Hälso- och sjukvårdsberedningarnas verksamhetsrapport 2012

Hälso- och sjukvårdsberedningarnas verksamhetsrapport 2012

Innehåll Prioriteringar i morgondagens hälso- och sjukvård 1 Fullmäktiges hälso- och sjukvårdsberedningar 1 Uppdrag 1 Begreppsdefinitioner 2 Metod 4 Disposition 5 Beredningarnas analys 6 God vård nära eller bättre vård en bit ifrån 7 Hälsovård eller sjukvård 10 Läkemedel till vilket pris som helst 12 Är patientens efterfrågan alltid förenlig med det egentliga vårdbehovet? 14 Frågeställningar 15 Beredningarnas förslag 15 Hälso- och sjukvårdsberedning öst 16 Hälso- och sjukvårdsberedning nord 18 Hälso- och sjukvårdsberedning syd 20 Hälso- och sjukvårdsberedning mitt 22

Prioriteringar i morgondagens hälso- och sjukvård Fullmäktiges hälso- och sjukvårdsberedningar Hälso- och sjukvårdsberedningarna ska öka fullmäktiges kunskaper om medborgarnas behov, tillgång till och konsumtion av hälso- och sjukvård. Beredningarnas arbete syftar till att förse fullmäktiges ledamöter med kunskaper som bidrar till bättre beslutsunderlag och i förlängningen en mer effektiv och behovsanpassad hälso- och sjukvård. Vidare kan arbetet leda till att förbättringsområden uppmärksammas i verksamheten. Mitt, Nord, Syd och Öst Landstinget i Norrbotten har fyra hälso- och sjukvårdsberedningar som tillsammans täcker hela länet. Nord: Gällivare, Kiruna, Jokkmokk och Pajala Syd: Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur och Arjeplog Mitt: Luleå och Boden Öst: Övertorneå, Haparanda, Kalix och Överkalix Uppdrag 2012 Prioriteringar i morgondagens hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvårdsberedningarna ska presentera för fullmäktige vilken hälso- och sjukvård norrbottningarna har behov av i framtiden. Uppdraget ska genomföras med medborgarperspektiv och arbetet ska ske med utgångspunkt från landstingsplanens etiska plattform och fem prioriteringsgrupper. Uppmärksammade skillnader Ledamöterna har beaktat fyra jämlikhetsområden i analysen av materialet. Syftet har varit att uppmärksamma eventuella behovsskillnader bland befolkningsgrupper i länet. De fyra områdena är: Geografiska områden i länet Ålder Kön Stad och landsbygd Rapporten redovisar enbartdär skillnader kunnat konstateras. 1

Begreppsdefinitioner Prioritera Prioritera betyder 'ge företräde åt' och att prioritera är således att ge något företräde framför något annat, det vill säga rangordna olika alternativ 1. Hälsovård och sjukvård Hälsovård är åtgärder som främjar ett gott hälsotillstånd och förebygger sjukdomar. Sjukvård är verksamhet ägnad omhändertagandet av sjuka och skadade. 2 Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna 3. Sällanvård och oftavård Sällanvård och oftavård är inga officiella begrepp. Trots det används uttrycken ofta i talspråk för att beskriva vårdnivåerna på ett enkelt sätt. Norrbottens läns landstings definition av närsjukvård 4 ger emellertid en bild av vilken vård som behövs ofta och nära och därmed också vilken vård som behövs sällan och kan ligga en bit bort. Närsjukvården ska tillgodose eller förebygga sådana hälso- och sjukvårdsbehov som är: Vanligt förekommande bland befolkningen Ofta återkommande för individen Ekonomiskt rimliga Kompetensmässigt möjliga att bedriva lokalt Vårdkoncentration Viss verksamhet gynnas av att samla tillgången till specialiserad arbetskraft, specialiserade insatsvaror, teknologi, information och erfarenhetsbaserad kunskap inom samma geografiska område 5. Inom cancervården användsbegreppet nivåstrukturering. Här betonas också vikten av en jämn och hög efterfrågan. Det vill säga att vårdpersonal systematiskt möter en kritisk massa av patienter med samma eller liknande sällsynta diagnoser 6. E-hälsa E-hälsa är samlingsbegreppet för vård och stöd på distans, det vill säga informations- och kommunikationsverktyg som används till förebyggande åtgärder, diagnos, behandling samt övervakning och styrning av hälsa och livsstil. 7 Etisk plattform År 1997 kompletterades hälso- och sjukvårdslagen med Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården 1997:142. Riktlinjerna för att prioritera behoven baseras på de tre etiska principerna och exemplifieras med fem prioriteringsgrupper 8. 1 www.prioriteringscentrum.se 2 Nationalencyklopedin, www.ne.se 3 Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 4 Närsjukvårdsutredningen, slutrapport NLL, 2011 5 Se definition av kluster och innovationssystem www.tillvaxtverket.se 6 En nationell cancerstrategi för framtiden, (SOU 2009:11) 7 http://ec.europa.eu/health-eu/care_for_me/e-health/index_sv.htm 8 Prioriteringsutredningen, Vårdens svåra val (1995:5) 2

