Karlstads universitet, Statsvetenskap Thomas Wennstam-12 Sverige i världen. Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela; sköljes en jordklump bort av havet, varder Europa i samma mån mindre, såsom ock en udde i havet bleve, såsom och ett jordagods, tillhörande dina vänner eller dig själv; varje människas död förminskar mig, ty jag är innesluten i mänskligheten; och sänd för den skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar; den klämtar för dig. 1 Sverige är ett litet land, eller a middle sized country, med hög levnadsstandard och en lycklig historia. Under lång tid satte Sverige en heder i att förklara sig neutralt i förhållande till krig och krigförande parter i Europa. Genom en passiv och lågmäld politik tänkte man sig att landet inte skulle dras in i internationella kriser eller krig. Man tillämpade, kan man säga, en igelkottspolitik. Regeringen svarar för utrikespolitiken, inte riksdagen. Detta har en historisk bakgrund och visar sig bl.a. i att Riksdagens utrikesutskotts handlingar förvaras på Utrikesdepartementet. Man har ofta ansett att det bör råda kontinuitet i den svenska utrikespolitiken. Omgivningen bör kunna veta vad Sverige står för. Kontinuitet framhålls ibland som ett värde i sig. Det händer dock att utrikespolitik blandas in också i den inrikespolitiska profileringen! Man bedriver ibland inrikes utrikespolitik. Utrikespolitiken kan då bli till ett politiskt slagfält! 2 Men Sverige är, liksom andra länder, en del av helheter, vare sig man ser helheten som Europa eller som Världen. Vad som händer i vår omvärld påverkar oss väl så mycket som våra egna inhemska politiska beslut. Vårt medlemskap i EU innebär att mycket av våra villkor, regler och lagar, inte längre är resultat av helt svenska nationella beslut. Genom vårt EU-engagemang länkas vi alltmer in i internationella regelverk och åtaganden som beslutas i Bryssel eller i globala sammanhang där t.ex. FN-beslut eller rekommendationer blir vår referens. Graden av internationalisering och ökat globalt ansvarstagande i vår nationella svenska utrikes- och säkerhetspolitik, har alltså ökat kraftigt under senare decennier. Några drag i en traditionell svensk utrikes- och säkerhetspolitik Vad har varit de bärande tankarna i det man kan kalla den traditionella svenska utrikespolitiken? Låt oss nämna några punkter: 1 Detta är inledningsorden till Hemingways bok, Klockan klämtar för dig, där författaren citerar John Donne, en engelsk 1500-talspräst och poet, som Hemingway utgått ifrån vid sitt författarskap 2 Först, vad betyder det när man säger inrikes utrikespolitik? En annan fråga; Vad bestämmer utrikesministern? Vad bestämmer statsministern? Hur mycket bestämmer UD.s ledande personal? Och vilken roll har riksdagens utrikesutskott? Utrikesnämnden? Hur ser kungens roll ut? Vad betyder det att EU sägs ha en Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP)? Och vad var det som Sverige sa ja till i slutet av hösten 2005 då EU-konstitutionen m.m. diskuterades?
Sveriges säkerhetspolitik syftade ytterst till att bevara vårt lands frihet och nationella oberoende. -Vårt säkerhetspolitiska mål (har varit och) är att i alla lägen och i former som vi själva väljer, trygga en nationell handlingsfrihet för att kunna utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende, samt i samband därmed utåt verka för fortsatt avspänning, samarbete och fredlig utveckling. Ett viktigt led i dessa strävanden är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och att minska riskerna för att Sverige dras in i krig eller konflikter 3. Det här var en tidig 1990-talsformulering som nog ganska väl fångade in ett klassiskt svenskt förhållningssätt. Målet för den traditionella svenska säkerhetspolitiken var att bevara frihet, demokrati och fred. Detta var ett högt ställt mål! Meningarna om hur dessa mål skulle kunna förverkligas och försvaras har varit delade. Några inslag i denna klassiska svenska politik kunde dock formuleras och rörde flera plan: 1. Genom en formulerad försvarspolitik som gick ut på att * undvika att bli indragna i krig * förhindra främmande utnyttjande av vårt territorium * upprätthålla en självständig försvarsförmåga * ej medverka i militära allianser 4. * inte göra förberedelser för militäroperativ samverkan. (Detta har genom åren diskuterats med viss hetta. Detta har väl också ändrats eftersom vi nu menar att vi måste medverka och samverka med andra i fredsbevarande operationer). 2. Genom en EG/EU-politik där vi * efterhand hade accepterat fullt medlemskap (men hur går det med den gemensamma valutan?) * vill medverka i uppbyggnaden av en europeisk säkerhetsordning. Hur då? Vad är det som EU vill bygga upp? Vilken roll skall Sverige och svensk personal spela i en sådan ny ordning? 3. Genom en Norden-politik där vi * bidrar till lugn och stabilitet i Norden * tar ömsesidiga hänsyn inom Norden (Delar våra nordiska grannländer den här bilden?) 4. Genom en freds- och nedrustningspolitik där vi * uttalat ett starkt stöd till FN (Hur har detta stöd sett ut mer konkret?) * medverkat i förhandlingar om nedrustning och förtroendeskapande åtgärder i Europa. (Exempel?) * medverkar i förhandlingar om A-, B- och C-stridsmedel 3 Prop. 1990/91:102, bil. 1, sid 9 4 Detta nyanserades efterhand så att vi faktiskt kunde samarbeta med militärallianser t.ex via PfP (Partnership for Peace).
