Utvärdering av Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige med fokus på uppbyggnadsarbetet och de framtida förutsättningarna
Landstingen i Gävleborg, Uppsala, Västmanland, Värmland och Dalarna bildar tillsammans Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige. Nätverket bildades år 2008 och är ett av totalt sex kunskapsnätverk i Sverige. Syftet med Kunskapsnätverket är att finna möjliga samordningsvinster, ge STI-frågorna större tyngd, finna gemensamma utvecklings- och forskningsområden samt ge möjlighet till kunskapsöverföring mellan de deltagande länen. Målsättningen är att minska antalet hiv/sti-fall, främja psykisk och sexuell hälsa samt minska antalet oönskade graviditeter. Kunskapsnätverkets organisation består av en styrgrupp med fyra smittskyddsläkare och en enhetschef för folkhälsa och samhällsmedicin, samt en arbetsgrupp kallad kärngrupp som utgörs av länens hiv/sti-samordnare. Kunskapsnätverket finansieras av statliga medel via Smittskyddsinstitutet.
Utvärdering av Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige med fokus på uppbyggnadsarbetet och de framtida förutsättningarna Elin Gottfridsson 2011-05-20 Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige - främjar regional kunskapsuppbyggnad och ett framgångsrikt hiv/sti-preventivt arbete
Sammanfattning I Sverige är det i huvudsak den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar som ligger till grund för det förebyggande och hälsofrämjande arbetet gällande sexuellt överförbara infektioner (STI). Den vanligast förekommande infektionen är klamydia, där ungdomar och unga vuxna (15-29 år) utgör den största andelen rapporterade fall. Staten har gett Smittskyddsinstitutet det övergripande uppdraget att samordna och följa upp arbetet kring hiv/sti i landet, samt fördela statsanslaget 2:8. Det finns sex regionala kunskapsnätverk som arbetar med hiv/sti-prevention. Syftet med utvärderingen är att studera uppbyggnadsarbetet av Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige samt identifiera förutsättningar för nätverkets framtida arbete. Metoden som användes var kvalitativ och tio enskilda intervjuer genomfördes med hiv/stisamordnarna och deras chefer. Resultatet visar att Kunskapsnätverket arbetar strukturerat utifrån de prioriterade fokusområden som identifierats, exempelvis har en verksamhetsbeskrivning för länens ungdomsmottagningar processats fram. Även nationella informationskampanjer, utbildningsdagar och föreläsningar för olika aktörer i länen har genomförts. Kunskapsnätverket driver hela tiden processer framåt och utvecklas. Kunskaps- och erfarenhetsutbyte sker och tillsammans tar de sig an nya fokusområden och strävar efter en hög delaktighet. Det regionala arbetet bidrar även till att ge hiv/sti-frågorna större tyngd på lokal nivå. Inför framtiden är förhoppningen att de statliga medlen kvarstår eller ökar, annars kommer nätverktsarbetet inte att kunna fortlöpa i samma omfattning som idag. 4
Innehåll Sammanfattning 4 1. Bakgrund 6 1.1. Nationella styrdokument i Sverige för det förebyggande arbetet av hiv/sti 6 1.1.1. Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar 6 1.1.2. Nationell handlingsplan för klamydiaprevention 6 1.1.3. Nationell kommunikationsstrategi 7 1.2. Hiv/STI-statistik i Sverige mellan åren 2002 och 2010 7 1.3. Smittskyddsinstitutets nationella uppdrag 8 1.3.1. Regionalt förebyggande arbete kunskapsnätverken 8 1.3.2. Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige 8 2. Syfte och frågeställningar 10 3. Kvalitativ utvärdering 11 3.1. Förarbete och genomförande 11 3.2. Bearbetning och analys 11 4. Resultat 12 4.1. Kunskapsnätverkets uppbyggnad och nuläge 12 4.1.1. Insatser och aktiviteter som Kunskapsnätverket har genomfört 12 4.1.2. Att tänka på vid bildandet av ett kunskapsnätverk 13 4.2. Kunskapsnätverkets arbetssätt, process och inriktning 13 4.2.1. Kunskapsnätverkets syfte, målsättning, målgrupp och fokusområde 14 4.2.2. Kunskapsnätverkets betydelse för det lokala hiv/sti-arbetet 14 4.2.3. Kunskapsnätverkets förankring och prioritet på lokal nivå 14 4.3. Kunskapsnätverkets förutsättningar för framtida arbete 15 4.3.1. Smittskyddsinstitutets roll i Kunskapsnätverkets arbete 16 4.3.2. SWOT-analys över Kunskapsnätverkets förutsättningar för det framtida arbetet 16 5. Reflektioner 18 6. Slutsatser 20 Referenser 21 Bilagor 22 Bilaga 1, Intervjuguide 22 5
1. Bakgrund FN:s generalförsamling lade år 2001 fram en deklaration gällande hiv/aids, vilken medlemsländerna ställde sig bakom. I deklarationen framgår att det förebyggande arbetet behöver ske på global nivå, men också på regional och lokal nivå i varje medlemsland. Utifrån bland annat denna deklaration och Sveriges nationella folkhälsopolitik togs den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar fram. Hiv/STI-arbetet bör samordnas med det övriga folkhälsoarbetet på alla nivåer i Sverige (Regeringens proposition 2005). I folkhälsopropositionen finns hiv/sti-frågorna under målområdena Skydd mot smittspridning och Sexualitet och reproduktiv hälsa (Regeringens proposition 2007). 1.1. Nationella styrdokument i Sverige för det förebyggande arbetet av hiv/sti 1.1.1. Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar Det övergripande målet i den nationella strategin är att begränsa spridningen av hiv-infektion och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar samt att begränsa konsekvenserna av dessa infektioner för samhället och för den enskilde individen (Regeringens proposition 2005). Det finns även tre delmål för det hiv-preventiva arbetet: antalet nyupptäcka fall av hiv-infektion där smittöverföringen skett i Sverige skall halveras till år 2016. hiv-infektion hos asylsökande och nyanlända anhöriginvandrare skall identifieras inom två månader och för övriga grupper som vistas i högendemiska områden inom sex månader. kunskapen om hiv/aids och om hur det är att leva med sjukdomen skall förbättras i offentlig verksamhet, i arbetslivet och i samhället i stort (Regeringens proposition 2005). Den nationella strategin omfattar hela den svenska befolkningen, men de grupper som är särskilt prioriterade är förutom hiv-positiva och deras anhöriga: män som har sex med män personer med injektionsmissbruk personer med utländsk bakgrund ungdomar och unga vuxna utlandsresenärer gravida kvinnor personer som är utsatta för prostitution (Regeringens proposition 2005). 