Vildmarkskulturprogram för elever i årskurserna 1. 3.

Vildmarkskulturprogram för elever i årskurserna 1. 3. Tid: ca 3 4 h Tema: vildmarkskulturhistoria, människan och naturen, att röra sig i naturen, allemansrätt, djurkunskap, jakt, viltvård Tidspunkt: vår, sommar och höst Plats: utomhus, skogsområde/parkområde behövs för programmet Målsättning: att barnen får en inblick i vår vildmarkskulturhistoria, att genom upplevelser och lek få röra på sig i naturen och lära sig om naturen, att lära sig om allemansrätten, att få kunskap om olika viltarter och deras levnadsmiljöer, att få en större förståelse för jakt och viltvård idag, att träna upp sociala förmågor: att fungera tillsammans i gruppsituationer och lära sig lyssna på och respektera andra. Material: Bild av en hällristning. Rep och bilder för tidsperioderna. Papperstejp. Frågeblanketter. Material att hänga upp frågeblanketterna med. Papperslappar och blyertspennor. Stenar i mindre storlek till en av stationerna. Tavelkritor/vatten lösliga tuscher. Järppipa/bjällra/koskälla. Rep. Band. Sax. Knivar avsedda för barn. Björnsagan. Lapp med björnens olika smeknamn. Eventuellt en björn handdocka eller mjukis björn. Bindel. Bild av tjäder och mård. Bild av mink och mårdhund. Råd för programmet: Försök finna ett område där det finns en skog i närheten. Det behöver också finnas ett öppet område för lek. Fågellockande visselpipa (t.ex. järppipa) är ett bra sätt att samla barnen vid de olika programpunkterna eller då vildmarksguiden behöver få barnens uppmärksamhet. Berätta om järpen och visa bild av järpe. Järptuppen visslar högljutt på våren och hösten. Typisk revirfågel och därför lätt att locka till sig med en pipa. Roligt också om man själv kan härma en fågel. En liten bjällra eller en liten koskälla kan också användas om man inte får tag på en järppipa. Programmet innehåller några korta berättelser. Det är till fördel om vildmarksfaddern kan berätta historierna för barnen utan att läsa texten innantill från ett papper. Berättartekniken kallas Storytelling. Då blir berättelserna mera levande och lockande för barnens fantasi. Ett bra tips då man lär sig historier är att se berättelsen i bilder i sitt huvud. Då vet berättaren vad som skall hända i historien och kan återge den med sina egna ord. Berättelserna är skrivna i kursiv stil. Om det känns svårt och inte naturligt att berätta historierna har man pappret till hjälp. Om någon av berättelserna känns för långa och gruppen inte klarar av att lyssna kan berättelserna förkortas. Det är ändå alltid bra att börja en uppgift/lek med att berätta något om historien, människan och djuret. Gjord av: Mikaela Granqvist, miljöfostrare

Introduktion i ring Tid: 20 min Material: Bild av en hällristning. Rep och bilder för tidsperioderna. Papperstejp. Ni kan stå eller sitta i ring, om det finns något trevligt ställe, eftersom introduktionen börjar med en historia/berättelse. Introduktionen börjar med presentation av vildmarksfaddern och av dagen/temat. Eventuellt presentation av barnen beroende på hur många de är. Kommer barnen på ett djur som börjar med samma bokstav som deras namn? Berättelse: Det var en gång för länge länge sedan, för flera tusentals år sedan, att Finland var täckt av ett tjockt lager av is. Isen kunde på vissa platser vara några kilometer tjock. Här kunde ingen bo. Så blev vädret småningom varmare och isen började smälta och dra sig tillbaka norrut. Kvar blev hav och bara marker. Så småningom började det växa skog här. Människor flyttade från söder och sydost hit till Finland. Det var stenåldersmänniskorna. Livet här uppe i norr var ett hårt liv. Människorna måste hela tiden röra på sig för att få mat för dagen. De var jägare, fiskare och samlare. Stenåldersmänniskorna hade stora områden att fånga in mat på och flyttade runt efter årstiderna. De var nomader. Allt omkring dem var vildmark. Under sommaren bodde människorna mera längs kusterna och fångade fisk och säl, medan många under vintern flyttade in i landet och jagade älg, hjort, ren och bäver. Då det började växa stora skogar här fanns det också bär, svamp och vilda växter man samlade in. Man samlade också in fågelägg. Både män och kvinnor jagade och fiskade och man har funnit bilder som stenåldersmänniskorna ristade in på klippor av deras jakt och fiske. Bilderna på klipporna kallas hällristningar och de kunde påverka jakt- och fiskelyckan. Man tog tillvara djurpälsarna och skinnen och använde dem till kläder och till att bygga hus. Man kunde också använda pälsarna och skinnen till att byta till sig olika saker. Jakt och fiske var helt livsviktigt för våra förförfäder i tusentals år. De hade en stor kännedom om naturen och hur man skulle leva helt enligt naturens villkor och enligt det som naturen kunde ge under olika årstider. Då vildmarksfaddern berättar om hällristningar går en annan vuxen runt i ringen och visar bild av en hällristning. Uppgift: Historiska händelser riskerar ofta att bli abstrakt. Det är svårt att tänka sig in i en annan tid och det är svårt att förstå tidsskalan. För att tidskalan skall bli begriplig kan man använda sig av ett tidsrep med de olika perioderna markerade och åskådliggöra med bilder. Använd ett vanligt rep som man snurrar i cirkel och längs med repet läggs bilder vid de olika markeringarna för tidsperioderna. Markeringarna kan göras på förhand på repet med papperstejp. Repet behöver inte vara i cirkel, det kan också vara utdraget. Tidsrepet läggs i mitten av er introduktionsring. För mindre barn görs detta enkelt och alla tidsåldrar behöver inte vara med (stenåldern, bondetidens början, järnåldern och nutiden). Fundera tillsammans på de olika tidsperioderna i människans historia här i Norden. Då kan barnen sätta in de olika berättelserna och aktiviteterna i ett sammanhang längs en tidsaxel.

