LÄRARHANDLENING UTKLÄDNINGSLÅDA 1920-TAL ÅK 1-3 INTRODUKTION Hur var det egentligen att vara barn under en kyrkhelg i Gammelstads kyrkstad för ungefär 100 år sedan? Barnen följde med mor och far till kyrkstaden. Oftast for man med häst och vagn på sommaren och häst och släde på vintern. På gården hemma i byn arbetade barnen när de inte gick i skolan. Flickorna hjälpte till att passa de yngre barnen, mjölka kor, förbereda mat, laga kläder som gått sönder eller plocka bär ute i skogen. Pojkarna hjälpte männen att bära ved, ploga jorden, sköta djuren och lasta hö eller skotta snö. Livet i kyrkstaden var ett glatt avbrott i vardagen. Visst fick barnen hjälpa mor och far i kyrkstugan och med att bära ved, men ofta fick de möjlighet att träffa andra barn från andra byar och leka runt kyrkstugorna. En vild lek vintertid var att hoppa ner från kyrkstugetaken ner i snödrivorna. Det var ofta även marknad i kyrkstaden under kyrkhelgen och då kunde barnen, om de hade tur, få en karamell eller sockerdricka. Eller kanske en leksak, som en studsboll eller en handgjord bössa eller docka att leka med. Gammelstads kyrkstad var ett sockencentrum, där byborna samlades under kyrkhelg, sockenstämmor och marknad. Kyrkstugorna byggdes runt den medeltida kyrkan, enligt tradition invigd 1492, då avstånden var så långa och byborna var tvungna att övernatta. Kyrkstugorna fick bara användas under kyrkhelg och de började troligtvis byggas under 1500-talet. De nämns först i text först år 1600. Kyrkstaden är böndernas stad och det byggnadsskick som rådde på landsbygden rådde även i kyrkstaden. Fram till 1900-talets början var de flesta stugorna omålade, utan brädfodring och med nävertak. Brädfodring och rödfärgning var överlag något som tillkom efter 1900. För enhetlighetens skull bestämdes senare från myndighetshåll att kyrkstugorna skulle vara röda, med vita dörrar, fönsterkarmar och luckor, vilket fortfarande är rådande regel. Gammelstads kyrkstad är idag med sina 405 kyrkstugor och ca 550 kammare, (en stuga kan bestå av flera kammare, ibland med delad farstu, ibland med flera kammare), världens största och mest välbevarade kyrkstad. De flesta kyrkstugorna ägs av privatpersoner och är avsedda för tillfälligt boende. Det finns regler för köp och nyttjande av kyrkstuga. Eftersom hela kyrkstaden utgör fornlämningsområde skyddas marken av fornminneslagen. Kyrkan skyddas av kulturminneslagen och i kyrkstaden råder stränga brandföreskrifter, då brand är ett stort hot mot kyrkstaden som är byggd av trä. Gammelstads kyrkstad är ett världsarv från och med 1996 och ett uppskattat besöksmål för människor från hela världen. Världsarv är arv som är en angelägenhet för alla människor i hela världen, det kan t ex vara en plats, byggnad eller miljö, som vi ska förvalta och vara rädda om så att senare generationer kan få möjlighet att del av och förvalta arvet vidare. Alla världsarv tillsammans speglar mänsklighetens och jordens gemensamma historia. Exempel på andra världsarv är: Kinesiska muren i Kina, Frihetsgudinnan i USA, Höga kusten i Västernorrland och Pyramiderna i Egypten. Livet på gården och kyrkstaden i början av 1900-talet Under 1800-talet och in på 1900-talets första hälft var självhushåll och förrådshushållning det rådande i byarna, även om förvärvsarbete och arbetarbostäder börjar bli allt vanligare kring städerna. För att klara försörjningen kombinerades ofta jordbruket med ett mångsyssleri, i form av jakt, fiske, skogsarbete och boskapsskötsel. Allt togs till vara och återanvändning gällde för så väl rik som fattig. På gården hemma i byn arbetade barnen när de inte gick i skolan. Flickorna hjälpte till att passa de yngre barnen, mjölka kor, förbereda mat, laga kläder som gått sönder eller plocka bär ute i skogen. Pojkarna hjälpte männen att bära ved, ploga jorden, sköta djuren och lasta hö eller skotta snö.
