Förstudieresa till Bolivia

Dagbok - rapport från Förstudieresa till Bolivia 31/3 12/4 2008 På väg till Guayaramerin Åke Söderman ABF Gävleborg

2 Bakgrund Ett antal ABF-enheter i Sverige har sedan 1997 varit delaktiga i ett utvecklingssamarbete i Bolivia. Projektet har inriktningen att genom folkbildning stödja demokrati och organisering och därigenom förbättring av de allmänna levnadsvillkoren i det bolivianska samhället. Projektet har genomgått 2 faser under åren 1997 2008. Första fasen var ett projekt som utgick ifrån en sedan tidigare befintlig utbildningsorganisation inom COB (bolivianska LO). Organisationen hade namnet Asociación Bolivana para la Cultura de los Trabajadores, ABC Bolivia. Redan under 1997 skiljdes denna organisation formellt från COB för att bli en fristående juridisk person för folkbildning i Bolivia. Detta utifrån att COB genomgått större kriser och enligt vår mening försökt utnyttja ABC i andra syften än vad som avsetts. ABC Bolivia behöll dock fram till 2001 sin struktur med en nationell nivå och en regional nivå för alla 9 departament (län) i Bolivia. Verksamhet med vårt stöd bedrevs dock endast nationellt och i 3 län, Oruro, Cochabamba och Potosí. Viss verksamhet bedrevs även i övriga län men utan vårt stöd och i mycket liten omfattning. För att göra historien kort så misslyckades denna uppifrån organiserade verksamhet och på våren 2001 brakade det samman då de nationellt ansvariga efter bristande hantering av administration och ekonomi valde att lämna sina uppdrag inom ABC. Resten av 2001 och hela 2002 fullföljde vi då genom att enbart stödja den lokala verksamheten i Oruro och för att utreda förutsättningarna att reorganisera ABC. År 2002 inleddes den andra fasen av vårt projektsamarbete och då utgick vi ifrån befintlig lokal verksamhet utan centralorganisation. Vi startade med Oruro, Cochabamba och Potosí, de 2 sistnämnda med nya ansvariga personer, och utvidgade 2004 med Riberalta i Beni län. Organisationen och verksamheten i dessa 4 län har utvecklats väl under de snart 6 gångna åren. Under dessa år har dock Bolivia som land genomgått flera större kriser med avsatta presidenter och stora konflikter med ett flertal dödade. Självklart har det också påverkat vårt projekt så under vissa tider har våra kamrater inom ABC varit tvungna att prioritera annat än utvecklingen av folkbildning. När vi nu befinner oss i sista året av den 2:a fasen så har vi under en tid diskuterat behovet av och möjligheten att fortsätta vårt samarbete med ABC och ge stöd till ytterligare utveckling åtminstone under åren 2009-2010. I detta sammanhang har vi dock beslutat att avsluta det rent ekonomiska stödet till ABCenheterna i Oruro och Cochabamba då dessa fått del av stöd i olika former ända sedan 1997/98. P g a interna problem inom ABC Potosí beslutade vi redan under 2007 att avbryta vårt ekonomiska stöd till dem. I projektet har det hela tiden funnits en ambition att ABC-enheterna ska finna former för självfinansiering utan svenskt stöd efter år 2008 och vi tror nu att det är möjligt för dessa 2 enheter. För framtida stöd har vi tillsammans med våra kamrater i Bolivia kommit fram till att vi dels borde försöka stödja enheten i Beni län, ABC Amazonia, i ytterligare 2 år då de endast haft 4 år på sig att skapa en stabil organisation med egen finansiering. Till detta har vi dock lagt att vi vill starta 2 nya ABC-enheter i geografisk skapligt närliggande orter till ABC Amazonia och ABC Cochabamba. Syftet med denna förstudieresa var därför att titta närmare på förutsättningarna att starta 2 nya ABC-enheter 2009.

3 Samtidigt har vi de senaste åren skapat en relation med det bolivianska utbildningsdepartementet och vi avsåg också att under resan träffa dem för att diskutera ett framtida statligt stöd till folkbildning och ABC. Vi som deltog. Vi som deltog i resan var alltså undertecknad som är ombudsman på ABF Gävleborg och projektledare för Boliviaprojektet tillsammans med Anna Bergkvist som är ombudsman på ABF Dalarna. Hon deltog för att ABF Dalarna har ett stort intresse av att bli en ny svensk part i projektet. Dessutom deltog Torgny (Togga) Jacobsson som är verksamhetsansvarig på ABF Gästrikebygden. Togga deltog då han förmodligen kommer att ta över ansvaret för Boliviaprojektet inom ABF Gästrikebygden i framtiden. ABF Gästrikebygden finansierade själva Toggas resa. Förstudieresan dag för dag. 31/3 Resan startade redan vid 02.00 på natten då vi skulle ta ett tidigt morgonflyg från Arlanda via Amsterdam och Lima till La Paz i Bolivia. Resan tog ca 30 timmar och vi kom fram kl 01.30 boliviansk tid den 1/4. Mina reskamrater hade ingen tidigare erfarenhet av resor till Bolivia så de såg fram emot ett antal spännande dagar. Vi var bokade på ett centralt hostal i La Paz och tog oss dit med taxi i den mörka natten på ca 3.800 meters höjd. Jag brukar säga att La Paz har 4 årstider per dygn (!) och nu på natten var det vinter. I och för sig en mild vinter med rätt många plusgrader men ändå stor skillnad mot kommande dags temperatur på ca 20-25 plusgrader. Trots tunn luft var det inga större problem att snabbt komma i säng för att ta igen förlorade sömntimmar. 1/4 På plats i La Paz fanns redan Jim Larsson som arbetat i projektet som svensk expert under många år. Jim bor i Montevideo, Uruguay, och har hjälp oss med utbildning, utveckling och uppföljning i projektet genom 1-3 besök på 1-3 veckor per år sedan början av 2000-talet. Jim jobbar också med folkbildning i Uruguay där han står för ett projekt ihop med ABF Z. Jag vaknade först vid 10-tiden på förmiddagen och hörde då mina kamrater samtal med Jim på hostalets innegård där det fanns frukostmatsal, café och några turistinriktade butiker. Efter en snabbdusch och uppackning av resväskan så anslöt jag mig till gänget på innegården för en kopp kaffe och en livgivande (!) cigarett en timme senare. Anna och Togga hade inte kunnat sova utan varit uppe redan vid 8-tiden och vandrat runt lite i den spännande staden La Paz. Vi gick nu med Jim igenom programmet för resan och då specifikt för dagarna i La Paz. Vi hade räknat bort hela denna dag för återhämtning och viss anpassning till den tunna luften och Jim hade därför bara bokat in möten för kommande 2 dagar. Vi skulle träffa utbildningsdepartementet och Sida-kontoret och eventuellt någon mer och tider för detta fanns bokat men som vanligt med ett visst mått av reservation för eventuella ändringar.