Tidsrepet kan finnas kvar på marken under hela programmet. Källa: Forntida teknik. Att lära in ute året runt. Mats Wejdmark & Robert Lättman-Masch. Outdoor teaching, 2011. Fundera till sist tillsammans med barnen vad som hände sedan då människan började odla marken och ha boskap. - Hur gick det med jakten och fisket? Hur länge var de viktiga? - Varför jagar man, fritids fiskar man och samlar in bär och svamp idag? - Finns det jägare och fiskare i er familj? Var någon av era mor- eller farföräldrar eller deras föräldrar jägare, bönder eller fiskare? - Tidigare var allt vildmark. Vad är vildmark idag? Jakt, fiske och insamling av bär och svamp är idag en hobby och är för många ett bra sätt att komma ut i naturen. Naturhobbyn gör att vi mår bra och vi håller oss friska. Det man jagar, fiskar och samlar in är bra och ekologisk mat. Som jägare och fiskare måste du ha stor kunskap om många saker, precis som våra förfäder. 1. Uppgift: Stationer med frågor/uppgifter om vildmarkskultur Tid: 30 45 min Material: Frågeblanketter (bra att laminera pappren). Material att hänga upp frågeblanketterna med. Papperslappar och blyertspennor. Stenar i mindre storlek till en av stationerna (en sten för varje barn). Tavelkritor/vatten lösliga tuscher. Järppipa/bjällra/koskälla. Råd till stationerna: I grupper på 3 4 barn. Om det finns 7 åringar som ännu inte kan läsa så bra, behöver de vara i grupp med någon som kan läsa eller någon vuxen i gruppen. Det finns 8 frågor/uppgifter. Välj själva hur många stationer ni har, beroende på hur många barn det finns i gruppen och hur mycket tid ni har. Lägg ut frågorna i omgivningen så att de är synliga, men ändå med ett visst avstånd från varandra så att varje station inte stör en annan station. Stenarna läggs vid ritningsstationen. Barnen går från en station till en annan som är ledig. Vildmarksfaddern visslar i sin pipa då barnen skall byta station. Stationen med uppgifter kan ta längre stund än stationerna med frågor. Se till att det finns tillräckligt med tid för uppgifterna. Barnen vid stationer med frågor får vänta lite eller prata om det som frågan gäller. Vildmarksfaddern står under uppgiften vid stationen där barnen ritar på stenar. Vildmarksfaddern följer med när barnen är klara med att rita och visslar då. Vildmarksfaddern ser till att barnen inte ritar för länge och att ritade stenar läggs på sidan om för utställning. Under programmet finns hoppeligen flera än en vuxen. De andra vuxnas uppgift är att se till att barnen byter till olika stationer då pipan visslar, att grupperna är samlade, hjälper till om det behövs och ser till att det inte är flera än en grupp vid varje station. Det bästa är om varje grupp har en vuxen med, men oftast räcker de vuxnas antal inte till.

Introdusera uppgiften med stationerna och berätta att nu får barnen fundera på vildmarksliv och jakt förr och idag genom att svara på frågor och göra några uppgifter vid olika stationer. Dela in barnen i grupper. Berätta hur uppgiften med stationerna går till. Var tydlig med att man först kan byta station när det visslar i pipan och endast vara en grupp vid varje station. Om man har svarat färdigt på en fråga vid en station kan man tillsammans fortsätta fundera på frågan tills pipan visslar. Avslutning: Ni samlas först och går sedan runt till stationerna för att tillsammans fundera på uppgifterna och svaren och se på utställningen. Få fram det viktigaste, men håll avslutningen ganska kort. Stationerna: Uppgift: Rita en hällristning av ditt favoritdjur på en sten med kritor. Gör en utställning av era hällristningar vid stationen. Bilden ger dig lycka i framtiden! Våra förfäder ristade bilder av djur på klippor och i grottor för att få jakt- och fiskelycka. Vid genomgång: Gå och titta på hällristningsutställningen. Barnen kan ta med sin egen sten hem. Fråga: Varför jagade våra förfäder mycket ekorre? Varför jagades ekorren nästan bara under vintern? Idag behöver människan inte jaga mycket ekorre. Det är mest mården som jagar ekorren idag. Mården är skicklig på att klättra i träd. Vad tycker du att ser roligast ut på ekorren? Berätta för de andra. Svar: Man jagade ekorren för pälsen skull. Den var ett mycket viktigt pälsvilt och jagades mest under vintern. Pälsen är som tjockast under vintern och är grå till färgen då ekorren byter till vinterpäls. På många ställen fick man inte jaga ekorren innan den bytt päls, för då var pälsen renast. Av pälsen kunde man endera göra kläder och saker till sig själv eller byta till sig andra nödvändiga saker. Ekorren kunde också dryga ut människans matförråd. Fråga vad de tyckte ser roligast ut på ekorren? Uppgift: Samla in blad av växter som ni tror kan användas till att sätta på ett sår för att läka såret. Våra förfäder kunde inte gå till en butik för att köpa plåster eller sårsalvor. De använde växter från naturen för att läka sår. Det kan man också göra ännu idag. Ta med er av de olika blad ni hittar. Hittar ni det här bladet? Det är groblad. (bild av groblad). Vid genomgång: Hittade någon grobladet? Om inte, försök hitta den tillsammans. Berätta om hur grobladet användes till sårläkning. (Tidigt på våren kan denna station lämnas bort, om det ännu inte finns blad). Fråga: Att kunna göra upp eld var en av de viktigaste kunskaperna människan hade för att kunna flytta hit till kalla Finland. På vilka alla sätt kunde elden hjälpa stenåldersmänniskan?

