Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift Nr 2 2007
Protecting your assets...... the choice is easy Saab Bofors Dynamics develops and produces short to medium range, ground-based air defence systems for protection of military assets and vital infrastructure. The systems include man-portable as well as vehicle-mounted versions that are characterised by unique features such as non-jammable guidance, all-target capability and maintenance-free missiles. These high performance systems can be used in complex terrain such as urban environments for defeating aerial threats from high altitude down to ground level. SAAB BOFORS DYNAMICS www.saabgroup.com
Utgiven av Artilleriklubben Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad. Redaktör, ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 KRYLBO, tel 0226-121 09, E-post: stefanbratt@tele2.se Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, Gulsippevägen 8, 589 35 LINKÖPING, tel 013-15 43 12 E-post: lengus44@telia.com Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Joakim Bloom. E-post: joakim.bloom@mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för Artilleriregementet och Luftvärnsregementet. Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Överstelöjtnant Lars Mörrby Högkvarteret, 107 85 STOCKHOLM Tel 08-788 75 00. Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte 2 2007 Årgång 136 Innehåll Stefan Bratt Redaktören har ordet...2 Johan Magnusson Artilleriklubben på webben...3 Stefan Bratt Christer Lidström generalen med smak för IT...4 Håkan Ekvall Målbild LV efter 2014...8 Catarina Niklasson-Schön Elite en utmaning för blivande luftvärnsofficerare...12 Torbjörn Larsson Afganistan nästa för Artilleriregementet...14 Mats Rostadius Artillerisensorer behövs de?...17 Börje Nyquist Precision Guided Kit komplement till Excalibur...20 Claës Sederholm Artilleriets historiekommitté...24 Stefan Bratt Årsmötet...26 ISSN 004 3788 Omslagsbild: General Christer Lidström är en trogen artillerist vars befattning som Ledningsinspektör porträtteras i detta nummer av Artilleri-Tidskrift. Artilleri & Luftvärn 1
Redaktören har ordet: Odramatiskt möte en chimär Årets årsmöte är avklarat och för de få som bevistade detta möte i Försvarshögskolans förnäma lokal syntes hela tillställningen vara högst odramatisk. Men, faktum är att jag påstår att större dramatik var det länge sedan Artilleriklubbens medlemmar fick sig till livs i samband med ett av föreningens möten! Vadå, undrar ni? Jo, svaret är framtid. För den framtidsvision som en av styrelsens medlemmar, Robert Daunfeldt, presenterade för styrelsens räkning är också i många stycken en av de mer omvälvande förändringar som styrelsen nu fått medlemmarnas klartecken att genomföra. En förändring som i flera avseenden med största sannolikhet kommer att kräva stadgeändringar. Som en av styrelsens ledamöter bejakar jag självklart dessa positionsförflyttningar och närmanden till andra klubbar med likartad verksamhet, närmanden till andra intressenter än Försvarsmaktens officerare inom de två truppslagen som vi vänder oss till samt ökad bearbetning av möjliga medlemmar inom både industrin och forskningsvärlden. Ska vår klubb leva vidare måste vi få nya och yngre medlemmar. På papperet är det inte svårare än så. Verkligheten däremot visar en helt annan sida. Yngre officerare som håller på att avancera i grader prioriterar annan verksamhet, inte minst familjen. De äldre officerare som vi inte har som medlemmar har ingen lust eller ambition att bli medlem, enligt en mycket ovetenskaplig rundfrågning som jag själv har genomfört till ett antal av mina forna regementskollegor och andra jag känner inom Försvarsmakten vilka skulle kunna vara potentiella medlemmar. Min slutsats är alltså att vi inom Artilleriklubben idag i n t e erbjuder tillräcklig attraktivitet för att attrahera dagens aktiva officerare inom luftvärnet och artilleriet. Detta måste vi i styrelsen tillsammans med er befintliga medlemmar ändra på! Jag är personligen också helt övertygad om att det finns möjlighet att få nya medlemmar inom verksamheter som FMV, FOI, Försvarsdepartementet och inte minst industrin. Här måste alla klutar sättas till för att vi ska lyckas nå dessa potentiella medlemmar med föreningens budskap. Kanske blir det också lite lättare och mer attraktivt när vi nu (prel första juli) kommer att lansera artilleriklubbens hemsida (www. artilleriklubben.se). En hemsida med målsättningen att bli Nordens ledande artilleri- och luftvärnsportal. Här ska besökarna hitta länkar till allt möjligt intressant inom våra respektive kärnområden. Din hjälp för att utveckla hemsidan behövs också. Styrelsens webbansvarige, Johan Magnusson (johan.a.magnusson@mil.se) vill gärna få tips av dig, bäste medlem, om intressanta hemsidor som vi ska lägga till vårt länkbibliotek. Trevlig läsning och en fortsatt skön sommar! 2 Artilleri & Luftvärn
Artilleriklubben startar hemsida Nu tar Artilleriklubben steget ut i cybervärlden genom att introducera en egen hemsida. Arbetet med att skapa hemsidan kommer att pågå kontinuerligt. Målsättningen är att skapa en fulländad portal för artilleri- och luftvärnsintresserade som en perfekt utgångspunkt på Internet när man letar efter artilleri- och luftvärnsrelaterad information. Arbetet med hemsidan är indelad i tre steg. Steg ett innebär att lansera hemsidan och förse den med information om Artilleriklubben och dess verksamhet samt Artilleri-Tidskrift. Steg två innehåller skapande av ett länkbibliotek till artilleri- och luftvärnsrelaterade hemsidor runt om i världen samt uppläggning av tidskriftens arkiv av tidigare utgivna nummer. Steg tre innebär skapandet av ett forum, en debattsida, som ger klubbens medlemmar möjlighet att informera, debattera och argumentera med övriga medlemmar. Gå in på www.artilleriklubben.se Har ni tips och idéer eller förslag på förändringar och förbättringar av hemsidan kontakta någon i styrelsens projektgrupp som består av Johan Magnusson (johan.a.magnusson@mil. se), Mattias Elfström (mattias.elfstrom@telia. com) samt redaktören för Artilleritidskrift. Artilleri & Luftvärn 3