4 Jim hade fått reda på att Fransisca Alvarado, tidigare ordförande och nu koordinatör i ABC Oruro låg nyopererad på ett sjukhus i La Paz. Han tänkte besöka henne så vi hakade på det besöket. Fransisca låg på ett stort sjukhus med en blandning av offentlig och privat vård. Hon låg på en del som hade stöd ifrån Japan. Fransisca var i dåligt skick och mycket ledsen så det blev ett mycket kort besök. Hon hade opererat sig under 7 timmar för cystor och var förstås mycket orolig för framtiden. Enligt besked hon fått skulle hon dock få åka till Oruro om 2-3 dagar. Vi ägnade senare delen av eftermiddagen till att låta Anna och Togga att lära känna La Paz och Bolivia lite bättre och för min del handlade det också om att författa ett mail till ABCenheterna omkring vårt besök och omkring ekonomi för 2008. Jim jobbade vidare med planering för mötena men fick mest vänta på nya besked. Vi samtalade också mycket om hur vi skulle presentera ABF och ABC för både utbildningsdepartementet och Sida-kontoret. Det är ju viktigt att tänka igenom vad man ska lyfta fram när mötena förmodligen ska ske på rätt kort tid och med personer som inte vet något alls eller mycket lite om bakgrunden och våra organisationers verksamhet. Efter middagen tillbringade vi kvällen på en restaurang på hostalet och pratade vidare om projektet och framtiden. Anna och Togga fångades nu av den trötthet de inte känt i morse så de avvek tidigt och Jim och jag blev inte uppe så mycket längre. 2/4 På förmiddagen åkte jag tillsammans med Anna och Togga iväg för att delta i en 2 timmars guidad busstur där man får ett bra grepp om La Paz som helhet. Tyvärr gick inte bussen på den tid vi trott så det vara bara att ta en taxi upp till torget vid regeringspalatset och i stället promenera därifrån. Vi gick så småningom för att se det beryktade San Pedro-fängelset som ligger centralt i La Paz. Hösten -07 utkom en bok, El Choco, som handlar om en ung svensk kille som hamnade i det fängelset i många år, gifte sig där, fick barn och upplevde de mest otroliga saker i ett grymt fängelse. Fängelset låg något kvarter upp så vi fick prova på hur det är att i mycket tunn luft gå uppför gator med en stor lutning. Det blir inte många meter i taget!

5 I avvaktan på slutligt besked om tid för mötet med utbildningsministern m fl så använde vi sedan dagen dels till att diskutera alla frågor som vi måste gå igenom vid besöken hos ABC Amazonia (med säte i Riberalta) och ABC Cochabamba och de nya orter vi ska besöka. Jag listade att vi skulle: fixa avtalen för 2008 besöka och besluta om nya orter prata om extra investeringar under 2008 skriva letter of intent för en EU-ansökan om ett projekt med ungdomsutbyte och gå igenom deras roll i detta eventuella projekt gå igenom krav på deltagare i detta projekt planera en nationell ledarutbildning i oktober 2008 prata om enheternas syn på den egna utvecklingen 2009-2010 och diskutera en roll i en eventuell utveckling med stöd från bolivianska staten Jag påbörjade också ett brev till alla nuvarande ABC-enheter omkring varför vi satsar på det vi gör för 2009-2010 så att det ska bli helt klart för alla vilka motiv och syften vi har med att avsluta gamla insatser och påbörja nya. På eftermiddagen fick vi besked om att mötet med ministern och andra representanter måste flyttas till nästa dag men att vi förmodligen skulle få träffa en person som är ansvarig för alternativ utbildning (folkbildning) vid 17-tiden i stället. Eftermiddagen blev därför mest att vänta på besked om ett möjligt möte. Så småningom kom besked och vi fick då rätt snabbt ta oss till en byggnad nere i stan där Lorenzo Cruz hade sitt kontor. Lorenzo var alltså chef för den enhet vi kanske kan jobba ihop med och vi fick bara ca 30 minuter på oss att berätta om oss själva, ABF och ABC och vad vi tror att vi skulle kunna bidra med i en utveckling av framför allt utbildning för vuxna i Bolivia. Lorenzo verkade till en början mycket trött men han vaknade ändå till så småningom och lyssnade intresserat på hur vi jobbar med folkbildning. Metoden med stor delaktighet och brett folkligt deltagande verkade han gilla och det borde stämma bra i ett land med en regim som gått till val på att företräda fattig ursprungsbefolkning. Lite tveksamt kändes dock mötet men Lorenzo lovade att under morgondagen förbereda ministern på vårt besök. På kvällen åt vi på en restaurang mitt emot vår boende. Därefter en stund på hostalets restaurang för kaffe och lite prat om ABF i Gävleborg mellan mig och Togga efter att de andra gått och lagt sig. På middagen hade det blivit soppa överlag men tydligen fick Togga en sämre soppa än oss andra för hans natt tillbringades inte i sängen utan på toan. 3/4 Vid frukosten visade det sig alltså att Togga inte var i kondition för att göra något annat än att stanna på rummet. Anna, Jim och jag tog en taxi till Sida-kontoret för att träffa chefen Ulla-Britt och hennes handläggare på utbildningsområdet, Rebecka Borda. Vi samtalade om många olika saker under mötet. Rebecka berättade t ex om den alfabetiseringskampanj, Yo si puede! (Jag kan) som staten genomför med ekonomiskt och personellt stöd från Kuba. Kampanjen bygger på ett videoupplägg och därför har en stor mängd TV/video köpts in. Det har varit problem både med inköpen och även en del av de

