Framtagande av inventeringsmatris för plantskolors potentiella föroreningsnivå

Framtagande av inventeringsmatris för plantskolors potentiella föroreningsnivå baserad på en litteraturstudie med fokus på bekämpningsmedel Malin Eriksson Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig kandidatexamen i Miljövetenskap 15 hp Institutionen för biologi och miljövetenskap Göteborgs universitet Maj 2012

Sammanfattning Förorenad mark utgör en källa till att föroreningar sprids i miljön. Dessa platser medför eller kan medföra allvarliga hot för människan och miljön. Naturvårdsverket påbörjade 1991 en rikstäckande branschkartläggning över Sveriges efterbehandlingsbehov. En av branscherna med föroreningsrisk är plantskolor. Länsstyrelsen i Västra Götaland ska påbörja den regionala inventeringen under sommaren 2012. Inventeringen ska ske enligt MIFO-metodiken. Syftet med denna rapport är att ta reda på vilka bekämpningsmedel som var vanligast under tidsperioden 1945-1975 och om de går att hitta i naturen idag samt vilken behandlingsfrekvens olika grödor hade. Informationen samlades in, dels genom en litteraturstudie och dels genom att gå igenom statistiksammanställningar från bland annat SOU. Bekämpningsmedel som var vanliga var bland annat atrazin, DDT, hexaklorbensen och fenoxisyror. Många av bekämpningsmedlen finns kvar i miljön idag och fem av de studerade medlen överskrider svenska gränsvärden för vatten eller mark. Den kemiska behandlingsfrekvensen för grödor låg i slutet av perioden runt 8-10 gånger per säsong med undantag för gurka, melon, rosor och frukt som behandlades cirka 30 gånger. Den insamlade kunskapen användes sedan för att, tillsammans med kunskap ur ett examensarbete av Karlsson (2012), ta fram en inventeringsmatris åt Länsstyrelsen i Västra Götaland. Inventeringsmatrisen huvuduppgift är att ge en bild över hur föroreningsnivån är på en plantskola som varit aktiv mellan 1945-1975. Den ska hjälpa Länsstyrelsen i Västra Götaland så att de relativt snabbt kan göra en riskklassning i fas 1 enligt MIFO. Matrisen har prövats med inventeringsmaterial från Värmlands länsstyrelse och gett liknande bedömning av potentiells föroreningsnivå som andra analyser för samma inventeringsmaterial. 1

Abstract Contaminated land is a source for pollutants spreading into the environment. These areas may cause threats to both the human being and the environment. The Swedish environmental protection agency began in 1991 a nationwide survey over the needs of treatment in Sweden due to pollutions of this kind. One of the investigated branches was contamination from abolish nurseries for plants. The Counties Agency in Västra Götaland is supposed to start their regional inventory for this branch during the summer of 2012. The aim of this report is to investigate which pesticides were the most frequently used during period 1945-1975 and if they are found in the environment today. The amount of pesticide treatments per season for different crops has also been studied. The report is based on information collected mainly from literature- and statistical reports. Among the most common pesticides were atrazine, DDT, hexachlorobenzen and phenoxy acids. Many of these pesticides are abundant in the environment today. Five of the investigated pesticides exceed the Swedish acceptable limit values in soil and water. A matrix has been developed to help the Counties Agency in Västra Götaland with their investigation. The matrix main purpose is to give an indication of the pollution level for the investigated area. Results from the matrix has been compared to results from other counties of Sweden and found to work well, giving a good indication of the pollution level at former nurseries for plants. 2

Förord Denna rapport är ett examensarbete omfattande 15 hp inom kandidatprogrammet i miljövetenskap med naturvetenskaplig inriktning vid Institutionen för biologi och miljövetenskap på Göteborgs universitet, skrivet under 10 veckor våren 2012. Rapporten är framtagen på uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götaland. Syftet med rapporten är att göra en litteraturstudie om vanliga bekämpningsmedel och antal behandlingar av grödor mellan 1945-1975. Detta, tillsammans med kunskap från Plantskolors potentiella föroreningsnivå. Framtagande av inventeringsmatris baserad på teoretisk litteraturstudie (Karlsson, 2012), används för att ta fram en inventeringsmatris som ska vara underlätta för Länsstyrelsen i Västra Götaland vid inventering av plantskolor i branschklass 2. Jag vill sända ett stort tack till min handledare på Länsstyrelsen Uffe Schultz som har hjälpt till att ta fram intern information, svarat på frågor och gett konstruktiv kritik på inventeringsmatrisen. Vill även tacka min handledare Åsa Arrhenius vid Göteborgs universitet för hjälp under arbetets gång. Vidare vill jag tacka Länsstyrelsen i Stockholm och Länsstyrelsen i Värmland som har bistått med material och svarat på frågor angående deras inventering av plantskolor. Till sist vill jag tacka min familj som varit ett fint stöd under mitt examensskrivande samt Miljöbron som förmedlade detta examensarbete. 3

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 1 ABSTRACT... 2 FÖRORD... 3 1. INLEDNING... 5 1.1. METODIK FÖR INVENTERING AV FÖRORENADE OMRÅDEN... 5 1.2. PLANTSKOLOR... 7 1.3. BEKÄMPNINGSMEDEL KORT ÖVERBLICK... 8 1.3.1. Användning av bekämpningsmedel... 8 1.4. PROBLEMSTÄLLNING... 9 1.5. SYFTE... 9 1.6. AVGRÄNSNINGAR... 9 2. MATERIAL OCH METOD... 10 2.1. LITTERATURSTUDIE... 10 2.2. STATISTIKINSAMLING... 10 2.3. INVENTERINGSMATRIS... 10 3. RESULTAT... 10 3.1. BEKÄMPNINGSMEDEL... 11 3.1.1. Atrazin...12 3.1.2. Bentazon...12 3.1.3. DDT...13 3.1.4. Diklobenil...13 3.1.5. Fenoxisyror...13 3.1.6. Hexaklorbensen...14 3.1.7 Kaptan...14 3.1.8. Lindan...14 3.1.9. Linuron...14 3.1.10. Maneb...15 3.1.11. Sammanställning bekämpningsmedel...15 3.2. STATISTIK... 15 3.3. INVENTERINGSMATRIS... 17 4. DISKUSSION... 17 4.1. STATISTIK... 18 4.2. INVENTERINGSMATRIS... 18 4.2.1. Verksamhetsår...19 4.2.2. Växthus...20 4.2.3. Friland...20 4.2.4. Hotspots...21 4.2.5. Antal kemiska behandlingar av grödor...22 4.2.6. Föroreningsnivåns allvar...23 4.2.7. Skyddsvärde och känslig markanvändning...23 4.2.8. Inventeringsmatrisens tillförlitlighet...23 5. SLUTSATSER... 24 6. KÄLLFÖRTECKNING... 25 BILAGA A - INVENTERINGSMATRIS... 28 BILAGA B INSTRUKTION FÖR ANVÄNDNINGEN AV INVENTERINGSMATRIS... 30 BILAGA C. ORDLISTA... 32 4

