Förstudie om hållbar hästuppfödning

December 2008 Förstudie om hållbar hästuppfödning Studien är delfinansierad av Jordbruksverkets satsning på Livskraftigt hästföretagande 2008 M. Ventorp & J. Löwenhielm Toth

Innehållsförteckning Innehållsförteckning...2 Inledning...3 Bakgrund och syfte...4 Dagsläget...5 Effekter av uppstallning...7 Djurmiljö...7 Arbetsmiljö...7 Varför håller vi hästar inne?...9 Tradition...9 Tillgänglighet...9 Djurskyddsföreskrifter...9 Hästens klimattålighet...11 Ekonomi...12 Investeringar...12 Driftskostnader...12 Arealbehov...13 Kostnadsjämförelse...14 Foderkostnader...14 Kostnader för ohälsa...15 Intäkter...15 Visnings- och försöksanläggning...16 Principer...17 Forskning...18 Undervisning...19 Utformning...19 Avelsston...20 Unghästar...20 Utbildningshästar...20 Skolhästar...21 Exempel lösdrift för 20 stora hästar...21 Referenser...24 2 (25)

Inledning De senaste decenniernas kraftiga ökning av antalet hästar i landet har medfört att hästhållning blivit en alltmer intressant verksamhet för lantbruket. Handjursbidragens försvinnande innebär idag också att man ser sig om efter alternativa användningsområden för viss jordbruksmark. Traditionell hästhållning i isolerade boxstallar kräver mycket manuellt arbete och det är svårt att bedriva kommersiellt livskraftig uppfödning av hästar i denna inhysningsform. Det håller också på att växa fram en insikt om att för mycket stillastående i stall påverkar hästens utveckling och hållbarhet negativt. Det finns mycket som tyder på att hästar som tillåts leva i grupp utomhus med tillgång till stora arealer att röra sig på utvecklas bättre, såväl fysiskt som psykiskt, än hästar som föds upp på stall. Man har till exempel visat att riskerna för hälsostörningar, till exempel luftvägsproblem och magsår, minskar kraftigt hos hästar i utedrift. De trivselmässiga fördelarna för ett nomadiserande flockdjur som hästen att gå ute i grupp jämfört med att vara instängd i ensambox torde vara uppenbara. Möjligheterna att använda friare former för hästhållning har ökat väsentligt genom att tekniska system som möjliggör noggrann individuell foderstyrning för hästar som hålls i grupp har utvecklats. Detta gör att det går att säkerställa varje individs näringsintag och att konkurrensen om fodret, vilket tidigare varit ett svårt problem i grupphållning. försvinner. Foderutnyttjandet blir också bättre när givan kan fördelas i småportioner över hela dygnet och foderspillet kan hållas lågt. Väl fungerade lösdrifter har mängder av fördelar gentemot traditionell uppstallning, men man skall vara medveten om att det inte är så lätt att åstadkomma en bra lösdrift. Många tidiga försök med lösdrift har misslyckats totalt och den som tror att det bara är att släppa ut hästarna och låta dem sköta sig själva kommer inte att åstadkomma något hästparadis utan snarare att syssla med vanvård. Om den svenska hästen skall kunna konkurrera framgångsrikt på den internationella marknaden måste vi utnyttja den möjlighet som vår goda tillgång på mark ger, för att skapa starka och hållbara hästar. Att hålla hästar under förhållanden som liknar hästens naturliga miljö är inte bara ett djurriktigt sätt för uppfödning, det är också mycket kostnadseffektivt. Framför allt ligger kostnaderna för arbete långt under de som man har i traditionella stall. Betydande vinster för såväl arbets- som djurmiljö får man på köpet. Dessa idéer har ofta diskuterats vid olika möten med hästorganisationer och forskare men det finns få anläggningar där man kan visa upp hur denna typ av hästhållning kan fungera i praktiken och där forskning kan bedrivas. I Sörmland genomfördes 2002-2006, bland annat med stöd av EU-pengar, ett utedrifts-projekt med titeln Naturlig kvalitetsuppfödning av hopphästar". Projektet leddes av veterinären och tidigare Flyingechefen Professor Ingvar Fredricsson. Här hölls sto och föl i grupp och man uppmuntrade motion och hoppning genom att foder, vatten och ligghall låg långt ifrån varandra och vägarna däremellan var försedda med enklare hinder. Erfarenheterna av denna uppfödningsform uppges vara positiva. Fölen och unghästarna utvecklades enlig uppgift väl och inga skador relaterade till den dagliga hoppningen kunde konstateras. Kostnadseffektiva, djurvänliga och hälsofrämjande sätt att hålla hästar är en förutsättning för att utveckla alla områden inom hästsektorn, inte bara i uppfödarledet. Även tävlingshästar, turridningshästar och fritidshästar kan hållas i fria inhysningsformer, som tillvaratar såväl hästens som ägarens intressen bättre än dagens boxstall. 3 (25)

Bakgrund och syfte Detta arbete har sammanställts av Vet. Med. Dr. Per Michanek, på uppdrag av Bollerups Lantbruksinstitut. Medverkat har också Agr. Lic. Michael Ventorp. Båda har bakgrund som forskare inom ämnet husdjurens närmiljö på Sveriges Lantbruksuniversitet och de har också lång praktisk erfarenhet av hästhållning. Studien är delfinansierad av Jordbruksverkets satsning på Livskraftigt hästföretagande 2008. Syftet är att visa på ett sätt för hästföretagare att utveckla sin djurhållning mot bättre lönsamhet, friskare och mer välmående djur samt bättre arbetsmiljö 4 (25)

