Samverkansplan för BSPA.seFRAMSIDA Höga Kusten -Del 1-
Titel: Samverkansplan för BSPA Höga Kusten Huvudförfattare: Charlotta Nygård, Pia Renström, Bernt Persson, Andreas Gylling, Babette Marklund, Irene Hedlund Projektledare: Charlotta Nygård Utgiven av: Länsstyrelsen Västernorrland Hemsida: www.bspahogakusten.se Beställningsadress: Länsstyrelsen Västernorrland, 871 86 Härnösand Upplaga: 60 ex (remissupplaga) 250 ex (reviderad version efter remiss) Personer som har bidragit med texter: Om vi har missat någon så ber vi om ursäkt, inte alls vår mening. Meddela oss gärna om någon saknas. För total deltagarlista i samverkansarbete, se Bilaga 1. Mats Henriksson, Håkan Söderberg, Oskar Norrgrann, Hans Kautsky, Karin Jönsson, Håkan Jansson, Henrik Bjerneld, Anna Otmalm, Thomas Birkö, Kurt Holmqvist, Ivar Sundvisson, Bjästa Fiskevårdsområde, nedre Nätraälven (Ove Jansson, Roger Nordin, Åke Nordin, Bo Wallmark), Annika Carlsson, Jonas Salmonsson, Johan Lundgren, Dan Tjell, Bo Edman Per Sander, Henrik Bodin Sköld Ilke Tilders (FOS), process guidance in Adaptive Management & Miradi Följande kartor används i denna publikation: Lantmäteriets Fastighetskartan, Terrängkartan, Översiktskartan och Sverigekartan. Även kartmaterial från SMHI och SGU används. Copyright: Länsstyrelsen Västernorrlands län Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188 Länsstyrelsen Västernorrlands län SMHI Länsstyrelsen Västernorrlands län Sveriges geologiska undersökning 2
VISION: Höga Kusten -Friskt hav med levande skärgård 3
4
Förord Bakgrunden till projektet Samverkansplan för BSPA Höga Kusten är Sveriges internationella åtaganden i HELCOM (Helsingforskonventionen), FN och EU. Åtaganden handlar både om miljösituationen i hela Östersjön och om skydd av särskilt viktiga marina områden i Östersjön. I projektet, som initierats av Naturvårdsverket, försöker vi bidra till att uppfylla dessa åtaganden för Höga Kusten. I projektet har vi också försökt att utveckla den så kallade ekosystemansatsen i form av lokal förankring, samverkan och tillämpande av adaptiv förvaltning. Arbetet med Samverkansplanen har gjorts i samarbete mellan länsstyrelsen, de berörda kommunerna Kramfors och Örnsköldsvik samt med deltagande av intresseorganisationer och allmänheten i området. I Samverkansplanen beskrivs områdets marina värden på ett sätt som inte gjorts tidigare. Hur de marina värden påverkas av olika faktorer och hur man kan minska denna påverkan finns också beskrivet i planen. Samverkansplanen blir ett planeringsunderlag för de marina värdena inom riksintresset Höga Kusten enligt Miljöbalken som länsstyrelsen och staten överlämnar till kommunerna för att arbeta in i sin översiktplanering. Samverkansplanen har, i preliminär version, varit ute på bred remiss till alla berörda. De inkomna synpunkterna har lett till ändringar och förtydliganden. Remissen och efterföljande diskussioner har också inneburit att det har gjorts ytterligare prioriteringar av påverkansfaktorer och strategier för att verkligen sätta fokus på de frågor som är de allra viktigaste för att stärka och bevara de marina värdena i BSPA-området Höga Kusten ur både nationell och internationell synpunkt. Samverkansplanen har fokuserat på de marina aspekterna i förvaltningen av Höga Kusten. Det är därför viktigt att poängtera att de marina värdena också måste vägas av mot andra aspekter som ex. turism, tillväxtfrågor och landsbygdsutveckling. Detta arbete kommer att ske inom ramen för framtida kommunal och regional planering. Samverkansplanen bör vara ett levande dokument som uppdateras och revideras när nya kunskaper kommer fram. Det är min förhoppning att Samverkansplanen ska vara ett hjälpmedel i samarbetet för en långsiktigt hållbar förvaltning av Höga Kusten. Härnösand april 2011 Bo Källstrand Landshövding Västernorrlands län 5
6
Innehållsförteckning Förord...5 Innehållsförteckning...7 Sammanfattning...10 1. Inledning...23 1.1. Bakgrund...23 1.2. Syfte och mål...26 1.3. Lagmässig förutsättning Samverkansplan...27 1.3.1 Marina värdena som en del av riksintressena...27 1.3.2 Samverkansplanen som statligt planeringsunderlag...28 1.4. Internationella och nationella åtaganden...29 1.4.1 Marina Direktivet...29 1.4.2 HELCOM och Helsingforskonventionen...30 1.4.3 Konventionen om biologisk mångfald och Ekosystemansatsen...30 1.4.4 Natura 2000...30 1.4.5 Vattendirektivet...30 1.4.6 Nationella miljökvalitetsmål...31 1.4.7 Regionala miljökvalitetsmål...32 1.4.8 Europeiska landskapskonventionen...32 1.4.9 Världsarvskonventionen...33 1.5. Projektets genomförande...34 1.5.1 Nationell organisation...34 1.5.2 Regional organisation...34 1.5.2.1 Styrgrupp...35 1.5.2.2 Projektgrupp...35 1.5.2.3 Referensgrupp...35 1.5.2.4 Samverkansgrupp...36 1.5.2.5 Temagrupper...36 1.5.3 Metodik...41 1.5.3.1 Ekosystemansatsen...41 1.5.3.2 Adaptiv förvaltning...43 1.5.4 Informationsspridning...46 1.5.5 Koppling till andra aktiviteter i Västernorrland...49 1.5.6 Fortsatt arbete...51 2. Områdesbeskrivning...52 2.1 Områdets avgränsning...52 2.2 Områdets egenskaper...54 2.2.1 Landhöjningen...55 2.2.2 Fysiologi...60 2.2.2.1 Salthalt...60 2.2.1.2 Berggrund och jordarter...62 2.2.1.3 Topografi & Vattendjup...63 2.2.1.4 Klimat...63 2.2.1.5 Isläggning...63 2.2.1.6 Vattenomsättning...63 2.2.1.7 Strömmar...64 2.2.3 Avrinningsområde...64 2.2.4 Vattenförekomster enligt vattendirektivet...65 2.3 Områden av Riksintresse...66 7
2.4 Skyddade områden enl. Miljöbalken Kap.7...69 2.4.1 Nationalpark...69 2.4.2 Naturreservat...70 2.4.3 Biotopskyddsområden...72 2.4.4 Natura 2000...72 2.4.5 Fågelskyddsområden...75 2.4.6 Kulturreservat...75 2.4.7 Strandskydd...75 2.4.8 Vattenskyddsområden...77 2.4.9 Naturvårdsområde...78 2.5 Världsarvet Höga Kusten...78 2.6 Övriga skyddade områden...80 2.6.1 Naturvårdsavtal...80 2.6.2. Naturvårdsobjekt...81 2.6.3 Nyckelbiotoper...82 2.6.4 Fiskefredningsområden...83 2.7 Hotade arter...83 2.8. Naturvärden i området...85 2.8.1 Marina ekosystemet...86 2.8.2 Djupa marina ekosystem (>6m)...107 2.8.3 Grunda marina ekosystem (<6m)...110 2.8.4 Stränder...120 2.8.5 Fåglar med havsanknytning...125 2.8.6 Sötvattensekosystem...126 2.8.7 Terrestra ekosystem (innanför stranden)...130 2.8.8 Värdefulla marina områden...132 2.8.9 Känsliga marina områden...146 2.9. Nuvarande övervakning/uppföljning...148 2.9.1 Miljöövervakning av havsmiljön...148 2.9.2 Samordnad recipientkontroll...152 2.9.3 Uppföljning av skyddade områden...153 2.9.4 Övervakningsprogram Vattendirektivet...153 2.9.5 Miljömål...154 2.9.6 ÅGP-arter...154 2.10 Kulturmiljö...155 2.10.1 Kulturhistoria...155 2.10.2 Fornlämningar...157 2.10.3 Byggnadsminnen...158 2.10.4 Kyrkliga kulturminnen...158 2.10.5 Kulturmiljöer under vattnet...158 2.10.6 Områden med stor betydelse för kulturmiljön...159 2.11 Infrastruktur...161 2.11.1 Kommunikation...161 2.11.2 Energiproduktion/distribution...163 2.11.3. Vatten och avlopp...163 2.11.4. Avfall och avfallshantering...164 2.11.5 Bebyggelse...165 2.12 Friluftsliv och rekreation i området...167 2.12.1 Båtliv...167 2.12.2 Bad...170 2.12.3 Fritidsfiske...171 2.12.4 Dykning...173 2.12.5 Fågelskådning...174 2.12.6 Vandringsleder...175 2.12.7 Områden som har stor betydelse för friluftslivet...175 8