Utifrån ovanstående kan vi sammanfatta den traditionella bilden av svensk utrikes- och säkerhetspolitik: 1. Sverige är en västerländsk politisk demokrati. "Vi vet var vi hör hemma!" (Thorsten Gustafsson, (c), f.d. försvarsminister. 2. Sveriges geografiska läge, i Europas norra periferi! (se karta) 3. Sverige ville vara neutralt (med vår egen tolkning! Och med den senare tolkningens innebörd; Detta har tjänat oss väl!) 4. Sverige vill vara alliansfritt (i fred, för att öka trovärdigheten i vår neutralitetsambition.) 5. Sverige vill vara kärnvapenfritt (ett politiskt beslut trots att vi besitter den teknologiska kompetensen). Sverige vill också medverka till att Norden är kärnvapenfritt. 6. Sverige vill vara nedrustningsförespråkare (och har aktivt tagit del i nedrustningsarbetet). Just ordet nedrustningsförespråkare har emellertid bytts ut ur vår diplomatiska vokabulär under de senaste åren 5 då regeringen i st. har talat om vår strävan efter "rustningsbegränsning" och att vi "förespråkar rustningsbegränsning" 7. Sverige har tidvis velat vara de små staternas talesman 8. Sverige vill kunna hjälpa mindre väl ställda (genom en biståndspolitik med speciell profil) 9. Sverige vill bevara och stärka FN 10. Sverige vill kunna agera i och genom FN 11. Sverige vill vara fredligt, fritt från internationella konflikter och för vissa flyktinggrupper en fristad 12. Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik sedd i relation till de övriga nordiska ländernas ställningstaganden. 2000-talets utmaningar Sedan snart sex år tillbaka, från hösten 2006, har Sverige en borgerlig alliansregering efter längre perioder av socialdemokratiskt styre. Har detta haft någon betydelse för vår utrikesoch säkerhetspolitik? Skulle Sverige ha förhållit sig märkbart annorlunda under en annan regering eller skulle vår utrikespolitik och bedömningen av vårt säkerhetspolitiska läge vara i princip detsamma om ett annat politiskt lag hade haft makten? Det kan diskuteras. Viktigare för vår utrikespolitik är kanske de förändringar som skett i vår omvärld. I vår närmaste omgivning finns Ryssland, arvtagaren till en tidigare supermakt, Sovjetunionen. För några år sedan ingrep Ryssland i händelseutvecklingen i en av de tidigare sovjetrepublikerna, Georgien, och svenska politiker fick anledning att ställa sig nya frågor kring våra hotbilder. I början av november 2008 höll USA presidentval och Barack Obama vann och signalerade hopp om Change. Hur påverkade detta oss? I Europa utvecklades samarbetet inom den Europeiska unionen där Sverige 2009 var ordförandeland. Vad betyder Europa för oss? Hur involverade vill vi vara och hur stor del av Europas börda vill vi vara med och bära? I Utrikesdeklarationen 2012 uttalade sig utrikesminister Bildt tydligt! I flera stora frågor menar Sverige att landet får en starkare röst om vi samagerar med EU. Hur går det då med miljön och klimatet? En stort anlagd konferens i Köpenhamn slutade i en halvmesyr. Hur utvecklas arbetet för FN.s milleniemål? Ytterligare en konferens, denna gång i New York i september 2010, behandlade den utmaningen. 5 från januari 1992