6 lärare som Kuba ställt till förfogande. Kubas kultur och historia skiljer sig mycket från Bolivia och det har inte alltid varit helt lätt att få kubanska metoder att passa in hos det bolivianska folket. Alfabetiseringskampanjen ska nå ca 1,2 milj människor 2007-2008 och regeringen menar att man kommer att lyckas men det var Rebecka mycket tveksam till. Dessutom är det så att man måste fortsätta läsa och skriva för att inte snabbt tappa det man lärt sig och för det finns ingen direkt verksamhet i beredskap. Både Ulla-Britt och Rebecka poängterade att politiken är kortsiktig och osystematiskt p g a det politiska läget i landet. Förra regeringen prioriterade primär utbildning (formell skolutbildning) medan dagens regering är på väg att prioritera alternativ utbildning (mera informell och vuxenutbildning) och det ges sällan tid för prioriteringar att slå igenom i det ombytliga Bolivia. Sida stödjer utvecklingen av ministerierna förutom att de ger bidrag till korgen som är en budgetpåse för direkta utbildningsinsatser. Korgen fylls av många biståndsländer så det finns mycket pengar att använda. Så mycket att man bara lyckats förbruka 50% av pengarna förra året! Lärarfacket är enligt Ulla-Britt och Rebecka mycket starka men de slåss tyvärr bara för medlemmarnas villkor, inte för en bra utbildning. Sida-kontoret jobbar nu med en ny plan för kommande 5 år, 2009 2014. Ca 25% av biståndet används på utbildningsområdet, 50% till demokratiutveckling och mänskliga rättigheter och resterande 25% till en blandning av skogsnäring, vattenförsörjning, turism och jordbruksstöd. Sida-kontoret menade att vi borde lägga visst fokus på vår egen historia när vi samtalar med utbildningsministern då folkbildningen spelat en stor roll i Sveriges utveckling de senaste 100 åren. Rebecka trodde att ministeriet komma att vilja ha s k teknisk stöd, alltså svenska experter som kan driva systematiseringen av folkbildningsutveckling i Bolivia. Mötet med Ulla-Britt och Rebecka kändes mycket bra och vi kommer säkert att få visst stöd av dem i fortsatta diskussioner med utbildningsdepartementet. Vi återvände sedan till hostalet, gick och tog en enkel lunch och använde en timme till för att handla lite souvenirer. Så var det dags för besöket hos utbildningsministern kl 18.00. Vi tog oss till departementet och möttes där av Lorenzo Cruz som idag var mycket piggare och mottog oss glatt. Vi fick sedan sitta i ett rum och vänta en lång stund innan mötet. Där befann sig också en man och en kvinna från Spanien som skulle vara med på vårt möte. De jobbade i utbildningsprojekt i hela landet och verkade mycket intresserade av vilka vi var och vad vi önskade göra. Kvinnan visade sig ha studerat svensk folkbildning och kunde en hel del om detta. Så var det tid att träffa ministern och hennes närmaste rådgivare Susana Bejarano. Susana hade Jim och jag träffat i Uruguay i november och då lagt grunden för ett eventuellt fortsatt samarbete. På mötet deltog alltså också Lorenzo och de 2 spanjorerna.

7 Vi fick ungefär 1 timmes samtal med ministern som enligt min mening verkade lite avvaktande till oss men som ändå visade intresse och uppdrog till Susana och Lorenzo att fortsätta diskussioner med oss om ev samarbete. Vi förde på tal dels möjligheten att staten kanske skulle kunna stödja och följa de nya ABCverksamheter på nya orter vi planerar för kommande år och dessutom att vi skulle kunna bistå med insatser för utveckling i vidare omfattning i landet. Mötet avslutades med att vi inbjöd någon/några att delta i vårt besök i Riberalta eller Cochabamba och de var villiga att om möjligt göra det. Susana inbjöd oss slutligen att äta gemensam middag med henne senare under kvällen. Framåt 20.30 ringde hon och bad oss åka i förväg till en restaurang för att invänta henne. Bara Jim och jag orkade ta oss dit medan Anna gjorde magsjuka Togga sällskap hemma på hostalet. Vi tog oss till restaurangen, åt en ostbricka och tog en öl men vid 22-tiden gav vi upp då vi skulle upp redan kl 04.00 dagen därpå. Susana ringde när vi åkte men vi hälsade henne i stället välkommen att träffa oss på något av våra andra besök i Bolivia denna gång. 4/4 En mycket tidig morgon alltså. Vi checkar in uppe i El Alto vid 6-tiden och flyger sedan till Riberalta via Trinidad (en stad där vi tidigare försökt starta ABC-verksamhet). Vid ankomsten till Riberalta är klimatet något helt annat, ca 25 grader och mulet. Sandro som är koordinator för ABC Amazonia möter upp på flygplatsen och vi tar motorcykeltaxi till Hotel Colonial. Det är med viss möda vi får med oss våra stora resväskor bakpå motorcyklarna! På hotellet möts vi av ägarinnan, Theresa Duran och hennes bror Harold Duran. Ett glatt mottagande för Jim och mig som bott på hotellet 2 gånger tidigare. Nu befinner vi oss alltså i trakterna av Amazonas-djungeln och här är det mellan 25-35 grader varm året runt. Regnperioden har precis tonat ut. Man har klarat sig rätt bra i år men när vi mellanlandade i Trinidad såg vi kvarvarande översvämningar. Där har ca 85.000 personer blivit hemlösa under regnperioden och staden var het omgärdad av vatten fortfarande. Vi befinner oss också i ett av de 4 län, Beni, som vill bli autonoma i Bolivia och ha sina egna regler för det mesta av samhällsfunktionerna. Här styr högerkrafterna och det är stundvis hätsk stämning mot landets regering med aymara-indianen Evo Morales som president.

