Kapacitet för att ta hand om brännbart och organiskt avfall RVF rapport 2002:02 ISSN 1103-4092 rapport
RVF rapport 2002:02 ISSN 1103-4092 RVF Service AB Tryck: Daleke Grafiska 2002 Upplaga: 1000 ex
Förord RVF initierade under år 2000 en kapacitetsstudie för att bedöma den erforderliga behandlingskapaciteten med anledning av förbuden mot att deponera utsorterat brännbart respektive organiskt avfall i Sverige. Förbuden införs 2002 respektive 2005. Föreliggande rapport utgör en uppdatering av denna tidigare studie (Kapacitet för att ta hand om brännbart och organiskt avfall, RVF-rapport 00:13). Projektet har genomförts av Johan Sundberg, Profu i Göteborg AB. Projektet har, utöver RVF, finansierats av Naturvårdsverket. Malmö i januari 2002 Weine Wiqvist VD RVF
Kapacitet för att ta hand om brännbart och organiskt avfall År 2002 respektive år 2005 införs förbud att deponera brännbart respektive organiskt avfall. Detta är två nya styrmedel för kommande svensk avfallshantering som kraftigt och på kort tid kommer att förändra avfallshanteringssystemen. Eftersom deponering är den vanligaste behandlingsformen i Sverige så kommer en stor del av vårt avfall att inom en snar framtid kommer att behöva ny behandlingskapacitet. Vi vet redan idag att dessa förbud kommer att bli svåra att leva upp till och att det kommer att ta lång tid innan det organiska avfallet har hittat nya behandlingsformer. Idag saknar vi alternativ behandlingskapacitet för att ta hand om dessa stora flöden och vi vet, genom denna utredning, att det är troligt att kapaciteten kommer att saknas även flera år framöver. Denna kortfattade rapport beskriver den kapacitetsbrist som kan komma att uppstå då dessa deponiförbud införs. Rapporten är en uppdatering till en tidigare utgiven rapport som publicerades september 2000, Kapacitet för att ta hand om brännbart och organiskt avfall, rvf-rapport 00:13. I den tidigare rapporten ges en utförligare beskrivning av använda metoder, bakgrundsfakta mm vilket alltså inte återfinns i denna uppdatering. Sist i denna rapport, bilaga 2, återfinns sammanfattningen från denna utredning som referens vid jämförelser med uppdateringen. I bilaga 2 återfinns även alla de slutsatser som kom fram i den tidigare utredningen. Dessa slutsatser gäller än idag fast med något förändrade värden vilket framgår av denna uppdatering. Jämfört med föregående utredning så visar denna uppdatering att det finns mer organiskt avfall som kommer att behöva ny behandlingskapacitet när deponiförbuden införs vilket alltså kommer att resultera i en något större kapacitetsbrist än vad som tidigare förutsågs. Vi kan dock se att avfallsmängderna verkar öka något långsammare än tidigare uppskattning och att det dessutom har tillkommit flera nya planer på att bygga avfallsförbränningsanläggningar. Totalt sätt, om vi summerar ihop konsekvenserna från dessa förändringar, kan vi konstatera att kapacitetsbristen i denna uppdatering är något större jämfört med tidigare utredning. Bristen är ungefär lika stor för år 2002 då första deponiförbudet träder i kraft. Att bristen inte är större beror framförallt på att vi nu i denna utredning kan dela upp det organiska avfallet enligt de riktlinjer som finns för va d som är utsorterat brännbart respektive övrigt organiskt avfall. Men efter 2005 när bägge förbuden börjat gälla, kan vi idag visa på att bristen är ca en halv miljon ton större, det gäller för fallet då vi beräknar bristen utan slam. Tar vi med slammet är bristen något lägre jämfört med föregående utredning. En mycket viktigt och känslig parameter i analyserna är utvecklingen för utbyggnaden av ny avfallsförbränningskapacitet. Vi har i detta material tagit med alla planer på nya pannor inklusive sådana som enbart är på idéstadiet. Om man exkluderar de nya anläggningar som fortfarande är på idéstadiet så kan vi konstatera att kapacitetsbristen blir hela 2,4 Mton år 2005 (2 % avfallsökning, inklusive slam). 3
Föregående utredning har uppdaterats på framförallt följande tre punkter: 1. Avfallsmängderna. Kunskapen om vilka avfallsmängder som genereras i samhället har förbättras under det gånga året. Dessa kunskaper har bearbetats och tagits med i denna utredning. Detta har bland annat bidragit till att vi här har större mängder bygg och rivningsavfall och lite mindre ej branschspecifikt industriavfall. Dessutom har avfallsdefinitionen ändrats något. Tidigare utredning tog huvudsakligen upp det avfall som definieras som konsumtionsavfall. I denna uppdatering tas allt avfall med som hanteras av kommunala och privata avfallsbolag. Detta innebär en något bredare definition eftersom dessa bolag även behandlar små mängder produktionsavfall. Totalt innebär detta att de avfallsmängder som tas upp i denna utredning är väsentligt större än tidigare, dock har de mängder som omfattas av deponiförbuden endast ökat marginellt. Totalt beskrivs 9,0 Mton avfall (1998 års värden och efter materialåtervinning). Av detta omfattas 5,0 Mton av deponiförbuden. Detta kan jämföras mot tidigare utredning där motsvarande värden var 7,0 Mton respektive 4,6 Mton1. Referensår för dessa mängder är 1998. Vi har även tagit med de tankar som finns kring hur man ska skilja utsorterat brännbart avfall från övrigt organiskt avfall. Detta innebär att hela den organiska fraktionen från hushållsavfallet omfattas av deponiförbudet 2002. Det innebär vidare att slam omfattas av deponiförbudet först år 2005 och således inte av förbudet år 2002. Vi har dessutom antagit att 10 % av hushållsavfallet kan sorteras ut som obrännbart avfall år 2002. Slutligen har vi antagit att park- och trädgårdsavfall samt de små mängder lättnedbrytbart organiskt avfall som återfinns i industriavfallet först kommer att omfattas av deponiförbudet år 2005. Det senare antagandet för park- och trädgårdsavfall samt industriavfallet har mycket liten betydelse för den resulterande kapacitetsbristen. 