LAPPHYTTAN I NORBERGS BERGSLAG En medeltida plats för framställning av järn Rekonstruktionen av Lapphyttan, Nya Lapphyttan i Norberg. Foto Kenneth Sundh. Medeltida hyttplats Hela det öppna området på Lapphyttan har varit en hyttplats som använts för tillverkning av järn under 1100-, 1200-, 1300-talen. Invid bäcken finns ruinen av en masugn och på området finns ett tiotal andra lämningar efter färskning, smide, stall, bostadshus och upplagsplatser. Under 1970- och 80-talen genomfördes en stor arkeologisk undersökning av Lapphyttan. Hela området undersöktes och arkeologerna kunde se spåren av alla moment i arbetet med framställningen av järnet.
Vy från utgrävningen. Foto Ing-Marie Pettersson Jensen. Norberg i Bergslagen Norberg är Sveriges viktigaste järnbergslag och sannolikt den äldsta. Lapphyttan anlades under 1100-talet och hör till de allra äldsta hyttplatserna i Norberg. Totalt fanns under medeltiden ett hundratal hyttplatser, de flesta anlades under 1200- och 1300-talen. Många av hyttplatserna användes ända fram till 1800-talets mitt. En del av dessa hyttor låg inne i byarna och andra, som den här, i skogsmark. I Lapphyttans närmaste by, Olsbenning, fanns samtidigt ytterligare en hytta. Norbergs medeltida bergslag, som motsvarar Norbergs och Fagerstas kommuner idag, är bara en av ett tjugotal medeltida Bergslager inom den mellansvenska region som heter Bergslagen. Tekniksprång vid medeltidens början Under järnåldern och vikingatiden tillverkades järn småskaligt av sjö- och myrmalmer. Ungefär vid medeltidens början, under 1100- talet, började man framställa järn på ett nytt sätt i Bergslagen. Man började bryta malm ur fasta berget i gruvor och anlägga hyttor. Arbetsmetoder och tekniska processer blev mer avancerade än tidigare. Vattenhjulets kraft fick ersätta den mänskliga vid de luftpumpande bälgarna. Då kunde ugnarna drivas dygnet runt i veckovis. En ny kemisk-teknisk process för järntillverkning, masugnsprocessen kom att utvecklas. Den gav flytande tackjärn som krävde vidareförädling för att bli smidbart järn. Bergmalm från gruvor och masugnsprocessen med en kontinuerlig drift och utnyttjande av vattenkraft möjliggjorde en kraftig ökning av den mängd järn som kunde tillverkas. Man kan tala om ett tekniksprång. Järnet blir förbrukningsvara... Samtidigt med att tillverkningen av järn i en mycket större skala än tidigare kom igång, skedde en utveckling mot ett med komplext samhälle där järnet blev en viktig förbrukningsvara. Större mängder järn behövdes för att tillverka bättre redskap, mer avancerade vapen, rustningar och för att använda som byggnadselement i stenborgar och kyrkor.... som ger rikedom och makt Det järn som tillverkades i Bergslagens hyttor var inte avsett för hemmabruk utan för att säljas. Järnet kom att bli en del i ett nytt ekonomiskt system. Att skaffa sig kontroll över järnframställningen kunde ge rikedom och makt. Olika samhällsgrupper eftersträvade under århundradena den kontrollen. En för Bergslagen och Sverige unik grupp var självägande järnframställande bönder, som kom att kallas bergsmän. Kungamakten som representerade staten och frälset, som senare blev adeln, var två andra grupper. En del frälsepersoner bedrev också järnframställning. Bytesbrevet från 1303, det dokument där Norberg nämns för första gången, berättar om ett byte mellan kungen, Birger Magnusson, och hans marsk, Torgils Knutsson, som var en av Sveriges ledande frälsepersoner. Kungen byter till sig andelar i Norbergs gruvor och skaffar sig på så sätt ökad kontroll över den nya maktfaktorn järnet. Brevet är ett exempel på en tidig dragkamp om kontrollen över järnframställningen i Bergslagen. Bytesbrevet från 1303. Originalet finns I Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn. Foto: Karsten Bundgaard.
Hyttplats Karta: Atlas över Sveriges bergslag. Kartan över hyttplatsen gjordes under den arkeologiska utgrävningen. De olika anläggningarna och byggnadsresterna som man fann är markerade på kartan. Hyttplatsen var en industriliknande anläggning. Råvaran var malm och kol, slutprodukten osmundjärn. Vattenkraften från bäcken var nödvändig, bland fynden finns en sten som varit lager till vattenhjulets axel. Kolhus, malmlager, rostgrop, masugn och färskningshärdar berättar om kolets och malmen väg mellan hyttplatsens olika arbetsstationer. I järnboden fann arkeologerna osmundjärn, kvarlämnat eller bortglömt. Stallet berättar en historia om transporter av kol från intilliggande skogar, malm från gruvor i Norberg och långa resor längs Svartåns dalgång med färdigt järn i tunnor. Bostadshuset har också sin berättelse, där fann man rester av djurben, keramik, knivar, ringar och andra spår av de människor som verkade här. En del av platserna på kartan är utmärkta med skyltar. Bilder på skyltarna visar motsvarande byggnad eller anläggning på Lapphyttans rekonstruktion. Den heter Nya Lapphyttan och finns i Norberg.