8 I dessa 4 län finns stor del av landets nuvarande rikedomar och storgodsägarna dominerar ekonomiskt och politiskt. På hotellet ansluter styrelsemedlemmarna Nancy, Johnny, och ordföranden Sandra samt Marta som är aktiv inom en organisation mot våld i hemmet. Vi inleder direkt med ett möte för att få det aktuella läget klart för oss men också för att ge Anna och Togga en bild av ABC Amazonias utveckling från starten 2004 fram till nu. I korthet beskrevs följande: - Verksamheten startade 2004 och det gick rätt så fort att komma igång då folket i dessa trakter är öppnare än folket på högplatån - ABC-verksamheten bedrivs i en radie på ca 10 mil från staden Riberalta - 2006 påbörjades det mera formaliserade arbetet med styrelse och ansökan om juridisk person. - ABC samverkar med 3 andra folkrörelser, organisationen mot våld i hemmet, IPAS, en organisation för mänskliga rättigheter, DHHD, och Radio San Miguel. Genom detta nätverk har man nått ut brett i samhället. - Man nyttjar hantverkscirklar för att locka deltagare och tar sedan upp viktiga samhällsfrågor i dessa cirklar. - Verksamheten består av cirklar, temakurser/seminarier, ledarutbildning, ferias (kulturmarknader) och genom delaktighet i andras aktiviteter. - Det mesta görs volontärt men man använder en pott pengar för t ex bensinkostnader till ledare, förtäring vid sammankomster och inköp av material till cirklarna. - Medlemmar i ABC-enheten är grundarna (enligt boliviansk lag) och sedan blir de som deltar i ledarutbildning medlemmar om de är aktiva och vill bli medlemmar. Just nu har de 34 individuella medlemmar vilket innebär att den nyaste ABC-enheten har flest medlemmar. - De som är mest aktivt delaktiga i planering av verksamhet är styrelsen och de som fungerar som ledare det aktuella året. Efter denna grundinformation på ett par timmar åker vi iväg på ett antal mototaxi till en restaurang för att äta fisk. Vi får klart för oss att restauranger i Riberalta är torrlagda på ölflaskor p g a översvämningar och en strejk inom transportsektorn. Efter lunchen gör vi besök på 2 öppna förskolor där ABC har viss verksamhet för barn och med litteratur. Det är ett samarbete med kommunen som öppnat bibliotek på dessa förskolor och vill utveckla mer verksamhet. Min personliga upplevelse är att verksamheten är behjärtansvärd men knappast folkbildning för vuxna. Vi gör också ett besök på ett ställe där en hantverkscirkel ska träffas men det visar sig att de deltagande kvinnorna inte kunnat lämna sina jobb inom paranötsindustrin för att köra cirkel just denna eftermiddag. Besöken ger dock en bra bild av hur folk bor och lever i dessa trakter så det var inte en bortkastad eftermiddag Sedan tar vi oss till hotellet för en timmes vila och för att duscha (svetten lackar alltid i Riberalta!). Jag har nu uppgraderats till ett bättre rum än vid tidigare besök. På rummet har jag nämligen en hängmatta uppspänd utöver sängen och det känns ju lyxigt. Hotellet är annars inte på något sätt lyxigt men däremot med en helt underbar miljö med en patio där man kan sitta och njuta i

9 skuggan och titta på föremål från svunnen tid. Lite småkryp kan man råka ut för och en eller annan större spindel har svenska besökare skrämts av. På kvällen åker vi till ABC-kontoret för ett nytt möte några timmar. Det är samma gäng som deltar och nu pratar vi mer om möjlig utveckling 2009-2010. De menar att målgrupperna är de rätta (stor dominans av kvinnliga deltagare) och att nätverket de deltar i ger stora möjligheter. De menar dock att de måste utveckla arbetslaget, alltså de mest aktiva både genom fler personer men också kompetensmässigt och de uttrycker behov av mer pengar för anställda. Sandro pekar på problemet att man utbildar många ledare (ca 15 per år) men att inte alla dessa blir aktiva som ledare. Jag tog också upp att jag upplever att de som är aktiva är mycket bra folk men att det inte tillkommit några fler under mina besök. Jag tog dessutom upp min upplevelse av att satsningen på förskolorna kanske inte är den rätta om man ska utveckla folkbildning och få fler aktiva i studieverksamhet. Nancy och Sandra betonade då att man naturligtvis fortsätter med tidigare verksamhetsinriktning samtidigt som man provar detta nya. Vi avslutar kvällens möte med att prata omkring den tänkta nysatsningen i staden Guayaramerin. Staden ligger på gränsen till Brasilien ca 3 timmars bussresa från Riberalta men man kan också flyga dit. Staden har ca 6.000 innevånare och ABC har kontakter med borgmästaren, ordföranden för ett bostadsområdesorganisation och en företrädare för bondefacket. Sandro berättar om planerna för morgondagens besök där det är viktigt att bara plantera idén om en arbetsmetod som hjälp till självhjälp. Vi bör passa oss för att ge intryck av att vi kommer med stora pengar i ett omfattande bistånd utan verkligen betona vad det handlar om. Vi kommer att få träffa alcalden (borgmästaren), bostadsområdesordföranden och representanten för den fackliga organisationen. Kvällen avslutas sedan med gemensam middag på en av de få restaurangerna i centrum, nära hotellet. Som vanligt ser Nancy till att det som inte äts upp på våra tallrikar tas med från restaurangen. Inget får slösas bort och det är tydligen standard då restaurangerna hjälper till att ta fram omslag för den mat som ska tas med. 5/4 Så var det dags för en tidig morgon igen. Bussen till Guayaramerin ska gå redan 06.30 så vi åker mototaxi från hotellet kl 05.45. Efter en stunds väntan vid busstationen startar färden men efter bara 5-10 minuter stannar den fullpackade bussen. Vi står då vid utfarten från Riberalta och ser framför oss en kö med många lastbilar som kört fast i den leriga vägen. Det ser alltså ut att inte bli någon resa! Men.så är det inte. Vi får kliva av bussen och gå ca 300 meter för att kliva på en buss som står på andra sidan lervällingen. Sen börjar en skräckfärd på ca 2½ timme. Chauffören kör först försiktigt i leran men när det börjar bli torrare så blåser han på i hög fart. Bussen lutar stark mot diket och då och då känns det som att nu välter vi. Till slut ger man dock upp och hoppas att man ska överleva även denna resa vilket vi gör. Väl framme i Guayaramerin är det en annan typ av mototaxi som gäller. Påbyggda motorcyklar med säten för 2-3 personer bakpå.