2. Framtida av avfallsmängder. Historiskt har vi i Sverige, precis som i andra industrialiserade länder, kunnat iaktta en kontinuerligt ökande mängd genererat avfall. Hur stor denna ökning har varit är svår att beräkna eftersom vi först på senare år fått fram nationell statistik för avfallsmängderna. För hushållsavfall så finns det något bättre statistik vilket har använts som riktvärde för att visa de totala mängdernas ökningstakt. Det finns ett intresse i samhället och även en viss politisk vilja för att hitta vägar för att bryta sambandet mellan samhällstillväxt och ökade avfallsmängder. Det finns idag dock inga konkreta föreslagna åtgärder som kan skapa detta trendbrott. Vi har därför utnyttjat den historiska ökningstakten för att prognostisera framtida avfallsmängder. I föregående utredning utnyttjade vi en årlig ökningstakt på 3,3 %. Med den 1 I tidigare utredning antogs hela slammängden omfattas av deponiförbudet vilket gav en total mängd på 5,1 Mton brännbart och övrigt organiskt avfall (1998 års värden) som kvarstår att behandlas efter materialåtervinning. I denna utredning räknas Mton bort som använts för markberedningsarbeten. Hade detta gjorts i föregående utredning skulle det resulterande behandlingsbehovet omfattat 4,6 Mton. 4
förbättrade datakvalité som vi har sammanställt så kan man konstatera att ökningstakten har snarare varit ca % per år. Studerar vi enbart hushållsavfall så kan vi konstatera att de mängder som kvarstår efter materialåtervinning inte har ökat de senaste åren. Detta beror framförallt på producentansvaret. Eftersom det råder en osäkerhet i hur ökningstakten kommer att bli framöver så har vi i denna utredning redovisat kapacitetsbristen för tre ökningstakter, 0 %, 2 % och 3 % per år. 3. Utbyggnadsplaner för nya avfallsförbränningsanläggningar. Under det gångna året så har flera nya planer tillkommit för byggandet av nya förbränningsanläggningar. Den stora kapacitetsbristen som snabbt kommer att bli aktuell har bidragit till att flera aktörer idag har för avsikt att bygga upp avfallsförbränningsanläggningar. I föregående utredning kunde vi konstatera att antalet anläggningar kunde komma att öka från 23 st år 2000 till 38 st fram till ungefär år 2006. Dessa skulle tillsammans få en förbränningskapacitet på ca 3,9 Mton årligen. I denna uppdatering kan vi konstatera att ytterliggare flera nya anläggningar planeras både stora och små. Totalt kan vi nu identifiera planer på 46 st anläggningar fram till ungefär 2006. Dessa 46 anläggningar har tillsammans en förbränningskapacitet på ca 4,7 Mton. Flera av de tidigare identifierade planerna har dessutom försenats varför kapacitetsbristen skjutits fram i tiden. Man bör i detta sammanhang poängtera att många av dessa planer är i ett mycket tidigt skede vilket gör det svårt att bedöma sannolikheten för om dessa anläggningar verkligen kommer att beslutas och byggas. Kapacitetsbristen kan därför bli större än vad som presenteras i denna utredning. Man bör här även påpeka att vi i denna uppdatering inte har uppdaterat prognosen för utvecklingen av biologiska behandlingsmetoder genom nya enkäter eller intervjuer. Dessa står dock för en relativt liten del och påverkar bristsituationen marginellt. Vi har dock tagit hänsyn till en uppskattat utveckling från Naturvårdsverket, vilket stämmer väl med föregående års enkätundersökning Profu[8]. Deponeringsbehov och kapacitetsbrist. I figur 1 och 2 samt 3 och 4 redovisas huvudresultaten från denna utredning, det vill säga deponeringsbehovet för brännbart och övrigt organiskt avfall samt den resulterande kapacitetsbristen för dessa avfallsmängder som uppstår när deponiförbuden träder i kraft. I figur 1 och 2 visar vi deponeringsbehovet och i figur 3 och 4 visar vi den resulterande kapacitetsbristen. I de vänstra figurerna (1 och 3) ingår vatten och avloppsslam och i högre figuren har vi tagit bort slam. Det finns tre alternativa utvecklingar i figuren. Det som skiljer linjerna åt är valet av ökningstakt på avfallsmängderna. Ökningstakten diskuteras mer utförligt i separat rapport Avfallsmängder i framtiden. De två övre linjerna motsvarar två respektive tre procents ökning per år. En streckad linje med konstanta avfallsmängder har även tagits med i figuren som referens. 5
I figurerna visar vi skillnaden mellan uppkommen avfallsmängd (brännbart och övrigt organiskt) samt tillgänglig behandlingskapacitet för detta avfall (förbränning och biologiskbehandling). Materialåtervinningen är redan exkluderad i figurerna och återfinns i cirkeldiagrammen som följer. 3,0 Deponering av brännbart och övrigt organiskt avfall Mton] [ 2,0 3,0 Deponering av brännbart och övrigt organiskt avfall exklusive slam [Mton] 2,0 + 3 %/år 1,0 + 2 %/år 1,0 + 3 %/år 0,0 0,0 + 2 %/år -1,0 + 0 %/år -1,0 + 0 %/år -2,0-2,0 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Figur 1. Deponeringsbehovet för brännbart och organiskt avfall. Värden är inklusive slam (20 % TS). (I avfallsmängderna ingår sådant avfall som idag hanteras av kommunala och privata avfallsaktörer dvs. även små mängder produktionsavfall). Figur 2. Deponeringsbehovet för brännbart och organiskt avfall. Värden är exklusive slam. (I avfallsmängderna ingår sådant avfall som idag hanteras av kommunala och privata avfallsaktörer dvs. även små mängder produktionsavfall). 