Det nya Kina Den repressiva stormakten Jojje Olsson historiska media
Historiska Media Box 1206, 221 05 Lund info@historiskamedia.se www. historiskamedia.se Historiska Media och Jojje Olsson 2016 Faktagranskning: Hans Hägerdal Sättning: Aina Larsson/Sättaren Omslag: Elsa Wohlfahrt Larsson Omslagsbild: Himmelska fridens torg, foto författaren Författarfoto: Anders Johansson Tryck: ScandBook AB, Falun 2016 Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN 978-91-7545-360-6
Innehåll Förord 7 1. Internet, media och informations monopolet 13 2. Korruption 45 3. Mänskliga rättigheter 68 4. Kampen om kulturen 101 5. Miljöförstöring 151 6. Ekonomisk stagnation 176 7. Xinjiang och Tibet 202 8. Hongkong och Taiwan 225 9. Utrikes- och säkerhetspolitik 251 10. Xi Jinping och makten 278 Källor 295 Register 297
Förord Kina en blind fläck Hösten 2013 höll jag ett seminarium vid danska medie- och journalisthögskolan på Århus universitet. Ämnet var Kina och åhörarna var 14 stycken medelålders nordiska journalister, mitt uppe i sina yrkesliv. Jag började dagen med att fråga efter namnet på Kinas president. Ingen av dessa etablerade reportrar visste dock vem som var statschef i världens största land; ingen kunde heller nämna ett enda kinesiskt företag, valfri kategori, eller en enda kinesisk musikgrupp eller film, valfri genre. Okunnigheten kom inte som någon överraskning. Jag har många gånger ställt dessa frågor till flera svenskar, oftast med samma resultat. Hösten innan denna föreläsning i början av november 2012 inledde Kinas kommunistparti sin artonde nationella partikongress i Peking, där landets framtida ledarskap med president Xi Jinping i spetsen utsågs. Men intresset för denna århundradets kanske viktigaste politiska händelse var svalt hos svenska journalister. Det berodde delvis på att kongressen sammanföll med det amerikanska presidentvalet den 6 november 2012, som sedan något år tillbaka hade bevakats dagligen i Sveriges största medier. Kulmen kom då Dagens Nyheter i oktober dedikerade hela sitt månatliga magasin DN Världen till valet i USA. På 27 sidor fick läsarna lära sig allt om valsystemet på andra sidan Atlanten, ner i minsta i detalj. Sveriges Television fortsatte sedan sin nya tradition med en påkostad amerikansk valvaka mitt i natten. Rapporterna 7
det nya kina från Kina bestod samtidigt främst av notiser från Tidningarnas Telegrambyrå eller andra internationella nyhetsorganisationer. Nio månader innan det amerikanska presidentvalet 2016 lanserade Sveriges Radio dessutom USA-valpodden med nya avsnitt om valet varje vecka. Det kan tyckas märkligt att den svenska bevakningen av USA ökar trots att landets betydelse i omvärlden minskar. Samtidigt motsvaras inte heller Kinas växande globala makt av någon proportionerlig ökning vad gäller rapporteringen om landet. I skrivande stund finns endast tre svenska heltidskorrespondenter i Kina, vilket är lika många som i Helsingfors och blott en bråkdel av det dryga dussintal som är stationerade i USA. Detta berättigar frågorna: Kan vi svenskar så lite om Kina därför att rapporteringen därifrån är så dålig? Eller beror den knapphändiga rapporteringen på att journalister och mediehus i sin tur kan så lite om Kina? Denna oroande trend är dock inte begränsad till media. I svenska skolor har Kinas växande betydelse inte heller motsvarats av några större förändringar i läroplanerna vad gäller historia, samhällsutveckling eller andra humanistiska ämnen. Också inom näringsliv och politik finns en slående okunskap om Kina, trots att landet blir en allt viktigare samarbetspartner då det gäller såväl globala miljöfrågor som internationella fredsinsatser. Vid ett särskilt pinsamt tillfälle skrattades näringsminister Maud Olofsson ut av en samling kinesiska journalister 2010, då hon inte lärt sig namnen på de fyra mångmiljonstäder där Sverige var i färd med att bygga en rad nya miljöprojekt. När Anna-Karin Hatt, dåvarande it-minister, var på besök i Kina hösten 2013 höll hon ett tal för eleverna vid det prestigefyllda universitetet Tsinghua, om Sverige som ett föregångsland där nästan ingen längre handlar i fysiska butiker eller lyssnar på cd-skivor. Detta berodde enligt Hatt på att Sverige kommit långt inom områden som e-handel och e-banker, och hon menade vidare att demokrati och 8