2.13 Näringsliv i området...177 2.13.1 Turism...177 2.13.2 Jordbruk...184 2.13.3 Skogsbruk...185 2.13.4 Yrkesfisket...186 2.13.5 Vattenbruk...192 2.13.6 Industri...193 2.13.7 Yrkessjöfart...193 2.14. Påverkansfaktorer på områdets naturvärden...195 2.14.1 Samlad påverkansanalys...197 2.14.2 Påverkansfaktorer med hög prioritet...200 2.14.2.1 Främmande arter och gener...201 2.14.2.2 Strandnära exploatering...211 2.14.2.3 Skadliga ämnen...219 2.14.2.4 Materialtransport (igenslamning & grumling)...229 2.14.2.5 Utsläpp av kväve och fosfor (Övergödning)...231 2.14.2.6 Störning på fåglar...254 2.14.2.7 Vandringshinder...254 2.14.3 Påverkansfaktorer med lägre prioritet...258 2.14.3.1 Försurning...258 2.14.3.2 Muddring...260 2.14.3.3 Oljeutsläpp...261 2.14.3.4 Transport av farligt gods...262 2.14.3.5 Ej hållbart fiske...265 2.14.3.6 Slutad hävd av strandängar...270 2.14.3.7 Strandnära skogsavverkning (avlägsnande av biotopen)...271 2.14.3.8 Onaturliga vattenflöden...271 2.14.3.9 Vindkraft...272 2.14.3.10 Utfyllnad av stränder...273 2.14.3.11 Spridning av fisksjukdomar...273 2.14.3.12 Nedskräpning...273 2.14.4 Övriga påverkansfaktorer som har framkommit i projektet...274 2.14.5 Slutsatser utifrån påverkansanalysen...276 Referenser och källdata...278 9
Sammanfattning Samverkansplanen ska verka för att den framtagna visionen uppnås: Höga Kusten -Friskt hav med levande skärgård Ett friskt hav är starkt förknippat med livskraftiga bestånd av växter och djur samt välmående ekosystem i balans. En levande skärgård innebär en levande miljö för oss människor med boende, näringsliv, service, turism, infrastruktur m.m. Samverkansplanen för BSPA Höga Kusten är avgränsad till att stärka bevarandet av de marina naturvärdena i området samt hur området kan nyttjas på ett hållbart sätt utan att äventyra befintliga naturvärden. Sverige har åtagit sig att uppfylla internationella konventioner och nationella målsättningar som berör kust- och skärgårdsmiljö. I dessa åtaganden ingår att ta fram en plan för förvaltning av de marina värdena i BSPA-området Höga Kusten. Projekt BSPA Höga Kusten har utgjort ett av fem områden i det riksomfattande pilotprojekt som initierades av Naturvårdsverket under 2008 för att utveckla formerna för att förvalta marint värdefulla områden enlig Helsingforskonventionen, så kallade Baltic Sea Protected Areas (BSPA). De övriga pilotprojekten har varit Stora Nassa-Svenska högarna (Stockholms län), S:t Anna-Missjö (Östergötlands län), Biosfärskandidatområdet Blekinge arkipelag (Blekinge län) samt ett område i norra Bohuslän (Västra Götalands län). Projektet har pågått under åren 2008-2011. Samtliga områden har arbetat för en balans mellan bevarande och nyttjande av det marina området. Det huvudsakliga syftet har varit att utforma en relevant och flexibel förvaltningsform som säkerställer marina naturvärden och uppfyller nationella/internationella krav samtidigt som lokal delaktighet och befintliga förvaltningsinstrument nyttjas. Genom projekt BSPA Höga Kusten har en samverkansplan för BSPA-området Höga Kusten arbetats fram i nära samarbete mellan länsstyrelse, Kramfors kommun, Örnsköldsvik kommun, intresseorganisationer, allmänheten och verksamma i området. Nyckelordet i projektet har varit samverkan, där dialog och kunskapsutbyte mellan målgrupper på olika nivåer och med olika infallsvinklar har skett kontinuerligt. Naturvärden med koppling till den marina miljön har definierats och geografiskt avgränsats på karta. För samtliga naturvärden har definition gjorts av hur de mår idag. För att kunna följa förändringar över tid har mål och indikatorer tagits fram. Slutmålen i samverkansplanen har satts till år 2020, detta för att så långt som möjligt synkronisera med Sveriges åtaganden i Aktionsplanen för Östersjön (BSAP), Marina direktivet, Vattendirektivet samt Nationella miljömål. Omfattande påverkansanalyser för de definierade naturvärdena har gjorts. Utifrån analysen har åtgärder och insatser prioriteras för att på så sätt åstadkomma minskad negativ effekt på 10
naturvärden samtidigt som området nyttjas. Prioriteringarna har inriktats mot de faktorer som har som allra störst negativ påverkan på områdets marina miljö. Samverkansplanen har varit ute på bred remiss till kommunerna, intresseorganisationer, allmänheten och till berörda statliga myndigheter. Efter revidering och inarbetning av inkomna remissyttranden har arbete lagts på att fokusera och prioritera bland åtgärder, mål, strategier och påverkansfaktorer. Prioriteringarna har gjorts utifrån vilka frågor som är viktigast för att stärka och bevara de marina värdena i BSPA-området Höga Kusten ur nationell och internationell synpunkt. Det slutgiltiga materialet utgör ett statligt planeringsunderlag för den marina aspekten inom riksintresset Höga Kusten enligt Miljöbalken som länsstyrelsen överlämnar till kommunerna för beaktande i sin översiktplanering och som länsstyrelsen kommer att aktualisera i kommande samråd och granskning av översiktsplaner och detaljplaner för det aktuella området enligt PBL (Plan- och bygglagen). De avvägningar som görs i planen är gjorda utifrån marina aspekten. Det är således viktigt att beakta att det finns andra aspekter och att avvägningar med dessa behöver göras. Planen behandlar t ex inte tillväxtfrågor. Planens fokus är den marina miljön och avvägningar mot andra intressen görs av exempelvis kommun och länsstyrelse i kommande planerings- och beslutsprocesser. 11