Och hur går det med den svenska biståndspolitiken? Sverige är alltså ingen ö! Sverige delar Europas och världens historia, men vår egna speciella historia är i många avseenden en särskilt lycklig historia! Sverige är ingen stormakt, Sverige styr inte världen. Vi formar inte ens normen i världen! Det är i många avseenden Sverige som är undantaget, inte regeln! Så också i vårt utrikes- och säkerhetspolitiska agerande! Händelser i vår omvärld är både uppfordrande och tankeväckande och svenska lösningar måste utformas med hänsyn taget till utvecklingen i vår omvärld. Ett sent exempel är lärdomar från Georgien-kriget som lett den svenska regeringen och försvarsledningen in i nya beslut om ett mer snabbt och effektivt försvar, inspirerat av vårt engagemang i Nordic Battle group. NATO.s nya strategi leder till nya diskussioner och ställningstaganden. Afghanistan erbjuder ytterligare en uppfordring! Och 2011 befann sig 8 st svenska JAS-plan på plats för att övervaka Libyens luftrum. Finns det någon svensk utrikespolitisk doktrin? Den klassiska svenska linjen fångades i neutralitetsdoktrinen dvs alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Vissa förskjutningar i de svenska deklarationerna har som sagt inträffat bl.a. i och med regeringsskiftena under 1990-talets början. Den borgerliga regeringen Bildt talade t.ex. 1992 om "militär alliansfrihet, syftande till att vi skall kunna vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde" (TW.s understrykning). Socialdemokraterna strök vid sin partikongress 2001 ordet neutralitet ur partiprogrammet. I stället uttryckte man ett handlingsalternativ i de politiska riktlinjerna : Som militärt alliansfria kan vi också välja att ställa oss neutrala i en eventuell krigssituation. I och med en flerpartiuppgörelse i februari 2002, tillkännagavs en ny utrikespolitisk hållning, naturligtvis byggd på tidigare formuleringar. 6 Det var denna nya hållning som först Anna Lindh och därefter också Laila Freivalds formulerade i regeringens utrikespolitiska deklarationer 2002 resp. 2004 7. För den borgerliga alliansregeringen har försvarsminister Sten Tolgfors särskilt förtydligat hur Sverige lämnat en tidigare mer passiv svensk neutralitetspolitik för att istället aktivt ta ett större globalt ansvar. Neutralitetsdoktrinen var en på ett sätt relativt enkel sats men som kan bli nog så besvärlig när man ställer frågor till den. Och i det s.k Gulfkriget (eller hundra-timmarskriget), förklarade självaste utrikesministern, att vi inte stod neutrala i den konflikten, utan fastmer stod på FNalliansens sida. Händelserna i Kosovo och terrorhändelserna den 11 september 2001 innebar ytterligare ställningstaganden från svenska regeringens sida. Den neutralitet vi tidigare har förespråkat sägs ha gällt det s.k. kalla kriget mellan Sovjetunionen och USA, mellan öst och väst. Men i t.ex. "Operation Desert Storm" stödde alltså Sverige FN. I kriget i Irak ställde sig Sverige på vissa EU-länders sida. Eller var det på folkrättens sida? Eller hur var det? Och hur skall insatsen i Afghanistan bedömas? Är Sverige krigförande eller fredsbevarande eller fredsbyggande? Och hur förhåller vi oss till utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern? I Libyen spelade Sverige en roll som kom att diskuteras. Varför? 6 I DN 8,11,12,13 febr. 2002 gavs en bild av doktrinförändringen genom åren. Neutralitet framstår inte längre som ett mål. I en Faktaruta publicerad den 12 februari 2002, jämfördes tre epokers formuleringar. 7 Vad är det för förändringar som ligger i de nya formuleringarna?
