Sekunderna 2004.07.06-2005.07.05 Ett projekt av Björn O. Olsson
Innehållsförteckning Sida 1 Projektet Sekunderna Sida 2 Utförande Sida 3 Det förkroppsligade minnet Sida 4 Sekunderna. Nio bilder.
Projektet Sekunderna År 2004 den 6 juli kl. 18.30 utfördes den första exponeringen till projektet Sekunderna på en utvald plats i Pålsjöskog beläget i Helsingborg. I projektet har årets 365 dagars ljus mäts på en och samma plats i Pålsjöskog med hjälp av en analog stillbildskamera, en exponering har utförts exakt kl.18.30 under ett års tid. Sekunderna innefattar både den objektivt vetenskapliga undersökningen liksom den subjektiva upplevelsen, utifrån den kroppsliga positionen i naturen söktes en överblick av ljusets skiftningar under ett årsvarv. Kamerans mätningar av ljuset som översats till en mekanisk ritning är projektets vetenskapliga förankring. Den subjektiva upplevelsen återfinns i dagboksanteckningar, som fördes vid varje exponeringstillfälle, innehållande reflektioner och iakttagelser. I ett pågående arbete besöker jag en och samma plats i naturen dagligen. Ljuset blir kortare för var dag och tiden för varje besök blir längre och mer information printas in. Platsen som för var dag blir mer och mer intim kan ge mig svar på tankar jag haft under dagen. Med mina besök följer jag platsens tid och flätar ihop en subjektiv minnesplats förlängd i alla dessa faser. Jag vill följa den genom årstiderna, in i dess avskildhet som kommer med det tillkommande mörkret. Då ska allt gå i dvala och ögat inte längre inta all den information som förut var så uppenbar. När kylan lägger sitt grepp som försluter jorden från intrång, då till och med motionärer och fotvandrare börjar avta och lämnar dess stigar orörda. Grenarnas och lövens oberäkneliga fall flyter samman med markens myller. En tid då hörseln tar över sinnesintrycken, då varje objektivt föremål blir till något subjektivt. Björn O. Olsson, Det förkroppsligade minnet, 2005 År 2005 i oktober månad på Galleri Peep tillhörande Malmö Konsthögskola visades i examensutställningen Skogarna är redan svarta, himmelen är ännu blå två verk resulterade från projektet Sekunderna: en installation och ett bildspel där dagarna långsamt flöt in i varandra. Längden på den digitala bildspelspresentationen mätte ca 35 min. Installationen bestod av en skulptur, en mekanisk ritning som visade formen av årsvarvet. Exponeringsvärdena från 365 dagar utgår från centrum i 365 sektioner/linjer där varje sekund motsvaras av 1 millimeter. Den längsta dagen mäter 2327 millimeter/ sekunder och den kortaste 0,03 millimeter/sekunder. Men varken tanken eller projektet har stannat vid detta tillfälle. Arbetet med en analog kamera hade flera syften; att inte begränsas till en digital fil samt att kunna använda kameran manuellt vid långa exponeringstider under vinterhalvåret utan att flyttas från sitt läge som t.ex. vid ett batteribyte. Den viktigaste anledningen till varför valet föll på att arbeta med en analog stillbildskamera var att kunna arbeta med film. Projeket Sekunderna bygger på den tid som har lagts ner vid varje exponeringstillfälle, vilket även kom att bli den vetenskapliga kärnan i arbetet. Bilderna från stillbildskameran är scannade och passade i en hög upplösning just för att kunna överföras till film. Med ett stipendium erhållet 2007-05-23 från Konstnärsnämnden - Sveriges Bildkonstnärsfond för kostnadskrävande arbete har ett samarbete med Nordisk Film Post Production kunnat inledas för att producera de 365 dagarna/bilderna till 35 mm stumfilm med en längd på 40 minuter. Filmen produceras även som HDSR master för digitalvisning. Under november månad 2007 pågår två arbeten inom projektet, en skulptural gestaltning av dagboksanteckningarna vars form är i samspel med den mekaniska ritningen samt en publikation av en fotobok innehållande de 365 bilderna tillsammans med dagboksanteckningarna. 1