10 Vi åker till kommunhuset för att träffa borgmästaren. Där är det visst kaos då 87 familjer hamnat under vatten p g a översvämningar. Borgmästarens telefon ringer hela tiden och han kan bara ta några minuter samtal med oss. Sandro berättar därför kort om våra intentioner och Jim drar helt kort vad ABF är och varför vi jobbar med internationella projekt. Johnny berättar lite om ABC och detaljer om tänkt satsning i Guayaramerin. Borgmästaren tar upp att han sett många NGO:s komma och gå och att han i stället önskar ett stöd som ger möjlighet till fortsatt verksamhet utan ekonomiskt stöd. Det stämmer ju precis med vad vi vill och gör, att bygga för framtiden och skapa självförtroende och självutveckling så vi blir lätt överens om att de stödjer vår typ av projekt. Borgmästaren jäktar iväg och vi fortsätter samtalet med ordföranden i bostadsområdesorganisationen. Han uttrycker samma önskan som borgmästaren och säger sig stödja vårt sätt att arbeta så allt känns bra. Representanten för bondefacket dyker inte alls upp då även hon är involverad i att stödja de som drabbats av översvämningen. Mötet blir därför kort men känns ändå bra. Sen tar vi en sen frukost på stan vid 11-tiden och får en känsla av hur staden ser ut. Det är alltså bara ca 6.000 innevånare i stan men kommunen ca 48.000 innevånare. Det känns ändå mer som en stad än Riberalta då den är mera koncentrerad och tydligen har rätt mycket turism från Brasilien. Vi tar en båttur på 10 minuter över till Brasilien, stannar där i en timme och återvänder för att äta lunch. Därefter besöker vi en syster till Sandra (ordförande i ABC Amazonia). Hon visar sig ha 3 systrar till i Guayaramerin och har bott där delar av sitt liv så hon har god kännedom om staden och ett skapligt kontaktnät där. Klockan drar mot 17.00 och det är redan dags att åka tillbaka. Jag ordnar så att jag får sitta med Sandra på bussen för att intervjua henne om situationen i ABC och hennes syn på den nya satsningen. Vi pratar hela färden tillbaka i nästan 3 timmar så jag får en bra bild av läget i projektet och om situationen i landet (konflikten om autonomi m m). När det gäller satsningen i Guayaramerin så tror hon mycket på det. Jag kollar om hon själv skulle kunna ta ansvar för den satsningen och de verkar hon beredd att göra. Tillbaka i Riberalta blir det en stund på hotellet och en middag för oss 4 svenskar.

11 6/4 Hela dagen idag är avsatt för att på djupet diskutera alla delar med styrelsen och för att på sen eftermiddag träffa alla ledare inom ABC Amazonia. Vi inleder direkt efter frukost och gör först klart med avtalet för 2008. Det handlar bara om en kort genomgång och underskrifter. Sen pratar vi igenom de extra medel på ca 4.000 dollar som man fått i år för att göra investeringar för framtiden. Vi konstaterar tillsammans att men dels måste köpa en motorcykel för att kunna besöka all verksamhet på ett smidigt sätt. Sen handlar det om en bärbar dator och datorprojektor för att använda i verksamheten. Önskemål om en digitalkamera framfördes också för att på ett bra sätt dokumentera verksamheten. Allt detta ryms inom de 4.000 så vi kom överens om att de gör dessa investeringar. För nästa år behöver de då bara investera i telefon och Internet så ska man ha bra förutsättningar att driva verksamheten och administrera den. Sen pratar vi om ABC Amazonias egen utveckling i projektet 2009-2010. Vi är överens om att det behövs mycket insatser för att utveckla organisationen och ledarskapet, att utbilda arbetslaget och ledarna samt anordna återkommande ledarträffar för nya och gamla ledare för att hålla dem entusiastiska. När det gäller teman för verksamheten så handlar det mycket om att utgå från behov och önskemål men också att styra inriktning genom att föreslå teman. ABC vill fortsätta med nätverkets huvudfrågor som är kulturell identitet, samhällssituationen, mänskliga rättigheter, våld i familjen sexuella trakasserier samt miljöfrågor. En tanke är att utveckla samarbete med radion ännu mer för att nå ut bredare och hälsofrågor kan vara en ny satsning. Johnny nämner att man nu upptäckt att vattnet i staden är förorenat så många har drabbats av magsjuka, utslag, feber o s v. Det är konstaterat att man klorerar vattnet för lite men vattenbolaget slår ifrån sig. VD i det bolaget är zonens vice landshövding, en högerman förstås. ABC har börjat aktivera sig i en sorts föreningsråd i kommunen och det ska man fortsätta att prioritera för att nå fler människor. Togga föreslog att man ska arbeta med vardagsekonomi/vardagsjuridik och det är något man delvis håller på med men vill utveckla mer. Han tog även upp behov av sånt som turismutbildning vilket de ska fundera vidare på. Överhuvudtaget så diskuterade vi att man bör bredda utbudet för att även nå män och för att nå många olika målgrupper. Vi markerade att den kvantitet av verksamhet som nämns i avtalet är ett minimum, inte ett tak för verksamhet. Så gick vi över till planering av den nationella ledarutbildningen som ingår i årets projekt. Utbildning ska ske i Riberalta och det är beräknat 7 deltagare per ABC-enhet, totalt 21 men då borde Riberalta kunna ha några extra eftersom de är på hemmaplan och inte har några resekostnader. Programinnehållet ska mera än tidigare fokusera på cirkelledarskapet och vi meddelar att vi inte kommer att acceptera att det blir mera tid på annat än just det. Vi kommer denna gång att stå för mycket av upplägget och innehållet men självklart skapa stor delaktighet i genomförandet. En viss tid måste också avsättas till att informera om enheternas arbete och diskutera utveckling av organisationerna men däremot menar vi att man får avstå den tid som brukar

