HS./. riksåklagaren angående grovt bokföringsbrott, m.m. (Göta hovrätt, avd. 2, dom den 2 juli 2010 i mål B )

Transkript

1 Svarsskrivelse Sida 1 (6) Datum Rättsavdelningen ÅM 2011/3102 Er beteckning Byråchefen Daniel Thorsell B Högsta domstolen Box Stockholm HS./. riksåklagaren angående grovt bokföringsbrott, m.m. (Göta hovrätt, avd. 2, dom den 2 juli 2010 i mål B ) Min inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte föreligger skäl att meddela prövningstillstånd. Bakgrund HS var ställföreträdare för Vildvittra omsorg AB under tiden Det var också hon som ansvarade för att bolagets bokföringsskyldighet fullgjordes i överensstämmelse med bokföringslagen. Verksamheten var inriktad på vård av psykiskt funktionshindrade och hade åtta vårdplatser. Bolaget försattes i konkurs den 24 april 2007 med en brist i boet om drygt 1,2 miljoner kr. Åtal väcktes mot HS under tre åtalspunkter: 1) Ansvar för grovt bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll under Bokföringsbrottet bestod i att hon inte löpande hade bokfört alla affärshändelser, att hon inte med rätt belopp bokfört löner, personalens skatt och sociala avgifter, att hon som avstämningsposter utan underlag krediterat bokförda löner med kr, debiterat personalskatt med kr och debiterat upplupna sociala avgifter med kr samt att hon inte redovisat upplupna löner och sociala avgifter i bokslutet. Brottet var enlig åklagaren att bedöma som grovt då det avsett betydande belopp. 2) Ansvar för skattebrott under tiden april, juni och juli ) Ansvar för oredlighet mot borgenärer och grovt bokföringsbrott under tiden Bokföringsbrotten bestod i att hon inte löpande hade bokfört alla affärshändelser utan gjort detta först i anslutning till konkursen, att hon inte bokfört samtliga skulder och fordringar och att hon inte bevarat, i vart fall inte i komplett skick, verifikationer avseende uttag och insättningar på totalt kr. Brotten var enligt åklagaren att bedöma som grova då de skett systematiskt och avsett betydande belopp. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box Stockholm Östermalmsgatan 87 C registrator.riksaklagaren@aklagare.se Telefax Webbadress

2 Svarsskrivelse Sida 2 (6) Tingsrätten dömde HS för oredlighet mot borgenärer, grovt bokföringsbrott och skattebrott till fängelse i ett år. Tingsrätten slog fast att det grova bokföringsbrottet i åtalspunkt 1 konsumerade ansvaret för försvårande av skattekontroll. Efter överklagande ogillade hovrätten åtalet för oredlighet mot borgenärer och satte ned fängelsestraffet till tio månader. Överklagandet HS vill nu att Högsta domstolen rubricerar åtalen för grovt bokföringsbrott som bokföringsbrott av normalgraden och under alla förhållanden bestämmer påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst eller i vart fall mildrar fängelsestraffet. Till stöd för sin talan i Högsta domstolen har HS åberopat journalanteckningar, läkarintyg och en kammarrättsdom (handlingar som alla har ingetts redan i tingsrätten som aktbilaga 27 och 29) samt i huvudsak anfört följande. Hon har till följd av långvarig extremt svår psykisk stress och svår sorg haft nedsatt förmåga att inse innebörden av sitt handlande. Hennes arbetsförmåga har varit helt nedsatt. Det kan med fog ifrågasättas om hon inte helt saknat uppsåt att begå brott. Hon har tagit lån på kr för att betala löner till anställda, vilket en företagare som vill begå brott knappast gör. Underrätterna har inte tagit tillräcklig hänsyn till hennes nedsatta hälsa m.m. vid påföljdsvalet. Av tingsrättens bedömning framgår att hon helt saknar erfarenhet och kunskap om bokföring. Det föreligger därmed förmildrande omständigheter enligt 29 kap. 3 första stycket 2 och 3 brottsbalken. HS har vidare förklarat sig beredd att genomgå en 7-utredning för att utreda sin psykiska ohälsa under tiden för påstådda brott. Det är också av betydelse att få en rättspsykiatrikers bedömning av hennes hälsa i dag ur bl.a. påföljdssynpunkt. Grunderna för min inställning Är bokföringsbrotten att bedöma som grova? Vid bedömningen av om ett bokföringsbrott är grovt ska enligt 11 kap. 5 andra stycket brottsbalken särskilt beaktas: - om åsidosättandet avsett mycket betydande belopp, - om gärningsmannen använt falsk handling, - om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt och - om gärningen annars varit av särskilt farlig art. En särskild straffskala för grovt bokföringsbrott infördes genom lagändring 1982 (prop. 1981/82:85). I motiven angavs bl.a. att ansvar enligt den svårare