Utförande Efter en månads letande under sommaren 2004 hittades en plats för projektet i Pålsjöskog som uppfyllde kraven på en plats med fint ljus, perspektivistiskt djup, möjligheten att arbeta ostört trots människors passerande närvaro samt lättillgänglig att köra till med bil för transport av kamera och stativ. Valet baserades även på känslan att vilja utforska och undersöka naturens metamorfoser på en familjär plats under ett års tid. I det förberedande arbetet installerades en cementgrund i marken med ett fäste för ett specialkonstruerat kamerastativ. Den analoga kameran fästes på stativet så att bildkompositionen skulle bli exakt densamma vid varje exponering. Exponeringstiderna har dokumenterats i en tabell, underlaget till den mekaniska ritningen. Den sammanlagda exponeringstiden för de 365 dagarna framgår till 132013,978 sekunder. De 365 dagarna/bildnegativen produceras i november månad 2007 av Nordisk Film Post Production i Stockholm till 35 mm Cinevator film med en längd på 40 minuter. I filmpresentationen visas varje bild i 6,5 sekunder, övergång till nästa ruta ingår i tidsramen d.v.s. visning och dissolve som en enhet. Detta bidrar till att dagarna sakta flyter fram med mjuka övergångar. Filmen är tyst d.v.s. en stumfilm. En HDSR master kommer att produceras från vilken överförningen till 35 mm kopia i Cinevator kommer att genomföras i antingen Köpenhamn eller i Oslo. Den mekaniska ritningen är uppbyggd av två parallella vågräta järn, vilka mäter 4.20 m och fungerar som en räls för de två parallella lodräta järnen. På det ena av de lodräta järnen är det cirkulära och vridbara centrala mätinstrumentet i mässing bestående av två delar placerat. Den ena delen består av 365 graverade grader, årets dagar. Den andra delen består av en centerlinje samt fästen för två mässingslinjaler varav den ena har 2327 graveringar vilka motsvarar millimeter/sekunder. Utifrån mätinstrumentet har således sekunderna mäts ut för var dags exponeringstid under ett år. Linjalerna placeras på det flyttbara lodräta järnet vilket möjliggjorde en rak och exakt mätning utifrån det fastställda centrumet. Ett utrullat ark från en pappersrulle utgör den vita ritytan. Backstycket består av mdf-skivor som tillsammans mäter 366x160 cm d.v.s. den totala ritytan. Det vetenskapliga undersökningen utgörs således av den mekaniska ritningen samt själva dokumentationen av den utvalda platsen i Pålsjöskog. Iakttagelser och reflektioner från platsen återfinns i anteckningar, dessa presenteras i form av en skulptur. En mdf-skiva på ca. 150x80 cm agerar bakstycke till ritytan bestående av ett ark utrullad från en pappersrulle vilken mäter 150 cm på höjden. Iakttagelserna och reflektionerna nedtecknas för hand med 3 mm skrivstil i svart på en vit yta och löper i kronologisk ordning med tillhörande exponeringstid. Skulpturens konstruktion samspelar med den mekaniska ritningen. Årets dagar representeras således av utmätta linjer liksom handskriven text. 2
Det förkroppsligade minnet Jag vill för ett ögonblick frysa den rörelse av fysisk funktion som pågår i vår kropp. Detta för att framhäva en pågående process som är sluten i sitt skal och som ska förbli ostörd. Bara genom medicinska instrument kan vi få en inblick av den verksamhet vi människor producerar, detta i gengäld till naturens verksamhet som vi kan skåda på många håll och som lika intressant. Jag vet inte om jag kan dra en parallell linje med det myller av liv som finns inuti kroppen med det som finns i naturen den vällande rörelse av liv och aktivitet som hela tiden pågår. En process som inte vilar utan går i stora sjok och som under dygnet mörka timma blommar upp till den största rörelse av liv på vår planet. I försättsbladet till Andreas Vesalius De humani corporis fabrica från 1543 visas en öppnad människokropp. Kring den utspelar sig ett skådespel. När man tittar närmare på den bilden ser man hur förskräckta men ändå så nyfikna alla är att få se vad som döljer sig under vår hud. Det ligger en stark känsla i de grå bilderna som beskriver just denna början på den så kallade resan inåt. Under 