Inventering av skogshöns vid Duvhällen, Eskilstuna kommun 2016

2016-05-25 Inventering av skogshöns vid Duvhällen, Eskilstuna kommun 2016 Uppdrag Föreliggande rapport är framtagen av Ecocom AB på uppdrag av Scanergy AB. Rapporten är ett underlag till den miljökonsekvensbeskrivning som utförs i samband med prövning av vindkraftsutbyggnad enligt miljöbalken och syftar till att beskriva förekomsten av spelplatser för tjäder och orre samt förekomst av järpe i samband med en exploatering vid Duvhällen i Eskilstuna kommun. Vindkraftsprojekt Duvhällen omfattar ett ca 780 hektar stort område som är beläget ca 20 km väster om Eskilstuna, mellan den västligaste delen av Mälaren och den östligaste delen av Hjälmaren (Figur 1). Bild 1. Äldre granskogsparti inom den östra delen av projektområdet vid Duvhällen. Rapportproduktion och fältarbete Rapporten har författats av Roine Strandberg som även utfört fältarbetet under perioden 19 21 april 2016. Samtliga bilder är tagna av rapportförfattaren. Roine Strandberg är doktor i zooekologi med specialkunskaper inom rovfågelekologi och har medverkat i en rad forskningsprojekt rörande bland annat fiskgjuse, bivråk, brun kärrhök, ormvråk, lärkfalk, vadarfåglar, tärnor, gök och törnskata. Roine Strandberg har även mer än 25 års erfarenhet av biologiska inventeringar och fågelskyddsinriktade undersökningar. ECOCOM AB Stortorget 38 392 31 Kalmar 0761-75 03 00 info@ecocom.se www.ecocom.se

Figur 1. Projektområdets läge väster om Eskilstuna i Södermanlands län. Lagstiftning om fågelfaunan Den svenska lagstiftningen för skydd av fågelfaunan baseras i hög grad på EU:s fågeldirektiv. Direktivet är införlivat i den svenska lagstiftningen, bland annat genom artskyddsförordningen (SFS 2007:845) och Naturvårdsverkets förteckning (NFS 2010:11) över naturområden som avses i 7 kapitlet, 27 miljöbalken. Artskyddsförordningen innehåller de i svensk lagstiftning mest detaljerade riktlinjerna för skydd av fågelfaunan i samband med exploateringar. Artskyddsförordningen innebär ett generellt förbud mot att avsiktligt fånga, döda, skada eller störa fåglar. Enligt Naturvårdsverkets handbok till artskyddsförordningen (Naturvårdsverket 2009) skall påverkan från verksamheter eller åtgärder bedömas utifrån riksdagens mål om gynnsam bevarandestatus på populationen och inte utifrån påverkan på individnivå. Mot bakgrund av detta är det viktigt att i utredningsarbetet och vid bedömning av påverkan fokusera på att skydda djurens fortplantningsområden och viloplatser samt att undvika påverkan på särskilt hotade arter med en negativ populationsutveckling. I den syntesrapport som Naturvårdsverket och Vindval tagit fram om vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss (Rydell m fl 2011) har fågelarter som bör prioriteras vid tillämpning av artskyddsförordningen i samband med vindkraftsetableringar identifierats. Bland de prioriterade arterna återfinns: a) arter som är listade i fågeldirektivet och som häckar i Sverige, b) arter som är rödlistade och som inte har gynnsam bevarandestatus i Sverige samt c) arter vars populationer har minskat med mer än 50 % i Sverige under perioden 1975-2010. Hönsfåglar Hönsfåglar inkluderar fälthöns som rapphöna, vaktel och fasan, samt skogshöns som tjäder, orre, järpe, fjällripa och dalripa. Rapphöna och vaktel är upptagna på den svenska rödlistan som nära hotade (NT). Orre, järpe och tjäder är upptagna i fågeldirektivets bilaga 1. Inventering av skogshöns vid Duvhällen Sida 2 av 8