Kort om bakgrunden till projektet Bakgrunden till projektet är Sveriges internationella åtaganden i HELCOM, FN och EU. Projektet bidrar även till nationella åtaganden gällande marint områdesskydd och uppfyllande av nationella miljömål. Dessa åtaganden handlar både om miljösituationen i hela Östersjön och om skydd av särskilt viktiga marina områden i Östersjön. I aktionsplanen för Östersjön som samtliga länder kring Östersjön skrivit under är följande mål satta för biodiversiteten i hela Östersjön: Naturliga marina- samt kustlandskap Välmående och balanserade växt- och djursamhällen Livskraftiga populationer av arter Samtliga mål skall vara uppnådda till år 2021. För att lyckas med detta är det viktigt att samtliga länder bidrar. Inom HELCOM har samtliga länder kring Östersjön gått samman för att gemensamt göra någonting åt Östersjöns allt sämre hälsa. Länderna har enats om ett antal åtgärder för att förbättra Östersjöns miljö. En av dessa åtgärder är att skydda ett representativ nätverk av marina livsmiljöer, så kallade Baltic Sea Protected Areas (BSPA). För de BSPA-områden som inte har heltäckande formellt områdesskydd (ex naturreservat eller nationalpark) så innebär åtagandet att ta fram en plan för marin förvaltning. De förvaltningsplaner som tagits fram för de fem pilotprojekten kallas samverkansplaner. Vid FN:s toppmöte i Johannesburg 2002 åtog sig Sverige för att verka för en tillämpning av ekosystemansatsen senast år 2010. Med ekosystemansatsen menas att den biologiska mångfalden ses i ett landskapsperspektiv med människan som en naturlig del av ekosystemet. I ekosystemansatsen betonas vikten av att anpassa dagens förvaltningsstruktur för att hantera människan, samhället och ekosystemet i ett integrerat helhetsperspektiv. Ekosystemansatsen genomförs med så kallad adaptiv förvaltning. Adaptiv förvaltning innebär att man i en ständigt pågående process utvärderar de satta målen och åtgärderna, och utifrån den nya kunskapen justerar dem för att nå önskat resultat. På så sätt blir det en kontinuerlig lärandeprocess där förvaltningen anpassas till områdets specifika egenskaper. Modellen bygger på att intressenter som berörs av mål och åtgärder involveras i beslutsfattandet. På så sätt kan såväl vetenskaplig som mer erfarenhetsbaserad kunskap komma till nytta. Det lokala deltagandet och möjligheten att påverka kan också öka acceptansen för åtgärder och regler. Arbetssätt och metodik Samverkansplanen har tagits fram genom tillämpning av ekosystemansatsen och adaptiv förvaltning från början till slut. Nyckelord i projektet har varit lokal delaktighet och samverkan. Inbjudan till att delta i projektet har gått ut via annonser i dagstidningar, hemsidor, mail och brev. Deltagarna vid uppstartsmötet (drygt 80 personer) ombads att var och en utifrån projektets syfte och avgränsning skriva ner de frågor som de brinner för och önskar ska tas upp i projektet. Utifrån resultatet bildades 4 tematiska arbetsgrupper med olika infallsvinklar på den marina miljön; Naturvård, Näringsliv, Mark- och vattenanvändning samt Turism, Friluftsliv och Kultur. Ett stort antal möten har hållits med de olika temagrupperna under projektets gång. Gruppdeltagarna har varit engagerade och diskussionerna livliga. Ett antal möten har även hållits med samtliga temagrupper där frågor har diskuterats över ämnesgränserna. 12
Projektet har haft en referensgrupp som utgjorts av tjänstemän med expertkunskap inom ett brett spektra av frågor med koppling till den marina miljön. Referensgruppen har utvidgats under projektets gång allteftersom nya frågeställningar dykt upp. Referensgruppen har fungerat som ett stöd till projektgruppen. Deltagare i referensgruppen har bjudits in att delta i temagrupperna. Totalt har 3 möten hållits med referensgruppen, däremellan har projektgruppen kontaktat personer vid behov. Projektets styrgrupp har utgjorts av landshövdingen som varit ordförande, politiker samt tjänstemän från kommunerna samt representant från länsstyrelsen. Styrgruppen har träffats ca 4 ggr per år. Slutmöte har hållits för alla som har deltagit i projektet samt övriga intresserade, där den reviderade versionen av samverkansplanen presenterats och samtliga tackades för sitt engagemang i projektet. Samverkansplanens syfte, mål och avgränsning Samverkansplanen för BSPA-området Höga Kusten ska uppfylla Sveriges åtagande gentemot HELCOM, dvs. att skydda och stärka BSPA-områdets marina bevarandevärden. Det övergripande syftet med samverkansplanen är därför att lägga fast strategier och åtgärder för förvaltningen av områdets marina biologiska och ekologiska värden. Samverkansplanen ska uppfylla HELCOM:s krav på förvaltningsplaner för BSPA-områden och ska även bidra till att nationella och regionala miljömål uppnås. Samverkansplanen syftar till att stärka bevarandet av de marina naturvärdena i området samt hur området kan nyttjas på ett hållbart sätt utan att äventyra befintliga naturvärden. Samverkansplanens övergripande syfte är att medverka till att främja/skapa en hållbar utveckling i Höga Kusten med dess unika kust och skärgårdsmiljö. Med hållbar utveckling menas ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet i balans. Ambitionen är både att främja en positiv samhällsutveckling och att områdets unika natur- och kulturvärden stärks och bevaras. Samverkansplanens avgränsning är den marina miljön samt det som påverkar havet på ett eller annat sätt. Faktorer som påverkar havet sträcker sig även upp på land. De avvägningar som görs i planen är gjorda utifrån den marina aspekten. Det är således viktigt att poängtera att det finns även andra aspekter på området och att avvägningar med dessa behöver göras. Planen behandlar t ex inte tillväxtfrågor. Avvägningar mot andra intressen görs av exempelvis kommun och länsstyrelsen i kommande planerings- och beslutsprocesser. Fokus i arbetet har varit bevarande av de marina naturvärdena samt hur det marina området kan nyttjas på ett hållbart sätt med hänsyn till befintliga naturvärden. Samverkansplanens fokus ligger på att tillgodose att ekologiska processer i marin miljö upprätthålls och att förutsättningarna för leverans av ekosystemtjänster (funktioner hos ekosystem som på något sätt gynnar människan, dvs. upprätthåller eller förbättrar människans välmående) bibehålls. Målet med Samverkansplanen för BSPA Höga Kusten är att stärka förutsättningar för en långsiktigt hållbar förvaltning av de höga marina naturvärdena inom kust- och havsområdena i Höga Kusten och att ge kommunerna ett genomarbetat och i samhället förankrat marint kunskaps- och planeringsunderlag som grund för översiktplanering. Ett viktigt mål är också 13