3 Svarsskrivelse Sida 3 (6) graden i praktiken torde komma i fråga endast vid uppsåtligt brott (s. 31). Men det var genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2005 som det grova brottet gavs en egen rubricering (prop. 2004/05:69). Vid denna lagändring tillkom också uppräkningen av de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt. Uppräkningen är inte uttömmande och som vanligt måste en helhetsbedömning göras där hänsyn tas till samtliga omständigheter vid brottet. Vid bedömningen av om åsidosättandet avsett mycket betydande belopp bör enligt förarbetena utgångspunkten vara att bristen, i likhet med den bedömning som görs vid tillämpning av huvudsakrekvisitet, ska ses i relation till rörelsen (s. 24). Rekvisitet ansågs därför inte kunna anges i absoluta tal. I praktiken torde det dock vara så att det finns en yttre gräns bortom vilken ett belopp i princip alltid måste anses vara mycket betydande. Med att gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt avses t.ex. brottslighet som upprepas under flera år (s. 67). Att gärningen varit av särskilt farlig art avser bl.a. att rörelsen haft stor omfattning (s. 26 och 67). Med stor omfattning åsyftas inte bara omsättningen, utan även antalet anställda och antalet bokföringstransaktioner. Min bedömning Jag har inhämtat yttrande från Ekobrottsmyndigheten (EBM), särskilt beträffande rubriceringsfrågan. EBM har där gjort följande bedömning. När det gäller bokföringsbrott saknas vägledande praxis framför allt beträffande när ett brott ska bedömas som grovt på grund av att åsidosättandet avsett mycket betydande belopp. För att rättsfall som prövas av Högsta domstolen ska få ett prejudikatvärde beträffande denna fråga krävs att fallet är renodlat och att inte andra omständigheter påverkar bedömningen huruvida brottet ska anses vara grovt. I detta fall är det fråga om grova bokföringsbrott begångna i ett och samma bolag under perioden 1 januari 2005 fram till konkurs den 24 april 2007, dvs. merparten efter lagändringen. Åklagaren har visserligen valt att dela upp bokföringsbrotten i två olika åtalspunkter men vid bedömningen av brottens svårighetsgrad måste de två åtalspunkterna vägas samman för att kunna bedöma beloppens storlek men framför allt brottslighetens systematik. Brotten har begåtts under en lång tidsperiod och bör således bedömas som grova redan på den grunden att de varit systematiska. Någon renodlad prövning av huruvida bokföringsbrotten ska bedömas som grova på grund av att åsidosättandet avsett betydande belopp är inte möjlig. Det är inte heller fråga om ett gränsdragningsfall utan brottsligheten har väl passerat gränsen för grovt bokföringsbrott. Mot bakgrund härav skulle en prövning i Högsta domstolen ge endast ett begränsat prejudikatvärde och prövningstillstånd bör därför inte meddelas. HSs hälsa och psykiska tillstånd har beaktats av såväl tingsrätten som hovrätten. Jag delar den bedömning som underrätterna har gjort och anser att det inte heller på denna grund föreligger skäl att meddela prövningstillstånd.

4 Svarsskrivelse Sida 4 (6) Jag delar EBM:s bedömningar i rubriceringsfrågan och vill dessutom göra följande tillägg. För att bokföringsbrott ska bedömas som grova krävs oftast att brottet har begåtts uppsåtligen. Både tingsrätten (s. 9 och 11) och hovrätten (s. 4) har funnit att HS begått bokföringsbrotten med uppsåt. Jag instämmer helt i den av hovrätten anförda uppsåtsbedömningen. Vidare har underrätterna noterat att verksamheten varit av stor omfattning och haft ett stort antal anställda. Detta framgår bl.a. av konkursförvaltarens förvaltarberättelse (tingsrättens aktbilaga 8 s. 8) där det anges att bolaget hade omkring 15 personer timanställda vid konkursutbrottet och att omsättningen enligt bokföringen uppgick till drygt 5,6 miljoner kr 2005 och 2006 samt drygt 1,7 miljoner kr fram till början av april Detta är också omständigheter som ska beaktas vid den helhetsbedömning som ska göras vid rubriceringen av bokföringsbrotten. Påföljdsbestämningen Flerfaldig brottslighet Åsidosättande av bokföringsskyldighet bedöms som ett brott för varje räkenskapsår (se NJA 1999 s. 647). För skattebrott utgör felaktiga uppgifter som hänför sig till en och samma redovisningsperiod ett brott (se NJA 1984 s. 520). HS har alltså gjort sig skyldig till tre fall av grovt bokföringsbrott samt tre fall av skattebrott. För bokföringsbrott stadgas fängelse i högst två år enligt 11 kap. 5 första stycket brottsbalken. Om brottet är grovt döms enligt andra stycket samma paragraf i stället för grovt bokföringsbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Före lagändringen den 1 juli 2005 var maximistraffet för grova fall av bokföringsbrott fängelse i fyra år. För skattebrott döms till fängelse i högst två år. Förmildrande omständigheter? Som framgått åberopar HS att förmildrande omständigheter föreligger. Genom den reform av straffmätningen som trädde i kraft den 1 juli 2010 gavs förmildrande omständigheter ett ökat genomslag vid straffvärdebedömningen av brott i allmänhet (prop. 2009/10:147). Detta skedde genom att kvalificerande rekvisit, dvs. rekvisit som angett en viss styrka för att en förmildrande omständighet ska beaktas vid straffvärdebedömningen, slopades eller ändrades. Omständigheten ska därmed beaktas även när den inte varit av kvalificerat slag eller när den varit av det kvalificerade slag som numera krävs. Hur mycket straffvärdet bör reduceras beror på med vilken styrka omständigheten har förelegat. Ju mer påtaglig styrkan varit, desto mer bör straffvärdet minskas. I undantagsfall kan

