EU-Ordlista Källa: EU-upplysningen, Sveriges Riksdag Acquis communautaire Samlingsbegrepp för den gemensamma lagstiftningen och andra gemensamma bestämmelser i EU. Kan översättas med gemenskapens regelverk eller det gemensamt uppnådda. ALA Utvecklingsländer i Latinamerika och Asien som ingått avtal med EU om tekniskt och finansiellt bistånd samt ekonomiskt samarbete. Allmänna frågor och yttre förbindelser (rådet för) Ministerrådet i sammansättning med utrikesministrarna. Vid utrikesministrarnas möten kan frågor inom olika politikområden, inte bara de som gäller utrikes- och säkerhetspolitik, finnas på dagordningen. Amsterdamfördraget Resultatet av den regeringskonferens som pågick mellan maj 1996 och juni 1997. Fördraget har fått namnet Amsterdamfördraget efter slutförhandlingarna i Amsterdam. Fördraget trädde i kraft den 1 maj 1999 och innebar revideringar i de tidigare EU- och EG-fördragen. AVS Länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet den grupp utvecklingsländer som är associerade till EU genom Cotonouavtalet. På engelska används beteckningen ACP, African, Carribean and Pacific states. Beslut Ett beslut är en rättsakt som till alla delar är bindande för dem det är riktat till. Det har ofta till syfte att avgöra konkreta rättsfrågor. Det kan då vara riktat direkt till ett eller flera medlemsländer, till enskilda företag eller till individer. CAP Se GJP. Cassis de Dijon-principen Annat namn på principen om ömsesidigt erkännande inom den inre marknaden, vilket innebär att en vara som får säljas i ett medlemsland också ska få säljas i ett annat medlemsland. Cassis de Dijon-målet i EGdomstolen preciserar vilka undantag från principen som är tillåtna. CE-märkning Märkning av produkter inom EU. Den intygar att produkten uppfyller EU:s krav på hälsa, miljö och säkerhet.
Coreper Ständiga representanternas kommitté (på franska Comité des représentants permanents). Består av medlemsländernas EU-ambassadörer och deras ställföreträdare. I Coreper förbereds de ärenden som är upptagna på dagordningen för de förestående ministerrådsmötena. COSAC Ett forum för kontakter mellan de nationella parlamentens särskilda organ för EU-frågor, i Sverige riksdagens EU-nämnd. COSAC möts en gång i halvåret. På mötena deltar även representanter från Europaparlamentet. Förkortningen COSAC står för Conférence des Organes Spécialisés dans les Affaires Communautaires. Cotonouavtalet Ramavtal för EU:s bistånd till 77 länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länder). Avtalet omfattar handel, samarbete och bistånd. Cotonouavtalet ersatte den tidigare Lomékonventionen. Direktiv Rättsakt som är riktad till medlemsländerna och anger de resultat som ska uppnås. Länderna beslutar själva vad som ska göras för att föreskrifterna i direktivet ska uppfyllas inom en överenskommen tidsfrist (jämför förordning). Direkt effekt När enskilda och juridiska personer kan åberopa en regel inom EG-rätten inför nationella myndigheter och domstolar. ECB Se Europeiska centralbanken. ECBS Europeiska centralbankssystemet. Består av ECB och de nationella centralbankerna. ECBS styrs av Europeiska centralbanken. ECHO EU:s kontor för humanitärt bistånd (på engelska European Community Humanitarian Office). ECU European Currency Unit. Beräkningsenhet i EU:s valutakurssamarbete före införandet av den nya valutan euro. EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Inrättades den 1 januari 1994 genom avtal mellan å ena sidan EU:s medlemsländer och å andra sidan dåvarande Eftaländerna Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Sverige och Österrike. Ett år efter att avtalet trätt i kraft blev Finland, Sverige och Österrike medlemmar i EU. EES-avtalet innebär huvudsakligen att EG:s regler för den inre marknaden med fri rörlighet över gränserna för varor, personer, tjänster och kapital ska gälla i Eftaländerna Norge, Island och Liechtenstein.
