Alingsåsparken - en kulturmiljöinventering
Innehållsförteckning Bakgrund...4 Målsättning och syfte...4 Historik...5 Folkets Park...5 Alingsåsparken...7 Byggnaderna i Alingsåsparken...8 Inventering av bebyggelsen...10 Bebyggelsen i sin helhet...10 Kulturhistorisk karaktärisering av bebyggelsen...14 Inventering av vegetationen...16 Sammanfattning - analys...22 Bebyggelsen...22 Vegetation...23 Parkens framtid - en första tanke kring dess utveckling...24 Framtiden - bakgrund...24 Miljön som helhet och byggnaderna...24 Vegetation...25 Verksamheter...26 Alingsåsparkens identitet...27
Bakgrund Archidea har fått i uppdrag att utföra en kulturmiljöinventering av Alingsåsparken. Kommunen har påbörjat ett projekt att ta fram en framtida inriktning för parkmiljön. Inventeringen skall ligga som ett kunskapsunderlag inför vidare arbete. Inventeringen har utförts översiktligt av bebyggelsen, växtligheten och dess samspel. Rapporten är framtagen av Sofia Larsson, bebyggelseantikvarie och Peter Svenson, trädgårdsmästare på Archidea AB, i april 2011. Målsättning och syfte Målsättningen är att göra en övergripande kulturmiljöinventering av bebyggelsemiljön och växtligheten i parken. Syftet är att ta fram de kvaliteter och värden som miljön i sin helhet besitter. Resultatet skall redovisas på ett konkret och illustrativt sätt. Fin entré, årtal och placering okänt för författaren. Föreningsarkivet i Alingsås.
Historik Folkets Park De allra första folkliga byggnadsverken gjorda för nöje och rekreation anlades under slutet av 1800-talet och bestod oftast ev en enkel ihopsnickrad dansbana. Det var dansen som var det primära. Innan dess förekom dans gärna vid födelsedagskalas, bröllop och vid vissa högtider. Men också vid marknader, i samband med avslutningar av vissa stora arbeten på landsbygden, som t ex slåtter och skörd eller när ett stort byggprojekt avslutats, så ställde man gärna till med fest och dans. Vissa platser har sedan gammalt mer eller mindre informellt använts för fest och dans och sedan helt naturligt blivit festplatser med dansbanor och andra byggnader. Men man kunde också dansa hemma hos någon, på en gårdsplan eller i ett vägskäl. Dans på träbroar förekom också då det inte slet lika mycket på skorna som dans på en grusig väg. Vintertid kunde man dansa sk pjäxdans på isen. De första anlagda festplatserna i Västra Götaland började dyka upp kring sekelskiftet 1900. I städerna var det vanligt att vissa politiska föreningar och loger började anordna festplatser. De tidiga folkparkerna byggdes i städernas utkanter eller på natursköna platser utanför samhällena på köpt mark. Karaktäristiskt för de första festplasterna är att de hade en enkel prägel. Lövade, fyrkantiga banor med hemsnickrade plankgolv, utan tak och med räcken i trä runt om. Så småningom byggdes någon form av estrad vid en av sidorna, ibland med tak över där den eller de som spelade musik eller teater kunde stå. Efterhand tillkom tak över många av banorna. Det är oklart i vilken utsträckning det fanns andra byggnader än dansbanor på platserna. Några ritningar användes sällan. Dansbanan Lövekulle i Alingsåstrakten strax efter sekelskiftet 1900. Ur Kulörta lyktor och dansbiljetter.