Dagsläget Traditionell hästuppfödning i Sverige innebär ofta fölning inomhus i box och att sto och föl går på bete tillsammans med andra hästar under fölets första sommar. Efter betesperioden avvänjs fölet och hålls sedan under vinterhalvåret på stall, i ensambox eller tillsammans med jämnåriga unghästar. Daglig utevistelse i grupp är vanligt. Under unghästtiden går hästarna vanligtvis på bete under sommaren och hålls på stall under vintern. Detta sätt att föda upp hästar, med en hel del stillastående inomhus, har många nackdelar, såväl för hästarnas utveckling och välbefinnande som för ägarens ekonomi och arbetsförhållanden. Uppfödningsformer som innebär större frihet för hästarna blir nu vanligare i Sverige och många unghästar föds idag upp i grupp, med fri tillgång till utevistelse. Ett problem med grupphållning är foderstyrningen det är svårt att veta att varje individ får rätt mängd foder. Ny teknik som löser dessa problem finns dock och färdiga system för transponderstyrd individuell utfodring av såväl grov- som kraftfoder finns på marknaden (Bild 1). Det mest använda systemet (HIT-Active Stable) finns idag på 250 anläggningar fördelade på alla europeiska länder. I Sverige finns för närvarande 12 besättningar som använder systemet och populariteten ökar snabbt i och med att fler blir medvetna om att möjligheten finns. Modellen har avsevärda fördelar, till exempel: individuell styrning av såväl grov- som kraftfoder fördelning av fodergivan i små portioner över hela dygnet skapar möjlighet till grupphållning med stor rörelsefrihet för alla sorters hästar kan dramatiskt minska arbetsinsatsen för skötsel och utfodring fortlöpande kontroll av att varje häst äter sin giva Bild 1. Grovfoderstation med plats för två hästar. Givan styrs individuellt. (Gimmex AB) Uppfödning av hästar utan foderstyrning, med fri tillgång till grovfoder och eventuellt också kraftfoder, är ett annat alternativ som kan reducera kostnaderna ytterligare utan att påverka resultatet negativt. I stora delar av världen hålls hästar i utedrift, inte bara som unghästar, utan genom hela livet. I Sverige är det dock ovanligt att hålla tävlingshästar ute, även om det finns enstaka exempel på framgångsrika svenska tränare, både inom trav- och galopp, som har sina hästar i utedrift. Hans Adielsson, professionell travtränare med en stabil, unikt hög, segerandel runt 30%, har under många år haft ett flertal av sina tävlingshästar i utedrift. Det finns också flera andra exempel på mindre svenska amatörtränare, som håller sina tävlingshästar i utedrift (Bild 2). I 5 (25)

andra länder är det betydligt vanligare och den store franske travtränaren Jean-Pierre Dubois är ett lysande exempel på att det går att nå stora internationella framgångar med tävlingshästar som lever ute. Inom ridhästsektorn i Sverige är utedrift mycket ovanligt. Många svenska tävlingshästar, kanske framför allt inom dressyren, hålls idag inne i box så gott som hela dygnet. Ett skäl till detta verkar vara att man är rädd för att hästarna skall skada sig om de släpps i hage. Hur man har tänkt sig att en häst som tvingas till stillastående nästan hela dygnet skall hålla för hård fysisk träning och tävling är oklart. Elitidrottsmän använder stora delar av sin vakna tid till fysisk aktivitet för att kunna prestera maximalt och undvika skador. Ett undantag när det gäller inhysning är islandshästar, som ofta hålls utomhus, antagligen därför att man på Island föregår med gott exempel och låter hästarna gå ute och ofta ströva fritt över stora områden. Bild 2. Svenska hindergaloppören Lavirdan, obesegrad över hinder (sex starter i Sverige, Norge & Tyskland 2008 - sex segrar) lever i utedrift med tillgång till enkel byggnad. Ett bra exempel på att utedrift i Sverige går att förena med prestation på internationell nivå. (Foto: Stefan Uppström, Per Michanek) 6 (25)

Effekter av uppstallning Djurmiljö Hästen är till sin natur ett flocklevande stäppdjur som rör sig betydande sträckor varje dag (Henderson, 2007). Det finns mycket som tyder på att den inskränkning av rörelsefriheten som uppstallade hästar utsätts för, påverkar hästens utveckling och framtida hållbarhet negativt. Studier har visat att till exempel skelettets grovlek och täthet påverkas starkt av hur mycket motion den växande hästen får (Hiney et al., 2004). Man har också visat att unghästar som hålls på stall uppvisar mer begränsade benrörelser än hästar som går ute (Back et al., 1999). Det finns indikationer på att den motion hästen får när den går på bete, vilket liknar hästens naturliga miljö, är optimal för skelettutvecklingen och att tidig påtvingad träning kan ge negativa effekter (Cornelissen et al., 1999). En annan negativ faktor i traditionell stallmiljö är den dåliga luften. Svenska stall ventileras genomgående för litet, ofta på grund av att man saknar kunskaper om hästars klimattålighet och tror att kyla och drag är något skadligt. Detta medför att stalluften blir kraftigt förorenad av damm som kommer ifrån stråfoder och strö. Höga halter av små, luftburna partiklar som kan innehålla såväl levande mikroorganismer som höga halter endotoxiner (Pomorska et al., 2007), är vanligt i häststall. Dessa partiklar följer med inandningsluften ned i lungorna och orsakar skador som kan påverka lungfunktionen hos hästar som vistas mycket inomhus. Uppkomna skador i luftvägarna kan orsaka bestående problem för drabbade djur, även om övergång till utedrift i många fall ger snabba förbättringar (Wyse et al., 2005). En bidragande orsak till problem med dålig luft är att de luftflöden som anges i Svensk Standard nonchalerar damm-problematiken och baseras på fukt- och värmebalans. Flödena blir därmed inte tillräckliga för att hålla partikelnivåerna i luften på en tillfredställande nivå. Magsår är ett vanligt problem hos våra sporthästar idag och det har visat sig att uppstallade hästar utvecklar magsår i högre grad än frigående, sannolikt framför allt på grund av skillnader i ätmönster (Murray & Eichorn, 1996). Hästar är aktiva djur som har relativt lätt att utveckla beteendestörningar. Att hålla hästar instängda, speciellt i enhäst- boxar eller spiltor, är en mycket viktig orsak till krubbitning, vävning, boxvandring med flera så kallade stereotypa beteenden (Bachmann et al., 2003; Walters et al., 2002). Dessa beteenden utvecklas på grund av stress och frustration när miljön hindrar hästen att utföra viktiga avsnitt av dess beteenderepertoar som att söka föda och beta, vandra, social interaktion med andra flockmedlemmar, flyktbeteende och så vidare. Man har identifierat tre faktorer som är viktiga för att undvika att hästar utvecklar beteendestörningar: 1. Kontakt med andra hästar. 2. Rörelsefrihet. 3. Grovfoderbaserad foderstat. Hos hästar som fötts upp och hålls i utedrift är beteendestörningar mycket ovanliga. I en nyligen publicerad svensk studie om nötkreatur i utedrift (Lundström, 2008) konstaterar man att starka motiv för att ha djuren ute på vintern inkluderar att Djuren är friska och fungerar bra, samt kan bete sig naturligt. Arbetsmiljö Den ofta starkt förorenade luften i häststall är lika skadlig för de människor som vistas i stallet som för hästarna. Luftvägsproblem är betydligt vanligare hos lantarbetare i djurstall än hos resten av befolkningen (Radon et al., 2002). Traditionell stallmiljö innebär också mycket manuellt arbete med transporter av foder och rengöring av boxar/spiltor. Tungt arbete som grovfoder- och gödseltransporter är sällan mekaniserat och är ergonomiskt ogynnsamt. Detta tunga arbete utförs dessutom ofta av unga kvinnor. Det är svårt att mekanisera effektivt i ett 7 (25)