Efta Europeiska frihandelssammanslutningen. Ett frihandelsområde som i dag består av Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz. Medlemsländerna har sinsemellan avskaffat tullar och andra handelshinder för industrivaror. EG En förkortning som efter att EU-fördraget trätt i kraft står för Europeiska gemenskapen och Europeiska gemenskaperna. Europeiska gemenskapen är en juridisk person. Det innebär att det är EG och inte EU som tecknar internationella avtal och ingår som medlem i internationella organisationer. EG-domstolen Se Europeiska gemenskapernas domstol. EG-fördraget Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG). Undertecknades i Rom 1957 och trädde i kraft 1958. Kallas även för Romfördraget. Kallades före 1993 för EEG-fördraget. EG-rätten Gemenskapsrätten, EU:s gemensamma lagstiftning. EG-rätten består av fyra delar: primärrätt, sekundärrätt, EG-domstolens rättspraxis och internationella avtal. EG-rätten tolkas av EG-domstolen (jämför primärrätt, sekundärrätt). EESK Se Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. EIB Se Europeiska investeringsbanken. Ekofi n Beteckningen på ministerrådet i sammansättningen ekonomi- och finansministrar. Beslutar i frågor på det ekonomiska och monetära området, inklusive EMU och budget. Ekofinrådet har särskilt viktiga funktioner när det gäller samordning av den ekonomiska politiken. Ekonomiska och sociala kommittén Se Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. EKSG Europeiska kol- och stålgemenskapen. Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland undertecknade den 18 april 1951 i Paris EKSG-fördraget. Fördraget trädde i kraft den 25 juli 1952 och avvecklades i juli 2002, då det upphörde att gälla. EMU Ekonomisk och monetär union. Samarbete inom EU för att samordna medlemsländernas ekonomiska politik och införa den gemensamma valutan euro.
Enhällighet Innebär att alla parter (i EU-sammanhang oftast ministrarna i rådet) måste vara överens för att ett beslut ska kunna fattas (jämför vetorätt). ERM2 Frivilligt växelkurssamarbete mellan euroområdet och de EU-länder som inte deltar i valutaunionen. ERM2 ersatte 1999 det tidigare växelkurssamarbetet ERM. EU Europeiska unionen. En vidareutveckling av EG-samarbetet. Inrättades den 1 november 1993 i och med att EU-fördraget trädde i kraft. EU-fördraget Fördraget om Europeiska unionen. Undertecknades i den nederländska staden Maastricht 1992 och trädde i kraft den 1 november 1993. Kallas även för Unionsfördraget eller Maastrichtfördraget. EU:s konstitutionella fördrag Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Fördraget undertecknades i Rom 29 oktober 2004. Alla medlemsländer måste godkänna fördraget för att det ska träda i kraft. Om fördraget träder i kraft kommer det att ersätta de fördrag som EU-samarbetet bygger på i dag. Euratom Europeiska atomenergigemenskapen. Euratomfördraget undertecknades 1957 och trädde i kraft 1958. Euro Namnet på den gemensamma valutan. Infördes i elektronisk form den 1 januari 1999 för de länder som ingår i valutaunionen. Sedlar och mynt i euro infördes år 2002 (en euro = 100 cent). Eurogruppen Ett särskilt möte bestående av finansministrarna från de länder som deltar i valutaunionen. I Eurogruppen diskuteras frågor som rör valutaunionen. Eurojust Mellanstatligt organ för straffrättsligt samarbete mellan åklagare i EU:s medlemsländer. Eurojust ska underlätta utredning av brott som rör flera medlemsländer. Europadomstolen Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Domstol som inrättats av Europarådet för att pröva klagomål kring kränkningar av de rättigheter som finns i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Ska inte förväxlas med EG-domstolen, som är EU:s domstol. Europaparlamentet Är en av EU:s institutioner och en del av beslutsprocessen. Utgörs av 732 ledamöter utsedda för fem år genom direkta val i medlemsländerna. 19 ledamöter utses genom val i Sverige. Parlamentet beslutar bland