12 läggas på aktuella politiska läget i landet. Dessa delar måste kunna tas upp på annan tid än när det handlar om utveckling av ledare och organisation. Preliminärt beslutades att utbildningen ska ligga den 9-12/10. Torsdag fredag utbildning, lördag viks för deltagande i den nationella kvinnodagen då det är stor feria i stan där vi kan delta och visa upp ABC. Efter ferian bör vi också lägga in lite studiebesök i samhället då deltagare från Oruro och Cochabamba aldrig besökt denna del av landet. På söndag avslutas utbildningsdelen och vi tar något om framtiden samt en utvärdering. Slutligen diskuterade vi vidare om utvidgningen med Guayaramerin. De har redan planerat att i år genomföra 2 seminariedagar där för att testa intresset och lära känna olika målgrupper. Därutöver ska de internt diskutera vem som ska ta huvudansvaret för den nya orten och åtminstone delvis bo där borta. En idé är också att hela arbetslaget då och då ska göra några dagar på plats för att nå ut brett till befolkningen. Vi kom överens om att arbetet ska drivas på ungefär samma sätt som i Riberalta med pengar till anställda, verksamhet, ledarutbildning och lokaler/administration. Dagens överläggning var mycket intensiva och vi blev inte klara förrän arrangemanget med ledarna skulle till att börja. Ca 30-40 personer kom till hotellet och vi lyssnade av med alla vad de gör inom ABC idag och vad de skulle önska för framtiden. Det kom fram många intressanta förslag och de 2 gemensamma timmarna gav säkert näring för styrelsen framtida planering. En mycket bra dag med många idéer för utveckling! Vi avrundar igen med middag på det närliggande torget och eftersnack. 7/4 Vaknar av en militärparad utanför hotellfönstret. Musik och skrammel med vapen sker tydligen en gång per vecka. Det gäller att hålla folket i rädsla för en stark militärmakt! Även denna sista dag skulle vi ha ett möte med styrelsen och då mest omkring ett EU-projekt som ABF Gävleborg sökt. Det är ett ungdomsutbyte mellan Bolivia, El Salvador, Uruguay,

13 Tyskland och Gävleborg som planeras för 2009. Alla länder får 5 ungdomar som deltagare och en ledare. Utbytesseminarier studiebesök ska ske i Cochabamba, Bolivia och i Gävleborg i februari respektive juni -09. Vi ägnade 2 timmar åt att prata detaljer om detta, rollen för ABC, krav på deltagare o s v. Om projektet beviljas tänker vi oss 3 deltagare från Amazonia och 2 från Cochabamba plus en ledare därifrån. Amazonia blir formell part men CBBA får jobba rätt mycket med det seminariet och studiebesöket. Detta projekt känns mycket bra och nu kan vi bara hålla tummarna för att det beviljas. Vi avslutar med lunch på en fiskrestaurang och återvänder sedan till hotellet. Där väntar hotellägarinnans bror Harold som hösten -05 intresserade några svenska deltagare på en studieresa för att eventuellt delta i ett odlingsprojekt. Vi får nu mera kunskap om vad det handlar om och lovar att förmedla detta till våra kamrater i Sverige. Jag vill besöka det ålderdomshem som jag besökte första gången i november -07 för att se eländet igen och för att fundera över vad vi och ABC kan göra för de 32 åldringar som bor där. Innan dess fick vi klart för oss att den svenska musikern Dan Hylander som nu bor i Riberalta faktiskt bara bor 1 kvarter får hotellet. Vi går därför hem till honom och träffar Dan och hans fru/sambo Alejandra som är uppväxt i Riberalta. Vi hann bara med 20 minuters samtal med dem men huvudsaken är att vi upprättat en relation och att de nu fått ytterligare klarhet i vad vi gör där. Dan ska eventuellt ställa upp som ledare i gitarrcirklar och det kan förstås bli mycket bra. Sen gör vi då ett besök på ålderdomshemmet. Det är lika varmt som vanligt (30-35 grader) och inget positivt har hänt med hemmet som sådant. Vi pratar lite med föreståndarinnan och åldringarna och lovar att ABC ska besöka med en aktivitet varje månad och att vi ska besöka dem igen i oktober.

14 Så åter till hotellet och dagens andra dusch. Värmen stiger för varje dag under detta besök. Vid 15-tiden tar vi mototaxi till flygplatsen, har en timmes samvaro med styrelsen och reser sedan mot Cochabamba. Riberalta känns som en ABC-enhet med mycket goda förutsättningar att utvecklas bra och orten som sådan är mycket intressant ur perspektivet att vi kan bidra till förståelse mellan de olika delarna av landet. Vi kommer till CBBA vid 20-tiden och det blir bara en middag på stan innan vi slocknar på Hotell City. 8/4 En strålande morgon i lite behagligare temperatur. CBBA har ett klimat som svensk sommar mer eller mindre året runt. Vi går till ABC:s närliggande kontor för att möta våra kamrater och påbörja jobbet här. Vi möts av Juan Garcia som är koordinator och Marcelo Murillo som är teknisk assistent. På plats finns också ordföranden Alejandra och en yngre ledare som jag inte noterade namnet på. Juan har också sitt 4-åriga barnbarn med sig. Han har själv tagit hand om henne de senaste 2 åren sedan hans fru, son och svärdotter åkt till Spanien för att de inte kunde försörja sig i Bolivia. Emigrationen är ett stort problem och grundar sig idag mest i svåra ekonomiska levnadsförhållanden. För att sätta in Anna och Togga i bilden så görs först en ordentlig genomgång av CBBA:s utveckling sedan 2001 då den första etappen upphörde p g a dålig skötsel. Samma år var dock Juan hos oss i Gävleborg för att få utbildning och han blev sedan ny motor i CBBA. 2003 inleddes reorganiseringen och nu arbetade man med nedifrån perspektiv i stället för som tidigare uppifrån. Man började med kvinnogrupper i bostadsområden och med verksamhets utifrån deras behov. Samtidigt inleddes ett omfattande arbete omkring miljöfrågor i cirklar och genom skolinformation. Miljö har sedan dess varit enhetens viktigaste varumärke och man är vida kända för sina insatser på detta område. Ett initiativ blev en miljömarsch som blivit årlig med flera tusen deltagare. De har gjort utställningar och dockteater på miljötemat (som även visats i andra delar av landet) som man vunnit ett pris med. De har också samlat in batterier och petflaskor och blivit medlem i en nätverksorganisation på miljöområdet. Marcelo berättade att man nu startat en enhet för produktion av media (TV, radio, CD m m) och enheten kallas för AXEZO (tillgänglighet). Han menar att man idag måste använda audiovisuella medel för att överföra kunskap med inriktning framför allt på ungdom. Det finns ingen sådan kunskap eller produktion inom folkrörelserna så därför är detta en nisch som även kan ge självfinansiering. Han har ett större gäng omkring sig med goda kunskaper på området, de flesta studerar media på universitetet. De håller nu på att producera en film, No veo España, ihop med ett annat produktionsföretag. Filmen belyser just problemet med dålig ekonomi och tvånget att emigrera för att överleva.