traditionellt häststall med enhästboxar. Det går att använda till exempel djupströbäddar som kan gödslas med traktor, men sådana kräver mycket god ventilation, så god att det i princip blir utetemperatur i stallet. I utedriftsanläggningar kan arbetsmiljöproblemen lösas effektivt. I princip allt manuellt arbete kan mekaniseras och lufthygienproblemen försvinner. När enformigt och oergonomiskt arbete försvinner frigörs tid för mer kvalificerade arbetsuppgifter. 8 (25)

Varför håller vi hästar inne? Tradition Hur kommer det då att vi har hamnat i en situation där vi håller hästar på ett sätt som inte är bra för varken djur, människor eller ekonomi. Om vi ser tillbaks på den tid när hästen hölls som bruksdjur, när dess arbetsförmåga utnyttjades för transporter och som dragkraft inom lantbruket och armén, så hölls hästar huvudsakligen i spilta. Dessa hästar arbetade stora delar av dygnet och när de var i stallet gick tiden åt till att äta och att vila. Sysslolöshet var inget problem för djuren och eftersom de skulle ut och arbeta varje morgon var det rationellt och lättskött att ha dem tillgängliga i spiltor. Mekanisering av tungt arbete med hästskötsel var i huvudsak inte möjligt och de problem med luft- och arbetsmiljö som vi identifierat idag var inte särskilt uppmärksammade, även om C-G Wrangel redan 1889 i Handbok för hästvänner skriver att Stallet är ett nödvändigt ont på våra breddgrader. Att så mycket som möjligt minska skadeverkningarna av detta onda är en av hästvännens viktigaste uppgifter. Detta sätt att hålla hästar har sedan levt vidare, trots att dagens sporthästar inte används mer än en timme per dag och sedan tillbringar resten av dygnet sysslolösa. Den skadliga effekten av dålig lufthygien ökar med antalet timmar som tillbringas i stallet. Spiltorna har idag bytts mot boxar, vilket ger hästarna något mer frihet, men som gör stallet betydligt dyrare att både bygga och sköta. Efter hand verkar man ha glömt varför det var väl motiverat att hålla hästar uppstallade förr i tiden och det har utvecklats en föreställning om att hästar behöver hus att bo i, precis som vi själva. Hästar hålls som sällskapsdjur och det känns kanske som om de har samma behov och krav på bekvämlighet som människor. Många hästägare förstår inte att hästens behov skiljer sig helt från deras egna. Tillgänglighet Ett annat skäl till att hålla hästar instängda i boxar är att man vill ha dem lätt tillgängliga och rena när de skall användas. Man negligerar då hästens och i viss mån skötarens behov och ser enbart till ryttarens bekvämlighet. Fritidsryttaren, som bara har en häst, upplever säkert också samvaron i stallet under den begränsade tid då man mockar sin box, som trivsam och värdefull. Det känns bra att göra rent och bädda fint åt sin fyrbente vän, samtidigt som man umgås med människor som har samma intresse. För den som skall driva en verksamhet yrkesmässigt blir dock situationen en helt annan eftersom det inte alls lika är mysigt för anställd personal att mocka boxar och köra gödsel i skottkärra åtta timmar varje dag. Djurskyddsföreskrifter De föreskrifter om djurhållning som utfärdas av Jordbruksverket, har givit stort utrymme åt regler om detaljer i traditionell stallmiljö såsom boxmått, takhöjder, gångbredder och galler. Man kan misstänka att denna fokusering på konventionell uppstallning har förstärkt föreställningar om att ett stall med spiltor eller enhästboxar är den naturliga miljön för hästar och att det inte finns några alternativ. Utedrift har snarast misstänkliggjorts genom skrivningar som antytt att endast speciellt tåliga hästraser skulle klara att gå ute och att alla hästar behöver hus att gå in i för att klara sin värmebalans mellan vissa datum. På senare tid har dock hästens behov av utevistelse och rörelsefrihet fått mer plats i regelverket och idag finns bestämmelser om att hästar måste ges möjlighet att röra sig fritt på rimliga ytor dagligen och att unga hästar bör hållas i grupp. 9 (25)

