Inspiration från den svenska naturen Text: Ola Svensson och fotograferna Oavsett var man är i världen är det samma fysikaliska krafter som verkar. Stenar och rötter påverkas på samma sätt av tyngdkraften, strömmar, erosion och nedbrytning. Växter växer mot ljuset. Det finns till och med växter i vår natur som vi även har i våra akvarier. Den Svenska naturen är vår allra närmaste inspirationskälla! Mellan stenarna finner man finare bottenmaterial. Foto: Håkan Eriksson Det här kortet är från England (Lake District) men det ser likadant ut i hela världen. Man kan tänka sig sydamerikaner men själv har jag sett centralare som Poeciliider och Thorichthys (både eldbuk och T. eliotti, Vieja synspila och uropthalmus samt Vieja fenestrata i detta habitat. I Sydostasien och Australien ser det ofta ut så här. Foto: Ola Svensson Stenar och rötter ligger på ett naturligt sätt. Foto: Håkan Eriksson 52 Ciklidbladet 4/2010 - Årgång 43 www.ciklid.org
Riccia och andra växter i en damm i Göteborgs botaniska trädgård. Ett perfekt habitat för Apistogramma om det inte var för kylan. Foto: Mattias Wacker Är detta Wilhelms akvarium med spikblad växande ovanför ytan? Nej, det är Degerå i Småland. Foto: Ola Svensson Det behöver inte ens vara en naturlig formation för att vara inspirerande. Den här muren vid Rådasjön skulle Julidochromis gilla. Foto: Ola Svensson Vättern fantisera om Eretmodus cyanostictus, Tanganicodus irsacae, Tropheus eller kanske några centralamerikaner. Foto: Markus Arnstrand www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2010 - Årgång 43 53
Cikliden Nr. 131 Text: Ola Svensson. Foto: Katie Woodhouse Pundamilia pundamilia Familj: Cichlidae Handelsnamn: Zebra nyererei Tidigare vet. namn: Haplochromis sp. zebra nyererei, Haplochromis nyererei zebra Utbredning: Viktoriasjön Temperatur: 23-27 C Akvariestorlek: Minimum 120 centimeter & 250 liter Längd: 16 cm Svårighetsgrad: ph: 7,5-8,5 Naturlig biotop: Pundamilia pundamilia är arten i släktet som har störst utbredningsområde. Den finns bland annat i Mwanza Gulf och Speke Gulf i Tanzania. Populationer med liknande utseende finns i Kenya. Det är möjligt att arten finns vid kusterna runt hela Viktoriasjön. P. pundamilia återfinns endast på grunt vatten där den lever mellan stenblock. Den finns inte där det endast finns mindre stenar. Den påträffas mycket sällan vid dykning och fångas aldrig i vanliga gälnät. Föda Äter i naturen främst dagsländelarver, men även andra insektslarver, djurplankton, fisk och mossdjur. Könsskillnad Hanen är större, har mer färg och fler äggfläckar. Unga honor har gul analfena oftast utan äggfläckar. Beteende och lek På grund av artens mycket tillbakadragna levnadssätt i naturen är mycket lite känt om dess beteende i naturen. I akvarium beter den sig som andra arter i släktet och hanar kan vara mycket aggressiva mot varandra. Leken går till på typiskt haplochrominmanér. Hanarna upprättar ett territorium dit de lockar honorna med uppvaktning och honan lägger några ägg som hon omedelbart plockar upp i munnen. Honan kan leka med flera olika hanar. Därefter ruvar honan äggen och yngel i cirka tre veckor. Ynglen tas upp i munnen vid fara och under natten i ytterligare en vecka. Akvariemiljö Akvariet bör ha stenar eller liknande som revirgränser och skydd för honorna. Större grupper går att hålla utan inredning. Att hålla större grupper med flera hanar ökar chansen att lyckas även om det går att hålla en hane med några honor. Övrigt: Pundamilia betyder zebra på kiswahili vilket gör att viktoriazebra är ett passande namn på arten. Detta namn är tyvärr upptaget av Astatotilapia latifasciata (som egentligen kommer från Kyogasjön).Vissa arter inom släktet Pundamilia korsar sig lätt med varandra och det är mycket svårt att se skillnad på de olika arternas honor. I naturen förekommer det naturliga hybrider mellan de blå-grå P. pundamilia och de röda P. nyererei. Dessa hybrider är relativt vanliga vid till exempel Python och Kissenda Island där vattnet är grumligt, medan de inte finns alls vid Makobe Island där vattnet är klart. Längre in i Mwanza Gulf vid Luanso Island där vattnet är mycket grumligt finns det bara en polymorf art där hanarna uppvisar en variation mellan blågrått och rödaktig färg. 54 Ciklidbladet 4/2010 - Årgång 43 www.ciklid.org
www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2010 - Årgång 43 55