De tidigaste festplatserna hade en provisorisk prägel och användes bara en kort period innan de flyttades till en annan plats, ibland p g a skepsis mot verksamheten från olika myndigheter, svenska kyrkan och andra religiösa grupper. Ganska tidigt fick dansbanorna rykte om sig att utgöra syndens nästen. Gemensamt för många av festplatserna och folkparkerna under 1900-talets början är att ortens egen arbetskraft stod för utformningen och uppförandet av byggnaderna. Istället för enkla taklösa dansbanor byggde man på vissa håll s k danspaviljonger eller rotundor. Dessa polygonala, ouppvärmda byggnader med flackt toppiga, flersidiga tak hade ofta stora fönsterrader längs väggarna, vilket fick byggnaderna att verka som ett mellanting mellan utomhus och inomhus. Under folkparkernas första tid bestod publiken huvudsakligen av unga arbetare eller ungdomar från landsbygden. Underhållningen var folklig med dans, bondkomiker, revyartister och akrobater. Många var lokala förmågor. Kvalitén på underhållare höjdes med tiden och på 1930-40-talen fanns det gott om professionella artister att anlita. Teateruppträdanden blev tidigt en viktig del av den folkliga kultur som utvecklades i landets folkparker. Särskilda teaterbyggnader började uppföras i parkerna redan under sekelskiftet 1900. Senare har scenerna även använts till operor, rock- och popuppträdanden. På 1920-talet blev den ambulerande teaterverksamheten väletablerad. Under 1800-talet fick det som idag kallas gammaldans sitt genomslag; schottis, polka, hambo och liknande dansades runt om i landet. Under 1910-20-talen börjar nya dansformer, nya musikintrument och ny musik göra intåg i den svenska dans- och musikkulturen. Vid tiden för första världskriget gjorde jazzdansen och jazzmusiken sin entré i de större städerna. Bygge av dansrotunda. Årtal okänt. Arkiv: Privat Paviljong, numera riven. Arkiv: Privat Under 1930-40-talen var antalet festplatser i länet som mest. Intresset för dans och den nya ungdomskulturen som växte fram gav näring till ett stort sug efter sociala arenor och mötesplatser. Nu började man anlita ingenjörer och arkitekter för att uppföra folkparksbyggnader. På 1950-talet stod parkerna i blom då välståndet hade ökat och människor hade mer tider över till att roa sig. Bilens genomslag innebar att utbudet av festplatser blev större, men i förlängningen blev resultatet att de mindre parkerna slogs ut till förmån för de större som hade resurser att bjuda in mer eftertraktade publikmagneter. Under 1960-talet utvecklas dansstilen twist och på 70-talet kom discon. På festplatserna satsade man på ljudförstärkning och många rotundor byggdes om till danspalats. Serveringslokalerna byggdes ofta om till restaurangbyggnader. På 1980-talet blev publiken i viss mån mer lyssnande än dansande då stora artister som Ulf Lundell, Carola, Imperiet m fl gjorde turneér. På 90-talet övergav flera av de stora artistbokningsfirmorna i landet folkparkerna till förmån för andra mer unika miljöer som Varbergs fästning eller Borgholms slottsruin vilket innebar slutet för många festplatser. De parker som finns kvar har under de senaste årtiondena haft aktiva artistbokare som anlitat de attraktiva artisterna. Man har på flera håll anpassat verksamheten till aktiviteter som än idag drar en publik; loppmarknader, auktioner, privata fester, markander mm. Det krävs också en hängiven förening och aktiva medlemmar som lägger ner själ och hjärta i sina festplatser.