Stefan Bratt Trogen artillerist hoppas avsluta karriären vid 38:e breddgraden Christer Lidström har två generalstjärnor på axeln men har aldrig släppt kontakten med sitt truppslag artilleriet. Sedan fyra år tillbaka är generalmajor Lidström en av Sveriges tunga makthavare när det gäller informationsteknologi. Åtminstone enligt en ranking som branschtidningen Ny Teknik har gjort. Där hamnade jag på 37:e plats före flera namnkunniga VD:ar för olika IT-bolag, säger general Lidström och skrattar hjärtligt. På väggen i tjänsterummet på sjätte våningen i högkvarteret sitter en rejäl plattskärm som hela tiden ger senaste nytt från snabba nyhetskanaler som CNN och BBC. Jag är faktiskt den enda inspektören som har en sådan skärm och det har kanske väckt lite irritation hos några av mina kollegor, säger Lidström och ler. Egentligen hade Christer Lidström sitt sikte inställt på att bli brobyggnadsingenjör och om AT tillåter sig en liten filosofiskt utvikning, kan vi ändå säga att general Lidström kommit en bra bit på väg på sitt brobygge. Men istället för att det handlar om stålbalkar och stora muttrar har Christer Lidströms senaste fyra år handlat mer om hårddiskar, servrar, informationssystem och inte minst byggandet av broar inom Försvarsmaktens ledningssystem. Christer Lidström är uppvuxen i brukssamhället Uddeholm och hade från början inte en tanke på att bli officer. Min första tanke var, eftersom jag trivdes i det militära, men inte ville satsa på en militär karriär, att bli reservofficer eftersom det skulle 4 Artilleri & Luftvärn
passa mig bra att vara ingenjör och reservare. Jag ville bli brokonstruktör eftersom jag alltid varit teknikintresserad. Kadettskolan blev ändå mer intressant och planerna på ingenjörsexamen försvann, då efterfrågan på civilingenjörer drastiskt klingade av i slutet av 70-talet. Marknaden för civilingenjörer bara störtdök och jag fick ta mig en funderare på vad jag nu ville hitta på och fann till min glädje att jag skulle ha nytta av att redan läst två år på KTH när jag genomförde min militära utbildning, eftersom den innehåller stor del tekniska ämnen som matematik, fysik, hållfasthetslära med mera. Lidström återvände till A 9 och blev plutonchef för artilleriets eget elitförband artillerijägarna. Det var verkligen fint som snus och ansågs som en bra merit att ha utbildat artillerjägare. Därefter blev det den vanliga skolningen med pjästjänst och batteriplatstjänst innan min karriär gick vidare med nya skolor. Fortfarande ligger mitt truppslag mig mycket varmt om hjärtat och jag försöker att hålla mig ajour med såväl utveckling som vad som händer med mina forna regementskollegor. Det finns en artilleristräng i hjärtat som aldrig brister, säger generalmajoren. Kritisk massa uppnådd Hur tycker du att artilleriet har utvecklats? Det tråkiga för mig är att truppslagets numerär har skurits ned så till den milda grad. Den kritiska massan har vi nått. Går vi under den nuvarande numerären har jag svårt att se att vi kan behålla artilleriet som eget truppslag och den individuell kompetensen. Ytterligare en lyckad större exportaffär vore något att se fram, vilket skulle innebära även ett lyft för det svenska artilleriet. Ytterligare en lyckad Indienaffär vore någonting! Christer Lidström fick det mindre trevliga uppdraget att avveckla Svea Artilleriregemente (A 1) i Linköping och är det anrika regementets siste chef. Idag arbetar han och hans kollegor med att införa en fjärde arena inom Försvarsmakten informationsoperationer: Det är ett lika stort språng för hela Försvarsmakten att införa informationsoperationer som det var när marinen fick sitt ubåtsvapen. I vår moderna tid är informationsoperation ett mycket stort genombrott som enligt min - Jag är nog den enda generalen som har en storbilds-tv på mitt rum. Inte ens ÖB har en sådan, vilket har påpekats för mig några gånger, säger Christer Lidström och skrattar. Artilleri & Luftvärn 5
förmenande inte har uppmärksammats särskilt tydligt i våra olika utbildningsprogram. Vi kämpar idag ganska hårt med att försöka övertyga om dessa operationers betydelse som enskilt stridsmedel. Det är en uppförsbacke som vi stretar oss uppför men vi börjar också se backens topp. Politikerna och ÖB har redan givit oss sitt fulla stöd och nu pågår arbetet med att övertyga övriga Försvarsmakten om att det är denna tingens ordning som råder. Längre än väntat Är detta din tuffaste strid du har fört inom försvarsledningen? Definitivt. Att föra ett projekt med nätverksförsvar framåt där alla system ska kunna agera med varandra i olika nivåer till att bli ett vedertaget koncept för hela Försvarsmakten har varit en rejäl utmaning. Idag är vi där, bland annat tack vare skapandet av Försvarsmaktens Ledningsutvecklingscentrum i Enköping. Dessutom har vi inom min funktion fått ett regemente som driver vår doktrin Ledningsregementet i Enköping. Det är unikt! Hur ser du på den demoverksamhet som har pågått i ett antal år? Över förväntan. Vi har idag nått längre än vad vi i våra vildaste fantasier har förespeglat oss trots att Sverige tog en risk, som tillät Försvarsmakten att ta täten i ett utvecklingsarbete som egentligen ska komma hela statsverket till nytta! Vi har idag med vår kontinuerliga demonstratorverksamhet visat att det går att åstadkomma vettiga miljöer och processor för sådant som för bara fyra-fem år sedan fanns i sinnet hos några 6 Artilleri & Luftvärn
forskare. Men, ingen blir profet i sitt eget land och vi har ärligt talat fått större uppmärksamhet utomlands än vad som varit fallet internt inom Försvarsmakten och statsverket. Jag tycker att vår ledning skulle kunna ge oss större uppmärksamhet över de resultat som har nåtts! Om du värderar demoverksamheten i ett luftvärns- och artilleriperspektiv? Jag vill inte tala om luftvärn- eller artilleriperspektiv men däremot Nordic Battle Group. Sett ur ett NBG-perspektiv har dock luftvärnet flyttat fram sina positioner genom att luftvärnet inser att de måste ha ett interoperabelt system, läs GBADOC Ground Base Air Defence Operational Center för att samverka med andra nationers system. Mitt krav är att GBADOC måste vara ett system som kan kommunicera med flygande system, annars ska vi hitta andra lösningar. Christer Lidström utnämndes till Försvarsmaktens Ledningsinspektör år 2003. Före inspektörstjänsten var han materialsystemansvarig (MSA) inom FMV. I egenskap av MSA undertecknade han bland