Årg 33 nr 1-2 mars 2014 Sidorna 4-5 Att komma halvvägs till himlen
GOTSKA SANDÖNS HEMBYGDSFÖRENING Box 1168 621 22 Visby Bankgiro 5405-1438 Hemsida www.gsh.nu Användarkod till bilddatabasen: gsh Lösenord dito: Madam2008 Valberedning Per Öberg Sture Dahlbom Lisa Jönsson Kontaktpersoner Stockholm Bengt Hedberg 08/859515 Södertälje Birger Svanteson 08/55062411 Göteborg Klas Terngren 031/912979 Styrelse Ordförande: Sofia Hoas 0498/267179 Sofia.hoas@gotlandsmuseum.com Sekreterare: Inger Öberg 0498/223758 Inger.oberg@gotland.se Kassör: Bengt Öberg 0498/223758 Bengt.oberg@se.gt.com Ledamöter: Siv Mattson 073/6224275 Siv_mattsson@live.se Korrespondensansvarig: Magnus Lepschi 073/9227699 Magnus.lepschi@lansstyrelsen.se Matrikelförare: Lisa Hansson 0498/262000 Lisa.h@telia.com Träffansvarig: Ninni Gahnström 073/5788288 Ninni.gahnstrom@gotlandsmuseum.se Adjung. bygg: Sigge Stenbom 0498/224528 Museikommitté Museet: Ninni Gahnström smkl 073/5788288 Foto: Johan Öberg 0703/846888 Försäljning: Malin Göthberg 0705/212754 Ulrika Blom 0498/296215 Madeleine Björngren 070/4238666 Informationskommitté Matrikel/smkl: Lisa Hansson 0498/262000 Tidskrift: Ola Sollerman 0498/216858 Datasupport: Per Jönsson 0498/262000 Korrekturläsare: Bitte Boström 0498/50053 Hemsida: Tiina Mänty 0730/773355 Pressklipp: Laila Yttergren 0498/242192 INNEHÅLL: SIDAN Rapport från ön 3 Han har botanik-kurser 4-5 Sandö-stenar i retur 6-7 Kallelse årsmöte, nytt om tidskriften 8 Ny upphandling, nya medlemmar 9 Om Folke Sjögren, Sandövän 10-13 Biskopen vinschas iland 14-16 Här bodde Lillja och hans Ida 17 Blackstadius och Gumskullen 18-20 Ejderungen 21 Årets turlista 22 Kalendarium, Sandö-kvällar, redaktörens avsked 23 Hälsning till Sandö-personalen 24 Årsavgifter i föreningen: Enskild medlem 200 kronor Ständig medlem 2 500 kronor Annonspriser: Helsida 1500 kronor Halvsida 1000 kronor Kvartsida 500 kronor N ytt år och snart en ny säsong. Stararna har anlänt till Fyrbyn, och havssörnarna tumlar om varandra på Bredsand. Bokning och turbåt kommer att fortsätta som vanligt i år, men till nästa år skall avtalen ha upphandlas på nytt. Det är förresten många upphandlingar som behöver göras, en ny stor gummiflotte, en traktor och en bil. Vi har redan fått byta en av bilarna till en ny, fin. En annan båt till sjöräddningen har också inhandlats. Dock blev vi tvungna att köpa en provisorisk båt. Den skall vi precis ta i bruk efter en del uppgraderingar och reparationer. Det kommer även att bli ett nytt servicehus till lägerplatsen. Någon platschef har ännu inte utsetts så alla beslut fattas av avdelningschef Anna- Lena Fritz inne på länsstyrelsen. Vilka lägervärdinnor som kommer att arbeta denna säsong har länsstyrelsen inte riktigt klart med än. Naturligtvis hoppas vi på gamla bekanta! Det är också tid att börja rekryteringen av en ersättare till Dan Broander. Han fyller nämligen 61 år och efter 27 år på ön tänker han gå i pension. Det kommer inte att bli någon lätt uppgift att hitta någon med ett lika brett kunnande som han besitter. När jag lämnade ön för en vecka sedan var marken vit av snö, jag hoppas det var det sista vi såg av den. Jag tror att de flesta längtar efter knoppar och fågelkvitter nu, eller? Jag och de andra tillsynsmännen önskar er medlemmar, gamla rävar som nya nyfikna, varmt välkomna till ön och årets säsong! Per Bygg-och markvårdskommitté Bygg smkl: Sigge Stenbom 0498/224528 Per Öberg 070/6771253 Fredrik Blom 0498/296215 Birger Svanteson 08/55062411 Markvård smkl: Christina Walles 0241/61651 Dan Broander 0498/225918 Bokningssamordnare: Siv Mattson 073/6224275 Revisor och suppleant Revisor: Kenneth Ljungkvist Revisorsuppleant: Birgitta Örtbrant OMSLAGSBILDEN: Norra fyren på en akvarell av Folke Sjögren. Folke, som bodde flera år på Sandön där hans far var fyrvaktare, avled i fjol och hans dotter tecknar nu ett porträtt av honom i Sandö-tidningen. Det illustreras med några av Folkes akvareller från ön. Nya Sandö-båten, ännu kvar i Visby. Foto:OLA SOLLERMAN 2 3