Alingsåsparken När den svenska arbetarrörelsen började växa fram bjöd borgarna på hårt motstånd. Möten och sammankomster fick ofta genomföras i små, trångbodda lägenheter eller ibland inomhus under sträng uppmärksamhet från myndigheters sida. Det var ett svårt arbete att få fram egna lokaler för mötesverksamhet och andra arrangemang. I Alingsås var motståndet hårt och stadens borgmästare, som samtidigt var huvudman i Sparbanken, hotade att säga upp inteckningen för en fastighetsägare som hyrde ut lokaler för möten arrangerade av arbetarrörelsen. 1907 bildades Alingsås Folkets Husförening med syfte att få fram pengar för i första hand hyra av en lokal som rymde 100 personer, i andra hand köpa en fastighet som kunde användas som Folkets Hus. Föreningen anordnade fester, varulotterier och basarer för att få in pengar. 1915 togs frågan upp om att anskaffa en egen festplats och en kommitté tillsattes med uppdrag att hitta en lämplig plats att köpa. Uppdraget slutfördes och marken där nuvarande parken står köptes för 6 000 kr. Parken blev ett värdefullt tillskott för Folkets Husförening. Programblad från 1929, 1932, 1949 och 1950 Arkiv: Alingsåsparken I början blev Alingsåsparken mycket kritiserad, man ansåg att den bidrog till att sänka moralen hos arbetarklassen. De ekonomiska förutsättningarna var små och festprogrammen fick till en början läggas på en ganska låg nivå, vilket ibland bidrog till en del bråkiga element i parken. Men många uppskattade också de enkla humorister och vissångare som uppträdde och lockade till skratt! Störningsmomenten avtog med tiden och genom utvisningar, skriftliga varningar och portförbud minskade problemen avsevärt. 1926 övertogs Parken av Föreningen Folkparkens vänner vilka började omdana parken. Ständiga funktionärer tillsattes och programmens innehåll blev rikare och kvalitén höjdes på uppträdandena. 1935 byggdes teatern vilket blev en höjdpunkt för parken. Skådespel, operetter, lustspel och revyer lockade en stor publik. Folkparken utvecklades till att bli en teater för alla. Publiken representerades nu inte bara av arbetarrörelsen utan parken gästades av alingsåsare ur alla klasser. Parken blev ett nöje för alla. Även religiösa församlingar och Frälsningsarmén anlitade parken för sina arrangemang. Samtidigt började den nya tidens dansformer, musikintrument och musik göra intåg i Alingsåsparken. Den moderna dansen ingav först föreningens medlemmar allvarliga bekymmer. Styrelsen fick t o m i uppdrag att vidta lämpliga åtgärder för att försöka dämpa jazzflugan i parken. Alingåsparkens verksamhet har präglats av frivilligt arbete och engagemang. Ekonomin har under flera perioder under verksamhetens drift varit mycket ansträngd. Fram på 1950-talet blev det allt svårare att få frivillig arbetskraft till Parken. År 1960 blev styrelsen för första gången tvungen att annonsera efter köks- och serveringspersonal. De sista åren under egen regi drabbades parken av förlustresultat. 1963 övergick Folkets parks ägo till kommunen.
Byggnaderna i Alingsåsparken Från början bestod området enbart av träd och sly i en kuperad terräng, det var mycket arbete som lades ner enbart för att få fram den stora, jämna planen och slingrande stigarna som omgav parken. Många år förflöto under svett och möda innan den sällsynt hårdarbetade terrängen kunde anses tuktad (ur Folkets Park Alingsås 1915-1963, sid 6). Allt arbete baserades på frivillig arbetskraft under lediga stunder. Hur parken såg ut från början finns inte mycket material om. Den första teaterbyggnaden var belägen ungefär på platsen för det nuvarande teaterhuset. Den första dansbanan fanns där dansrotundan idag står. Den var mycket enkelt uppförd, hade ingen överbyggnad och fick lagas varje år. Enda belysningen i parken utgjordes av en luxlampa på hög stolpe intill dansbanan. Elektrisk belysning saknades helt. På andra håll i parken fick man nöja sig med stearinljus under mörka höstkvällar. 1920 beslöts att den befintliga ladugården i parken skulle göras om till serveringspaviljong med kök. Kanske är detta ladan som byggdes om till serveringspaviljong, se nästa sida. Arkiv: Föreningsarkivet i Alingsås. När Föreningen Folkparkens vänner övertog ledningen 1926 byggdes den nuvarande dansrotundan. 1935 byggdes teaterbyggnaden. Vy ungefär från nuvarande entrén. Tidigare var här en plats för framträdanden.
Ovan till vänster: troligen bygge av terrass, nedan till höger: vy över parken intill restaurangen. Övriga bilder blandat från olika tider. Arkiv: Föreningsarkivet i Alingsås.