att utifrån en kunskapsbaserad förvaltning öka insikten hos berörda sektorer, intressenter och aktörer i området kring hur bevarande och utveckling kan gå hand i hand. Juridisk betydelse Att ett område utses till BSPA-område innebär i sig inga juridiska konsekvenser vad gäller nyttjande av mark och vatten. Sverige har dock som nation åtagit sig ett ansvar för BSPAområdet Höga Kustens framtid genom att ställa sig bakom Helsingforskonventionen och anta Helsingfors kommissionens (HELCOM) begäran om att säkerställa de marina värdena. På så sätt har Sverige ett ansvar för områdets framtid. Då Helsingforskonventionen inte omnämns i svensk lagstiftning måste förvaltningen av BSPA-området förankras i tillämpliga delar av svensk lagstiftning. Diskussioner i dessa frågor har under projektets gång förts med Boverket, Naturvårdsverket och de andra BSPAprojektområdena i Sverige. För BSPA Höga Kustens del har resultatet av diskussionerna landat i nedanstående. De marina värdena inom BSPA-området utgör även en del av riksintressena i Höga Kusten, både enligt kap 3 och 4 i Miljöbalken. Det innebär att den marina samverkansplanen för BSPA-området får en juridisk betydelse för efterkommande ärendeprövningar genom att utgöra ett statligt planeringsunderlag. Genom PBL (Plan- och bygglagen) kan den marina samverkansplanen, planeringsunderlaget, kopplas till de instrument som finns för hantering av mark- och vattenanvändning, vilket främst är kommunernas översiktsplaner och länsstyrelsens granskningsyttrande över översiktsplaner. Även vid prövning av olika tillståndsärenden som berör de marina värdena kommer kunskapssammanställningen och avvägningarna i samverkansplanen att ingå i beslutsunderlaget. Samverkansplanens förankring i stat och kommun Under arbetet med projektet har det förts en diskussion om hur samverkansplanen skall förankras, främst inom staten och de berörda kommunerna. Diskussionen och processen har lett fram till att samverkansplanen kommer att utgöra ett statligt planeringsunderlag för kommunernas planering av mark- och vattenanvändning. Detta har i sin tur lett fram till att samverkansplanen inte kommer att antas av kommunerna. Den antas av länsstyrelsen som ett statligt planeringsunderlag. Samverkansplanen kommer inte att få sin slutliga form och status förrän den har inarbetats i kommunernas översiktsplaner. Framtiden För att uppnå effekt av samverkansplanen måste den hållas levande vilket förutsätter en kontinuerlig samverkansprocess. Samverkansplanen ger ramarna, identifierar de viktigaste problemen och pekar på nödvändiga och/eller möjliga vägar att nå fram till målet. Nästa steg i processen är genomförandet av samverkansplanens åtgärder. Detta ställer krav på medverkan från många aktörer och på flera olika nivåer i samhället. Genom projekt BSPA Höga Kusten finns redan i dag ett antal arbetsgrupper framtagna och etablerade. Det finns en önskan och förhoppning om att dessa ska få leva vidare även i framtiden. För att nå en hållbar och långsiktig förvaltning av området är det av stor vikt att lokalbefolkningen samt andra intressenter i området får vara fortsatt inkluderade i arbetet. En förvaltningsorganisation för BSPA Höga Kusten bör samordnas med andra närliggande frågor, såsom världsarvet Höga Kusten. Destinationsutveckling och regionalt utvecklingsarbete är andra exempel där det finns kopplingar till samverkan kring ett hållbart nyttjande av BSPA Höga Kusten. 14
Länsstyrelsen har utifrån diskussioner inom projektets styrgrupp adresserat regeringen frågan hur en förvaltningsorganisation ska kunna skapas och finansieras och vilket uppdrag länsstyrelsen har i det. Utgångspunkt är behovet av helhet och långsiktighet i arbetet med att utveckla och bevara Höga Kusten, ett unikt område i Sverige och världen, både som BSPAområde, världsarv och riksintresseområde. Det har inte inom BSPA- projektet varit möjligt att komma fram i en helhetslösning och det är länsstyrelsens uppfattning att förvaltning av de marina värdena inte kan ske skilt från förvaltning av de geologiska värdena och riksintresset. Länsstyrelsen är beredd att bilda och upprätthålla en organisation om uppdrag ges. Organisationen behöver utgå från kommunernas, länsstyrelsens och sektorsmyndigheternas ansvar med hänsyn tagen till de speciella förutsättningarna i området. Det är länsstyrelsens uppfattning att åtgärder och aktiviteter för förvaltning av Höga Kusten så långt möjligt bör integreras i kommunernas, länsstyrelsens och andra aktörers verksamhetsplan och dagliga rutiner, detta för att skapa en långsiktig hållbar förvaltning. För att åstadkomma detta krävs en förvaltningsorganisation där berörda aktörers olika ansvar och funktion tydliggörs och där effektiva samverkans- och beslutsformer säkerställs. Samverkansplanen är ett levande dokument som kan och bör uppdateras med de intervall som en framtida förvaltningsorganisation finner lämpliga för det gemensamma förvaltningsarbetet, lämpligen vart tredje eller vart femte år. Uppdateringen görs lämpligen i samband med den översyn av planeringsunderlag som ska göras under varje mandatperiod. 15
De viktigaste resultaten som framkommit Naturvärden Höga Kusten har stora naturvärden, såväl över som under vattenytan. Den stora landhöjningen i området bidrar till en mångfald av biotoper och arter. Här finns havsvikar som håller på att grundas upp och snöras av från det utanförliggande havet, nybildade sjöar av forna havsvikar och nya vikar som bildas allteftersom. Till dessa olika stadier finns en rad olika arter kopplade. Många gånger finns en stark koppling mellan olika naturmiljöer. Det finns fiskar som är beroende av såväl sötvatten som hav, t.ex. havsöring och flodnejonöga. Det finns även en stark koppling mellan hav och strand. Områden med höga naturvärden på stranden har många gånger också höga naturvärden i havet, och tvärtom. Detta gäller inte minst områdets grunda havsvikar. Olika naturmiljöer bör således ses som en enhet, vilka styr och påverkar varandra i hög grad. Följande viktiga naturvärden har definierats i BSPA Höga Kusten: Djupa marina ekosystem (>6m) Grunda marina ekosystem ( 6m) Stränder Fåglar med havsanknytning Sötvattensekosystem Terrestra ekosystem (innanför stranden) Då fokus för samverkansplanen har varit den marina miljön behandlas inte de landbaserade naturvärdena innanför stranden. Marina naturvärden Höga Kusten utgör med sin speciella geologi och med sin brutna kust ett synnerligen mångformigt marint ekosystem. Salthalten är tillräckligt hög för att de flesta arterna man finner längre söderut i Östersjön kan förekomma och tillräcklig låg för att ett flertal sötvattensarter kan