annat om EU:s budget tillsammans med ministerrådet samt tillsätter en ombudsman som övervakar EUinstitutionerna. Europarådet Ett mellanstatligt samarbetsorgan med drygt 40 medlemsländer, däribland samtliga EU-länder. Bildades 1949. Rådet är ett politiskt debattforum för medlemmarna och utfärdar konventioner inom olika områden, till exempel om mänskliga rättigheter. Europarådet är inte en del av Europeiska unionen. Europeiska centralbanken Oberoende centralbank som ansvarar för att genomföra EMU:s gemensamma penningpolitik. Europeiska datatillsynsmannen Datatillsynsmannen har till uppgift att övervaka att EU:s institutioner följer de gemensamma reglerna om skydd av personuppgifter. Om en person anser att någon av institutionerna har missbrukat uppgifter om honom eller henne, kan han eller hon vända sig till datatillsynsmannen. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) Kommitté som består av 317 företrädare för arbetsmarknadens parter och det civila samhället. I EU:s beslutsprocess måste kommittén rådfrågas i alla frågor som berör den inre marknaden och sociala frågor. Europeiska enhetsakten Ändring i fördragen, som trädde i kraft 1987. Genom enhetsakten infördes möjligheten att fatta beslut med kvalificerad majoritet. Den innebar även att förverkligandet av den inre marknaden gavs en rättslig grund. Europeiska gemenskapernas domstol EU:s domstol. Består av 25 domare och åtta generaladvokater samt en förstainstansrätt, som även den består av 25 domare. Alla är utsedda på sex år, efter förslag av medlemsländerna. Tolkar EG-rätten och dömer i tvister mellan EU:s institutioner, mellan institutionerna och medlemsländerna, mellan medlemsländerna samt mellan EU:s institutioner och enskilda. Dessutom har en speciell personaldomstol inrättats vid förstainstansrätten. Personaldomstolen består av sju domare med en mandatperiod på sex år. Europeiska investeringsbanken (EIB) Ett finansinstitut utan vinstintresse som ägs av EU:s medlemsländer. Banken beviljar långfristiga lån för samfinansiering av projekt i framför allt medlemsländerna, men även i kandidatländer och andra länder som har associerats eller tecknat samarbetsavtal med EU. Europeiska kommissionen Kommissionen har exklusiv förslagsrätt inom i stort sett alla första pelarens områden, verkställer beslut och kontrollerar rättsreglernas efterlevnad. Kommissionen utgörs av 25 kommissionärer, varav en är ordförande. Ledamöterna beslutar kollektivt, har preciserade ansvarsområden, föreslås till ämbetet av sina respektive regeringar men representerar EU. Mandatperioden är fem år. Europeiska konventet Konventet bestod av företrädare för parlamenten och regeringarna i medlemsländer och kandidatländer samt för kommissionen och Europaparlamentet. Konventet hade till uppgift att besvara ett antal frågor om hur EU bör förändras för att möta framtiden och att föreslå förändringar i EU:s fördrag. Dess arbete inleddes i februari 2002, och i juli 2003 presenterade det resultatet av sitt arbete i form av ett dokument
med titeln Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. Dokumentet låg till grund för den regeringskonferens som pågick från oktober 2003 till juni 2004, då medlemsländernas ledare enades om ett utkast till ett nytt, gemensamt fördrag för Europa (jämför EU:s konstitutionella fördrag). Europeiska ombudsmannen Ombudsmannen granskar EU:s institutioner på uppdrag av enskilda medborgare eller företag i medlemsländerna. Ombudsmannen utses av Europaparlamentet och rapporterar om missförhållanden, men kan inte själv ta ett ärende till EG-domstolen. Europeiska revisionsrätten En av EU:s fem institutioner. Granskar EU-institutionernas ekonomiska förvaltning. Revisionsrätten består av 25 ledamöter utsedda för sex år på förslag av regeringarna. Den avger en årlig rapport om granskningen till Europaparlamentet och ministerrådet. Europeiska rådet Europeiska rådet drar upp politiska riktlinjer för EU:s utveckling