1. Inledning I Sverige finns tusentals platser med förorenad mark varifrån föroreningar kan spridas i miljön. Dessa platser medför eller kan medföra allvarliga framtida hot mot människan och miljön. 1991 påbörjade Naturvårdsverket (1995) en rikstäckande branschkartläggning av Sveriges efterbehandlingsbehov. Generella branschklasser utformades utifrån hur allvarlig effekt på hälsa och miljön ett område skulle kunna ge upphov till samt sannolikheten att en sådan situation uppkommer. De förorenade områdena delas upp i olika branschklasser där branschklass 1 innefattar branscher med dokumenterat allvarliga efterbehandlingsproblem och branschklass 2 har branscher med småskaliga problem som främst har en lokal påverkan. De branscher som ingår i riskklass 3 och 4 har begränsad respektive mycket små efterbehandlingsbehov. 1.1. Metodik för inventering av förorenade områden Objekten i branschklasserna delas sedan in i olika riskklasser beroende på hur stor risken är att dessa orsakar miljö- och hälsoskador. För att det ska gå att jämföra riskklassningar mellan olika objekt i Sverige har Naturvårdsverket (1999) tagit fram inventeringsinstrumentet Metodik för Inventering av Förorenade Områden (MIFO). Metoden är uppdelad i två faser. I fas 1 görs en orienterad studie av objektet med hjälp av kart- och arkivstudier, platsbesök och intervjuer med personer som kan ha information om objektet. Denna information används sedan till att göra en första riskklassning. Detta är alltså en uppskattning av det förväntade tillståndet, inga prover görs på objektet i denna fas. De objekt som får en hög riskklass kommer att prioriteras för undersökning i fas 2. I fas 2 utförs en miljöteknisk markundersökning i form av provtagning och fältanalyser på objektet för att ta reda på vilka föroreningar som finns och den exakta föroreningsnivån i marken. Därefter görs en ny sammanvägning tillsammans med den gamla och den nya informationen som leder till en ny riskklassning. Riskklassningen i fas 2 anses vara säkrare än den i fas 1 eftersom att den har ett mer omfattande dataunderlag. Riskklassningen ligger sedan som grund för prioriteringsåtgärder för objekten. (Naturvårdsverket, 1999) Risk är en sammanvägning av sannolikhet och konsekvens. Det finns fyra olika riskklasser som hjälper till med prioriteringen av förorenade områden där riskklass 1 innebär mycket stor risk och riskklass 4 innebär en liten risk för negativa effekter på människan och miljön (Naturvårdsverket, 1999). När en riskklassning genomförs görs en sammanvägning av de bedömda riskerna för miljö- och hälsoskador som området medför i dag och kan medföra i framtiden. De aspekter som vägs samman är: Föroreningarnas farlighet (F) I fas 1 baseras detta på kunskaper om branschen och om vilka kemikalier som kan ha används samt hur dessa hanteras. I fas 2 genomförs undersökningar för att ta reda på vilka föroreningar som finns i marken på objektet. Informationen om föroreningarna vägs samman med dess farlighet för människan och miljön. Föroreningsnivån (N) I fas 1 görs antaganden om hur mycket av föroreningen som kan tänkas finnas på objektet. Efter provtagningar gjorda i fas 2 bör information om hur mycket det finns av varje förorening samt var de befinner sig. Varje förorening bedöms separat för att sedan väga samman risken för hur allvarliga effekterna av föroreningen kan innebära, avvikelse från jämförelsevärde, mängd förorening och volymen förorenade massor. Spridningsförutsättningar Här är det viktigt att samla in information om hur fort spridningen av föroreningen sker i olika medier. Även information om områdets geologi, hydrologiska markegenskaper och lokalisering av föroreningen behövs för att uppskatta kemikaliers spridningsförutsättning. 5

Områdets känslighet (K) Här görs en bedömning över hur stor risk det är att människan utsätts för föroreningarna från det inventerade objektet. Riskbedömningen bygger på information om nuvarande markanvändning. Skyddsvärde (S) Här görs en bedömning om hur omkringliggande natur påverkas av objektet. Värdefull natur eller skyddsområden tas här med i bedömningen. MIFO-metodiken är utformad så att den bedömer varje förorening separat och sedan görs en sammanvägd bedömning (Naturvårdsverket, 1999). Figur 1: Graf för samlad riskbedömning enligt MIFO. Används för att ta fram en riskklass för ett förorenat område. Hämtad från Naturvårdsverket (2012b) För att bestämma riskklassen vägs de olika aspekterna (se ovan) samman. I fas 2 används en MIFO standardiserad graf, figur 1, för riskklassning. De olika färgerna i figuren motsvarar en riskklass där grön är riskklass 4 och röd är riskklass 1, den mest förorenade. Horisontella linjer sätts in i grafen för att markera spridningsförutsättningar till mark, vatten, sediment respektive byggnader. Därefter sätts punkter för de olika aspekterna (se ovan) in i grafen. Punkterna avgör sedan i vilken riskklass som området placeras. Om det finns punkter i flera olika fält görs en sammanvägd bedömning för vilken riskklass som bäst karakteriserar det undersökta området. (Naturvårdsverket, 2012a) Figur 2 visar en ifylld graf enligt MIFO. Figur 1: En ifylld riskbedömningsgraf. I detta fall får objektet en sammanvägd bedömning som riskklass 1 Hämtad från Naturvårdsverket (2012b) 6