De svenska djurskyddsföreskrifterna är ovanligt detaljrika medan man i andra länder oftast nöjer sig med en mer övergripande lagstiftning. Ibland har olika näringsgrenar genomfört certifieringssystem där god djurhållning uppmärksammas och premieras på olika sätt. I England finns till exempel Freedom Food märkningen, där maten kommer från gårdar som har speciellt goda förhållanden för sina djur. Det kan liknas vid vår KRAV-märkning, men Freedom Food utgår ifrån djurens synvinkel, inte konsumentens. Inom EU pågår sedan några år ett stort projekt under namnet Welfare quality, där forskare från samtliga EUländer samarbetar för att förbättra förhållandena för lantbrukets djur. Inom detta projekt inriktar man sig på att uppskatta djurens välbefinnande genom att med olika metoder undersöka hur de mår. Om djuren på en gård är friska, välnärda, fria från skador och beteendestörningar och så vidare, så anser man att djurhållningen är bra och lägger sig inte i hur det har gått till att få djuren att må väl. En logisk och rimlig modell, som fokuserar på resultatet i stället för metoderna. Om detta tankesätt får genomslag kan fria djurhållningsformer få en skjuts framåt, eftersom det sedan länge är väl känt att välskötta djur i utedrift generellt sett är friskare och mer välmående än djur som hålls i stall. Redan idag arbetar man, till exempel inom nötköttsbranschen, på uppdrag av Jordbruksverket, med att ta fram ett kontrollprogram för fortlöpande uppföljning av välbefinnandet hos utegångsdjur. Tanken är att ett sådant kontrollprogram skall kunna ersätta dispensförfarandet, när man vill hålla djur i utedrift utan ligghall. En effekt av djurskyddsföreskrifterna är att de bidragit till att fördyra hästhållningen. Den har, om inte förbjudit, så i alla fall avskräckt från enkla inhysningsformer med utedrift. Krav på ombyggnader för att höja tak och förändra boxstorlekar har också inneburit kostnader för enskilda hästhållare. Om föreskrifterna i sin nuvarande form sammantaget bidrar till att förbättra våra hästars välbefinnande är omtvistat. 10 (25)

Hästens klimattålighet Hästen lever i vilt tillstånd på stora grässlätter. De lever i stabila familjegrupper med en hingst, några ston och unghästar. Födan består av relativt näringsfattigt gräs och hästen måste ägna stor del av dygnet (16-20 timmar) åt att beta och den rör sig över stora arealer för att kunna täcka sitt näringsbehov (Henderson, 2007). Den har ingen möjlighet att hålla sig i närheten av skyddande terräng utan är tvungen att klara av alla typer av väder helt utan skydd. Det är den också mycket väl utrustad för. Hästens stora kroppshydda kan spara värme effektivt genom att den har förhållandevis liten yta som avger värme till omgivningen. En 500 kilos häst har bara en tredjedel av den yta per kilo som en 70 kilos människa har (McCutcheon, 1999; FASS, 2008). Hästen har också en mycket effektiv isolering i form av en päls som isolerar mot kyla och står emot vatten och vind. Ett bytesdjur som hästen, som klarar sig från att bli uppäten av rovdjur genom att springa ifrån dem, vill ha fri uppsikt över sin omgivning för att upptäcka faror tidigt. Detta bidrar också till att hästen blir kvar ute på slätten i en snöstorm och inte söker upp skyddande terräng. De hästar som har överlevt och fortplantat sig har varit mycket klimattåliga och denna egenskap har därför förts vidare. Klimattålighet har inneburit en stor evolutionär fördel. En förutsättning för att hästen skall klara hårt vinterklimat är att den får tillräckligt med foder. Fodret är bränsle för de processer som håller hästen varm och ju mer foder den får, desto kallare miljö klarar den. En häst med vinterpäls som får fri tillgång till foder, så att den kan öka sitt intag vid behov, har inga problem att leva i svenskt vinterklimat. Den har inget behov av skydd, utan har det lika skönt liggande i en snödriva när det är tio grader kallt som vi har inomhus under ett duntäcke. Utemiljön är betydligt hälsosammare än stallmiljön och vi måste försöka frigöra oss från vår egen upplevelse av klimatet och inse att hästens naturliga miljö är ute, inte inne i ett stall. En vanlig föreställning är att det är för kallt för hästar att leva vilt i Sverige, men det är en missuppfattning. Att det inte finns eller funnits vildhästar i norra Sverige beror snarare på att det är för kallt för gräset än för hästen. Utan att ge sig in på komplicerade beräkningar av värmebalans kan man konstatera att vetenskap och beprövad erfarenhet visar att hästhållning i utedrift är möjlig i alla delar av vårt land. I äldre tider hölls inte hästar på stall vintertid, det är ett relativt modernt påfund. 11 (25)