och möts minst en gång per halvår under ledning av ordförandeskapet. Utgörs av medlemsländernas stats- eller regeringschefer som biträds av utrikesministrarna. Kommissionens ordförande samt en ledamot av kommissionen deltar också. Europeiska rådets möten kallas ofta för EU-toppmöte. Europeiska unionens personaldomstol En specialdomstol för att avgöra tvister mellan EU och dess anställda. Personaldomstolen är knuten till förstainstansrätten och består av sju domare. Domarna väljs för en period på sex år. Europeiska unionens regionkommitté Kommitté som består av 317 företrädare för den lokala och regionala nivån i EU:s medlemsländer. I EU:s beslutsprocess måste kommittén rådfrågas i alla frågor som direkt berör regioner och kommuner. Europeiska unionens råd Rådet (ministerrådet) fattar ensamt eller tillsammans med Europaparlamentet beslut om EU-regler. Rådet utgörs av medlemsländernas fackministrar, det vill säga ett råd för varje enskilt politikområde. Det betyder att ministerrådet har olika sammansättning beroende på vilka frågor som står på dagordningen. Exempel på detta är finansministrarna som möts i Ekofin ekonomiska och finansiella frågor samt jordbruksministrarna som möts i jordbruksrådet när det gäller jordbruks och fiskefrågor. Europol Europeiska polisbyrån. Har till uppgift att bekämpa och förhindra olaglig narkotikahandel, terrorism, människohandel och andra former av grova internationella brott. Europol grundar sig på en konvention som trädde i kraft den 1 oktober 1998. Verksamheten inleddes den 1 juli 1999. EUT Europeiska unionens officiella tidning. I EUT publiceras bland annat den gemensamma lagstiftningen. EUT utges på alla officiella EU-språk. Framtidskonventet Se Europeiska konventet.
Fusionsfördraget Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna. Trädde i kraft 1967. Fördrag Ett fördrag är ett internationellt avtal mellan stater. Inom EU-samarbetet finns flera fördrag. Dessa ligger till grund för de mer detaljerade regler i form av rättsakter med mera som styr samarbetet (jämför primärrätt). Förlikningskommittén Består av rådets medlemmar eller representanter för dessa och lika många representanter för parlamentet. Kommittén anlitas i händelse av oenighet mellan de två institutionerna inom ramen för medbeslutandeförfarandet. Dess uppgift är att nå enighet om en text som kan godtas av båda sidor. Förordning En form av lag, rättsakt, i EG-rätten som gäller alla medlemsländer, företag, myndigheter och medborgare. Förordningar gäller som lag direkt i medlemsländerna såsom de är skrivna, vilket betyder att de inte får omvandlas till andra lagar eller bestämmelser i medlemsländerna (jämför direktiv). Förstainstansrätten Underinstans till EG-domstolen. Inrättades för att avlasta EG-domstolen i mål som rör enskilda. Har bland annat hand om konkurrensärenden. Består av 25 domare som väljs för en period på sex år. Beslut i förstainstansrätten kan överklagas till EG-domstolen. GD Generaldirektorat. Administrativ enhet inom kommissionen, rådet och parlamentet. På engelska DG. Gemensamma marknaden Samlingsbegrepp för bland annat EU:s inre marknad, den gemensamma handelspolitiken, transportpolitiken, konkurrenspolitiken, fiskeripolitiken och jordbrukspolitiken. Gemenskapsbyrå Decentraliserade EU-organ med särskilda uppgifter inom ett visst sakområde som kan inrättas i något av medlemsländerna. Generaladvokat I EG-domstolen tjänstgör åtta generaladvokater. De är medlemmar av domstolen men är inte närvarande vid domarnas överläggningar. I varje mål lägger en generaladvokat fram ett offentligt, opartiskt och motiverat yttrande med förslag till beslut. GJP Gemensamma jordbrukspolitiken. På engelska Common Agricultural Policy, CAP. Grönbok Officiellt kommissionsdokument där de första idéerna om eventuella åtgärder på gemenskapsnivå presenteras. Grönböcker kan närmast jämföras med ett offentligt utredningsbetänkande, SOU eller Ds, i