Etiska prioriteringsprinciper 9 Människovärdesprincipen Alla människor har samma rätt till vård oavsett begåvning, social ställning, inkomst, ålder, etnicitet eller någon annan faktor. Det är endast den samlade bedömningen av patientens behov som ska avgöra vårdinsatsen. Principen anger i första hand vad sjukvårdsansvariga inte bör ta hänsyn till vid beslut om resursfördelning eller vid vård och behandling. Behovs- eller solidaritetsprincipen Vårdens resurser ska satsas på de patienter som har störst behov. Hur stort behovet är bedöms utifrån sjukdomens svårighetsgrad och varaktighet samt vilken potentiell hälsoförbättring en vårdinsats kan medföra. Enligt principen ska behoven hos svaga grupper, och grupper som har svårt att göra sina röster hörda, särskilt beaktas. Till dessa grupper hör till exempel barn, åldersdementa, medvetslösa, förvirrade och gravt psykiskt störda. Att beakta dessa gruppers behov innebär också ett ansvar för att utreda var de otillfredsställda behoven finns. Kostnadseffektivitetsprincipen Innebär att hälso- och sjukvården har en skyldighet att utnyttja sina resurser så effektivt som möjligt. Denna princip är dock underordnad de två andra principerna, vilket betyder att svåra sjukdomar och väsentliga livskvalitetsförsämringar ska prioriteras framför lindrigare åkommor, även om vården av de svåra tillstånden är dyrare. De samlade och långsiktiga effekterna och kostnaderna måste vägas in. Då effekterna av olika insatser är svåra att jämföra på ett rättvisande sätt bör principen endast tillämpas vid jämförelser av metoder för behandling av samma sjukdom. Detta betyder alltså att den endast bör tillämpas vid till exempel prioriteringar mellan behandlingar och inte vid prioriteringar mellan sjukdomar, ohälsotillstånd eller personer. Det kommer alltid att finnas grupper som inte har möjligheter, kunskap eller förmåga att föra sin egen talan. Landstinget måste särskilt bevaka dessa gruppers intressen. Prioriteringsgrupper De svårast sjuka ska prioriteras. Prioriteringar måste alltid utgå från nedanstående prioriteringsprinciper. Behovstäckningen ska vara högre i prioriteringsgrupp 1 än i prioriteringsgrupp 2 och högre i prioriteringsgrupp 2 än i prioriteringsgrupp 3. Medicinsk bedömning måste ske innan patienten kan placeras i någon prioriteringsgrupp. Prioriteringsgrupp 1 Vård av livshotande akuta sjukdomar och sjukdomar som utan behandling leder till varaktigt invalidiserande tillstånd eller för tidig död. Vård av svåra kroniska sjukdomar. Palliativ vård och lindrande vård i livets slutskede. Vård av tillstånd som medfört nedsatt självbestämmande. Prioriteringsgrupp 2 Förebyggande åtgärder med dokumenterad nytta. Habilitering/rehabilitering med mera enligt hälso- och sjukvårdslagens definition. Prioriteringsgrupp 3 Vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar. Prioriteringsgrupp 4 Vård av andra skäl än sjukdom och skada. Prioriteringsgrupp 5 Åtgärder utan dokumenterad nytta. 9 www.socialstyrelsen.se 3

Metod Bakgrund Prioriteringar är något som alltid förekommit, i alla tider och i alla sammanhang. Prioriteringar är nödvändiga då behoven överstiger tillgängliga resurser. Hälso- och sjukvårdenkan göra allt mer för allt fler och medborgarnas förväntningar ökar i takt med den medicintekniska utvecklingen. Resurserna är begränsade och frågan är vad den offentliga hälso- och sjukvården ska erbjuda i framtiden? Följande rapport ger en inblick inom fyra hälso- och sjukvårdsområden där behovet av prioriteringar anses stort, såväl på nationell som på regional nivå. De fyra områdena har utgjort en naturlig avgränsning av uppdraget. Avgränsningar Prioriteringar har diskuterats inom följande fyra områden: Vårdkoncentration Hälsovård Läkemedel Patientbehov Kunskapsuppbyggnad Beredningarnas ledamöter fick inför uppdraget en grundläggande kunskapsuppbyggnad i ämnet prioriteringar. Fakta om bland annat prioriteringsgrupper och landstingets etiska plattform varvades med föreläsningar om de fyra avgränsningsområdena av såväl sjukvårdspersonal som tjänstemän. Dialog För att tydliggöra dialogen formulerades frågeställningar. Medborgarna fick ta ställning till följande: 1 Fler kan behöva resa för att få sällan/specialistvård i framtiden. Är det rätt prioriterat? 2 En viss del av budgeten för att åtgärda livsstilssjukdomar överförs till förebyggande hälsoarbete. Är det rätt prioriterat? 3 Medborgare i Norrbotten har rätt till läkemedel oavsett kostnaden. Är det rätt prioriterat? 4 Den som kontaktar en vårdcentral får inte alltid träffa en läkare. Är det rätt prioriterat. Praktiska exempel Respektive frågeställning kompletterades med praktiska exempel som tillsammans täcker in alla prioriteringsgrupper. Exemplen har varit nödvändiga för att tydliggöra problemen men har ibland tagit över och/eller använts som en enkel utväg på en svår fråga. Till exempel har det ibland varit lättare för norrbottningarna att ta ställning till om landstinget ska utföra så kallade fetmaoperationer än om det ska satsas på hälsovård för att förebygga behovet av fetmaoperationer. 4

Etik Ett par områden har en tydlig etisk dimension vilket också präglat svaren. Det är i fråga två 10, men framförallt i fråga tre 11, som känslomässiga argument stridit mot saklig statistik och fakta. Här har en majoritet av medborgarna valt att inte ta ställning. En positiv effekt av årets uppdrag är att det ökat allmänhetens kunskaper om den tuffa situationen för landstingspolitiker i Sverige. Det är inte lätt att göra prioriteringar som får konsekvenser för människors välbefinnande och livskvalitet. Ändå måste någon göra det. Disposition Efter inledning och metodavsnittet tar ledamöternas analys vid. Analysen är ledamöternas samlade bedömning av medborgarnas behov. Texten ger en länsövergripande bild. Enskilda beredningsområden pekas ut där de utmärker sig. Noterbart är att dessa enskilda behov och slutsatser endast avser det aktuella området. Ledamöternas analys är uppdelad i fyra områden, utifrån de fyra frågeställningar som användes i dialogen. Varje område inleds med en beskrivning av de fall/exempel som diskuterades med medborgarna. Avslutningsvis redovisas frågor som beredningarna funnit vara i behov av utredning. Notera att det kan finnas information och frågor från enskilda beredningar i de egna delarna, längst bak i rapporten. I årets rapport finns två tilläggsfrågor från beredning mitt. 10 Fråga 2: En viss del av budgeten, för att åtgärda livsstilssjukdomar, överförs till förebyggande arbete. Är det rätt prioriterat? 11 Fråga 3: Medborgare i Norrbotten har rätt till läkemedel oavsett kostnaden. Är det rätt prioriterat? 5