1600-talet på de anatomiska teatrarna pågick de en hets att kartlägga kroppens innanmäte och funktion. Kroppen visades upp för världen i de offentliga teatrarna så som en sannig av vad vi var. Ju mer vi få klarhet om kroppen, ju mer lär vi känna världen, när vi förstår själen, fatta vi gud. Lars Roberg, Inbjudan till anatomi, 1716. Förändringen Förändringsprocessen som gjort att det skett en förvandling är för mig väldigt intressant att utreda. Det landskap jag besöker varje dag ligger i förändring och jag blir en del av den förändringen. Minnet som är ett nytt varje dag flätas ihop till en längre period. Jag är inte ensam om platsen, jag är en av alla de som besökt den men i mitt minne är jag själv. Det förkroppsligade minnet som nostalgi betyder från ursprunget, är den bild jag tar in genom ögat på en plats, som lagras och bärs med mig sen som en rikare ruta i mitt minne. Den bilden har en helt annan berättelse än den förra fast det såg ut att vara samma bild. Jag lyfter en sten dagligen från det läge jag givet den vid mitt första besök. Från varje besök finner jag en ny förändring, den bilden av att varje tillfälle är olikt det andra får mig att vilja lyfta den igen. Sekunderna Skillnaden på antalet sekunder har börjat bli alltmer viktigt. Från en början var dem i längre perioder nästan samma. Bara när det var dåligt väder, som under ett sensommarregn, gjorde skillnaden sig större. Tiden tycks gå som i en ellipsformad bana, i ellipsens bök verkar tiden passera snabbare än föregående tid sekundernas antal växter, skillnaderna blir alltmer tydligare. Desto närmare den gräns vi kommer då ljusdunklet ska gå över till mörker får varje sekund en alltmer viktig roll. Ögat öppnades mer för att kunna ta in det ljus som nu alltmer förskjuts bort från platsen, fler sekunder behövs för att göra bilden synlig. Det täcke som omger trädens lövverk och som sluter dess massa går från blågrå nyans till krämfärgad mättnad. Bilden ändras och andra föremål blir viktiga att följa. Det gula ljuset från den upplysta motionsslingan på andra sidan dalen lyckas tränga igenom den annars så svårgenomträngliga massan. Den som ska vara min horisont tills ögat åter minskas och sekunderna blir färre, då den blågrå nyans återkommer och skiljer trädens massa från mörkret. 3
Sekunderna Denna tanke om en ellipsformad process som visat sig i det ljus jag skådat kom nu att ge sig till känna. Under ett besök på biblioteket var jag kom att öppna boken Klimatologi-Meteorologi, stod det klart för mig. På ett år, d.v.s. 365,25 dagar, genomför jorden en komplett varv kring solen i en svag elliptisk bana. Jordklotets bana är excentriskt, men avvikelsen från en cirkulär orbital är så liten att avståndet från jorden till solen endast varierar med 3,3% över året Bogren, Gustavsson, Loman, Klimatologi-Meteorologi, 1995, s. 3. Detalj, mekanisk ritning 4
Skogarna är redan svarta, himmelen är ännu blå Mekanisk ritning, installationsbild. Galleri Peep, Malmö 2005 Skogarna är redan svarta, himmelen är ännu blå Mekanisk ritning, installationsbild. Galleri Peep, Malmö 2005 5
-8. Mörkt, svarta moln. Stilla och tyst var jorden inför en likaså tyst helg. -442. Mörkret kom senare idag, friskt och gråblå. En hund med röd lampa skällde åt mig. 6
-1051. Snön ligger kvar längs tågrälsen, som om den väntade på nästa fall. Inget går. -75. Havet låg upplyst, likt ett mynt i solljus. Elva. 7
1/8. Det torra lövet som hängt med sen föregående gröna period, har fått skåda nya friska blad. Grenen som verkar vara så lätt har blommat ut likt en vinranka med fuktiga frukter. -1. Solen var lika fint fördelad av träden, som den var för ett år sedan, jag kände en slags vemod i väntan på den rätta sekunden, men alla var ju på plats, jag själv, fåglarna, löven och träden. 8
Text Björn O. Olsson och Anna Norberg Bild Björn O. Olsson Citat Bogren, Gustavsson och Loman, Klimatologi - Meteorologi, 1995, s.3. Roberg, Lars, Inbjudan till anatomi, 1716, s. 14. Projektet drivs med stöd från