Inventering av bebyggelsen Bebyggelsen i sin helhet Byggnaderna i parken är uppförda i enkel byggnadsteknik och material. Taken är lagda med papp, plåt eller betongtegel. Fasaderna klädda med träpanel, masonit eller eternit. Det förekommer utsmyckande detaljer i gjutjärn och enklare snickerier. Vissa belysningsstolpar är försedda med fötter av formsågat, vitmålat trä. LJusarkader i svart järn med lampor i olika färger ger ett intryck av festplats. Området är inhägnat med stängsel och har troligen så alltid varit. Detta kan ses som en fördel från byggnadernas perspektiv då de inte utsatts för någon vandalisering eller dylikt trots att de under stora perioder står oanvända och området är tomt på människor. Över entrén hänger en blåmålad skylt med Alingsås Parken. Här finns också barriärer som börjar ute på parkeringen för att styra en tillströmmande publik. Utgången är försedd med en snurrgrind. Gångbanan som löper från entrén är inramad av svarta järnbågar med belysning i olika färger. Skick: Alingsåsparkens byggnader och anläggningar är i generellt behov av en upprustning. 1. Biljettlucka Två byggnader med platt tak lagt med plåt binds ihop över själva entrén med en triangulär fronton. Enkel byggnadskonstruktion av trä direkt på betongfundament. Fasad av stående spontad panel, gulmålat. Rött färgskikt under. Takgesims av trä, vitmålat. Enkelfönster av trä, i övrigt luckor igensatta med masonitplattor. Grönfärgat, tvådelat nätstaket som entrégrind mot parkeringen. Skick: Mycket färgbortfall, mindre rötskador på utsatta delar. 2. Paviljongen 1920-tals klassicistisk byggnad med enkelt utförda pelare och pilastrar. Fasad med stående panel, större ursprungliga spröjsade Alingsåsparkens nuvarande entré från ut- och insidan av parken.
lunettfönster på gavlarna. Sadeltak lagt med rött enkupigt betongtegel. Åt öster, parkens entréparti, är byggnaden öppen och står på pelare. Här finns ett spelhjul och bar med spelstationer samt en enkel dörröppning till husets ena gavel. På byggnadens södra gavel finns ett igensatt fönster. Här finns även två dörrar med stående panel, det var här vakterna hade sitt kontor vid vissa publiktäta evenemang. På den norra gaveln finns två dörrpartier med fiskbenspanel, varav den ena leder in till ett utrymme där man arrangerat spelningar, haft pub och disco. Den andra leder en trappa upp till ett förrådsutrymme. Skick: Mycket färgbortfall, en hel del rötskador i fasadpanel, fönster och dörrar. 3. Gluggen Byggnad som uttrycker funktionalism med ett flackt sadeltak. Lampor i olika färger är dragna under utbyggnadens takfotlist. En gjuten ramp av betong leder till en blåmålad masonitklädd dörr, draghandtag av smide samt kraftiga gångjärnsbeslag av järn. Stående gulmålad locklistpanel på fasader och taköverbyggnad. Öppningsbara luckor i fasaden. Här har man haft disco på senare år. Troligen har här hållits varieté och dans under tidigare år. Skick: Färgbortfall, lokala rötskador. Paviljongen 4. Spelhall och café Långsmal byggnad i funktionalistisk anda med ett mittparti som markeras med en triangulär fronton. Fasader av gulmålad stående, spontad panel samt locklistpanel på mittpartiets fasad. Flackt pulpettak som lutar åt byggnadens baksida, lagt med plåt. Enkeldörrar av trä, vissa masonitinklädda, en med stående panel och en med panel och glasruta. Öppningsbara luckor för lotteri, bollkastning mm. Tvådelade enkla fönster. Svart järngrind till cafédelen. Fasaden är utsmyckad med fint böljande formade järndekorationer som pilastrar och bågvalv. Gamla foton visar att bygggnaden tidigare varit öppen och vilat på järnpelarna, se nästa sida. Inne i cafédelen fortsätter pelarkonstruktionerna. Innerväggar av liggande, rundad panel. I byggnaden har man hållit spelhall med bulleribång (kast med bollar och priser), korvasnik / café. Skick: Färgbortfall, lokala rötskador. Gluggen 5a och b Senare tillkomna lusthus / grillplats Lusthusbetonade mindre byggnader för att grilla eller umgänge. Fasader av liggande panel, tak lagt med papp. Skick: Färgbortfall, lokala rötskador. Spelhall och café