Länsstyrelsen i Västra Götalands län ska under sommaren 2012 påbörja inventering av branschklassen plantskolor i regionen. Detta innefattar plantskolor med uppdragning av plantor (allé-, frukt, prydnads- eller skogsplantor) för utplantering och handelsträdgårdar med yrkesmässig odling (på friland eller i växthus) av köksväxter, frukter, bär och prydnadsväxter. Jordbruk ingår ej (Lst VG, 2012). Enligt Naturvårdsverkets (2011a) branschlistor finns branschen plantskolor med i branschklass 2 och i branschklass 4. Plantskolor i branschklass 2 innefattar verksamheter där frö eller stickling har dragits upp med betydande användning av bekämpningsmedel. Vidare anser Naturvårdsverket (2011a) att plantskolor i branschklass 4 kännetecknas av odlingar där viss eller liten användning av bekämpningsmedel skett. Plantskoleverksamhet behöver, enligt Nilsson (1974), vara placerad på en väldränerad mark så att ytvatten inte blir stående. Detta ger i sin tur goda spridningsförutsättningar för bland annat bekämpningsmedel. Länsstyrelsen (2012) bedömer att det är viktigast att inrikta inventeringen till de plantskolor som varit i drift mellan 1945-1975. Det var under denna tid som användningen av DDT och klorerade bekämpningsmedel var som mest utbredd. 1.2. Plantskolor Det finns två olika huvudtyper av plantskolor trädgårdsplantskolor (i rapporten kallad plantskolor) och skogsplantskolor (Nationalencyklopedin). För plantskolor aktiva mellan 1945-1975 användes tre olika odlingsmetoder, dessa är: Växthus Hus av glas eller plast som används för inomhusodling av växter. Finns som både uppvärmd och ouppvärmd (Nationalencyklopedin). Andelen växthus ökade under den berörda perioden (1978). Odlingen som bedrevs i växthus var inriktad på köksväxter och prydnadsväxter. Bänkfönster Även kallat bänkgård och drivbänk. Består av en liggande träram med ett öppningsbart fönster över (Nationalencyklopedin, 2012b). Meloner, gurkor och tidiga köksväxter så som morötter och spenat odlades i dessa (Ekbrandt, 1939). Bänkfönster ansågs vara ett arbetskrävande odlingssätt och minskade till förmån för växthus under berörd tidsperiod (SOU, 1978). Friland Odling utomhus i trädgårdsland. Klimatet är den begränsade faktorn vid val av odlingsslag. Odling av köksväxter, frukt, bär och plantskoleväxter förekommer. Även blommor i liten utsträckning. (SOU, 1978) Plantproduktionen av trädgårdsväxter har anor från klostertiden. I Sverige fanns det i början av 1800-talet endast ett fåtal plantskolor och de växter som köptes in kom mestadels från utlandet. (Andréasson, 2007) En utveckling av trädgårdsväxternas odling och förökning skedde under 1700- och 1800-tal och kunskap spreds genom bland annat trädgårdsböcker (Sonesson, 1955). Odling gick från att vara något som sågs ner på till att bli socialt accepterat och samhällsnyttigt. I takt med ett ökat intresse för trädgårdsodling och ökad efterfrågan av växter ökade även antalet bönder som odlade dessa (Andréasson, 2007). I slutet av 1800-talet skedde en förändring inom trädgårdsodlingen och antalet handelsträdgårdar och plantskolor ökade snabbt (Ekbrandt, 1939). I början av 1900-talet fanns en stor mångfald av arter och plantskolorna arbetade för att kunna erbjuda ett brett urval växter (Andréasson, 2007). I takt med en ökad stadsbefolkning ökade även handeln med frukt och grönt. Urbaniseringen ledde till att kommersiella handelsträdgårdar blev allt vanligare och med tiden blev de mer specialiserade. (Andréasson, 2007) De yrkesdrivna trädgårdsodlingarna och plantskolorna behövde tillräckligt med plats och en naturlig möjlighet till försäljning av sina grödor vilket gjorde att de koncentrerades kring större städer och orter (1975). På dessa platser är det inte ovanligt att det finns bostäder idag (Lst VG, 2012). 7

Nationalencyklopedin (2012i) skriver att skogplantskolor hade en liten omfattning i Sverige i början av 1900-talet. Det var då vanligt att små tillfälliga skogsplantskolor anlades i närhet av de områden där plantorna senare skulle planteras. När stora hyggen blev vanligare på mitten av 1900-talet ökade anläggningen av permanenta plantskolor. 1.3. Bekämpningsmedel kort överblick Enlig 14 kap. 2 p 5 miljöbalken (1998:808) är ett kemiskt bekämpningsmedel en kemisk produkt som syftar till att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, där ibland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. Arias-Estévez et. al. (2008) tar upp att det finns olika typer av bekämpningsmedel. Dessa kan delas in i grupper beroende på deras användningsområden, hur de angriper det som ska bekämpas eller sin kemiska struktur, tabell 1. Vidare skriver Arias-Estevez et. al att studier på bekämpningsmedelsanvändning har påvisat att endast 0,1 % av bekämpningsmedlen når det som de var avsedda för. Resterande hamnar i jorden, vattnet och luften där det förgiftar och förorenar omgivningen. Bekämpningsmedel når vanligtvis jorden via direkt behandling av jorden eller när det regnar ner från de växter som har behandlats. Tabell 1: Indelning av bekämpningsmedel (ett urval) Målinriktade Angreppssätt Kemisk struktur Typ Mål Typ Handling Fungicid Svampar Bladverkande Verkar via blad och gröna växtdelar Organiska - kan antingen vara naturliga eller Herbicid Ogräs Kontaktverkande Dödar ogräs/ohyra vid direktkontakt Insekticid Skadeinsekter Systemverkande Transporteras inom växten och dödar även de delar som inte träffats av bekämpningsmedlet. Skadedjur får i sig det via växten. Källa 1: Arias-Estévez et. al. (2008) syntetiska Oorganiska - kopparbaserade används som fungicider, ammonium som herbicider 1.3.1. Användning av bekämpningsmedel Bekämpningsmedel har länge använts för att bekämpa olika typer av skadeangrepp på växter och odlingar. På slutet av 1800-talet bekämpades svampangrepp med kemikalier som kopparoch svavel och nikotin för insektsangrepp i Sverige. I mitten av 1900-talet tog användningen av bekämpningsmedel fart. (CKB, 2010) På 30-talet lades grunden för de kemiska bekämpningsmedlen då det gjordes en rad upptäckter som ledde till stora framsteg i kampen mot skadegörare och ogräs. Syntetiska ogräsmedel så som DDT och fenoxisyror började framställas (SOU, 1974). Under samma tidsperiod började även kvicksilver användas för odling av utsäde. Kunskapen om kemiska bekämpningsmedel ökade under andra världskriget i samband med en aktiv forskning kring kemiska stridsmedel. Ett stort antal av de första insektsmedlen var organiska fosforföreningar som påminde om nervgaser. Användning och utbudet av kemiska bekämpningsmedel ökade efter krigets slut, framförallt under 1960-talet (CKB, 2010). Bekämpningsmedel är något som ansetts vara en förutsättning för att kunna driva ett storskaligt odlande utan för stora skördeförluster (Nationalencyklopedin, 2012k). 8

