Författare: Agnes Vesterlund Det Linda inte tänker på eller vet är att hon just nu sitter bredvid Wilma. Wilma kommer att bli Lindas absolut bästa vän. Det är precis samma sak med Wilma, bara det att hon inte heller tänker på det. Fast vad ska man tänka när man sitter och gömmer sig och samtidigt om man hör att det är skottlossning 1 ½ meter ifrån en... Två dagar innan! Kvällen innan Wilma ska åka till Spanien så sitter hon och packar alla sina kläder när hon plötsligt kommer på att det blir enklare att åka iväg fort till flygplatsen om hon ha bestämt kläder dagen innan. Hon lägger fram ett par svarta långa byxor och en enkel marinblå t-shirt. När Wilma ska sova så funderar hon på varför hon valde just Spanien att ha semester i så hon gör en punktlista: Det är skönt Avkopplande värme
Det är alltid spännande att testa på olika grejer och jag har aldrig varit där. Hon kommer inte på så jättemycket men hon tyckte att det verkade spännande. Nästa morgon hos Linda. Linda vaknar av sin ringande väckarklocka kl03:45 som vanligt. Hon sätter inte på sig sina arbetskläder direkt för hon vill inte att de ska bli smutsiga när hon äter frukost. Till frukost äter hon två salamimackor och dricker ett glas mjölk. Efter frukosten så klär hon på sig, hon tycker att hon är så fin i hennes arbetskläder. Hennes arbetskläder är en vit skjorta, en marinblå kavaj som hon ska ha över skjortan, och ett par marinblå byxor. Hon tycker att hennes arbetskläder passar hennes mellanlånga mörkbruna hår och hennes smala kropp. Hennes favoritfärg är marinblå så hon älskar färgen på arbetskläderna. I sin väska så packar hon ner sin mapp med massa viktiga papper som hon ska lämna till sin chef. I papperna står det att när nästa knäppa grej händer på flygplatsen så slutar Linda på jobbet där. Hon packar också ner mobil, plånbok och nycklar. Och sin värdefulla diamant som hon fick av sin farfar när han levde. Hon skyddar den hela tiden och ingen annan än hon får röra den! Men vad gör Wilma på bussen? Hon sitter och messar med sin kompis Anna om semestern i Spanien, medan hon lyssnar på musik. Just nu så lyssnar hon på topplistan på spotify. Låten som är på nu är Heroes med Måns Zelmerlöw. Nu ropar busschauffören ut i högtalarna att det är 1 ½ km kvar till Arlanda. Då skrev Wilma det till Anna och de skriver att de ses efter resan. När de är framme så passar Wilma på att klaga på det han sa om 1 ½ km kvar till Arlanda, för hon fick ont i öronen. Busschauffören skruvade ner volymen medan han såg lite rädd ut. Nu så är Linda äntligen nöjd med allting som hon ska ha med... Hon går ut ur huset, låser ytterdörren och börjar gå mot bussen. När hon kliver på bussen så tar hon fram sitt röda busskort och lägger det mot den där klickgrejen.
Efter det så går hon och sätter sig på sätet längst bak till höger i bussen. Det var blåa säten med små röda och gröna krumelurer på. Hon sätter på musik på spotify, topplistan. Just nu så spelas jag är fri med Jon Henrik Fjällgren. Hon ser skolor, hotell, parker, hus, dagis. Hon får den här märkliga, varma mysiga känslan när hon ser alla små barn leka. Som små lamm som studsar fram på en äng. Efter en stund säger busschauffören: -Nästa station Arlanda. När bussen stannar vid Arlanda så går Linda av. Linda går in på Arlanda. Där går hon sen in mot handelsområdet. Lite närmare Stockholms stad så händer det något på Lilla gatan 25 Kim vaknar av att det känns som att han har fått ett slag i huvudet. Det gör faktiskt väldigt ont. Han ser att han är hemma så han tänker att han kanske har rullat in i väggen medans han sov. Efter en stund så sätter han sig upp i sängen. Han hör ett svagt surr från hans kudde. Innan han lyfter på kudden så tittar han på klockan. Klockan är 06.54, så då vet han att hans alarm har varit på ett tag. Han lyfter på kudden och ser att hans alarm har varit på i 19 minuter. Han skyndar sig upp ur sängen. Samtidigt hos Wilma! Wilma går in och lämnar av sin väska och hon som jobbar där får läsa av biljetten och passet. - 19 år, okej, säger kassörskan. - Ja, säger hon väldigt lågt. - Kommer det fler? frågar kassörskan. - Nej det är bara jag, svarar Wilma artigt. - Okej, det blir rate 7 kl15:15, säger då kassörskan. Ha en trevlig resa. - Detsamma! Säger Wilma. Wilma går mot det stället där man kommer in med handbagaget. Det är ett svart rullband som bagaget åker på. Medan Wilmas handbagage åker på rullbandet och de ska titta vad hon har med sig så går Wilma igenom en grå stor rektangel. Den känner av metall och sånt så hon inte ska ha några vapen med sig in. Den pep.