Ekonomi Hästhållning som alternativ till annan arealanvändning för lantbruket måste vara ekonomiskt bärkraftig och ha bättre lönsamhet än traditionell uppstallning. System med grupphållning i utedrift med automatutfodring fungerar för alla typer av hästar, även blandade grupper, eftersom utfodringen styrs helt individuellt, och det går att hålla till exempel växande unghästar tillsammans med vuxna tävlingshästar. För mer homogena grupper är även betydligt enklare inhysningsformer, med utfodring i form av fri tillgång till grovfoder, också möjliga. Ett problem för lantbrukare som inte har erfarenhet av hästhållning kan vara att få hästägarnas förtroende att ta hand om deras många gånger högt värderade (såväl ekonomiskt som känslomässigt) djur. Väl planerade anläggningar där hästarna till stor del sköter sig själva och där utfodringsautomatik ger en betydande grad av kontroll, underlättar för lantbrukare med mindre omfattande hästerfarenhet att komma igång. Web-baserad kameraövervakning kan också bidraga till att ge hästägare det förtroende och den insyn som krävs för att våga lämna sina djur i andras vård. Många mindre jordbruk övertas dock idag av hästfolk och i sådana fall finns ofta den hästvana som behövs. Investeringar Dagens isolerade häststall med enhästboxar är mycket kostsamma att bygga. Man räknar idag med en investeringskostnad för ett isolerat stall, inklusive gödsellagring men utan foderlagringsutrymmen på 160.000:- kronor per hästplats (LRF). Kostnader på det dubbla är inte alls ovanligt. Ett lösdrifttssystem med ligghall, full utfodringsautomatik och 150 m 2 hårdgjord rastgård per häst kostar cirka 95.000:- per hästplats att bygga. Om det är fråga om lösdriftshästar som skall ridas, tillkommer en isolerad skötselavdelning. Om vi räknar på en lösdriftsanläggning för 20 hästar finns det alltså 1,3 miljoner kvar att satsa på en skötselavdelningen innan man når upp till samma investeringskostnad som för det traditionella stallet. Då har man fått en anläggning som uppfyller högt ställda krav på såväl djur- som arbetsmiljö och driftsekonomi. Om verksamheten i lösdrift kan bedrivas utan ligghall eller med enklare utfodringssystem sjunker investeringskostnaden för byggnader kraftigt. För enbart uppfödning av unghästar kan man också tänka sig varianter med ranchdrift, det vill säga uppfödning på stora arealer utan vare sig byggnader eller foderautomater, med fri tillgång på lämpligt grovfoder som enda utfodring. Detta är fullt möjligt och kan vara ett mycket djurvänligt och kostnadseffektivt alternativ. Kostnaderna för byggnader försvinner då helt och arbetsinsatsen reduceras ytterligare. Om lantbrukaren kan producera grovfodret själv kan uppfödning av hållbara hästar i ranchdrift bedrivas med ett minimum av kostnader. I nuläget krävs dock dispens från Jordbruksverket för att få hålla hästar utan ligghall på vintern. Driftskostnader Kostnaderna för arbete i det traditionella boxstallet är också avsevärda, mycket beroende på den stora arbetsinsats som skötseln av hästarna kräver. I ett fördjupningsarbete från Hippologenheten vid SLU (Hellberg & Karlsson, 2008) tog det i genomsnitt 7.5 minuter per dag för en van person att mocka åt en häst. I arbetsstudier i Tyska boxstall (KTBL, 1999) visade man att mockningen utgör cirka en fjärdedel av den totala arbetstiden i sådana stall. Då inräknas allt, även administration, skötsel av ridbanor, reparationer m.m. Foderberedning och utfodring tog också cirka en fjärdedel av tiden och ytterligare en fjärdedel fylldes med 12 (25)

ströning och in- och utsläpp i hage. Tre fjärdedelar av arbetstiden upptas alltså av arbete som i en bra lösdrift antingen sker automatiskt eller kan göras på en bråkdel av den tiden. Man får dock inte glömma att det går att rationalisera arbetet även i ett boxstall. Med kraftfoderautomater, fri tillgång på grovfoder och djupströbäddar eller mekanisk utgödsling som mockas med minilastare kan arbetstiden reduceras väsentligt. Dessa åtgärder kan dock påverka investeringskostnaden, Den totala arbetstiden per häst, i traditionella boxstall respektive lösdriftsstall, har undersökts i minst fem olika tyska studier under 1990-talet (Göbbel, 1994; Beyer 1995; Wendel et al., 1995; Rosenberger, 1998; KTBL, 1999). Variationen både inom och mellan studierna är stor, eftersom de inte omfattar så många stall (arbetsstudier är mycket resurskrävande) och effektiviteten i olika system kan vara mycket olika. Det genomsnittliga antalet arbetstimmar per häst och år varierade i de olika studierna mellan 55 och 148 för boxstallen och mellan 17 och 60 för lösdrifterna. Med en timkostnad på 152 kronor (LRF, 2008) blir då årskostnaden för enbart arbete mellan 8.360:- och 22.496:- per häst i det traditionella stallet och mellan 2.584:- och 9.120:- i lösdriften (extra kostnader för helgarbete är ej inräknade). I populärpress har man kunnat se uppgifter om hästägare som reducerat sin arbetsinsats med 90% när de byggt om från traditionell uppstallning till grupphållning med foderautomater (Sjöstedt, 2007). Med ovanstående siffror som bakgrund förefaller detta inte orimligt, om man går från ett ovanligt tungarbetat boxstall till en mycket rationell lösdrift. Arealbehov I de fall hästar hålls i lösdrift på stora arealer tillkommer kostnader för den mark som hästarna ges tillgång till. Som utgångspunkt kan användas Statens Jordbrukverks riktlinjer för spridningsareal (SJV, 2008), som anger att det går att hålla 2.5 vuxna hästar per hektar utan att gränserna för mängden tillförd växtnäring överskrids. Om det finns ligghall och hårdgjorda ytor där gödsel kan samlas in, kan betydligt fler hästar per hektar hållas utan att spridningsarealen blir för liten. Enbart ligghall och rastgård är också ett gott alternativ till traditionell uppstallning och då ökar inte arealbehovet alls, snarare tvärtom. Genom att alla hästar har tillgång till hela den hårdgjorda ytan hela dygnet, blir den totala arealen mindre än vid konventionell uppstallning med rasthagar, plus att djurens välbefinnande ökar. Det bör dock påpekas att det är en fördel att använda stor areal per häst, för att de förväntade fördelarna med hälsosam egenträning skall optimeras och för att slitaget på icke hårdgjord mark skall bli så liten som möjligt. Det förväntas att mark som annars används som ren betesmark utnyttjas. Eftersom hästhållning utnyttjar betet på samma vis som alternativ uppfödning av till exempel nötkreatur och samma EU-stöd kan förväntas, uppkommer i ett jordbruksföretag ingen förlust på grund av dåligt utnyttjad mark. Kapitalkostnaden för marken måste dock beaktas när man jämför med konventionell uppstallning, där man också behöver hagar, om än betydligt mindre areal. Om vi antar att man i utedrift behöver en tredjedels hektar per häst utöver vad som används i konventionell hästhållning så får vi lägga till cirka 17.000 kronor per häst till investeringskostnaden (LRF Konsult, 2008). Vid ren ranchdrift är arealbehovet ännu större och investeringskostnaden för marken bör därför räknas upp, förslagsvis med ytterligare 1/3 hektar per häst (17.000). Det är viktigt att förstå att minimibehovet av areal, när det gäller grönytor, bestäms till stor del av markens beskaffenhet. På lätta sandjordar, där marken tål slitage från hovar, går det år betydligt mindre areal än på styva lerjordar. Om marken blir helt söndertrampad, så att vegetationen under följande växtperiod påverkas, kan det medföra att hästarna trivs sämre och att såväl naturvärden som EU- bidraget för betesmark går förlorade. 13 (25)