2,0 Kapacitetsbrist inklusive slam Mton] [ 1,5 + 3 %/år 2,0 Kapacitetsbrist exklusive slam Mton] [ 1,5 1,0 1,0 + 3 %/år 0,0 + 2 %/år 0,0 - + 0 %/år - + 2 %/år -1,0-1,0 + 0 %/år -1,5-1,5 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Figur 3. Kapacitetsbristen för att ta hand om utsorterat brännbart och organiskt avfall. Värden inklusive slam. Figur 4. Kapacitetsbristen för att ta hand om utsorterat brännbart och organiskt avfall. Värden exklusive slam. Man bör observera att den brist som har beräknats utgår ifrån alla de utvecklingsplaner som finns kring ny behandlingskapacitet, och då framförallt förbränning. Dessa planer är allt från idéer till anläggningar till anläggningar som håller på att byggas. Nästan alla planer ligger dock fortfarande på idé- och förstudiestadiet. Vi har kunnat konstatera att det är mycket troligt att flera av dessa planer inte kommer 6
att resultera i nya anläggningar och att flera av planerna kommer att försenas med flera år. Bara under det senaste året har flera anläggningar försenats. Prognosen för utbyggnaden av ny avfallsförbränning bör därför ses som en optimistisk prognos som mycket väl kan visa sig bli lägre. I figur 5 och 6 illustreras konsekvenserna av en minskad utbyggnad av avfallsförbränning. Vi visar detta genom att jämföra full utbyggnad av förbränningen enligt kartlagda planer (precis som tidigare) med en utveckling med ingen utbyggnad av förbränningen (anläggningar som redan beslutats och som håller på att färdigställas har vi tagit med). Bägge fallen är ytterlighetsfall och sanningen ligger troligen någonstans mellan dessa scenarier. Inget annat har ändrats i figurerna, dvs ökad materialåtervinning och ökad biologiskbehandling finns med som tidigare. Man kan lätt se i figuren hur väsentlig förbränning är för att klara kommande deponiförbud och hur känslig prognosen är om flera av dessa utbyggnadsplaner inte resulterar i färdiga anläggningar. 3,0 Kapacitetsbrist inklusive slam Mton] [ + 3 %/år 3,0 Kapacitetsbrist exklusive slam Mton] [ 2,0 + 2 %/år 2,0 + 3 %/år 1,5 + 0 %/år 1,5 + 2 %/år 1,0 1,0 + 0 %/år 0,0 0,0 - - 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Figur 5. Kapacitetsbristen för att ta hand om utsorterat brännbart och organiskt avfall om nuvarande utbyggnadsplaner på ny avfallsförbränning inte genomförs. Värden inklusive slam. Figur 6. Kapacitetsbristen för att ta hand om utsorterat brännbart och organiskt avfall om nuvarande utbyggnadsplaner på ny avfallsförbränning inte genomförs. Värden exklusive slam. Det finns även ytterliggare faktorer som i huvudsak talar för en högre kapacitetsbrist än de som redovisas i diagrammen. Framförallt gäller detta systemavgränsningen som exkluderar det branschspecifika industriavfallet (produktionsavfall) vilket endast marginellt har tagits med i denna utredning. Dessa faktorer redovisas bland slutsatserna i bilaga 2. Utvecklingen för svensk avfallsbehandling. En trolig utveckling för behandlingskapaciteten fram till 2005 har även tagits fram vilket sammanfattas i figur 8. Figur 8 utgår ifrån avfallshanteringen år 1998 vilket beskrivs utförligt i figur 7. Efter figur 7 och 8 ges en beskrivning av hur värdena tagits fram och vilka källor som använts. I figur 8 illustrerar utvecklingen för de olika behandlingsformerna fram till någon gång år 2005-2008. Även här har vi valt att visa två alternativa utvecklingar. De två linjerna motsvarar liksom i figur 1 och 2 skillnader i ökningstakten av 7
avfallsmängderna (två och tre procents ökning per år). Jämförelsefallet med konstanta avfallsmängder har även tagits med i figuren. Eftersom vi för förbränningen har utnyttjat en trolig maximal utbyggnadstakt så visar resultaten i figur 8 troligen en låg nivå på erforderlig deponikapacitet. 1,2 0,4 0,4 1,6 P r o f u 0,3 2,2 4,4 Deponering Förbränning Träavfalltill annan förbränning än avfallsförbränningsanläggningar Materialåtervinning Biologisk behandling Ej angivet Markfyllnad Figur 7. Total mängd avfall i svensk avfallshantering 1998: 10,4 Mton (Avfall som hanteras av kommunala och privata avfallsaktörer) Deponering I kapacitetsutredningen år 2000 redovisades det avfall som definieras som konsumtionsavfall. I denna uppdatering har systemgränsen vidgats till att beskriva allt avfall som hanteras av kommunala och privata avfallsbolag. Detta medför att även delar av det branschspecifikt industriavfall avfallet har tagits med nämligen det deponeras hos kommunala och privata avfallsbolag. De askor som uppstår vid förbränning av avfall och som sedan deponeras har inte redovisats i figuren som deponerat material utan endast som avfall till förbränning för att ingen dubbelräkning skall ske. (Källa RVF [4], Profu [7]). Förbränning Förbränning i avfallsförbränningsanläggningar. Dessa anläggningar är de som av RVF definierades som avfallsförbränningsanläggningar år 1998. (Källa RVF [2]) Träavfall till annan förbränning än avfallsförbränningsanläggningar Mängd RT-flis som sorteras ut vid svenska deponier och som skickas till förbränning i vanliga biobränslepannor. De mängder som redovisas har framförallt hämtats från RVF s rapport Avfallsanläggningar med deponier. Det finns även ytterligare träavfall som sorterats ut på andra platser än deponierna vilket grovt har skattats och inkluderats. Man bör observera att större delen av utsorterat träavfall som förbränns i Sverige har importerats och har alltså inte tagit med i denna utredning. Vidare finns det en stor mängd biobränslen som klassas som avfall och skickas till