1.1.2. Nationell handlingsplan för klamydiaprevention I den nationella strategin är ungdomar och unga vuxna (15-29 år) en av de prioriterade grupperna. Utifrån den nationella strategin har därför en handlingsplan gällande klamydiaprevention tagits fram med fokus på ungdomar och unga vuxna, detta eftersom 85 procent av klamydiafallen utgörs av målgruppen. Syftet med handlingsplanen är att förstärka det förebyggande arbetet genom åtgärder och insatser som påverkar kunskap, attityder och beteende (Socialstyrelsen 2009a). Handlingsplanens tre huvudmål är: 1. År 2014 ska andelen ungdomar och unga vuxna (15-29 år) som uppger att de alltid använder kondom med en ny eller tillfällig partner väsentligen ha ökat. 2. År 2014 ska självinsikten och förståelsen för vilka konsekvenser oskyddat sex kan innebära väsentligen ha ökat. 3. År 2014 ska a. andelen ungdomar och unga vuxna som vet när man bör testa sig för klamydia ha ökat. b. ungdomar och unga vuxna med förhöjt riskbeteende testa sig regelbundet, minst var sjätte månad (Socialstyrelsen 2009a). 6
För att uppnå målen har tre prioriterade arenor identifierats: skolan, hälso- och sjukvården samt fritidsarenan. När det gäller skolan är några exempel på förbättringsåtgärder en förbättrad sex- och samlevnadsundervisning, kontinuerlig fortbildning för lärare och förstärkt skolhälsovård. Hälso- och sjukvården behöver bedriva ett effektivare förebyggande arbete (Socialstyrelsen 2009a). 1.1.3. Nationell kommunikationsstrategi Sedan år 2008 finns en nationell kommunikationsstrategi som Socialstyrelsen har tagit fram. Strategin gäller fram till 2016 och ska ligga till grund för kommunikation gällande hiv/sti av aktörer på nationell, regional och lokal nivå. Kommunikationsstrategin ska även kunna nyttjas som underlag av beslutsfattare. Nationella Hivrådet har antagit strategin och tagit fram en grafisk profil som kan användas vid utåtriktade insatser (Socialstyrelsen 2008). Syftet med den nationella kommunikationsstrategin är att: tydliggöra ansvar, roller och målgrupper i kommunikationen om hiv och STI. ange den nationella inriktningen och tydliggöra hur olika aktörers kommunikations-insatser ska samverka. ge en plattform och inriktning för utveckling av handlingsplaner för kommunikation med de olika riskutsatta grupperna, nationellt och regionalt eller lokalt (Socialstyrelsen 2008). 1.2. Hiv/STI-statistik i Sverige mellan åren 2002 och 2010 STI är en förkortning av Sexually Transmitted Infections (sexuellt överförbara infektioner) och i detta sammanhang räknas hiv, klamydia, hepatit A och B, syfilis, gonorré, herpes och kondylom som STI. Av dessa hör hiv, klamydia, hepatit A och B, syfilis och gonorré till de sexuellt överförbara infektioner som är anmälningspliktiga enligt Smittskyddslagen, se statistik i tabell 1 nedan. När det gäller kondylom och herpes finns ingen tillförlitig statistik, då de inte är anmälningspliktiga. 1 Antalet klamydiafall i Sverige under år 2009 var 37790 och mer än hälften av dessa var kvinnor. Drygt 80 procent av männen och 90 procent av kvinnorna var i åldersgruppen 15-29 år. Andelen fall som smittats i Sverige uppges vara 85 procent. Mellan åren 1997 och 2007 har antalet klamydiafall ökat med mer än 200 procent (Smittskyddsinstitutet 2010). År 2009 anmäldes 611 fall av gonorré, vilket var en minskning jämfört med året innan då siffran var 721. 2 År 2009 var 37 procent av de anmälda fallen i åldersgruppen 15-24 år, vilket motsvarar 226 fall. Av de 611 fall som anmäldes hade knappt 62 procent smittats i Sverige (Smittskyddsinstitutet 2010). Under 1990-talet minskade syfilisincidensen för att under 2000-talet börja öka igen. År 2010 anmäldes 199 fall av syfilis (159 män, 36 kvinnor och fyra personer där kön saknas), 43 procent av de smittade personerna uppges ha smittats i Sverige (Smittskyddsinstitutet 2010). Mellan åren 1980 och 2010 anmäldes omkring 9400 fall av hiv i Sverige, och antalet personer som idag lever i landet med hiv beräknas vara drygt 5000. Sedan slutet av 1980-talet har hiv-spridningen legat relativt konstant för att år 2002 börja öka något. År 2010 anmäldes 465 hiv-fall och av dessa uppges 106 personer ha smittats i Sverige. 3 1 www.smi.se, 2011-02-27. 2 www.smi.se, 2011-02-27. 3 www.smi.se, 2011-05-17. Tabell 1. Antal fall i Sverige mellan åren 2002 och 2010. 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 klamydia 24691 26801 32280 33163 32524 47099 41997 37790 36804 gonorré 505 596 571 691 674 641 721 611 842 syfilis 128 179 194 109 171 240 172 181 199 hiv 287 379 400 395 390 541 448 486 465 hepatit A 75 123 135 95 78 68 77 154 85 hepatit B 1631 1862 1630 1320 1151 1448 1515 1516 1596 Källa: Smittskyddsinstitutet*. * www.smi.se, 2011-05-17. 7
1.3. Smittskyddsinstitutets nationella uppdrag Den 1 juli 2010 fick Smittskyddsinstitutet (SMI) det övergripande uppdraget av staten att samordna och följa upp det förebyggande och hälsofrämjande arbetet gällande hiv/sti på nationell, regional och lokal nivå i Sverige. Tidigare har Socialstyrelsen haft uppdraget. SMI ska även sammanställa och analysera den epidemiologiska utvecklingen samt fördela statsanslaget 2:8 där avsatta medel ska finansiera förebyggande insatser mot hiv/sti. Det är i första hand regioner, landsting, kommuner och ideella organisationer som årligen kan söka de statliga medlen. Efter bidragsperiodens slut ska de aktörer som fått medel rapportera resultat, måluppfyllelse samt ekonomisk redovisning till SMI. 4 Sedan år 1986 har Sveriges riksdag avsatt medel för insatser mot hiv/aids årligen. År 2006 slöts den första överenskommelsen mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting, som gällde för verksamhetsåret 2007. Årligen avsätts 95 miljoner kronor inom folkhälsoområdet för hiv/sti-prevention till regioner, landsting och kommuner samt drygt 20 miljoner kronor till ideella organisationer på riksnivå. Inriktningen för år 2010 och kommande år är treåriga projekt för att främja långsiktigt arbete (Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting 2010). Statsbidraget fördelas inom tre områden: A. Verksamheter av riksintresse B. Kunskap och kommunikation med inriktning mot fortsatt utveckling av regionala kunskapsnätverk och genomförande av kommunikationsinsatser av betydelse för mer än en huvudman C. Tidsbegränsade satsningar på gemensamt identifierade utvecklingsbehov (Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting 2010). 