Mattias som lär om växter på Sandön Som att komma halvvägs till himlen - Det var som att komma halvvägs till himlen! Så beskriver Mattias Iwarsson från Uppsala sitt första möte med Gotska Sandön. Inte minst var det Sandöns biologiska sevärdheter som väckte hans förtjusning och som efter mer än 20 år fortfarande gör det. Mattias är nämligen den som leder de årliga botanik-kurserna på ön, och han är väl den som allra bäst känner Sandöns flora. I midsommar är det dags för ännu en sommarkursvecka åt Folkhögskolan på Gotland. Mattias Iwarsson, 65, är kunnig inte enbart på Gotska Sandöns växter. Han har en 50- årig erfarenhet av natur och växter, han har i 25 år varit intendent på Botaniska 4 trädgården i Uppsala och han har i nära tio år arbetat vid Centrum för biologisk mångfald på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Han är också konsult och guide och håller föreläsningar, och huvudämnet är vad man kallar systematisk botanik; artbestämning, artindelning, namnsättning. Gotland är i inget nytt för Mattias. Redan som liten var han där med sina föräldrar och hans första jobb var som 17-årig guide på Stora Karlsö där hans intresse för botanik fick näring. Efter det har han upplevt många, många semestermånader på ön, därav tio års sommarboende i Klintehamn. Han är medlem i Gotlands botaniska förening och har varit med om flera omfattande inventeringar på ön. Drastisk början Däremot var Sandön en ny bekantskap för Mattias när hans kollega, botaniklektorn Mattias Iwarsson som i mer ön 20 år lärt ut om Sandöns natur. Olle Olsson, ringde honom en dag 1988 strax före kursstart! Olle Olsson hade i ett 15-tal år haft botanik-kursen på Sandön, men nu hade han drabbats av en hjärtattack strax innan årets kurs skulle börja. Alltså behövde han snabbt en ersättare och ringde därför Mattias. -Jag tänkte i två sekunder och sen sa jag ja, men på villkor att jag skulle få hålla kurserna också i fortsättningen, berättar Mattias. Så blev det också och sedan dess har Mattias varit ledare för Sandö-kurserna så gott som varje år och i många år i samarbete med den gotländske historikern Tommy Sundberg. Ett år missade Mattias på grund av sjukdom, en annan sommar blev kursen inställd av andra skäl. Ändå har det blivit över 20 år som kursledare på ön och rapporter till Gotlands Flora-projekt! Till midsommar är det alltså dags igen och för den som vill vara med gäller det att hålla sig framme. Särskilt på senare tid Deltagarna i en av de populära botanikkurserna på Gotska Sandön. Ledaren Mattias Iwarsson hittar du uppkrupen i trädet uppe till vänster. 5 Foto: MATILDA ANDERSSON har kurserna blivit mycket populära och det kan vara lite svårt att få plats. OLA SOLLERMAN
Sandö-stenar i retur Straffa oss inte mer Det skrivs ju mängder av post, främst vykort förstås, från Sandön. Men det kommer också en hel del post till ön. Flaskpost, brev flygande per ballong och vanlig post per postverket. Några av de här breven innehåller stenar som besökare tagit med sig från ön. Man får ju inte plocka med sig sten från en nationalpark, men somliga kan inte låta bli. Men det sägs att man då kan straffas av några högre makter, och därför föredrar en del att sända tillbaka stenarna och hoppas på förlåtelse. De här breven är inte alldeles ovanliga och ett av de senare ser du på bilden här nedanför. Hej! Förlåt nu har det börjat hända för mycket, du får tillbaks dessa. Straffa oss inte mera nu, står det i brevet. Vem brevet är ställt till är förstås lite oklart. Sandö-gubben, kanske? Brevet är adresserat Receptionen vid vandrarhemmet på Gotska Sandön. Flaskpost flyter iland allt som oftast, många från Baltikum. Några av dem ser du på bilderna här intill. En avsändare har till och med sänt med frimärke för att få svar. Svar får de inte alltid. Men tillsynsmannen Rune Högberg berättar hur han för en tid sedan hittade ett brev som per ballong kom från en skolklass i Spånga. - Jag skrev ett svar och berättade lite om Sandön. Sen fick jag minst tjugo julkort, ett från varje elev i klassen OLA SOLLERMAN Ett av breven med Sandö-stenar i retur. Förlåt, skriver Jesper, 8 år, och Majken, 4. En hel del flaskpost kommer från Baltikum, som den här från en skolklass i Litauen. Det har börjat hända för mycket... Stenar i retur i plastpåse. Fler exempel på flaskpost. Ryska, polska, svenska. Kolla returfrimärket i flaskan. 6 7