annat anskaffningen av Excalibur i samarbete med amerikanarna Högtidsstund Det var faktiskt något av en högtidsstund för mig eftersom jag vet hur kräsna amerikanarna är. De ger sig inte in i samarbeten som de vet har en låg teknologisk nivå. Arbetet som inspektör planerar Christer Lidström att lämna inom det närmaste året och kanske blir hans sista uppdrag för Sverige och Försvarsmakten i öster? Jag ser framtiden an och har sagt till min chef att jag gärna skulle vilja avsluta min karriär som ledare av den internationella observatörsstyrka som finns på den 38:e breddgraden på gränsen till Nord- och Sydkorea. Christer Lidström Namn: Stig Christer Lidström. Grad: Generalmajor. Ålder: 55. Född: I Kristinehamn, Värmland. Uppvuxen i bruksorten Uddeholm. Familj: Hustru Lotta samt barnen Lisa, 26, Wilhelm 18 och Carl-Fredrik, 15. Intressen: Skidåkning och golf. Är en hängiven golffantast. Tyvärr blir det inte riktigt så mycket tillfälle till golfspel som jag skulle vilja, men mitt mål är att inte ha ett högre handicap än antalet levnadsår, vilket skulle innebära 5,5 i år. Motto i livet: Gör alltid ditt bästa. Äter helst: Svensk husmanskost. Framtidsplaner: Det skulle inte vara så dumt att få avsluta min militära karriär med ett internationellt uppdrag. Artilleri & Luftvärn 7
Håkan Ekvall Målbild Lv efter 2014 Major Håkan Ekvall är studieoffi cer vid Luftvärnets Stridsskola och arbetar med funktionens framtidsfrågor. Studien Målbild Lv efter 2014 tar ett grepp om konceptet luftvärn på bredden och ger oss ett avstamp i kommande studier. Vi har nu ett dokument att utgå ifrån i våra framtida diskussioner om funktionen, dess utveckling och framtid. Uppgiften för Målbild Lv efter 2014 är att beskriva luftvärnsfunktionens utveckling efter 2014 mot bakgrund av den nya krigföringens krav i ett 10-års perspektiv. Målbilden är en studie som pågått under fl era år inom luftvärnet och som efterhand lämnat delrapporter till Högkvarteret. Detta har möjliggjort feedback och frågor efterhand från uppdragsgivaren och därmed har det fortsatta arbetet kunnat ta hänsyn till detta. Det har hela tiden varit av största vikt att det finns en vetenskaplig grund och en spårbarhet av innehållet för att få en tyngd i våra argument och slutsatser och för att andra studier inom Försvarsmakten skall kunna använda vår studie som ett utgångsvärde. För att lägga oss vinn om att det finns en vetenskaplighet och en spårbarhet har vi från början tagit hjälp av mycket kompetenta förvarsanalytiker vid FOI och Högkvarteret. Studiegruppens sammansättning har bestått av två huvudsakliga delar, en kärngrupp och en referensgrupp. Den senare har bestått av olika personer beroende på vilka kompetenser som studien har efterfrågat. Målbild Lv efter 2014 har som ambition att beskriva en helhet inom luftvärnsfunktionen och samordningen inom luftarenan. Hotbilden Hotbilden för militära operationer har förändrats avsevärt sedan det kalla krigets slut. Det säkerhets- och försvarspolitiska fokuset riktas allt mer mot hotet från ickestatliga aktörer. I studien beskrivs hotbilden där det inom luftrummet fortfarande finns ett traditionellt lufthotet med stridsflygplan och helikoptrar med olika vapenlaster. Den nya tiden innefattar en motståndare som är generisk, asymmetrisk och har en genial stridsplan. En motståndare som dessutom antingen har tillgång till de senaste mycket moderna plattformarna och vapnen eller endast har tillgång till plattformar och vapen med en lägre teknologinivå än den som västvärldens vapensystem traditionellt dimensioneras mot. Detta krävde att vi fördjupade oss och breddade våra tankar kring en fram- 8 Artilleri & Luftvärn
tida hotbild. Härvid studerades det som finns i den högra delen av bilden nedan, t ex UAV: er, sjömålsrobotar, artilleriammunition och granatkastarammunition m.m. Arenorna Studien redovisar stridmiljö och scenarier kopplade till tre olika områden; Internationella insatser, nationell integritet och utbrutet som en egen del, skydd mot ballistiska missiler. Gemensamt för alla scenarier är att luftvärnsförband är den komponent i luftförsvaret som kännetecknas av hög uthållighet i kombination med en hög responsförmåga. I en internationell operation kan luftvärnsförband etablera verkan mot luftmål snabbt, enkelt och till en rimlig kostnad. Luftvärnets radarstationer kan utnyttjas för en uthållig luftrumsövervakning över ett stort område till en låg kostnad. Vid nationella uppgifter är luftvärnets uthållighet särskilt lämpad för att upprätthålla beredskapen kring viktiga objekt och befolkningscentra under långa tidsperioder. En av luftvärnets stora fördelar är att kunna upptäcka och verka mot små mål nära ett skyddsobjekt. Ledning av luftvärn För att skapa en flexibel ledning av funktionen i ett integrerat luftförsvar, såväl internationellt som nationellt, krävs ett kvalificerat ledningsstöd. Krav ställs på interoperabilitet med anpassade gränsytor. Identifiering, insatsbeslut och sensorfusion kommer att ställa särskilda krav. Studiens Luftvärnskoncept Studien presenterar utifrån aktuella hot ett luftvärnskoncept där ingående förmågor beskrivs. Hotbilden påvisar ett framtida behov av förmågor och kapaciteter inom ramen för det redovisade luftvärnskonceptet. En viktig del i arbetet med luftvärnskonceptet har varit de simuleringar som vi fått stöd och hjälp med av FOI. Arbetet har avhandlat såväl verkanssystem som lednings- och sensorsystem. PI Punktskydd inre är målvakten och skyd- LvKv 90 väntar på order i samband med arméns slutövning år 2005. Artilleri & Luftvärn 9
dar utpekade objekt med förmågan att bekämpa många mål under en kort tidssekvens. Ett PIsystem skall kunna verka mot vapenlasten. PY Punktskydd yttre är backlinjen som medger bekämpning längre ut från skyddsobjektet och härmed kan fl era skyddsobjekt skyddas. Ett PY-system skall kunna verka mot vapenbäraren. YT Yttäckande luftvärn skall verka inom en större volym och är inte i första hand fokuserade till ett skyddsobjekt. Ett PY-system skall kunna verka samordnat med jaktresurserna. MSP Missilskydd punktobjekt är avsett för att bekämpa ballistiska missiler. Luftvärnskonceptet förutsätter en samordning mellan flygstridskrafter och luftvärn för att kunna uppnå den önskade effekten i luftrummet. Ballistiska missiler Vad avser ballistiska missiler har studien kommit fram till samma slutsatser som andra nationer, EU och NATO också redovisar, d v s att detta är ett område som är aktuellt, politiskt och militärt. Området studeras av många andra nationer, men det är ett område som kräver samarbete och gemensam utveckling för framtagning av system och förmågor. Målbild Lv efter 2014 föreslår att kun- Luftvärnskonceptet förutsätter en samordning mellan fl ygstridskrafter och luftvärn för att kunna uppnå den önskade effekten i luftrummet. 10 Artilleri & Luftvärn