Har du någongång själva lagat upp eld? Berätta för de andra när och var. Svar: Med hjälp av elden kunde människan värma sig och få ljus. Elden kunde också användas för att laga, torka och röka mat. Elden kunde hålla rovdjuren borta. Med tiden lärde man sig att nyttja elden för tillverkning av keramikkrukor och för framställning av järn. Hur viktig är elden idag? Uppgift: Hitta ditt eget naturställe. Välj ett ställe i naturen nära stationen där ingen annan sitter riktigt nära dig. Var helt tyst och njut av naturen med alla sinnen tills visselpipan ljuder. Genomgång: Några av barnen berättar om sin plats. Vad upptäckte de? Vad hörde de? Hur kändes det? När man går omkring i vildmarken och också som jägare får man uppleva många lugna, tysta fina stunder helt ensam med naturen. Fråga: Vilket djur hjälpte människan i jakten redan under stenåldern? Detta djur hjälper till i jakten ännu idag. Vet du olika sorts raser av det här djuret som är med i jakten? Svar: Berätta lite om hunden som hjälp under jakten. Vilka raser visste barnen? Uppgift: Visa åt varandra åt vilket håll ni tror norr och söder är. Vilka ledtrådar i naturen kan man finna? Försök finna olika ledtrådar. Våra förfäder kunde enbart orientera sig i naturen med hjälp av de ledtrådar naturen gav dem. Vid genomgång: Barnen får visa var de tror norr och söder är. Fråga och berätta hur man i naturen kan få ledtrådar. Myrstackar. Björkens näver. Kvistar på träden. Lavar och mossor på stenar. Stubbarnas årsringar. Hittade barnen några ledtrådar i naturen runtomkring? Vad kan man ha som hjälpmedel idag för att orientera sig i naturen? Fråga: Vilka andra sätt använde våra förförfäder, förutom spjut och pilbåge, att fånga in sina byten? Om man har jakt som hobby idag använder man gevär. Finns det ännu idag några urgamla metoder att fånga in ett byte? Har du någongång prövat skjuta med en pilbåge mot en tavla? Berätta för de andra. Svar: Förutom att man jagade med spjut och pilbåge grävde man fångstgropar och gjorde upp fällor och snaror. Idag använder man ännu fällor (mårdhund, rävar, minkar) och snaror (ripa i Lappland) för vissa djur och områden. Skulle man få använda spjut i jakten ännu idag? (ta upp om att djuren idag måste avlivas på ett så snabbt och så smärtfritt sätt som möjligt, eftersom vi idag har möjlighet till det).