Sverige (jämför vitbok). GUSP Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Denna blev formaliserad genom EU-fördraget. Samarbetet inom GUSP är mellanstatligt, det vill säga beslut fattas i princip med enhällighet. IGC Se regeringskonferens. Inre marknaden Benämning på ett område utan inre gränser med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Den gemensamma marknaden är ett vidare begrepp, som också innefattar tullunionen, konkurrensregler samt den gemensamma politiken på jordbruks- och fiskeområdena liksom transportområdet. Integration Samordnande eller sammanförande till en helhet. Begreppet används bland annat för ett fördjupat ekonomiskt eller politiskt samarbete mellan länder, till exempel EU-samarbetet. IPEX IPEX är ett samarbete mellan de nationella parlamenten i EU. Förkortningen står för Interparliamentary EU Information Exchange. Målet är att genom en webbplats göra det möjligt för parlamenten att utbyta EU-relaterad information. Kandidatland Ett land som har fått sin medlemsansökan till EU godkänd av ministerrådet efter att rådet har hört kommissionen och fått Europaparlamentets samtycke. Kommissionen Se Europeiska kommissionen. Konstitutionen Se EU:s konstitutionella fördrag. Konvergens Betyder, bland annat, ett närmande av medlemsländernas ekonomier till varandra inför tredje etappen av EMU. KUSP Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik. Kommitté under rådet som består av representanter för medlemsländerna. Behandlar alla frågor som rör GUSP och verkställer krishanteringsuppdrag. Kvalificerad majoritet Form av beslutsfattande. Generellt gäller att när ett beslut i EU:s ministerråd ska fattas med kvalificerad majoritet krävs 232 röster av totalt 321 för att förslaget ska gå igenom, alltså ungefär 72 procent av antalet röster. Dessutom krävs att minst hälften av antalet medlemsländer röstar för förslaget.
Legalitetsprincipen Innebär i EU-sammanhang att de gemensamma institutionerna ska utöva sina befogenheter på de villkor och för de ändamål som har fastställts enligt fördragen samt avstå från åtgärder som har motverkande effekt. Lissabonprocessen EU:s tillväxtstrategi. Under sitt möte i Lissabon år 2000 beslöt Europeiska rådet att anta som målsättning att EU till 2010 ska vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi med hållbar tillväxt, så väl ekonomiskt och socialt som ekologiskt. Arbetet med att uppfylla denna målsättning kallas för Lissabonprocessen. Vid sidan av att EU antar gemensam lagstiftning ska länderna göra nationella satsningar inom bland annat utbildning, sysselsättning och IT och kunna jämföra dem med varandra. Denna metod för att uppfylla gemensamma målsättningar kallas för den öppna samordningsmetoden. År 2005 antogs nya riktlinjer för Lissabonstrategin under beteckningen Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning - Nystart för Lissabonstrategin. Lojalitetsprincipen Innebär i EU-sammanhang att varje medlemsland ska vidta alla de åtgärder som krävs för att uppfylla de förpliktelser som följer av gemenskapens fördrag eller av åtgärder som en EU-institution har vidtagit. Maastrichtfördraget Se EU-fördraget. Mellanstatlighet Ett begrepp för att beskriva karaktären på avtal eller organ som flera länder deltar i. Mellanstatlighet innebär bland annat att beslutsmakten stannar hos medlemsländerna och att enhällighet krävs för beslut (jämför överstatlighet). Miljögarantin Artikel 95.4 i EG-fördraget möjliggör för enskilda medlemsländer att under vissa förutsättningar ha mer långtgående miljöregler på den inre marknaden än de som beslutats på EU-nivå. Ministerrådet Se Europeiska unionens råd. Nicefördraget Fördrag som undertecknades i Nice i december 2000. Ändringsfördrag till EG- och EU-fördragen som syftar till att underlätta för EU att ta in fler medlemsländer. Trädde i kraft i februari 2003. OLAF Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Har sitt säte i kommissionen. Ombudsmannen Se Europeiska ombudsmannen.