15 År 2008 genomför staten ett projekt kallat ALBA som handlar om hälsovård och utbildning. ABC har fått bud om att producera ett reklammaterial för kampanjen och ligger i slutförhandlingar om det. Man ska också producera en film om Provincia Ayopaya med en bibliografi om den orten. Ett annat projekt 2008 är LIDEMA som är miljörörelsen i Bolivia. Där kan man få del av EUstöd för sitt miljöarbete och man kommer att delta i t ex Trädets Dag och andra informationsinsatser. Ytterligare ett projekt ABC startar i år är Casuetización Laboral (?), ett projekt för att utveckla yrkeskunskaper hos hantverkare. I Bolivia är många hantverkare daglönare som samlas på en plats där folk som behöver hantverkare kommer och köper tjänster av de som samlats. Många av dessa hantverkare har bristfällig utbildning eller är självlärda och ABC ska försöka samordna utbildning för dessa. Tanken är att de då ska få intyg på sina kunskaper och lättare få jobb. ABC har också en idé om att organisera hantverkarna så att de tillsammans kan bli attraktivare på arbetsmarknaden och dessutom att de ska kunna försäkra sig kollektivt. Kommunen har lovat att stå för utbildningslokaler och intyget medan ABC ska genomföra utbildningen. De säger sig ha folk med kunskap och material för att göra detta. En annan ny idé verksamhet är ett starta små konsumentkooperativ i bostadsområden. Man organiserar hushåll för gemensamma inköp och har beräknat att deltagarna ska sänka sina kostnader med 20-30% genom sin samordning. I detta ingår förstås också utbildning i kooperativt arbete. Idén ska prövas med 16 familjer i det område där Alejandra bor. Den mera traditionella studieverksamheten består annars av hantverkscirklar, matlagning, samhällsfrågor och just nu en datacirkel för vuxna. Teori sker i en kvarterslokal och sedan hyr man in sig på ett Internetcafé en gång per vecka. Sen har man en hel del kultur- och idrottsaktiviteter för att samla många människor och inte minst barn/ungdomar. 70% av de som bor i Juans område har någon i familjen som emigrerat och det krävs därför att man håller samman familjer och områdena som sådana. En tanke finns om att skapa ett emigrationscenter i området. ABC CBBA har idag 24 aktiva ledare som också är medlemmar. En del är mycket aktiva och andra deltar sporadiskt i aktiviteter. Under vårt samtal sätter Marcelo på radion och på den får Jim och jag en hälsning från en annan av de aktiva i ABC som nu också leder ett fotbollsprogram på radion. Ytterligare en av de aktiva i ABC jobbar nu som reporter och nyhetsuppläsare på en TVstation så de har bra kopplingar till media. Dagens redogörelse är mycket omfattande och håller på ända fram till ca 16.00 då vi skiljs åt. Vi får då en stund för att se oss omkring i staden och/eller vila innan vi tar oss en middag på ett trevligt ställe med buffé där man kan beställa allt man kan önska sig. Möten och mat tröttar så det blir en skapligt tidig kväll efter att ha strosat tillbaka mot hotellet.

16 9/4 Denna dag ska vi besöka den andra platsen för en utvidgning av ABC. Redan dagen före har vi fått lite informationen om staden Villa Rivero som har ca 6.000 innevånare och ligger ca 1½ timmes resa bort. Vi har också fått en skriftlig sammanfattning om staden och vad de livnär sig på m m samt information om programmet för dagen som därmed känns mycket bra förberedd. Vi åker taxi till Villa Rivero och kommer fram lite för tidigt för det planerade mötet med kommunstyrelsen. Vi går därför och besöker en närliggande skola och träffar rektorn samt en skolklass med 30-40 elever i dåliga lokaler. Ett intressant möte där vi får många frågor och lite kunskap om hur skolan fungerar. Så är det dags för mötet med Villa Riveros kommunstyrelse som består av 5 ledamöter. Det är 3 från en lokal politiskt grupp, 1 från MAS (regeringspartiet) och en från PODEMOS (högerpartiet). Det är 2 kvinnor i KS och en av dem är ordförande. Utöver KS så deltar alcalden (borgmästaren) och en advokat. Vi inledde med att förklara vilka vi är och vad vi gör i Bolivia och vad ABC gör. Då vi i presentationen pratade om att vi bl a sysslar med fackliga och politiska studier blev advokaten misstänksam och frågade om det är partipolitiskt vi vill jobba även här. Jag förklarade då att vi är en organisation med mycket bred verksamhet och att vi i Bolivia vill verka för lokal utveckling genom att stärka befolkning generellt. Juan berättade om hur ABC tänkt sig arbeta i Villa Rivero och det handlar mycket om att ge kunskaper omkring jordbruk men även hantverk, alfabetisering m m. Han berättade också att det stöd vi skulle önska från kommunen är en kontorslokal och om möjligt tillgång till lokaler för studieverksamhet. En KS-ledamot nämnde att behoven av utbildning - utveckling är mycket stora och att man fortfarande jobbar mycket traditionellt i jordbruket. Marcelo fyllde på vår information med lite mer omkring hur ABC vill verka genom folkbildning och andra informativa aktiviteter och han gav fler exempel på vad ABC kan erbjuda.

