NA./. Riksåklagaren m.fl. ang. dråp m.m.

SVARSSKRIVELSE Sida 1 (6) Ert datum Er beteckning Byråchefen Stefan Johansson B 4421-07 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM NA./. Riksåklagaren m.fl. ang. dråp m.m. Högsta domstolen har förelagt mig att skyndsamt lämna in svarsskrivelse i målet. Jag vill anföra följande. Min inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl för prövningstillstånd. Bakgrund I målet är, starkt sammanfattat, följande utrett. NA var med sin fru, sina bröder och föräldrar på en bröllopsfest som hölls i en festlokal. NA hade med sig sin personbil till festen. Under festen uppstod det bråk mellan flera olika personer. NA och dennes bröder var inblandade i bråket. Under bråket ådrog sig NA skador, bl.a. slogs två av hans tänder ut. NA tog sig från bråket och fram till sin bil, som då kördes av hans fru. De plockade upp NA s bror, MA. NA körde efter en stund tillbaka mot det område där festlokalen ligger. I området befann sig ett flertal bröllopsgäster. NA framförde därefter bilen på ett sådant sätt att flera av dessa människor blev påkörda och andra fick kasta sig undan för att inte träffas av bilen. En av de påkörda avled medan ett flertal andra orsakades skador av olika slag. Åklagaren åtalade NA för mord och försök till mord alternativt grov misshandel och försök till grov misshandel. Under alla förhållanden påstod åklagaren att NA av oaktsamhet hade vållat dödsfallet och skadorna. Åklagaren menade att brotten var att bedöma som grova eftersom gärningen innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag. NA vidgick att han hade framfört bilen och att han därvid orsakat en trafikolycka. Han förnekade emellertid brott under åberopande av att han saknade uppsåt att beröva eller försöka beröva målsägandena livet eller tillfoga eller försöka tillfoga dem skador. Han hade inte heller av oaktsamhet vållat dödsfallet eller skadorna. Såväl tingsrätten som hovrätten fann att NA handlat med likgiltighetsuppsåt och rubricerade förfarandet som dråp och försök därtill. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse 9 år. Hovrätten skärpte straffet till fängelse 10 år. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08-453 66 00 Telefax Webbadress 08-453 66 99 www.aklagare.se

SVARSSKRIVELSE Sida 2 (6) Överklagandet NA har yrkat att Högsta domstolen ska ogilla åtalet i dess helhet samt befria honom från att utge skadestånd. Han har vidhållit sin i underinstanserna redovisade inställning till åtalet och även anfört att fängelsestraffet är felaktigt eftersom hans handlande, även om det är att anse som uppsåtligt, inte går att jämföra med ett överlagt mord. NA har som skäl för prövningstillstånd åberopat att hovrätten har tillämpat likgiltighetsuppsåtet på ett felaktigt sätt och att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen klargör hur likgiltighetsuppsåtet ska tolkas och förtydligar dess tillämpningsområde. Han har även anfört att en prövning av påföljden är av prejudikatintresse som ett komplement till Högsta domstolens ställningstagande till när livstidsstraffet ska användas. Grunderna för min inställning Har NA insett att det fanns en risk för att gärningen skulle leda till att människor dödades, dvs. har han tagit en medveten risk? En första förutsättning för att likgiltighetsuppsåt ska anses föreligga i förhållande till en viss effekt är att gärningsmannen vid gärningstillfället insett, eller med andra ord varit medveten om, att det förelåg en risk för att gärningen skulle medföra en sådan effekt (medvetet risktagande). Av utredningen framgår att Nenad och JA färdades med bilen från vändplanen till Hanstavägen, att de stannade på Hanstavägen och plockade upp MA, att NA sedan körde bilen mot körriktningen på Hanstavägen och in på Kottbygatan samt att han stannade bilen på infarten. NA, MA och JA har samstämmigt hävdat att de i detta skede spanade efter MaA. Hovrätten har funnit att utredningen ger vid handen att ingen har rört sig mot bilen och att bilen stod i en position med ljusen riktade mot människorna vilka stod i tre grupperingar. Domstolen har vidare ansett att, med hänsyn främst till det tidsmässiga utrymmet för NA, som stannat bilen vid infarten, att besinna sig så förtjänar hans påstående, att han på grund av rädsla, nästan reflexmässigt, råkat trycka på gasen som orsak till att bilen kördes mot och på människor, inte tilltro. Hovrätten har uttryckligen angett att vad AG och SÅC uppgett inte ändrar detta ställningstagande. Såvitt jag kan förstå innebär det att hovrätten funnit, att från det att NA satte sig i bilen till det att han körde på människorna, var det ingen som attackerade eller hotade honom och att han, särskilt med hänsyn till den tid som hann passera, måste ha befunnit sig i en sådan situation och ett sådant tillstånd att han var medveten om de faktiska omständigheter som förelåg och att det var ett