Kallelse Årsmöte 2014 Lördagen den 22 Mars klockan 17.00 Plats: Toftagården Mat serveras efter årsmötet till ett pris av 100 kr Anmälan till: inger.oberg@gotland.se Tel: 0704-47 77 35 Välkomna! Vill du ha tidskriften digitalt? Nu kan du få denna tidskrift digitalt. Du ändrar från pappersutgåva till digital genom att sända e-post till matrikel@gsh.nu Nu blir det 2 tidskrifter om året! För att underlätta ideella arbetsinsatser har styrelsen beslutat att minska antalet utskick av tidskriften. Vi hoppas på 2 späckade nummer, lika vackra och intressanta som vanligt! I år ger vi ut detta nummer nu i mars och nästa kommer ut runt den 1 december. Från 2015 planerar vi utskick kring 1 maj och 1 december. Påminnelse Om ni är fler medlemmar i samma hushåll kan ni lätt ändra så att ni erhåller 1 tidskrift istället för flera. Sänd bara e-post till matrikel@gsh.nu Dags för upphandling och nya Sandö-skyltar 2876 Torbiörnsson Winbor adress saknas 2877 Arne Goldberg Klintehamn, ständig medlem 2878 Ylva Johansson Fårösund 2879 Susanna Rennmark Norrköping 2880 Camilla Bengs Tyresö, ständig medlem 2881 Bengt Birgersson Göteborg Ny skyltning, nya föreskrifter och kanske nya aktörer för Sandö-besökarna. Det är något som är på gång från Naturvårdsverket och länsstyrelsen. Det är i år sista året för de avtal som gäller med Resestugan och Sandö-båten, och alltså skall ny upphandling göras. Det sker i konkurrens med andra, och hur det kommer att gå lär vi inte få veta före sommaren. I de nya förskrifter som skall tas för nationalparkerna kan möjligen ingå visst stöd för båttrafiken till Sandön som brottas med ekonomiska problem. Inget är dock avgjort. Föreskrifter är inte detsamma som skötselplan. Den nya skyltningen gäller skyltar vid hamnarna i Fårösund och Nynäshamn och på lägerplatsen ute på ön. Det blir både skyltar gemensamma för alla nationalparker, och särskilda Sandö-skyltar. Också skyltarna vid stigarna på ön skall ersättas. 8 9
Till minnet av en Sandö-vän Någon minns nog den härliga historien om tjuren på Gotska Sandön, en historia som Folke Sjögren med hjälp av egna illustrationer berättade om i Sandö-tidningen juni 2010. Folke, vars far var fyrvaktare på Sandön, gick bort i fjol och här nedan tecknar hans dotter Annette hans minne. Vi illustrerar med några av Folkes fina akvareller från Sandön. Folke Sjögren bodde sex år på Sandön där pappa Albert var fyrvaktare. Folke föddes i Börstils församling1924. Han gick bort våren 2013. Han var enda barnet till Albert och Linnea Sjögren. En stor konstnär, visionär och nautisk kunnig person har gått ur tiden De fyrplatser som hans far Albert tjänstgjorde på var bland annat Gotska Sandön, Landsort, Måsknuv och Östergarnsholm. Familjen kom till Gotska Sandön 1927 och Folke gick i skolan på ön. Han berättade om sina minnen från Sandön och en del historier var fantastiska att höra, folk var skrockfulla, och det pratades om flera gubbar som gick igen. Han fick sin inspiration till att måla fartyg på dessa platser där havet och stränderna var hans bästa tidsfördriv. Fascinationen av sina barndomsminnen från fyrplatser kom att följa min far genom hela hans liv. Han satt för det mesta med pennan i hand och målarskrinet bredvid sig, den ena akvarellen efter den andra kom till. Familjen lämnade Gotska sandön 1933 de bodde och verkade där i 6 år. När en tjänst som fyrvaktare på Landsort blev ledig så lämnade de ön utan saknad, de trivdes inte något vidare berättade min far. Han började i tidiga år att teckna och måla. Det fortsatte hela hans liv. Det var inte bara en hobby utan en livsstil där han ständigt letade motiv och kunskaper. I hans hem har det varit många nautiska föremål och ett mycket gediget bibliotek i detta ämne. Matrummet var hans gunnrum där matbordet var av sjödränkt ek och i taket hängde det en kardanupphängd lampa. På ena väggen finns en stor målning i akryl av fartyget Aurora som sitter fast i isen och besättningen försöker