FEm små skära KlumPar När Elsa och Mikaela kommer in i stallet gnäggar hästarna högt. De har ätit upp sin frukost och tror att det är dags att gå ut i hagen. Kattungarna är också ordentligt vakna nu. De passar på att skutta ut på gårdsplanen och leta efter något att busa med. Elsa tar Mikaelas hand och drar med sig henne in i halmboxen. De är därinne, säger Elsa och pekar på Hoppes hus. Hoppe! Mikaela öppnar försiktigt luckan till det lilla kaninhuset. Hoppe sticker upp nosen och sniffar i luften. Här är inga ungar, säger Mikaela argt. Hoppe ligger på dem. 20 Gud vad du hittar på. Hoppe vill väl bara vara ifred för dig. Mikaela ska just stänga luckan när Hoppe bestämmer sig för att resa sig upp. Vad är det där då?
Elsa pekar på de skära klumparna i Hoppes bo. Men..., säger Mikaela. Hoppe är ju en han. Och nu har han fått ungar, fnissar Elsa. De ser ganska äckliga ut, tycker Mikaela. Jag vet, säger Elsa. De är liksom genomskinliga. Stackars Sara, suckar Mikaela bekymrat. Santos och Teddy bankar otåligt på sina boxdörrar. Nu ska vi ut, verkar de vilja säga. Det är först när Elsa och Mikaela sätter på dem grimmorna som de slutar. När Elsa och Mikaela väl kommer ut på gårdsplanen med hästarna så hör Nöff Nöff dem och börjar skrika högt inne i sitt lilla hus. Kom och hjälp mig! låter det som om hon försöker säga. Ja, Elsa och Mikaela har verkligen fullt upp. När de går för att öppna Nöff Nöffs dörr så kommer kattungarna hoppande genom snön och snor sig runt deras ben. 22 Nu vill de också ha mat, suckar Mikaela. Jag som skulle ha sovmorgon. Det är roligare att sköta djuren, tycker Elsa. Det ångar om Nöff Nöffs varma kropp när hon rullat sig. Elsa tar rotborsten för att borsta av henne snön som fastnat på ryggen.
Nu räcker det, säger Elsa efter en stund. Men det tycker inte Nöff Nöff. Hon älskar att bli borstad. Så fort Elsa slutar börjar hon skrika högt. Den där himla grisen, suckar Mikaela. Hon är inte klok. Hon skulle nog helst sova i Johans säng, fnissar Elsa. Och gå med honom till jobbet, flamsar Mikaela. Och grymta runt inne i bageriet, nickar Elsa. Elsa och Mikaela tjuter av skratt när de klampar in i huset. Det är för tokigt alltsammans. Kattungarna som balanserar ute på verandaräcket och jamar. Nöff Nöff som står i sin hage och skriker. Hästarna som verkar ha fått fnatt ute i hagen. Och så geléklumparna i Hoppes hus... Den enda som är tyst och lugn är Hoppe, kommer Elsa på. 24 Väldigt lugn, grimaserar Mikaela. Mamma och Johan håller på att duka fram frukost i köket. De är morgonrufsiga och de ser ut att vara ganska trötta. Det är som att bo på ett zoo, muttrar Johan när han får syn på tjejerna. Jag vet, flamsar Elsa. Det är djur och djurungar överallt. Hm. Mamma ser bekymrat på Elsa.
Djurungar? Hoppe har fått fem gelékaniner i natt, tjuter Elsa. Stämmer det? Johan vänder sig mot Mikaela. Det var jag som hittade dem, svarar Elsa. Det var jag som såg dem först. Mamma och Johan tittar på varandra. De är alldeles tysta till att börja med, men sen rätt vad det är så brister de ut i gapskratt. Geléungar! Mamma håller händerna om den stora bebismagen som hoppar av skratt. Vi får döpa om Hoppe till Hoppa, tjuter Johan. Jättekul, säger Mikaela surt. Vi döper en av ungarna till Jesus, flamsar Elsa. Den föddes ju i stallet på julafton. Då ska väl Hoppe heta Maria. Mikaela försöker se allvarlig ut, men nu kan 26 inte hon heller hålla sig för skratt. Sen behövs det bara att någon säger kanin eller Jesus eller gelé för att skrattet ska ta ny fart. Till sist är mamma tvungen att gå och lägga sig på soffan för att hämta andan. Om jag skrattar lite till så föds nog bebisen, säger hon. Det är först när alla lugnat ner sig och de satt sig vid frukostbordet som mamma kan berätta om kaninungarna hon hade när hon var liten. De ser rätt äckliga ut till att börja med, säger mamma. Men vänta ni bara. Om ett par dagar kommer de att vara det sötaste ni sett. Men vi ska inte ha några kaniner. Johan hötter med pekfingret i luften och försöker se sträng ut. Det är det väl ingen som har sagt, säger Mikaela. Det behövs inte, menar Johan. Bara en liten, retas Elsa. Snälla Johan. 27
Elsa viskar till Teddy när han kommer fram för att se efter vad hon vill. Vi ska alltid vara tillsammans du och jag. På juldagens eftermiddag blir Elsa och mamma ensamma hemma på Ängalyckan. Mikaela är hos en kompis och Johan är i bageriet. Mamma ligger på soffan med en julklappsbok medan Elsa går mellan huset och stallet och hagen för att titta till Teddy. Du är min bästa vän.
Teddy står gärna och lyssnar en liten stund, men när han förstår att Elsa inte har någon mat med sig så tröttnar han. Men det gör inget för Elsa har mycket att göra inne i stallet. Teddys box ska mockas. Hon måste lägga in lite ren torvströ så att han får det mjukt och fint. Sen ska sadeln och tränset putsas. Bara två dagar kvar, säger Elsa högt för sig själv. Sen ska Teddy börja skolan. Då måste han vara fin. Det hoppar och pirrar i magen på Elsa när hon tänker på det. Om två dagar så kommer Elsas ridlärare, Sofia, att komma ridande på sin stora häst Lucas. Sen ska de två rida tillsammans till Brobygården. Där finns det massor med Shetlandsponnyer, precis som Teddy. Hoppas att Teddy sköter sig då, mumlar Elsa. 30