Statens offentliga utredningar (1974) skriver att det i Sverige fanns cirka 800 olika bekämpningsmedel med cirka 175 olika aktiva substanser. Inom jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket användes cirka 350 av dessa bekämpningsmedel. Utredningen visar även att förbrukningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket och trädgårdsnäringen ökade från cirka 300 ton (handelspreparat) år 1938 till 4 500 ton 1972, räknat i aktiv substans. Statens offentliga utredningar (1974) slog 1974 fast att det då inte fanns några faktiska alternativ till de kemiska bekämpningsmedlen. Det konstaterades dock att de alternativa bekämpningsmetoderna kan utvecklas och bli ett alternativ till de kemiska medlen. Utredningen (SOU, 1974) föreslog en obligatorisk biologisk värdeprövning av bekämpningsmedel som ska vara en förutsättning för att ett nytt bekämpningsmedel ska få registreras i Sverige, något som tidigare varit frivilligt. Prövningen skulle säkerställa lämplighet och krav på verkningsgrad hos bekämpningsmedlet. Idag är bekämpningsmedel starkt reglerat och får endast användas i Sverige om det har godkänts av kemikalieinspektionen (Nationalencyklopedin, 2012a). 1.4. Problemställning Länsstyrelsen i Västra Götaland ska påbörja den regionala fas 1 inventeringen och riskklassning av plantskolor i branschklass 2 under våren 2012. För att underlätta och snabba på arbetet vill de ha hjälp med att skapa en inventeringsmatris som kan användas till att göra en primärriskklassning i fas 1 innan de gör den fördjupade riskklassningen i fas 2. 1.5. Syfte Syftet med rapporten är att ta fram en inventeringsmatris som Länsstyrelsen i Västra Götaland kan använda sig av när de ska riskklassa plantskolor och handelsträdgårdar tillhörande branschklass 2 enligt MIFO fas 1. För att ta fram denna inventeringsmatris behövs bland annat information om vilka bekämpningsmedel som var vanligast mellan 1945-1975 och om specifika grödor behandlades med specifika bekämpningsmedel. Inventeringsmatrisen kommer att utformas tillsammans med Karlsson (2012) samt delvis utifrån resultat från Plantskolors potentiella föroreningsnivå. Framtagande av inventeringsmatris baserad på teoretisk litteraturstudie (2012) med tonvikt på markegenskaper och dess spridningsförutsättningar. Denna rapport ska besvara följande frågeställningar: 1. Vilka bekämpningsmedel var vanligast mellan 1945-1975 och finns det spår av dessa i naturen idag? 2. Behandlas specifika grödor med specifika bekämpningsmedel under perioden 1945-1975? 3. Hur många gånger per säsong behandlades grödor under perioden 1945-1975? 1.6. Avgränsningar Rapporten begränsas till att ta reda på de vanligaste bekämpningsmedlen under perioden 1945-1975. Detta eftersom länsstyrelsens inventeringsarbete är inriktad på plantskolor och handelsträdgårdar som varit aktiva under denna tidsperiod. Rapporten behandlar inte vilka tekniker verksamhetsutövaren haft när bekämpningsmedlen användes. Användningen av olika jorddesinfektionsmedel kommer inte heller att behandlas. I vissa fall kommer bekämpningsmedlens spridning att behandlas men detta är inget fokus för rapporten. 9

2. Material och metod För att besvara ovanstående frågeställningar har en litteraturstudie, statistikinsamling och mailkorrespondens genomförts. En ordlista med begreppsförklaringar finns i bilaga C. 2.1. Litteraturstudie Insamling av information har gjorts genom att bland annat läsa material från Jordbruksräkningen, Statens offentliga utredningar och Naturvårdsverket. Både äldre och nyare litteratur har studerats. Internetsökningar har gjorts på bland annat Web of Science Nationalencyklopedin och sökmotorn Google. Sökord som används är bland annat bekämpningsmedel, pesticider, plantskolor och specifika bekämpningsmedelsnamn. Svenska Naturvårdsverket och andra länders motsvarighet har används för kemikalieinformationssökning. Kemikalieinspektionens databas SPIDER har används för att få information om bekämpningsmedel, deras användning samt giltiga och ogiltiga preparat. Länsstyrelsen i Västra Götaland, Värmland och Stockholm har även tillhandahållit internmaterial till rapporten. Viss e-postkontakt har även skett med Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och Statistiska centralbyrån. 2.2. Statistikinsamling Statistikinsamlingen bygger på ett informationsunderlag från statistiska undersökningar som i första hand är framtagna av Statistiska centralbyrån och Jordbruksverket. Viss statistik är även hämtad från Statens offentliga utredningar. Fokus för statistikinsamlingen har legat på statistik inhämtad mellan 1945 och 1975 men även tio år före och efter utsatt period har studerats. 2.3. Inventeringsmatris Med hjälp av inhämtad kunskap från denna rapports resultat och M. Karlsson och kunskapen i rapporten Plantskolors potentiella föroreningsnivå. Framtagande av inventeringsmatris baserad på teoretisk litteraturstudie skapas en inventeringsmatris som ska uppfylla Länsstyrelsen i Västra Götalands önskemål. Parametrar sattes upp för att snabbt få en överblick på föroreningsnivån i marken på en plantskola tillhörande branschklass 2. 3. Resultat Marktekniska undersökningar genomförda hösten 2011 på tio nedlagda plantskolor tillhörande branschklass 2, riskklass 2, gjorda av SGI (Statens Geologiska Institut) på uppdrag av Länsstyrelsen i Värmland visar spår av bekämpningsmedel på alla undersökta områden, dock i varierande halt. Bekämpningsmedel som detekterades var bland annat atrazin, BAM (nedbrytningsprodukt till diklobenil), kvintozen, hexaklorbensen och DDT, varav de två sistnämnda översteg jämförelsevärdena på två respektive tre platser. Även höga halter av metaller så som zink, barium och kadmium hittades. Höga halter av kemikalier uppmättes i anslutning till en arbetsbod belägen på provtagningsområdet. (LST V, 2012) Liknande markundersökningar genomförda i Finland (2009) mellan 2005-2007 visade spår av verksamma ämnen och nedbrytningsprodukter från 20 stycken olika bekämpningsmedel. Ämnen som påfanns var bland annat DDT, lindan, atrazin och permetrin där DDT var det vanligaste förekommande. Undersökningarna visade att det var vid skogsplantskolor som de högsta halterna av olika bekämpningsmedel hittades. Det är svårt att veta vilka specifika bekämpningsmedel som användes på de plantskolor som varit aktiva någon gång mellan 1945-1975, dels på grund av bristande dokumentation och dels eftersom att utbudet av bekämpningsmedel var stort. Tillverkningen av kemiska bekämpningsmedel tog fart under 1940-talet. (Lst H, 2011) Tunblad (1950) skriver att det stora utflödet av bekämpningsmedel på marknaden gjorde att trädgårdsodlarna hade svårt att hålla sig ajour med nya föreskrifter och rekommendationer. Trädgårdsodlarnas ökande intresse för 10