få loss henne. Målningen finns tryckt på bokpärmens utsida till boken På grund förlist, utgiven 2009, som han var en tredje part i. Folke skrev boken Skeppsporträtt, som blev mycket uppmärksammad. Det blev många artiklar och teckningar i olika tidskrifter som han var med och bidrog till, både när det gäller kunskaper och med föreläsningar och inte minst flera utställningar som kom till. De som kände honom viste att det han åstadkommit genom livet har varit mycket speciellt. Han var en levnadsglad person och hade lust till mycket och gjorde resor till Frankrike med husbilen. Han ägde en Laurinkoster som han gärna seglade till Gotland med. Folke arbetade några år i Geneve med utbildning inom FN och i hans yrkesverksamma liv utarbetade han svets-och verkstadsteknik. 10 11 Året år 1932 och Folk Sjögren går i skolan på Sandön. Här ses han sittande i mitten, flankerad av tvillingarna Tage och Ture Ekman. Bakom står lärarinnan Asta Svensson och Folkes syskon Kalle och Rut Sjögren. Föreningens bildarkiv. Han var lyckligt gift i 57 år innan hans fru Nora gick bort. Själv blev han 88 år och verksam in i det sista. Han efterlämnade barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Annette Castenhag dotter till Folke Sjögren... Folke har berättat: Det fanns en häst på ön, Svarten, och när han hörde signalen från båten som kom med proviant stack han i väg och gömde sig. Han var lat och visste att det vankades arbete. Det var nog tungt att dra proviant i sanden, och det tog ett tag innan de hittade honom. Farmor berättade för oss barn, att Svarten var tjuvaktig. När hon hade bakat en sockerkaka och ställt den i fönstret för att svalna, så smög han sig fram till fönstret och åt upp den. Jag kan tänka mig att det blev ett himla liv. Se Folkes bilder på nästa sida
Här är några av Folkes bilder Hamnplatsen Bredsands udde har Folke skrivit på den här bilden, och det måste gälla båthuset fast det är svårt att känna igen sig idag. Det främre huset är ju borta. Här låg tre ryska kanoner på Folkes tid. Stora bilden till höger visar lotsångaren Stockholm. 12 13
Tore Furberg berättar en historia Då biskop Anderberg måste vinschas iland på Gotska Sandön Biskoparna på Gotland har gärna besökt Gotska Sandön. Gunnar Hultgren skrev skriften om Sandö-kapellet, och den biskop som var mest engagerad i Sandön var Algot Anderberg som inte bara skrev den läsvärda boken Ytterst i havet utan också var en flitig besökare på ön. Även Tore Furberg var mycket på Sandön, inte minst gjorde han flera präst-veckor där. Han deltog också vid kapell-jubileet år 2000, men då hade han slutat som biskop och flyttat till Uppsala varför han fick resa ut till ön via Nynäshamn. Här berättar Ture Furberg om en händelse på Sandön som han inte själv var med om utan som han fått sig berättade både av Olof Palme och Ragnar Edenman: Tre tillträdande chefer på Gotland år 1980 kom från Västerbottens län. Generalen Lars Wahlgren kom från Åsele, där pappan var jägmästare. Landshövding Lars Westerberg kom, liksom biskopen Tore Furberg, från Skelleftehamn. Pappa Westerberg var smältverksarbetare vid Rönnskärsverken, och familjen bodde på Killingön, inte långt från S:t Örjans kyrka och prästgård där min pappa August Furberg var präst. Lars Westerberg började som ung att arbeta som elektriker på Rönnskär och engagerade sig tidigt i facket. Han gifte sig med Lotten från Kåge, och vigselförrättare var August som några år tidigare hade konfirmerat Lars. Lotten och Lars bosatte sig i den lilla vindsvåningen till det hus där hans föräldrar bodde. Så småningom skulle de bo i betydligt rymligare residens. August var också dopförrättare i familjen och Lotten talade ofta om min pappa som farbror Furberg. Lars avancerade snabbt inom fackföreningsrörelsen. Han blev ombudsman inom Metall och invald i kommunala politiska organ. Han blev till sist vice ordförande i LO. Han drabbades tyvärr av hjärtproblem och måste ta det lite lugnare. Han blev utnämnd som landshövding och blev som sådan mycket uppskattad, men han dog dock efter några få år i tjänsten. Det har sagts att det skulle finnas en