skapen inom området ballistiska missiler och massförstörelsevapen måste öka för att kunna ge våra politiker ett adekvat beslutsunderlag. Inom detta område har FOI NBC och skydd i Umeå gett oss många tankeställare och information som vi tillsammans med studiens slutsatser redovisat bland annat i den särskilda utredningen luftvärn. Slutsatserna från de tre områdena, internationella insatser, nationell integritet och ballistiska missiler, har presenterats i delrapporter för att sedan sammanfattas i studiens slutrapport. I slutrapporten redovisas också ett antal vägval som på ett eller annat sätt kräver ett eller flera beslut för att luftvärnskonceptet skall bli verklighet. Det är dock helt klart att studiens arbete har lett oss mot konkreta framsteg och utveckling. Härvid kan insatsen i Jämtland (NATO-mötet) och Stockholmsplanen nämnas på den nationella arenan och beredskapen för luftvärnsförband inom Nordic Battle Group på den internationella arenan. Slutsatserna och Chefen för Luftvärnsregementets rekommendationer utifrån studien är en viktig del för att vi skall nå ovan målbild. För att målbilden 2014 skall kunna uppnås krävs ett antal saker fram till dess. En av studiens viktiga slutsatser på kort sikt var förbandssättning av robotsystem 23 BAMSE, vilket nu sker. Vidare genomförs sedan 2006 studien yttäckande luftvärn och under 2007 påbörjas studien punktskydd inre. Avslutning Målbild Lv efter 2014 redovisar ett luftvärnskoncept men inga detaljsystem. Pågående studier inom luftvärnet skall redovisa en tydlig målsättning inom sin del av luftvärnskonceptet samtidigt som helheten ständigt måste följas upp och kompletteras. Målbild Lv efter 2014 skall ge funktionen en grund att stå på för framtida diskussioner, beslut och utveckling. Artilleri & Luftvärn 11
Catarina Niklasson-Schön ELITE en utmaning för blivande luftvärnsofficerare Övlt Catarina Niklasson Schöön är chef för Luftvärnets stridsskola. För femte året i rad deltar Sverige, med Lv 6 i Halmstad som planeringsansvarig, i den tyska multinationella övningen ELITE som står för Electronic Warefare Live Training Exercise. Övningen är, som framgår av namnet, en telekrigsövning. Under ELITE 2007 kommer ett tjugotal länder att delta med olika luftvärnssystem och fl ygstridskrafter. För Sveriges del är det endast Lv 6 som deltar med förband. Det svenska fl ygvapnet deltar inte i övningen detta år. Däremot deltar de svenska helikopterdelarna ur NBG 1 tillsammans med den schweiziska kontingenten och de samverkar även med våra luftvärnsförband. För Lv 6 del är det närmare bestämt Luftvärnets Stridsskola (LvSS) som planerar och genomför övningen. Vi ser övning ELITE som en oerhört bra slutövning för våra elever, säger chefen för LvSS, överstelöjtnant Catarina Niklasson Schöön. Att öva i en internationell miljö kommer förhoppningsvis att ge våra elever många nya värdefulla erfarenheter. De elever som utbildas på LvSS är 18 kadetter på officersprogrammet och åtta löjtnanter på taktisk utbildning, varav två kommer från 1 Nordic Battle group Lettland respektive Litauen. Eleverna på taktisk utbildning kommer att bemanna olika befattningar i bataljonsstaben, medan kadetterna på officersprogrammet bemannar luftvärnsmaterielen som består av tre Rb 70-troppar, två PS 90-stationer och en UndE 23. Planeringsansvarig för Sveriges deltagande i ELITE är utbildningschefen vid LvSS, mj Joachim Bergqvist. Det har varit en ganska lång process med tre planeringskonferenser i Köln. För att genomföra en övning utomlands krävs en hel del diplomati och ifyllande av diverse dokument och formulär. Nu är dock planeringen i sitt slutskede och vi ser alla fram emot att få genomföra övningen i Tyskland, säger Joachim Bergqvist. LvSS ber att få återkomma med en mer utförlig artikel när övning ELITE är genomförd. 12 Artilleri & Luftvärn
C LvSS övlt Catarina Niklasson Schöön tillsammans med Petra Simmes, Director International Agreements, efter att MOU mellan Sverige och Tyskland är överenskommet. Artilleri & Luftvärn 13
Torbjörn Larsson Afghanistan nästa för Artilleriregementet Artilleriregementet kommer att genomföra sin första internationella mission med start i höst. Destinationen för artilleristerna är Afghanistan medan Luftvärnsregementet rustar för att genomföra den sextonde missionen i Kosovo. För att koppla utbildningsregementen tydligare till internationella insatser har Luftvärnsregementet och Artilleriregementet ett huvudansvar för rekrytering till två missioner. Artilleriregementet leder FS 14 till Afghanistan och Luftvärnsregementet KS 16 till Kosovo, berättar Torbjörn Larsson, chef för Artilleriregementet i Boden. I och med talibanernas fall 2001 skapades en överenskommelse mellan de inflytelserikaste grupperna i Afghanistan. Överenskommelsen benämns Bonn-avtalet och reglerade bland annat tillsättandet av en interimsregering och en tidsplan för fortsatt normalisering vilket avslutades med parlamentsval 2005. I samband med Bonn-avtalet antog FN ett antal resolutioner för att stödja Afghanistans återuppbyggnad. Sverige var tidigt med i den afghanistanska missionen som leds av FN. FN:s mandat att genomföra och övervaka ett antal resolutioner har The International Security Assistance Force (ISAF). 40 000 man Inledningsvis var styrkan FN-ledd och verkade i Kabul-området. Efter hand har ISAF utökat sitt operationsområde och operationen har blivit NATO-ledd. Sedan 2006 verkar styrkan i hela Afghanistan och uppgår nu nästan till 40 medverkande nationer och 40 000 man. ISAF är i landet på inbjudan av Afghanistans folkvalda regering för att stödja dem i deras strävan att skapa och bibehålla en säker omgivning och återbyggnad av landet. Det omfattar såväl fysisk infrastruktur som hållbara demokratiska strukturer. Högkvarteret för ISAF ligger i Kabul och samarbetar med den inhemska regeringen samt United Nations Assistance Mission in Afghanistan (UNAMA). ISAF delas in i fem Regional Commands (RC) varav Capitol omfattar Kabul, de övriga benämns North, East, South och West. Inom RC är ett antal Provincial Reconstruction Team (PRT) avdelade. Totalt finns cirka 25 stycken. Ett PRT har ett eller flera provinser att verka i. Provins kan närmast jämföras med län och är den administrativa nivån under Gouverment of Afghanistan (GoA). 14 Artilleri & Luftvärn