förbränning men som inte hanteras av kommunala och privata avfallsbolag. Dessa mängder finns därför inte heller med i figuren. (Källa RVF [4], Profu [7]). Materialåtervinning Mängden avfall som har skickats till materialåtervinning har skattats av naturvårdsverket, i tidigare regeringsuppdrag (Regeringsuppdrag Kartläggning av hur kommunerna planerar att omhänderta sitt avfall, 2000-06-29) och i kommunikation i denna utredning. Fraktionerna som tas med är returpapper, däck, elavfall och förpackningsmaterial, totalt 1,56 Mton år 1998. Vi har inte tagit med bilar i utredningen. Dock kan vi identifiera ca 50 kton brännbart plastavfall från defragmenteringsindustrin i redovisningen av deponerat material. Denna mängd är alltså inkluderad i figuren som deponerat material och även i figurerna som redovisar kapacitetsbristen. Vidare saknas i en del av materialåtervinning från bygg och rivningsavfall. (Källa NV [3], RVF [2,4], SCB [6]). Biologisk behandling Inkluderar det lättnedbrytbara biologiska avfallet som hanteras av kommunala och privata avfallsbolag. Det mesta utav detta avfall kommer ifrån hushållsavfall och park och trädgård men små mängder kommer även från industrin. (Källa SCB [6], RVF [2], Profu [7]) Ej angivet Innehåller avfall som materialåtervinns eller mellanlagras innan behandling. En stor del (0,2 Mton) av detta avfall kommer från rengöring av transport- och lagertankar. (Källa SCB [6], Thormark [9], Profu [7]). 8
Markfyllnad Stora mängder av avfallet från grupperna slam och bygg- och rivningsavfall har använts för markberedning och som markfyllnad. Då det gäller bygg och rivningsavfall avses framförallt oorganiska fraktioner vilket inte påverkas av deponiförbudet. Slam som omfattas av deponiförbudet år 2005 har i många kommuner kunnat användas till markberedning (parker, golfbanor, skidanläggningar mm). En ökad slamanvändning kan påverka kapacitetsbristen. (Källa: SCB [6], Profu [2], RVF [4,7]). 2002 2005-2008 1,2 0,4 0,6 3,9 1,2 1,5 0,4 0,9 1998 1,2 0,4 0,4 1,6 0,3 2,2 Deponering Förbränning 4,4 Konstanta avfallsmängder (1998 års nivå) Stigande avfallsmängder (2 % per år) Stigande avfallsmängder (3 % per år) 1,6 0,3 1,2 0,4 0,6 1,7 0,3 1,2 0,6 4,4 4,7 1,6 4,7 0,3 1,2 0,9 1,8 0,3 4,7 1,2 3,6 0,9 Träavfalltill annan förbränning än avfallsförbränningsanläggningar Materialåtervinning Biologisk behandling 1,8 0,3 2,0 0,4 4,7 Ej angivet Markfyllnad Figur 8. Utvecklingen för avfallsbehandlingen för det avfall som omhändertas av kommunala och privata avfallsaktörer. Utvecklingen visas för år 2002 då deponiförbudet för utsorterat brännbart avfall träder i kraft och för år 2005 då deponiförbudet för organiskt avfall träder i kraft. Källor 1998: Se beskrivning till figur 7. Ytterliggare källor och bakgrundsinformation för utvecklingen år 2002 och 2005 2008: - Biologisk behandling enligt Profu [1]. - Förbränning enligt ny intervjuundersökning. - Deponering beräknas som en restpost. - Materialåtervinning enligt uppskattningar från Profu med hjälp av naturvårdsverket. Enligt naturvårdsverket är det rimligt att anta en materialåtervinning kan öka med ca 300 kton under den studerade perioden. Vi har i beräkningarna antaget tre ökningstakter vilka illustreras i figuren nämligen 0, 0,2 och Mton. Andra kombinationer är de som tas med i figuren är självklart möjliga men har inte studerats. - Träavfall. Utvecklingen för förbränningen av utsorterat trä, det som idag kallas RT-flis, är svår att förutse. Det finns en möjlighet att förbränningen av svensk RT-flis kan komma att öka om importen 9
av sådant bränsle minskar. Detta skulle kunna ske som en följd av kapacitetsbristen eftersom svenskt avfallsträ inte längre får deponeras. Samtidigt finns det krafter som verkar åt andra hållet. Vi vet att efter 2005 kommer det nya avfallsförbränningsdirektivet att förhindra förbränning i biobränslepannor för en stor del av det RT-flis som idag eldas upp i dessa pannor. Dessa mängder kommer istället att dirigeras till avfallsförbränningsanläggningarna. Avfallsförbränningsdirektivet tillåter endast att rent och obehandlat trä får förbrännas i andra fastbränsleanläggningar än avfallsförbränningsanläggningar. Ökad förbränning av svensk RT-flis är därför troligen en hjälp för att minska kapacitetsbristen mellan år 2002 och 2005, innan direktivet träder i kraft för befintliga förbränningsanläggningar. Man bör även observera här att vi idag importerar avfall till våra avfallsförbränningsanläggningar. Enligt statistik från naturvårdsverket av avfallsimporten, Profu [7], tog dessa anläggningar emot 42 kton år 1999. Vi har i våra antaganden om kapacitetsbristen antagit att denna import helt upphör och istället utnyttjas för svenskt avfall. Detta är mycket troligt eftersom vi inte kommer att kunna deponera dessa mängder framöver (dispenser från deponiförbuden kommer endast att tillåtas om kapacitet saknas). - Markfyllnad Denna post fanns inte med i kapacitetsbristutredningen år 2000. Den består till stor del av icke organiskt material som därför inte omfattas av deponiförbuden. Dock är det vikigt att konstatera att stora delar slam ca Mton användes till markberedning vilket ingår i denna post. Detta påverkar hög grad kapacitetsbristen år 2005. Vi har antagit samma utnyttjade av slam och markfyllnadsmaterial som för år 1998. Man bör dock påpeka att byggandet av Öresundsbron starkt påverkade denna post under 1998. I utredningen har vi koncentrat oss på att kartlägga det avfall som hanteras av kommunala och privata avfallsaktörer. I figur 9 och 10 redovisas resultatet från vår kartläggning. Det är här viktigt att poängtera att det dessutom finns stora mängder branschspecifikt industriavfall (produktionsavfall) som hanteras av industrierna själva. Under år 1998 deponerades ca 3000 Mton braschspecifikt industriavfall, se figur 11. I bilaga 1 ges ytterligare förklaringar till hur värden i diagrammen har beräknats och vilka källor som har använts. 10