I Sverige var läskunnigheten hög och oavsett samhällsklass och kön kunde många läsa. Skolväsendet utvecklades under 1800-talet och fler barn fick möjlighet att lära sig läsa, skriva och räkna. Det moderna samhället började ta form men länge skulle bondesamhället bestå i Norrbotten. Hos en bondefamilj i början av 1900-talet med egna ägor, boskap, pigor och drängar präglades livet av årets cykliska gång. Det var hårt arbete förutom på veckans sjunde dag, söndagen, som var vilodag. Efterlängtade ljuspunkter och avbrott i arbetsåret var kyrkhelgerna, då man tog sig till kyrkstaden för högmässa, gudstjänst, marknad och ting. För att få bygga en kyrkstuga i Gammelstads kyrkstad var du förr tvungen att vara hemmansägare och från 1817 gällde även att du var tvungen bo minst en mil från kyrkan. Hemman är gårdar med tillhörande mark som är så pass stora att de kan försörja de boende i gården. Under 1800-talet utsträcktes rätten att bygga kyrkstuga till att gälla även för nybyggare. Kyrkstugorna byggdes för att användas vid övernattning i samband med kyrkobesök och kyrkhelger, då avstånden var långa och man behövde stanna längre tid i kyrkan. De nämns i text för första gången år 1600. 1800-talets befolkningsökning ledde troligen också till uppdelningen av kyrkhelgerna i gammeldomshelger och ungdomshelger, som varande in på 1900-talets första hälft. När ungdomen reste till Gammelstad stannade de äldre hemma och tvärtom. En praktisk lösning då någon alltid behövde stanna hemma och sköta djuren och gården. Barnen följde med på gammeldomshelgerna. Besöket i kyrkstaden var en härlig paus från den arbetsamma vardagen hemma på gården. Visst fick barnen hjälpa mor och far i kyrkstugan och med att bära ved, men ofta fick de möjlighet att träffa andra barn från andra byar och leka runt kyrkstugorna. En utav de absoluta höjdpunkterna under kyrkhelgen var att besöka marknaden och kanske få köpa någon godsak eller leksak. LÄS HÖGT FÖR KLASSEN - EN KYRKHELG FRÅN PÅSKEN 1924 När Elise var liten bodde hon i en by som hette Långnäs. Eftersom hennes mamma hade dött tidigt fick hon växa upp hos sin farmor och farfar och en gång fick hon följa med dem på kyrkhelg till Gammelstad. Året var 1924, det var påsk och gammeldomshelg, dvs en helg som de gifta och äldre brukade åka på. Tecknen på att helgen närmade sig var många, hennes farfar började spänta tjärvedsstickor som skulle användas för att göra upp eld i kyrkstugans spis. Hennes farmor tog fram pressjärnet, kyrkkläderna skulle gås igenom, göras i ordning och pressas. Farmodern började också med att försöka vänja in sina stackars fötter i de alltför smala, men fina remstövlarna. På helgen skulle man vara så fin som möjligt. Elise farmor tog fram en svart fotsid kjol och blus i siden, hellång svart kappa och fin sjalett att ha på huvudet. Farfadern bar en vadmalskostym sk doffelrock och vargskinnspäls. Pälsen används också som täcke i kyrkstugan. Nybadade, rena och fina for de så den 2,5 mil långa vägen till Gammelstad. Hästen hade bjällerkrage på och turligt nog var det inget flödvatten på isen över älven, för då kunde det vara obehagligt att åka över. Väl framme i Gammelstad får de skotta sig fram till kyrkstugan, ta bort brädan som lagts över skorstenen, öppna luckorna och göra upp eld i spisen. För att torka och värma sängkläderna läggs de framför spisen. För att hästen inte skall frysa sätts hösäckar i det kalla timrade stallet. Gödseln får ligga kvar och sprida värme. Helgen blir sedan fylld med långa besök i kyrkan, samlingar i konfirmandsalen, besök och kaffedrickande i kyrkstugorna, mat och prat. För en liten flicka som Elise blir dagarna långa. Något som gör henne glad är en present som hon får av sin farmor och farfar under kyrkhelgen. Det är en studsboll, som inhandlas i en av Gammelstads butiker och hon är så lycklig över sin present. Var hon går har hon bollen med sig, t o m i kyrkan och då händer det som inte får hända. Hon tappar studsbollen i kyrkan och dessutom på långfredagen, den dag som i kyrkan firas till minne av Jesu försoningsdöd på korset, en allvarlig dag, då alla klär sig i svarta kläder och tänker på dagens sorgliga budskap.
