Sammanfattning av föreläsning I Ryskans alfabet och uttal Bokstavsdel 1 Урок А Sidorna 13-14 i läseboken samt 39-41 i övningsboken. Gloslistor till samtliga kapitel finns i början på övningsboken. De blåmarkerade orden är det aktiva ordförrådet. Dessa ska ni kunna utantill. Övriga orden ska ni kunna känna igen. Alfabetet Det kyrilliska alfabetet innehåller 33 tecken och är väl anpassat till det ryska språket. Nästan undantagslöst motsvarar ett tecken ett ljud. Man kan tala om att relationen mellan de skrivna bokstäverna, grafemen, och språkljuden, fonemen, är stor i ryskan. Detta kan sättas i kontrast till svenskan där t.ex. sje-ljud kan stavas på en mängd olika sätt och franskan och engelskan som använder en uppsjö av stavningskombinationer för att beteckna olika ljud. De små bokstäverna (gemenerna) ser med några få undantag ut som små versioner av de stora (versalerna). Bokstäver att lära till nästa gång: А а К к М м О о Т т Н н Р р С с Б б Д д И и Э э Den första raden innehåller grafem som stämmer överens med våra latinska. På den andra raden hittar du s.k. falska vänner som ser ut som bekanta bokstäver men på ryska står för något annat. Falska vänner blir ännu fler om dessa grafem kursiveras. På rad tre står grafem som ser helt annorlunda ut än de motsvarande latinska.
Kommentarer till uttalet Т, К Uttalet av /t, k/ sker i svenskan i regel med aspiration, d.v.s. att de uttalas med en efterföljande luftpust. För att identifiera aspirationen håller man enklast handflatan framför munnen och uttalar orden tå, kå. I ryskan uttalas däremot dessa ljud utan aspiration. I svenskan finns dock hjälp att få då uttalet av /t, k/ sker utan aspiration då dessa föregås av ett /s/. Testa genom att först uttala tå, kå och sedan stå, skå. Uttalet av de senare sker utan luftpust. Genom att identifiera detta oaspirerade uttal av /t, k/ kan man försöka isolera det. Uttala сто och förläng t-ljudet för att känna på det och förstå hur det bildas: с-то. Prova detta ett antal gånger och försök sedan uttala t-ljudet på samma sätt fast utan ett föregående /s/: то. Kontrollera hela tiden med handflatan framför munnen. Gör därefter samma sak med /k/. Ytterligare övningar på detta och en mer utförlig beskrivning finns i materialet Rysk praktisk fonetik som ligger på studentportalen punkt 2. Du hittar även uttalsövningar på detta i kompendiet Ryska uttalsövningar med tillhörande ljudfiler. Aktuella övningar är 2 a, b, c, d. Б, Д uttalet av /b, d/ är tydligt tonande i ryskan, något de inte är i svenskan. Om tonande konsonanter kommer vi att prata mer ingående på senare lektioner men här nämner vi kort att en tonande konsonant uttalas med stämbandston. Det innebär att stämbanden vibrerar vid uttal av konsonanten. För att identifiera fonationen (skapandet av tonande ljud), sätt ett finger mot struphuvudet och växla mellan att uttala [f] och [v]. Vid uttalet av [v] bör du känna en vibration. Det är detta som är stämbandstonen. Samma skillnad finns mellan [p] och [b] samt mellan [t] och [d]. Testa! Vid uttalet av Б, Д skall alltså denna vibration överdrivas. Lämpliga övningsord: loppa lobba; latta ladda; пар бар, там дам Detta finns mer utförligt beskrivet i Rysk praktisk fonetik punkt 3.1. Obs! att på danska heter tonande stemt. Betoning i ryskan Betoningen är väldigt viktig i ryskan. Normalt drabbar den bara en stavelse i ordet och är fri, d.v.s. den kan ligga på vilken stavelse som helst i ordet. Många andra språk har fast betoning:
finska, franska polska etc. Betoningen är även rörlig vilket innebär att den kan flyttas mellan olika former av samma ord. När ni lär er ryska ord måste ni lära er var betoningen ligger! Det kan hända att ett och samma ord ändrar sin betydelse beroende på var man lägger betoningen. Man brukar därför säga att betoningen i ryskan är betydelseskiljande. Betoningen markeras med en accent i lärobokstexten, i vanlig rysk text sätts inte betoningen ut utom i sällsynta fall där missförstånd skulle kunna uppstå. Betoningen är viktig då obetonade vokaler uttalas annorlunda än betonade inte bara med avseende på längd och tryckstyrka utan även avseende på kvalitet (klangfärg). En betonad vokal uttalas halvlångt, alltså inte lika långt som svenska långa vokaler. Obetonade vokaler uttalas kort och reducerat. Ju längre ifrån den betonade stavelsen en vokal står, desto kortare uttalas den. Betonat och obetonat <о>, obetonat <a> I ryskan kan man identifiera tre olika typer av betoningsställningar. Еn betonad och två obetonade: Betonad vokal