SVARSSKRIVELSE Sida 3 (6) medvetet val från hans sida att köra mot de personer som stod framför bilen. Detta är också min bedömning av utredningen i målet. Hovrätten har därefter uttalat följande. Redan vid den första påkörningen måste NA dessutom ha haft möjlighet att besinna sig och bromsa bilen. I stället har han fortsatt och därvid med bilen mejat ner personer som stod i hans väg. Han kan inte ha undgått att märka att han körde på människor och att några av dem hamnade på bilen motorhuv. Han måste därför ha förstått att han utsatte människor för livsfara och följderna av detta. Utredningen angående de skador som ELM och övriga målsäganden tillfogades ger belägg för att NA kontrollerade händelseförloppet, hade övertaget samt att bilen kördes på ett sådant sätt att den uppammade en sådan kraft vilket var orsaken till att den fällde en stor mängd människor till marken eller tvingade dem att snabbt kasta sig undan. Samma utredning visar även att NA haft möjlighet att styra undan för att undvika kollusion. I stället körde denne bilen rakt mot människorna i de olika klungorna. Jag anser att hovrättens domskäl, även om utformningen av dem och vissa formuleringar kan diskuteras, inte kan tolkas på annat sätt än att domstolen funnit det utrett att NA har tagit en medveten risk. Enligt min uppfattning är det också, med hänsyn till vad hovrätten har funnit utrett, en riktig slutsats. Har NA varit likgiltig i förhållande till att effekten skulle inträffa? Den faktiska sannolikheten (risken) för effekterna Med hänsyn till omständigheterna i målet kan det inte råda någon tvekan om att det förelåg en mycket hög sannolikhet för att de människor som stod i bilens väg skulle avlida till följd av att bilen kördes mot dem. NA s insikt (uppfattning) om sannolikheten Som framgår ovan menar jag att utredningen visar att NA var medveten om de omständigheter som var relevanta vid den faktiska sannolikhetsbedömningen. Han måste därför ha insett att sannolikheten för att människor skulle dödas till följd av hans handlande var mycket hög. Sådan insikt är normalt tillräcklig för att uppsåt ska anses föreligga (se NJA 2004 s. 176). Det finns inte heller någon omständighet, med hänsyn till vad hovrätten har funnit utrett, som talar mot att NA varit likgiltig. Han har därför under alla förhållanden handlat med likgiltighetsuppsåt. Hovrätten har i detta avseende anfört följande. Utredningen ger därvid vid handen att NA insett att det varit praktiskt taget oundvikligt att någon inte skulle komma till skada om han

SVARSSKRIVELSE Sida 4 (6) körde mot dem. Genom att ändå göra det [får] har han visat en grym hänsynslöshet och likgiltighet inför effekterna/skadorna. Han har använt bilen som ett livsfarligt vapen och varit totalt likgiltig för följderna av sitt handlande och för att de personer som kom i vägen för hans bil skulle dö eller skadas. Hovrätten finner därmed, liksom tingsrätten, styrkt att NA handlat med sådant uppsåt. Även om enskildheter i domstolens formuleringar kan diskuteras kan det, enligt min mening, inte råda någon tvekan om att hovrätten ansett att NA insett att det förelåg en mycket hög sannolikhet för att människor skulle dödas till följd av hans handlande och att domstolen funnit att det inte finns någon omständighet talar mot att han varit likgiltig. Frågan är då om det som hovrätten anfört vad avser brottets rubricering innebär att den, som NA påstår, har tillämpat likgiltighetsuppsåtet på ett felaktigt sätt, särskilt vad avser bedömningen av om NA har tagit en medveten risk. Vad hovrätten angett i denna del är följande. Av utredningen framgår inte annat än att gärningen skedde utan planering, att händelseförloppet var snabbt och att NA sannolikt inte hann tänka sig in i allt som skulle inträffa. Det har inte heller visats att NA redan när han satte sig bakom ratten hade för avsikt att döda eller skada målsägandena. Snarare ger utredningen vid handen att körningen föranletts av en häftigt uppflammande aggressivitet och att NA handlat i stark affekt. Det är utrett att brodern MA på olika sätt gett uttryck för sin frustration och ilska och kommenderat kör samt att JA skrikit hysteriskt. Det kan enligt hovrätten inte uteslutas att detta, i kombination med att NAs eget sinnestillstånd ytterligare hetsade, stressade och manade denne att agera som han gjorde. För att gärningsmannen ska anses ha tagit en medveten risk är det tillräckligt att han eller hon har insett att det fanns risk för att effekten skulle inträda. Den som i en situation som den i målet aktuella kör en personbil mot en folksamling måste anses ha insett att det finns en risk för att människor kommer att dödas. Det är också på det sättet hovrätten resonerar då den bedömer NA s uppsåt. Däremot krävs det inte att gärningsmannen tänker sig in i allt som kan inträffa till följd av hans eller hennes handlande, t.ex. exakt vilka eller hur många personer som dödas eller mer precist vilka skador de kommer att få. Vad som krävs är alltså endast att gärningsmannen inser att det finns en risk för att människor kommer att dödas till följd av hans eller hennes handlande. Även i denna del kan vissa av de formuleringar som hovrätten har använt i och för sig diskuteras. Jag kan emellertid inte se att det medför att domstolen har tillämpat likgiltighetsuppsåtet på ett felaktigt sätt. Vad hovrätten i rubriceringsfrågan synes vilja ge uttryck för är att gärningen inte var planerad utan var en impulshandling utförd i stark affekt och föranledd av en häftigt uppflammande