Beredningarnas analys Beredningarna konstaterar att klyftan mellan medborgarnas behov och hälsooch sjukvårdens resurser ökar. Samtidigt är prioriteringsfrågan omfattande och komplex. Dessutom kan landstingets förmåga att prioritera också påverkas av yttre faktorer som till exempel nationella riktlinjer och riktade bidrag som kökortningsmiljarden och vårdgarantin. Ledamöterna anser att det finns en hög grad av förståelse för prioriteringar hos norrbottningarna. Däremot saknar allmänheten information om bakgrunden och orsaken till prioriteringar. Samtidigt har beredningarna noterat att norrbottningarna åsikter om prioriteringar inte alltid följer de fem prioriteringsgrupperna. I följande fyra kapitel redovisar hälso- och sjukvårdsberedningarna sina slutsatser. Varje kapitel inleds med en redogörelse av den fråga och det praktiska exempel som användes i dialogen. 6

God vård nära eller bättre vård en bit ifrån Med syfte att ta reda på medborgarnas inställning till att koncentrera viss sällan- och specialistvård till olika platser i länet och landet användes två exempel. Ett beskriver ett planerat vårdingrepp i länet medan det andra hänvisar till ett akut specialistvårdsfall utanför länet. Det förstahandlar om den ortopediska verksamheten i Piteå som sedan 2005 bara genomför planerade ingrepp. Konstaterade konsekvenser av vårdkoncentrationen är bland annat; fler sjukresor, kortad kötid och ökat antal operationer. Det andra beskriver en arbetsplatsolycka där en person blir svårt brännskadad. Efter akut omhändertagande lokalt flygs personen till Uppsala för specialistvård på ett av landets två brännskadecentrum. Fråga till medborgarna: Fler kan behöva resa för sällan- och specialistvård i framtiden. Är det rätt prioriterat? Sammanfattning Beredningarna kan konstatera att medborgarna prioriterar kompetens och tid framför närhet till sällan- och specialistvård. Det finns en stor acceptans bland norrbottningarna att resa för sällan- och specialistvård. Det finns en förståelse att allt inte kan finnas överallt. De fördelar och nackdelar som mest diskuterats hänvisar båda till patientens dyrbara tid. Tanken med att genomföra en vårdkoncentration 12 är att det ska leda till en effektivisering av systemen, färre komplikationer och kortare köer. Individuella fördelar är kortare sjukdomstid och sjukskrivning, vilket i sin tur leder till mindre ekonomisk belastning för såväl hushålls- som samhällsekonomin. Den nackdel som diskuterats är att vårdkoncentration medför fler och ibland tidskrävande resor i och utanför länet. Tid som kan vara dyrbar för patienten och viktig för den fortsatta vårdbehandlingen. Uppmärksammade skillnader Det finns nyansskillnader mellan åldersgrupperna i länet. Framförallt i mittområdet tenderar yngre befolkningsgrupper att se resandet som en självklarhet, och i viss mån som ett signum för ett bra vårdsystem. Äldre och svaga grupper framhåller att de reser när det är nödvändigt och kanske allra helst med en anhörig. Ibland kan även korta resor upplevas som påfrestande. Övriga beredningar har inte kunnat konstatera några skillnader mellan åldersgrupperna. En viktig anledning torde vara att här är alla van att resa oavsett vem man är eller vad man tycker om det. Beredning nord har vid sina dialoger i Kiruna och Jokkmokk uppmärksammat att en del medborgare betonat att de hellre åker till annan ort för vård eftersom de känner missnöje, andra känner inte något förtroende för vården i hemkommunen. Beredningen har även mött flertalet medborgare i dialogen som är väldigt nöjda med vården på dessa orter. 12 Se Begreppsdefinitioner på sidan 2 7