4,0 3,5 3,0 2,0 [Mton] Ej angivet Markfyllnad Materialåtevinning Kompostering och Rötning Förbränning Deponering 1,5 1,0 0,0 Hushållsavfall Ej branschspec. industriavfall Branschspec. Industriavfall Bygg och rivn. avfall Ospecificerat avfall Park och trädgård Slam Figur 9. Uppkommen mängd avfall som hanteras av kommunala och privata avfallsbolag samt hur dessa behandlades år 1998 (se bilaga 1 för ytterligare beskrivning). 4,0 3,5 3,0 [Mton/år] 3,6 Allt avfall Organiskt avfall, lämpligt för förbränning och/eller biologisk ehandling b och som efter 2005 omfattas av bägge deponiförbuden. Organiskt avfall som efter 2002 kommer att omfattas av deponiförbudetför utsorterat brännbart avfall. 2,0 2,1 1,5 1,2 1,2 1,0 0,0 Hushållsavfall Ej branschspec. industriavfall 0,7 0,4 0,4 Branschspec. Industriavfall 0,9 0,3 0,3 0,3 0,3 Bygg ochrivn. Ospecificerat avfall avfall 0,7 0,3 0,2 0,0 0,0 Park och trädgård Slam Figur 10. Avfallsmängder som omhändertas av kommunala och privata avfallsaktörer samt andelar som omfattas av kommande deponiförbud (referensår 1998, se bilaga 1 för ytterligare beskrivning). Som nämnts tidigare har endast delar av produktionsavfallet tagits med vid beräkningen av kapacitetsbristen. Det finns dock stora mängder av produktionsavfall (eller det sk branchspecifika avfallet) som också kommer att omfattas av 11
deponiförbuden, se figur 11. Enligt undersökning av SCB [4] så uppkom 81 Mton produktionsavfall 1998 och 64 Mton av detta gick till deponier. Räknar vi bort gruvavfallet, som står för den i särklass största andelen av produktionsavfallet, återstår ca 3 Mton som 1998 gick till deponi. De 3 Mton som redovisas i figur 11 kan jämföras med de 0,7 Mton som finns med i figur 9 och som har använts vid beräkningar av kommande kapacitetsbrist. Mton 6 5 5.6 Figur 11. Deponerad mängder konsumtionsavfall och produktionsavfall (exkl. gruvavfall) i Sverige (Mton). (Källor: Konsumtionsavfallet RVF [4], Produktionsavfallet SCB[5]. För produktionsavfallet år 1993 finns det även utredningar från Naturvårdsverket (NV) som uppskattar mängden till totalt ca 4 Mton) 4 3 2 1 0 4.4 4.0 NV 2.9 2.3 RVF RVF SCB SCB 1994 1998 1993 1998 Konsumtionsavfall Produktionsavfall I figur 12 redovisas vilken mängder som gått till förbränning mellan åren 1994 och 2000 samt en prognos för vilken kapacitet som kommer att finnas fram till 2006 om alla planer som vi i dag känner till kommer att genomföras. Mellan år 2000 och 2006 kan förbränningskapaciteten fördubblas om alla dessa planer realiseras. Det är dock, som nämnts tidigare, troligt att några av planerna inte kommer att genomföras samt att vissa planer skjuts på framtiden vilket kommer att medföra en något långsammare ökningstakt. 5000 4500 4000 Mängder till förbränning 1994 2000 rvf) ( Planerade anläggningar (Profu) [kton] 4 680 3500 3 740 3000 3 310 2500 2000 2 160 2 140 2 347 2 390 2 530 2 830 1500 1 670 1 810 1 860 1 840 1000 500 0 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Figur 12. Prognos för ny avfallsförbränning i Sverige. Figuren visar hur mycket som kan förbrännas om alla befintliga planer på utbyggnad realiseras och att inga tidsförskjutningar uppkommer (Källa Profu [7]). 12
I figur 13 redovisas samma utbyggnadsplaner fast istället för total förbränningskapacitet i antal ton per år så redovisas hur många nya anläggningar som kommer att byggas. Figurer visar att om alla planer realiseras kommer det år 2006 att finnas 46 stycken avfallsförbränningsanläggningar. Utav dessa 39 som ingår i gruppen nya och ombyggda anläggningar är det 23 som planerar nybyggnation och 16 som planerar en utökning av befintlig anläggning. Slutligen är det endast 7 av de befintliga anläggningarna som inte har några planer på att utöka sin befintliga kapacitet. Jämfört med den tidigare kapacitetsutredningen så kan vi konstatera att det har tillkommit 8 st anläggningar vilket totalt har ökat förbränningskapaciteten med ca 0,8 Mton. 50 45 Antal anläggningar 1994 2000 (RVF) Antal anläggningar från 2000 som inte byggs om profu) ( Antal nya och ombyggda anläggningar profu) ( 40 35 30 25 20 6 10 16 30 34 39 15 10 5 21 21 21 21 23 23 24 19 15 11 7 7 7 0 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Figur 13. Antalet befintliga, ombyggda och nya förbränningsanläggningar (Källor: Profu [7]). I figur 14 redovisas hur behandlingsformerna förbränning och deponering har utvecklats mellan år 1994 och 2000. Förbränning har ökat med 41 % medan deponering har minskat med 27 %. 13
7,0 [Mton] 6,0 6,1 5,0 4,0 5,3 5,1 4,8 4,8 4,9 4,4 3,0 2,0 1,0 1,7 1,8 1,9 1,8 2,2 2,1 2,3 0,0 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Förbränning Deponering Figur 14. Figuren visar utvecklingen av behandlingsformerna förbränning och deponering de senaste fem åren (Källa: Profu [7]). Referenser: [1] Kapacitet för att ta hand om brännbart och organiskt avfall. Rapport 00:13, ISSN 1404-4471, Svenska Renhållningsverksföreningen RVF, 2000. [2] Svensk avfallshantering, årlig skrift från RVF. Information tagen från samtliga publikationer. [3] Regeringsuppdrag Kartläggning av hur kommunerna planerar att omhänderta sitt avfall, Naturvårdsverket, juni 2000. [4] Avfallsanläggningar med deponering Statistik 1998. RVF rapport 99:5, ISSN 1103-4092, Svenska Renhållningsverksföreningen RVF, 1999. [5] Avfall från tillverkningsindustrin och utvinning av mineraler 1998. Statistiskt meddelande från SCB och NV, MI 28 SM 0001. [6] Återvinning och bortskaffande av avfall 1998; SCB, MI 28 SM 0002. [7] AvfallsAtlas, Databassystem för avfallsstatistik och GIS från Profu, 2001. [8] Enkätundersökning genomförd av Profu våren 2000. [9] Thormark. C, Conservation of energy and natural resources by recycling building waste, Int. Journal of Resources, Conservation and Recycling. [10] Muntlig kommunikation med Naturvårdsverket, 2001. 14