1.3.1. Regionalt förebyggande arbete kunskapsnätverken De regionala kunskapsnätverken samordnar arbetet med metodutveckling, datainsamling, kunskapsuppbyggnad, strategiskt arbete samt utvärdering och uppföljning gällande hiv/sti och andra blodburna sjukdomar. Idag finns det sex regionala kunskaps- nätverk i Sverige som finansieras via SMI 5 : Adlongruppen: landstingen i Östergötland, Blekinge, Kronoberg, Jönköping, Kalmar, Örebro och Sörmland samt Region Halland. Kunskapsnätverket hiv/sti Norr: landstingen i Västerbotten, Västernorrland, Norrbotten och Jämtland. Hivprevention i Västra Götaland: Västra Götaland och Göteborgs stad. Region Skåne och Malmö stad. Regionala kunskapsnätverket Stockholm/Gotland: Stockholms län landsting, Stockholms stad och Region Gotland. Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige: Landstingen i Uppsala, Gävleborg, Västmanland, Värmland och Dalarna. 6 Adlongruppen är det kunskapsnätverk som arbetat tillsammans längst. Vid det inledande arbetet år 1998 var det främst erfarenhetsutbyte som var syftet med samarbetet, vilket under åren som gått även utvecklats till omvärldsbevakning, metodutveckling och kunskapsspridning. De statliga medlen har Adlongruppen sökt sedan år 2007 och har gjort att nätverkets arbete ytterligare stärkts (Svensson & Lenefors 2009). 1.3.2. Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige Landstingen i Gävleborg, Uppsala, Västmanland, Värmland och Dalarna bildar ett regionalt kunskapsnätverk i Mellansverige. Syftet med Kunskapsnätverket är att finna möjliga samordningsvinster, ge STI-frågorna större tyngd, finna gemensamma utvecklings- och forskningsområden samt ge möjlighet till kunskapsöverföring mellan de deltagande landstingen (Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige u.å.). Kunskapsnätverket drivs och samordnas gemensamt av hiv/sti-samordnarna i regionens landsting/län. Redan från början har hiv/sti-samordnaren i Landstinget i Uppsala län haft ett administrativt ansvar gällande främst ansökan och redovisning till SMI. Kunskapsnätverkets organisation består av en styrgrupp där fyra av landstingens smittskyddsläkare samt en enhetschef för folkhälsa och samhällsmedicin från det femte landstinget ingår, samt en arbets- 4 www.smi.se, 2011-01-31. 5 www.hivportalen.se, 2011-03-11. 6 www.hivportalen.se, 2011-03-11. 8
grupp kallad kärngrupp där hiv/sti-samordnarna finns (Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige 2010). Kunskapsnätverkets målsättning är att minska antalet hiv/sti-fall, främja psykisk och sexuell hälsa samt att minska antalet oönskade graviditeter (Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige u.å.). Kunskapsnätverket har identifierat fyra prioriterade fokusområden, vilka är: Enhetlig struktur för det preventiva arbetet på ungdomsmottagningarna Sex- och samlevnadsundervisning till skolpersonal Implementering av den nationella handlingsplanen för klamydiaprevention Nationell kommunikationsstrategi (Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige u.å.). 9
2. Syfte och frågeställningar Syftet med utvärderingen är att studera uppbyggnadsarbetet av Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige samt identifiera förutsättningar för nätverkets framtida arbete. Frågeställningarna var: Hur ser Kunskapsnätverkets uppbyggnadsarbete ut? Vilka arbetssätt/arbetsmodeller används i Kunskapsnätverket och hur fungerar de? Vilka förutsättningar finns för Kunskapsnätverkets framtida arbete? 10
3. Kvalitativ utvärdering 3.1. Förarbete och genomförande Denna utvärdering görs på uppdrag av Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige, och det är även de (kärngruppen) som formulerat syfte, frågeställningar samt valt metod och intervjupersoner. Den metod som användes var kvalitativ och enskilda intervjuer genomfördes med fyra av hiv/sti-samordnarna (kärngruppen), en pensionerad hiv/sti-samordnare samt styrgruppens fem medlemmar som utgörs av fyra smittskyddsläkare och en enhetschef för folkhälsa och samhällsmedicin, totalt tio intervjuer. Västmanland saknade vid tidpunkten för utvärderingen en representant i nätverkets kärngrupp. Författaren utarbetade intervjuguiden utifrån det syfte och frågeställningar som kärngruppen formulerat. Intervjuguiden skickades till kärngruppen och styrgruppen på remiss och därefter gjordes några små korrigeringar. Intervjupersonerna fick själva välja tider för intervju under två angivna veckor i februari år 2011. Åtta intervjuer genomfördes via telefon och två på plats i Uppsala. Intervjuerna spelades in med en digital diktafon, vilket samtliga intervjupersoner informerades om och godkände. Intervjuguiden hade några dagar innan intervjuerna skickats till intervjupersonerna. I analysen av intervjuerna användes en kvalitativ innehållsanalys. Varje intervju lästes igenom ett flertal gånger samtidigt som betydelsefulla ord, meningar och stycken markerades, det vill säga meningsbärande enheter. Dessa enheter kodades och placerades in under olika kategorier, vilket i huvudsak utgjordes av utvärderingens frågeställningar. Resultatdelen skrevs sedan utifrån kategorierna och lämpliga rubriker i texten formulerades. För att kontrollera att ingen viktig information gått förlorad under analysen jämfördes den färdiga resultatdelen med de transkriberade intervjuerna. Resultatdelen innehåller citat från intervjuerna, vilka har korrigerats något för att göra dem mera lättlästa. Resultatdelen avslutas med en SWOT-analys där styrkor (strengths), svagheter (weaknesses), möjligheter (opportunities) och hot (threaths) inför Kunskapsnätverkets framtida förutsättningar har identifierats av intervjupersonerna. I avsnitten resultat och reflektioner används ordet representanter, vilket innefattar både kärngruppens och styrgruppens medlemmar. 3.2. Bearbetning och analys De tio intervjuerna varade mellan 31 minuter och 62 minuter, (de flesta omkring 45 minuter). Intervjuerna transkriberades och totalt omfattade materialet 103 A4-sidor med enkelt radavstånd. 11
