R./. riksåklagaren angående tillstånd till prövning i hovrätt av mål om hastighetsöverträdelse

Transkript

1 SVARSSKRIVELSE Sida 1 (6) Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson Ö Rotel 28 Högsta domstolen Box STOCKHOLM R./. riksåklagaren angående tillstånd till prövning i hovrätt av mål om hastighetsöverträdelse Högsta domstolen har förordnat att riksåklagaren ska inkomma med svarsskrivelse i målet. Jag vill anföra följande. Inställning Jag medger att tillstånd meddelas till målets prövning i hovrätten. Bakgrund Tingsrätten dömde den 17 mars 2008 R för hastighetsöverträdelse till penningböter. Åtalet avsåg att R fört buss med en hastighet av 97 km/tim trots att högsta tilllåtna hastighet varit 90 km/tim. Som bevisning åberopades bl.a. en rapport om automatisk hastighetsövervakning med tillhörande fotografier. R vitsordade de faktiska omständigheterna men bestred ansvar då han uppfattade hastighetsöverträdelsen som nödvändig för att undvika en trafikolycka. I tingsrätten uppgav R att han påbörjade en omkörning när han hade en lång raksträcka framför sig. När han hunnit upp parallellt med bilen han körde om svängde en bil ut från en korsande väg och körde mot honom. R bedömde att han inte kunde bromsa och svänga in bakom den bil han höll på att köra om, eftersom han då riskerade att tränga en bakomliggande bil av vägen. Det enda sättet han kunde ta sig ur situationen var att trampa på gasen så mycket som möjligt och fullfölja omkörningen. R uppgav vidare att han av erfarenhet vet att den som blir omkörd ofta bromsar om det kommer en mötande bil. Den mötande bilen var omkring 30 meter från honom när han svängde tillbaka till höger körfält. Precis då såg han en reflex från hastighetsövervakningskameran. Innan den mötande bilen svängde ut var den skymd av skyltar och ett stort träd. Tingsrätten uttalar vidare följande. Vad R anfört får närmast ses som en invändning om nöd enligt 24 kap. 4 brottsbalken. Av detta lagrum framgår att en gärning som någon begår i nöd endast utgör brott om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som Postadress Gatuadress Telefon E-post Box STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr Telefax Webbadress

2 SVARSSKRIVELSE Sida 2 (6) åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Bestämmelsen ska tolkas restriktivt och endast tillämpas i undantagsfall. Av rapporten om automatisk hastighetsövervakning framgår ingenting om omständigheterna vid hastighetsöverträdelsen, utan de enda uppgifter som finns i målet är vad R berättat. Hans uppgifter får därför läggas till grund för tingsrättens bedömning. Samtidigt måste det konstateras att det i trafiken inte är ovanligt att en påbörjad omkörning måste avbrytas på grund av att föraren missbedömt den sträcka som är nödvändig för att fullfölja en omkörning eller att ett oförutsett hinder dykt upp. Rs bedömning att han inte kunde avbryta omkörningen utan att orsaka en trafikolycka med bakomliggande bilar kan därför inte godtas. Tingsrätten finner därför att grund för ansvarsfrihet inte föreligger. Efter att R överklagat tingsrättens dom beslutade hovrätten den 22 maj 2008 att inte meddela prövningstillstånd. R har överklagat hovrättens beslut. I överklagandet vidhåller R sin invändning om nöd. R hävdar att han bedömt situationen på ett riktigt sätt. Det hade inte varit möjligt att undvika en olycka genom att bromsa in det tunga, långa, fordon han körde. Situationen uppkom genom att den mötande bilen inte iakttog sin väjningsplikt. R har sedan inkommit med ytterligare en inlaga. Inlagan bifogas. Grunder Den rättsliga regleringen Prövningstillstånd i hovrätt Den 1 november 2008 trädde en rad ändringar i rättegångsbalken i kraft. Bl.a. ändrades bestämmelsen i 49 kap. 14 om de förutsättningar som gäller för en hovrätts beslut om prövningstillstånd. Enligt 49 kap. 14 rättegångsbalken, i dess lydelse före den 1 november 2008, fick prövningstillstånd meddelas om det var av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövades av högre rätt (prejudikatdispens), anledning förekom till ändring i det slut tingsrätten kommit till (ändringsdispens), eller det annars fanns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens). Av förarbetena till 1993 års utvidgning av kravet på prövningstillstånd i hovrätt och avgöranden från Högsta domstolen framgår att det för ändringsdispens inte krävs att hovrätten är övertygad om att tingsrättens avgörande är oriktigt, utan det är tillräckligt att det finns utrymme för tvivel om riktigheten av tingsrättens bedömning av rätts- eller bevisfrågorna. Se i detta avseende Fitger, Rättegångsbalken, En kommentar på Internet, 49 kap. 14, prop. 1992/93:216, s. 45 ff samt rättsfallen NJA 1997 s. 41, 2002 s. 35, 2002 s. 133 och 2004 s. 400.