5 Svarsskrivelse Sida 5 (6) omständigheten ha förelegat med så starkt begränsad styrka att straffvärdet inte bör påverkas. Se angående det anförda a. prop. s. 44. Enligt den nuvarande lydelsen av 29 kap. 3 första stycket 2 ska som förmildrande omständighet vid bedömningen av straffvärdet särskilt beaktas om den tilltalade till följd av en allvarlig psykisk störning haft nedsatt förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt eller annars till följd av en psykisk störning, sinnesrörelse eller av någon annan orsak haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande. Detsamma gäller enligt samma stycke 3 om den tilltalades handlande stått i samband med hans eller hennes bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga. Jag anser inte att någon av de nu nämnda punkterna är direkt tillämplig i målet. I rättsfallet NJA 2006 s. 339 har oförmåga att hantera uppkomna problem i samband med en personlig krissituation inte ansetts innebära att 29 kap. 3 första stycket 2 varit tillämplig. Vad gäller den följande punkten har i förarbetena uttalats att sådan omdömeslöshet som i allmänhet kan sägas ligga i att någon begått ett brott inte är tillräckligt för att tillämpa bestämmelsen (prop. 2009/10:147 s. 45). Även om förmildrande omständigheter skulle anses föreligga så är det min uppfattning att dessa inte är av sådan tyngd att de bör påverka straffvärdet mer än vad hovrätten redan har bestämt. Samtliga personliga omständigheter som HS nu åberopar har varit kända av underrätterna. Hovrätten har bestämt påföljden för tre fall av grovt bokföringsbrott och tre fall av skattebrott till fängelse i tio månader, vilket inte kan betecknas som ett särskilt strängt straff för så pass omfattande brottslighet. Vidare noterar jag att det av anteckningarna från huvudförhandlingen i hovrätten (aktbilaga 26) framgår att HS sedan 2007 är anställd i eget företag. Påföljdsval Enligt 30 kap. 4 andra stycket brottsbalken får rätten som skäl för fängelse beakta bl.a. brottslighetens straffvärde och art. Hovrätten har funnit att straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår till fängelse i tio månader. Straffvärdet är med andra ord inte så högt att det i sig talar för att påföljden bör bestämmas till fängelse. Uppsåtliga bokföringsbrott av normalgraden, liksom grova brott, anses dock vara av sådan art att påföljden normalt bör bestämmas till fängelse, även om straffvärdet inte skulle vara särskilt högt och den tilltalade inte heller tidigare begått brott i sådan utsträckning att det av den anledningen är uteslutet att döma till annan påföljd (prop. 2004/05:69 s. 30). När brottet har ett straffvärde om fängelse i tio månader måste det enligt praxis krävas alldeles särskilda skäl för att gå ifrån presumtionen för fängelse och välja annan påföljd (NJA 1999 s.

6 Svarsskrivelse Sida 6 (6) 769). Detsamma har ansetts gälla vid bokföringsbrott med ett straffvärde om sex månader (NJA 2000 s. 195). Även skattebrott är av sådan art att det finns en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. När brottet har ett straffvärde om fängelse i åtta månader krävs alldeles särskilda skäl för att frångå fängelsepresumtionen (NJA 2003 s. 499). Med hänvisning till de redovisade avgörandena från Högsta domstolen är det min uppfattning att brottslighetens art i förevarande fall hindrar att villkorlig dom med samhällstjänst väljs som påföljd. Det föreligger med andra ord inga särskilda omständigheter för att frångå fängelsepresumtionen. Lägarintyg Jag ser inte att det föreligger skäl till att inhämta ett läkarintyg avseende HS enligt 7 lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. Prövningstillstånd EBM har mycket väl motiverat varför målet inte lämpar sig för en prövning vad gäller rubriceringsfrågan (s. 3). Jag instämmer helt i EBM:s bedömning och jag ser inte heller i övrigt att målet rymmer någon fråga som skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att få prövad av Högsta domstolen. Jag avstyrker därför att prövningstillstånd meddelas i målet. Bevisning Jag ber att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd. Kerstin Skarp Daniel Thorsell Kopia till Ekobrottsmyndigheten, Generaldirektörens kansli, Rätts- och utvecklingsenheten (EBM ) samt Ekobrottsmyndigheten, Andra ekobrottskammaren i Göteborg ( )