6. Dansrotunda Oktagonal byggad med fasader av gulmålad stående locklistpanel, tak lagd med svart papp. Två större entrépartier med dubbla dörrar åt söder som är blåmålade och masonitinklädda med utsmyckande lister. Snickarglädje i bärare till entrétak. Enkelfönster, åt öster och väster fönsterrader. Även entréparti åt norr med dubbla dörrpartier med panelklädda enkeldörrar försedda med glas. En tillbyggnad med entré och ramp åt norr för musiker. Oktagonalt taktorn prydd med spets. Skick: Färgbortfall, lokala rötskador. Tydliga fuktskador i fasad åt norr. 7. Restaurang Oktagonal byggad med fasader av gulmålad stående locklistpanel, tak lagd med svart papp. Entrétillbyggnad med sadeltak åt söder med glasade dubbeldörr. Tvådelade, spröjsade fönster av trä på bottenplan, större tvådelade, småspröjsindelade fönster på andra våningsplanet med ett toppigt avslut på det papplagda taket. En senare tillkommen trappa av trä leder utvändigt upp till andra våningen. En serveringsterrass på restaurangens framsida inramad av masonitinklädd barriär med lampor på avlastare. Skick: Färgbortfall, lokala rötskador. Äldre foto på spelhall / café. Föreningsarkivet i Alingsås. Bilder nedan: Restaurang och dansrotunda samt teater nu och förr. 8.Teaterbyggnad Funktionalistsik byggnad som karaktäriseras av två formmässigt olika byggnadskroppar i vinkel varav publikdelen har en utstickande välvd form. Den höga byggnadsdelen delen inrymmer själva scendelen. Publikdelen är vänd mot parken och har en välvd form med tak lagt med papp. Den övre delen av fasaden är klädd med eternitplattor i gul kulör, nederdelen åt öster och norr (parken) av gulmålad locklistpanel. Luckor och dörrar försedda med masonitskivor dekorerade med listverk. Ett flackt papplagt tak ovan entrédelen. Långsidorna på den välvda delen av teatern är trappstegsformad, åt norr följer en hel rad med masonitklädda öppningsbara luckor. Åt söder en fönsterrad med vitmålade lister av trä mellan de eternitklädda partierna.
Den högre byggnadskroppen som rymmer scenen är klädd med eternitplattor i blå kulör i nederdelen och vita i de övre våningsplanen. Höga, tvådelade fönster med småspröjsindelning. Vita eternitpartier även kring fönster. Sadeltak lagt med papp. En tillbyggd lastbrygga åt söder. Även en senare tillbyggnad som en förlängning av den vinklade scendelen av byggnaden för loge med gulmålad träpanel och papplagt sadeltak. Invändigt: Teatern har fritt upp till tak bakom scen. Publikdelen är intressant med typiskt modernistiskt välvda pelare på var sida om gången intill fönsterraderna. Platserna är anpassad för både en sittande och stående publik med enkla handledare i stål och bänkar av trä. Skick: Teatern är i mycket dåligt skick framför allt den publika delen. Fuktskador med läckande tak som inte åtgärdats har lett till omfattande skador. I övrigt färgbortfall och lokala rötskador. 9. Parkterrass En terrass med delvis putsad mur åt söder och öster. En häck avgränsar mot dansrotundan. Marken består av mossa och gräs, troligen stenar lagda undertill. Upp till terrassen leder en trappa av trä, en pergola av trä binder ihop platsen och förstärker dess cirkelform. Även ett senare tillkommet trästaket åt muren. Skick: Mycket igenvuxen. Den putsade muren faller sönder i bitar. Ovan: Ritning dansrotundan, under: terrassen 10. Jordkällare med putsade väggar och grästak, enkeldörr av trä. Har troligen använts av restaurangen. Skick: Ej inspekterad. 11. Senare tillkommen fontän murad med skiffersten. Omgärdad av plantering inramad av tjärade träbitar. Skick: Muren med fogar lossnar, kraftig saltutfällning, lösa stenar. 12. Affischtavla. Ej inventerad.