2. Tapio skogsguden/kungen Efter stationerna samling i ring med en kort berättelse Tid: 10 min Material: Inget För länge sedan trodde våra för förfäder att det fanns en skogsgud/konung och hans namn var Tapio. Han styrde och härskade över skogen och beskyddade skogsdjuren. Han hade makt att ge djuren till jägarna som byte eller låta djuren gå fria. Tapio bodde i skogen Tapiola och hans fru var skogsgudinnan Mielikki. Tapio var människolik och han kunde komma och sätta sig vid lägerelden. Han var otroligt lång, som en gran, och hans huvud var uppe bland grantopparna. Men han kunde byta storlek och skepnad. Ibland tog han skepnaden av en fågel. Tapio hade ett bord utanpå en lågväxt och tät gran. Människorna hämtade gåvor till Tapios bord, offergåvor. Det kunde vara matvaror eller en del av fångsten. Då kunde man få god jaktlycka och man kunde på det sättet hålla sig på god fot med Tapio. Det står skrivet om Tapio och hans familj i Kalevala. Våra förfäder hade stor respekt för skogen och de som bodde i skogen, både djur och skogsväsen. Källa: Tuo hiisi hirviäsi. Metsästyksen kulttuurihistoria Suomessa. Heikki Lehikoinen. Teos. 2007. Talven taikaa. Sanna Koskinen, Erkki Makkonen och Kirsi Verkka. 2001. Hur upplevs skogen idag? Finns det något mystiskt och heligt i skogen idag? Vad kan ge jaktlycka idag? Vad tycker ni om nedskräpning och att man hugger ned hela skogar? Har vi människor idag respekt för skogen och de som bor där? Kanske ger naturen och skogen i sig själv en stor lycka åt människan idag. Många människor bor i städer och ser betong och asfalt och är mycket inomhus. Många människor är stressade och det händer alltför mycket hela tiden omkring dem. Lycka är för många tystnad, lugn och ro i skogen eller vid havet och att uppleva naturen med alla sina sinnen. För jägaren idag kan lycka innebära att få vara i naturen. 3. Uppgift: Tillverka redskap och verktyg Tid: 30 min Material: Rep. Band. Sax. Knivar avsedda för barn. Stenåldern var den period då man började tillverka verktyg och redskap. Börja med att fråga vad barnen tror att man använde för olika verktyg och jaktredskap under stenåldern. Barnen hittar och letar efter naturföremål från området i naturen omkring er. Barnen tillverkar verktyg, köksredskap eller jaktvapen av föremålen. Endera kan barnen på förhand då de får uppgiften bestämma vad de vill tillverka och försöka finna materialet eller så låter man dem bli inspirerade av det som hittas. De kan också uppfinna egna verktyg. Barnen får ro att tillverka redskap och verktyg i ca 20 min. Barnen har tillgång till band och rep vid tillverkningen av redskap och verktyg. Barnen behöver antagligen hjälp

av de vuxna med att binda samman olika delar. Gå igenom allemansrätten. Vad kan man samla in och vad inte, var får man röra sig? Vildmarksfaddern och de andra vuxna hjälper barnen under uppgiften, har knivar och hjälper barnen att tälja. Efter övervägande och kontroll av säkerhet kan barnen i tur och ordning få tälja själva. Exempel på jaktredskap: klubba: binda ihop en sten med en pinne, spjut (endera hitta en lång pinne och tälja ändan vass eller binda en långsmal sten på ändan av pinnen, pilbåge (använda rep till att binda ihop en pilbåge, tunna pinnar till pilar, eventuellt tälja). Exempel på andra verktyg: slevar, knivar m.m. Avslutning: alla får visa vad de tillverkat och berätta vad det är. Diskutera vilka verktyg, jaktredskap och andra redskap vi har idag jämfört med vad barnen har tillverkat. Under stenåldern hade man inte rep eller band, utan använde senor för att fästa ihop redskap och verktyg. Barnen får ta med hem de verktyg och redskap de byggt. Källa: Forntida teknik. Att lära in ute året runt. Mats Wejdmark & Robert Lättman-Masch. Outdoor teaching, 2011. Tuo hiisi hirviäsi. Metsästyksen kulttuurihistoria Suomessa. Heikki Lehikoinen. Teos. 2007. 4. Björnen Saga och lek Tid: 30 45 min Material: Björnsagan. Lapp med björnens olika smeknamn. Eventuellt en björn handdocka eller mjukis björn. Introduktion: För våra förfäder var björnen ett heligt djur. Björnen var inte ett vanligt skogsdjur utan mer som en skogsmänniska som man trodde förstod vad man sade. Björnen ansågs vara mycket klok och härskare över skogen. Björnen hade många krafter som man inte kände till och man respekterade björnen. Man ansåg den inte vara ett rovdjur och man trodde inte på att björnen anföll människan utan någon speciell orsak. Om en björn blev arg och anföll en människa trodde man att en häxa hade hetsat björnen att bli arg. I alla sagor var ändå inte björnen det klokaste djuret i skogen. Det finns gamla finska djursagor för barn och en är den här. Den berättar också om hur det blev så att björnen började äta myror. Ta fram handdockan eller mjukisdjuret om du har tillgång till en sådan och känns rätt för dig att använda en. Låt djuret berätta. Passar bra ännu för klass 1 och 2 med handdocka eller mjukisdjur. Ni kan stå i ring. Saga om Björnen och myran Då björnen gick omkring i skogen mötte den en myra. Björnen tittade medlidsamt på den lilla myrans bestyr vid tallens rötter. - Nog kan du vara liten och obetydlig. Titta nu hur stor och mäktig jag är jämfört med dig! sa björnen. Björnens mallighet gjorde inte stort intryck på myran. Den tittade på björnen och sa obekymrat: - Nog är du mycket större än mig och kanske är du också stark, men inte är du lika stark som jag!