4. Resultat Kunskapsnätverket beskrivs som ett regionalt samordningsnätverk inom hiv/sti-frågor där landstingen i Gävleborg, Uppsala, Västmanland, Värmland och Dalarna ingår. Kunskapsnätverket möjliggör och förenklar samarbetet kring hiv/sti-frågor mellan länen, vilket upplevs som en stor vinst eftersom hiv/ STI-samordnaren är en unik funktion i varje län. Genom nätverket sker erfarenhetsutbyte, kunskapsöverföring samt samverkan kring insatser och aktiviteter. Flera av hiv/sti-samordnarna framhåller att Kunskapsnätverket utgör navet i deras arbete. Arbetet har sin utgångspunkt i de nationella riktlinjerna och finansieras av staten via Smittskyddsinstitutet (SMI). Kunskapsnätverket ger möjlighet till att gemensamt bedriva utbildningsinsatser regionalt samt skapa mötesplatser och nätverk för andra professioner i de fem länen som deltar i utbildningar och workshops. Exempelvis sprids flera av de sexuellt överförbara infektionerna (STI) över länsgränserna och därför behövs ett samordnat arbete mellan dessa län i Mellansverige som kan bidra till att minska smittspridningen. Flertalet av representanterna har varit med sedan Kunskapsnätverkets bildande, två av hiv/stisamordnarna anställdes under år 2010. 4.1. Kunskapsnätverkets uppbyggnad och nuläge Redan vid Kunskapsnätverkets bildande beslutades det att Kunskapsnätverket skulle börja med konkret arbete direkt, och att bygga upp strukturen kring nätverket efterhand. Detta för att få igång insatser omgående och se resultat. Friheten för strukturen kring nätverket var stor och därför bildades inledningsvis en kärngrupp och därefter även en styrgrupp. Kunskapsnätverket befinner sig fortfarande i en uppbyggnadsfas eftersom det endast varit igång i omkring två år. Kärngruppen och styrgruppen är överens om att det är en bra organisation som inrymmer både en arbetsgrupp och representanter från chefsnivå. Dock utvecklas nätverket hela tiden och förutsättningarna kan förändras, vilket gör att nätverkets struktur och organisation kan bli annorlunda i framtiden. Jag kan spontant känna att vi fortfarande befinner oss i en uppbyggnadsfas trots att nätverket har hållit på i nu två år så anser jag att vi fortfarande försöker hitta vägar för hur vi ska bedriva det här arbetet på mest effektivt sätt och hur vi ska nå ut. Vi börjar hitta former men har en bit kvar. Vid Kunskapsnätverkets bildande var det Socialstyrelsen som ansvarade för de statliga medlen, och de uppmanade Landstinget i Uppsala län att kontakta landstingen i Gävleborg, Västmanland, Värmland och Dalarna för att inleda nätverksbildandet. Under det inledande arbetet varierade representationen mellan landstingen eftersom alla inte hade en hiv/ STI-samordnare. Några hiv/sti-samordnare menar att de först var lite tveksamma och fundersamma kring nätverket, hur arbetet skulle struktureras och vad syftet var. Efterhand tydliggjordes syftet och arbetet drog igång. 4.1.1. Insatser och aktiviteter som Kunskapsnätverket har genomfört Vid bildandet av nätverket hösten 2008/våren 2009 skedde en behovsinventering i form av den första workshopen som leddes av en extern processledare. Syftet med inventeringen var att gemensamt diskutera fram vilka områden som skulle prioriteras, och därför bjöds många olika professioner från de fem länen in. Utgångspunkten i workshopen var de fokusområden som det beslutats om nationellt, varav ungdomar och unga vuxna var en prioriterad grupp. Resultatet från workshopen visade att ett behov fanns gällande en enhetlig beskrivning för länens ungdomsmottagningars verksamhet, en modell för sex- och samlevnadsundervisningen i skolan, implementering av 12
den nationella handlingsplanen för klamydiaprevention samt den nationella kommunikationsstrategin. Det första området blev en verksamhetsbeskrivning för länens ungdomsmottagningar. Arbetet inleddes med en workshop och därefter fick kärngruppen uppdraget att sammanställa och processa fram dokumentets innehåll och utformning. Verksamhetsbeskrivningen färdigställdes i februari år 2011. Verksamhetsbeskrivningen behöver nu anpassas till varje län för att eventuellt kunna implementeras på lokal nivå. Förhoppningen är att ungdomsmottagningarnas verksamhet ska bli mera likvärda varandra men ändå kunna anpassas efter de förutsättningar som råder i varje län. Under år 2011 kommer arbetet med sex- och samlevnadsundervisningen i skolan att inledas, även en regional kommunikationsstrategi kommer att tas fram. Kunskapsnätverket har genomfört inspirationsdagar, utbildningsdagar och föreläsningar för olika professioner i regionen. Andra insatser eller aktiviteter som genomförts är nationella informationskampanjer där bland annat inköp av fria kondomer till Dalarna och Uppsala gjordes eftersom de inte har den finansieringen på hemmaplan (Landstinget i Uppsala län tillhandahåller från och med år 2011 kostnadsfria kondomer till ungdomar och unga vuxna). I samband med Klamydiamåndagen 13 september år 2010 köpte nätverket in nyckelringar med kondomer i till de fem länen som delades ut på ungdomsmottagningar, skolor med flera. 4.1.2. Att tänka på vid bildandet av ett kunskapsnätverk För att kunna få ett framgångsrikt nätverksarbete behöver varje representant i nätverket ha möjlighet att avsätta tid för deltagande och känna ett stöd på hemmaplan (STI-grupp/ledningsgrupp, politiken, enhet och chef). Varje län måste bidra på bästa sätt utifrån sina förutsättningar, för att stödja det regionala nätverksarbetet och implementera nätverksarbetet på lokal nivå. På regional nivå behöver samarbetet mellan kärngruppen och styrgruppen fungera tillfredsställande. Kärngruppen behöver känna stöd, förståelse och förtroende från styrgruppen. Det behövs ett bra teamarbete där alla representanter känner förtroende för varandra, har ett gemensamt fokus på uppdraget och strävar mot samma mål. Alla behöver hjälpas åt och agera professionellt i samarbetet och bidra med sin kunskap och erfarenhet eftersom de representerar sina län. Att utveckla ett nätverk tar tid och representanterna behöver därför ha tålamod och förståelse för olika situationer som kan uppstå. Rollfördelningen måste vara tydliggjord, liksom funktioner och ansvarsområden. På nationell nivå behövs tydliga riktlinjer som möjliggör och underlättar för det regionala och lokala arbetet samt att ekonomiska förutsättningar ges för att kunna upprätthålla nätverket. 