SVARSSKRIVELSE Sida 5 (6) aggressivitet. Det är omständigheter som är av betydelse vid rubriceringen, men som inte, med hänsyn till vad som är utrett i målet, förändrar bedömningen av huruvida NA tagit en medveten risk och om han varit likgiltig till att effekten skulle inträffa. I detta sammanhang finns det också skäl att nämna, att upprörd sinnestämning är en omständighet som kan göra att uppsåt får anses föreligga även om det inte förelåg en mycket hög sannolikhet (se NJA 2004 s. 176). Hovrättens uppsåtsbedömning kan därför inte anses strida mot Högsta domstolens praxis. Med hänsyn till att NA dömts för dråp samt försök till dråp gentemot flera personer, anser jag att hovrättens straffmätning är väl avvägd. Sammanfattningsvis menar jag alltså att hovrättens dom ska stå fast. Prövningstillstånd Högsta domstolen har under de senaste åren utvecklat den nedre gränsen för uppsåt likgiltighetsuppsåtet. Avgörandena har lagt fast en praxis som enligt min mening är tydlig och lätthanterlig för de som har att tillämpa den. Det utesluter emellertid inte att det kan finnas situationer där de hittills meddelade domarna inte ger tillräcklig vägledning och att det därför kan finnas skäl för Högsta domstolen att ta upp ytterligare hovrättsdomar till prövning i syfte att ytterligare utveckla uppsåtsläran. Enligt min uppfattning har hovrätten, även om utformningen av och vissa formuleringar i domskälen kan diskuteras, prövat och tillämpat likgiltighetsuppsåtet på ett sätt som inte kan anses stå i strid Högsta domstolens praxis. Vidare är det så att en bedömning av huruvida NA har tagit en medveten risk är avhängig hur bevisningen värderas och således av vad som kan anses vara utrett i målet. Frågan huruvida han tagit en medveten risk torde bli intressant endast om det kan anses visat att situationen var så hotfull, stressande och kaotisk som han själv har påstått. Och då krävs att Högsta domstolen gör en annan bevisvärdering än vad underinstanserna gjort. I denna del har ju hovrätten funnit att NA s påstående, att han på grund av rädsla, närmast reflexmässigt råkat trycka på gasen som orsak till att bilen körde mot och på människor, inte förtjänar tilltro. Inte heller synes tingsrätten i denna del göra en annan bedömning. Såväl tingsrätten som hovrätten har alltså funnit det utrett att NA var medveten om de faktiska omständigheter som är relevanta för bedömningen. Mot denna bakgrund kan jag inte se att en prövning av överklagandet vad avser uppsåtsfrågan skulle bli till ledning för rättstillämpningen.

SVARSSKRIVELSE Sida 6 (6) Straffet på fängelse tio år har bestämts utifrån att NA har gjort sig skyldig till ett fall av dråp och flera fall av försök till dråp. Straffet är därför väl avvägt och en prövning skulle inte tillföra rättstillämpningen något av värde. Sammanfattningsvis anser jag alltså att det inte finns något prejudikatintresse som talar för en prövning av överklagandet. Inte heller finns det synnerliga skäl att pröva det. Bevisning Jag ber att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd. Guntra Åhlund Stefan Johansson Kopia till Västerorts åklagarkammare i Stockholm (102E-998-07)