Sverige svarar sedan 2005 som lead nation inom PRT Mazar-e Sharif (PRT MeS). Enheten är multinationell och består av ungefär 400 man varav drygt 300 svenskar. PRT MeS är en av fem PRT inom RC North. Tyskland svarar för två och Norge respektive Ungern för var sin. PRT MeS har som enda nation fler än 1-2 provinser. Enheten verkar inom fyra provinser där vardera provins motsvarar ytan av hela Kosovo. För att vara närvarande i alla provinser har vi ett Provincial Office (PO) med ett tiotal man i provinshuvudstaden utom i den provins där PRT MeS camp Northen Light är grupperad. I den provinsen svarar staben även för PO funktionen, förklarar Torbjörn Larsson som kommer att leda Artillerregementets mission på plats. Camp Northern Light På Camp Northen Light finns staben grupperad tillsammans med stab- och trosskompaniet samt National Support Element (NSE). I alla provinser verkar två eller flera Military Observation Team (MOT). PO och MOT skall över tiden samverka med provins- och distriktsadministrationen och de delar av polisen och armén som finns där. Arbetet bygger på att stödja afghanerna att skapa den säkerhet som behövs så att samhället kan återuppbyggas med stöd av hjälp- och biståndsorganisationer. PRT har civila rådgivare inom politik, bistånd och civil polisverksamhet så att ett kompetent stöd och samverkan kan ges inom ett brett register. Överste Torbjörn Larsson i samtal med några fi nska kollegor i samband med en av fl era rek-resor till det aktuella operationsomrmådet i norra Afghanistan. Artilleri & Luftvärn 15
Sverige har även stabsmedlemmar i RC North samt ISAF HQ, en National Intelligence Cell (NIC) i Kabul samt lärare på Afghanistans Militärakademi. Utöver detta finns även officerare i Operational Mentoring and Liasion Team (OMLT) som stödjer utbildningen av den afghanska militären. Mycket återstår att lösa Afghanistan är ett av de snabbast växande länderna i regionen. Antalet elever i skolorna har mer än sjudubblats och inte minst har kvinnorna fått börja studera igen. Många stora infrastrukturprojekt har startat, t ex utbyggnad av vägnät och elenergi. Afghanerna har genomfört fria val och administrationen inom flertalet områden har börjat kunna samordna och leda sina funktioner. Polis och militär har reformerats men reformeringen av rättväsendet håller inte samma tempo. Afghanistan har många utmaningar kvar och behov av stöd under mycket lång tid. Säkerheten är en nyckel till framgång och läget varierar över hela landet. Det är allt från islamska fundamentalistiska grupperingar, brottslighet, korruption till politiska motsättningar som motverkar den positiva utvecklingen. Den afghanska presidenten Hamid Karzai har vid ett flertal tillfällen tydliggjort behovet av det stöd som Afghanistan får är en förutsättning för en positiv utveckling och att stödet behövs under en lång tid, säger Torbjörn Larsson. Antalet länder som stödjer Afghanistan ökar och trots inhemska protester i ett flertal länder står politikerna fast vid sitt stöd. FS 14 Artilleriregementet svarar för rekryteringsstöd till FS 14. Förbandet rycker in för utbildning med huvuddelen i augusti till Internationella utbildningsenheten vid Livgardet. Rotation kommer att ske med FS 13 i november för att därefter vara insatt till mitten på maj-09. Rekryteringen har gått mycket bra med gott stöd av I 19 och övriga enheter inom Försvarsmakten. Totalt kommer drygt 30 artilleriofficerare att ingå i FS 14 och många soldater i övrigt med artilleribakgrund. Utbildningen är väl planerad och resurser att genomföra den är avdelade. Sammantaget bedöms förbandet få goda förutsättningar att lösa sin uppgift och såväl utbildningen som erfarenheten av insatsen kommer att vara mycket värdefull för Artilleriregementens utveckling av haubitsbataljon 2011, konstaterar Torbjörn Larsson. FAKTA ISAF har ett fl ertal artilleri- och artilleriradarförband insatta. De nyttjas i huvudsak i de södra och östra delarna av landet. Exempel på förband är bandgående15,5 cm Panzerhaubitze 2000 från Holland, 15,5 cm M 777 från Kanada samt artillerlokaliseringsradar, ARTHUR, från Danmark. 16 Artilleri & Luftvärn
Mats Rostadius Artillerisensorer behövs de? Artilleriets sensorer har haft betydande svårigheter göra sig gällande de senaste åren. Det största problemet har varit att kunna ge förväntad effekt när den egna tillhörigheten inte har varit självklar. Om artilleriet överhuvudtaget skall ha egna sensorer, vilken förmåga vill vi egentligen att dessa sensorer skall ha? Och om de skall vara artillerister, inom vilken ram skall de då verka i? Vad vill vi uppnå? Till exempel lyder 93. Artillerilokaliseringsradarkompaniet idag under chefen för Armétaktiska Kommandot (ATK) nu när fältartilleriregementet AR 9 lades ned vid försvarsbeslutet 2004. Med vilken kompetens kan ATK leda ett så pass kvalificerat artillerisensorförband? Behoven är skriande Frågorna är många men om vi ser till dagens internationella trender så råder det inga tvivel om att det finns ett skriande behov av artillerisensorer. Om man först tittar på de senaste årens teknikutveckling av artilleriammunition så kommer artilleriet i framtiden inte bara att vara ett yttäckande bekämpningsverktyg. I och med BONUS och Excaliburs införande kommer artilleriet även ha förmåga att slå ut punktmål med mycket hög precision. Detta ställer självklart krav på att det finns sensorer med tekniskt kvalificerad materiel som klarar av att göra måluttag med tillräckligt hög noggrannhet. Vad har vi då i dagsläget för sensorer som kan göra ett relevant måluttag och sedan leda artillerield? Ja, artillerilokaliseringsradarns, ARTHUR, förmåga att lokalisera fientliga artilleripjäser, granatkastare och raketpjäser är känd men precisionen på måluttaget är inte tillräcklig för att kunna skjuta precisionsammunition. Eldledningsförmågan hos ARTHUR inrymmer inte verkanseld, endast kontrollskjutningar. Sedan har vi eldledare i olika typer av jägar-, manöver- och bekämpningsförband. Vi skall inte heller glömma bort den vanlige soldaten, eldobservatören, som har förmågan att vidareförmedla målinformation som möjliggör bekämpning med artilleri. Ingen av dessa har fram till dags datum förmåga till precisionsbekämpning och jag bedömer inte heller att samtliga automatiskt kommer att få den. Skälet till detta är naturligtvis den kostsamma utvecklingen och anskaffningen av kvalificerad materiel. Här kommer vi nog att inse att vissa sensorer Major Mats Rostadius är chef för Sensoravdelningen vid Artilleriets Stridsskola. Artilleri & Luftvärn 17