bekämpningsmedlens möjligheter gjorde att allt för stor tillit gavs till de nya bekämpningsmedlen. Tunblad (1950) citerar en gammal trädgårdsman: Odlarna håller på att glömma sitt yrke. De sköter varken jorden eller växterna som de ska utan tror att allt kan hjälpas opp med preparater. 3.1. Bekämpningsmedel Det finns olika standardiserade parametrar som kan användas för att studera ett bekämpningsmedels egenskaper. Dessa egenskaper kan i sin tur ge en bild av var kemikalien kan förväntas finnas i naturen och hur farlig den är för organismer. I tabell 2 finns en sammanställning av de bekämpningsmedlen som tas upp i denna rapport samt deras LD 50- värde, halveringstid i jord och logk OW. LD 50 är ett mått på ämnets humantoxisitet, där råttor används istället för människan för att utvärdera det kemiska ämnets giftighet. Måttet visar den rena mängd av en aktiv substans som dödar 50 % av försöksdjuren, vanligen mätt i mg per kg (KEMI). Ett lägre LD 50 värde är giftigare än ett högre. I tabell 2 visas LD 50 -värden för akut giftighet hos råttor. Tabell 3 visar hur WHO (2006) rankar de olika LD 50 värdena när de ska klassificera kemikalier. Halveringstid är den tid det tar för ett ämne att halvera sin mängd. I tabell 2 visas hur lång tid det teoretiskt tar för ett bekämpningsmedel att halvera sin mängd i jord. Nedbrytningen i jorden kan ske kemiskt (exempelvis med hydrolys eller reduktion), med solljus eller mikrobiellt. Sättet som kemikalien bryts ner på beror på dess uppbyggnad. (Bansal, 2012) Halveringstiden är en generalisering av det händelseförlopp som sker. Vilket betyder att nedbrytningstiden i verkligheten kan ta längre tid (Torstensson, 1988). LogK OW anger den fördelning som ämnet har mellan n-oktanol och vatten, vilket ger en uppfattning om ämnets fettlöslighet i relation till dess vattenlöslighet. De ämnen som har ett log K OW värde över 3 anses vara potentiellt bioackumulerbara (KEMI). Tabell 2: Sammanställning av bekämpningsmedlens toxicitet, halveringstid och potentiell bioackumulering. LD 50 Halveringstid i jord logk OW (dagar) Atrazin 2 000 a 35 50 c 2,5 c Bentazon 1100 a 20 d - DDT 113 a 2000 c 6,19 6,91 Diklobenil - - 2,7 d Hexaklorbensen 10000 a ca 2000 f 3,93-6,42 d Kaptan 9 000 a 1-10 e 2,8 d Lindan 88 a 460 g - Linuron 4000 a 38 67 c 3,0 c Maneb 6750 a 25 c - 0,45 c 2,4,5 T 300 500 a 38 50 b - Källor hämtade från: a WHO (2006), b Bansal (2012), c Tuzimski (2012), d ARS (2008), e NPIC (NPIC, 2002), f ATSDR (2002b), g Beyond pesticides (2008) Tabell 3: Tolkningsnyckel för LD50-värden för oralt intag LD 50 Oralt Fast Flytande Extremt farlig Mycket farligt 5-50 20-200 Måttligt farligt 50-500 200-2000 Något farligt >500 >2000 Källa: WHO (2006) 11

Det går även att använda sig av K OC värdet för att ta reda på om det bekämpningsmedlet som undersöks förväntas ligga kvar i jorden eller om det har transporteras vidare till vattendrag. I tabell 4 visas en sammanställning av K OC värden för de bekämpningsmedel som behandlas i denna rapport. Värdet grundar sig på jordens innehåll av organiskt kol. Detta ska även vara det enda som påverkar ämnets adsorption för att få ett bra K OC värde. Värdet för ett ämne är konstant oberoende av jordart (KEMI). Enligt Torstensson (1988) kan man använda K OC värdet för att rangordna bekämpningsmedlens förväntade rörlighet i jord om det bara är bindningen och vattenrörelserna som är styrande. De preparat med lågt K OC värde går med stor sannolikhet att hitta i vattnet. Preparat som har höga K OC värden binds normalt hårt till marken men kan även transporteras bort med vatten om de har använts på jordar med liten adsorptionsförmåga, de har ofta låg organisk kolhalt. Exempel på detta är atrazin som använts på grusgångar för bekämpning av ogräs och som idag hittas i vattendrag. Tabell 4: Bekämpningsmedlens KOC värden och deras förväntade rörlighet i marken. K OC -värde Förväntad rörlighet Exempel 0 50 Mycket hög Bentazon** 50 150 Hög 2,4-D, atrazin 150 500 Medium Kaptan**, Diklobenil**, Maneb** 500 2000 Låg Linuron, lindan 2000 5000 Något rörlig > 5000 Orörlig DDT, hexaklorbensen Källa: Torstensson (1988), ** ARS (2008) Nedan kommer en informationssammanställning av tio stycken bekämpningsmedel och verksamma substanser som användes mellan 1945-1975. Urvalet har gjorts efter de medlen som är mest återkommande i litteraturen från tidsperioden. Historisk information, när användning av bekämpningsmedlen förbjöds och sammanställning av var bekämpningsmedlen återfinns i naturen idag behandlas. 3.1.1. Atrazin Den aktiva substansen atrazin, CAS: 1912-24-9, har används för bekämpning av ogräs i skogsplanteringar, grusgångar och majsodling (KEMI, 2012a). Atrazin är mycket persistent i marken. Atrazin har en måttlig till hög mobilitet i jordar med låg ler- och organiskt innehåll. Den binder inte så starkt till jordpartiklar vilket gör att den troligen går att finna i vatten (APVMA, 2011). Undersökningar visar att atrazin och dess nedbrytningsprodukt desetylatrazin är bland de vanligaste pesticidssubstanserna i svenska grundvattnet. I grundvattenprover analyserade mellan 1985-2001 har halten atrazin överskridit gränsvärdet för grundvatten 99 gånger (SLU, 2002). Det har funnits 13 godkända preparat i Sverige innehållande atrazin men dessa har inte fått säljas i Sverige sedan oktober 1989 (KEMI, 2012a). 1994 förbjöds ämnet i Sverige. I EUs dricksvattendirektiv från 1980 begränsas den tillåtna mängden bekämpningsmedel i dricksvatten till 5 μg/l. 1998 ändrades gränsen till 0,1μg/L av ett ämne och total mängd bekämpningsmedel i vatten till 0.5 μg/l. Undersökningar visade att mängden atrazin kunde överskrida den tillåtna gränsen och leda till förorenat dricksvatten. Detta gjorde att EUkommissionen 2004 förbjöd användningen av atrazin i alla medlemsländer. (Ackerman, 2007) 3.1.2. Bentazon Bentazon är en aktiv substans i herbicider som använts vid odling av bland annat baljväxter, majs och gurka. Ämnet finns som natriumsalt, CAS: 50702-80-3 och dietanolaminsalt, CAS: 54792-07-3, som båda kallas bentazon. Den har en selektiv kontaktverkan som hämmar fotosyntesen. Rörligheten i marken är måttlig till mycket hög. Preparatet binder svagt till sandjordar och något starkare i lerjord, detta gör att risken för urlakning är stor. (KEMI, 1997) 12