Kulturhistorisk karaktärisering av bebyggelsen Karaktäristiskt för Alingsås Parkens bebyggelse är att de är i regel byggda i enkel byggnadsteknik och material. Arkitektoniskt har flera av byggnaderna ett funktionalistiskt och enkelt formspråk med få utsmyckningar. Det finns även 1920-tals klassicism representerat med utsmyckande klassicistiska element. Jordkällare. Nedan: Teatern och terrassen. Byggnaderna är uppförda av arbetare under fritid, utan ersättning och med de medel som fanns. Material och teknik har anpassats efter en begränsad budget och utifrån en säsongsverksamhet. I de flesta fall saknas ritningar och varken arkitekt eller ingenjör har varit inblandad under konstruktionen. 1. Entrébyggnaden är byggnadstekniskt mycket enkel och saknar arkitektoniska värden. Det är en byggnad uppförd utan att göra några anspråk på formässigt uttryck eller detaljomsorg. Den skall fylla sin funktion helt enkelt. 2. Paviljongen är också en enkel konstruktion men här finns en omsorg i det arkitektoniska uttrycket med 20-tals klassicistiska element som kolonner och pilastrar med listverk mm i ett mycket enkelt utförande men det förhöjer sammantaget värdet. 3. Gluggen är en byggnad som uttrycker funktionalism med ett flackt sadeltak och enkel men modernistisk entréöverbyggnad på nätta pelare av trä, med en lätt svängd form på taket lagt med plåt. Fasaderna är avskalde. Ett fint exempel på modernistisk arkitektur i parken med de karaktäristiska taklutningarna och formen på entrétaket. Byggnadstekniskt en enkel byggnad. 4. Cafébyggnaden är en enkel byggnadskonstruktion idag utan några högre arkitektoniska kvaliteter, förutom de bevarade järnpelarna som har ett högt värde. Byggnaden har byggts om och dess ursprungliga uttryck förvanskats. Dess fronton och dekorativa element med pilastrar och bågar
i järn lättar upp den i övrigt enkla konstruktionen. Byggnadstekniskt mycket enkelt utförd. Dess långsmala form har ett värde för parkens rumslighet. 11. Fontänen är senare tillkommen och tillför inga arkitektoniska eller historiska kvaliteter i parken. 5a och b. Enkla, senare tillkomna konstruktioner som inte är avgörande för parkens arkitektoniska eller historiska kvaliteter. Dess formspråk hänger ihop med övriga byggnader. 6. Dansrotundan var från början uppförd utan bärande väggar och tak, numera är den oktagonala byggnaden försedd med ett papplagt tak som följer byggnadens form. Byggnaden med sin funktion och form är ett typiskt exempel på hur en dansrotunda kan uttrycka sig. Interiört finns ett relativt nylagt golv och fyller sin funktion än idag. Den modernistiska prägel som råder interiört med nätta, enkla pelare av trä, den panelinklädda mittpelare, scenen mm är viktig att bevara. 7. Restaurangbyggnaden som även under en period benämndes Bolaget är också den en oktagonal byggnad och påminner om dansrotundan i sitt arkitektoniska uttryck. Fina, ursprungliga fönster på ovanvåningen som är viktiga att bevara, även de ursprungliga spröjsade fönster som finns på första plan höjer byggnadens värde. Hänger formässigt samman med övriga byggnader i parken. 8. Teatern är en funktionalistisk byggnad som karaktäriseras av två i sin form olika byggnadskroppar i vinkel och volymverkan i den kuperade terrängen samt med sin modernistiska arkitektur. Det spännande formspråket i kombination med volymen ger parken en extra dimension. Byggnaden är i lokalt i mycket dåligt skick och bör rustas upp då det även interiört har stora arkitektoniska värden i sitt smäckra, moderna formspråk. Vy mot restaurangen. 9. Parkterrassen har troligen spelat en viktig sammanlänkande roll i Alingsåsparken där människor kunnat stråla samman från olika aktiviteter för social samvaro eller en stunds avkoppling. Platsen är väl vald med överblick över parken och ner till sjön. Viktig att bevara för framtiden. 10. Jordkällaren har ett miljömässigt och historiskt värde som skapar rumslighet, atmosfär och en förståelse för parkens historia.