Gemensamt för hönsfåglarna är att de har dålig manövreringsförmåga i flykten och riskerar att kollidera med mänskliga konstruktioner som master, ledningar och vindkraftverk. Vid vindkraftsexploateringar finns även risk för att arternas livsmiljö försämras. Framför allt anses spelplatser för tjäder och orre vara känsliga för förändringar (Zeiler & Grünschachner- Berger 2009, Rydell m fl 2011). Risker med vindkraftsutbyggnad Effekter av vindkraftsutbyggnad på fåglar består av tre huvudsakliga faktorer: kollisionsrisk, störning, och habitatförlust. Kollisionsrisk Hönsfåglar kolliderar relativt ofta med vindkraftverk och andra mänskliga konstruktioner (Rydell m fl 2011). I det europeiska fyndmaterialet över påträffade döda fåglar under vindkraftverk står hönsfåglar för 324 av 12 104 fynd, vilket utgör 2,7 % (Dürr 2015). I den svenska sammanställningen av fynd t o m 2010 (Ahlén 2010) är fasan påträffad men inte någon av skogshönsarterna orre eller tjäder. Fynden omfattar dock främst hönsfåglar som lever i öppna områden. Få eftersök av kollisionsdödade hönsfåglar som lever i skogslandskapet har gjorts. Vid vindkraftsparken på den norska ön Smöla (Bevanger m fl 2010) samt vid Storruns vindkraftsanläggning i Jämtland (Falkdalen m fl 2009) har emellertid ett flertal dalripor påträffats döda under vindkraftverk. En studie utförd i Österrike konstaterade att vindkraftverk placerade nära spelplatser för orre orsakade flera kollisioner med flygande orrar (Zeiler & Grünschachner-Berger 2009). Kollisioner tycks främst ske med vindkraftverkets pelare och i mindre utsträckning med rotorbladen (Falkdalen m fl 2009, Bevanger m fl 2010). På grund av populationernas storlek är det emellertid osannolikt att kollisionsrisken med vindkraftverk totalt sett skulle innebära något hot mot de svenska populationerna av skogshöns om rekommenderade skyddsåtgärder vidtas (Rydell m fl 2011). Habitatförlust och störning En viktig problematik vid riskbedömning för hönsfåglar i samband med vindkraftsetableringar är huruvida en etablering kan medföra störning och/eller habitatförstöring av viktiga miljöer. Särskilt för de spelande skogshönsarterna tjäder och orre framstår bevarandet av spellokaler som den viktigaste försiktighetsåtgärden (Zeiler & Grünschachner-Berger 2009, Rydell m fl 2011). För hönsfåglar har man dock observerat en tillvänjning efterhand vid förändringar i miljön. Rydell m fl (2011) anger att flertalet studier visar på ett minskat störningsavstånd hos hönsfåglar några år efter en vindkraftsetablering. Tjädern uppehåller sig under vinterhalvåret i tallskogar, gärna äldre skog med olika typer av markvegetation. Under denna tid betar den tallbarr från trädkronorna. När äggen kläckts tar honan kycklingarna till fuktiga områden, ofta myrkanter eller mossar, där de har gott om insekter att äta. Hanarna, som inte hjälper till med kycklingarna, håller sig kvar i tallskog med rik markvegetation, gärna blåbärsris. Tjädertupparna samlas på en spelplats under april-maj och försvarar var sitt mindre område av spelplatsen. Honorna väljer därefter tupp efter kvaliteten på hans område. En typisk spelplats är en gles tallskog eller glänta med närhet till fuktiga områden. Spelplatsens placering är ofta densamma varje år och spelplatsen är beroende av placeringen av tjädertupparnas revir samt förekomst av lämpligt spelplatshabitat. Tjäderpopulationen i landet bedömdes som stabil eller svagt minskande under perioden 1977-2006 (Ottvall m fl 2008). Under den senaste tioårsperioden är trenden mer tydligt vikande, framför allt i de norra delarna av landet (Green m fl 2016). Orren håller sig hela året i medelålders skog med inslag av lövträd. När kycklingarna kläcks i slutet av maj flyttar honan och kycklingarna till fuktigare områden där Inventering av skogshöns vid Duvhällen Sida 3 av 8