bild av hur biskop Anderberg vinschades från båten. Men den finns inte i föreningens bildarkiv, däremot denna från ungefär samma tid, 1959. Härses biskopen i en jeeptillsammans med sjöfartsrådet Jac Nyman. Mötte pojkarna Min fru Ingeborg och jag bjöds rätt ofta till middag på residenset, ibland tillsammans med pojkarna, det vill säga landshövdingens politiska och fackliga kompisar med fruar som bodde sommartid på Gotland. Flera av dem var kända regeringsledamöter men i en klass för sig stod Olof Palme som ju bodde på Fårö. Vid ett tillfälle uppträdde Palme på residenset i en mycket skrynglig mörk kostym. När han höll tacktalet vid middagen kände han tydligen ett behov att förklara skrynkligheten. Han berättade då att han köpt kostymen i New York till en minneshögtid i FN över Dag Hammarskjöld. Sedan blev kostymen hängande i en garderob i Stockholm, den åldrades och hamnade till slut i en påse med trasmattemateriel som togs till Fårö för att överlämnas till en kvinnlig granne. När Palme nu bjöds till middag hos landshövdingen hade han inte med sig någon kostym utan fick fiska upp den gamla skrynkliga ur trasmattspåsen. Palme ville tydligen i sitt tal erkänna biskopens närvaro vid middagsbordet. Han berättade därför i sitt tal historien om när biskop Algot Anderberg en gång på grund av sjögången hade haft svårt att ta sig iland på Gotska Sandön. Man fixade då till en vinsch-anordning av något slag. Hur det gick till i detalj vet man väl inte. Ministern var med Jag frågade vid ett tillfälle Ragnar Edenman om detta. Han hade tidigare varit statsråd och därefter landshövding i Uppsala, och hade själv varit med på resan till Sandön och bevittnat biskop Anderbergs svåra landstigning på ön. Edenman var då ecklesiastikminister med högsta ansvaret för skolväsendet i Sverige. På Gotska Sandön var doktorinnan Gunhild Carlsson lärare. Hon var dotter till den välkände prosten Ekström i Falun och änka efter en läkare på Gotland. Lärarfrågan var alltså löst men problemet var att det fanns bara ett fåtal barn på ön. Biskop Anderberg älskade Gotska Sandön och ville att skolan skulle vara kvar. Han ville nu försöka påver- 14 15
ka högste chefen i den riktningen och bad honom resa dit för att själv kunna sätta sig in i situationen. Med vinschningen var det kanske så, sa Edenman, att man hade fäst en lina från båten vid ett träd eller något annat fast föremål på stranden och låtit biskopen sitta i någon sorts bärstol som halades i land. I land kom han i alla fall. Vid den morgontidiga ankomsten till ön hade man genast gått upp till fyrmästare Hörlin för att äta frukost. Man lyssnade också på morgonnyheterna på radion. En chockartad händelse hade inträffat: Dag Hammarskjöld hade avlidit under ett FNuppdrag i Afrika. Man samtalade om denna fruktansvärda nyhet och efter en stund reste sig biskop Anderberg i sin fulla ståtlighet, ställde sig mitt på köksgolvet och anmodade fyrmästaren, som också var styresman på Gotska Sandön, att kalla samman öns befolkning till kapellet. Så skedde också och Edenman var märkbart rörd när han berättade om det sätt biskopen genomförde denna minnesgudstjänst som hölls i Gotska Sandöns kapell. Det var säkert den första minnesgudstjänsten som hölls över Dag Hammarskjöld. TORE FURBERG Sista gudstjänsten Så långt biskop Furberg. Av Hammarskjölds död kan man förstå att det här hände i september 1961, och när biskop Anderberg höll första minnesgudstjänsten höll han sannolikt sin sista gudstjänst på Gotska Sandön, åtminstone som biskop. Han slutade nämligen sin biskopstjänst det här året och efter en tids sjukdom avled han 1963. Han besökte dock Sandön några gånger även sedan han slutat som biskop. Beträffande vinschningen hade Edenman helt rätt i att det fanns en båtsmansstol som man vinschade iland nödställda från fartyg, och då brukade man mycket riktigt fästa linan i något träd. Men hur det egentligen gick till när biskop Anderberg vinschades kan Sandöns siste fyrmästare Hans Hörlin berätta närmare om: - Jag var visserligen inte där själv, men Anderberg brukade ofta berätta om den här händelsen han tyckte det