Exkursionsguide- miljöåterställning längs Vindelälven inom Lycksele kommun Daniel Holmqvist, Vindelälvens Fiskeråd
Ruskträskbäckens biflottled Ruskträskbäcken med dess biflöden Mösupbäcken, Västibäcken/Tväråbäcken och Falåströmsbäcken har nyttjats som s.k. biflottleder till Vindelälven. Vattendragen rensades kraftigt i syfte att underlätta timrets transport och flottledsdammar konstruerades för att reglera vattenflödet. Under 1800- talets sista hälft och under början av 1900-talet uppfördes i regel enklare byggnationer såsom ris- och stenkistor. Dessa uppfördes vanligtvis med handkraft. Under 1940-60 talet inträffade den största förändringen av vattendragen då schaktmaskiner användes vid rensningsarbetena. Dessa maskinella rensningsarbeten anses vanligtvis påverkat vattendragen kraftigast i termer av försämrade miljöer för strömvattenlevande organismer. Öringens uppväxtområden begränsades och dess lekbottnar förstördes samt att vattendragens ursprungliga fysiska struktur blev utsuddad. Ruskträskbäckens nedre del har även utnyttjats i vattenkraftsvinnande syften. Ruskträsksystemet har en intressant historia vad gäller förekomst av grov vandringsöring, bl.a. så skedde utlottning av näträttigheter i Ruskträskets utlopp. Området är således viktigt att restaurera, då många stammar av vandringsöring har försvunnit p.g.a. vattenregleringar, rensningar, överfiske m.m. och då särskilt i ett nationellt perspektiv. Ruskträskbäcken miljöåterställdes hösten 2005. 6 128 kubikmeter sten och blockmaterial återbördades och 148 kubikmeter lekgrus återfördes. Den åtgärdade arealen uppgår till 14 500 kvadratmeter.
Vindelälven med Storgräsforsen och Djupseleforsen Vindelälvens sträckning mellan Sandsele och Vindelgransele har stor fallhöjd och är således rik på forsar och som en effekt av detta även flottledskonstruktioner. Området utgör även det viktigaste reproduktions och uppväxtområdet för vindelälvslaxen. Genomförda radiopejlingar visar att ca 75 % av laxen leker i detta område. Sträckningen är således ytterst viktig ur ett bevarandebiologiskt perspektiv. Miljöåterställningar i området påbörjades 2003 efter erforderliga miljödomsbeslut. Flertalet särskilt intressanta flottledskonstruktioner har även bevarats av kulturhistoriska grunder. Avgränsning av sparade objekt är gjorda med markägare och länsstyrelse. Området har även blivit skyltat på strategiska platser med informationstavlor om de enskilda flottningsbyggnationerna. Storgräsforsen 33b Storgräsforsen 33c Storgräsforsen 32b2 Storgräsforsen 32a Lite information om objekten: Storgräsforsen 33b: Objektet utgörs av en släntmur med s.k. kona och maskinstyrd nedre ledarm. Släntmuren har bevarats och uppfördes sannolikt manuellt 1944. Den åtgärdade delen omfattar ca 100 kbm. Storgräsforsen 33c: 100m lång stenbom, inga uppgifter om när den var byggd och sannolikt uppförd i två omgångar; totalt omfång ca 500 kbm. Storgräsforsen 32b2: Objektet utgörs av en vällagd s.k. släntmur om ca 100m. Sannolikt är kistan uppförd både manuellt och maskinellt med start 1943; totalt omfång ca 1200 kbm. Storgräsforsen 32a: Objektet utgörs av en vällagd s.k. rösmur om 110m. Sannolikt är kistan konstruerad i flera omgångar med slut 1939; totalt omfång ca 3520 kbm.
Uppföljning och resultat Flottledsåterställningar har genomförts i våra vattendrag i princip sedan flottningen avvecklades. Kunskapen om återställningarnas effekter på miljön har dock i det stora varit bristfällig. Sedan ett par år tillbaks har dock denna kunskapslucka börjats fyllas igen. Omfattande forskningsinsatser har företagits för att följa upp och dokumentera restaureringarnas effekter på miljön. Genomgående är resultaten är positiva, utan att för den delen vara slutgiltiga. Flottledsåterställning som den genomförs idag kan grovt delas in i tre delar; utläggning av sten, lekbottnar och återtillförsel av död ved. Sammanfattningsvis visar genomförd forskning att återtillförsel av sten, rent fysiskt, förändrar vattendraget radikalt. Vattenhastighet, djup och bredd ökar väsentligt på restaurerade sträckor vilket bl.a. får den effekten att näring som transporteras med vattendraget i högre grad fastläggs och stannar i de strömmande miljöerna, sannolikt till gagn för växter, insekter och sedermera fisk. Den fysiska förändringen påverkar även fisken positivt vilket påvisats genom elfisken där restaurerade sträckor hyser fler individer och arter samt håller högre fiskbiomassa jämfört med kontrollsträckor som ännu inte restaurerats. Restaureringar av lekbottnar med befintligt lekgrus och med hjälp av manuella redskap har även konstaterats ge avsevärt positiva effekter på tätheten av öringårsungar. Slutligen påvisar forskningen att de restaurerade vattendragen hyser högre växtbiologisk mångfald längs stränderna jämfört med kanaliserade och ännu ej återställda sträckor. 1000 800 Fiskbiomassa 836 Gram/ 50m bäck 600 400 200 259 0 Restuarerad Kanaliserad Hemsida: http://www.vindelalven.se/fiske/vindelalven/ Vidare läsning: Törnlund, E. 1999. Flottning, flottledsbyggnader och förändringar ivattenmiljön. Fallstuidie för sträckan Storgräsforsen-Storsandforsen i Vindelälven 1850-1970. Umeå universitet, papers in Economic history No.21 1999 Fördjupning: Nilsson. C., F. Lepori, B. Malmqvist, E. Törnlund, N. Hjerdt, J. M. Helfield, D. Palm, J. Östergren, R. Jansson, E. Brännäs & H. Lundqvist. 2005. Forecasting environmental
responses to restoration of rivers used as log floatways: an interdisciplinary challenge. Ecosystems 8:779-800. Lepori, F., D. Palm, E. Brännäs & B. Malmqvist. 2005. Does restoration of structural heterogeneity in streams enhance the diversity of fish and macroinvertebrates? Ecological Applications 15: 2060-2071. Lepori, F., D. Palm & B. Malmqvist. 2005. 2005. Effects of stream restoration on ecosystem functioning: detritus retentiveness and decomposition. Journal of Applied Ecology 42:228-238. Återställning av Kittelforsen, strax nedströms Björksele, en frisk och klar oktoberdag 2003.