Huset som It-rövarna glömde Go and see the bridge, it s sexy, sa Tina. Jag och Johan hade precis påbörjat vårt åttonde dygn i San Fransisco. Samma frågeställning som igår. Vad fan gjorde man på dagarna i den här staden? Nätterna var inga problem att slå ihjäl. Stan fullkomligt exploderade av barer, klubbar och spelningar. På dagarna såsade vi på Tinas jättelika balkong till framåt eftermiddagen då hungern drev oss ner till något tex mex ställe i Castro. En bro är väl bara en bro, tänkte jag. Bilder på Öresundsbrons gråa struktur dök upp i mitt huvud. Långt ifrån sexigt. Ok, vi åker väl och ser brojäveln då. Men inget Alcatraz. Någon jävla måtta får det vara på turistandet, sa Johan. Jag läste karta och Johan körde. Vårt rykande monster till van kämpade sig upp för de branta kullarna i Downtown. If she goes tits up, just call me, hade biluthyraren sagt på Rent a Wreck i LA. Vi talade inte om att vi skulle köra ända till San Francisco. Då hade vi fått betala mer i försäkring. Om gamla Betty dog nu skulle det bli dyrt. Jag bad en stilla bön till skrotbilsguden för varje kulle vi stretade uppför. Vi körde upp till utsiktspunkten där alla vykort från San Francisco är tagarna. Synen av bron var fantastisk. Den varma luften från land mötte det ständigt iskalla vattnet som omger ön. I mötet bildades dimma så tjock att det såg ut som moln. Himlen hade kommit ner över havet. Det såg ut som en bottenlös molntäckt ravin. Över molnen höjde sig bron, röd och skimrande mot en blå himmel. Luften var havet och havet var luften. Tina hade rätt. Bron var sexig. Men inte i bemärkelsen att jag kände mig sexuellt upphetsad utan snarare för att den var tilltalande i dess former. Jag tyckte om att se på den. På samma sätt som jag tycker om att se på vackra människor. Efter tonåren har jag förändrat mitt sätt att se på vackra personer. Det är inte ofta jag känner åtrå när jag ser människor jag finner tilldragande. Nu är jag van vid sex på ett annat sätt. Sedan mina yngre tonår har jag alltid haft någon nära. Personer som jag har älskat eller någon som jag bara tillfälligt har tyckt om. Numera betraktar jag attraktiva människor på ett mer estetiskt sätt. Man kan kanske kalla det ett sexuellt lugn. Jag har inte blivit asexuell. Åtrån kommer snarare när jag lär känna folk. 1
Just så var mitt möte med Golden Gate bron. Det var som att se en otroligt vacker kvinna eller man på avstånd. Någon jag aldrig skulle lära känna. En människa som jag njöt av att betrakta. Dess utstrålning, kurvor och stolthet. Stolthet är något jag finner enormt attraktivt. Stolthet förknippas ofta felaktigt med nedlåtenhet. För mig är stolthet att tro på sig själv och i förlängningen hela mänskligheten som vi alla är en del av. Det syns så tydligt på människor som har den tron. De har en slags utstrålning. Golden gate bron strålade på samma sätt. Tina berättade efter besöket på bron att den också har en mörkare sida. Bron är en vanlig plats för självmord. Den är drygt sextiosju meter hög. Att kasta sig ut från brospannet är en säker död. Självmord från bron är så vanligt att skyltar har satts upp med texten: THERE IS HOPE MAKE THE CALL Intill skyltarna sitter nödtelefoner. Lyfter man luren kommer man direkt till ett kriscenter som har till uppgift att övertala en till att gå hem och sova på saken. Jag förstod varför bron var en populär plats för självmördare. Jag lekte själv med tanken att låta min kropp falla igenom molnen som täckte vattnet. Men istället för att krossas mot vattenytan skulle jag fortsätta att falla i oändlighet. Som ett upp och nervänt fallskärmshopp där jag föll upp i himmelen. Även detta fick bron att vara attraktiv. En blandning av död och mystik. Tinas sambo slängde till slut ut oss. Det var väntat. Vi hade sovit i deras vardagsrum i tio dagar och de sista dagarna hade han slutat hälsa på oss. Vi var återigen förpassade till vår skrotbil. Obekväma nätter. Tårgassprayen nära till hands i sovsäcken. Problemet med nya städer är att man inte vet var de mörka områdena finns. Gator där man inte vill spendera sina nätter. Efter tre dagars hemlöshet bestämde vi oss för att ratta mot Las Vegas. Knäpplandet. Där fick jag ett rågat smakprov på vad oerotisk arkitektur innebar. Vilken annan arkitektur skulle kunna vara erotisk? Eiffeltornet, Empire State building, Kaknästornet. Fallos symboler i järn, glas och betong. Inte särkilt tilltalande. Det är inte i första hand fallos symbolen som gör att dessa byggnader känns oattraktiva. Det är okej att man med viss fantasi kan likna dem vid erigerade penisar. Ibland är det till och med roligt. Titta bara på vattentornet vid Södervärn i Malmö. Tornet är kort och tjockt med en ännu tjockare topp. Längs med sidan löper smala runda utbuktningar likt ådror. Nämner man Kuken vet malmöiter exakt vilken plats man menar. 2