Ett sådant påstående roade björnen. Den började skratta så att den nästan inte kunde sluta skratta. Myran väntade artigt tills björnen hade lugnat sig och sade då: - Vi kunde ju pröva. Båda bär en lika tung sten som sin egen kroppsvikt i käken ända upp till toppen av tallen. - Nå, allt skall man nu höra! brummade björnen, men gick ändå med på tävlingen. Myran tog en sten från marken som var lika stor som den själv och bar den i munnen upp till tallens topp. Myran ropade därifrån, att där är den redan och hämtade på samma gång stenen ner tillbaka. Björnen försökte grabba tag i en sten, som var lika stor som den själv, med sina käkar, men det gick ju inte alls. Att föra stenen till trädets topp kunde han inte ens drömma om. Det hjälpte inget annat än att björnen måste medge till myran han hade förlorat. Men så arg blev björnen ändå över sin förlust, att den tog myran i sin tass och åt upp den. Sedan dess har björnar ätit myror. Källa: Suomen lasten eläinsadut. Pirkko-Liisa Surojeg. Otava 1997. (Övers. Mikaela Granqvist) Lek: Björnen - skogens konung Eftersom man trodde att björnen förstod vad man sade fick människorna förr inte säga björnens namn, alltså namnet Björn. Det var för heligt för att uttalas och kunde vara olycksbringande om man sade namnet Björn. Om man sade björnens namn kunde den vända sig mot den människan och bli arg. Därför använde man olika omskrivningar och smeknamn för björnen. På svenska finns t.ex. smeknamnen: Brunpäls, Storfot, Myrtass och Nalle. På finska finns smeknamnen, t.ex. Matti, Metsävaari, Vanha, Haltia, Suuriherra, Otso, Jumalan mies. Bekanta er alla i gruppen först med de smeknamn som fanns/finns för björnen. Kommer barnen på några fler namn? Varför har björnen fått en del av dessa namn? Ni kan gärna också ha med en del finskspråkiga namn så att barnen vet vad björnen har kallats på finska här i Finland. Brunpäls Myrtass Bamse Styggnacke Honungstass Matti Vanha Hän Metsävaari Storfot Nalle Skogskisse Basse Otso Suuriherra Jumalan Mies Haltia I leken väljs en eller flera björnar, beroende på hur stor gruppen är. Resten av barnen är våra förfäder. Märk ut ett område som är människornas skydd, deras hem. Björnen eller björnarna sover t.ex vid ett träd eller bakom en sten. Människorna går omkring i skogen/området för att finna mat eller bränsle till lägerelden. Människorna måste gå långt bort från sitt hem för att finna mat och bränsle. På ett tecken från vildmarksfaddern (sätt upp handen högt) märker människorna att det finns björn i närheten och

ropar dens olika smeknamn. Är du vaken farbror..? Björnen/björnarna har ögonen fast. Om någon ropar björnens riktiga namn, blir den arg och vaknar. Då försöker den få fast alla människor som rör sig i skogen/området. Människorna kan rädda sig genom att springa till skyddet, hemmet. De som blir fast blir nästa gång björnar. De som räddat sig och de/den som tidigare var björn fortsätter nästa omgång att vara kringströvande människor. De vuxna är med i leken. Om det finns tid kan ni leka leken några gånger. Fundera tillsammans vad man skall göra om man stöter på en björn i skogen. Våra förförfäder kunde också jaga björn och det gjordes med stor respekt. Man jagade den alltid vid vinterboet, men man väckte alltid björnen först. Annars kunde björnens själ bli kvar och spöka för folket. Det var väldigt svårt att fälla björnen och lyckades jakten blev det en stor fest. Idag får man enbart fälla björn med speciallov. Källa: Talven taikaa. Sanna Koskinen, Erkki Makkonen och Kirsi Verkka. 2001. (Bearbetad och översatt till svenska av Mikaela Granqvist). 5. Uppgift: Viltvård Tid: 30 min Material: Inget Då stenåldersmänniskorna levde här i Finland var all natur vildmark. Djuren som också kom hit trivdes bra och det fanns olika sorts natur för dem. När människan började hugga skog, odla marken och bygga städer och vägar förändrade människan naturen. Människan har påverkat en stor del av Finlands natur och också förstört en del av naturen så att många djur inte trivs och de blir färre. Men människan kan idag på nytt göra levnadsområdena bättre för djuren och göra så att olika djur trivs i vår natur. Naturvårdare och jägare jobbar för att djur som hör hemma i Finland skall trivas i vår natur. Jägarna kallar det viltvård. Vi människor är beroende av att det finns många olika sorters djur i vår natur. Diskutera kort först vad djur behöver för att leva. Var får de mat och vatten? Var får de skydd? Var kan de bygga bo och få ungar? Hur skall deras levnadsmiljöer se ut för att de skall trivas? Uppgift: Barnen delas in i grupper på 2-3 barn i varje grupp. Barnen gör upp ett inhägnat område med pinnar. De skall helst hitta ett område där det inte finns mycket annat än gräs eller jord. Berätta att det är ett minilandskap de har gjort och i verkligheten skulle området vara mycket större och hare, älg, hjortar och tjäder skulle finnas där. Barnen tittar först en stund på sitt område och funderar på om många djur trivs i området. Barnen skall sedan hämta material från naturen till området innanför ramen så att många djur trivs där. De bygger ett minilandskap med buskar, olika träd, stenar, gropar. Hur skall skogen se ut om de bygger ett skogsområde? Hur skall ett åkerområde se ut för att djur skall trivas? Repetera kort igen allemansrätten gällande vad man får ta och inte ta från naturen. Vildmarksfaddern går runt till de olika grupperna och ser vad de bygger och hjälper till vid behov.