kommer att vara betydligt mer kvalificerade än andra. Indelning kan ske i två grupper: Kvalificerade eldledare, som med högteknologisk utrustning har förmåga att genomföra precisionsbekämpning. Vanliga eldledare, som innehar utrustning som medger förmedling av målinformation för bekämpning av ytmål. Flygledning Eldledningstjänsten har också utvecklats från att tidigare endast kunnat leda eld från artilleri och granatkastare till att nu även kunna leda in eld från attackflygplan. Detta sker genom att eldledningsgruppen tillförts en så kalllad Forward Air Controller (FAC), en officer med speciell flygledningsutbildning, samt att gruppen fått tilläggsutbildning i att biträda denne i sitt arbete. Eldledningsgruppen kallas då enligt det engelska begreppet Tactical Air Control Party (TACP) och kommer att falla in under begreppet kvalificerade eldledare i och med behovet av kvalifi cerad materiel såsom eldlednings- och observationsinstrument (EOI), laserbelysare, IR-pek, mörkerutrustning (NVG), radio med modem för satellitkommunikation, videolänk till fl ygplanet för bildöverföring i realtid mm. Tittar man sedan på metodutvecklingen så har artilleriet nu påbörjat denna tack vare försvarsmaktens ominriktning där hela insatsorganisationen skall kunna verka inom hela konfl iktskalan och inte som förut endast vid den högsta konfliktnivån, d v s krig. I framtiden skall eldledningsgruppen exempelvis kunna skjuta artilleri med graderad verkan. Att uppnå önskad effekt, exempelvis att motståndaren/ parten tvingas upphöra med sin verksamhet, kan i vissa stycken vara mer komplicerat än att försätta fienden ur stridbart skick genom nedkämpning ur ett artilleristiskt perspektiv. Artillerisensorernas tillhörighet Hur skall då artillerisensorer ledas? Traditionellt sett har haubitsbataljonernas eldledningsplutoner/eldledningsgrupper underställts någon infanteri- eller mek/ pansarbataljon så fort man kunnat och skälet till detta är att artilleribataljonen aldrig haft några egna stridsuppgifter. Med det resonemanget skulle vi kunna låta underrättelse- och mekaniserade 18 Artilleri & Luftvärn
förband ta hand om dessa sensorer. Men med de erfarenheter vi har idag om artilleriets utnyttjande internationellt, vet vi att även svenskt artilleri kommer att tvingas agera självständigt med egna uppgifter. Har vi då inga sensorer kommer vi aldrig att lyckas fylla ut den nya kostymen som de nya uppgifterna innebär eftersom hela kedjan (sensorer-ledning-verkansplattform) måste finnas och dessutom fungera. Att koppla ihop ett artillerilokaliseringsradarförband med ett pjäsförband i en speciell uppgift ger möjligheten att uppnå en snabb länk (Sensor to shooter) och omedelbart respondera genom moteld av det egna pjäsförbandet. Sensorledning på entreprenad? Artilleriets problem idag är att vi inte övar hela artillerisystemet på våra större övningar. Det duger inte att ideligen öva delsystem när det är artillerisystemets totala ansträngningar, system av system, som levererar effekt i målterrängen. Detta har under senare år fått en negativ effekt på sensorkompetensen i allmänhet och vår artilleriförmåga i synnerhet. Enligt min mening kan vi omöjligen göra rätt när vi prioriterar rörelse för våra skjutande förband i ett läge där vi inte kan en av artilleriets grundstenar; att uppnå ett säkert eldtekniskt underlag. Förmågan att dra erfarenheter av tidigare skjutningar för att kunna skjuta rättliggande eld vid nästkommande skjutning är något som skall vara signifikativt för artilleriförband och något som samtliga delsystem inom artilleriet måste samträna. Lägger man ut sina sensorer på entreprenad, d v s att både förbands- och funktionsledning av sensorerna ej görs inom artilleribataljonen, lär vi oss heller aldrig att fungera som ett system. Artilleriets totala effekt mäts i vad vi presterar i målterrängen och inte hur många omgrupperingar (oavsett enhetstyp) vi klarar av inom bataljonens grupperingsområde. Det är med stor glädje jag kan konstatera att artilleribataljonen gjorde ett bra resultat under den lokala slutövningen i norr där man visade att det går att samordna eld och rörelse utan att göra avkall på ett säkert eldtekniskt underlag. Det skall dock understrykas att man inte direkt har varit glasklar vid användningen av våra sensorsystem tidigare under övningsserien, vilket gjort att behovet och därmed också tillhörigheten för artillerisensorerna ifrågasätts. Under CC-07 i söder, där artilleriet endast var spelat, upplevde den indirekta bekämpningen och sensorerna en ny vår. Eftersom inga skarpa artillerigranater avlossades använde man stridsträningsanläggningen (STA) och dess simuleringar för att ge utslag av artillerield. Följden blev att de stridande förbanden direkt fick enheter utslagna om de hamnade i artillerielden. Med STA:s hjälp har pansarbröderna nu förstått behovet av indirekt bekämpning och att utnyttjandet av denna dramatiskt förbättrar oddsen i striden. Dessutom har man insett betydelsen av att ha kompetenta sensorer. På slutet av övningen prioriterades det att positionera sina eldledningsgrupper och låta dessa göra grovjobbet med hjälp av den indirekta elden. Frågan är bara om artilleriet självt har gjort samma iakttagelse och om vi är beredda att lyfta fram våra sensorer för att få ett helt artillerisystem. Artilleri & Luftvärn 19