födotillgången är bättre, medan hanarna sprids över större skogsområden. Vintertid samlas fåglarna gärna i större flockar och ses ofta i lövträd när de äter knoppar. Orren är, liksom tjädern, en arenaspelare och i april månad samlas hanarna till spel på en mosse eller myr och man kan höra deras porlande spel på långt håll. Även öppna gräsytor i skogen, som skjutfält eller inägor, används. Senare under säsongen kan man höra ensamma orrtuppar som spelar, ofta från trädtoppar. Orrens populationsstorlek i landet minskade under perioden 1977-2006 (Ottvall m fl 2008) och minskningen har fortsatt under de senaste tio åren, framför allt i de södra delarna av landet. (Green m fl 2016). Bevarande av spelplatser för orre och tjäder anses vara en viktig faktor för att populationerna ska kunna fortleva utan att minska ytterligare. Rydell m fl (2011) föreslår buffertzoner på 1 km runt viktiga spelplatser för orre och tjäder. Bild 2. Potentiellt habitat för järpe inom den östra delen av projektområdet vid Duvhällen. Metod och utförande Fjärranalys Inför fältinventeringen genomfördes en fjärranalys för att utpeka potentiella habitat för skogshöns inom ett analysområde som sträcker sig 1 km utanför det planerade projektområdet vid Duvhällen. Fjärranalysen utfördes genom tolkning av flygbilder i IRspektrum över inventeringsområdet i kombination med analys av Skogsstyrelsens KNN-data över skogsålder och trädsammansättning. Flygbildstolkningen görs i stereo, vilket innebär att man ser en tredimensionell bild av landskapet. Detta underlättar tolkning av bl a trädskiktet, då skillnader i t ex trädhöjd syns tydligt. Infraröda bilder ger andra möjligheter att skilja på olika typer av vegetation än motsvarande färgbilder då reflektionsskillnaderna mellan olika växtslag, t ex barrträd och lövträd, är störst inom det infraröda våglängdsområdet. Följande kriterier användes för att definiera potentiella spelplatser/habitat: Inventering av skogshöns vid Duvhällen Sida 4 av 8

Tjäder: ett sammanhängande skogsområde om minst 5 ha beläget i hällmarkstallskog eller vid myrkant. Området ska helst bestå till minst 50 % av 80-årig eller äldre tallskog. Förekommer inte lämpliga habitat som är större än 5 ha, kan även mindre områden definieras som lämpliga habitat för tjäderspel. Orre: öppna och flacka ytor med en minsta areal om 100 x 100 m, företrädesvis större trädfria myrar eller åkermark. Andra miljöer som kan definieras som lämpliga för orrspel är t ex inägor och hyggen. Järpe: Sumpskogar, oavsett dominerande trädslag. Kring alla identifierade sumpskogar lades en buffertzon på 35 m för att avgränsa möjliga järphabitat (figur 2). Vid fjärranalysen identifierades sju områden som möjliga att hysa tjäderspelplatser, där fyra ligger samlade strax väster om projektområdet (Figur 3). De senare har rent habitatmässigt goda förutsättningar men närhet till större väg och motocrossbana gör området mindre lämpligt. En potentiell spelplats för orre finns i den södra delen av projektområdet (Figur 3). Fältinventering Inventeringen av skogshöns har utförts inom ett analysområde som omfattar projektområdet för vindkraftsetablering samt ett område om 1 km utanför detta (Figur 3). Samtliga områden som pekats ut som potentiella spelplatser för orre och tjäder vid fjärranalysen besöktes. Dessutom undersöktes potentiella habitat för järpe genom att långsamt vandra i områdena och under regelbundna stopp spela upp järpens spelläte för att trigga igång revirhävdande tuppar. Även kringliggande områden till de som uppmärksammats via fjärranalys genomsöktes under vandring om de ansågs innehålla gynnsam biotop för skogshöns. Inventeringen utfördes 19-21 april 2016 av Roine Strandberg. Fältinventering av skogshöns görs under den period då skogshönsspel pågår som mest intensivt, 15 april 5 maj. De områden som identifierats som lämpliga habitat för tjäderspel undersöks noggrant efter spår av tjäder, såsom färska spillningshögar, natträd med betskador, tappade fjädrar, mm. Om spår av natträd med tillhörande spillningshögar påträffas genomsöks närområdet för att utreda förekomst av ytterligare natträd som indikerar var spelplatsens centrum är belägen. Vid fältinventeringen genomsöks även områden som inte på förhand har identifierats som lämpliga spelplatshabitat om dessa områden, i fält, bedöms hysa lämpliga spelplatsmiljöer. Om en trolig spelplats påträffas genomförs ett kvällsbesök då antalet inflygande tuppar räknas. Detta ger ett tillförlitligt mått på hur många tjädertuppar det finns som använder spelplatsen. I de fall då flera troliga spelplatser påträffas i ett område kan kvällsbesök kompletteras med autoboxar med inspelningsfunktion som placeras vid spelplatserna. Om det vid ljudanalysen av autoboxarna visar sig förekomma tjäderspel genomförs kvällsbesök även på dessa spelplatser för att antalet tjädertuppar ska kunna bestämmas. De habitat som identifierats som lämpliga för orrspel besöks under tidig morgon. Spelande orrar hörs över stora avstånd, varför det är relativt enkelt att konstatera spel. För att räkna antalet orrtuppar används hand- eller tubkikare. Järpmiljöer besöktes företrädesvis under morgon förmiddag, se figur 2. Inventering av skogshöns vid Duvhällen Sida 5 av 8