Förutsättningar för att resa för vård Följande områden har ledamöterna identifierat som viktiga för att vårdkoncentrationen av sällan/specialistvård ska fortsätta utvecklas på ett positivt och väl förankrat sätt. Oftavård och sällanvård Det finns behov av att kunna genomföra förberedande åtgärder på den lokala vårdcentralen, inför planerade vårdinsatser på annan plats i länet eller landet. Att när det är möjligt få ta prover, röntgas och eventuellt undersökas på hemorten. Flera vittnar om många och långa resor för ett läkarbesök på fem till tio minuter, inte sällan med en dags lönebortfall som följd. Det är av yttersta vikt att landstinget förmår tydliggöra vårdnivåerna i framtidens hälso- och sjukvård. Beredning syd upplever att det finns en utbredd oro bland befolkningen i Piteå Älvdal att vårdkoncentrationen ska ske på bekostnad av primärvården i inlandet. Att patienter ska behöva resa långa sträckor även för vård man behöver snabbt och ofta. Framförallt företagare har framfört önskemål om snabb vård och rehabilitering. E-hälsa Ledamöterna i beredning mitt och syd anser att det finns behov av att utveckla e-hälsan i länet 13. Noterbart är att i mittområdet framgår behovet tydligast. Det vill säga i det beredningsområde med kortast avstånd till exempelvis länssjukhuset. Utmärkande för medborgarna i mitt och syd är att många inte bara är positivt inställda till e-hälsa utan också förväntar sig en snabbare utveckling för att öka tillgängligheten och spara tid för individen. Ledamöterna upplever att medborgarna efterlyser distansöverbryggande vård i allmänhet och teknik som underlättar tillgängligheten i synnerhet. Till exempel system och appar för att boka tid, förnya recept, kommunicera med vården och liknande. E-hälsa har inte nämnts i nord- eller östområdet. Sjuktransporter och sjukresor Beroende på vilket sätt patienten tar sig till, från eller mellan vårdinrättningar så skiljer man på sjuktransporter och sjukresor. Sjuktransporter är ofta akuta och sker med ambulans, helikopter eller flygplan. Sjukresor är ofta resor till planerade besök och sker med egen bil, taxi, buss och tåg. Oavsett transportmedel vill ledamöterna poängtera vikten av att transporterna fungerar bra. När det gäller sjuktransporter så är det oftast resan till vårdinrättningen som kan vara kritisk för patientens hälsotillstånd. Ledamöterna kan konstatera att tillgången till säkra sjuktransporter har stort inflytande för hur trygga medborgarna är med hälso- och sjukvården i länet. Vid sjukresor är det resan från vårdinrättningen som kan vara påfrestande och leda till diskussion mellan patient och vårdpersonal. Enligt landstingets regler och riktlinjer ska sjukresan bedömas utifrån patientens hälsotillstånd. Beredningarna har mött flera fall där patienten upplevt att personalen överskattat hälsotillståndet och där hemfärden blivit ett jobbigt avslut på en annars god vårdupplevelse. 13 För definition av e-hälsa, se Begreppsdefinitioner på sidan 2 8

Var patienten bor och vilka allmänna kommunikationer som finns tillgängliga kan inte vara avgörande för vårdpersonalens val av färdmedel. Det är viktigt att valet av färdmedel beslutas av personal med god insyn i patientens kondition och hälsa och att det sker i samråd med patienten. Medborgarna har inga problem att resa för vård, men man vill både invänta resan och färdas bekvämt. Boende Vårdkoncentration innebär inte bara ett ökat resande för patienten utan också för närstående.det är viktigt att beslut om vårdkoncentration följs av en översyn av boendemöjligheter och kommunikationer för de personer som patienten måste eller vill ha med sig. Framförallt ledamöterna i beredning mitt, nord och till viss del i öst har uppmärksammat behovet av ett bra och prisvärt boende i anslutning till sjukhusen för att öka tryggheten för patienter och anhöriga. 9

Hälsovård eller sjukvård Medborgarna fick ta ställning till om landstinget bara ska vårda sjuka eller också arbeta förebyggande för att vi inte ska bli sjuka. Frågan illustrerades med två bilder. Statistik om fetmakirurgins omfattning och utveckling fick exemplifiera livsstilssjukdomarnas belastning på landstingsbudgeten. Frågan i dialogen: En viss del av budgeten, för att åtgärda livsstilssjukdomar, överförs till förebyggande hälsoarbete. Är det rätt prioriterat? Sammanfattning Det finns en splittrad bild av landstingets förebyggande verksamhet. Många anser att det är rätt av landstinget att prioritera och använda en del av resurserna till förebyggande verksamhet och hälsovård. Andra är helt emot och tycker att satsningar på detta inte ska prioriteras alls. Öst delar inte de övriga beredningarnas syn om att bilden är splittrad. Där är medborgarna eniga om att förebyggande hälsovård ska prioriteras. Delade meningar De medborgare som är positivt inställda menar att landstinget har rätt kompetens för hälsoarbetet och bör informera och arbeta med hälsovård fortlöpande. I denna grupp efterfrågas mer information från landstinget för att de själva ska få kunskap om hur man som individ kan förebygga sjukdomar och skador på längre sikt. Det poängteras också att det förebyggande hälsoarbetet sparar pengar för landstinget och patienterna i förlängningen. De medborgare som är negativt inställda menar att landstinget inte alls ska prioritera ett förebyggande arbete. Denna grupp menar att landstinget ska satsa på riktig vård och inte något annat. Här finns en tuffare attityd om individens egna ansvar och att vissa grupper får skylla sig själva. Gruppen anser att större krav bör ställas på motprestation och uppföljningsbara resultat hos patienterna. Uppmärksammade skillnader Inställningen till förebyggande insatser skiljer sig mellan olika åldersgrupper. Det är de yngre och starkare grupperna som har hårdast krav på individens ansvar och motprestation. Den yngre gruppen anser att insatserna ska vara effektiva och resultaten uppföljningsbara. Medborgare i alla åldersgrupper anser att yngre patienter ska prioriteras inom den förebyggande vården och nord- och östområdet utgör ytterligheterna i frågan. Medan man i östområdet inte gör någon skillnad på unga och gamla är det i nordområdet näst intill ett krav att prioritera yngre i hälsovårdsarbetet. Det egna, individuella ansvaret för sin hälsa följs också av resonemanget kring hur skolan och samhället bör ta ett större ansvar för medborgarnas och framförallt barn- och ungdomars hälsa. Beredning mitt har till exempel mött många yrkesverksamma som efterlyser ett tydligare ansvar från arbetsgivarens sida att bidra till en hälsosam livsstil på och utanför jobbet. Företagshälsovården är en viktig aktör men når en begränsad del av befolkningen, inte sällan med en förhållandevis god hälsa. 10