Just den dagen sitter den lilla Elise med sina farföräldrar i kyrkan på en av de bakre läktarna. Gudstjänsten är lång, hon känner sig rastlös. Hon fingrar på studsbollen i fickan, tar fram den, så att ingen ser. Åh vad den är fin! Elise lutar sig fram och utan att hon vet hur det går till råkar hon tappa den från läktaren ner i kyrkan. Hon ser förskräckt hur den faller, studsar några gånger för att sedan försvinna under en bänk. Nu är hon rädd, tänk om någon såg att det var hennes boll, blir arg på henne och tror att hon satt och lekte under gudstjänsten. Farmor som sitter närmast verkar inte ha märkt något, men där nere måste någon ha sett vad som hände och då har hon nog sett bollen för sista gången. Elise darrar, hon både längtar och gruvar till gudstjänsten ska ta slut och efter sista psalmen är den så äntligen över. Hon smyger sig ner från läktaren bakom farmor, folk är tysta, långfredagens budskap hänger i luften. Nere från läktaren märker hon att ingen verkar vänta för att ta henne i örat. Hon går bakom farmor, törs inte säga vad hon gjort och letar med blicken efter bollen. När de går mot utgången ser hon i ögonvrån något komma rullande, det är studsbollen. Någon måste ha stött till den med foten och nu kommer den rakt mot henne. Ska hon våga ta upp den? Hon tittar sig om, alla verkar vara upptagna av annat, blixtsnabbt böjer sig Elise ner, tar upp bollen och stoppar den i fickan. Pust, ingen verkar ha upptäckt vad hon gjorde. Lättad följer hon efter farmor tillbaka till kyrkstugan. När så helgen är slut, luckorna stängda och dörren låst beger sig Elise och hennes farföräldrar hemåt med släden. Elise blickar bakåt, tornet kastar en lång skugga, kyrkstaden ser övergiven ut. Man och man emellan har det talats om flöda. Ska vattnet ha kommit? När de når det som skall vara älvens is ser de bara vatten överallt. Elise känner sig rädd och när släden glider ut på isen säger det plask och för en stund känns det som om de ligger och flyter på isen. Farfar verkar dock lugn, bestämt manar han på hästen, vattnet stänker, men de kommer över och sent omsider når de hemmet i Långnäs. Nu har de mycket att berätta för de hemmavarande på gården och för Elise blev den här påskresan ett minne som hon aldrig skulle glömma under hela sitt liv.
SYFTE Syftet med lånematerialet är att eleverna ska utveckla en förståelse för hur levnadsvillkoren var för barnen under 1900-talets början, samt lära känna världsarvet Gammelstads kyrkstad förr och nu. MÅL OCH FÖRANKRING I LÄROPLAN Enligt läroplanen för grundskolan, Lgr11, ska skolan ge eleverna förutsättningar att tillägna sig en historisk referensram och en fördjupad förståelse för nutiden. (Kursplan i historia). Världsarvet visar hur klimat, avstånd, religion och lag påverkade människors levnadsvillkor förr och kan ge en fördjupad förståelse för varför närområdet ser ut som det gör idag. Målet är att eleverna: Utvecklar en förståelse för hemortens historia och kan exempel på barns levnadsvillkor förr och idag. UNDERVISNINGSMATERIAL/DISKUSSIONSFRÅGOR Förslag på aktiviter: 1) Läs berättelsen En kyrkhelg från påsken 1924 högt för klassen och resonera. 2) Använd kläderna, undersök materialet och leksakerna. 3) Lek några gammeldagslekar (se nedan). 4) Diskutera utifrån diskussonsfrågorna. 5) Visa bildspel om Gammelstads kyrkstad och diskutera. 6) Skapa egna arbeten med faktatexter och rita bilder om världsarvet förr och nu. 7) Arbeta vidare med teman (se nedan). 8) Låna lånematerial eller boka program. 9) Besöka Visitor Centre i Gammelstads kyrkstad för att se filmen Kyrkhelg från 1928 samt se utställning om världsarvet. Material: 1 kyrka, 10 kyrkstugor, litteratur, saga Elsa Beskow samt lärarhandledning. Flicklåda: 14 klänningar, 14 förkläden, 14 hilkor (hucklen), 2 handgjorda dockor, 1 köpedocka, 1 jojo, 1 hopprep och 1 kanna. Pojklåda: 17 skjortor, 11 byxor, 13 mössor, 1 teddybjörn, 1 korg med kottar, 1handgjort svärd, 1handgjord bössa och 1 handgjord häst. Bilder: på kyrkstaden, kyrkan, norrbottniska stenar, sockenstugan, sockenmagasinet, skambocken, stall, friare, lucksäng och brandkrok att diskutera kring. Bakom varje bild står en faktatext om vad bilden föreställer och en tillhörande diskussionsfråga. (kan skickas via mail) Leksaker Före bilarna slog igenom var hästen det vanligaste färdmedlet och männen var de som tog hand om och skötte hästarna. För de små pojkarna var det en dröm att få äga en egen leksakshäst. Många hade dock inte råd att köpa leksakshästar utan fick leka med handgjorda hästar. Dalahästen är ursprungligen en sådan handgjord häst och som ofta såldes på marknader. När sedan bilarna övertagit hästens roll blev leksaksbilar och handgjorda bilar pojkarnas nya favoritleksak. Genom alla tider har flickor lekt med dockor. Köpta leksaksdockor var exklusivt. Det var därför vanligt att flickorna själva gjorde sina dockor eller att en vuxen hjälpt dem att tillverka en. Man kunde tillverka sin docka av tyg eller av trä. I brist på annat kunde man ta ett vedträ och linda in det så att det blev ett lindebarn, som man kunde ha mycket skoj med. Andra handgjorda leksaker som var vanliga var bössor, båtar av bark eller vass, små träsnurror eller att man gjorde gårdsdjur av kottar och stickor.