Kostnadsjämförelse I Tabell 1 har ovanstående antaganden sammanställts för att ge en uppfattning om hur stora investeringar olika inhysningssystem kan kräva och vilka skillnader i arbetskostnader som kan förväntas. Skillnaderna mellan besättningar med olika förutsättningar kan vara avsevärda och siffrorna i tabellen bör endast ses som exempel. Uppskattningen gör inte anspråk på att ge en totalbild av kostnaderna utan visar bara på vilken i storleksordning skillnaderna i vissa kostnader kan ligga. Jämförelsen avser en anläggning för uppfödning av unghästar. För hästar som tränas, rids eller körs, tillkommer i lösdriftsalternativen en skötselavdelning vars storlek och standard kan vara mycket olika beroende på verksamheten. I det traditionella stallet ingår så att säga skötselavdelningen, om än en ganska orationell sådan (i boxen eller i gången). Investeringarna i traditionellt boxstall fördelar sig på 160.000 per häst för byggnader och 10.000 för rasthagar (7 hästar/hektar) inklusive staket. Lösdrift med ligghall och rastgård kostar 95.000 per häst plus 20.000 för ytterligare en tredjedels hektar grönytor (inkl. staket) per häst. Tar man bort utfodringsautomaterna och fodrar med fri tillgång på grovfoder samt ersätter rastgården med större grönytor (alltid tillgängliga) kan investeringen reduceras med 17.500 per häst för utfodringssystemet och 30.000 för minskade hårdgjorda ytor. Tillkommer gör 20.000 per häst för mer mark. Investeringen för ranchdriften beräknas vara 60.000 per häst för ett hektar mark (inkl. stängsel) plus 50.000 för utfodringsanordningar (foderhäckar). Arbetsbehovet för skötsel av hästarna har chablonmässigt antagits ligga mitt emellan yttervärdena i de fem tyska studierna (för boxstall respektive lösdrift). Tabell 1. Uppskattning av vissa investerings- och arbetskostnader (SEK) för olika inhysningsformer (20 hästar). Isolerat stall med enhästboxar och rasthagar Lösdrift med ligghall, rastgård, foderautomater och grönytor Lösdrift med ligghall, stor areal och utfodring med fri tillgång Ranchdrift Investering 3.400.000 2.300.000 (+ ev. skötselavdelning) 1.750.000 (+ ev. skötselavdelning) 1.250.000 Arbete / år 308.000 117.000 117.000 117.000 Foderkostnader Foderbehovet är högre för hästar som går ute, framför allt på grund av ökad aktivitet men också beroende på ökad klimatpåverkan. Foderbehovet antas öka med cirka 0.7% för varje grad under ±0 C (Cymbaluk, 1990). Ökat foderintag på grund av kyla när det handlar om växande hästar kommer dock inte att eldas för kråkorna eftersom det konsumerade fodret till stor del används till ökad tillväxt (som också ger värme). Kraftfoderutnyttjandet bör vara betydligt bättre för hästar som fodras i automater, med många små givor per dygn, särskilt för hästar som får mycket kraftfoder. Det förekommer uppgifter om 30-40% bättre foderutnyttjande om dygnsgivan fördelas på många givor jämfört med traditionell utfodring två gånger per dygn. Risken för matsmältningsstörningar minskar också 14 (25)

med en mer fysiologisk utfodring. Om fodergivan styrs helt individuellt kan överutfodring undvikas. För stort foderintag börjar bli ett problem, inte bara hos människor, utan också hos hästar och påverkar med stor sannolikhet såväl hälsa som hållbarhet. Kostnader för ohälsa De stora förbättringar i såväl arbets- som djurmiljö bör minska kostnaderna för ohälsa. Friska djur medför minskade veterinärkostnader och förbättrad arbetsmiljö ger färre sjukdagar. Kapitalkostnaden för brukshästar kommer också att minska om hästarna blir användbara under längre tid. Intäkter Intäkterna från försäljning av unghästar förväntas öka vid uppfödning i lösdrift, eftersom bättre hälsa och ökad hållbarhet höjer marknadsvärdet. Att öka hästarnas hållbarhet och prestationsförmåga är, förutom vinsterna i form av bättre djur- och arbetsmiljö, huvudsyftet med att hålla dem i grupp på stora arealer, men det är svårt att sätta en siffra på hur marknadsvärdet kommer att påverkas. Om resultatet blir det förväntade hållbara hästar kan en avsevärd höjning av försäljningspriset förväntas, om modellen och dess positiva effekter får allmän acceptans. Man kan också emotse en lönsam marknad för lego-uppfödning av unghästar från andra länder som har mindre god arealtillgång. 15 (25)