Ledamöterna i mitt framhåller vikten av att samhällets hälsoinsatser är generella och bidrar till att minska hälsoklyftorna mellan svagare och starkare befolkningsgrupper. Psykisk ohälsa Ledamöterna har tagit del av socialstyrelsens riktlinjer för hälsofrämjande åtgärder som kom 2011. Riktlinjerna fokuserar på tobak, alkohol, otillräcklig motion och ohälsosamma matvanor. Trots att åtgärderna fokuserar på levnadsvanor förebygger de till viss del även psykisk ohälsa. Beredning mitt vill emellertid belysa behovet av förebyggande insatser för att begränsa den psykiska ohälsan och i förlängningen minska belastningen på hälso- och sjukvården. Det finns behov av riktlinjer för hälsofrämjande åtgärder för att motverka psykisk ohälsa. 11

Läkemedel till vilket pris som helst Det exempel som beredningarna använt under diskussionen med norrbottningarna hänvisar till ett verkligt patientfall vid Karolinska institutet i Stockholm. År 2007 fick en 20-årig patient med Hunters sjukdom möjlighet att via ett läkemedelsbolag testa en ny medicin. Den förbättrade andningskapaciteten, stabiliserade hjärtrytmen och lindrade värk i lederna. Medicinen minskade även risken för tidig död. Patienten fick en kraftigt ökad livskvalitet och gick från heltidssjukskrivning till att arbeta som snickare på 80 procent. Medicinen kostade då tio miljoner kronor per patient och år. Fråga i dialogen: Medborgare i Norrbotten har rätt till läkemedel oavsett kostnaden. Är det rätt prioriterat? Sammanfattning Dialogen visar på en splittrad bild av hur medborgarna i Norrbotten vill att landstinget prioriterar i läkemedelsfrågor. I denna fråga tycker långt ifrån alla norrbottningar lika. Åsikterna är i huvudsak indelade i tre delar. Vissa norrbottningar uttrycker tydligt att alla ska ha rätt till läkemedel oavsett kostnaderna. Det ska dock vara godkända läkemedel med bevisad effekt. Dessa åsikter är tydligast representerade i öst- och mittområdet. Precis som i vissa andra prioriteringsfrågor tenderar de yngre, starkare och friskare att ha en mer individualistisk syn. De har en tuffare attityd om vad som är ett individuellt respektive offentligt ansvar. Man tycker det är självklart att samhället satsar mer på unga människors hälsa och välbefinnande. Denna grupp tvekar eller är helt emot att alla ska ha rätt till alla läkemedel oavsett landstingets kostnader för detta. Tendenserna märks tydligast i nordoch sydområdet. Ledamöterna kan konstatera att det finns norrbottningar som ser kostnadseffektivitetsprincipen som överordnad människovärdes- samt behovs- och solidaritetsprincipen 14. Det vill säga där kostnaden för läkemedlet har betydelse, i synnerhet om det handlar om patienter i prioriteringsgrupp två till fem. Inte sällan motiverar man sitt ställningstagande genom att hänvisa till människovärdes- och behovs och solidaritetsprincipen 15. Om resurserna är begränsade - hur solidariskt är det att tilldela en patient medicin för ett antal miljoner kronor och låta andra lida? Är vi inte alla lika värda? Många medborgare tycker frågan är svår och undviker att ta ställning. I stället har man föreslagit många andra lösningar för att minska landstingets läkemedelskostnader. Det är tydligt att många har tankar och idéer om läkemedel. Beredningarna konstaterar även att det finns en stor osäkerhet bland många norrbottningar då det gäller läkemedelsfrågor. Okunskapen leder ofta till oro och en massa åsikter. Här finns ett stort informationsbehov. Så går det till idag Den som skriver ut läkemedel har ett personligt behandlingsansvar inför patienten och Socialstyrelsen, men måste även väga in ett ansvar för kostna- 14 Se Begreppsdefinitioner på sidan 2 15 Kostnadseffektiviseringsprincipen rekommenderas endast att användas i jämförelse mellan metoder för behandling av samma sjukdom. Se Begreppsdefinitioner på sidan 2 12

derna. Dessutom kan nya läkemedel inte introduceras utan att det kommer till verksamhetsledningens 16 kännedom. En av verksamhetsledningens uppgifter är att fördela befintliga ekonomiska medel. När vårdmöjligheterna är större än resurserna har verksamhetsledningen ett ansvar i prioriteringsbesluten. För detta behövs underlag som ger en överskådlig bild av de olika behandlingsmetodernas för- och nackdelar. Läkemedelsstrategin för Norrbottens läns landsting ger en samlad bild av landstingets inriktning för läkemedelsområdet. Den utgör samtidigt ett underlag för landstingets prioriterade insatser och förbättringsarbeten. Statistik Från år 2005 har landstingets kostnader för läkemedel ökat kraftigt precis som i övriga landet. Kostnadsökningstakten i landet har dock dämpats sedan 2010. Läkemedelskostnaderna utgör ungefär 12-15 procent av landstingsbudgeten i Norrbotten. Läkemedelsanvändningen i länet överensstämmer väl med genomsnittet i landet, men norrbottningarnas sjukdomsbild medför landets högsta förmånskostnader. SKL rapporterar om en kostnadsminskning i läkemedelsförmånen, till och med augusti 2012, på 4,6 procent i Sverige. Motsvarande minskning i Norrbotten är 6,3 procent. 16 Med verksamhetsledning avses divisioner och verksamhetsområden 13