Bilaga 1: Förklaring till figurerna 9 och 10. 15
Förklaring till figur 9: 4,0 [Mton] 3,5 3,0 2,0 1,5 1,0 0,0 Hushållsavfall Ej branschspec. industriavfall Branschspec. Industriavfall Bygg och rivn. avfall Ospecificerat avfall Park och trädgård Ej angivet 0,00 0,32 0,03 0,00 0,06 0,00 0,00 Markfyllnad 0,00 0,00 0,00 0,69 0,00 0,05 0 Materialåtevinning 1,01 0,00 0,00 0,11 0,00 0,00 0,00 Kompostering och Rötning 0,16 0,03 0,02 0,00 0,02 0,18 0,00 Förbränning 1,45 0,19 0,22 0,23 0,18 0,00 0,00 Deponering 1,02 0,68 0,44 1,06 0,62 0,12 0,70 Slam Hushållsavfall Information om hur mycket hushållsavfall som uppkom och hur det behandlades 1998 har hämtats från RVF [2]. Dock har vi flyttat ut park och trädgårdsavfall som en separat grupp. Ej branschspecifikt industriavfall Mängderna samt hur detta avfall behandlades är hämtade från SCB [6]. Större delen av den mängd som specificeras som Ej angivet är avfall som uppstår vid rengöring av transport- och lagertankar (0,22 Mton av 0,32 Mton). RVF uppskattar att minst hälften av avfallet i gruppen ospecificerat avfall i denna utredning utgörs av förbrukningsavfall. Vi har i denna utredning, i samråd med SCB, flyttat hälften av det ospecificerade avfallet till ej branschspecifikt industriavfall. Mängderna har jämförts med enkätundersökning 2000 (Profu) och tidigare uppskattade mängder från SCB och Profu. Branschspecifikt hushållsavfall Mängderna samt hur det behandlas är hämtade från SCB [6]. Mängderna har jämförts med enkätundersökning 2000 (Profu) och tidigare uppskattade mängder från SCB och Profu. 16
Bygg och rivningsavfall De mängder bygg- och rivningsavfall som uppkom 1998 är hämtade från SCB [6]. I grundmaterialet finns en stor mängd som definierats som övrigt. En stor del i denna övrigtpost är jord och muddermassor, framförallt sådant som återvunnits i samband med byggandet av Öresundsbron. Vi har även använt flera olika undersökningar kring sammansättningen och behandlingen av detta avfall som sammanställts av Profu [7]. I huvudsak har utredningen av Thormark [9] legat till grund för beskrivningen. Ospecificerat avfall Mängderna samt hur det behandlas är i huvudsak hämtade från SCB [6]. RVF uppskattar att minst hälften av avfallet i gruppen ospecificerat avfall i denna utredning utgörs av förbrukningsavfall. Vi har i denna utredning, i samråd med SCB, flyttat hälften av det ospecificerade avfallet till ej branschspecifikt industriavfall. Park och trädgårdsavfall De mängder som uppkom samt hur detta avfall behandlades 1998 är hämtade från SCB [6]. Mängderna har stämts av med tidigare undersökningar. Slam De mängder slam som redovisas är hämtade från VAV (Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen). Information om hur slammet därefter har hanterats har hämtats från RVF [4], Profu [7], Profu [8]. För vissa avfallsgrupper i ovanstående figur finns det mer avfall som materialåtervinns än vad visas i figuren. Detta gäller framförallt för avfallsgrupperna Ej branschspecifikt industriavfall och branschspecifikt industriavfall. Även för grupperna bygg och rivningsavfall och park och trädgårdsavfall kan det tillkomma ytterligare materialåtervinning, sådan som hanteras av kommunala och privata avfallsbolag. För det branschspecifika industriavfall hittar man, som nämnts tidigare, större delen av hanteringen (inklusive återvinningen) inom industrin, dvs utanför det studerade systemet som är allt avfall som behandlas av kommunala och regional avfallsbolag. 17
Förklaring till figur 10: 4,0 3,5 3,0 [Mton/år] 3,6 1 Allt avfall Organiskt avfall, lämpligt för förbränning och/eller biologisk ehandling b och som efter 2005 omfattas av bägge deponiförbuden. 2 Organiskt avfall som efter 2002 kommer att omfattas av deponiförbudetför utsorterat brännbart avfall. 3 2,0 2,1 1,5 1,2 1,2 1,0 0,0 Hushållsavfall Ej branschspec. industriavfall 0,7 0,4 0,4 Branschspec. Industriavfall 0,9 0,3 0,3 0,3 0,3 Bygg ochrivn. Ospecificerat avfall avfall 0,7 0,3 0,2 0,0 0,0 Park och trädgård Slam 1) Allt avfall som behandlades av kommunala och privata avfallsbolag under 1998. Större delen av industriavfallet hanteras av industrierna själva och återfinns alltså inte i dessa mängder. Delar av materialåtervinning från industriavfallet som kommunala och privata avfallsbolag hanterar saknas i figuren. (Källor: RVF [2], SCB [6], Profu [7], Profu [8]). 2) Allt organiskt avfall (brännbart och biologiskt lättnedbrytbart) som med idag utprovade sorteringstekniker, kan sorteras ut från respektive avfallsgrupp. Denna avfallsmängd kommer att omfattas av deponiförbuden 2002 och 2005. (Källor: RVF [2], RVF [4], SCB [6], Profu [7], Profu [8], Thormark [9], NV [10]). 3) Allt organiskt avfall som omfattas av deponiförbudet för utsorterat brännbart avfall år 2002 enligt kommunikation med naturvårdsverket. Detta innebär tex att hela den organiska fraktionen från hushållsavfallet omfattas av deponiförbudet 2002. Det innebär vidare att slam omfattas av deponiförbudet först år 2005. Det innebär också att man antar att 10% av hushållsavfallet kan sorteras ut som obrännbart avfall år 2002. Vi har dessutom antagit att park- och trädgårdsavfall samt de små mängder lättnedbrytbart organiskt avfall som återfinns i industriavfallet först kommer att omfattas av deponiförbudet år 2005. Det senare antagandet för park- och trädgårdsavfall samt industriavfallet har mycket liten betydelse för den resulterande kapacitetsbristen. (Källor: RVF [2], RVF [4], SCB [6], Profu [7], Profu [8], Thormark [9], NV [10]). 18