Gammeldagslekar Några populära lekar: gås och räv, ett skepp kommer lastat och burken. Ramsor var även vanligt förkommande (se bilaga). Det är lätt att tro att lekar och ramsor är lokala fenomen men ofta finns det versioner av lekarna även på andra platser i världen. Kläder Pojkar hade ofta mössa, skjorta och byxor medan flickor hade klänning, förkläde och huckle/hilka på huvudet. När något plagg fick en reva eller hål lagade man det med lappar eller sydde ihop det. Inget kastades i onödan utan återanvändes tills det inte var möjligt längre. Kläder gjordes ofta av ull eller lin, men under slutet av 1800-talet blev det vanligare med köpt färgat bomullstyg, vilket ansågs exklusivt. Förslag på diskussionsfrågor: 1) Vad ser ni för skillnader mellan att vara barn förr och idag? 2) Hade pojkar och flickor olika uppgifter? 3) Varför tror ni kyrkhelgerna var viktiga för sockenborna? 4) Hur tog sig familjen till kyrkstaden? 5) Vad gjorde barnen under kyrkhelgen? 6) Vad fanns det för leksaker? Är det skillnad från idag, vilka skillnader ser ni i så fall? 7) Hur användes kyrkstugorna? 8) Idag är Gammelstads kyrkstad ett världsarv. Vad är ett världsarv? Finns de flera världsarv? 9) Vad finns det för hot mot världsarvet Gammelstads kyrkstad och varför kan det vara viktigt att vara rädd om världsarvet? Förslag på lånematerial och program: Världsarvslåda (Förskola, åk 1-3, åk 4-6) Timring - Att timra en kyrkstuga (åk 3-9) Skattjakt Upptäck kyrkstaden med klassen (åk 1-9) Dramatiserad guidning (åk 1-3, åk 4-6, åk 7-9)
Förslag på temaarbeten: Världsarv här och där: Gammelstads kyrkstad är ett världsarv och med på Unescos världsarvslista. Där finns idag drygt tusen världsarv upptagna. Sverige har femton världsarv och av dem ligger två i Norrbotten och delar av ett tredje. Ett världsarv kan bestå av en plats, ort, miljö, eller objekt. Gemensamt för alla världsarv är att de på ett unikt sätt vittnar om människan och jordens historia och är så värdefulla att de är en angelägenhet för hela mänskligheten och något som vi alla måste ta ansvar för att bevara till kommande generationer. Det unika i konventionen var att man förde in både kultur- och naturarv i texten och såg sambandet och det ömsesidiga beroendet mellan natur och kultur. Därför kan ett världsarv upptaget på Unescos värdsarvslista vara ett kultur-, eller naturarv, ibland en blandning av båda. Ett naturarv kan t ex vara ett berg, ett korallrev eller en skog. Ett kulturarv kan vara en byggnad som t ex en kyrka, en staty eller målningar i en grotta. Laponia som också ligger i Norrbotten är ett exempel på ett värdsarvsobjekt som både är ett kultur- och naturarv. Natur- och kulturarv finns över hela världen och Gammelstads kyrkstad är ett utav dem, vilka fler finns det? Jobba med några exempel, t ex Egyptens pyramider, Frihetsgudinnan i New York, Palmyra i Syrien, Stora barriärrevet i Australien eller Auschwitz i Polen. Vad är det här för platser eller byggnader? Sök och ta reda på lite fakta. Vad kan vi lära oss om dessa platser eller byggnader? Varför tror ni att dessa är världsarv? Vad har de gemensamt med Gammelstads kyrkstad? Vad finns det för hot som världsarv kan råka ut för? Vad har världsarven för likheter och skillnader? Vad innebär det att vara ett världsarv? Sök och ta reda på lite fakta om världsarv: http://www.unesco.se/kultur/varldsarv/. (Bakgrund till världsarvskonventionen) Världsarvskonventionen instiftades 1972 av Unesco som är ett FN- organ med ansvar för frågor som rör utbildning, vetenskap och kultur. Bakgrunden till konventionen var att man insåg att det fanns kulturav av ett sådant stort universellt värde, att de utgör en angelägenhet för hela mänskligheten och måste bevaras oavsett nationsgränser. För att göra detta måste man ta ett gemensamt ansvar och på så sätt föddes världsarvskonventionen. Solidaritet över nationsgränser och globalt ansvarstagande utgör grunden och världsarven ska skyddas genom internationellt samarbete. Konventionens syfte är att säkerställa identifiering, skydd, levandegörande och bevarande av arven till kommande generationer. Man skall också sprida kunskap om arvet