Sen testade hon utan skärpet, då funkade det. Men vad håller Kim på med? Han äter en macka med smör och banan på och dricker ett glas mjölk. Sen borstar han tänderna och tar på sig sina arbetskläder. Och på några minuter så är han i bilen påväg mot polisstationen. Det hade inte hänt någonting spännande på polisstationen. Men helt plötsligt kommer en ny tjej in. Hon har långt brunt hår, som är uppsatt i en tofs. Hon är väldigt söt i sina arbetskläder, som passar perfekt ihop med hennes leende, tycker Kim. Den söta tjejen går mot chefens kontor. Efter en stund så ropar chefen i högtalarna: - Det har kommit en ny tjej till våran polisstation. Jag vill att Kim visar henne runt och och visar lite vad vi har gjort och så! Uppfattat? -Ja chefen! svarar Kim. Den söta tjejen kommer ut från chefens kontor igen. Det visar sig att hon heter Isabelle. Kim visar henne alla polisbilar och vad alla knappar står för. När de är nära så passar Kim på att visa Isabelle spårhundarna. Då passar han på att berätta lite: -I Sverige så finns det lite över 400 polishundar alltså spårhundar och lika många hundförare. -Vad kul, sa Isabelle. Jag har alltid funderat på att bli hundförare. -Du kan få en punktlista på vad som hundarna gör och så om du vill läsa på lite eller bara är nyfiken. -Ja tack gärna! svarar Isabelle. -Då kan du få följa med till mitt kontor en liten stund så ska jag skriva ut det till dig, säger Kim glatt. -Okej! Kim skriver ut papperna och visar dem för Isabelle: Letar efter personer som har försvunnit Letar efter tappade, gömda och stulna föremål Undersöker brottsplatser Övervakar och patrullerar, t.ex. vid demonstrationer Letar efter narkotika, vapen, sprängämnen, brännbara vätskor, kroppsvätskor och döda kroppar.
Sen fick hon ta på sig skärpet igen och går in till handelsområdet. Till höger ser hon en liten bar där man kan köpa muffins eller kaffe eller vad man nu vill ha. Och till vänster om sig ser hon toaletter. Hon sätter sig och tar ett wienerbröd och ett glas hallonsaft. Wienerbrödet smakade lite konstigt tycker hon. Hon gick och frågade dem som jobbar där: Den här smaken av wienerbröd har jag aldrig känt, vilken är smaken? Det är en ny smak, blåbär, fast om du inte gillar den så kan du få en ny originalbulle, säger hon som jobbar där. Nej den var jättegod, jag bara undrade, svarade Wilma. Hon äter upp wienerbrödet, dricker upp hallonsaften och går ut i korridoren igen. Hon fortsätter ut i korridoren hon går mot affären där man kan köpa lite vad som helst. Nu ser hon en mobiltillbehörsaffär till höger. Hon går in och tittar på mobiler, mobilskal, ipads och massa andra grejer. Sen fortsätter hon gå i korridoren, hon gå in i affären där man kan köpa lite vad som helst. Hon tittade på många grejer t.ex. parfymer, godis och gosedjur. Hon köpte en stor mentos och en liten röd tjur. Samtidigt som Linda snart ska börja jobba När hon är inne på handelsplatsen så ser hon en stor blå gosetjur som ligger på golvet, hon tar upp den och sätter upp den på hyllan igen. Hon går och byter av Kicki i kassan. Den första kunden hon får har guldblont lockigt hår. Innan... Helt plötsligt så hör de tre skott på rad, skrik och poliser kommer in. Kunden och Linda gömmer sig bakom disken. De hör ett skott och en man bakom dem skriker... Hos Kim och vidare... Helt plötsligt när Isabelle har läst igenom punktlistan och Kim tänker säga något så hör de ett tjut. Kim springer mot rummet där det piper. Det är inte brandvarnaren. Det är alarmet. Några har brutits sig in på Arlanda med pistol och gifter och polisen hade inte skickat en patrull idag än. När polisen kom in på Arlanda så hade de massa skydd och pistoler. Det var massa blod överallt det enda man kunde göra var att gömma sig och skjuta...