tillkomma. Flora och fauna utgörs därför av en säregen blandning av sötvattensarter och marina arter. Generellt domineras havsbotten i ytterskärgårdsområdena av så kallad hårdbotten (så som berghällar och sten), medan innerskärgårdsområdena domineras av mjukbotten (så som lera och sand), speciellt i de vågskyddade vikarna. För organismerna i havet innebär det två helt olika världar med helt olika förutsättningar. Många arter har specialiserat sig till ett liv antingen på de mjuka bottnarna eller på de hårda bottnarna. Sedan finns det fiskar som rör sig mellan dessa miljöer. Havsmiljön utgörs av stora vattendjup nära inpå land med branta klippor som stupar ner i havet. Av områdets totala havsyta är hela 94 % djupare än 6m. Majoriteten (90 %) av kusten ligger exponerad för vågor och vind. Grunda ekosystem, och speciellt de grunda vågskyddade vikarna, fyller en mycket hög ekologisk funktion i havet. Skyddade vikar hör till Östersjöns allra mest produktiva områden. Det faktum att det i Höga Kusten finns ytterst få grunda vikar gör att de som finns fyller en viktig biologisk funktion för hela området. 16
Att de grunda vikarna har så stor ekologisk betydelse beror på att en stor mängd växter och djur är knutna till dessa miljöer. Vikarna är normalt näringsrika och har en rik undervattensvegetation, något som i sin tur gynnar många arter som finner livsrum här. De grunda vikarna som ligger skyddade för vågor och vind har ofta ett begränsat vattenutbyte med det utanförliggande havet och värms därför snabbt upp på våren, något som tillsammans med den rika vegetationen gör dem till optimala barnkammare för fisk. Fiskarna söker sig hit för att leka och ynglen växer sedan upp i den lugna skyddade viken. Vikarna är även viktiga för många fåglar på jakt efter föda. I de fall ett sötvatten mynnar i den grunda viken är vikens ekologiska betydelse än högre. Många arter är beroende av att kunna röra sig mellan hav och sötvatten för sin lek och uppväxt. De grunda skyddade vikarna fyller således en stor ekologisk funktion i havet, men samtidigt utgör de också en av de allra känsligaste miljöerna i havet. På grund av det begränsade vattenutbytet med det utanförliggande havet blir utsläpp som görs inne i viken kvar länge. I samverkansplanen presenteras värdefulla marina områden i BSPA Höga Kusten med geografiska avgränsningar på karta samt beskrivande text av respektive område. En sådan sammanställning har inte funnits tidigare utan är helt nytt material utifrån det stora antal inventeringar som har gjorts de senaste åren. Bedömningar har gjorts utifrån dagens kunskap och kan naturligtvis komma att modifieras efter att ytterligare inventeringar görs. Strandens naturvärden Ett stort antal växter och djur är knutna till områdets stränder. Strandvegetationen varierar mycket mellan de karga, branta klippavsnitten och de rikare, grunda vikarna däremellan. På grund av den branta kusten är strandbältena ofta mycket smala och starkt påverkade av sötvattensutflöden. Detta och bristen på strandängar gör att vissa växter förekommer sparsamt inom området. Området är dessutom ett växtgeografiskt gränsland, där många arter har sin nordgräns och en del sin sydgräns. De artrikaste och ovanligaste strandbiotoperna i området är: Havsstrandängar Sumpskogar (inklusive klibbalskogar) Vattendragsmynningar (vattendrag som är vattenförande året om) Grunda bottnar I samverkansplanen presenteras värdefulla stränder med geografisk avgränsning på karta. Stränder med höga naturvärden är indelade i 3 klasser (1-3), där klass 1 är det högsta naturvärdet. Områdets fåglar med havsanknytning Området har ett rikt fågelliv kopplat till havet. I samverkansplanen presenteras värdefulla områden för fågel med havsanknytning med geografisk avgränsning på karta. Det rör sig dels om viktiga öar och dels om fastlandsområden, som t ex strandängar. Områdets sötvatten Skyddsvärda sötvattensmiljöer, sjöar och vattendrag definieras som: 1. Naturliga miljöer. Sjöar och vattendrag lite påverkade av människan är alltid värdefulla. 2. Hotade arter. Sverige har ett ansvar att bevara den biologiska mångfalden, så hotade arter kommer alltid att vara viktiga i bevarandearbetet. Exempel på hotade 17
arter som förekommer i BSPA-området och som finns i sötvatten är: utter, flodkräfta, flodnejonöga, större vattensalamander och flodpärlmussla. Fungerande flodpärlmusselbestånd är även en indikator på naturliga miljöer. 3. Biologisk funktion. Områden som är viktiga för olika typer av arter, vilket kan vara såväl vanliga som ovanliga arter. Exempel på viktiga områden är lekområden, fisklösa sjöar, vandringsvägar och rastplatser. Även lekområden för vanliga arter så som abborre är viktiga. Områden som uppfyller flera av dessa kriterier är extra värdefulla. I samverkansplanen presenteras värdefulla sötvattensområden med geografisk avgränsning på karta. Påverkansanalys En omfattande kartläggning har gjorts av vad som har negativ påverkan på de olika naturvärdena i området. Efter att samverkansplanen varit ute på remiss har ytterligare datainsamling och prioriteringar av påverkansfaktorenerna gjorts. Faktorerna har delats i högrespektive lägre prioritet. De 5 påverkansfaktorer som sammantaget har starkast negativ påverkan på områdets naturvärden är: Främmande arter & gener Strandnära exploatering Skadliga ämnen Materialtransport (igenslamning & grumling) Utsläpp av kväve & fosfor (övergödning) Utöver ovanstående har några påverkansfaktorer bedömts ha stark negativ inverkan på ett enskilt naturvärde, men dock ej på övriga naturvärden. Dessa är: Störning på fåglar Vandringshinder Muddring Oljeutsläpp Försurning När det gäller främmande arter & gener är främsta orsaken till att det har bedömts ha en stark negativ påverkan på områdets naturvärden att det många gånger är svårt att reparera skadan när den väl uppstått, dvs. det kan vara mycket svårt att få bort främmande arter och gener när de väl kommit till ett område. Åtgärdsarbetet bör således fokusera på förebyggande insatser. De arter som bedöms utgöra stor påverkan på naturvärden i dagsläget är: amerikansk havsborstmask, amerikansk bäckröding, bisam samt mink. När det gäller strandnära exploatering sker störst negativ påverkan på naturvärden då exploatering sker i känsliga naturmiljöer. I åtgärdsarbetet handlar det därför mycket om att specificera de känsliga områdena för att undvika exploatering i dessa områden. När det gäller skadliga ämnen är det speciellt den marina miljön som utsätts för en stark negativ påverkan. Skadliga ämnen utgör till och med ett av de allra största miljöproblemen för havsmiljön i Höga Kusten. Höga halter har mätts upp av flera ämnen i området. Fåglar som är knutna till havsmiljön kan även de drabbas. Främsta källorna till skadliga ämnen är utsläpp från pågående verksamheter samt läckage från förorenad mark. 18