Avslutning: alla barnen får visa upp sitt område och berätta på vilket sätt djuren trivs bättre i det område de nu gjort jämfört med hur det såg ut tidigare med bara gräs eller jord. Vad allt kan djuren nu få i området? Vilka djur? Skogsvården och huggandet av skogen har stor inverkan på skogsdjurens levnadsmiljöer. Åkermiljön kan också göras mera varierande och ge skydd för många djurarter. Dikesrenar och kantområden. Lekar relaterade till levnadsmiljöer och mat (välja en av dem) A) Tjäder och mårdleken (också en sinneslek, årskurs 1-3) Tid: 20 min Material: Bindel att ha för ögonen. Bild av tjäder och mård. Berätta kort om tjädern och mården och visa bilder av dem. - Förr i tiden kunde man jaga mycket tjäder då det fanns många tjädrar. Den var ett viktigt byte för våra förfäder. Det fanns stora skogsområden för tjädern med gammal skog. Varför jagar människan tjäder i vissa områden i Finland idag? Kan man jaga tjäder om de blir för få? - Om det inte finns andra tjädrar att spela emot på tjäderns spelplats kan tjäderns beteende ändras och den kan komma till människans gårdar och uppträda hotfullt. - Berätta för barnen vilka sinnen som gör att tjädern klarar sig och hur mården kan fånga fåglar. Mården är mycket skicklig på att klättra i träd. Mårdens favoritbyte är ekorre, men den kan också fånga större byten som tjäder. - Hur jagar mården? Vilka sinnen använder den? Varför jagade man förr en hel del mård? Leken påminner om spegelleken, men hörseln används istället för synen. Ett barn (tjädern) sitter på en sten (dens spelplats) och har ögonen förbundna. De andra barnen (mårdarna) sprider ut sig på ca 30-50 m avstånd (väl spridda från varandra) från tjädern. Vildmarksfaddern står hos barnet/tjädern vid stenen. På ett tecken från vildmarksfaddern börjar nu de andra barnen/mårdarna att smyga fram mot tjädern. Om tjädern hör ett ljud pekar han/hon i den riktningen ljudet kommer ifrån. Vildmarksfaddern ger då tecken till den mård, som åstadkommit ljudet, att sätta sig ned. Om någon av mårdarna lyckas komma ända fram till tjädern har den vunnit. Observera att mårdarna inte får springa fram - de måste hela tiden smyga. Kan lekas flera gånger. Den mård som kom först fram till tjädern blir tjäder i nästa omgång. Istället för mårdar kan barnen vara stenåldersmänniskor med pilbåge. Avslutning: Till sist får barnen samla in den mat tjädern äter under hösten (gräsväxter, bär och asplöv) och den mat tjädern äter under vintern (tallbarr, om det inte finns tallbarr så kan de finna något annat barr) och lägga vid stenen. Låt barnen också lägga lite småsten vid sidan av barren. Varför? Berätta att tjädern har mycket bra och skarp hörsel medan synen inte är så bra. Mården har bra syn och luktsinne.

Våra förfäders olika sinnen var också mycket bättre utvecklade än vad våra sinnen är idag. Då våra förfäder jagade tjäder måste de också kunna smyga väldigt tyst för att kunna med pilbågen träffa tjädern. Hurudan skog behöver tjädern för att trivas och kunna spela? När man hugger i en skog skall man tänka både på hur tjädern lever och på dens spelplatser. Källa: Svenska Jägarförbundet. http://jagareforbundet.se/documents/ung_jagare/skol_det_naturliga_kretsloppet.pdf B) Vad behöver älgen? (passar bra för klass 3, kan vara svår för klass 1-2) Tid: 20 min Material: Inget Gör två linjer cirka 10-20 meter från varandra på ett fält. Låt ¼ av gruppen stå utspridda på ena linjen och de andra utspridda på den andra linjen. Lagen ska stå med ryggarna mot varandra. Den lilla gruppen ska nu symbolisera älgar medan den större gruppen ska motsvara vatten, mat och skydd. Vad man är får man själv bestämma för varje ny omgång av leken. Vatten händerna mot munnen Mat - händerna mot magen Skydd - händerna över huvudet Älgarna ska även de välja vad de vill ha av vatten, mat och skydd. På en given signal vänder sig alla om och nu gäller det för älgarna att hämta vad de behöver dvs. hämta någon som visar samma tecken som de själva visar. Alla som blir hämtade av älgarna får gå över till deras sida och själva bli en älg. Om det är någon älg som inte hittar det den behöver dör älgen och får gå över och till det andra laget. Vildmarksfaddern är med i leken. Varje ny omgång av leken motsvarar i verkligheten ett levnadsår för älgen. Om man vill kan man göra ett diagram som visar antalet älgar varje år för att visa på vad som händer under en längre tidsperiod (t. ex. 10-20 år). Leken kan också utökas med att t ex en jägare sätts in och får ta de älgar som letar sina behov. Jägaren springer från sidan och fångar älgar och älgarna blir då jägare. En varg kan komma in från andra hållet och jaga älgarna. Jägaren får inte skjuta vargen eftersom den är fridlyst, men om det ändå skulle hända hamnar jägaren i fängelset och går av banan. Kolla även vad som skulle hända om det absolut inte finns någon mat eller vatten. Vad händer med antalet älgar då? Vad kan människan göra för att älgen skall ha mat och skydd? Älgen behöver äta ca 10 kg mat om dagen! Källa: Svenska Jägarförbundet. http://jagareforbundet.se/documents/ung_jagare/skol_det_naturliga_kretsloppet.pdf Talven taikaa. Sanna Koskinen, Erkki Makkonen och Kirsi Verkka. 2001.