och dess unika värde, vilket ökar medvetenheten och viljan att bevara. Länderna skall också föra en politik, ha en lagstiftning, samt ha en organisation för bevarande av världsarven. Utbildningsinsatser och världsarvsutnämningar är medel att skydda arven. De länder som skriver på världsarvskonventionen lovar att respektera och ta ett ansvar för dessa gemensamma arv, även om nationerna naturligtvis främst måste ta ansvar för de egna arvens bevarande. Man måste också följa upp världsarvens tillstånd och detta görs vart sjätte år. Sverige skrev på världsarvskonventionen 1985 och 1996 blev Gammelstads kyrkstad utnämnd till världsarv.
Kyrkstäder i norra Sverige: Det har funnits 71 kyrkstäder i Sverige och idag finns det 16 kvar och av dem är Gammelstads kyrkstad den största och mest välbevarade. Det är också den enda som är ett världsarv. Kyrkstädernas stora utbredningscentrum ligger i Norrbottens och Västerbottens län. Där har i stort sett varje socken som tillkommit före år 1900 haft en kyrkstad. Kyrkstädernas ålder varierar. De yngre kan härledas till 1800 och 1900-talen, men de äldre leder sina rötter längre tillbaka. Det första skriftliga belägget för en kyrkstads existens kommer från Gammelstad och julen år 1600. Kyrkstädernas byggnadsskick varierar, mycket beroende på ålder, regionala och sociala skillnader. I övre Norrlands inland finns t ex så kallade lappstäder, dvs kyrkstäder avsedda för den samiska befolkningen. I dessa består bebyggelsen av kåtor istället för kyrkstugor. Ofta finns både kyrkstugor avsedda för den fasta befolkningen och kåtor för samerna på samma plats. Ett fint exempel på detta är Arvidsjaur, som har en mycket fin och välbevarad lappstad. Typiskt för kyrkstäderna är växlingen mellan vardag och helg, lugn och folkliv. Under större delen av året låg kyrkstäderna öde med tillbommade stugor och stängda luckor för att under kyrkhelgerna leva upp, befolkas och förbytas till motsatsen. Ett mönster som alltid funnits i Gammelstad och går att skönja än idag. Kyrkstugorna är avsedda för tillfälligt boende i samband med kyrkhelger. De flesta bönder ägde en kyrkstuga och för att få bygga kyrkstuga var du förr tvungen att vara hemmansägare. För lappstäderna gällde andra regler. Varför tror ni Gammelstads kyrkstad är unik? Andra kyrkstäder fungerar idag som vandrarhem eller nyttjas inte alls. Undersök några andra kyrkstäder, t ex i Boden, Älvsbyn, Öjebyn, Arvidsjaur, Ammarnäs, Skellefteå och Lövånger. Varför byggdes kyrkstäder just på dessa platser? Vad är en kyrkstad? Vad är en kyrkstuga? Hur kan de se ut? Vad finns det för likheter och skillnader mellan dessa kyrkstäder? Vad användes de till förr och vad används de till idag? Sök och ta reda på mer fakta om kyrkstäderna. Stadsbor, bönder, torpare, hjon, kringresande och samer: Vilka var människorna i kyrkstaden under 1800-talet och vilka fick äga och bygga en kyrkstuga? För att få bygga en kyrkstuga i Gammelstads kyrkstad var du förr tvungen att vara hemmansägare och från 1817 gällde även att du var tvungen bo minst en mil från kyrkan. Under 1800-talet utsträcktes rätten att bygga kyrkstuga till att gälla även för nybyggare. Hemman är gårdar med tillhörande mark som är så pass stora att de kan försörja de boende i gården. Människor som bodde i kyrkstaden fick inte äga en kyrkstuga. De var ofta handlare, hantverkare eller arbetare av något slag, men kunde också vara bönder och torpare. Var alla bönder förr? Nej, det fanns även arbetare, stadsbor, hjon och kringresande som man kallade för tattare och samer som man kallade för lappar. Dessa fick inte äga en kyrkstuga. Varför fick de flesta torpare inte äga en kyrkstuga och vad var det för skillnad mellan torpare och bönder? Torparna hade det oftast mycket sämre än bönderna och torpen hade ofta svårt att försörja de boende med föda. Torpen var små, låg ofta i byarnas utkant och till skillnad från bönderna ägde torparna väldigt lite mark, ofta ingen alls och tvingades därför försörja sig på ett utvecklat mångsyssleri. Många gånger var de mycket fattiga och de arbeten som fanns för torparbarnen var ofta som piga, eller dräng i bondgårdarna.