Bilaga 2: Sammanfattningen från utredningen: Kapacitet för att ta hand om brännbart och organiskt avfall, rvf-rapport 00:13, september 2000. 19
Sammanfattning År 2002 respektive år 2005 införs förbud att deponera brännbart respektive organiskt avfall. Detta är två nya styrmedel för kommande svensk avfallshantering som kraftigt och på kort tid kommer att förändra avfallshanteringssystemen. Eftersom deponering är den vanligaste behandlingsform så kommer en stor del av vårt avfall att inom ett par år behöva ny behandlingskapacitet. Vi vet redan idag att dessa förbud kommer att bli mycket svåra att leva upp till. Vi saknar idag alternativ behandlingskapacitet för att ta hand om dessa stora flöden och vi har mycket kort tid på oss att bygga upp ny kapacitet för att klara dessa nya krav. För närvarande deponeras vid kommunala avfallsupplag ca. 4,8 miljoner ton avfall. En betydande del av detta avfall är brännbart och organiskt avfall, som alltså inom 2 respektive 5 år ska styras bort från deponierna (innan år 2002 och 2005). Syftet med denna utredning är att kartlägga och analysera utbud respektive efterfrågan av det avfall som kan omfattas av de nya förbuden. Det resultat som vi presenterar visar en prognos för utbyggnaden av ny behandlingskapacitet och en prognos för hur stor kapacitetsbristen kommer att bli. I figur 1 och 2 redovisas huvudresultaten från denna utredning, det vill säga kapacitetsbristen. I vänstra ingår utbudet av slam och i högre figuren har vi tagit bort slam. Det finns två alternativa utvecklingar i figuren, med respektive utan stigande avfallsmängder. Det är troligt att avfallsmängderna kommer att fortsätta att öka men vi har här valt att redovisa kapacitetsbristen även för ett fall med konstanta avfallsmängder. Det finns ytterligare faktorer som talar för en större kapacitetsbrist. Dessa redovisas bland slutsatserna sist i sammanfattningen. (Mton) 3.0 2.5 Stigande avfallsmängder (3,3%/år) 3.0 (Mton) 2.5 2.0 1.5 Konstanta avfallsmängder (1998) 2.0 1.5 Stigande avfallsmängder (3,3%/å 1.0 1.0 0.5 0.5 Konstanta avfallsmängder (1998 0.0 0.0-0.5-1.0 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005-0.5-1.0 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Figur 1. Kapacitetsbristen för att ta hand om utsorterat brännbart och organiskt konsumtionsavfall. Värden är inklusive slam (20% TS). (I avfallsmängderna ingår även små mängder produktionsavfall, sådant som hanteras i kommunal regi.) Figur 2. Kapacitetsbristen för att ta hand om utsorterat brännbart och organiskt konsumtionsavfall. Värden är exklusive slam. (I avfallsmängderna ingår även små mängder produktionsavfall, sådant som hanteras i kommunal regi.) 20
Den prognos för ny behandlingskapacitet som vi har tagit fram i utredningen kan sammanfattas i figur 3 och 4. Figur 3 visar behandlingen år 2002 och figur 4 behandlingen någon gång år 2005-2008. Även här har vi valt att visa två utvecklingsmöjligheter för mängden avfall som behöver behandling. En med stigande avfallsmängder, i ungefär samma takt som avfallsmängderna historiskt har stigit, och en med konstanta avfallsmängder från 1998 års nivå. Eftersom vi för förbränningen har utnyttjat en trolig maximal utbyggnadstakt så visar resultaten i figur 3 och 4 en låg nivå på erforderlig deponikapacitet. Av samma anledning kan bristen som redovisades i figur 1 och 2 öka. 2002 Figur 3. Prognos för avfallsbehandlingen av konsumtionsavfall år 2002 då deponiförbudet för utsorterat brännbart avfall träder i kraft. (Källor 1998: Förbränning och biologisk behandling enligt RVF [1]. Materialåtervinning uppskattning från Naturvårdsverket [2]. Deponering enligt RVF [3]. Källor 2002: Förbränning, biologisk behandling och deponering från denna utredning. Materialåtervinning uppskattning från Naturvårdsverket [2].) 1998 0,3 1,4 4,4 2,2 Deponering Förbränning Materialåtervinning Biologisk behandling Konstanta avfallsmängder (1998 års nivå) Stigande avfallsmängder (3.3% per år) 1,4 1,4 3,9 2002 5,0 2005-2008 Figur 4. Prognos för avfallsbehandlingen av konsumtionsavfall år 2005 (2005-2008) då deponiförbudet för organiskt avfall träder i kraft. (Källor 1998: Förbränning och biologisk behandling enligt RVF [1]. Materialåtervinning uppskattning från Naturvårdsverket [2]. Deponering enligt RVF [3]. Källor 2002: Förbränning, biologisk behandling och deponering från denna utredning. Materialåtervinning uppskattning från Naturvårdsverket [2].) 