6. Främmande arter Viltvård Naturvård Under de senaste århundradena (nutiden) har våra förfäder hämtat till Finland olika djur- och växtarter som inte naturligt skulle ha kunnat komma till vårt land. En del har kommit ända från Amerika, som t.ex. vitsvanshjorten, kanadaggåsen, bisamråttan och minken. Mårdhunden kom österifrån. På det sättet har människan också påverkat vår natur på ett sätt som inte alltid är bra. De nya djuren och växterna kan tränga undan och förstöra livsmiljöerna för de djur som naturligt har funnits här väldigt länge. Människan kan försöka genom jakt hålla så att det inte finns för mycket av de här nya djuren. Det gör att skadorna blir mindre av de djuren som människan hämtat hit. Springlek med små rovdjuren mink och mårdhund. Tid: 20 min Material: Bild av mink och mårdhund Berätta först lite om minken och mårdhunden och visa bilder på dem. Gör på marken två sträck med ca 30 m avstånd från varandra. Områdets storlek begränsas enligt hur stor gruppen är. En från gruppen går och stå i mitten mellan de båda sträcken och är fasttagare i leken. De andra i gruppen går och stå på det ena sträcket. Vildmarksfadderns uppgift är att innan leken börjar viska i varje barns öra om den är mink eller mårdhund. Då alla på sträcket fått veta vilket rovdjur de är ropar fasttagaren i mitten endera mink eller mårdhund. Om fasttagaren ropar mink skall alla minkar försöka springa till det andra sträcket. Fasttagaren försöker fånga så många minkar den kan. Har minkarna nått till det andra sträcket är de i skydd. Om man blir fast går man med till mitten och blir fasttagare. Säg till fasttagaren att inte turvis ropa mink och mårdhund, då vet smårovdjuren på förhand när de skall springa. Fasttagarna kan ropa djuren blandat så att smårovdjuren måste vara skärpta och hela tiden på väg att springa. Diskutera vilka skador minken och mårdhunden gör i vår natur. Varför vill man inte att det finns mycket av dem? Finns det andra djur som kan göra skada eller bära på sjukdomar. Räven. En av de största orsakerna att man jagar också räv idag. Att fånga smårovdjur gör att många andra djurarter och deras ungar klarar sig. Man kan förebygga så att smittsamma sjukdomar så som rabies och rävskabb inte sprids. Jägarna idag har en viktig roll då de jagar mink och mårdhund för att de inte skall bli för många. Källa: Nuorisotoiminnan ABC. Suomen metsästäjäliitto. 2014

Dagens avslutning Tid: 5 min Vid dagens avslutning går man kort igenom vad dagen handlat om. Vad barnen upplevt och upptäckter de eventuellt gjort. Fråga barnen vad de tyckt om dagen och vad som var roligast. Till sist kan man berätta något ännu som knyter ihop allting vi behandlat (hjälptext nedan) och vikten av respekt och skydd för naturen och vår miljö. Önska barnen goda stunder i naturen och vildmarken. Kanske någon också intresserar sig för jakt i framtiden. Naturen är lika viktig för oss idag som den var för våra tidiga förfäder. Det syre vi får från luften kommer från växterna och den mat vi äter kommer från naturen. En stor del av våra kläder görs av material som kommer från växter och djur. Också många mediciner kommer från naturen. Naturen i sig själv är också viktig. Naturen gör att människan mår bra. Många människor har olika hobbyn i naturen som ger dem upplevelser i naturen. För en del är jakt och fiske en viktig del av att vara i naturen. Vilken hobby man än har och vad man än gör i naturen är det viktigt att vi respekterar naturen och skyddar den.

JÄRPE Tomi Muukkonen

HÄLLRISTNING AV EN KVINNA SOM JAGAR Wikimedia

UPPGIFT: RITA EN HÄLLRISTNING AV DITT FAVORITDJUR PÅ EN STEN MED KRITOR. GÖR SEDAN EN UTSTÄLLNING AV ERA HÄLLRISTNINGAR VID STATIONEN. BILDEN GER DIG LYCKA I FRAMTIDEN! VÅRA FÖRFÄDER RISTADE BILDER AV DJUR PÅ KLIPPOR OCH I GROTTOR FÖR ATT FÅ JAKT- OCH FISKELYCKA.

FRÅGA: VARFÖR JAGADE VÅRA FÖRFÄDER MYCKET EKORRE? VARFÖR JAGADES EKORREN NÄSTAN BARA UNDER VINTERN? JOHANNA VUOLLET IDAG BEHÖVER MÄNNISKAN INTE JAGA MYCKET EKORRE. DET ÄR MEST MÅRDEN SOM JAGAR EKORREN IDAG. MÅRDEN ÄR SKICKLIG PÅ ATT KLÄTTRA I TRÄD. VAD TYCKER DU ATT SER ROLIGAST UT PÅ EKORREN? BERÄTTA FÖR DE ANDRA.