varit roligt. Jo, han vinschades mycket riktigt från båten men inte direkt i land utan ner i den roddbåt som då användes vid läktringen. Sen såg fyrgubbarna till att båten med biskopen kom iland på rätt sätt. De var experter på att få i land en båt utan att den vattenfylldes. Man väntade några sjöar, sen i precis rätt minut gick någon ut och spände fast båten i en lina till bandtraktorn som genast satte fart och drog upp båten innan nästa sjö kom. OLA SOLLERMAN Här bodde Lillja och Ida Bilden till höger dök för en tid sedan upp på Facebook. Den tillhör Erik Melander i Australien, ättling till Madam Söderlund och med god kontakt med Bengt och Johan Öberg, även de ättlingar till madam. Bilden är från Specksgränd i Visby, en gränd som från Specksrum leder till Strandgatan. På baksidan står Moster Idas hus på Strandgatan. Moster Ida är den Ida Halling som var hushållerska hos legendariske fyrvaktaren Frans Oscar Lillja på Sandön. Lillja var gift men hade en kärleksaffär med Ida, brorsdotter till Lilljas fru Sopha. När Lillja gick i pension 1895 hade Sophia dött och han och Ida flyttade till Visby. De bodde vid Strandgatan 48, idag nummer 40. Den gamla bilden togs utanför huset Specksgränd 3. Varför just där vet vi inte, kanske bodde en av damerna på bilden där. Lilljas och Idas hus är istället grannhuset, till vänster på bilden. Av damerna på bilden är hon längst till vänster okänd. Kanske bodde hon där. Därefter kommer Ida själv, Carolina Ahlqvist och Idas syster Maria Halling, gift med Sandö-fyrvaktaren Hjalmar Söderlund. När bilden är tagen vet vi inte. Ida var 1915 70 år och bilden togs kanske något år senare. Lillja och Ida bodde här från 1896. Han levde till 1915, därefter står Ida som ägare fram till sin död 1919. Ida skrev ett testamente där hon skänkte huset till systern Maria och hennes man Hjalmar. Men de flyttade aldrig dit utan bodde kvar vid Ava på Fårö. De sålde tydligen huset i Visby direkt, och ny ägare blev urmakaren Gustaf Johansson. Sedan dess har huset haft många ägare och är idag sommarbostad. OLA SOLLERMAN Tel. 20 28 00 KUNSKAP PÅ KÖPET Fax 20 28 01 Lilljas och Idas hus vid Strandgatan 40 idag. Gaveln på Specksgränd 3, skymtar till höger. PS Det finns delade meningar om vilket hus som var Lillias. Erik Melander tror att det var huset som damerna står utanför och inte hörnhuset, men det tror jag är fel. 16 17
Blackstadius och hans Gumskullen -Vilken fin bild jag hittat på ett bildantikvariat i Stockholm. Ett träsnitt av Gumsholmen, men det skall förstås vara Gumskullen på Sandön. Så berättade Björn Höglund från Fårösund vid Sandö-föreningens årsmöte i fjol. Det gällde ett träsnitt gjort efter en akvarell av Johan Zacharias Blackstadius. När Björn säger att bilden är fin får han medhåll av självaste Albert Engström. I sin Sandö-bok skriver Engström just om den här bilden: En annan Sandöälskare var konstnären Johan Zacharias Blackstadius, som bodde på ön en tid. Jag äger ett rörande minne från hans vistelse där, ett landskap föreställande Gumskullen, målad från öster. Han har prytt ramen med stjärnor av Sandösand. Stjärnorna äro tecknade med lim över vilket han Träsnittet som Björn Höglund fyndade på ett bildantikvariat. Det är gjort efter en akvarell av J Z Blackstadius. strött sanden. Dessutom har han efterlämnat en liten bok med fårstudier, bra och ärligt tecknade som det mesta denna verkliga artistnatur gjorde, en glad, god och anspråkslös människa, som levde endast för sin konst utan spår av ärelystnad. Björns fynd från antikvariatet är alltså inte originalet, den akvarell som Engström skriver om, utan ett träsnitt gjort efter den. Snittet är signerat S Engberg. Bilden har publicerats några gånger, först i Svenska Familjejournalen 1881, i Ohléns bok Gotländska bilder från förra seklet 1965 och nu senast i den av Sandö-föreningen utgivna boken med Frans Oskar Liljas dagbok. Men bilderna i de två senaste böckerna är hämtade just från Svenska Familjejournalen, och bilden finns inte i Sandö-föreningens annars så omfattande bildarkiv. Däremot finns i bildarkivet 15 bilder av Blackstadius, alla från 