Börje Nyquist Precision Guided Kit komplement till Excalibur Börje Nyquist är före detta Artilleriofficer vid A9 och Artillericentrum och numera produktchef för Intelligent Ammunition vid BAE Systems Bofors AB. Allt oftare diskuteras eldrörsförbandedns oförmåga att få tillräcklig precision på längre skjutavstånd. Bristen brukar framhållas som huvudorsaken till artilleriets minskade efterfrågan. Särskilt kritiskt anses detta vara i komplexa operationer, främst där det fi nns risk för oönskade sidoeffekter som t.ex. skador på omgivning eller oskyldiga civila. Vad som är fakta och vad som är politiska yttranden överlämnar jag till den enskilde läsaren att bedöma och jag är heller inte säker på att det verkligen existerar ett minskat behov av indirekt eldunderstöd eller ren indirekt bekämpning. Det är i alla fall inte det budskap man får när man tar del av britters eller amerikaners vardag i Irak. Hur som helst kan det inte förnekas att artilleriet såväl som granatkastarförband dras med spridningsproblem. Orsaken till problemen är väl kända i artillerikretsar så det finns ingen anledning att ta upp dessa i detta forum. Däremot finns all anledning att resonera runt tänkbara lösningar. Alltså; grundproblematiken är att vi inte träffar där vi avser. För enkelhetens skull bortser vi från rena måluttagningsfel (vilka i sanningens namn inte är försumbara, i varje fall inte detta sammanhang). För att kompensera för alla kända och uppmätta inflytelser inför vi korrektioner som hanteras i samband med den initiala banberäkningen. De okända inflytelserna kan vi i normalfall inte göra något åt utan dessa upptäcks normalt sett som ett felläge i förhållande till det reella målläget. Normalfallet är att elden då flyttas och man kan övergå till det som var grundsyftet, att avge eld för effekt. Men redan i detta skede har vi sannolikt åstadkommit skada på fel ställe. Räknar man dessutom in okontrollerbara splitterbilder från främst konventionella spränggranater och förkortade stridsavstånd i bebyggt område har situationen komplicerats ytterligare. Det mest rationella i detta läge vore naturligtvis att byta teknik till att inte förberäkna mer än nödvändigt utan i stället styra in projektilen mot det avsedda målet genom att projektilen själv bestämmer sin position i banan och därefter korrigerar sig in mot den ideala banan. Detta är vad som händer med Excalibur och systemet ger givetvis ytterligt bra precision. Nackdelen är att det behövs en speciell granat som aldrig kommer att kunna betraktas som mängdammunition även om den väl fyller ett stort behov och med säkerhet 20 Artilleri & Luftvärn
kommer att införas för specifika bekämpnings uppgifter. Det man således behöver göra något åt är mängdammunitionen främst spränggranater och möjligen på långa skjutavstånd olika typer av cargogranater. Idén är att utnyttja befintliga granater och skruva på ett spridningsreducerande kit i form av ett speciellt tändrör med utfällbara bromsar. I sin enklaste form består bromsen av en avskjuten nos eller tvärs längdaxeln utfällbara metallplan. Resultatet blir naturligtvis en förändring av Cd-talet med inbromsning som effekt. Denna typ av lösning brukar kalllas 1-D corrector eftersom den korrigerar i en dimension. 1-D correctorerna tar hand om spridningen i längd som i normalfallet är den största. Eftersom lösningen bygger på en fix bromseffekt måste man bestämma när bromsen skall utlösas. Detta bestäms med hjälp av GPS eller med hjälp av en radar. Båda lösningarna ger hastigheten i banan och i och med detta kan även bromstillfälle bestämmas. Skillnaden är att radarlösningen förutsätter markommunikation medan GPS-lösningen endast behöver ha GPS-täckning. Bofors demonstrerade att det var möjligt att kommunicera med ett tändrör i banan i det s.k. Bromsaprojektet 1994. Projektet lades sedan på is till förmån för banstyrd ammunition. Hur som helst har intresset för denna typ av projekt ökat. Orsaken är ökade krav på precision men även en önskan att utnyttja den stora mängd standardammunition som finns i världens lador. Det senare ställer förstås krav på en kostnadseffektiv lösning, där kostnadseffektiv i detta sammanhang skall läsas som billig. I USA har projektet Precision Guided Kit (PGK) presenterats som ett komplement till Excalibur. Projektet var ifrån början känt som CCF d.v.s. Course Correcting Fuze. PGK är en 2 D corrector. Den tar alltså hand om spridning i såväl längd som sida, Bofors deltar i ett av de två konsortier som tävlar om ett utvecklingskontrakt. PGK är en GPS-stöttad lösning med samverkande bromssystem för spridningsreducering i sida och längd. Precis som i 1-D fallet beräknas när de olika bromsarna skall utlösas. I en av lösningarna finns dessutom dubbla längdbromsar. Den första av dessa kallas Vernierbroms. Denna utlöses snarast när utgångshastigheten bestämts och korrigerar för V 0 fel. Sidospridningen minskas med utfällbara spinnreducerande fenor. Skillnad mellan 1-D och 2-D correktorer. Artilleri & Luftvärn 21
Dessa minskar projektilens rotationshastighet och därmed avdriften. Fenorna fälls ut när projektilens sidposition bestämts. Slutligen fälls huvudbromsen ut. Denna består av två metallplan som skjut ut vinkelrätt mot längdaxeln. Huvudbromsen korrigerar för okända inflytelser i längs. För att det skall fi nnas manöverutrymme utgångsriktas projektilen bortom och höger om målet. Det är ingen tvekan om att tekniken är gångbar och proven har visat att det är möjligt att komma ner på CEP på mindre än 30 m på ett skjutavstånd av 15 km. Fortfarande måste man dock hålla i minnet att systemet inte kan ersätta banstyrd ammunition då denna är okänslig för störningar på alla skjutavstånd medan PGK lösningar enbart kan minska den spridning som ökar med avståndet. PGK anses därför vara ett bra alternativ för att kunna utnyttja spränggranater och få ökad effekt och kontrollerbara säkerhetsavstånd. Prisbilden kan dock komma att bli intressant då de granater som skall korrigeras har ett förhållandevis lågt pris och därför inte tål dyra rörlösningar. Detta måste då förstås sättas i relation till den ökade effekt man borde uppnå med färre granater. Avslutningsvis kan man alltså konstatera att PGK inte är den fattiges styrda ammunition främst därför att den inte är styrd överhuvudtaget 2: 2-D Corrector.. 22 Artilleri & Luftvärn