4.2. Kunskapsnätverkets arbetssätt, process och inriktning Kunskapsnätverkets arbete är processinriktat och anpassas efter de insatser och de målgrupper som prioriteras. De arbetssätt som används är främst workshops där olika aktörer från de fem länen medverkar och där arbetet processas fram med en extern processledare. Arbetssättet kan förklaras som ett underifrånperspektiv med hög delaktighet där personer från verksamheter inom länen medverkar i hela processen. Beroende på vilka områden som är aktuella varierar deltagarna. På de workshops som varit har deltagarna representerat ungdomsmottagningar, venereologmottagningar, infektionsmottagningar, skolhälsovård, kommunal verksamhet, mödrahälsovård samt smittskyddsarbete och hiv/ STI. Tanken med arbetssättet är att underlätta implementeringen av nätverkets arbete, eftersom deltagarna då känner delaktighet i processen och sprider arbetet vidare ut i verksamheterna. Vi använder workshop som en sil som fångar upp de goda idéerna och sen så får de omsättas och processas i kärngruppens och styrgruppens regi. Kärngruppen har möten en gång i månaden och de sker efter en strukturerad dagordning, även minnesanteckningar förs. Nyligen har en handlingsplan arbetats fram där insatser och aktiviteter beskrivs, vilket tydliggör strukturen av arbetsgången. Styrgruppen har möten tillsammans med kärngruppen fyra gånger per år. Fördelarna med de arbetssätt som används i nätverksarbetet är att möjligheten finns att ha en hög delaktighet med aktörer från de fem länen. Frågorna 13
lyfts från lokal nivå till regional nivå och erfarenheter kan delas mellan länen. Vissa processer går även snabbare än vad de hade gjort om de endast bedrivits lokalt. Representanterna har olika kompetenser vilket gör arbetet tvärprofessionellt och att de kompletterar varandra. Även att ha en extern processledare gör att de workshops som genomförts blir givande och ger nya infallsvinklar. Att arbeta med Kunskapsnätverket är tidskrävande, och det innefattar främst att engagera människor, planera workshops och utbildningsdagar samt resor. Samtidigt är det givande med workshops där idéer och förslag kommer fram som kanske inte kommit fram om exempelvis endast kärngruppen och styrgruppen arbetat med frågorna. Att bygga upp ett nätverk tar tid och måste få ta den tid som behövs för att hitta hållbara strukturer. Exempelvis behöver ett treårsprojekt noggrann planering och förankring för att kunna genomföras och utvärderas. Om projekten har en god förankring är möjligheten även större att de kan implementeras efter projekttidens slut samt att landstingen tar över ansvaret för frågorna. 4.2.1. Kunskapsnätverkets syfte, målsättning, målgrupp och fokusområde När det gäller Kunskapsnätverkets syfte, målsättning, målgrupp och fokusområde är de i huvudsak baserade på de nationella riktlinjer och handlingsplaner som finns. Fokusområdena bygger på behovsinventeringen från den första workshopen. I den handlingsplan som kärngruppen tagit fram förtydligas varje fokusområde och den möjliggör arbete efter syfte, målsättning och målgrupp. Sedan har SMI olika mål för de projekt som genomförs årligen, vilka inryms i Kunskapsnätverkets syfte. En nackdel, som några representanter ser, gällande Kunskapsnätverkets syfte och målsättning är att det finns svårigheter när det gäller att utvärdera dem, eftersom de är relativt allmänt formulerade. Det går inte heller att härleda resultat till nätverkets arbete. Det är ju ett mål som vi inte kan kolla därför kedjan är så lång och det är så många faktorer på vägen, och det är inte säkert att det är just nätverket som har bidragit, det sambandet är ju svårt att slå fast men förhoppningen är ju att nätverkets insats bidragit. 4.2.2. Kunskapsnätverkets betydelse för det lokala hiv/sti-arbetet Kunskapsnätverket har stor betydelse för det hiv/ STI-arbete som bedrivs på lokal nivå, eftersom det möjliggör insatser och aktiviteter som annars inte hade kunnat genomföras. Det ger både ekonomiska förutsättningar och erfarenhetsutbyte samt påskyndar arbetet på lokal nivå eftersom frågorna får en större tyngd. Exempelvis hade arbetet med verksamhetsbeskrivningen för länens ungdomsmottagningar varit svår att genomföra utan regionalt samarbete. Hiv/STI-arbetet lokalt och regionalt går i varandra och löper parallellt. Kärngruppen menar att nätverket får större och större betydelse eftersom hiv/stisamordnarna är relativt ensamma i sina uppdrag på hemmaplan. I ett län har Kunskapsnätverket bidragit till att en hiv/sti-samordnare anställts, vilket det kanske hade gjort ändå men nätverksarbetet påskyndade processen. Nätverket har även bidragit till att förbättra arbetet i de lokala STI-grupperna/ledningsgrupperna. Hur långt detta arbete kommit varierar något mellan länen, vissa har genomfört workshops och tydliggjort gruppens uppdrag medan andra inte kommit lika långt. Jag tycker nätverket har stor betydelse, och som jag känner det så blir det allt större, alltså det här är ju en plattform som vi jobbar vidare på hemmaplan med, det är ju ett ensamjobb så att sitta tillsammans fem län och dela erfarenheter, idéer och tankar är guld värt. Och sedan möjliggör det aktiviteter stora som små eftersom det finns statsbidragsmedel i det regionala nätverket, ekonomiska möjligheter som man annars inte har på hemmaplan. 4.2.3. Kunskapsnätverkets förankring och prioritet på lokal nivå Förankringen för Kunskapsnätverket i de fem länen beskrivs på något varierande sätt. Ett fåtal menar att förankringen är god, medan majoriteten anser att det finns en förankring men som hela tiden måste underhållas och att det är en pågående process. På lokal nivå är det främst styrgruppsmedlemmarnas uppgift att förankra nätverket på den politiska nivån. En representant menar att ett sätt att höja kunskapen om hiv/sti-arbetet och Kunskapsnätverket är att HBT-certifiera vårdcentraler samt att föra upp 14