Ordförandeskap Ordförande i ministerrådet. Uppdraget växlar halvårsvis mellan medlemsländerna enligt en bestämd turordning. Ordförandelandet leder och organiserar arbetet. Parlamentet Se Europaparlamentet. Pelare EU:s verksamhet kan liknas vid tre pelare. Den första pelaren rymmer framför allt överenskommelser i de frågor som ingick i EG-samarbetet innan EU fanns. Det gäller bland annat de fyra friheterna den fria rörligheten inom EU för varor, tjänster, personer och kapital. I första pelaren ingår även Ekonomiska och monetära unionen, EMU. Den andra pelaren består av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Den tredje pelaren innehåller frågor om polissamarbete samt straffrättsligt samarbete. Phare EU:s övergripande stöd inför anslutning. Phare inrättades 1989 för att i första hand stödja omställningen till demokrati och marknadsekonomi i Polen och Ungern. EU har sedan dess utökat programmet till de länder som har ansökt och beviljats status som kandidatländer. Primärrätt Begreppet avser EU:s grundläggande fördrag, till exempel Euratomfördraget, EG-fördraget och EUfördraget. Till primärrätten räknas också anslutningsfördragen mellan EU och nya medlemsländer (jämför sekundärrätt). Proportionalitetsprincipen Princip inom EG-rätten som innebär att den gemensamma lagstiftningen så långt möjligt ska respektera olikheterna i medlemsländernas nationella rättssystem och att regleringen ska stå i proportion till rättsaktens målsättning. Rambeslut Rättsakt antagen inom ramen för EU:s tredje pelare för att harmonisera medlemsländernas straffrätt. Regeringskonferens Förhandling som förs mellan medlemsländerna för att förbereda ändringar i EU:s grundläggande fördrag. En regeringskonferens startar på initiativ av Europeiska rådet och pågår till dess att medlemsländerna är överens om fördragsändringarna. Regionkommittén Se Europeiska unionens regionkommitté. Revisionsrätten Se Europeiska revisionsrätten. Rekommendationer och yttranden Rättsakter som utfärdas av ministerrådet och som, till skillnad från andra rättsakter, inte är bindande för dem som de riktar sig till. Kommissionen kan också utfärda rekommendationer.