Det finns flera stater som genom åren och med olika bakgrund och nyanser deklarerat sig som "neutrala" 8. Innehållet i dessa olika neutralitetsförklaringar skiljer sig emellertid åt. Sverige förbehöll sig alltid rätten att själv definiera vad vi menar med vår neutralitet. Tre aspekter på den klassiska svenska neutraliteten Den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken har alltså från tid till annan varit föremål för meningsmotsättningar och debatt. Under efterkrigstiden har den också ibland orsakat politisk strid. Utrikes- och säkerhetspolitiken har därmed blivit till ett slagfält partier och politiker emellan. Bland de stora utrikespolitiska kraftmätningarna i Sverige kan nämnas Hjalmarssonaffären, reaktionerna på Palme s Vietnamengagemang, u-båtsincidenterna, engagemanget i Afghanistan, frågorna om ett svenskt kärnvapen, om anslutning till NATO och om EU-anslutningen. Trots dessa strider kan man nog säga att det rått ett slags stabilitet och koncensus om utrikespolitiken. Ansvaret för utrikespolitiken har regeringen. Riksdagens utrikesutskotts papper förvaras på Utrikesdepartementet. Vid regeringsskiften är man som regel försiktiga med att äventyra den kontinuitet i utrikespolitiken som byggts upp. Man har ansett att det gagnar Sveriges intressen om denna kontinuitet och stabilitet kan bibehållas. Tre andra aspekter på utrikes- och säkerhetspolitiken som då och då lyfts fram är: a) Enighet? - Finns det en sådan i Sverige idag? Om vad? b) Entydighet? - Är vår linje entydig eller kan det uppstå tvivel om vad Sverige vill? c) Trovärdighet? Kan omvärlden lita på Sverige? Förändringar i vår (militära) hotbild * Gränsen för Sovjetunionens/De oberoende staternas samväldes/rysslands inflytande i Centraleuropa flyttad 600-800 km österut * Hotet om storanfall mot Västeuropa med kort förvarning anses idag undanröjt. (Här har emellertid de senaste årens utveckling successivt medfört en viss omprövning. Sveriges regering menar idag att man måste kunna vara beredd till militärt ingripande med mycket kort förvarningstid!) * Sovjetunionens/De oberoende staternas samväldes/rysslands möjligheter till omfattande militära operationer i södra Östersjön är idag kraftigt begränsade.(också här ger nya ryska strävanden nya signaler!) * NATO.s beroende av tidig kärnvapenanvändning är borta. (Också USA.s tanke om att upprätta en kärnvapensköld i östra Europa är i och med Obamas maktövertagande borta!) * De grundläggande stormaktsintressena i Norden består, även luftförsvarsintressena. * (Och under 1990-talet) Risk i närtid för ytterligare sönderfall och inre strider i Ryssland/De oberoende staternas samvälde. (Är denna risk undanröjd idag?) Självklart gäller mycket av ovanstående, inklusive flera av de tidigare nämnda tolv punkterna fortfarande. Om vi emellertid idag skulle försöka formulera en plattform, en sorts karaktäriserande programförklaring, för 2010-talets Svenska utrikes- och säkerhetspolitik, och om jag dessutom vill se en sådan i enbart fem koncentrerade punkter, så tvingas vi fundera över vad som är mest tydligt, mest framträdande, mest svenskt! 8 Förutom Sverige kan flera andra europeiska länder nämnas som neutrala länder men med lite olika betoning i sitt budskap, t.ex. Schweiz, Österrike och Finland. Vad utmärker deras respektive neutrala ställningstagande?
Förändring, breddning och nyansering av vår säkerhetspolitik. Säkerhetspolitik har i Sverige, liksom i andra länder, oftast handlat om försvar. Internationellt menar man numer ett mycket vidare begrepp. Också Sverige omfattar idag detta nya, bredare vidgade säkerhetspolitiska begrepp. (fig.1). Väpnat angrepp Internationell instabilitet, internationella kriser och konflikter Hot och risker i samhället Fig. (Det vidgade) säkerhetsbegreppet (Ur Sverige i Europa och världen, s. 115) I en rapport, Sverige i Europa och världen från 1995 9 förklaras och illustreras den nya synen: Kännetecknande för diskussionen kring ett bredare spektrum av hot och risker och det vidgade säkerhetsbegreppet är den allmänna insikten om de direkta och indirekta sambanden mellan olika aspekter på säkerhet. Sambanden gäller t.ex. en positiv utveckling av ekonomi och miljö, respekt för demokrati och mänskliga rättigheter, m.m. som grund för internationell stabilitet och säkerhet. De internationella fredsfrämjande humanitära insatserna för att förhindra mänskligt lidande, som också syftar till att hindra vidare eskalering och spridning av konflikter bör också ses i detta sammanhang 10. Det nya vidgade säkerhetspolitiska perspektivet innehåller två aspekter, den civila säkerheten och den militära säkerheten. I en globaliserad värld tänks dessa perspektiv vara mer eller mindre integrerade i varandra. I Baylis bok kallas detta för an expanded conception of security. 11 9 Finns på www.regeringen.se och vidare under departement/försvarsdepartementet 10 Sverige i Europa och världen. Säkerhetspolitisk rapport från försvarsberedningen våren 1995. (Ds 1995:28), s. 114. Denna förändrade och utvidgade syn på det säkerhetspolitiska begreppet delar vi med vår omvärld och problematiken diskuteras av John Baylis i kap. 13 och särskilt på sid. 229 i Baylis m.fl. 11 Baylis, kap 14, sid 233