дом, он, но, мой Obetonad position 1: obetonad vokal absolut först i ord (initialt) eller direkt före betonad stavelse (pretonisk) окнó, банáн Obetonad position 2: obetonad vokal i alla andra positioner каравáн, кóсмос, дáма Denna uppställning är till hjälp då vi nedan ska gå igenom den första av de betoningsberoende ljudförändringarna (reduktionerna). O uttalas det enbart som [o ] när den är betonad: он [o n] (han); торт [to rt] (tårta); дом [do m] (hus); кот [ko t] (katt); сорт [so rt] (sort) I alla obetonade fall uttalas o som a. Obetonat a och o uttalas alltså likadant. Följdfrågan lyder således: Hur uttalas obetonat a? Om o eller a står i obetonad position 1 (obetonad absolut först i ett ord eller direkt före betonad stavelse) uttalas de som ett kort [ɐ] ungefär som i svenskans Gunnar eller engelskans
but : мотóр [mɐto r] (motor); доскá [dɐska ] (tavla); ромáн [rɐma n] (roman); окнó [ɐkno ] (fönster); банáн [bɐna n] (banan); ананáс [ɐnɐna s] (ananas) Om o eller a står i obetonad position 2 (alla övriga obetonade positioner) uttalas de [ə] (ett slappt obetonat ö-liknande ljud) ungefär som i svenskans fördärva eller i engelskans water. трáктор [tra ktər] (traktor); дóктор [do ktər] (doktor); коридóр [kər ido r] (korridor); кóсмос [ko sməs] (kosmos); дáма [da mə] (dam); кáрта [ka rtə] (karta); бадминтóн [bədm into n] (badminton); таракáн [tərɐka n] (kackerlacka); Тамáра [tɐma rə] (Tamara, ryskt kvinnonamn) Två vokaler i följd ingen diftongering I ryskan uttalas två vokaler i följd alltid som två separata stavelser: киóск, стадиóн, идиóт I svenskan sker ofta en diftongering vid två angränsande vokaler men detta sker alltså inte i ryskan. Bestämd och obestämd form Något som kan upplevas märkligt för svenskar är att ryskan saknar bestämd och obestämd form. När vi i svenskan kan använda hus, ett hus och huset använder ryskan samma form: дом. Enbart om det är tryck på att det är ett särskilt hus eller endast ett hus (till skillnad från två eller fler) ska detta översättas till ryska med räkneordet один (ett/en): один дом. Översättningen av presens av verbet att vara till ryska Något som kanske förvånar svenskar mer än frånvaron av bestämd och obestämd form är frånvaron av en motsvarighet av ordet är. I ryskan utelämnar man presensformen av verbet att vara. Om man ser en sats utan verb kan man räkna med att det är finns ett underförstått är där. T. ex: Кто это? (Vem är det?) Это Тамáра (Det är Tamara); Онá дóма (Hon är hemma); Это окнó (Detta är ett fönster); Борис там (Boris är där); Genus Modern svenska har två grammatiska genus, utrum eller n-genus (den), och neutrum eller t-genus (det). Det heter soffan men bordet detta beror på ordens grammatiska genus. Ryskan har tre genus maskulinum, femininum och neutrum. Man kan i de flesta fall se på ett substantiv vilket genus det har genom att titta på ändelsen (vad ordet slutar på):
Konsonant maskulinum: дóктор, торт, дом, банк, Борис -а femininum: Тамáра, собáка, доскá, кáрта, мáма -о neutrum: окнó, кинó, метрó, рáдио Anaforiska (tillbakasyftande) pronomen När man en gång i ett samtal har använt ett substantiv så kan man hänvisa tillbaka till detta genom att använda ett pronomen i dess ställe. Ordet pronomen betyder ungefär istället för namn. T.ex. Var är Olle? Han är där? Var är banken? Den är där? eller Har du sett huset? Nej, jag har inte sett det. Beroende på vilket genus substantivet (korrelatet) har används olika personliga pronomen. Detta är fallet även i ryskan. Maskulinum (konsonant): дóктор, торт, дом, банк, Борис он (betyder även han) Femininum (a): Тамáра, собáка, доскá, кáрта, мáма онá (betyder även hon) Neutrum (o): окнó, кинó, метрó, рáдио онó Plural: Тамáра и Борис, киóск и банк они Ex. Это Борис. Он там. (Det här är Boris. Han är där.); Это доскá. Онá там. (Det här är den tavla. Den är där.) I svenskan är alla icke animata objekt, som hus och bilar, den eller det. På ryska kan de vara både maskulina och feminina. Alltså är en karta (кáрта), grammatiskt feminin på samma sätt som Тамáра. Både relateras till med онá medan kartan på svenska skulle bli den och Tamara hon. På samma sätt är det med дом, grammatiskt maskulin, och Борис. Båda relateras till med он. Frågeordet Кто Lägg märke till att frågeordet Кто (vem) används för alla levande varelser. Alltså även om en hund, något som vi inte gör med vem i svenskan. Dessutom används denna form både för singularis och för pluralis, där vi på svenska skiljer på Vem?, när vi frågar om en person och Vilka? när vi frågar om flera människor.