När det gäller materialtransport, vilket orsakar igenslamning och grumling, är det framförallt områdets sötvatten som utsätts för en stark negativ påverkan. Det kan dock även vara ett problem i havet, men då oftast i mer begränsad omfattning. Främsta källorna till materialtransport är jordbruk och skogsbruk. Åtgärdsarbetet bör fokuseras på upprättande av skyddszoner mot vatten. När det gäller utsläpp av kväve och fosfor är det framförallt de grunda marina miljöerna samt sötvatten som utsätts för en stark negativ påverkan. De största antropogena (av människan orsakad) punktutsläppen av näringsämnen utgörs av havsbaserade fiskodlingar (belägna inom BSPA-området) samt industrier med utsläpp till vatten (belägna utanför BSPA-området). De största antropogena diffusa källorna utgörs av läckage från skogs- (hyggen) och jordbruksmark från avrinningsområdet. När det gäller störning på fåglar utgörs störningen framförallt av båttrafik, ilandstigning på öar där fåglar häckar samt lösspringande hundar. Störningar från friluftsliv är således en stark påverkansfaktor på områdets fåglar med havsanknytning. Fåglar kan även störas genom jakt eller förföljelse. När det gäller vandringshinder utgör de en stark negativ påverkan på områdets sötvatten. Vandringshinder utgör problem för arter som vandrar mellan hav och sötvatten, men också för arter som lever stationärt i vattendraget och behöver kunna röra sig fritt i samband med näringssök, lek och övervintring. Största orsaken till att det finns antropogena (av människan skapade) vandringshinder i området är vägövergångar och regleringsdammar. Inventeringar av vägövergångar behöver göras. När det gäller muddring har det bedömts ha en stor negativ påverkan på områdets grunda marina ekosystem när det sket. Muddringar förekommer idag i liten omfattning i området. Det är dock av stor vikt att inte tillstånd ges i känsliga miljöer (klass 1). Framförallt kan skada uppstå då muddring sker i känsliga naturområden och i förorenade områden. När det gäller oljeutsläpp finns risk för att oljeolyckor kan ske i eller i närheten av området, detta genom att en stor mängd fartyg går genom området och att E4:an går precis intill Ullångersfjärden. Åtgärder för att minimera risken för stora oljeutsläpp bör dock göras på nationell eller internationell nivå. Frågan har därför inte arbetats vidare med på lokal nivå i samverkansplanen. Det var och en kan göra på lokal nivå är att undvika spill av olja och bensin som läcker ut i havet. När det gäller försurning, har det bedömts ha stark negativ påverkan på områdets sötvatten. De främsta orsakerna till försurning är surt nedfall samt skogsbruk. Det sura nedfallet är svårt att på lokal nivå göra någonting åt. När det gäller skogsbruket handlar det mycket om att få till stånd ett förändrat skogsbruk. Frågan har därför inte arbetats vidare med på lokal nivå i samverkansplanen. För samtliga ovanstående påverkansfaktorer utom oljeutsläpp och försurning gick arbetet sedan vidare med att ta fram åtgärder. 19
Strategier med Åtgärder och mål För varje prioriterad påverkansfaktor har strategier innehållandes åtgärder och mål tagits fram. Efter att samverkansplanen remissats har ytterligare prioriteringar av strategier, mål och åtgärder gjorts. Strategierna har delats i hög- respektive lägre prioritet att genomföra, där prioriteringarna har gjorts utifrån följande faktorer: o Påverkansanalysen (kap 2.14) o Troliga effekter av strategin på naturvärdet samt praktisk möjlighet till åtgärder o Om frågan har varit av stor vikt i projektet Avvägningar är gjorda utifrån den marina aspekten. Det är således viktigt att poängtera att det finns även andra aspekter och att avvägningar med dessa behöver göras. Planen behandlar t ex inte tillväxtfrågor. Planens fokus är den marina miljön och avvägningar mot andra intressen utförs av exempelvis kommun och länsstyrelse i kommande planerings- och beslutsprocesser. Följande strategier har definierats ha hög prioritet att genomföras: Minskad spridning av främmande arter & gener Hållbart nyttjande av stränder Minskad utsläpp och frigöring av skadliga ämnen Skapa skyddszoner mot vatten Minimal miljöpåverkan från havsbaserade fiskodlingar Minskad påverkan av friluftsliv på fåglar med havsanknytning Upprätta fria vandringsvägar Följande strategier har definierats ha lägre prioritet att genomföras och är ej aktuella i dagsläget: Ökad medvetenhet kring områden känsliga för muddring Utveckla ett hållbart båtliv Ökad medvetenhet om hantering av kemikalier och läkemedel i hemmet Ökad reningsgrad näringsämnen kommunala reningsverk Ökad reningsgrad näringsämnen enskilda avlopp Öppna strandängar Strategier med lägre prioritet är inte lika högt prioriterade som statliga intressen och heller inte aktuella att genomföra i dagsläget. De kan bli aktuella i framtiden om behov skulle uppstå. Viktigt att betona är att prioriteringarna har gjorts utifrån påverkan på den marina miljön. Att t ex inte strategin för att utveckla ett hållbart båtliv har prioriterats högt beror på att miljöpåverkan från båtlivet i området i dag har klassats som ringa. En utveckling av båtlivet i området bedöms kunna göras utan att äventyra områdets naturvärden om hänsyn till områdets naturvärden görs. Om antalet båtar skulle öka avsevärt i framtiden kan det kräva ett nytt ställningstagande och eventuella åtgärder. 20