frågorna på chefs- och ledningsgruppsmöten där hiv/sti-samordnarna kan medverka. Hiv/STI-frågorna prioriteras relativt högt inom de fem landstingen, men kan bli ännu bättre. Inom de verksamheter som representanterna från kärngrupp och styrgrupp tillhör prioriteras frågorna högt och de arbetar ständigt med att synliggöra frågorna. Politikerna i de fem länen är intresserade av de här frågorna och vissa är mer insatta än andra. Exempelvis finns politiker och verksamhetschefer representerade i några av STI-grupperna/ledningsgrupperna. Hiv/STI-frågorna ingår i många områden och behöver därför genomsyra många olika verksamheter inom landstingen som folkhälsa, smittskydd och hela hälso- och sjukvården. Några representanter menar att det inte är nätverket som bidragit till prioriteringen i länen utan att det är samordnarnas förtjänst, som sprider arbetet på lokal nivå tillsammans med styrgruppsrepresentanterna. Vidare är det svårt att säga om hiv/sti-frågorna skulle prioriteras lägre om nätverket inte existerade, sett till det epidemiologiska läget. Hiv/STI-frågorna och problematiken kring smittspridningen är väl kända inom landstingens olika verksamheter och kunskapen finns att det bedrivs förebyggande arbete inom området. Däremot bedöms kunskapen om själva nätverkets existens och arbete som liten. Några representanter menar att det är mindre viktigt i dagsläget men att det är någonting som måste förbättras hela tiden. Exempelvis ska kärngruppen ta fram en informationsfolder om nätverket samt använda landstingens loggor tillsammans. Även framtagandet av en gemensam hemsida har diskuterats. En förhoppning är att landstingens STI-grupper/ledningsgrupper ska få större betydelse och medverka till att sprida kunskapen om nätverket i länen, liksom de som medverkat på workshops. Skulle jag gå och fråga om människor vet vad det regionala Kunskapsnätverket är så tror jag inte att man kan svara på det i så stor utsträckning, men däremot om man kommer och frågar om de här frågorna som vi har drivit, då är de med på banan. Man vet inte att det är nätverket men man känner till att arbetet bedrivs i länet. När information ges om nätverket är det viktigt att lyfta fram vad nätverket kan bidra till för att visa för människor ute i verksamheten vad de kan få stöttning med. Det är ju inte själva organiseringen som alltid är så himla viktig utan det är ju vad man ska åstadkomma som är viktigast. 4.3. Kunskapsnätverkets förutsättningar för framtida arbete När det gäller Kunskapsnätverkets långsiktiga arbete är förhoppningen att möjligheterna finns för att driva arbetet vidare och att det regionala samarbetet får betydelse även på lokala arenor, som till exempel verksamhetsbeskrivningen för länens ungdomsmottagningar. De flesta av representanterna tror att nätverket kommer att fortsätta att existera och att arbetet och strukturen kommer att likna dagens organisation. Troligtvis kommer SMI att stå för finansieringen även de kommande åren. Däremot är vanligtvis det långsiktiga syftet med projektmedel att stimulera och få igång arbete, men att det efterhand ska implementeras i den ordinarie verksamheten. Landstingen skulle ha svårt att själva finansiera nätverksarbetet och insatserna som det ser ut idag. Kunskapsnätverket är fortfarande i en uppbyggnadsfas och därför behöver nätverket byggas starkare innan det är möjligt för landstingen att bära arbetet själva. Framöver behöver hiv/sti-samordnarna bli mera samordnare i de processer som pågår och inte vara aktörer/utförare. Arbetsbelastningen på hiv/stisamordnarna är hög och de anser därför att det behövs extra stöttning i det administrativa arbetet, utvärdering/uppföljning samt projektledare inom vissa projekt. Nätverket behöver även ha en realistisk ambitionsnivå och göra egna prioriteringar kring SMI:s fokusområden, detta genom att satsa på några områden och inte alla. Ett önskemål från en kärngruppsrepresentant finns gällande att ta fram ett återkommande kursutbud som kan erbjudas i regionen, exempelvis i kondomkunskap och sex- och samlevnad för lokala aktörer. För att möjliggöra ett bra samarbete i både kärngrupp och styrgrupp behövs en bra representation från alla landsting. Även ett tydliggörande gällande kärngruppens och styrgruppens ansvarsområden 15
behövs. Några representanter känner att Kunskapsnätverkets syfte, mål och projektplan behöver diskuteras och eventuellt uppdateras, detta för att inte enbart styra arbetet efter SMI:s prioriteringar. Ett nätverk som detta är beroende av de representanter som ingår och deras engagemang för frågorna, vilket kan göra nätverket sårbart. För att bygga nätverket starkare menar några representanter att det skulle behövas en dubblering i styrgruppen och kärngruppen, medan andra menar att det inte är en fungerande strategi. En annan aspekt som framkommit är att nätverksarbetet inte får bli beroende av enbart fysiska möten. Det måste finnas en kärna och struktur i nätverksarbetet som underlättar arbetet om någon person utgår eller kommer ny till nätverket. För att underlätta detta behövs kontinuerlig dokumentation samt en tydlig struktur mellan nationellt, regionalt och lokalt arbete. Jag tror ju det här med strukturer som håller är väldigt viktigt, för det måste ju finnas en kärna och struktur även om vi nu byter människor/individer som jobbar i vårt arbete så måste det ändå finnas en struktur som är tydlig. Och så tror jag det är viktigt att man får den här röda tråden med nationellt, regionalt och lokalt arbete, för det regionala nätverket ska ju ändå vara ett stöd för det lokala arbetet som vi gör på hemmaplan. Ja för att det ska bli framgång måste det finnas vissa strukturer. Jag ser otroligt positivt på det framtida arbetet, vi har lärt oss mycket, vi har kommit till insikt om hur vi kanske kan göra lite bättre nästa år. Jag ser väldigt positivt på nätverket, jag tror ju på att det här är den rätta vägen att gå. 4.3.1. Smittskyddsinstitutets roll i Kunskapsnätverkets arbete SMI:s roll i arbetet med Kunskapsnätverket är i huvudsak att ansvara för fördelningen av de statliga medlen (ansökan, återkoppling och redovisning). De ger även stöd, vägledning och uppmuntrar nätverken i deras arbete. Några av representanterna beskriver SMI som nätverkets uppdragsgivare. SMI möjliggör att de olika kunskapsnätverken i Sverige får träffas vid så kallade kontaktdagar och byta erfarenheter. Inför framtiden är förhoppningen att de statliga medlen kvarstår eller ökar, annars kommer nätverktsarbetet inte att kunna fortlöpa i samma omfattning som nu. En styrgruppsrepresentant menar att medlen kan bli prestationsstyrda som exempelvis kömiljarden, där pengar betalas ut om ett visst resultat uppnås. En annan styrgruppsrepresentant tror att det epidemiologiska läget kommer att påverka hur de framtida prioriteringarna kommer att vara, exempelvis om antalet hiv- och STI-fall blir färre så minskar troligtvis de nationella medlen. Det upplevs som värdefullt att SMI besöker nätverket för att få en förståelse för vilka förutsättningar som råder, exempelvis