Är patientens efterfrågan alltid förenlig med det egentliga vårdbehovet Medborgarna fick ta ställning till vem man anser vara bäst lämpad att avgöra patientens vårdbehov? Har patienten alltid rätt att få sin vilja igenom vid kontakt med vården? Exempel: om en patient kräver att få träffa en läkare, trots att vårdpersonalen anser att åkomman bäst omhändertas av en annan vårdkategori, har den då rätt att göra det? Fråga i dialogen: Den som kontaktar en vårdcentral får inte alltid träffa en läkare. Är det rätt prioriterat? Sammanfattning De flesta norrbottningar menar att om man får träffa vårdpersonal med rätt kompetens och får ett bra bemötande så spelar det ingen roll vad personalen har för titel. Man litar på att personalen gör en korrekt bedömning av vilken vårdnivå som är den rätta för tillfället eftersom man som patient inte alltid vet vart man ska vända sig. Bland äldre personer och vissa invandrargrupper märks dock en tydligare tilltro till läkare än övrig vårdpersonal. Samtidigt har beredningarna mött många norrbottningar som tenderar att ta ett större ansvar för sin egenvård. Landstingets satsningar på sjukvårdsupplysning har fått mycket beröm. Många norrbottningar talar varmt om Egenvårdsguiden och satsningen på 1177 såväl digitalt som via telefon. På flera håll, främst i länets mindre orter, lovordas sjuksköterskor och distriktssköterskor. Beredningarna uppfattar detta som ett uttryck för behovet av kontinuitet inom hälso- och sjukvården vilket också underlättar uppföljningen. Under dialogerna har det flera gånger hänt att beredningens ledamöter fått höra: "Fick jag skulle jag lista mig hos sköterskan". Så går det till idag Den som kontaktar en vårdcentral träffar den personalkategori som bedöms kunna ge bästa effektiva vårdnivå. Det innebär att man ibland får träffa en läkare, ibland en sjuksköterska och ibland någon med en annan kompetens. I dagsläget är det fler primärvårdsbesökare som träffar en sjuksköterska än en läkare. Fokus på exemplet Under beredningarnas dialoger har fokus i många fall hamnat på exemplet som handlar om ifall det är rätt prioriterat att man inte alltid får träffa en läkare vid besök på vårdcentral. Endast i beredning nord har man diskuterat prioriteringsfrågan som handlar om patientens efterfrågan alltid är förenligt med det egentliga vårdbehovet. 14

Frågeställningar God vård nära På viket sätt kan landstinget säkerställa kvaliteten på sjukresor? På vilket sätt kan landstinget tillgodose behoven så att patienten kan göra de flesta förberedelserna och eftervården på hemorten? Hälsovård eller sjukvård På vilket sätt kan landstinget tillgodose behovet av förebyggande folkhälsoinsatser utifrån medborgarnas splittrade syn på insatserna? Läkemedel På vilket sätt kan landstinget ytterligare utveckla läkemedelshanteringen så att resurserna räcker till på ett etiskt hållbart sätt? Efterfrågan På vilket sätt kan landstinget säkerställa en kontinuerlig kompetens både då det gäller vårdnivåer och yrkeskategorier? På vilket sätt kan landstinget utveckla vårdstrukturen så att medborgarna får träffa rätt yrkeskategori på rätt vårdnivå? Beredningarnas förslag Hälso- och sjukvårdsberedningarna föreslår att landstingsfullmäktige beslutar uppdra åt landstingsstyrelsen: Att föreslå åtgärder som tillgodoser de behov beredningarna uppmärksammat samt återrapportera genomförda åtgärder till beredningarna. 15

Hälso- och sjukvårdsberedning öst Ledamöter i beredning öst Beredningen har under verksamhetsåret bestått av följande ledamöter: Lennart Holm, ordförande, S Britt-Marie Vikström, S Kurt-Åke Andersson, S Siv-Britt Harila, S (nov 2011 - mars 2012) BengtWestman, S (april 2012 - okt 2012) Tomas Vedestig, S Per-Erik Muskos, S Marianne Jacobsson, V Solveig Mäki, MP Erkki Bergman, NS Åke Fagervall, NS Roland Nordin, M Anders Rönnqvist, M Kristina Henriksson, C Målgrupp och arbetssätt Hälso- och sjukvårdsberedning öst har haft som målsättning att föra dialog med en bred blandning av medborgare i hela det geografiska arbetsområdet. För att uppnå detta har beredningen kombinerat enskilda möten med dialoger i grupp och deltagande på marknader. Via avstämningar under arbetsåret har ledamöterna haft möjligheter att reflektera över vilka man redan träffat och vilka man bör söka upp för att kunna skapa sig en bred uppfattning om medborgarnas behov. Beredningen har eftersträvat att hålla sina sammanträden på olika platser inom sitt arbetsområde. Sammanträdena har i de flesta fall kombinerats med dialoger. Utvärdering av årets arbete Metoden att kombinera sammanträdesdagar med någon beredningsaktivitet har upplevts som både positivt och effektivt. Beredningens deltagande vid marknader har varit lägre än tidigare år. Ledamöterna har dock använt en mycket större del av sin arbetstid än tidigare till dialoger. Beredningen har strävat efter ett utökat samarbete mellan ledamöterna inom beredningsområdets fyra kommuner. Samarbetet har ökat jämfört med tidigare år men skulle kunna utvecklas mer. Årets arbete kommer att utvärderas ytterligare i samband med verksamhetsplaneringen för nästa verksamhetsår. De förbättringsområden som identifieras tas med i kommande verksamhetsplan. Återkoppling Beredningen kommer att planera återkopplingen efter förteckningen över vilka norrbottningar man träffat. Möjliga återkopplingsmetoder är till exempel brev, telefonsamtal, digital kommunikation och besök. 16

Ekonomisk redovisning Beredning öst Budget Utfall Resultat Arvoden och övriga 817 700 359 400 458 300 personalomkostnader Omkostnader för möte, 150 000 146 000 4000 information, återkoppling mm. Summa 967 700 505 400 462 300 Ledamöternas aktiviteter Antal dagar som ledamöterna ägnat åt Genomsnittligt använda dagar beredningsarbete 111,80 dagar 8,60 dagar 17