Det är snarare tornens brist på mystik och stolthet som gör de oattraktiva. Eiffeltornet och Empire State building. Här förväxlas stolthet med nedlåtenhet. Titta! Vi har byggt dessa höga byggnader för att visa att vi är bra och ni, resten av världen, är dåliga. Byggnaderna fyller bara ett syfte. Att peka finger åt resten av världen. Samma sak gäller Turning Torso. Vårat eget fuck off finger mot Danmark. Vi behövde ett nytt hånbygge när Barsebäck las ner och Köpenhamn inte längre hotas av en möjlig svensk kärnkraftskatastrof. Kan då ett gott syfte göra en byggnad erotisk? Golden Gate bron har det tydliga syftet att hjälpa folk till att förflytta sig obehindrat till San Francisco. Staden där regnbågsflaggor till och med hänger inne på banker. Brons syfte är frihet. Kaknästornet är också byggt i ett gott syfte. Kommunikation. Tv, radio, telefon och internet. Kommunikation och tillgången till information är en stark frihetssymbol. Att kunna nå sina nära och kära, att kunna ta del av nyheter, att söka information utanför de allmänna kanalerna. Det första Gulfkrigets "smarta" bomber skulle aldrig köpts av allmänheten idag. Någon på plats skulle gått ut med sin digitalkamera för att sedan lägga upp filmen på YouTube. Titta här! Era smarta bomber träffar skolor och sjukhus. Frihet är att söka och ta del av information. Att söka flera källor och jämföra trovärdighet. Hur man än vrider och vänder på Kaknästornets syfte kvarstår faktum. Tornet är inte sexigt. Är det då bara estetik som gör en byggnad vacker? Jag satt med Mackan på Ölkaféets uteservering på Södra Skolgatan i Malmö. Mackan hade druckit fem öl inom loppet av mina två och var nu i sitt esse. Han avhandlade konspirationstorier. Nine eleven, Illuminati och Bilderberggruppen. Sen avslutade han föreläsningen med att säga att David Ikes teori om att världen styrdes av ödlor kanske inte var så trovärdig i alla fall. En kille i tajta Cheap Monday jeans, tajt skinnjacka, backslick och glasögon med tjocka bågar gick förbi på gatan. Mackan blängde surt. Det är väl själva fan att det ska vara så mycket IT-rövar på Möllan nu för tiden. Alla som såg någorlunda uppstyrda ut jobbade enligt Mackan med informationsteknologi. Jag tvivlade på att han ens hade pratat med någon som jobbade med IT. Om han inte känt mig hade jag troligen också förpassats till IT-röv facket. Jag drack av min öl och tänkte: Here we go again. Jag saknar gamla Möllan. När det låg svartklubbar på Kristianstadgatan och Ystadgatan, 3
sa Mackan. När ölen kostade tjugo kronor och falafeln tio. Då kvarteren var fulla av konstnärer och aktivister. När hyrorna var billiga. Gentrifieringen. Ordet på alls läppar. Möllan hade förändrats. Billiga hyresrätter blev dyra bostadsrätter. Sunkiga krogar blev hippa lunch hak. Ölpriserna steg med tvåhundra procent inom loppet av några år. Å andra sidan blev folk inte rånade längre, inte i lika stor utsträckning i alla fall. Nu det var nästan ett år sedan någon blev skjuten på Möllevångstorget eller på Kristianstadgatan. Personligt rekord för kvarteren. Saker och ting förändras. Gilla läget eller slåss och förlora. Mackan fyrade av en gammal klyscha. Det var bättre för, sa han och smet iväg till Bagdad livs för att köpa mer cigaretter. Det var då jag upptäckte huset. Jag hade sett byggnaden förut men aldrig reflekterat över att dess existens. Huset ligger inklämd mellan Södra Skolgatan och Bergsgatan. Mitt i smeten och omgärdad av krogar. En somrig lördagskväll passerar flera hundra personer dess fasad. Det är ingen byggnad man missar. Den är drygt sju meter hög med platt tak och tjugo gånger tio meter i omkrets. Till och med Malmös graffitimålare verkar ha gått förbi utan att lägga märke till huset. Dess stora färglösa väggar måste vara en målares våta dröm. Ändå finns inte så mycket som ett sprejstänk på byggnadens väggar. Kvällen med Mackan var som så många andra. Öl på en krog som jag hade besökt hundra gånger. Men den gången upptäckte jag något nytt i en miljö där jag rör mig dagligen. Enda sen den kvällen har jag varit nyfiken på huset. Vad är det till för? Det är förmodligen en byggnad som har något med stadsdelens elförsörjning att göra. Sådana byggnader är alltid grå och obetydliga. Men det här huset är så mycket större än transformatorstationer. Byggnaden har små fönster där det lyser emellanåt. Någon vistas där inne ibland men jag har aldrig sett någon gå in. Marken där huset står måste vara guld värd efter den pris galopp som skett i Södra innerstan de senaste åren. Någon av alla hungriga kapitalister måste väl ha gjort anspråk på att riva huset för att sedan bygga bostäder där till ett billigt pris. Att sedan sälja lägenheterna för trettiotusen kronor per kvadratmeter skulle inte vara något problem. Vem som helst av Mackans beryktade it-rövar skulle köpa direkt. Huset är tilldragande. Inte på grund av dess utformning. Det är en grå skapelse utan vare sig stolthet eller någon tilltalande form. Förmodligen har huset ett syfte även om det inte verkar så från utsidan. Byggnader byggs inte utan syfte. Men jag leker ändå med tanken att syftet har 4
glömts bort. Att alla går förbi huset dagligen utan att reflektera över att det står där. Att syftet för länge sedan har fallit i glömska. Kanske existerar det en värld där inne fri från normer, krav och konsumtion. En kreativ värld av frihet. Det är vad jag kallar en erotisk byggnad. 5