1875, samma år som bilden av Gumskullen. De är hämtade från Blackstadius eget skissblock som finns bevarat på Landsarkivet i Visby. Vi visar några av bilderna här intill. Vem var han? Vem var då denne Blackstadius som Albert Engström blev så förtjust i? Jo, han var född i Falkenberg 1816 och dog i Stockholm 1898. Han var uppmärksammad målare och grafiker och använde sig gärna av historiska motiv, bland annat från nordisk folktro. Han var också lärare vid det som idag heter Konstfack och han reste runt och restaurerade kyrkor, vad vi vet dock inte på Gotland. Han målade också flera altartavlor i kyrkor. Om hans Sandö-besök vet vi inte särskilt mycket, och vad vi känner till skrev han själv inget om besöket. Däremot berättar Lillja i sin dagbok om honom. Midsommardagen 1875 heter det: På fm varit besök i fyrmästarbostaden främmande herr Blackstadius John Zacharias Blackstadius, Sandö-besökare 1875. Får och geten på Sandön, har Blackstadius skrivit på den här bilden. Tydligen fanns bara en get på ön. 18 19
EJDERUNGEN Norra fyren på Gottska Sandön har Blackstadius skrivit på den här blyertsteckningen från 1875 hämtad ur Sandö-föreningens bildarkiv.. Den ger ju en bra bild av hur kalt det var på sanddynerna på den tiden. Ett utdrag ur Blackstadius skissblock där han tecknat Madam Söderlunds stuga och skrivit namnet Ferdinand (madamens son). (artist i målning) samt fru Pehrsson (barnmorska). Även 27 juni skriver Lillja om honom: Fruntimren bjudna af herr Blackstadius kl 11 fm på kaffe i tältet. Blackstadius finns representerad i Stadsmuseet, Nationalmuseum och Nordiska museet i Stockholm, i Göteborgs konstmuseum och i Falkenbergs hembygdsmuseum. Så visst var det ett fint fynd Björn Höglund gjorde i antikvariatet han gav en femhundring. Men, som han sa: -Synd att det inte var akvarellen. OLA SOLLERMAN D et hände den 4 juni 2006. Nedtecknat i en dynsänka nära Bredsand, Gotska Sandön, den 6 juni 2006. Vi kom från Ryssdalen via Las Palmas och närmade oss Beckrevet. På håll såg vi hur en ejderflock ådor och ungar gick ut i vattnet. När vi nådde fram till stället där de legat fick vi se en liten unge som förtvivlat kämpade mot bränningarna. Alla andra vuxna ejdrar och ungar guppade omkring kanske tjugo meter från strandkanten. Ungen pep förtvivlat, medan vi såg på och kände oss handfallna inför naturens hårda villkor. I luften kretsade tärnor, måsar och trutar. Så länge vi stod där kunde vi antagligen hindra måsar och trutar att ta ungen, men den orkade inte ta sig över vågorna. En gång lyckades den ta sig ett stycke ut, men vågorna sköljde den obönhörligt tillbaka mot stranden, där den försökte springa upp mot dynen. Vi bestämde att försöka hjälpa den ut, men på land var den snabbfotad. Erik, Bengt och jag omringade den, Bengt fick tag i den och bar den bort till vattnet där han kastade den utåt. Väl där ute började den simma men åt fel håll och avståndet till flocken växte. Snart blev vågorna för starka igen och ungen sköljdes på nytt upp på land. Den sprang iväg till dynkanten och försökte gömma sig där. S å länge vi stod där skulle förstås inte ejderflocken komma tillbaka och de flesta gick vidare. Jag stod kvar, liksom Ulla och Birgitta, undrande vad som vore bäst att göra. Jag bestämde mig för ett nytt försök att hjälpa ungen att komma närmare sina fränder, men den var för snabb på land. Den slank undan och sprang ut i havet, lyckades komma ut några meter, där den simmade frenetiskt men åt alldeles fel håll. Medan den pep hjärtskärande simmade den längs stranden, bort från sin flock. Ute på vattnet låg några trutar, livsfarliga för små ejderungar. Men ännu en gång sköljde vågorna den lilla ungen mot land och i bränningarna hade den ingen kontroll. Där tog jag den. Den sprattlade lite och det lilla hjärtat bankade intensivt (ja, fåglar har hög puls), men jag lade en hand över huvudet på den och då lugnade den sig en aning. Det var som att bära själva livskraften i mina händer. Det hade nu blivit ganska långt, kanske 100 meter, bort till det ställe där ejderflocken alltjämt guppade på behörigt avstånd från land. J ag gick ut