M00342 För Sveriges jägare sedan 1975. Nu levererar Aimpoint rödpunktsiktet CS till Försvarsmakten. www.aimpoint.com info@aimpoint.se Artilleri & Luftvärn 23
Claës Sederholm Artilleriets historiekommitté I svensk krigshistoria har artilleriets insatser tidigare behandlats ofullständigt. Generalstabens krigshistoriska avdelning insåg detta i samband med utarbetandet av verket Sveriges krig 1611-1632 (1936 1939) och till detta verk utarbetades därför ett bilageband (utgivet i slutet av 1938) av Theodor Jakobsson, en framstående kännare av främst äldre vapen, överstelöjtnant och styresman för Armémuseum. Bandet behandlade främst beväpning och vapentekniska faktorer från äldre Vasatid t o m Gustav II Adolfs tid. Artilleriets insatser i krigen under berörd tid behandlades däremot inte. Delar av artilleriets historia har behandlats av bl a generalerna Lennart Lilliehöök och Ludvig Hammarskiöld (i Artilleri Tidskrift angående Gustav II Adolfs och Karl XII-tider) och av överstelöjtnant Axel Mollstadius angående Smålandsartilleriet under äldre tider (publicerat i Kamratföreningen Smålandsartilleristers årsböcker). I samband med 150- och 200-årsjubileerna av tillkomsten av Svea, Göta, Wendes och Finska artilleriregementena har jubileumsböcker utgivits; Artilleriet förr och nu (utgiven 1944, tiden 1794 1944, redaktör Ivan Thorson) och Det svenska artilleriet 1794 1994 (utgiven 1994, redaktör Jan Anshelm). Något samlat artillerihistoriskt verk från medeltiden till ca år 1800 fanns således inte. Jonas Hedberg, som redan 1945 utgivit Blad ur Norrlandsartilleriets historia och 1964 gav ut Kungl Finska Artilleriregementet ville avhjälpa denna brist, uppmuntrad av bl a Ludvig Hammarskiöld. År 1975 utgav han efter omfattande forskning Kungl Artilleriet. Medeltid och äldre Vasatid samt arbetade därefter på verk om Carl X Gustafs tid parallellt med att Militärhistoriska avdelningen var sysselsatt med Carl X Gustafs krig (Jonas Hedberg arbetade en tid på denna avdelning). Då han bedömde att han själv ensam under sin livstid inte skulle mäkta med en artillerihistoria omfattande fram till cirka år 1800, bildade han 1978 Artilleriets Historiekommitté. Jonas Hedberg själv och kommittén (nedan benämnd K) har därefter utgivit följande verk om artilleriet från medeltiden till omkring år 1800: I Kungl Artilleriet. Medeltid och äldre Vasatid (1975, förf J Hedberg). 24 Artilleri & Luftvärn
II Kungl Artilleriet. Yngre Vasatiden (1985, förf K, red J Hedberg). III Kungl Artilleriet. Carl X Gustafs tid (1993, förf J Hedberg). IV Kungl Artilleriet. Karl XI och Karl XII tid (1993, förf K, red Hans Ulfhielm). V Kungl Artilleriet. Frihetstiden och Gustav III tid (1994, förf K, red Sten Claëson). Därtill har kommittén utgivit ett antal specialarbeten: VI Kungl Artilleriet. Det ridande artilleriet (1987, förf K, red J Hedberg). VII Kungl Artilleriet. Svenska artilleriet i Pommern 1720 1815 (1997, förf K, red Sten Claëson). VIII Kungl Artilleriet. Svenska artilleriprofi ler under fyra sekel (1999, förf K, red Hans Ulfhielm och Eric Granefelt). IX Kungl Artilleriet. Svenska artilleriet i Östersjöprovinserna (2005, förf K, red Hans Ulfhielm och Eric Granefelt). Under arbete är en bok med arbetsnamnet Svensk artilleriutveckling under 1800- och 1900-talet(bedömningsvis kommitténs sista arbete, red Eric Granefelt). Jubileumsböckerna 1944 och 1994 bedöms inte ha samma detaljeringsgrad som kommitténs tidigare böcker och den enorma tekniska utvecklingen, i synnerhet under de allra senaste decennierna vilka knappast kommit med i jubileumsboken 1994 är värda att särskilt beakta. Artilleriinspektörerna och efter detta ämbetes avskaffande cheferna för Artilleriregementet har välvilligt åtagit sig att fungera som ordförande för denna kommitté. Det har inte inneburit aktiv medverkan i forsknings- och författarverksamheten. I stället har ordförandena stöttat kommittén i flera avseenden, bl a för att skaffa sponsorer för tryckning och bindning av böckerna. Redaktörerna har nämnts ovan. Ordförande i arbetsutskottet har varit Jonas Hedberg, Sten Claëson och, fr o m arbetet med pågående verk, Claës Sederholm. Förläggare för alla böcker har varit Militärhistoriska förlaget (Carl-Axel Wangel). Särskilt bör, för omfattande arbete, utöver Jonas Hedberg. omnämnas Hans Ulfhielm, Gunnar Grenander och Sten Claëson. Med pågående verk arbetar Kjell Forssmark, Stig A Fransson, Björn Grandien, Eric Granefelt och Claës Sederholm. I sammanträden utan ansvar för författande deltar även Sten Claëson. Boken om Artilleriet i Östersjöprovinserna som utkom i början av 2006 har berömmande recenserats av Fil Lic Jan von Konow i senaste numret av Kunglig Krigsvetenskapsakademins tidskrift. Där upptas även Jonas Hedbergs utomordentligt stora insats som krigs- och artillerihistoriker, högt uppskattad i Finland, men anger von Konow inte alls visad samma uppskattning i Sverige. Hedbergs verk om medeltiden och äldre Vasatiden mottogs i svenska akademiska kretsar till en början tämligen svalt intill dess att den finlandssvenske professorn Jarl Gallén skrivit ett starkt berömmande utlåtande och boken mottagits mycket positivt i Finland. Gallén var därefter vetenskaplig granskare av verken t o m Karl XI- och Karl XII-delen. Detta och de akademiska graderna i historia för några av kommittémedlemmarna har bidragit till att verken fått god prestige inom den akademiska världen. Nedanstående har varit mest aktiva i kommittén. Medverkan i olika böcker markeras med romersk siffra, ovan använd för besiffring av böckerna. Öv Lars Bratt, V, VII, VIII och IX, Öv, Fil Dr Sten Claëson, II, IV, V, VII, VIII och IX, Öv 1 Gunnar Grenander, IV och V (avliden), Övlt, Fil Mag Eric Granefelt, VIII och IX, Öv Sven Holmberg, IV, V, VII och VIII (avliden), Övlt, Fil Mag Oskar Johansson, IV (avliden), Öv Carl Reuterswärd, V och VII (avliden), Övlt Claës Sederholm, II, IV, VII, VIII och IX, Övlt Lennart Strömblad, IV och V (avliden), Öv 1 Hans Ulfhielm, IV, V, VII, VIII och IX, Öv 1 Bengt Bruzewitz, II (avliden), Öv Bengt Colliander, VI (avliden), Övlt Björn Grandien, VIII och IX, Övlt Jonas Hedberg, I, II, III och VI, Öv 1 Nils Holmstedt, II (avliden), Öv Leif Mårtensson, VII, Mj Sven Scheutz, VII, Fil Lic Leif Skantze, VI (avliden), Övlt Sven-Jonas Törnblom, II (avliden). Artilleri & Luftvärn 25