förord åsiktsfrihet är en förutsättning för denna slags teknologiska utveckling av internet. Hatt verkade ha missat att fem av världens åtta största sociala medier är kinesiska, samt att världens största e-handelsföretag Alibaba också skapat världens största e-betalningstjänst vid namn Alipay. Denna och andra gratis betaltjänster är kopplade till snart sagt varje kinesisk internetanvändares bankkort, vilket minimerar antalet koder och även minskar risken för kortbedrägerier. (Jämför detta med svenska Blocket där vanligaste betalningsmetoderna är kontant vid upphämtning eller överföring med bankdosa som registreras nästa dag.) Vidare hade Hatt knappast heller under sitt besök i Kina varit ute och shoppat cd-skivor; det är nämligen mycket tätare mellan skiv affärerna i Stockholm än i Peking. Likaledes är dvd-filmer något som främst storögda utlänningar köper för en billig penning vid storstädernas turistmarknader. Kineserna själva har sedan länge vant sig vid att använda de inhemska video- och musiktjänsterna online vilka är såväl gratis som innehållsrika. Amerikanska serier som House of Cards och The Big Bang Theory kan ses utan kostnad på kinesiska plattformar som Sohu, ofta samma dag som de har premiär i utlandet. Anna-Karin Hatts tal framstod därför säkerligen som obegripligt för åhörarna, som ju var studenter vid Kinas mest välrenommerade tekniska universitet. Tyvärr kanske de därför inte heller upplevde det som trovärdigt då Hatt på ett mycket bra vis kritiserade Kinas nätcensur och fängslande av bloggare? Talet kan dessutom utnyttjas av kinesiska myndigheter genom att hävda att det visst finns demokrati och åsiktsfrihet i Kina hur kan annars landets teknologiska utveckling på internet ha kommit så långt? Åsiktsfriheten i Kina upplevde förvisso en kort renässans i början av 1980-talet, då landet efter tre årtionden av närmast total isolering 9
det nya kina öppnade upp sig mot omvärlden och genomförde en rad ekonomiska reformer. Denna kortlivade trend krossades sedan i och med massakern vid Himmelska fridens torg: en händelse lika viktig för historiens gång som Berlinmurens fall men med omvänd utgång. Allt medan Sovjetunionen imploderade och en rad nya demokratier etablerades i Östeuropa, så stärkte Kinas regim greppet om makten genom en kombination av morot och piska. Piskan bestod i hårdare övervakning och förföljelse av grupper eller individer som motsatte sig kommunistpartiets maktmonopol. Moroten innebar ekonomiska incitament för de som var redo att se mellan fingrarna med övergrepp mot mänskliga rättigheter och en tillbakagång av den tidigare nämnda åsiktsfriheten. I syfte att upprätta detta samhällskontrakt ekonomisk tillväxt i utbyte mot politisk makt införde Kinas ledare under 1990-talet djärvare ekonomiska reformer än man tidigare vågat. Samtidigt lades större resurser på inre säkerhet, så att en proteströrelse likt den våren 1989 inte skulle uppstå igen. Det gav en bild utåt av Kina som en stabil jätte med stark tillväxt och ett stort enande regeringsparti nästan helt utan inhemsk opposition. Men ett kvarts sekel av rekordsnabb och okontrollerad ekonomisk tillväxt börjar nu komma ifatt Kina. Utvecklingen har lagt grunden till många av de problem som landet i dag brottas med: hejdlös korruption, växande klassklyftor, vidsträckt miljöförstöring, kulturell utarmning, religiöst förtryck, utbredd misstro, populistisk nationalism samt ökade motsättningar i områden som Tibet och Xinjiang för att nämna några. I Sverige känner dock få till vidden av Kinas miljöproblem eller mekanismerna bakom landets allt mer aggressiva utrikespolitik. Många har hört talats om konflikter i Tibet, Hongkong eller på Sydkinesiska havet men de flesta vet ingenting om de bakomliggande orsakerna. Det är heller inte många svenskar som snappat upp hur landets nya, maktfullkomliga president Xi Jinping har drivit utveck- 10
förord lingen bakåt vad gäller mänskliga rättigheter och personlig frihet sedan han tillträdde i mars 2013. (Inte ens då två svenskar kidnappades i början av 2016 och sedan tvingades erkänna påhittade brott på kinesisk tv blev detta någon stornyhet i Sverige.) Rent ekonomiskt har den kinesiska enpartistaten förvisso levererat en högre tillväxt än de flesta demokratier mäktat med under de senaste årtiondena. Men landets utveckling har nu kommit till ett kritiskt skede. Den ekonomiska tillväxten avtar, samtidigt som kommunistpartiet i och med globaliseringen och ett snabbt växande internet har förlorat sitt livsviktiga informationsmonopol. Det är alltså inte bara så att allt fler kineser blir missnöjda med samhällsutvecklingen de får också allt fler kanaler att uttrycka detta missnöje i. I många kretsar existerar en stark övertygelse om att reformer och utveckling på det ekonomiska området i en enpartistat per automatik även för med sig politiska förändringar. På detta vis har flera utländska aktörer inklusive svenska politiker och representanter från näringslivet motiverat sina ofta ekonomiskt väldigt lönsamma affärer med Kina. Men Kinas president Xi Jinping har bevisat att så nödvändigtvis inte är fallet. För samtidigt som Xi öppnat upp Kinas ekonomi för att attrahera investeringar och rädda tillväxten, så har han med andra handen slagit ner hårdare mot partiets meningsmotståndare än någon annan kinesisk ledare vågat göra sedan efterdyningarna av massakern vid Himmelska fridens torg 1989. Xi har också på kort tid och med bryska metoder tillförskansat sig större personlig makt än någon av sina föregångare sedan Mao Zedong, och börjat bygga en personkult som Kina inte sett maken till sedan kulturrevolutionens dagar. Mot denna bakgrund är det viktigare än någonsin att känna till vad som sker i det moderna Kina. Därför vill jag med hjälp av denna bok ge en kort bakgrund och en aktuell händelseutveckling kring tio av de största nutida problemen som landets myndigheter har att 11