17 T ex så har skolorna i samhället fått datorer till sin administration men ingen kan hantera datorerna och då skulle ABC kunna ge datautbildning. ABC kommer att behöva hitta lokala ledare och utbilda dem för folkbildning och då kan också kommunen få utse deltagare. KS var mycket positiva till våra intentioner och lovade direkt att ABC ska få en kontorslokal, förmodligen i kommunhuset. De kommer också att bistå med annat om det är behov som de har resurser för. Efter mötet åkte vi för att besöka en mindre by ca 10 minuter utanför stan. Vi kom till en majsodling och vid en samlingsplats var ca 25-35 personer samlade för att fira 1-årsjubileum av en vattenpump som installerats. Alla var quechua-indianer och de berättade att ca 30 familjer bor här (vilket förmodligen betyder ca 250 personer då familjerna är stora). Juan och Marcelo presenterade oss och ABC och berättade varför vi besökte dem och vad vi tänker oss att göra i Villa Rivero. Byns ordföranden berättade om deras behov som förstås kretsar mycket runt jordbruk och infrastruktur men att det också finns andra stora utbildningsbehov, t ex omkring sjukvård, ekonomi m m. Vi stannade ett par timmar på denna plats och bjöds på en lunchtallrik med kött, potatis, grönsaker och de största majs jag hittills ätit. Till det fick vi dricka chichua, ett svagt majsöl som man brygger själva. Det bars fram hinkvis och det vara bara att dricka, vare sig man ville eller inte. Nu var det hyfsat gott så det var inga problem att ta några skopor. Det var ett trevligt och givande besök och jag tror att vi uppfattades som seriösa i våra budskap samtidigt som vi gärna umgås på ett enkelt sätt med alla.

18 Efter detta var det dags att återvända mot Cochabamba igen. Vi skjutsades i microbuss till en närliggande stad där vi igen tog taxi tillbaka hem. Vi kom tillbaka till CBBA en annan väg än jag tidigare åkt och passerade då marknader som det tog minst 20 minuter att åka igenom. Det var helt otroligt med folk av alla de slag och man släpade prylar på alla möjliga och omöjliga transportmedel. Under resan pratade jag en del med Marcelo omkring möjligheten att använda filmen No veo España i Sverige. Jag lovade att kontakta Ramon Reismuller på Svenska Filminstitutet för att diskutera detta (Ramon gjorde vår Uruguay-film 1988-91). Vi kom tillbaka till CBBA vid 17-tiden och våra hänsynsfulla kamrater i ABC hade inte lagt in några kvällsprogram så vi fick tid att vila eller se oss omkring i staden. Tidigt på kvällen besökte vi en spagettirestaurang och så hade en dag till passerat. 10/4 Då är vi framme vid sista dagen i Bolivia för denna gång. Det har som vanligt varit ett bra besök med många intryck och många goda idéer för den framtida utvecklingen av ABC. För vår del har det varit många möten men ett förhållandevis lugnt program eftersom det nästan inte varit några aktiviteter alls på kvällarna. Ni träffar vi styrelsen och några aktiva ledare igen för att få mer information men framför allt för att slutdiskutera de frågor vi bearbetat de senaste 2 dagarna. Verksamheten för i år har nyligen startat och vi fick träffa 2 kvinnliga ledare från hantverkscirklar (just nu pågår 3 sådana med 43 deltagare totalt). Dessa hantverkscirklar har pågått flera år och man har lärt sig olika tekniker under åren som pärlbroderi, stickning, krokett och makramé. Det finns 3 grupper till och de har nu blivit så duktiga att de kan exportera sina produkter. De planerar just nu för en utställning där de ska visa sina hantverk. Det finns också en cirkel med microempresas (småföretag) De jobbar med förädling av jordbruks-produkter, just nu en tomatodling och de träffas 2 ggr per vecka för att lära sig mer om sin affärs-verksamhet. Det pågår också en datacirkel som nämnts tidigare med 8 deltagare.

19 Den 18-20 april körs årets första lokala ledarutbildning och den genomförs i Villa Rivero. Kommunen ska ha en deltagare med och det är ytterligare 5 från den orten som är anmälda utöver deltagare från CBBA i övrigt. Juan genomför också kulturdagar i sitt bostadsområde några gånger per år med blandat innehåll. ABC kommer dessutom att under 2008 genomföra 3 ABC-dagar där man ska visa upp alla aktiviteter på olika platser i staden/länet. Vi slutdiskuterade nu Villa Rivero och allt känns bra inför satsningen där. Vi går igenom de tänkta detaljer i budget för den satsningen och berättar att vi beslutat att ABC Amazonia blir den enhet som får ta ekonomiskt/administrativt ansvar för 2008 då de beräknas får fortsatt stöd som enskild ABC-enhet. Det praktiska ansvaret för Villa Rivero kommer dock att ligga på ABC CBBA och vi räknar med att de är de aktiva i nuvarande enhet som ska driva utvecklingen på den nya orten. Vi gick också igenom den planerade centrala utbildningen i oktober och vi blev överens om att de bör ta med en deltagare från Villa Rivero dit även om projektet inte startar formellt förrän 2009. Vi meddelade också slutligt att Dalarna förmodligen blir ansvariga för Villa Rivero och Örebro för Guayaramerin. Sen gick vi igenom vad de ska göra för de 4.000 dollar extra de får i år och det lutar åt att de köper utrustning för att driva verksamheten med mediaproduktion, AXEZO. Slutligen använde vi en timme för att gå igenom det sökta projektet för ungdomsutbyte där CBBA ska delta med 2 ungdomar och en ledare samt stå för all detaljplanering av seminariet i CBBA i februari 2009. Med detta avslutas vårt sista möte och kvar är bara en tidig middag med styrelsen och några aktiva. Det blev en trevlig avslutning och då vi skulle åka redan vid 6-tiden dagen därpå avslutade vi kvällen redan vid 21-tiden. 11-12/4 Fredagen och lördagen var bara en lång hemresa på totalt 34 timmar från det vi lämnade hotellet med hemkomst för mig vid 22-tiden. Allt fungerade väl men tröttsamt blir det förstås, framför allt med väntetider mellan flighterna på olika flygplatser. Summeringen av förstudien blir att allt känns bra och att förutsättningarna att utveckla folkbildningen i Bolivia är mycket goda. Åke Söderman ABF Gävleborg

Handarbete med gatusten! 20