1998 0,3 1,4 4,4 2,2 Deponering Förbränning Materialåtervinning Biologisk behandling Konstanta avfallsmängder (1998 års nivå) Stigande avfallsmängder (3.3% per år) 0,8 1,5 3,9 0,8 1,5 3,9 2,1 2005-2008 4,2 I denna utredning har vi koncentrat oss på att kartlägga kommunernas avfallshantering, deras befintliga kapaciteter för avfallsbehandling och deras planer för framtiden. För detta ändamål har vi lyft fram de avfallsslag som mer eller mindre hamnar i så kallade kommunala behandlingsanläggningar. Det är dock viktigt att poängtera att det finns flera andra avfallsströmmar (tex branschspecifikt industriavfall) och dessutom flera andra avfallsaktörer som också kommer att omfattas av deponiförbuden, alltså aktörer som inte ingår i de kommunala organisationerna. Privata avfallsföretag, företag inom återvinningsbranschen, industrierna själva är några exempel på sådana aktörer som direkt berörs av deponiförbuden. Från en juridisk synpunkt så har kommunerna ett ansvar för hanteringen av hushållsavfall och är därför skyldiga att efterleva deponiförbuden för detta avfall. För övriga avfallsslag har kommunen ett övergripande planeringsansvar men det formella ansvaret att efterleva deponiförbuden ligger här hos avfallslämnaren och är alltså utspritt på flera olika aktörer i samhället. Som nämnts tidigare har vi denna utredning inte tagit med industriellt processavfall det som vi brukar kalla för branschspecifikt industriavfall eller produktionsavfall. Det finns dock stora mängder av detta avfall som också kommer att omfattas av deponiförbuden, se figur 5. Enligt undersökning av SCB [4] så uppkom 81 Mton 21
produktionsavfall 1998 och 64 Mton av detta gick till deponier. Räknar vi bort gruvavfallet, som står för den i särklass största andelen av produktionsavfallet, återstår ca 3 Mton som 1998 gick till deponi. 6 Mton 5 5.6 4 4.4 4.0 Figur 5. Deponerad mängder konsumtionsavfall och produktionsavfall (exkl. gruvavfall) i Sverige (Mton). (Källor: Konsumtionsavfallet RVF [3], Produktionsavfallet SCB[4].) 3 2 1 0 NV 2.9 2.3 RVF RVF SCB SCB 1994 1998 1993 1998 Konsumtionsavfall Produktionsavfall Slutsatser Vi har valt att avsluta denna sammanfattning med att lista över alla slutsatser som vi fått fram i utredningen. Dessa slutsatser hittar man även i rapporten och då oftast i början av respektive kapitel. Generella slutsatser! Det finns idag, med dagens totala behandlingskapacitet (förbränning, biologisk behandling och materialåtervinning), en stor kapacitetsbrist för att möta de två deponiförbuden 2002 och 2005.! Summerar man alla planer och diskussioner kring ny behandlingskapacitet i kommunerna så kan man högt räknat se närmare en fördubbling av kapaciteten fram till år 2005-2008. Trots denna ökning kvarstår en brist i behandlingskapacitet för det kommunala avfallet (konsumtionsavfallet).! Kommunerna vill satsa på flera olika lösningar för att möta förbuden. Oron för att man ensidigt låser sig för förbränning verkar inte vara befogad. Enligt enkät- och intervjuundersökningen kommer till exempel den biologiska hanteringen att öka mest, relativt dagens nivå. Förbränning! Summerar man alla planer och diskussioner kring ny förbränning i kommunerna kan man högt räknat identifiera en kapacitetsökning på närmare 90% fram till år 2005-2008. Trots denna eventuella ökning kommer det att kvarstå en brist på förbränningskapacitet för det kommunala avfallet (konsumtionsavfallet).! Bristen på behandlingskapacitet för det utsorterade brännbara avfallet är mycket stor år 2002, då förbudet börjar gälla.! Bristen ökar ytterligare om vi tar hänsyn till att flera av utbyggnadsplanerna troligen kommer att försenas eller inte verkställas överhuvudtaget.! Bristen ökar ytterligare om vi tar hänsyn till allt avfall som deponeras, även produktionsavfallet (branschspecifika industriavfallet). 22
! Det tar lång tid att bygga bort kapacitetsbristen. Utredningen visar att det i snitt tar närmare 5 år att färdigställa en förbränningsanläggning, från de första förstudierna till driftklar anläggning. Biologisk behandling! Summerar man alla planer och diskussioner kring nya anläggningar för biologisk behandling (kompostering och rötning) i kommunerna så kommer vi att få en kapacitetsökning på närmare 100% fram till år 2005-2008.! Med dagens utbyggnadsplaner för biologisk behandling kan man klara av att behandla hälften av det lättnedbrytbara organiska avfallet år 2005.! Det är troligt att det kommer att uppstå en kapacitetsbrist även för det biologiska avfallet år 2005.! Den troliga bristen ökar om vi tar hänsyn till att flera av utbyggnadsplanerna sannolikt kommer att försenas eller inte verkställas överhuvudtaget.! Om man i kommunerna ska klara av deponiförbudet år 2005 med biologiska behandlingsmetoder, krävs stora insatser redan idag. Det som framförallt är tidskrävande är att introducera, förankra och bygga upp system för källsortering och insamling av de komposterbara fraktionerna. Materialåtervinning! Materialåtervinningen kan endast marginellt hjälpa till att minska den kapacitetsbrist som uppkommer på grund av deponiförbuden.! Enligt skattningar från Naturvårdsverket ökar materialåtervinningen med 4.6% (eller 0.07 Mton) till år 2005 för de materialgrupper som kan påverkas av deponiförbuden.! Intervjuundersökningen gav stöd till Naturvårdsverkets skattningar att materialåtervinningen kommer att få en marginell betydelse för den studerade kapacitetsbristen. Avfallsökning! Kapacitetsbristen ökar kraftigt om vi tar hänsyn till att uppkomna avfallsmängder fortsätter att öka i samma takt som tidigare jämfört med konstanta avfallsmängder under perioden.! Om avfallsmängderna ökar i samma takt som tidigare kommer deponibehovet och därmed kapacitetsbristen bli som störst år 2002, då förbudet för deponering av utsorterat brännbart avfall börjar gälla. 23
Rapporter från RVF 2002 2002:01 Hantering av rökgasreningsrest (RGR) från avfallsförbränning (RVF-rapport) 2002:02 Kapacitet för att ta hand om brännbart och organiskt avfall (RVF-rapport) RVF - Svenska Renhållningsverksföreningen och RVF Service AB. Prostgatan 2, 211 25 Malmö. Tel 040-35 66 00. Fax 040-35 66 26. Hemsida www.rvf.se E-post office@rvf.se