Fattighjonen, samer och kringresande hade väldigt låg status. Fattighjon var ofta äldre eller utstötta som bodde i fattigstugan. Tjänstehjon var hjon som jobbade åt exempelvis bönder som dräng eller piga, dessa hade samma status som vem som helst på gården. Det kunde vara barn till andra bönder eller torparungar. Hjon kunde även vara människor med funktionsnedsättning, som antingen var inhysta hos hemmansägare om de var arbetsföra eller satt i fattigstugan om de inte kunde vara till någon nytta. Lappar var samer som ofta tog sig till kyrkstaden för att sälja varor som näbbskor, kött eller pälsar. Samerna ville man ej ha bofasta i socknen utan de var hänvisade till lappmarken. Det fanns även kringresande folk som förr kallades tattare. Dessa kunde vara romer eller kringresande handelsfolk som i folkmun kallades italienare. Dessa underhöll på marknaderna samt sålde varor eller hantverk. Vad tror ni människor hade för rättigheter förr? Vilka fick rösta? Tror ni att människor kunde bli vad de ville? Vad har människor för rättigheter idag? Hur ser vi på kringresande idag? Hur tror ni det var att vara piga eller dräng? Vad innebar det att vara torpare respektive bonde? Hur tror ni det var att vara barn till en torpare respektive bonde? Läs gärna sidorna: 8-17 samt 36-39. Isi går n för mer fakta om bönder och torpare. I boken Mat och människor av Lång, Björk & Ulefors finns ett kapitel om livet i Storgården på 1880-talet, som beskriver arbete och roller på en välbärgad bondgård. Sök och ta reda på mer fakta om kringresande (tattare), samer (lappar) och hjon. Kyrkhelger Ungdomshelg och gammeldomshelg: Vad är en kyrkhelg? Hur kunde en kyrkhelg gå till? Varför tror ni kyrkhelgerna var så efterlängtade och spännande för sockenborna? Vad tror ni kunde hända under en kyrkhelg? Varför hade kvinnor och män olika roller? Vad innebar nattfrieri? Hur tog sig människor till kyrkstaden? Vad tror ni hände när bilarna kom? En kyrkhelg karakteriseras främst av att firandet pågår flera dagar. Därför var det naturligt att helger som jul, påsk och pingst blev kyrkhelger. Vid helger som består av en enda dag som nyår, trettondagen, Marie bebådelsedag, m fl. gjorde man så att inföll två vardagar mellan helgdagen och närmaste söndag blev det ingen helg det året, men om det bara var en vardag mellan blev det helg. Andra orsaker som förstärkte kyrkhelgsfirandet förutom de rent kyrkliga var om helgen sammanföll med marknadstid vilket kunde ske ibland och då speciellt på hösten vid Mikaeli. Under 1800-talet får vi en befolkningsökning vilket troligtvis leder till uppdelning av kyrkhelgerna i gammeldomshelger och ungdomshelger. När ungdomen reste till Gammelstad stannade de äldre hemma och tvärtom. En praktisk lösning då någon alltid behövde stanna hemma och sköta djuren och gården. Gammeldomshelgerna tillföll de äldre, gifta, familjer med barn, mor- och farföräldrar. Dessa helger var främst jul, påsk och böndagarna. Livet i kyrkstaden var lugnare under gammeldomshelgerna än ungdomshelgerna. Gudstjänsterna var många och besöktes flitigt. Man hälsade på varandra i stugorna, förhörde sig om nyheter, fikade, handlade och pratade. Vanligt var också att besöka kyrkogården för att se vem som dött sen sist. Ungdomshelgerna började man åka på efter konfirmationen då man ansågs vuxen och fram till att man gifte sig, eller blev för gammal. De inföll bland annat på trettondagshelgen, pingst och Mikaeli (månadsskiftet september/oktober). Under ungdomshelgerna hölls så klart högmässa och gudstjänst men vanligt var också marknader med kringresande handlare, tivoli och dans. Nattfrieriet var stort. Pojkarna gick runt och knackade på flickornas stugor och frågade om de kunde tillbringa natten tillsammans, vilket innebar att sova bredvid varandra i lucksängen med kläderna på. Detta kallades att ligga i lag.