Sammanfattning av de prioriterade strategierna Strategi för minskad spridning av främmande arter & gener Förekomst av främmande arter och gener utgör en stark negativ påverkan på områdets vattenmiljöer samt fåglar med havsanknytning. Det rör sig främst om förekomst av mink, havsborstmask och bäckröding. För att minska påverkan föreslås information, utredning, ökad tillsyn samt ökad jakt på mink. Spridning via barlastvatten kräver åtgärder på nationell nivå. Målet är att inga nya främmande arter och gener kommer till området. Strategi för hållbart nyttjande av stränder En viktig utvecklingsfaktor för Västernorrlands län är att kunna erbjuda attraktiva boendemiljöer. Exploatering bör dock undvikas i områden med höga naturvärden och känslig natur. Strategin innehåller en kartering av områden med natur känslig för strandexploatering, indelat i 2 känslighetsklasser (1-2). Rekommendationen är ingen exploatering i de utpekade känsliga områdena (klass 1) och att hänsyn tas till de utpekade känsliga områdena (klass 2). Strategi för minskat utsläpp och frigöring av skadliga ämnen Inom BSPA-området finns eller har funnits verksamheter så som sågverk, varv, verkstäder, bensinstationer, bilskrotar, skofabriker, garverier, avfallsdeponier mm. Många av dessa är borta idag men föroreningar finns ännu kvar i mark och sediment. Åtgärderna är således inriktade mot sanering av förorenade områden och sediment för att minska halterna skadliga ämnen i miljön. Vad gäller pågående verksamheter så kan utsläppen regleras genom prövning och tillsyn av verksamheten. Omprövning av verksamhet görs då ny eller förändrad ansökan om tillstånd inkommer till myndigheten. Strategi för att skapa skyddszoner mot vatten Genom att skapa skyddszoner mot vatten kan näringsläckaget samt materialtransporten till vatten från land minska. Skyddszoner bör tillämpas vid jord- och skogsbruk, men även generellt vid all sorts markanvändning vid vatten. Benämningen vatten inkluderar såväl sötvatten som havsvatten. Åtgärderna utgörs främst av informationsinsatser samt översyn av regler och riktlinjer. Strategi för minimal miljöpåverkan från havsbaserade fiskodlingar Genom hänsynstagande till känsliga marina områden kan minimal miljöpåverkan från havsbaserade fiskodlingar nås. Det är viktigt med ökad kunskap kring odlingar och deras påverkan på miljön i Höga Kusten. Utöver detta bör boende och fiskare i området bli bättre på att rapportera in observerad miljöpåverkan. Strategin innehåller en kartering av områden med natur känslig för havsbaserade fiskodlingar. Rekommendationen är inga nya havsbaserade fiskodlingar i de utpekade känsliga områdena. Strategi för minskad påverkan av friluftsliv på fåglar med havsanknytning Människan kan ibland störa fåglar oavsiktligt på grund av okunskap om känsliga områden och känsliga tider på året. Åtgärderna är därför inriktade mot informationsinsatser. För de mest känsliga fågelområdena kan det bli aktuellt med att inrätta fågelskyddsområden och restriktioner. Rekommendationen är att inga båtar förekommer i de utpekade känsliga områdena för fåglar under de känsliga perioderna på året och att människor inte går iland på fågelöar under häckningstid. 21
Strategi för att upprätta fria vandringsvägar De vanligaste vandringshindren i området är felaktiga vägtrummor samt dammar. Ett viktigt led i att nå målet är omprövning av vattendomar. Målet är att merparten av de vägövergångar som utgör vandringshinder samt dammar som ej nyttjas aktivt i området ska vara åtgärdade till år 2020. 22
1. Inledning Samverkansplanen för BSPA är uppdelad i 3 delar. Del 1 utgörs av beskrivning av projekt BSPA Höga Kusten och hur arbetet har gått till med att ta fram samverkansplanen samt en omfattande områdesbeskrivning och påverkansanalys (faktorer som påverkar områdets naturvärden i olika utsträckning). Del 2 behandlar den framtida förvaltningen av området. Här presenteras framtagna strategier av hög prioritet att genomföras. Strategierna innehåller åtgärder, mål och delmål, vilka har definierats för att nå ett hållbart nyttjande och bevarande av BSPA-områdets naturvärden. Del 3 utgörs av bilagor. 1.1. Bakgrund Samverkansplaner för värdefulla kust- och havsområden är ett riksomfattande pilotprojekt som startades på initiativ av Naturvårdsverket för att utveckla formerna för att förvalta marint värdefulla områden enlig Helsingforskonventionen, så kallade Baltic Sea Protected Areas (BSPA), och har pågått mellan 2008-2011. De fem pilotprojekten har varit Höga Kusten (Västernorrlands län), Stora Nassa-Svenska högarna (Stockholms län), S:t Anna-Missjö (Östergötlands län), Biosfärskandidatområdet Blekinge arkipelag (Blekinge län) samt ett område i norra Bohuslän (Västra Götalands län). Projektet baseras på samverkan och nyttjande av befintliga regleringar och juridiska instrument. Dialog och kunskapsutbyte mellan målgrupper på olika nivåer och med olika infallsvinklar har varit en viktig del i arbetet. Bakgrunden till projektet är Sveriges internationella åtaganden genom HELCOM och FN, samt nationella åttaganden genom bland annat miljökvalitetsmålen. Inom HELCOM har samtliga länder kring Östersjön enats om att skydda ett representativ nätverk av marina livsmiljöer, så kallade Baltic Sea Protected Areas (BSPA). Sveriges regering har därför pekat ut ett antal BSPA-områden i Sverige. Åtagandet i HELCOM innebär att BSPA-området antingen ska ha ett områdesskydd eller en förvaltningsplan framtagen för bevarande och hållbart nyttjande av det marina området. Majoriteten av de svenska BSPAområdena är skyddade som naturreservat och/eller Natura 2000. För dessa områden anses skötselplan för naturreservat och bevarandeplan för Natura 2000 uppfylla HELCOM:s krav på förvaltningsplan. Därutöver finns ett antal större BSPA-områden som saknar områdesskydd och för vilka istället planer för marin förvaltning ska tas fram. De förvaltningsplaner som tagits fram för de fem pilotprojekten kallas samverkansplaner. Höga Kusten utsågs 1994 till BSPA-område och gränsen reviderades under början av 2000- talet. Höga Kusten är även sedan år 2000 ett världsarv. Mindre delar av området är utpekat som Natura 2000, naturreservat eller nationalpark, men hela området har inget formellt områdesskydd och saknar därmed skötsel- eller bevarandeplan. 23
Höga Kusten är utsett till BSPA-område därför att här finns: Många olika marina livsmiljöer Stor artrikedom Ett av få områden utan tyngre industrier med större utsläpp Med landhöjningen följer även en intressant utveckling av marina livsmiljöer (t.ex. havsvikar som grundas upp och blir till avsnörda sjöar) I Helcoms databas finns följande kriterier angivna: Biologiska värden (regional betydelse) Geologiska värden Marina värden Terrestra värden Viktiga reproduktionsområden för arter Nyckelarter Vid FN:s toppmöte i Johannesburg 2002 åtog sig Sverige för att verka för en tillämpning av ekosystemansatsen senast år 2010. Med ekosystemansatsen menas att den biologiska mångfalden ses i ett landskapsperspektiv, som inbegriper ekonomiska och sociala faktorer. En viktig del i åtagandet är att Sverige ska verka för en integrerad, flerdiciplinär och flersektoriell förvaltning av kustområden på nationell nivå. Med detta som bakgrund har projekt BSPA Höga Kusten bedrivits. Mål med projekt BSPA