Visnings- och försöksanläggning Ett stort problem är att våra utbildningsanläggningar inte kan visa upp någon särskilt modern hästhållning. Hur skall de ungdomar som utbildar sig inom hästsektorn kunna ta till sig nya modeller för hästhållning när det som visas upp på hästsportens högskolor ofta liknar museer över historisk uppstallning? Problemet förvärras genom att ungdomarnas förebilder, professionella tränare och tävlingsryttare/kuskar, nästan till 100% håller sina hästar i traditionella boxstall. Som skäl för att hålla hästarna inne hör man ofta att: 1. Tävlingshästar är känsliga och kan fara illa av uteklimatet. Detta argument är svårt att förstå, eftersom tävlingshästar får mer foder än andra hästkategorier och därigenom blir mycket köldtåliga. Det råder tyvärr en stor kunskapsbrist i hästsverige när det gäller hästars klimattålighet, 2. Skaderisk. När hästar som står mycket inne och som inte är vana att gå i grupp tillfälligt släpps ut uppstår betydande skaderisker, men erfarenheter visar att hästar som är vana att gå ute i grupp inte har ökad risk för skador (en modell som helt eliminerar riskerna för skador orsakade av andra hästar är att hålla hästar i individuell utedrift). 3. De springer av sig för mycket energi. Erfarenheter från trav- och galopphästar som hålls i utedrift visar tydligt att så inte är fallet. 4. Tävlingshästar behöver stå inne och vila eftersom de tränar så hårt. Det finns en bristande förståelse för att hästar som tränas hårt behöver röra sig även resten av dygnet för att bli starka och hållbara. Kroppens läkande system fungerar dåligt vid stillastående (till exempel kräver blodcirkulationen i ben och leder rörelse). 5. Hästarna blir smutsiga och långhåriga när de går ute. Detta är helt riktigt. Att hålla hästen i skinande show-condition kräver mer arbete om de går ute. Ovanstående föreställningar om att det inte går att hålla tävlingshästar ute är en orsak till att det finns ett behov av anläggningar som kan visa upp modern, hästriktig djurhållning i verkligheten. Den som aldrig sett en väl fungerande lösdrift har svårt att förstå hur bra detta sätt att hålla hästar kan vara. Anläggningar med modern hästhållning som är uttalat öppna och välkomnar besökare bör tillskapas på svenska utbildningsanläggningar. De kan bli mycket värdefulla för att visa på alternativ till det i Sverige traditionella sättet att hålla hästar och en tillgång även för skolor som själva inte kan visa upp något liknande. Hästarna kan inhysas i grupphållning med fri tillgång till utevistelse under hela eller delar av sitt liv. Det finns dock en bristande logik i att föda upp hästar i grupp på stora arealer för att sedan stänga in dem i boxstallar. Det kan vara minst lika viktigt för den vuxna, arbetande hästen att få röra sig och andas frisk luft som för den växande unghästen. Ett ökat fysiskt och psykiskt välbefinnande kan ge mycket goda effekter på prestationsförmågan. För att hästarna skall fungera optimalt i grupp som vuxna är det också av betydelse att de vuxit upp i grupp. Om de får leva i grupp från början blir de socialt väl fungerande, vilket gör att konflikter med tillhörande skaderisker även senare hålls på en låg nivå. På Bollerups Lantbruksinstitut och Naturbruksgymnasium har man ambitionen att på sikt ställa om alla delar av hästhållningen till olika former av lösdrift. Uppbyggnad av en hästhållning där djuren går i lösdrift under hela sitt liv sker dock inte över en natt och det är fullt möjligt att börja med att hålla en hästkategori, till exempel fölston, unghästar eller tävlingshästar i grupp. 16 (25)

Bild 3. Översiktsbild över anläggning med ligghall, rastgård, foderstation och grönytor. (Gimmex AB) Principer Det är en fördel om anläggningarna är flexibla, så att olika varianter av grupphållning kan visas. Grundalternativet kan vara grupphållning med strödd ligghall (Bild 3), möjlighet att använda foderautomater för grov- såväl som kraftfoder samt möjlighet att ge tillgång till större gröna arealer, helst varierad terräng. En komplett rastgård med hårdgjorda ytor runt ligghall och utfodringsanordningar skall finnas så att anläggningarna kan användas utan att hästarna har tillgång till grönytor (Bild 4). Ligghallen bör kunna stängas av om man vill hålla hästar i utedrift utan tillgång till ligghall och den skall också kunna användas som en sluten lösdrift, det vill säga att hästarna skall kunna stängas in i ligghallen. Utfodring bör därför kunna ske i ligghallen. Alla delar av anläggningarna, även ridhus och träningsbanor, kan övervakas kontinuerligt med web-kameror som finns fritt åtkomliga på skolans hemsida, för att skapa uppmärksamhet och förtroende kring moderna former för hästhållning. 17 (25)