3 SVARSSKRIVELSE Sida 3 (6) Enligt 49 kap. 14 rättegångsbalken, i dess lydelse från och med den 1 november 2008, ska prövningstillstånd meddelas om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (ändringsdispens), det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (granskningsdispens), det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens), eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens). Från och med den 1 november 2008 är således 49 kap. 14 rättegångsbalken en obligatoriskt utformad regel. Vidare infördes en ny dispensgrund, granskningsdispensen. I propositionen konstaterar regeringen att det ibland på grundval av innehållet i en tingsrättsdom är svårt att bedöma om det finns skäl att ändra tingsrättens avgörande. Kanske finns det inte någon särskild anledning att betvivla riktigheten i avgörandet men det går inte heller att med någon högre grad av säkerhet säga att avgörandet faktiskt är riktigt. Detta angavs även kunna vara fallet om avgörandet är välskrivet, eftersom det inte alltid går att i en dom eller ett beslut förmedla exakt hur målet har gestaltat sig vid domstolen. Prövningstillstånd bör enligt regeringen kunna meddelas inte bara där det finns en konkret anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande utan också i vissa andra fall där tingsrättens avgörande framstår som svårbedömt. Slutligen har den centrala dispensgrunden, ändringsdispensen, ändrats. I propositionen uttalades i detta avseende bl.a. följande (prop. 2004/05:131, s. 185 f). Enligt regeringen innebär förslaget i promemorian en anpassning av lagtexten till den uppfattning om gällande rätt som kom till uttryck vid 1993 års prövningstillståndsreform (se prop. 1992/93:213 s. 45 f., 53 och 57). Med den lydelse av tillståndsgrunden som föreslås i promemorian uppnås en större överensstämmelse med den generösa tillämpning som reglerna enligt regeringens mening bör ha. Det innebär att alla avgöranden som bedöms som tveksamma ska tas upp till fullständig prövning. Med en sådan ändring torde följa att även de mål som i dag omfattas av systemet med prövningstillstånd kommer att beviljas prövningstillstånd i något större utsträckning än nu. Av övergångsbestämmelserna framgår att äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före den 1 november I propositionen uttalas i detta avseende följande (prop. 2004/05:131, s. 219 f). Som anförts såväl av utredningen som i promemorian är utgångspunkten när det gäller ikraftträdandet av processrättslig lagstiftning att nya regler bör tillämpas genast efter ikraftträdandet. I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av ett avgörande som har meddelats före ikraftträdandet bör emellertid, på samma sätt som vid tidigare reformer angående prövningstillstånd, äldre regler gälla. Domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kommer därmed inte att omfattas av krav på prövningstillstånd om något sådant krav inte gäller enligt de äldre reglerna. Enligt regeringens mening

4 SVARSSKRIVELSE Sida 4 (6) framstår det däremot inte som ändamålsenligt att hovrätterna, efter ikraftträdandet, ska behöva hantera olika utformade tillståndgrunder och tillståndförfaranden beroende på om ett mål eller ärende, som krävt prövningstillstånd redan enligt äldre regler, överklagats före eller efter ikraftträdandet. Det finns därför anledning att låta de nya tillståndsgrunderna och ändringarna i handläggningen av prövningstillstånd i hovrätten gälla omedelbart. Nöd Enligt 24 kap. 4 första stycket brottsbalken utgör en gärning som någon begår i nöd brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Av samma paragrafs andra stycke framgår att nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. I brottsbalkskommentaren konstateras att nödbestämmelsen är tillämplig även inom specialstraffrätten. Vidare konstateras att lagtexten inte innefattar någon begränsning av nödhandlingens karaktär. Nödhandlingen kan innebära en kränkning av offentliga intressen som t.ex. att bryta mot trafikregler. Nödrätt anges inte vara utesluten därför att den nödställde förutsett eller själv framkallat faran. I kommentaren konstateras vidare att det av förarbetsuttalanden framgår att den gärning som företas i nöd i princip ska vara påkallad av ett intresse av betydligt större vikt än det som offras och att nödbestämmelsen är avsedd att tillämpas endast i undantagsfall. Även om det hotade intresset skulle anses vara av betydligt större vikt än det som offras krävs dessutom att nödhandlingen varit behövlig för att avvärja den fara som hotar. För att kravet på att handlingen ska vara framtvungen av nöden ska anses uppfyllt är det tillräckligt att situationen rimligen kan anses motivera att den nödställde handlar som han gör. De krav som därvid ska ställas på dennes omdöme måste anpassas efter situationen. Av kommentaren framgår slutligen att om den handlande trodde att förhållandena var sådana att gärningen, om han hade uppfattat situationen riktigt, skulle ha varit försvarlig, går han fri från ansvar för uppsåtligt brott. Är det däremot fråga om ett oaktsamhetsbrott, kan misstagets eventuella ursäktlighet medföra att vederbörande går fri från ansvar genom att kravet på culpa ej är uppfyllt (Brottsbalken En kommentar på Internet, 24 kap. 4 ). Min bedömning Vilken lydelse av 49 kap. 14 rättegångsbalken ska tillämpas? Hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd meddelades innan de nyligen genomförda lagändringarna trädde i kraft. Hovrätten har således tillämpat 49 kap. 14 rättegångsbalken i dess lydelse före den 1 november Lagändringarna har nu trätt i kraft. Som framgått i det föregående innebär ändringarna att det i bestämmelsen om prövningstillstånd införts en ny dispensgrund, granskningsdispens, och att tillämpningsområdet för ändringsdispensen