Sveriges lantbruksuniversitet (2002) skriver att bentazon är en av de vanligaste pesticidsubstanserna, tillsammans med atrazin och BAM, som oftast överskrider gränsvärdena för grundvatten. Dessa återfinns även i yt- och dricksvatten. Halterna av bentazon ser dock ut att minska i dricksvattensprover. (SLU, 2002) 3.1.3. DDT DDT, diklordifenyltrikloretan, upptäcktes av den schweiziske kemisten Paul Müller 1942. DDT ansågs från början vara tämligen riskfritt för människan och kunde användas som ett effektivt insektsmedel som verkade genom att påverka impulshastigheten och signalsubstanser i det centrala nervsystemet hos organismen. (Nationalencyklopedin, 2012a) DDT är ett kristallint ämne som är lättlösligt i de flesta organiska lösningsmedlen men mycket svårlösligt i vatten. DDT är väldigt persistent och kan finnas kvar i jorden i 100-tals år (ATSDR, 2002a). I marken kan det sakta brytas ner och bilda nedbrytningsprodukterna DDE och DDD, även dessa binder hårt till jord. Om DDT hamnar i vattnen binder det till lösta partiklar som senare sedimenterar och kan då lätt tas upp av mindre vattenlevande organismer och fiskar. I kroppen lagras DDT i fettdepåer och orsakar kronisk påverkan på organismen. Det kan exempelvis efterlikna könshormoner östrogen som i sin tur kan leda till fertilitetsnedsättning hos djur. (Nationalencyklopedin, 2012a) Enligt Naturvårdsverket (2008) har undersökningar visat att halten DDT i svenska vatten har minskat kraftigt sedan 1970-talet. DDT var länge ett välanvänt preparat som användes för att behandla skadeinsekter på köksväxter så som morötter, ärtor och kål, bär planteringar med exempelvis jordgubbar och hallon och äppelplantage. Även för odling i växthus användes DDT (Tunblad, 1945). I Växtskyddsnotiser från 1947 skriver Tunblad (1947) att gurkor har visats ha hög känslighet mot DDT och att gurkorna därför bör undvikas att komma i kontakt med preparatet. Enligt Soneson (1955) hade DDT oerhört stark inverkan på flugor och många andra insekter men praktiskt taget ofarligt för människor och högre djur. Senare upptäcktes det att DDT och dess nedbrytningsprodukter bioackumulerades i fettvävnader på organismer samt orsakade bland annat äggskalsförtunning hos fåglar på grund av sin hormonstörande verkan. (Nationalencyklopedin, 2012a) 1970 förbjuds användningen av DDT i Sverige med undantag för skogsbruket. Denna dispens upphörde 1975 (SLU, 2012). Av skogsbrukets totala areal behandlades närmare 50 % med DDT 1970 (SOU, 1974). DDT var ett effektivt bekämpningsmedel mot snytbaggen och gjorde att skadeförlusterna, som annars kunde orsaka stora penningförluster, blev hanterbara. När DDT förbjöds inom skogsbruket 1975 ökade angreppen igen på grund av avsaknad av bra ersättningspreparat. (SLU, 2012) 3.1.4. Diklobenil Preparat innehållande diklobenil, CAS: 1194-65-5, har används för ogräsbekämpning på plantering av vedartade växter och grusgångar. (KEMI, 2012b) Diklobenil är flyktigt men kan binda till jorden. Diklobenil bryts ner till BAM (2,6-diklorbensamid) som är mer lättrörlig (UMEVA, 2011). SLU (2002) påvisar att BAM är en av de vanligaste förekommande bekämpningsmedelsresterna som detekteras i grundvatten. analyser av grundvatten har 53 % av BAM fynden gjorts efter 1998 och fyndfrekvensen verkar inte avta. I SLUs (2002) sammanställning av substanser funna i grundvattnet mellan 1985-2001 har BAM överskridit gränsvärdet på 0,1μg/L 297 gånger. Användningen av diklobenil förbjöds 1990. 3.1.5. Fenoxisyror Fenoxisyror har används för bekämpning av ogräs och oönskad vegetation inom bland annat skogsbruk och jordbruk. Dess verkan mot oönskad vegetation upptäcktes med hjälp av forskning under andra världskriget och introducerades i Sverige i slutet av 1940-talet. (SOU, 1974) Fenoxisyrorna är uppbyggda av karboxylsyror och olika klorfenoler. Exempel på 13

fenoxisyror använda i Sverige är MCPA, 2,4-D och 2,4,5-T. Enligt Nationalencyklopedin (2012c) är fenoxisyror selektiva och fungerar bättre mot örtväxter än mot gräsarter, vilket har haft betydelse för dess användning. Det har populärt kallats hormonpreparat eftersom fenoxisyrors effekter liknar växtens naturliga tillväxthormon. I vatten och jord bryts de ner av mikroorganismer och ger därför inte gett upphov till restproblem i naturen. Dock är fenoxisyran 2,4,5-T, figur 3, starkt toxiskt för akvatiskt liv. (Nationalencyklopedin, 2012c) Inom skogsbruket används fenoxisyrorna 2,4-D och 2,4,5-T, bland annat i preparatet Hormoslyr, för att bekämpa lövsly inom skogsbruket (SOU, 1974). Under 1970-talet utbröt den så kallade Hormoslyrdebatten i Sverige (Nationalencyklopedin, 2012e). Undersökningar genomfördes som visade att personer som arbetade med fenoxisyror hade en förhöjd förekomst av vissa tumörformer. Samtidigt finns det andra studier som inte kunde påvisa någon ökad risk för cancer. 1977 förbjöds fenoxisyran 2,4,5-T. Debatten om fenoxisyrorna fortsatte för att 1992 leda till ett förbud att använda dessa vid slybekämpning. (Nationalencyklopedin, 2012c) Figur 3: Strukturformel för 2,4,5-T 3.1.6. Hexaklorbensen Hexaklorbensen är ett fullständigt klorerat kolväte som tillverkas industriellt. Det har bland annat används som växtskyddsmedel. Ämnet är olösligt i vatten men mycket lösligt i oljor och organiska lösningsmedel. Hexaklorbensen är mycket persistent och bioackumuleras i djur och människor. Halveringstiden i jord är 3-6 år och i grundvatten ligger det mellan 5,3 till 11,4 år. Ämnet räknas till de tolv farligaste miljögifterna i världen. (ATSDR, 2002b) Det är förbjudet att använda hexaklorbensen i Sverige sedan 1980 (Nationalencyklopedin, 2012d) och starkt reglerat globalt med hjälp av Stockholmskonventionen (KEMI, 2011). 3.1.7 Kaptan Kaptan (captan), CAS: 133-06-2, är en aktiv substans i fungicider som har används mot en rad svampsjukdomar inom trädgårds- och fruktodlingen. Preparatet har varit det dominerande växtskyddsmedlet för bekämpning mot exempelvis fruktträdsskorv (SOU, 1974). Kaptan verkar genom att blockera svamparnas möjlighet att producera energi. I jord halveras mängden kaptan på några dagar och i vatten är halveringstiden runt ett dygn. Det är ogiftigt för fåglar men har en hög toxicitet för fiskar (NPIC, 2002). Kaptan har inte bioackumulerande egenskaper. 3.1.8. Lindan Lindan är en organisk klorförening som används vid insektsbekämpning. Det påverkar skadedjuren via nervsystemet. Ämnet är toxiskt, rörligt och persistent vilket gör att det bland annat är svårnedbrytbart i miljön och bioackumuleras. På grund av sin mobilitet kan lindan transporteras långa sträckor. Lindan har till exempel detekteras i snö och grundvatten på Arktis. (EPA, 2006) Det är giftigt för människan och misstänks framkalla cancer. För vattenorganismer är det mycket giftigt. Lindan är förbjudet i Sverige sedan 1989 (Nationalencyklopedin, 2012f) och starkt begränsat globalt till följd av Stockholmskonventionen (KEMI, 2011). Lindan har bland annat används på skogsplantage för att bekämpa snytbaggen (SLU, 2012). 3.1.9. Linuron Linuron, CAS: 330-55-2, är en aktiv substans som ingått i flera herbicider som spridits på jorden både före sådd och runt växande plantor. Den är främst till för att bekämpa oönskad grästillväxt (SEPA). Bekämpningsmedel innehållande linuron har exempelvis använts för odling av morötter, palsternacka, pepparrot och rotselleri samt vid odling av prydnadsbuskar (KEMI, 1995). Linuron binder starkt till mark och sediment där det bryts ner naturligt inom 3-4 månader. Ämnet är mycket giftigt för vattenlevande organismer och det finns misstankar om att det vid höga exponeringsnivåer även är farligt för djurliv. Det finns misstankar om att linuron efterliknar djurens beteendehormoner. Människan kan få i sig linuron via förorenad mat och vatten. Detta kan orsaka illamående, kräkning och diarré. (SEPA) Det finns idag inga godkända 14