Hälso- och sjukvårdsberedning nord Ledamöter i beredningen Beredningen har under verksamhetsåret bestått av följande ledamöter: Birgitta Gidblom, ordförande, S Jan Larsson, S Anna-Carin HogelandHeneskär, S Gunnel Eriksson, S Birgitta Siljelöf, S Sven Holmqvist, S Ove Haarala, V Dagmar Nyman, MP Margareta Henricsson, NS Lennart Ojanlatva, NS Birgit Meier Thunborg, M Niklas Eskelinen/Vivianne Fjällström, C Anne KotavuopioJatko, FP Målgrupp och arbetssätt Beredningen har använt sig av de gemensamt framtagna frågorna i dialogen för ett jämförbart material med de andra beredningarna. Dialogen med medborgarna är genomfört i större och mindre grupper men även i enskilda dialoger. Beredningen anser att frågeställningarna man använt sig av i dialogen har varit omfattande och det har varit viktigt att ledamöterna varit engagerade och uppmuntrat diskussionen vid dialogtillfällena. Beredning Nord har under arbetsåret träffat privatpersoner, föreningar, organisationer och företag runt om i området. Ledamöterna har också fört dialog med besökare vid Gällivare- och Pajala marknad under sommaren. Antalet besökande i beredningens tält har varit fler än tidigare år. Beredningen har haft en bra åldersspridning i dialogen där man samtalat med allt ifrån småbarnsföräldrar till ålderspensionärer. Man har även träffat några invandrargrupper, ungdomar samt en spridning av olika yrkesgrupper. Utvärdering av årets arbete Beredning Nord anser att beredningsarbetet fungerat bra och att man har haftmånga dialogtillfällen. Frågebatteriet man har haft med sig ut i dialogen har fungerat mycket bra men varit omfattande och krävt förberedelser och att ledamöterna aktivt lett diskussionen för att följa upp med fördjupande frågor i vissa fall. Beredning nord har i år ägnat 68 procent av sin tid till externa aktiviteter, det vill säga tiden man varit ute i dialog med medborgarna i området. Arbetssättet att bjuda in sig själva till möten eller att ordna internt möte halva dagen och ett dialogtillfälle andra halvan har beredningen fortsatt med, vilket fungerat bra även under årets uppdrag. Med anledning av att ledamöterna uppmärksammat de boende i nordområdets benägenhet att resa till annan ort för vård, har beredningen varit i kontakt med vårdpersonal i området. Detta för att diskutera de synpunkter som framkommit i dialogen. Det beredningen utvecklat vidare från förra uppdraget är att ha fler dialogtillfällen i Kiruna men även på små orter i glesbygden. Beredningen vill utveckla sin närvaro på olika arrangemang runt om i området, exempelvis Harrens dag eller Sikfesten, inför kommande uppdrag. Beredningen vill även fortsätta utvecklingen av frågeställningarna som används i dialogen för att göra dem så hanterbara som möjligt, både för ledamöterna och för medborgarna. Ledamöterna vill också fortsätta jobba med sin egen närvaro under dialog- 18

tillfällena för att höja den. Även en aktiv samverkan med kommunerna eftersträvas i beredningens vidare arbete. Återkoppling Beredningen har aktivt återkopplat till medborgarnas under året. Bland annat har man vid sommarmarknaderna i Gällivare och Pajala träffat många personer som deltagit i dialogen vid förra uppdraget. Ledamöterna har haft med rapporten och styrelsens svar till marknaderna och på så sätt återkopplat skriftligt och muntligt till medborgarna. Eftersom beredningen inte bara träffat grupper som man kan återkomma till, många har varit enskilda samtal, anser man att en enskild återkoppling kan bli svår. Beredningen kommer att annonsera på webben om vart rapporten finns, när den ska debatteras i fullmäktige och så småningom vilket resultat man kan se i verksamheten. Ekonomisk redovisning Beredning nord Budget Utfall Resultat Arvoden och övriga 817 700 258 900 558 800 personalomkostnader Omkostnader för möte, 150 000 112 700 37 300 information, återkoppling mm. Summa 967 700 371 600 596 100 Antal dagar som ledamöterna ägnat åt beredningsarbete 113,00dagar Ledamöternas aktiviteter Genomsnittligt använda dagar 8,69 dagar 19

Hälso- och sjukvårdsberedning syd Ledamöter i beredning syd Beredningen har under verksamhetsåret bestått av följande ledamöter: Anita Gustavsson, ordförande, S Marta Berglund, MP Thor Viklund, S Berit Vesterlund, NS Kristina Sjögren, S Martin Åström, NS Leif Rönnqvist, S Lage Hortlund, M Agneta Burman, S Kristina Bäckström, C Ulla Lundberg, S Ulf Ottosson, C Ida Johansson, S Erik Lundström, FP Elisabeth Bramfeldt, V Målgrupp och arbetssätt Beredning syd har arbetat med en gemensam besöksplan. I samband med verksamhetsplaneringen 2012 avsatte ledamöterna datum för beredningsmöten och medborgardialog. Samtidigt tog ledamöterna fram en lista på befolkningsgrupper som de ville nå i medborgardialogen. Utredaren fick till uppgift att kontakta aktörerna och om möjligt, boka in ett möte. Ledamöterna har haft en eller flera träffar med medborgare i älvdalsområdet inom följande områden/samhällsgrupper. Små företag Stora företag Ridklubb Gympersonal Röda korset Frivilligsamvaro Skoterklubb Statlig verksamhet Byaföreningar Kommunalt bolag Småbarnsföräldrar Studieförbund Kyrka Patientföreningar Bank Unga vuxna Gymnasieungdomar Samhall Samebyar Antalet bokade möten översteg 15 dagar och ledamöterna har valt ut och prioriterat de medborgarbesök de kunnat delta vid oavsett i vilken kommun mötet varit i. Minst två besök har bokats in samma dag. Utvärdering av årets arbete Beredning syd kommer att utvärdera arbetet i samband med verksamhetsplaneringen för 2013. Återkoppling I samband med att rapporten presenteras kommer de medborgare, ledamöterna träffat i dialogen, att kontaktas brevledes. Ett exemplar av rapporten bifogas tillsammans med information om att kan ta del av fullmäktigedebatten på plats eller via webbradion. På begäran gör ledamöterna återbesök. 20