UPPGIFT: SAMLA IN BLAD AV VÄXTER SOM NI TROR KAN ANVÄNDAS TILL ATT SÄTTA PÅ ETT SÅR FÖR ATT LÄKA SÅRET. VÅRA FÖRFÄDER KUNDE INTE GÅ TILL EN BUTIK FÖR ATT KÖPA PLÅSTER ELLER SÅRSALVOR. DE ANVÄNDE VÄXTER FRÅN NATUREN FÖR ATT LÄKA SÅR. DET KAN MAN OCKSÅ GÖRA ÄNNU IDAG. TA MED ER AV DE OLIKA BLAD NI HITTAR. HITTAR NI DET HÄR BLADET? DET ÄR GROBLAD. WIKIMEDIA

FRÅGA: ATT KUNNA GÖRA UPP ELD VAR EN AV DE VIKTIGASTE KUNSKAPERNA MÄNNISKAN HADE FÖR ATT KUNNA FLYTTA HIT TILL KALLA FINLAND. PÅ VILKA ALLA SÄTT KUNDE ELDEN HJÄLPA STENÅLDERSMÄNNISKAN? METSÄHALLITUS HAR DU NÅGONGÅNG SJÄLVA LAGAT UPP ELD? BERÄTTA FÖR DE ANDRA NÄR OCH VAR.

UPPGIFT: HITTA DITT EGET NATURSTÄLLE. VÄLJ ETT STÄLLE I NATUREN NÄRA STATIONEN DÄR INGEN ANNAN SITTER RIKTIGT NÄRA DIG. VAR HELT TYST OCH NJUT AV NATUREN MED ALLA DINA SINNEN TILLS VISSELPIPAN LJUDER. VAD HÖR DU? VAD SER DU? VAD DOFTAR DET?

FRÅGA: VILKET DJUR HJÄLPTE MÄNNISKAN I JAKTEN REDAN UNDER STENÅLDERN? DETTA DJUR HJÄLPER TILL I JAKTEN ÄNNU IDAG. METSÄHALLITUS VET DU OLIKA SORTS RASER AV DEN HÄR HJÄLPREDAN I JAKTEN?

UPPGIFT: VISA ÅT VARANDRA ÅT VILKET HÅLL NI TROR NORR OCH SÖDER ÄR. Bild: Johanna Vuollet VILKA LEDTRÅDAR I NATUREN KAN MAN FINNA? FÖRSÖK FINNA OLIKA LEDTRÅDAR. VÅRA FÖRFÄDER KUNDE ENBART ORIENTERA SIG I NATUREN MED HJÄLP AV DE LEDTRÅDAR NATUREN GAV DEM.

FRÅGA: VILKA ANDRA SÄTT ANVÄNDE VÅRA FÖRFÄDER, FÖRUTOM SPJUT OCH PILBÅGE, ATT FÅNGA IN SINA BYTEN? OM MAN HAR JAKT SOM HOBBY IDAG ANVÄNDER MAN GEVÄR. FINNS DET ÄNNU IDAG NÅGRA URGAMLA METODER ATT FÅNGA IN ETT BYTE? HAR DU NÅGONGÅNG PRÖVAT SKJUTA MED EN PILBÅGE MOT EN TAVLA? BERÄTTA FÖR DE ANDRA.

Saga om Björnen och Myran Då björnen gick omkring i skogen mötte den en myra. Björnen tittade medlidsamt på den lilla myrans bestyr vid tallens rötter. - Nog kan du vara liten och obetydlig. Titta nu hur stor och mäktig jag är jämfört med dig! sa björnen. Björnens mallighet gjorde inte stort intryck på myran. Den tittade på björnen och sa obekymrat: - Nog är du mycket större än mig och kanske är du också stark, men inte är du lika stark som jag! Ett sådant påstående roade björnen. Den började skratta så att den nästan inte kunde sluta skratta. Myran väntade artigt tills björnen hade lugnat sig och sade då: - Vi kunde ju pröva. Båda bär en lika tung sten som sin egen kroppsvikt i käken ända upp till toppen av tallen. - Nå, allt skall man nu höra! brummade björnen, men gick ändå med på tävlingen. Myran tog en sten från marken som var lika stor som den själv och bar den i munnen upp till tallens topp. Myran ropade därifrån, att där är den redan och hämtade på samma gång stenen ner tillbaka. Björnen försökte grabba tag i en sten, som var lika stor som den själv, med sina käkar, men det gick ju inte alls. Att föra stenen till trädets topp kunde han inte ens drömma om. Det hjälpte inget annat än att björnen måste medge till myran han hade förlorat. Men så arg blev björnen ändå över sin förlust, att den tog myran i sin tass och åt upp den. Sedan dess har björnar ätit myror. Källa: Suomen lasten eläinsadut. Pirkko-Liisa Surojeg. Otava 1997. (Övers. Mikaela Granqvist)

Björnens namn på svenska och finska Brunpäls Myrtass Bamse Styggnacke Honungstass Matti Vanha Hän Metsävaari Storfot Nalle Skogskisse Basse Otso Suuriherra Jumalan Mies Haltia

Tjäder Metsähallitus

Mård Wikimedia

Mink Wikimedia Mårdhund Wikimedia