bekämpningsmedel innehållande linuron. I december 1995 upphörde godkännandet av det senast godkända bekämpningsmedlet. Preparatet linuron är dock fortfarande godkänt. (KEMI, 2012c) 3.1.10. Maneb Maneb är en aktiv substans i fungicider som används för bekämpning mot svampangrepp på odlingar av bland annat potatis, ärtor, prydnadsväxter och barrträdsplantor (Nationalencyklopedin, 2012g). Den har även används för bekämpning av andra växtsjukdomar. Maneb binder starkt till de flesta jordtyper och är svårlöslig i vatten. Maneb har låg persistens och bryts relativt snabbt ner i jorden. Dess nedbrytningsprodukt ETU (Etylentiourea) är däremot mer persistent och mer lättrörlig. Ämnet har låg toxicitet för människan men är mycket hög giftig för fiskar (Ekotoxnet, 1996). Sedan 2009 är maneb förbjudet för användning i EU. (Nationalencyklopedin, 2012g) 3.1.11. Sammanställning bekämpningsmedel För att få en överblick över de tidigare nämnda bekämpningsmedlen har tabell 5 sammanställts. Tabellen visar typ av bekämpningsmedel, förbud för användning i Sveriga samt exempel på grödor som behandlas för var och en av bekämpningsmedlen. Tabell 5: Sammanställning av vad rapportens bekämpningsmedel målgrupp, förbud för användning i Sverige samt exempel på vilka grödor de har används på. Typ av bekämpningsmedel Förbud för användning i Sverige Exempel på grödor Atrazin Herbicid 1994 Skogsplantering Bentazon Herbicid - Baljväxter, majs, gurka DDT Insekticid 1975 Morötter, kål, jordgubbar, äpplen Diklobenil Herbicid 1990 Skogsplantering Fenoxisyror* Herbicid 1992** Skogsplantering, Hexaklorbensen Fungicid 1980 Kaptan Fungicid 2000*** Frukt-, bär- och köksväxtodling Lindan Insekticid 1989 Linuron Herbicid 1995*** Morötter, palsternacka, prydnadsbuskar Maneb Fungicid 2009 Potatis, ärtor, lök, prydnadsväxter * grupp av bekämpningsmedel **vid slybekämpning *** sista godkända preparatet förbjöds. (för kaptan var detta det enda godkända sedan 1990) 3.2. Statistik Statens offentliga utredningar (1978) tar upp att det är svårt att få en bra bild över utvecklingen inom trädgårdsodlingen i Sverige mellan 1945-1975 eftersom att trädgårdsodlingen inte omfattades av någon officiell statistikinsamling innan 1970-talet. Det finns dock omfattande uppgifter om trädgårdsodlingen i jordbruksräkningen från 1951 men dessa anses ha en stor osäkerhet varför inga slutsatser bör dras från dessa. De kan emellertid ge en uppfattning om utvecklingen. Jordbruksverket (2012) skriver att det 1970 började samlas in detaljerade uppgifter om trädgårdsföretagen till lantbruksregistret. Insamlingarna som ligget till grund för det statistiska underlaget har haft olika undersökningsförfaranden. Detta medför att statistiken inte alltid är jämförbar mellan olika år, utan den bör ses på över tid. Den största osäkerheten finns på läns- och riksnivå för den totala frilandsarealen, den totala växthusarealen och antalet företag. 15

Statistiksammanställningar för trädgårdsnäringen var, för det mesta, hopslagen med jordbruket fram till 1970(Jordbruksverket, 2012). Trädgårdsräkningen (SCB, 1972) innehåller statistiksammanställningar med avseende verksamhetsår 1971. I denna finns det bland annat uppgifter om vad för grödor som odlades, i vilka mängder de odlades samt om det odlades på friland eller i växthus/bänkfönster för respektive län i Sverige och för riket totalt. En sammanställning av trädgårdsstatistiken visar att de största odlingsarealerna på friland i Västra Götaland bestod av: 64,7 ha morötter, 44,5 ha blomkål och vitkål, 30,4 ha äpplen, 216,4 ha jordgubbar samt 86,9 ha plantskolealster. I växthus var de dominerande odlingsslagen 4,1 ha tomat, 4,1 ha sallad, 9,3 ha krysantemum, 4,9 ha pelargon samt 8,8 ha tulpaner. Användningen av olika typer och mängden av bekämpningsmedel varierar mellan olika sorters grödor. Morötter, lök, jordgubbar och plantskolealster var, enligt SOU (1983), några av de grödor som behandlas mest, både vad det gäller mängden bekämpningsmedel och behandlad andel. Torstensson (1988) skriver att det var vanligt att samma grödor behandlades med olika bekämpningsmedel för samma problem (exempelvis insekter) Detta för att motverka att resistens skulle uppkomma hos det man försökte skydda sig emot. Statistiksammanställningar från 1983 gjorda av Statens offentliga utredningar (1983) ger en bild av hur många gånger per säsong som olika grödor behandlats med bekämpningsmedel i början av 1980-talet. I odling i växthus, se figur 4, är det rosor, gurka och melon som behandlats mest, upp till 32 gånger per år. De resterande grödorna har en behandlingsfrekvens på mellan 5 10 gånger per säsong. 35 30 25 20 15 10 5 0 Kemiska skadedjursbekämpade Kemisk sjukdomsbekämpning Figur 4: Antal kemiska behandlingar per säsong av grödor odlade i växthus Källa: Statens offentliga utredningar 1983:11 Frilandets behandlingsfrekvens finns sammanställd i figur 5 Här är det fruktodlingen som sticker ut med cirka 25 behandlingar per säsong medan de resterande grödorna behandlas cirka 5 gånger per säsong. I kategorin övriga köksväxter ingår bland annat spenat, kål, rödbetor och dill. 16