Sammanfattning - värt att notera och bevara Bebyggelsemiljön som helhet Alingsåsparken har varit en viktig plats för nöje, umgänge, dans, kultur-, musik- och teaterupplevelser under 96 år i staden. Det är en plats med minnen för flera generationer. Parken med byggnader har förändrats med tiden men essensen av nöjespark fins fortfarande kvar. Det är en typisk festplats som har varit mycket vanlig i Sverige men som på senare år blivit allt mer sällsynta. Den är unik på så sätt att den har en kontinuitet över nästan 100 år för dans, nöje, teater och umgänge. Parken har som helhet ett högt kulturhistoriskt värde för staden Alingsås och som ett typiskt exempel på Folkpark som företeelse då dessa festplatser generellt blivit allt mer sällsynta och utarmade p g a brist på underhåll och rivning. Idag en trött teaterbyggnad (ovan) som sett bättre dagar (nedan). Parkmiljön som helhet har sammantaget även ett mycket högt socialhistoriskt värde för Alingsås som ett monument över arbetarrörelsens verksamhet under början av förra seklet. Det finns också en tydlig tråd av kontinuitet inbyggd i bebyggelsen - parken med byggnader har underhållits, utvecklats, byggts om och till och anpassats utifrån behov. Flera enskilda detaljer i helheten har ett stort värde för parkens historia och miljö: - ljusarkadena i järn med färgade glödlampor samt - ljusslingorna som är fastsatta längs flera fasader ger ett typiskt uttryck för en Folkpark. - Entrésnurran har ett visst arkitektoniskt och historiskt värde för parken. - Lagboken som har en lång kontinuitet i parken, den har funnits i tidigare versioner och är som företeelse viktig att be vara som ett historiskt dokument. - Tombolahjulet i Paviljongen är en viktigt detalj i parken.
Byggnaderna Byggnaderna i parken är i regel uppförda i mycket enkel byggnadsteknik och material. Några byggnader utmärker sig trots det och kan tillskrivas ett bevarandevärde p g a sitt arkitektoniska och historiska värde. Jordkällaren kan tillskrivas ett historiskt och miljömässigt värde. Paviljongen är en intressant 20-tals klassicistisk byggnad med den öppna fasaden med spelhjul och bar som är ett fint och typiskt exempel på byggnadstyp vid festplatser. Gluggen har ett avskalat, typiskt modernistiskt uttryck med en karakteristisk entréöverbyggnad. Cafébyggnaden med pilastrar och kolonner sammanbundna med bågar i fint utfört smide har ett högt arkitektoniskt värde för byggnaden och parken. Dansrotundan är ett fint exempel på byggnadstypen i Folkparker eller på festplatser. Den har även funktionalistiska detaljer bevarade invändigt. I sitt sammanhang är den viktig att bevara. Restaurangbyggnaden har fina spröjsade fönster på ovanvåningen och är också ett viktigt inslag i parkmiljön. Teatern utmärker sig från övriga byggnader rent arkitektoniskt och med sin volym. Det är en byggnad väl värd att bevara som helhet, även med tanke på interiören som har stora arkitektoniska värden. Teaterbyggnaden är en mycket värdefull och karaktärskapande byggnad för parken. Byggnaden har tidigare byggts om och till vid flera tillfällen. Det finns förutsättningar att utveckla och samtidigt bevara och förstärka de kvaliteter som finns. Parkterrassen har en strategisk, hög placering i parken och väver ihop de olika delarna. En naturlig samlingsplats som är viktig i parkmiljön.