Figur 2. Habitat som kan vara lämpliga för järpe vid Duvhällen. Materiel Vid fjärranalysen har digitala infraröda flygbilder tolkats med mjukvaran DAT/EM Summit Evolution i kombination med ArcGIS 9,3. Positioner i fält har bestämts med en Garmin Dakota 20 GPS med Friluftskartan pro. Övrigt kartunderlag har utgjorts av terrängkartan. Inventering av skogshöns vid Duvhällen Sida 6 av 8

Figur 3. Habitat som kan vara lämpliga för spelplatser för orre och tjäder vid Duvhällen. Resultat Inga spelplatser för tjäder eller orre påträffades under inventeringen och ingen spillning kunde påträffas trots noggrant eftersök i lämplig biotop. Inte heller några spår som tyder på förekomst av järpe kunde påträffas trots ihärdigt uppspelande av järpsång i samtliga lämpliga skogshabitat inom området. Paret Fuxgård, boende vid Rostock, som strövat i området i över 40 år, gav information om att orre förekommit med en spelplats fram till för några år sedan. Spelplatsen var på åkermark vid Torpunga längs vägen mot Torpa strax söder om området. I övrigt kände inte de till några skogshönsförekomster i området trots mycket god lokalkännedom och stort naturintresse. Hållbar exploatering Eftersom varken tjäder, orre eller järpe påträffats inom det aktuella projektområdet gör Ecocom AB bedömningen att risken för kollisioner mellan aktuella arter och vindkraftverk är försumbar. En tidigare känd förekomst av orrspelplats vid Fyrby gör att arten fortfarande kan fortplanta sig inom området men då endast med några enstaka kullar. Inventering av skogshöns vid Duvhällen Sida 7 av 8

Bild 3. Potentiellt habitat för tjäderspelplats strax väster om projektområdet vid Duvhällen. En tungt trafikerad intilliggande väg och en motocrossbana inom området gör dock att platsen inte lämpar sig för de störningskänsliga tjädrarna. Referenser Ahlén, I. 2010. Fågelarter funna under vindkraftverk i Sverige. Vår Fågelvärld 69(4):8 11. Artportalen.2011. Rapport om en död tjädertupp med bifogad bild. Rapportör Benny Ahlnér. Bevanger, K., Berntsen, F., Clausen, S., Dahl, E.L., Flagstad, Ø., Follestad, A., Halley, D., Hanssen, F., Johnsen, L., Kvaløy, P., Lund-Hoel, P., May, R., Nygård, T., Pedersen, H.C., Reitan, O., Røskaft, E., Steinheim, Y., Stokke, B. & Vang, R. 2010. Pre- and postconstruction studies of conflicts between birds and wind turbines in coastal Norway (BirdWind). Report on findings 2007-2010. - NINA Report 620. 152 pp. Cramp, S. & Simmons, K.E.L. 1980. The Birds of the Western Palearctic, Volume II. Oxford University Press, Oxford. Dürr, T. 2015. Bird fatalities at windturbines in Europe. www.mugv.brandenburg.de/ cms/detail.php/bb1.c.312579.de. Landesamt für Umwelt. Uppdaterad 2015-12-18. Landesamt für Umwelt, Gesundheit und Verbraucherschutz, Brandenburg. Stand vom: 2014-04-07. Falkdalen, U., Falkdalen-Lindahl, L. & Nygård, T. 2009. Fågelundersökningar vid Storruns vindkraftsanläggning, Jämtland. Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2016. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling - Årsrapport för 2015. Biologiska institutionen, Lunds universitet, Lund 2016. Gärdenfors, U. 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Ottvall, R., Edenius, L., Elmberg, J., Engström, H., Green, M., Holmqvist, N., Lindström, Å., Tjernberg, M. & Pärt, T. 2008. Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige. Naturvårdsverket rapport 5813. Rydell, J., Engström, H., Hedenström, A., Kyed Larsen, J., Pettersson, J., Green, M. 2011. Vindkraftens påverkan på fladdermöss och fåglar syntesrapport. Vindval. SOF. 2009. Sveriges Ornitologiska Förenings policy om vindkraft. Zeiler, H. & Grünschachner-Berger, V. 2009. Impact of wind power plants on black grouse Luryrgus tetrix in Alpine regions. Inventering av skogshöns vid Duvhällen Sida 8 av 8