30 25 20 15 10 5 Kemiska skadedjursbekämpade Kemisk sjukdomsbekämpning 0 Figur 5: Antal kemiska bekämpningar per säsong av grödor på friland. Källa: Statens offentliga utredningar 1983:11 SOUs (1983) utredning visar även att inom trädgårdsnäringen var den typ av bekämpningsmedels som användes mest fungicider följt av insekticider och herbicider. Staplarna i figurerna 4 och 5 är baserad på användningen av insekticider och fungicider. Liknande statistik av antal herbicidbehandlingar finns inte. Herbicider användes främst vid odling av köksväxter och inte alls vid odling av prydnadsväxtodlingen (SOU 1983:11). I figur 4 och 5 har vädret för det maximala antal behandlingar per säsong redovisats, det minimala antal gånger ligger i snitt 1-2 lägre än det värde som redovisas. 3.3. Inventeringsmatris Med hjälp av resultaten från tidigare stycke och resultatet från Karlsson (2012) har en inventeringsmatris skapats, se bilaga A, som ska hjälpa Länsstyrelsen i Västra Götaland med sin inventering av plantskolor branschklass 2 fas 1 enligt MIFO. Matrisen ger med relativt lite bakgrundsinformation en snabb bild av föroreningsnivån på platsen för plantskolan. Parametrarna som valts ut för att tillsammans ge en bild över den potentiella föroreningsnivån är bland annat plantskolans verksamhetstid mellan 1945-1975, odlingsareal, kemiska behandlingsfrekvenser och hotspots. I slutet ska en sammanvägd bedömning göras där faktorer som skyddsvärden och känslig markanvändning vägs in. 4. Diskussion Litteraturstudien visar att det mellan 1945-1975 fanns många bekämpningsmedel på marknaden och att intresset för dessa var stort. Information om vilka bekämpningsmedel som fanns på marknaden under ovanstående tidsperiod finns dokumenterat men säkra uppgifter om sålda kvantiteter har inte påträffats. Urvalet av bekämpningsmedlen i rapporten koncentrerades på de mest återkommande i litteratur från tidsperioden. Det är alltså ingen heltäckande informationssammanställning om använda bekämpningsmedel utan ett urval. Det har framkommit att många av de bekämpningsmedlen som fanns på marknaden under den berörda tidsperioden användes till flera olika sorters grödor vilket gör att en sammanställning med specifika bekämpningsmedel för specifika grödor inte har kunnat göras. 17

I mycket av den genomgångna litteraturen har CAS-numret för de specifika bekämpningsmedlen inte funnits utskrivna. Det finns även fall där flera ämnen har haft samma ISO-namn men olika CAS-nummer. I dessa fall har utskrivningen av CAS-numret skippats med anledning av att undvika fel syftning. Detta har lett till att det varit svårt att veta om den funna informationen verkligen tillhört det bekämpningsmedlet som eftersöks. Granskning av informationen har gjorts för att undvika missvisningar vilket i vissa fall har lett till att vissa bekämpningsmedel har fått en kortare informations del. Det kan konstateras att av de sammanställda bekämpningsmedlen i stycke 3.1. överstiger sex av dem gränsvärden för vatten och mark idag. Ämnen som till en början ansågs vara ofarliga visades senare vara farliga och ge långvariga konsekvenser för människan och miljön. Detta är ännu ett exempel på vikten av att förstå bekämpningsmedlens verkan och konsekvenser innan de släpps på marknaden. Därför är det tur att vi idag har en mycket strängare reglering när det gäller användning och godkännande av bekämpningsmedel. 4.1. Statistik De kemiska behandlingsresultat som presenteras i rapporten kommer från Statens offentliga utredning från 1983, vilket är ungefär tio år senare än slutet på perioden som önskats studeras. Det framgår dock för vissa grödor hur kemiska behandlingsfrekvensen var redan tio år tidigare. Bristen på äldre statistik gör att det finns en stor osäkerhet i hur behandlingsfrekvensen såg ut under perioden 1945-1975 och speciellt i början av tidsperioden. Genomgång av litteratur från 1940-1950-tal har gett uppfattningen att verksamhetsutövaren gärna behandlade sina grödor. Det verkar därför troligt att grödorna från den tidiga delen av perioden behandlades minst lika mycket som 1983 om inte mer. Det har varit problematiskt att ta fram säker statistik över trädgårdsnäringen för hela perioden 1945-1975. Jordbruket och trädgårdsnäringen låg ofta i samma kategori fram tills 1970-talet och eftersom jordbruket har en mycket större bekämpningsanvändning än trädgårdsnäringen har det varit svårt att utläsa något ur denna. 4.2. Inventeringsmatris Parametrarna som finns med i matrisen är utvalda utifrån de fakta som framkommit i denna rapports litteraturstudie och i Karlsson (2012) rapport. Parametrarna för inventeringsmatrisen är framtagna för att de tillsammans ska ge en bild över den potentiella föroreningsnivån på platsen för en plantskola, i branschklass 2, som varit aktiv mellan 1945-1975. Inventeringsmatrisen är inte heltäckande vad det gäller faktorer som påverkar den potentiella föroreningsnivåns och parametrar som exempelvis uppvärmningsmetod av växthus skulle kunna finnas med. Inventeringsmatrisen ska användas för att ge en bild av hur omfattande föroreningsnivån är på platsen för en nedlagd plantskola. Matrisen tar ingen direkt hänsyn till om föroreningarna har haft möjlighet att sprida sig till andra platser förutom gällande markens genomsläpplighet. Valet att fokusera matrisen på platsens föroreningsnivå har gjorts att få en likhet med MIFOmetodiken. Detta för att göra det lättare för länsstyrelsen att använda metoderna parallellt. Ett mål med utformningen av inventeringsmatrisen var att få en matris som är enkel att använda och som med relativt lite bakgrundsinformation ger ett resultat om platsens potentiella tillstånd. Matrisens parametrar är klassade med en siffra mellan 1-4 där 1 p. = låg, 2 p. = måttlig, 3p. = hög och 4p. = mycket hög. Detta är en indelning som gjorts för att separera de områden med lägre föroreningsnivå från de områdena med mycket hög föroreningsnivå. Dessa indelningar är fasta och kan inte ändras av den som inventerar. Bakgrunden till parametrarnas indelning diskuteras längre ner. Även om matrisen ska ge en bild av föroreningsnivån så finns det även inslag MIFOs andra parametrar: föroreningarnas farlighet, spridningsförutsättningar och områdets känslighet. 18