har ett mindre nätverk inte samma möjligheter att arbeta i samma omfattning som de större. Kunskapsnätverket har fått indikationer från SMI att de ser positivt på nätverkets arbete. Jag hoppas och tror att vi får fortsatt ekonomiskt stöd från SMI, och så länge vi får det så känns det bra, för jag tror att vi har mycket kvar att jobba med i nätverket, vi har ju bara varit och skrapat lite på ytan i våra samarbetsformer och det är ju ett ganska ungt nätverk, så jag tror att det finns mycket att hämta där. 4.3.2. SWOT-analys över Kunskapsnätverkets förutsättningar för det framtida arbetet Nedan presenteras styrkor, svagheter, möjligheter och hot (SWOT) gällande Kunskapsnätverkets förutsättningar inför det framtida arbetet (som representanterna har identifierat). När det gäller de svagheter, hot (risker) och möjligheter som identifierats kan de ses som utvecklingsområden. Det är områden som behöver förstärkas och förbättras, och som påverkas av olika faktorer. Styrkor Kunskapsnätverket driver hela tiden processer framåt och utvecklas. Tillsammans står de bakom arbetet och tar sig an nya fokusområden och strävar efter en hög delaktighet. Det regionala arbetet bidrar även till att frågorna får större tyngd på lokal nivå. 16
Kärngruppens och styrgruppens sammansättning gällande personligheter och kompetens utvecklar Kunskapsnätverket. Representanterna har ett engagemang i frågorna och tror på nätverksarbetet. Kärngruppen har ett fungerande teamarbete med givande diskussioner samt erfarenhets- och kunskapsutbyte, samarbetsvinsterna är många. Kärngruppens handlingsplan ger en tydlig överblick över insatser, aktiviteter, ansvar och budget. Handlingsplanen tydliggör arbetet för kärngrupp, styrgrupp och andra intressenter. Kärngruppen har ett kritiskt förhållningssätt till sitt arbete och identifierar de utvecklingsområden som finns för nätverket. Exempelvis planeras en processledarutbildning alternativt handledning i grupp för att effektivisera arbetet. Även en kurs i kommunikation med media kan vara intressant och lärorikt. De ekonomiska förutsättningarna som de statliga medlen medför är avgörande för att kunna driva och fortsätta att utveckla Kunskapsnätverket. Medlen bidrar till att genomföra regionala satsningar, kampanjer och att anlita externa aktörer vid behov. Representanterna känner att samarbetet med SMI fungerar mycket väl. Svagheter Kunskapsnätverket har inte utvärderat och följt upp flera av de insatser och aktivteter som genomförts, vilket behöver förbättras och kommer att prioriteras framöver. Att implementera ett nytt arbetssätt eller metod är tidskrävande och därför behöver ett behov finnas redan från början för att det ska välkomnas. Kunskapsnätverket strävar efter att ha en hög delaktighet i de processer som bedrivs. Detta kräver intresse från aktörer, annars är arbetet väldigt sårbart och även en svaghet. En viktig aspekt vid planering av insatser är därför att fundera på hur människor engageras på bästa sätt. Det är viktigt att kärngruppen tar en mer samordnande funktion än en utförande. De behöver medverka till att få igång processer, det vill säga vara en katalysator. Aktiviteterna måste byggas och drivas av dem som arbetar dagligen med frågorna ute i verksamheten, annars finns risken att arbetet rinner ut i sanden efter projektens slut. Möjligheter De svagheter som representanterna identifierat kan ses som utvecklingsområden. Det finns även områden där Kunskapsnätverket är sårbart (se svagheter), vilka representanterna måste vara medvetna om. Stora möjligheter finns för att hitta fler samordningsvinster mellan länen allt eftersom nätverket utvecklas och arbetet fortskrider. Ett gott samarbete i kärngruppen samt att styrgruppen har ett stort förtroende för det arbete som kärngruppen bedriver ger goda möjligheter inför framtiden. Hot En risk som finns är om representanterna tar på sig för mycket arbete, därför behövs gemensamma prioriteringar göras i kärngruppen och styrgruppen. Nätverksarbetet innebär en del resande vilket är tidskrävande, men samtidigt behövs regelbundna träffar för att möjliggöra det praktiska arbetet. Kärngruppen har därför börjat träffas två heldagar i månaden. Att en ny person börjar kan stoppa upp en process men kan även tillföra gruppen och arbetet mycket. Diskussioner behövs gällande hur arbete, strategier och arbetssätt förs över till nya representanter i nätverket. Att hiv/sti-samordnarna inte får det stöd de behöver på lokal nivå för att kunna driva nätverksarbetet framåt. Nya regionsindelningar i Sverige kan försvåra nätverksarbetet, eftersom det kan bli svårt att tillhöra en region och samtidigt samarbeta över regionsgränser (exempelvis för Värmland diskussioner med Västra Götalandsregionen). Om finansiering från SMI uteblir faller troligtvis en del av samarbetet och nätverket kan ej fortsatt bedriva arbete i samma omfattning. Kommer landstingen då att prioritera frågorna och finansiera nätverksarbetet? 17
5. Reflektioner Resultatet visar att Kunskapsnätverket hiv/sti Mellansverige har ett väl fungerande nätverksarbete, men som är under uppbyggnad och ständig utveckling. Kunskaps- och erfarenhetsutbyte sker liksom samverkan kring insatser och processer. Kärngruppen som är nätverkets arbetsgrupp utför merparten av insatserna och driver processerna. De har ett kritiskt förhållningssätt till sitt arbete och tänker hela tiden på hur områden kan förbättras och utvecklas. De har ett genuint intresse för frågorna och ser samarbetsvinster med det regionala arbetet, vilket är goda förutsättningar inför framtiden. Kärngruppen och styrgruppen har en bred samlad kompetens med olika utgångspunkter och synvinklar på de problemområden som finns, vilket möjliggör för olika idéer och lösningar i arbetet. Den struktur som nätverket har (kärngrupp och styrgrupp) fungerar som det ser ut idag men kan komma att förändras under arbetets gång. Representanterna är överens om detta vilket tyder på att de inte är rädda för förändringar. Kärngruppen och styrgruppens engagemang för frågorna både på regional och lokal nivå är avgörande för arbetets framgång, och utan dem kanske ingen tar ansvar för hiv/sti-frågorna. Det är viktigt att ha en realistisk ambitionsnivå för arbetet och att ta in extern kompetens när det behövs, detta eftersom det ställs höga krav på vad de statliga medlen ska finansiera. Insatserna