Män och kvinnor hade olika uppgifter under kyrkhelgen. Kvinnornas uppgift var att ansvara för kyrkstugenyckeln, slå upp fönsterluckorna och städa, vädra, elda, hämta vatten, koka kaffe och laga mat från den medtagna vacken, en liten kista som man förvarde mat i. Männen ansvarade för hästarna, hö, ved och tyngre arbeten. Det var festligt att ta sig till kyrkstaden, det kallades på Lulemål att tjörkes och alla visste vad det innebar. Människor bar de finaste kläderna, männen hade putsat selarna och man anlände till kyrkstaden i god tid. Kyrkstadslivet var inte enbart fromt och kristligt utan så fort kaffet var uppdrucket vidtog helgsupningen av många utav männen. Det kunde hända att pojkar stod i gränder och söp, rök ihop i slagsmål och att någon hamnade i sockenhäktet för att nyktra till. För att skapa lugn och hålla ordning tillsattes utvalda ordningsmän bland sockenborna för att patrullera gator och torg. Nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen kämpade aktivt mot superiet i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Här kan ni se en bit ur stumfilmen Kyrkhelg Nederluleå 1928, filmad av Nordiska museet: https://www.youtube.com/watch?v=42zvnkouosy (Obs! det tar ca 16 sek in i filmen innan den börjar). Efter filmen kan ni exempelvis diskutera, hur kyrkstugorna såg ut till skillnad från idag, vad för fordon ni ser, könsroller, vilka slags människor ni ser och vad gör de?
BILAGA FAKTAUNDERLAG Gammelstads kyrkstad ett världsarv Kyrkstaden i Gammelstad är den största bevarade kyrkstaden i världen och består av 405 kyrkstugor, ca 550 kammare, sex bevarade stall och en medeltida kyrka. En kyrkstuga kan definieras som en enkel byggnad i kyrkans närhet använd för tillfälligt boende och övernattning i samband med kyrkhelger och kyrkobesök. En kyrkstad utgörs i sin tur av flera kyrkstugor samlade kring kyrkan. Här bodde sockenborna (bönderna) i samband med kyrkobesök och kyrkhelger, men också för att gå på marknad, betala skatt, i samband med ting, sockenstämma och vid andra tillfällen. Kyrkstugornas placering i kyrkstaden följer ett system och avspeglar byarnas placering i socknen. Gammelstad var socknens centrum, böndernas stad. är År 1621 fick platsen stadsprivilegier, viket innebar att det var endast här man fick bedriva handel och de som ville verka som handelsmän, var tvungna att bosätta sig här som borgare. Landhöjningen gjorde det svårt för båtarna att ta sig hit för handel. År 1649 beslutades därför att flytta staden till den halvö som är nuvarande Luleå centrum, och då myntades begreppet Gamla staden, Gammelstad. Idag är Gammelstads kyrkstad ett besöksmål och ett världsarv, med en levande kyrkstadssed. Världsarvet Gammelstads kyrkstad förvaltas och ägs av en mängd olika aktörer, som kommunala och statliga förvaltningar, svenska kyrkan och olika fastighetsägare, (privata och kommersiella). Marken som stugorna står på ägs av Nederluleå församling, och de flesta stugorna ägs av enskilda personer. Hela området skyddas genom olika regler och lagar. Det finns särskilda förhållningsregler för hur och när man får bo i kyrkstugan. Stugornas underhåll och skötsel regleras genom kommunens detaljplan som inordnas under plan och bygglagen. Hela kyrkstaden utgör fornlämningsområde, vilket gör att marken skyddas av fornminneslagen. Kyrkan skyddas av kulturminneslagen och i kyrkstaden råder stränga brandföreskrifter. Hela området är skyddat och inget får flyttas eller rivas utan tillstånd från Länsstyrelsen. Gammelstads kyrkstad ligger inom Luleå kommun och har därför blivit kommunens största tillgång som kulturhistorisk symbol och besöksmål. Ett världsarv går inte att jämföra med vanliga sevärdheter, utan står över dessa, då bara objekt av ett enastående, stort universellt värde, för hela mänskligheten, får vara med på listan. Världsarv är arv som är en angelägenhet för alla människor i hela världen, det kan t ex vara en plats, byggnad eller miljö, som vi