det nya kina bemöta. Vissa av problemen som korruption eller relationen till Taiwan är historiska. Andra problem som internet eller politisk aktivism är nya företeelser som utgör ett ännu större hot mot kommunistpartiets maktmonopol. Gemensamt för alla dessa motsättningar är att de under Xi Jinping ställts på sin spets. Presidentens repressiva hållning har lett fram till flera vägskäl, och ambitionen med denna bok är att visa hur dagens Kina är långt ifrån så stabilt som landets ledare vill ge sken av. Ytterligare en ambition är att varje läsare, såväl lekman som expert, ska lära sig något nytt om den blinda fläck som Kina i dag utgör i många svenskars medvetande. 12
KAPITEL 1 Internet, media och informationsmonopolet Efter ett blixtnedslag stannade plötsligt ett av Kinas nya snabbtåg på en bro i utkanten av staden Wenzhou vid Kinas östkust kvällen den 24 juli 2011. På grund av ett signalfel underrättades inte föraren i tåget bakom och körde därför snart rakt in i framförvarande tåg, varpå tre vagnar föll 20 meter ner till marken i nattens mörka åskoväder. Förutom det tragiska i att minst 40 personer miste livet, så utgör olyckan även ett paradigmskifte vad gäller det viktiga informationsmonopol som Kinas myndigheter länge besuttit. Vid tidigare katastrofer som utbrottet av SARS (2003) eller skandalen med melaminförgiftat mjölkpulver (2008) så var det enkelt för myndigheterna att kontrollera medias rapportering och tysta ner sitt ansvar kring vad som skett. Men 2003 hade Kina bara drygt 60 miljoner internetanvändare 2011 var siffran uppe i 513 miljoner. Ett par hundra miljoner av dessa använde vid tiden för tågolyckan mikrobloggen Sina Weibo, där kritiken omgående började hagla mot det korrupta järnvägsministeriet. Redan innan olyckan, i februari samma år, hade landets överambitiösa järnvägsminister Liu Zhijun avskedats och uteslutits ur kommunistpartiet. Han dömdes senare till döden med två års uppskov för mutbrott och hade då inte mindre än 350 fastigheter i sin ägo. Liu hade ansvarat för en utbyggnad av Kinas snabbtåg värd motsva- 13
det nya kina rande 6 000 miljarder kronor på bara några års tid. Hans ministerium tullade dock regelbundet på säkerheten till förmån för nationell prestige och nya rekordhastigheter. Centralregeringen i Peking såg i sin tur mellan fingrarna med denna märkliga prioritering. Partitidningen Folkets Dagblad menade just innan olyckan att det inte fanns tid att ge tågens förare den utbildning på minst två månader som Siemens rekommenderade, utan att man i Kina nöjde sig med tio dagar. Faktumet att olyckan sannolikt hade kunnat undvikas gjorde dock inte myndigheterna ödmjuka. Istället sköttes krishanteringen på traditionellt vis. Kinas propagandaministerium skickade ut sina sedvanliga riktlinjer till landets redaktioner: Rapportering får endast ske genom att återge information från järnvägsministeriet eller den statliga nyhetsbyrån, och samtliga medier förbjöds att utföra intervjuer på egen hand. Utred inte anledningarna till olyckan och reflektera eller kommentera inte var två direkta order till landets journalister. På internet förbjöds media att länka till artiklar om snabbtågens utveckling i Kina, och tilläts inte heller återge någon information från landets mikrobloggar. Vidare uppmanades redaktionerna att fokusera på positiva och rörande historier som bloddonationer och gratis taxiresor. Även musiken till inslagen på tv-nyheterna skulle väljas med omsorg. Propagandaministeriet beordrade vidare att det inte skulle rapporteras för ofta eller för omfattande om olyckan, varpå många av landets största tidningar nästa dag istället prydde sin framsida med bilder från en militärceremoni. Dagen efter olyckan höll järnvägsministeriet en presskonferens vid ett lyxhotell, där den hånleende talesmannen Wang Yongping tonade ner såväl dödssiffran som ministeriets ansvar för den bristande säkerheten. (Samme Wang hade bara ett par veckor tidigare slagit sig för bröstet och sagt att Kinas snabbtåg var så överlägset japanska Shinkansen att de två inte kan nämnas i samma andetag.) 14