Ekonomisk redovisning Beredning syd Årsbudget Utfall Resultat Arvoden och övriga 943 600 318 100 625 500 personalomkostnader Omkostnader för 150 000 157 200-7200 möte, information, återkoppling, mm Summa 1 093 600 475 300 618 300 Ledamöternas aktiviteter Antal dagar som de 15 ledamöterna sammanlagt ägnat åt beredningsarbete (med Genomsnitt arbetade dagar/ledamot eller utan ersättning för förlorad arbetsförtjänst) 121,50 dagar 8,10 dagar 21

Hälso- och sjukvårdsberedning mitt Ledamöter i beredning mitt Beredningen har under verksamhetsåret bestått av följande ledamöter: Ingmari Åberg, ordförande, V Anna-Lena Johansson, MP Ingela Uvberg, S Erika Sjöö, NS Gunnar Gabrielsson, S Anders Bohm, NS Britt-Mari Loggert-AndrenLennart Åström, S Terese Falk, NS Fredrik Hansson, S Tina Kotkaniemi, NS Brita Ström, S Göran Höglund, M Daniel Persson, S NihadZara, M Tina Aghajari, V Ann-Christine Rutqvist, C Jörgen Naalisvaara, MP Målgrupp och arbetssätt På första beredningsmötet beslutade ledamöterna att arbeta med en gemensam besöksplan. Ledamöterna tog fram mötesdatum och vilka aktörer de önskar få träffa. Utredaren fick i uppdrag att kontakta aktörerna och om möjligt boka in möten. Ledamöterna har valt att söka upp medborgarna i deras vardag, på deras arbetsplatser, i föreningar och liknande. Ledamöterna har vid ett eller flera tillfällen träffat representanter inom följande områden: Anställda/ledning vid stora företag Pensionärer Småföretagare Medlemmar och ledning fackföreningar Studenter/kårer Verksamma/ledning vid idrottsföreningar Samiska företrädare Byaföreningar HBT-personer Invandrarföreningar Småbarnsföräldrar Kulturarbetare Personer med funktionsnedsättningar Anställda vid svenska kyrkan Försvarsanställda Gym- friskvårdspersonal Katolska församlingen Länkarna Möten har genomförts i både Luleå och Boden. Samtalen har i snitt pågått under 1,5-2 timmar. Ambitionen har varit att minst två ledamöter, en från oppositionen och en från majoriteten, ska delta vid varje tillfälle. Utvärdering Ledamöternas allmänna intryck är att det fungerat bra men att vissa delar behöver diskuteras och förfinas ytterligare. Till exempel behöver det bli en jämnare fördelning av medborgardialogerna mellan de båda orterna. Ledamöterna kommer att utvärdera arbetet mer i detalj i samband med nästa års verksamhetsplanering. 22

Beredning mitts egna frågor Förebygga psykisk ohälsa Beredning mitt har efterlyst riktlinjer om förebyggande åtgärder mot psykisk ohälsa i den gemensamma rapporten. Ledamöterna är medvetna om att landstinget endast är en av flera aktörer som har ett ansvar för frågan. Samtidigt vet ledamöterna om att det är landstinget som förväntas kunna möta konsekvenserna om den negativa utvecklingen inom psykisk ohälsa får fortsätta. Mot den bakgrunden vill ledamöterna veta: Fråga: På vilket sätt kan/ska landstinget arbeta för att förebygga psykisk ohälsa bland befolkningen? Bemötande Medborgardialogen har under flertalet år, till viss del präglats av medborgarnas synpunkter angående bemötandet och kontinuiteten i hälso- och sjukvården. Precis som tidigare år har medborgardialogen till viss del präglats av dessa synpunkter även i år. Fråga: Hur ska Norrbottens läns landsting utveckla och säkerställa det goda bemötandet i vården, som medborgarna i länet förväntar sig av hälso- och sjukvården? Återkoppling Valet av arbetsmodell innebär att beredningen har kontaktuppgifter till de medborgare ledamöterna träffat. I samband med att rapporten presenteras kommer de få information om var de hittar rapporten och att de har möjlighet att ta del av fullmäktigedebatten på plats eller via webbradion. På begäran gör ledamöterna återbesök. Ekonomisk redovisning Beredning mitt Årsbudget Utfall Resultat Arvoden och övriga 1 069 300 435 200 634 100 personalomkostnader Omkostnader för 150 000 127 300 22 700 möte, information, återkoppling, mm Summa 1 219 300 562 500 656 800 Ledamöternas aktiviteter Antal dagar som de 17 ledamöterna sammanlagt ägnat åt beredningsarbete (med Genomsnitt arbetade dagar/ledamot eller utan ersättning för förlorad arbetsförtjänst) 164,00 dagar 9,60 dagar 23

Hälso- och sjukvårdsberedningarnas tidigare uppdrag 2001 Primärvård 2002 Psykisk ohälsa 2003 Äldres behov 2004 Framtidens hälso- och sjukvård 2005 Framtidens hälso- och sjukvård 2006 Återkoppling till medborgarna 2007 Rehabilitering 2008 Barn och ungdomars hälsa, 0-6 år 2009 Barn och ungdomars hälsa, grundskole- och gymnasieåldern 2010 Egenvård 2011 Kvinnors och mäns behov av hälso- och sjukvård i Norrbotten Anteckningar 24

Norrbottens läns landsting vårdar de som blivit sjuka men arbetar även förebyggande för att förhindra att vi blir sjuka www.nll.se