Höga Kusten har varit att: - i dialog och nära samarbete med kommuner och aktörer utarbeta en samverkansplan för långsiktig och hållbar marin förvaltning som säkerställer områdets värden samtidigt som förutsättningarna för områdets nyttjande läggs fast och där erfarenheter från tidigare arbeten tas tillvara. - erhålla ett tvärsektoriellt kunskapsunderlag om området. - samverkansplanen ska utgöra en vägledning för beslutsfattare på alla nivåer Samverkansplanen för BSPA-området Höga Kusten ska uppfylla HELCOM:s krav på förvaltningsplan. Deltagarprocessen har utgjort en viktig del i projektet med dialog och kunskapsutbyte mellan målgrupper på olika nivåer och med olika infallsvinklar. Arbetet utgår från att anpassa nyttjandet av havsmiljön till vad miljön tål och har bedrivits enligt ekosystemansatsen. Det innebär att det konkreta skyddsarbetet måste finnas förankrat i samtliga de sektorer som påverkar miljön. För att genomföra detta är det nödvändigt att de olika sektorerna och lokala aktörerna samarbetar med varandra, för att gemensamt uppnå en långsiktig förvaltning och fysisk planering av den marina miljön och skärgården. Avvägningar är gjorda utifrån marina aspekten. Det är således viktigt att poängtera att det kan finnas även andra aspekter och att avvägningar med dessa kan behöva göras. Planen behandlar t ex inte tillväxt. Planens fokus är den marina miljön och avvägningar mot andra intressen utförs av ex. kommun/länsstyrelsen i kommande planerings-/beslutsprocesser. 24
Tillgången till kartor över landskapet vid, på och under havet, t ex förekomst av olika biotoper/livsmiljöer, har haft en stor betydelse för förutsättningarna att genomföra en hållbar förvaltning av det marina ekosystemet. 25
1.2. Syfte och mål Samverkansplanen för BSPA-området Höga Kusten ska uppfylla Sveriges åtagande gentemot HELCOM, dvs. att skydda och stärka BSPA-områdets marina bevarandevärden. Det övergripande syftet med samverkansplanen är därför att lägga fast strategier och åtgärder för förvaltningen av områdets marina biologiska och ekologiska värden. Samverkansplanen ska uppfylla HELCOM:s krav på förvaltningsplaner för BSPA-områden. Samverkansplanens avgränsning är den marina miljön samt det som påverkar havet på ett eller annat sätt. Faktorer som påverkar havet sträcker sig även upp på land. De avvägningar som görs i planen är gjorda utifrån den marina aspekten. Det är således viktigt att poängtera att det kan finnas även andra aspekter på området och att avvägningar med dessa kan behöva göras. Planen behandlar t ex inte tillväxtfrågor. Avvägningar mot andra intressen görs av ex. kommun och länsstyrelse i kommande planerings- och beslutsprocesser. Samverkansplanen för BSPA Höga Kusten ska även bidra till att nationella och regionala miljömål uppnås. Målet med samverkansplanen är att ge: kommunerna ett genomarbetat och i samhället förankrat marint kunskaps- och planeringsunderlag som grund för översiktplanering en vägledning för beslutsfattare på olika administrativa nivåer berörda intressenter och aktörer ökad marin kunskap ett underlag för hur de marina bevarandevärdena kan säkerställas stärkta förutsättningar för en långsiktigt hållbar marin förvaltning av de höga naturvärdena inom kust- och havsområdet i Höga Kusten Ett viktigt mål är att utifrån en kunskapsbaserad förvaltning öka insikten hos berörda sektorer, intressenter och aktörer i området kring hur bevarande och utveckling kan gå hand i hand. Planens fokus är bevarande av de marina naturvärdena samt hur det marina området kan nyttjas på ett hållbart sätt med hänsyn till befintliga naturvärden. Genom planen tillgodoses att ekologiska processer i marin miljö upprätthålls och att förutsättningarna för leverans av ekosystemtjänster bibehålls. 26
1.3. Lagmässig förutsättning Samverkansplan Sverige har ställt sig bakom (ratificerat) Helsingforskonventionen och antagit Helsingfors kommissionens (HELCOM) begäran att de utpekade BSPA-områdenas marina värden ska säkerställas och att de ska ha godkända förvaltningsplaner. Det innebär att Sverige som nation tagit på sig ett ansvar för BSPA-området Höga Kustens framtid. Skydd av de marina naturvärdena ska ske genom befintligt lagrum, dvs. med de lagar och regler som gäller. För att bedriva olika verksamheter krävs tillstånd enligt miljöbalken. Detta gäller industrier, fiskodlingar, reningsverk, såväl som muddring. Strandskyddet ska skydda mot åtgärder som försvårar livsvillkoren för växt- och djurliv. Fiskerilagstiftningen styr fisket. 1.3.1 Marina värdena som en del av riksintressena Att ett område utses till BSPA-område innebär i sig inga juridiska konsekvenser vad gäller utnyttjandet av mark och vatten. Helsingforskonventionen omnämns inte i svensk lagstiftning. Den marina samverkansplanen för BSPA Höga Kusten kan förankras i det svenska lagsystemet och ges en juridisk betydelse för efterkommande ärendeprövningar genom att hantera de marina värdena inom BSPA-området som en del av riksintressena för Höga Kusten, både enligt kap 3 och kap 4 Miljöbalken (MB) (se även Kap. 2.3 Riksintressen). Genom Plan- och bygglagen (PBL) kan den marina samverkansplanen kopplas till de instrument som finns för hantering av mark- och vattenanvändning, främst kommunernas översiktsplaner och länsstyrelsens granskningsyttrande över översiktsplaner. BSPA-områdena är utpekade som värdefulla marina områden för hela Östersjön och dessa marina värden är också en del av riksintressena enligt MB. I de grundläggande bestämmelserna för hushållningen med mark- och vattenområden enligt MB och PBL skall.. Mark- och vattenområden... användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. De områden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada naturmiljön. Områden som är av riksintresse skall skyddas mot sådana åtgärder, vilket gäller både kap 3 och 4. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får, i kap 4-områden, komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdets naturoch kulturvärden. BSPA-området Höga Kusten har samma avgränsning som världsarvet Höga Kusten och ingår helt i riksintresset Höga Kusten enligt 4 kap MB. För kap 4 områdena finns inte några särskilda värdebeskrivningar utöver de som gjordes när lagstiftningen om riksintressen tillkom på 70-talet. Det som gäller enligt MB är att de områden som nämns i lagtexten är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. För Höga Kusten -området skall dessutom turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. 27