i vattnet tills vattnet stod mig halvvägs upp på låren och så kastade jag ungen. För andra gången i sitt unga liv flög den utan att kunna flyga själv och plaskade i, fortfarande några livsavgörande meter från flocken. Ytterligare två vågor måste den ta sig över. Den försvann i en våg, dök upp på nytt, gled över ännu en våg och var nästan framme. Jag såg en åda komma ungen till mötes den var framme bland de sina, sin mamma och sina syskon i den relativa trygghet som en ejderunge kan känna. Jag gjorde tummen upp och önskade den lycka till. Birgitta sa att ungen hade vänt sig om och tittat efter mig, innan den följde med ådan. Jag undrar om den fortfarande lever. Jag hoppas det, fast jag vet att ejderungar har små utsikter att bli vuxna. Den fick i alla fall en chans till. Undrar om den kommer ihåg något efteråt, ifall den överlevt. Nu sitter jag i en dynsänka vid Västra sidan. Det blåser ganska kraftigt, men här i sänkan är det lä och solen skiner från en molnfri himmel. Vågorna skummar och fräser, vräker sig oupphörligt mot stranden. ANDERS SCHAERSTRÖM 20 21
Kalendarium 2014 mars TIDSKRIFT nr 1-2 utkommer ÅRSMÖTE 22 mars maj FAGNING torsdagen 8 maj- fredag 16 maj BYGGVÅRD fredag 16 maj - fredag 23 maj MUSEIVÅRD PLANERING onsdag 21 maj - söndag 25 maj? juli SLÅTTER söndag 27 juli - söndag 3 augusti augusti HÖBÄRGNING söndag 3 augusti - söndag 10 augusti BYGGRESA onsdag 13 augusti - onsdag 20 augusti november SANDÖKVÄLLAR lördag 15 november, Visby, Spånga december TIDSKRIFT nr 3-4 utkommer Sandökvällar i Stockholm och på Gotland lördag 15 november Subventionerat pris på middag och samkväm med andra Sandövänner. Närmare information om tid och plats och anmälan kommer på hemsidan i höst. För Spånga gäller som vanligt Värsta allé, tid kl 18.30. Bildvisning och mat, 125 kr. Anmälan senast 12 nov till Bengt Hedberg bbb@naturproduktion-bh.se eller 08-859515. Ange namn och tel nr. Har ni frågor kontakta någon i styrelsen. Välkomna! REDAKTÖRENS AVSKED. Det här är ett tack och farväl från Sandö-tidningens redaktör. Det här numret av tidningen blir mitt sista. Jag tycker det är dags att sluta, dels av åldersskäl, dels för att jag gjort tidningen i så många år, men framför allt för att ge plats för yngre krafter med nya och friska idéer. Jag var med och gjorde tidningen redan vid tiden kring 1990. Då var vi ett gäng som ännu klippte och klistrade för att få ihop en tidning, men sedan drygt 20 år tillbaka har jag ensam gjort tidningen hemma i min dator. Samlat materiel, skrivit och fotograferat mycket själv, redigerat och sen lämnat resultatet färdigt att tryckas. Jobbigt ibland men mest roligt, roligt. Och förhoppningsvis har en och annat uppskattat tidningen. Jag är gammalmodig nog att tro på papperstidningen och att den fortfarande spelar en roll. Jag tror att tidningen betytt och betyder mycket för Sandö-föreningen och dess medlemmar. Därför hoppas jag att tidningen skall fortsätta även som papperstidning och jag önskar kommande redaktör lycka till. Visby februari 2015 Ola Sollerman Mångårig redaktör för Sandö-tidningen 22 23
Avs: Gotska Sandöns hembygdsförening c/o Jönsson Stenkumla Bertels 328 621 95 VISBY Meddelande från allmänheten Till Sandöns Fyrpersonal Farväl du tjusande lilla ö, du vänligt susande park, adjö, I gröna dungar med myrors kräl och fiskarungar - farväl, farväl! Farväl I tallar på skuggig plan, från Er jag knallar, är nu i sta n, I kära stränder med mås och säl och rädda änder - farväl, farväl! Farväl I skutor, med tjäradt däck och fönsterrutor, som fått en knäck, I smäckra snipor, som seglat väl, och tobakspipor - farväl, farväl! Farväl, I biffar, som dukats fram! I kära "priffar" med stora slam - I glada klubbar förutan gräl och toddygubbar - farväl, farväl! Denna hälsning till Sandöns fyrpersonal var införd i Gotlands Allehanda den 4 oktober 1895. Tidningens första sida bestod då enbart av annonser men bland dem, under rubriken Meddelande från allmänheten, stod dessa verser att läsa. Vem denne H var vet vi inte, men uppenbarligen någon som gästat ön och haft några goda dagar där ute. INGEGERD FYLKINGER H.