och foderblandare som inte vill använda fiskmjöl som fodertillskott kan fortsätta att utöva denna rättighet, och till och med använda den i reklamsyfte om de anser att detta kan leda till marknadsfördelar gentemot konsumenten. Om fiskmjölsmarknaden i EU återhämtas, kan detta innebära att den nuvarande efterfrågan ökar med 300 000 ton per år. Konsumtionen av kosttillskott (hälsokostprodukter) ökar alltmer i EU och Nordamerika i hälsofrämjande syften. En av de viktigaste delarna av denna marknad är kosttillskott som innehåller EPA och DHA. Även om dessa produkter tillför betydande mervärde till industrin för kosttillskott, motsvarar den små mängder råolja (t.ex. ansjovisolja) för fiskoljeindustrin, med litet mervärde. Globalt sett beräknas konsumtionen av fiskolja för dessa ändamål för närvarande uppgå till 25 000 ton per år. Tillväxten under de kommande tio åren kan öka snabbt, eventuellt upp till 65 000 ton per år. Framtiden för fiskolja är ljus, eftersom både efterfrågan från vattenbruket och hälsokostindustrin ökar avsevärt. Tillgången kommer att vara begränsad på grund av fiskebevarande åtgärder, men om övriga världen följer EU:s exempel när det gäller kasserade fångster i framtiden skulle tillgången kunna öka något. Priserna kommer emellertid sannolikt att öka, vilket kommer att balansera tillgången och efterfrågan. Jämfört med fiskolja är framtidsutsikterna för fiskmjöl mindre säkra. Fiskmjöl har positiva hälsoegenskaper, eftersom de innehåller omega 3, och är näringsmässigt sett utmärkta på grund av sitt höga proteinvärde. Det har ett gott rykte på många marknader. På vissa marknader, såsom EU-marknaden, har fiskmjöls- och fiskoljeindustrin sämre rykte, vilket huvudsakligen beror på bristande förståelse för industrin, vilket ytterligare underblåses av vissa medier och miljögrupper. Föredraganden anser att detta förslag till betänkande kan vara ett steg i rätt riktning för att rätta till denna olyckliga bild i EU av en globalt viktig industri, som ger en rad utvecklingsländer ekonomiska möjligheter och sysselsättningstillfällen. Föredraganden begär att det omotiverade förbudet mot fiskmjöl i foder till idisslare hävs. Det kommer att bidra till att förbättra uppfattningen om fiskmjöl, och återupprätta fiskmjölets ställning som ett ytterst hälsosamt foder för alla typer av kreatursbesättningar. Det kommer även att bidra till att öka produktens värde genom att injicera ytterligare 130 miljoner euro till industrin världen över, och ytterligare 10 miljoner euro till EU:s fiskerisektor per år. Slutligen står industrifiskesektorn inför många utmaningar, i synnerhet när det gäller hållbarhet, etik och förorenande ämnen. Denna industri har faktiskt redan övervunnit, eller är på väg att övervinna, många av dessa utmaningar, men delar av allmänheten inom EU är dock fortfarande negativt inställda till den. Föredraganden anser att industrifiskesektorn är hållbar, etisk och väl förvaltad, och att konsumtionen av fiskmjöls- och fiskoljeprodukter medför stora PR\562780.doc 17/18 PE 355.764v02-00

hälsofördelar för både djur och människor. På grundval av ovanstående kommer föredraganden att yrka på att förbudet mot utfodring av fiskmjöl till idisslare hävs. PE 355.764v02-00 18/18 PR\562780.doc