Utgrävningen och fynden Grupp vid ny undersökning 2009. Foto: Bengt A Lundberg, Riksantikvarieämbetet. Att det har tillverkats järn på Lapphyttan har varit känt länge. Slaggen i marken talar sitt tydliga språk. Lapphyttan undersöktes arkeologiskt under åren 1978 1983. Mindre undersökningar har också gjorts under senare år. Från början var det en begränsad undersökning för att bestämma vad för slags järnframställning som pågått här och under vilka århundraden. Var det verkligen ruinen av en ålderdomlig masugn som fanns här? Undersökningen som gjordes kom att sammanfalla med nedläggningen av den sista gruvverksamheten och järnframställningen i Norberg. Den blev därför också ett arbetsmarknadsprojekt och kunde göras mycket mer omfattande än det från början var planerat. Hela den öppna platsen här undersöktes, och en komplett anläggning för framställning av järn, daterad till 1100-1200- och 1300-talen kunde undersökas. Svaret på frågan om ruinen var att den varit en masugn, ett svar som har väckt sensation i den vetenskapliga världen och som har skrivit om historien. Lagersten till vattenhjulets axel. Bultlåset till järnboden. Spik. Keramik.
Rekonstruktionen Nya Lapphyttan Vattenränna, masugn, kolskjul och smedjor på Nya Lapphyttan. Nya Lapphyttans masugn och vattenhjul. Nya Lapphyttan är en rekonstruktion av Lapphyttan. En medeltida arbetsplats som används i nutid för att visa och utforska de medeltida arbetsprocesserna. Nya Lapphyttan är på en gång museum och forskningslaboratorium. Här kan man följa arbetet som det utfördes på medeltiden i masugn och smedjor och ta del av berättelsen om de människor som en gång befolkade Lapphyttan. Järnboden på Nya Lapphyttan. Nya Lapphyttan, rostgrop och masugn.
Medeltida bergslager 1. Kopparbergslagen 2. Västerbergslagen 3. Bispbergs bergslag 4. Nedre Bergslagen i Dalarna 5. Gästrikeberg 6. Skinnskattebergs bergslag 7. Norbergs bergslag 8. Salberget 9. Dannemora bergsbruksområde 10. Värmlandsberg 11. Noraskogs bergslag 12. Linde bergslag 13. Lekebergslagen 14. Lerbäcks bergslag 15. Godegård 16. Hällestad 17. Vånga 18. Åtvidaberg 19. Bergsbruket i Gryts, Gåsinge-Dillnäs och Åkers socknar 20. Tuna bergslag 21. Utö bergslagsområde 22. Tabergs bergslag 23. Östra Silvberget Karta: Lena Berg, Atlas över Sveriges bergslag. I Sverige finns ett tjugotal områden där man bedrivit bergsbruk framställning av metaller från bergmalm bruten i gruvor från medeltiden och framåt. Den största brytningen är av järn, men också koppar och silver bröts redan under medeltiden. Hanteringen startade i stor omfattning under 1200- och 1300-talet, men i vissa områden inte förrän under 1400-talet. Områdena hanterades speciellt av kronan kungen och fick en särskild lagstiftning. Ett sådant område kallas bergslag och motsvarar det i jordbruksbygder använda begreppet härad. På kartan här intill är Sveriges medeltida bergslagsområden markerade.
Masugn Masugnen skiljer sig på flera sätt från andra typer av ugnar för järnframställning. Masugnsprocessen är en kontinuerlig process. Ungen är i drift dag och natt under en lång period. Med täta mellanrum fylls råmaterialet på ovanifrån. Flera gånger om dygnet är det dags för tappning. Då låter man järn, som är så upphettat att det är rinnande, strömma ut ur ugnens nedersta rum. Ett av de tidigaste sätten att använda vattenhjul i Sverige, var att låta vattnets kraft driva masugnens bälgar. Detta eftersom luft hela tiden måste pumpas in i ugnen. Masugnen behövde därför ligga vid ett vattendrag. För Lapphyttan räckte det med en liten bäck, eftersom vattnet sparades i en damm. Här i Bergslagen är användningen av masugnar förknippad med brytning av bergmalm i gruvor. Tillsammans utgjorde dessa två innovationer ett tekniksprång, som i ett slag gjorde det möjligt att producera mycket mera järn än tidigare. Masugnarna och bergsbruket i Bergslagen var en viktig faktor, vid den tid då Sverige blev ett enat rike.
Norbergs bergslag I Norbergs bergslag har järn framställts under närmare tusen år och det finns många spår, byggnader, ruiner och gruvhål. På kartans finns utmärkt cirka 120 hyttplatser, ett 40-tal hammarplatser och över 300 gruvområden med nästan 1000 gruvhål. Dessa lämningar är från 1100-talet till fram till 1981 då Norbergs och Bergslagens sista hytta, Spännarhyttan, och Norberg sista gruva, Bondgruvan lades Foto där inte annat anges: Eva Hjärthner-Holdar, Bo Sundelin och Ulf Öhman. Foldern producerad av kulturmiljö, Norbergs kommun 2012. ner. Detta kan tyckas som slutet på en framgångsrik era, men i Bergslagen har alltid konjunkturerna gått upp och ner. Nedläggningar har efter några decennier ersatts med nyetableringar. Idag, 2011, ser utvecklingen ut att återigen gå mot nyetableringar av gruvor. I Norberg har vi många unika, välbevarade industrimiljöer. Besök gärna några av kommunens andra sevärdheter.