Bild 4. Ligghall med omgivande hårdgjord rastgård och väg till foderstation. (Gimmex AB) Forskning Att med vetenskaplig metodik visa om det är så att hästar som lever under semi-naturliga förhållanden, ute på stora arealer med goda möjligheter till egenträning, blir hållbarare och presterar bättre än hästar som hålls uppstallade på traditionellt vis är ett stort och komplicerat arbete. Många faktorer spelar in; hästens genetiska förutsättningar, stoets förhållanden under dräktigheten, ett flertal variabler i hästens miljö och behandling från födseln och framåt, utfodring, träning, tävling, olyckshändelser, sjukdomar och så vidare. Inget enskilt forskningsprojekt kan hoppas på att bidraga med mer än en liten bit till detta puzzel. Hittills har man bland annat visat att fysisk aktivitet påverkar skelettutvecklingen, att utevistelse radikalt minskar risken för luftvägsproblem, att risken för magsår är låg hos hästar som har ständig tillgång till stråfoder och att beteendestörningar till stor del hör samman med uppstallning i ensamboxar. En viktig forskningsuppgift är att klarlägga hur utedriftsanläggningar skall utformas för att stimulera hästarna till tillräcklig men inte överdriven egenträning. Idag finns inte ens grunddata på detta område. Vi vet något om var gränserna går mellan för litet - lagom - för mycket men obetydligt om vilka förutsättningar som krävs för att uppnå olika aktivitetsnivåer. Hur gruppstorlek, areal, hagarnas form, terrängens beskaffenhet och utfodringsteknik påverkar resultaten är idag i huvudsak okänt. För att börja arbeta med sådana frågeställningar behövs först och främst teknikutveckling för att kartlägga enskilda individers och gruppers aktivitet i olika miljöer. GPS-teknik kan användas för att följa hur hästar i utedrift rör sig och ger utmärkta möjligheter att under hela dygnet i detalj dokumentera sträckor och hastigheter i olika gångarter. Utrustning och analysverktyg behöver dock först anpassas till verksamheten. Metodiken används framgångsrikt för att studera förflyttningar av frigående djur, så lämplig utrustning bör vara lätt att få tag i. Med ett fungerande system för insamling av och analys av 18 (25)

aktivitetsdata kan sedan individers och gruppers förflyttningar i till exempel olika miljöer, situationer och väderlek studeras. En annan viktig forskningsuppgift är att klarlägga hur hästens klimattålighet fungerar i praktiken. De vetenskapliga data som finns idag kommer till stor del från teoretiska modeller och laboratorieförsök. Hästens värmebalans kan till exempel studeras med hjälp av värmekameror och inplanterade microchips som registrerar temperaturen på olika djup, för att bedriva forskning om hur hästarnas värmebalans påverkas av exempelvis olika väderfaktorer, pälsansättning och utfodring. Undervisning Anläggningar med modern hästhållning i lösdrift kan få stor betydelse som demonstrationsobjekt i undervisningen och skapa möjligheter inte bara till regelrätt forskning utan även till fördjupnings- och examensarbeten. Tråkigt och oergonomiskt skötselarbete kan tas bort från schemat till förmån för viktigare utbildning. Personalkostnader för hästskötsel kan minskas vilket ger ekonomisk möjlighet att hålla fler och bättre utbildade skolhästar. Utformning En anläggning som skall hysa hästar i grupp under hela livet behöver ett antal avdelningar med olika utformning (Figur 1). Dräktiga ston kan, om lämplig areal och terräng finns, hållas i ranchdrift med fri tillgång till grovfoder. Unghästar kan hållas i system med fri tillgång på grovfoder tills de börjar utbildas. Kraftfoder behövs först när hästarna sätts i arbete (Forsmark, 2006). Hästar under utbildning och färdiga skolhästar och tävlingshästar hålls lämpligen i system med individuellt styrd utfodring och tillhörande skötselavdelning. Nedan följer exempel på hur sådana anläggningar kan utformas. Unghästar Lösdrift med ligghall, rastgård & grön areal. Grovfoder ad lib. Ridning, körning Skötselavdelning Avelsston Utedrift med eller utan ligghall. Grovfoder ad lib. SOMMARBETE Utbildningshästar Lösdrift med ligghall, rastgård & grön areal. Individuell utfodring. Skötselavdelning Skolhästar/tävlingshästar Lösdrift med ligghall, rastgård & grön areal. Individuell utfodring. Ridning, körning Figur 1. Schematisk översikt som visar hur olika hästkategorier kan inhysas i ett komplett lösdriftssystem. 19 (25)

Avelsston Ranchdrift kan fungera väl med vuxna ston. Fri tillgång till grovfoder på väl tilltagna foderplatser som flyttas ofta minskar konkurrensen. Om man inte ger tillgång till ligghall undviks även denna konfliktkälla, men ranchdrift utan ligghall kräver väl tilltagen areal, terräng med inslag av vindbrytande element och, i dagsläget, dispens från Jordbruksverket. En enklare skötselavdelning med sjukbox bör finnas i närheten. Ofta finns byggnader, till exempel gamla stall, som kan byggas om till skötselavdelning. Unghästar Efter avvänjning hålls unghästarna i blandade grupper (ston & hingstar) under första vintern, därefter delas de i grupper efter behov. Utfodring sker med fri tillgång till väl anpassat grovfoder. Strödda ligghallar för de tre grupperna kan antingen förläggas separata eller som olika avdelningar i samma byggnad. Hårdgjorda rastgårdar vid ligghallar anläggs och inhägnas så att omgivande markområden kan stängas av vid behov. Skötselavdelning med sjulboxar kan delas med gruppen för avelsston. Utbildningshästar När hästarnas utbildning skall påbörjas flyttas de till en mer påkostad avdelning där den största skillnaden mot tidigare inhysning är att utfodringen sker individuellt med både grovoch kraftfoder i automater (Bild 5). I anslutning till ligghall och rastgård finns också en skötselavdelning där hästarna tas in när de skall hanteras och utbildas (ex. löshoppas, köras eller ridas). Här bör också utrymme för undervisning finnas. Denna hästkategori kanske inte dagtid har tillgång till stora grönområden, eftersom det kan vara opraktiskt att behöva gå långa sträckor och hämta hästarna. Det är dock fullt möjligt att programmera utfodringsautomatiken så att hästarna finns tillgängliga i närheten av skötselavdelningen vid de tidpunkter när de skall användas. Bild 5. Kraftfoderstation. a) En häst är färdig och nästa går in. b) Häst som fodras i kraftfoderstation. (Gimmex AB) 20 (25)