Resolution De beslut som Europaparlamentet fattar på sina sammanträden kallas resolutioner. Vissa icke-bindande beslut som fattas av rådet kallas också för resolutioner. RIF Rättsliga och inrikes frågor. Omfattar politikområdena polisiärt och straffrättsligt samarbete, asyl- och invandringspolitik samt civilrätt och annan politik som rör fri rörlighet för personer. Romfördraget Se EG-fördraget. Rådet Se Europeiska unionens råd. Rättighetsstadgan Se Stadgan om grundläggande rättigheter. Rättsakt Används i EU-sammanhang som benämning för regler, motsvarande lagar, som ingår i sekundärrätten, det vill säga i huvudsak förordningar, direktiv och beslut (jämför sekundärrätt). Schengensamarbetet Syftar till att avskaffa gränskontroller för personer mellan de deltagande länderna, samtidigt som skyddet vid den yttre gränsen stärks. Sverige deltar fullt ut i samarbetet från våren 2001. Sekundärrätt De rättsakter i EG-rätten som utarbetas och beslutas av de gemensamma institutionerna. Den sekundära EG-rätten består av förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden (jämför primärrätt). SIS Schengen Information System. Databaserat registreringssystem som underlättar för de länder som deltar i Schengensamarbetet att spana efter personer och föremål som är efterlysta i andra länder. Sociala dialogen En dialog mellan kommissionen och arbetsmarknadens parter där resultatet kan ge underlag för lagstiftning eller avtal på olika nivåer. Stadgan om grundläggande rättigheter Efter ett beslut vid Europeiska rådets möte i Köln 1999 har ett så kallat konvent utarbetat en stadga med grundläggande rättigheter. Syftet med stadgan är att göra de rättigheter som finns i EU:s fördrag mer synliga för medborgarna. Stadgan ingår i EU:s konstitutionella fördrag. Strukturfonder EU:s regionalpolitiska och socialpolitiska stöd. I dag finns fyra strukturfonder: Regionalfonden, Socialfonden, Jordbruksfonden och Fonden för fiskets utveckling. Syftet med fonderna är att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan medlemsländer och mellan regioner. Subsidiaritetsprincipen
Princip som innebär att ett beslut ska fattas på den nivå där det är mest effektivt. Enligt principen måste EU:s institutioner motivera varför ett beslut ska fattas av EU i stället för av de enskilda medlemsländerna. Principen finns främst i EG-fördragets artikel 5. Tacis EU:s särskilda stödprogram för att underlätta övergången till marknadsekonomi och främja demokratisk utveckling i de länder i Östeuropa och Centralasien som tidigare ingick i Sovjetunionen och nu samverkar inom Oberoende staters samvälde (OSS). TEN Transeuropeiska nät. Gränsöverskridande infrastrukturprojekt inom områdena transport, telekommunikation och energi. Toppmöte Se Europeiska rådet. Trojkan Trojkan företräder unionen i internationella sammanhang som gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Trojkan reviderades genom Amsterdamfördraget. Nu gäller ett system där det medlemsland som innehar ordförandeskapet i rådet bistås av dels EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, dels det medlemsland som kommer att inneha ordförandeskapet nästa gång. Tullunion Ett arrangemang mellan flera länder om att slopa tullar mellan sig och att tillämpa gemensamma tullar mot utomstående. EU uppfyller båda kraven och är alltså en tullunion. Unionsfördraget Se EU-fördraget. Unionsmedborgarskap Varje person som är medborgare i ett av EU:s medlemsländer är också unionsmedborgare. Han eller hon har då bland annat rätt att fritt resa och bosätta sig inom unionen. Personen har också rätt att på samma villkor som en nationell medborgare kandidera och rösta i kommunala val och val till Europaparlamentet där han eller hon är bosatt. En unionsmedborgare som är bosatt eller vistas utanför EU har rätt till diplomatiskt beskydd och konsulärt stöd från ett annat EU-land, om hans eller hennes land inte är representerat där. Valutaunionen Innebär att de länder som deltar har en gemensam valuta och en gemensam centralbank som bedriver en för valutaunionen gemensam penningpolitik. Valutaunionen upprättades 1999. Vetorätt När enhällighet krävs för att ett beslut ska kunna fattas kan detta också uttryckas som att varje part har vetorätt, det vill säga makt eller rätt att förhindra ett beslut (jämför enhällighet).
Vitbok Officiellt dokument från kommissionen med strukturerade förslag till gemenskapsregler (jämför grönbok). Yttranden Se Rekommendationer och yttranden. Överstatlighet Begrepp för att beskriva karaktären på avtal eller organisationer som flera länder deltar i. Överstatlighet innebär bland annat att ett beslut kan fattas utan att samtliga medlemsländer står bakom det (det vill säga majoritetsbeslut). Det innebär också att makt överförts från medlemsländerna till organ vars medlemmar inte representerar de enskilda länderna utan företräder ett gemenskapsintresse, till exempel Europeiska kommissionen (jämför mellanstatlighet).