Inventering av vegetationen Det som mycket tydligt karaktäriserar vegetationen i Alingsåsparken är intrycket av en naturpark. Majoriteten av de befintliga lövträden och barrträden är självetablerade utan mänsklig inverkan. Här växer tall, gran, ek, björk, bok och sälg mm. Väldigt många individer har kunnat utvecklas i lugn och ro och därmed blivit både gamla och stora profiler. Tack vare den slåtter som troligtvis pågått under hela parkens historia har flertalet trädindivider kunnat utvecklas fullt ut till kraftfulla solitärer utan konkurrens från uppväxande slyvegetation. Ett påtagligt inslag bland flera, är de många ordentligt gamla individer av vårtbjörk. Troligtvis är det den svaga konkurrensen från annan växtlighet som gjort att dessa björkar fått utvecklas till fullo och uppnått hög ålder. Blandningen av lövträd och barrträd känns väldigt harmonisk i parken. Ett intressant inslag är de inplanterade parkrhododendronbuskar som bildar vintergröna öar inne bland de höga solitärträden. Lägre vintergrön vegetation utgör en fin kontrast till de nakna trädstammarna under vinterhalvåret och skapar på så sätt en fyllighet i landskapet. Här skulle det vara värdefullt att tillföra ytterligare parkrhododendron i parken. Självetabledare, gamla, välväxta björkar i en samspelt miljö. En tydlig struktur i parken är att växtligheten är relativt jämnt spridd över hela ytan. Det är få individer som växer i dungar. Det här kan också vara ett resultat av den årliga slåtter som utförts. Det har medvetet blivit så att man slagit gräs och sly med en viss regelbundenhet. Detta faktum gör att trädkronorna bildar ett nästan sammanhängande tak över hela området, och därmed är det få platser som är ljusmässigt öppna.
Specifika objekt värda att notera och bevara: Det finns ett antal trädindivider som lever i en slags symbios rent utseendemässigt med några utav byggnaderna i parken. A. En ståtlig tall vid entrén utgör ett betydande blickfång och karaktär. B. En tall som växer väldigt nära Rotundan på samma sida som grillpaviljongen. Här växer också ett flerstammigt exemplar av ek. De flerstammiga exemplaren är överhuvudtaget få i parken, vilket gör dessa extra värdefulla. C. Terrassen som är anlagd intill Rotundan är en värdefull och mycket fint belägen platå i parkens centrala delar. Härifrån ser man ut över nästan hela parken. I dess totala närhet växer välutvecklade exemplar av både ek och vårtbjörk och bildar som en inramning åt terrassen. Uppe på terrassen växer en individ av en ek som ganska ensamt ståtar här bildar rummet kring ytan. Häcken runt terrassen bör återskapas med nytt växtmaterial. Dess rumsbildande inramning gör platsen trevlig och ombonad vilket behövs med tanke på att hela terrassen ligger högt och lite utsatt. Samspel mellan parkens träd och byggnaderna kan upplevas på flera ställen. A D. Ett mindre bokbestånd i det centrala kvarteret på väg ned mot Teaterbyggnaden är värdefullt. Bokträdet i sig är alltid värdefullt att bevara eftersom dessa träd blir gamla och mycket vackra och är inte så oerhört vanliga i vårt land som man kan tro. E. Flerstammig vårtbjörk intill Restaurangen har en säregen karaktär värd att bevara.
B D C E
F. Vid entréområdet är en villaträdgårdsliknande plantering etablerad mitt framför stånden av spelhjul. Den har karaktären av 70 och 80-tal med tidstypiska barrväxter och prydnadsbuskar. Tyvärr känns hela denna plantering ganska malplacerad. Och egentligen har den nog aldrig riktigt passat in här i den annars så naturinspirerade parkmiljön. Planteringen bör försvinna i en framtida planering. G. Strax intill Teaterbyggnaden växer en ridå med höga granar. Granarna bildar en mörk vägg och skapar en ny dimension för parken som blir en spännande kontrast med sitt skuggiga djup. Invid kvinnostatyn är en buskplantering etablerad som en halvmåneformad fond. Växtmaterialet är alltför gammalt för att sparas men bör bytas ut och ersättas med ett nytt. G Avslutningsvis skulle parkmiljön vinna på att gångvägarnas asfalt bryts upp och ersätts med grusade gångar, vilket skulle skapa en större harmoni med hela parkens växtlighet. Hårt packade grusgångar kan också utgöra god tillgänglighet. Framtida slåtter bör ta hänsyn till att säkerställa en nyetablering av självsådda plantor. Detta för att en föryngring ska kunna bli verklighet när gamla individer dör ut på sikt. F Asfalten i parken skulle med fördel bytas ut till hårt packade grusgångar.