5 SVARSSKRIVELSE Sida 5 (6) har utvidgats något. En första fråga att ta ställning till är därför om Högsta domstolen vid sin prövning ska tillämpa regeln i dess tidigare eller nya lydelse. Bestämmelsen om prövningstillstånd utgör en handlingsregel för hovrätten. Högsta domstolens prövning bör därför enligt min mening avse frågan om hovrätten borde ha meddelat prövningstillstånd eller inte. I det nu aktuella fallet hade 49 kap. 14 rättegångsbalken ännu inte ändrats när hovrätten fattade sitt beslut. Enligt min uppfattning bör Högsta domstolen därför tillämpa bestämmelsen i dess lydelse före den 1 november Frågan om ändringsdispens Rs överklagande aktualiserar främst frågan om prövningstillstånd med stöd av regeln om ändringsdispens. Som framgått i det föregående lägger tingsrätten de uppgifter R lämnat till grund för sin bedömning. Inledningsvis måste konstateras att det i processmaterialet inte återfinns någon kartbild över de vägar som är aktuella i målet. Av ljudupptagningen från förhöret med R framgår emellertid att en karta använts under förhöret. Endast utifrån redovisningen i domen och ljudupptagningen av förhöret med R är det svårt att säkert bedöma de uppgifter han lämnat. Av framtagna kartbilder över platsen för händelsen framgår att det finns flera mindre vägar som leder fram till den väg som R körde på. Kartbilden bifogas. Det går enligt min mening inte att med säkerhet avgöra vare sig var hastighetsövervakningskameran fanns eller från vilken väg R påstår att den mötande bilen körde ut. Vidare är tingsrättens motivering till att grund för ansvarsfrihet inte föreligger inte helt lätt att förstå. Sannolikt menar tingsrätten att R befunnit sig i en nödsituation men att gärningen varit oförsvarlig. Jag instämmer i och för sig i vad tingsrätten uttalat om att det i trafiken inte är ovanligt att en påbörjad omkörning måste avbrytas på grund av att föraren missbedömt den sträcka som är nödvändig för att fullfölja en omkörning eller att ett oförutsett hinder dykt upp. Enbart detta förhållande är emellertid inte tillräckligt för att, som tingsrätten synes ha gjort, avfärda Rs invändning om att han inte kunde avbryta omkörningen utan att orsaka en trafikolycka med bakomliggande bilar. Omständigheterna i det enskilda fallet måste självfallet alltid beaktas. Det torde exempelvis generellt sett ta längre tid och medföra större risker att avbryta en omkörning med ett tungt fordon än med en personbil. Även om jag inte är övertygad om att tingsrättens avgörande är oriktigt, är de i det föregående redovisade oklarheterna sådana att det får anses finnas utrymme för sådant tvivel om riktigheten av det slut tingsrätten kommit till att jag medger att Högsta domstolen meddelar tillstånd till målets prövning i hovrätten. Jag medger också att prövningstillstånd meddelas i Högsta domstolen.

6 SVARSSKRIVELSE Sida 6 (6) Guntra Åhlund Lars Persson Bilagor: Inlaga från R inkommen Två kartbilder över den i målet aktuella delen av riksväg 288 Kopia till: Utvecklingscentrum Malmö Åklagarkammaren i Uppsala (AM )