behöver planeras noggrant och involvera relevanta aktörer, vilket förenklas i och med det regionala samarbetet. Ett gemensamt budskap ger bättre genomslag på både regional och lokal nivå, det kan därför vara en fördel att ha nätverket i ryggen och därigenom ge frågorna större tyngd. Kunskapsnätverket är relativt väl förankrat på lokal nivå men det kan bli bättre. Om kunskapen om nätverkets arbete och inriktning blir mera känt på hemmaplan ökar sannolikt intresset för frågorna och bidrar till en smidig implementering av insatser och processer. Som det ser ut idag är de statliga medlen nödvändiga för ett varaktigt nätverksarbete, vilket överensstämmer med resultatet från den utvärdering som gjordes år 2009 av Socialstyrelsen gällande kunskapsnätverken i Sverige (Socialstyrelsen 2009b). Uteblir de statliga medlen faller med största sannolikhet en stor del av nätverkets arbete, eftersom landstingen inte skulle klara av att bära nätverkets kostnader i dagsläget med egen finansiering. Kunskapsnätverket behöver byggas starkare och hitta hållbara samverkansformer, samtidigt som landstingen behöver se nyttan med arbetet, prioritera frågorna högre och finansiera en del av insatserna. I dagsläget medfinansierar landstingen arbetet främst i form av hiv/sti-samordnarnas löner och att de därigenom kan avsätta arbetstid. Vid nätverkets bildande var tanken att börja arbeta konkret direkt för att få resultat, vilket verkar ha varit en framgångsfaktor eftersom nätverkets representanter efterhand har identifierat behov och gjort förbättringar. Detta visar på att nätverket är öppet för förändringar och att inte stressa fram beslut utan att tänka efter och analysera följderna först. Att de fem landstingen inte deltog på samma villkor från början bidrar troligtvis också till att det tar lite tid att bygga upp nätverket, antagligen lite mer tid än om alla landsting hade haft en hiv/sti-samordnare redan vid det inledande arbetet. Som framkommit i resultatet har Kunskapsnätverket några områden att arbeta vidare med. De möjligheter, svagheter och hot som identifierats medför att representanterna behöver stanna upp och reflektera kring dem samt se dem som utvecklingsområden. När det gäller styrkorna gäller det att fortsatt förbättra och vidareutveckla även de områdena. En fråga är även hur kommunikation mellan representanterna kan underlättas för att inte blir beroende av enbart fysiska möten. 18
I resultatet framkom det att diskussioner förts om en gemensam hemsida för nätverket. Frågan är då vad syftet med hemsidan är? Att marknadsföra nätverket eller att skapa en mötesplats för olika aktörer i regionen där aktuell information förmedlas. En hemsida kan innehålla information om kommande insatser, utbildningar, föreläsningar med mera. Samtidigt kräver detta kontinuerlig uppdatering vilket är tidskrävande. Ett alternativ är att använda landstingens redan befintliga hemsidor och att gemensamt bestämma i nätverket vilken information som ska förmedlas via dem. Den handlingsplan som tagits fram är en stor vinst för nätverkets arbete, och är ett bra instrument för att styra och organisera upp de insatser som planeras. Dock behövs mera omfattande dokumentation om insatsernas genomförande och resultat, exempelvis en mer utförlig årlig verksamhetsberättelse. Detta för att underlätta för utomstående eller nya i nätverket att snabbt få en bild över arbetet. Ett förslag är att vid slutet av varje år utgå från handlingsplanen och skriva en utförligare verksamhetsberättelse där årets insatser presenteras samt dess resultat och uppföljning/utvärdering. Besluten gällande varje års statliga medel kommer sent och att planera en insats tar tid vilket medför att det kan bli stressigt att planera, genomföra och utvärdera en insats under ett år. Detta framkom även i utvärderingen gjord av Socialstyrelsen (2009b). Att treårsprojekten har införts kan vara ett sätt att förhindra detta. Samtidigt behöver det finnas treårsprojekt (alternativt ettårsprojekt) med bredare prioriteringsområden, exempelvis för att möjliggöra projekt/insatser som inte ryms inom redan identifierade prioriteringsområden från SMI. En utmaning för framtiden är även att arbeta vidare med de områden som inte längre är fokusområden från SMI och som ger statliga medel. Diskussioner måste kontinuerligt föras gällande framtiden och om nya personer kommer in i nätverket, att möjliggöra så att de personerna på ett smidigt sätt kan sätta sig in i nätverkets arbete, men vad krävs då av nätverkets representanter och vad krävs av nya personer? Det kan vara värdefullt att genomföra en liknande utvärdering som denna om exempelvis fem år, detta för att studera hur arbetet framskrider, resultat av insatser, hur strukturen fungerar, vilka fokusområdena är och hur de ekonomiska förutsättningarna är. Ett annat intressant område är att utvärdera de lokala STI-gruppernas/ledningsgruppernas roll för nätverksarbetet, eftersom de troligtvis spelar en stor roll för arbetet på lokal nivå och som representanternas förlängda arm ute i verksamheterna. 19
6. Slutsatser Kunskapsnätverket har sedan 2008/2009 arbetat tillsammans. De insatser som genomförts är nationella informationskampanjer, utbildningsdagar och föreläsningar för aktörer i länen. Även en verksamhetsbeskrivning för länens ungdomsmottagningar har processats fram. Organisationen (kärngrupp och styrgrupp) upplevs som väl fungerande och innefattar personer med olika professioner, bakgrund och kompetens. Kunskapsnätverkets arbete är processinriktat och anpassas efter de insatser och de målgrupper som prioriteras. Arbetssättet kan förklaras som ett underifrånperspektiv med hög delaktighet där aktörer från de fem länen medverkar i processerna, exempelvis workshops. Kärngruppen har tagit fram en handlingsplan där insatser och aktiviteter beskrivs. De arbetssätt/modeller som används i nätverket fungerar väl. Ett bra samarbete mellan representanterna ger goda möjligheter inför Kunskapsnätverkets framtida arbete. Kärngruppen har ett kritiskt förhållningssätt till sitt arbete och identifierar de utvecklingsområden som finns för nätverket. De ekonomiska förutsättningarna som de statliga medlen medför är avgörande för att kunna fortsätta att utveckla och bygga upp Kunskapsnätverket. Om de uteblir kommer nätverktsarbetet inte att kunna bedrivas i samma omfattning som idag. 20