Helt plötsligt så stannar allting och Linda och Wilma ser en grön rök stiga. De ser också massa poliser som har skyddsmask och då vet de båda att det är ett gift! Sen slutar skotten helt. Allting slocknar i deras ögon. Där kommer Kim och sätter på dem varsin mask. Han bär ut dem till polisbilen. Han sitter med dem till sjukhuset. Under bilresan så vaknar Linda. Men inte Wilma... Kim säger åt Linda: -Ligg kvar. -Okej, svarar Linda. Efter en stund så frågar hon: -Vad har hänt. Hon ser Wilma ligga där utan att vakna. -Massa saker jag berättar mer sen, svarar Kim. Men om hon inte vaknar tills vi har kommit till sjukhuset... så kan vi nog inte rädda henne. När det är en halv meter kvar tills att ambulansen ska stanna. Så vaknar Wilma också. Kim säger åt henne att vara lugn och ligga kvar. Kim känner sig väldigt glad över att Wilma har vaknat. nu känns allting rätt så lugnt. Men han vet ju inte hur det gick med de andra som blev förgiftade eller skjutna. Han följer med in på sjukhuset. Han hjälper doktorerna att förstå samman hanget genom att berätta vad som har hänt. Wilma och Linda får ligga på samma avdelning, i samma rum. Kim satt hemma och tänkte på dem två flickorna. Dem som han räddade, som han inte vet namnen på. Men han känner sig nöjd och tänker hälsa på dem imorgon, för han vill verkligen träffa dem igen.
Nästa dag är Kim på väg till sjukhuset för att hälsa på Linda och Wilma. När han är framme så går han in på sjukhuset, men han vet ju inte vad dem heter så han kan inte fråga någon som jobbar där. Han går fram till en in personalen och frågar i alla fall: -Jag vill besöka två tjejer. De kom med polisen igår, efter att ha blivit förgiftade. -Ja just det, svarar sjuksköterskan med en ihågkommande min. Men vem är du? Varför vill du träffa dem? Och hur vet du? fortsätter hon samtidigt som son verkar väldigt fundersam. -Jag är Kim Johannson, svarar Kim. Jag är polis och kom hit igår med två förgiftade flickor. Nu undrar jag hur dem mår och om jag får träffa dem? -Ja absolut, svarar hon. Man hör och ser att hon är tacksamt lättad över svaret. Hon fortsätter: -Dem två flickorna mår bättre, men de ligger fortfarande kvar på akutavdelningen. Dem ska flyttas idag. Men akut-avdelningen 8. -Tack så mycket! säger Kim och fortsätter att gå. När han kommer till rummet så knackar han och sen så går han in. -Hej, säger han till Wilma. Han ser att Linda sover. -Hej, svarar Wilma. Vem är du? -Ja ni två kan kalla mig eran räddare, säger han medans han skrattar till lite. Wilma skrattar också. Men hon förstår inte riktigt. Hennes skratt blir mindre och mindre, sen så frågar hon: -Men varför då? -För att det var jag som tog er två från Arlanda igår, berättar han. -Tack så otroligt mycket, svarar hon då. -Ursäkta mig, men jag undrar vad du heter, frågar Kim.
-Jag heter Wilma, svarar Wilma. Nu så vaknar Linda också. Deras konversation, mellan Linda och Kim, blev faktiskt precis lika dan som Kim och Wilmas. Några dagar senare så går Wilma och Linda ut från sjukhuset tillsammans. De går och hälsar på hos polis stationen. Där träffade de Kim.