ska förvalta och vara rädda om så att senare generationer kan få möjlighet att del av och förvalta arvet vidare. Världsarvskommitténs motivering till Gammelstads utnämning: Gammelstads kyrkstad är ett enastående exempel på den traditionella kyrkstad som finns i norra Skandinavien. Den illustrerar på ett utomordentligt sätt anpassningen av traditionell stadsplanering till de speciella geografiska och klimatologiska förhållanden som råder i en svår naturmiljö. Nedan citat ur: Svenska Unescorådet, VÄRLDSARV FÖNSTRET MOT HISTORIEN OCH VÄRLDEN. Del I VAD ÄR VÄRLDSARV? Vad är arv och hur bevara det? Arv kan definieras som vårt arv från det förflutna, en del av den verklighet vi lever i idag och som vi för vidare till framtida generationer att bli imponerade av och att glädjas åt. Ordböckerna ger en ganska snäv definition. Definitionen av arv kan också vara vidare och omfatta platser och ting som vi anser värda att bevara och föra vidare. Det kan gälla kulturellt viktiga platser och naturfenomen som vi värdera för att de har gått i arv, är vackra, vetenskapligt intressanta eller oersättliga exempel och källor till liv och inspiration. De är våra grundstenar, våra naturliga referenser och en del av vår identitet. Detta arv reflekterar ofta våra föregångares liv och finns kvar tack vare medvetet arbete och stora insatser. Föreställ dig din hembygd utan arv! (s. 9).
Definitioner Överallt i världen finns kulturarv och naturarv. Där du bor kanske det finns hällristningar och arkeologiska fynd, en kyrka/religiöst centrum eller en historisk stad. Detta kallar vi kulturarv [ ]. Världsarv är kultur- eller naturarv som finns på Unescos världsarvslista (s.9-10). Världsarvskonventionen introducerade också en ny tanke när man slog fast att det finns arv som i lika hög grad var en angelägenhet för alla människor; det är detta som konventionen definierar som arv av särskilt stort universellt värde (s.21).
BILAGA LEKAR OCH RAMSOR Gås och räv En deltagare utses till räv och en till gåsmamma. De andra deltagarna är gåsungar och ställer sig på ett led och håller i varandra efter gåsmamman. Gåsmamman ska försköka skydda sina ungar från räven genom att flaxa med armarna och ställa sig för räven, som i sin tur ska försköka ta gåsungar från gåsmamman. Ett skepp kommer lastat Bestäm en bokstav innan ni börjar, utse en domare och dra lott om vem som börjar kasta. Deltagarna sätter sig i en ring och kastar t ex ett garnnysstan mellan varandra och säger: Ett skepp kommer lastat. Mottagaren frågar: Med vadå? Den som kastat ska då säga en sak som börjar på den bokstav som deltagarna bestämt vid lekens början. Om man säger fel, får man lägga något i pant. För att få tillbaka panten måste man efter lekens slut utföra det straff som bestämts av domaren, t ex hoppa på ett ben runt rummet. Burken Ställ en burk, t ex en kaffeburk, i en ring på marken och utse en som räknar. Någon sparkar till burken varefter de andra springer och gömmer sig. Den som står skall nu först ställa tillbaka burken i ringen och sedan räkna till t ex 100. Allt eftersom han/hon finner kamraterna ska han/hon dunka dem vid burken och säga deras namn, genom att säga: Burk Johan osv. De som blivit burkade ska stå vid burken. Om någon inte blivit burkad kan han/hon försöka rusa fram och sparka undan burken. De andra blir då befriade och kan springa och gömma sig igen. Den som står får sätta tillbaka burken i ringen och börja räkna igen på nytt. Om den sista gömda inte hinner sparka undan burken utan blir burkad, ska den som burkades först stå, räkna och burka de andra deltagarna. Ramsor Ättika tättika, lantom tantom. Simele maka, kokele kak. Väsen stillar, ratta, tattan, pås. Äla bäla bubble jong Sol och måne Käpp och stång Ister brister Sjöman lister Gack ut du långe fule man. Ole dole doff Kinke lane koff Koffe lane Binke bane Ole dole doff. Ett, två, tre på det fjärde ska det ske. På det femte gäller det. På det sjätte smäller det!