Förändringen, anslutningen till det vidgade säkerhetspolitiska begreppet, exemplifieras, för Sveriges del, av 1. Civila säkerhetspolitiken. EU tänks vara navet, länder som uppfyller EU.s kvalifikationer kan få vara med i EU-samarbetet. Behandlingen av minoriteter är ett exempel på en viktig fråga. Därmed motiveras också EU.s utvidgningspolitik. Genom att uppställa villkor för ett lockande EU-medlemskap hoppas EU kunna driva på utvecklingen mot demokratisering. Därmed kan man också motivera tanken på EU som fredsprojekt. (I Dayton, Ohio, gavs således EU ett mandat att gå in och försöka stabilisera det långsiktiga arbetet i f.d. Jugoslavien). Det är alltså i linje med den civila säkerhetspolitiken som EU (och Sverige) intresserar sig för 1. Centrala östeuropa 2. Västra Balkan, (bygga upp...) 3. Medelhavsområdet, Maghreb 12, (frihandel) 4. Relationerna österut, bortom de tolv länderna; Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Moldavien, civilt samarbete. 5. Hur ser vi då på ett turkiskt medlemskap i EU? (Har vi skäl att föra in andra aspekter under den här rubriken, den civila säkerhetspolitiken?) 2. Militär säkerhetspolitik. Det bipolära öst-väst är slut. Det finns idag ett Västeuropa dit stor del av öst anslutit sig för att få garanti mot framtida tänkta angrepp. Hur skall man då agera? Skall NATO släppa in de nya staterna? Ryssland var positivt fram till 1993. Därefter motsatte man sig att de centrala östländerna skulle få gå med. Efterhand har Ryssland fått acceptera västs beslut. Partnership for Peace. De nya staterna välkomnades om de var demokratiskt stabila. NATO erbjöd därför de flesta europeiska stater PfP. Via Pfp kryper NATO in i hela Europa. (Standards, ordervägar m.m.). Sverige är med i ett 20-tal projekt. Krigsmakter tvinnas samman. Skulle man få en tävlan och en motsättning mellan EU-medlemskap (och ett utvidgat EU.s ambitioner å ena sidan och NATO å den andra? Vad ville de nya staterna? EU först, NATO se'n? Eller?) Vad gäller de stora säkerhetsfrågorna i Europa så gällde det att komma överens med Ryssland och då är också USA med i spelet. Alternativet vore ett revanschistiskt Ryssland. Då behövs USA ännu mer... Det fanns (och finns) en oro i Europa att USA drar sig ut helt. (Men är då Europa ett helt? Vad säger Frankrike? Vad säger Polen?) ESK (den europeiska säkerhetskonferensen) heter numera, i utvidgad form, OSSE. EU är ännu utan militär komponent. Det diskuteras en ev. fredsbevarande styrka. Har EU kapacitet till det? I Makedonien har en sådan fredsbevarande styrka varit lyckosamt med bl.a. USA och de nordiska länderna inblandade. Problemet; Hur går det med Ryssland? 12 I sin doktorsavhandling beskrev och diskuterade statsvetaren Maud Eduards det regionala samarbetet mellan Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen, Samarbete i Maghreb
Svensk utrikes- och säkerhetspolitik idag I diskussionen ovan har vi successivt kommit allt närmre dagssituationen. Hur ser då Sverige på världen, på Europa och på sin egen närmaste omgivning, idag? Situationen har under de senaste 10-15 åren efterhand krävt nya ställningstaganden av Sverige: 1. Sverige är nu EU-medlem och en aktiv sådan. Svensk prioritet att EU ytterligare öppnar för Östeuropa och Turkiet. ("Flytta in" Turkiet i Europa!). 2. Utvecklingen i närområdet; * Stabilisera ytterligare de baltiska staterna genom "suveränitetsstöd"- hjälp att bygga upp civila institutioner. * Hjälp att bygga upp de baltiska staternas krigs-/försvarsmakt * Nordbat som gemensamt nordiskt projekt. Ett de facto-samarbete med Dk o. No med NATO-standards. Norden är fortfarande högprioriterat trots att de nordiska länderna valt delvis olika lösningar genom åren 3. Medlemsskap i Pfp (även Vänsterpartiet med om beslutet). Men NATO? * Att inom EUs ram bygga ut Petersbergsenheter, Peace inforcement 4. Ett fortsatt men förändrat svenskt starkt och oberoende försvar/gradskillnader... men med nya uppgifter! (Vad? Hur?) 5. Bistånd - en svensk profil? (Hur?) 6. Sverige och stormaktspolitiken/-dominansen; tidigare mittemellan - hänsyn, betonandet av självbestämmanderätten, likaberättigandet, suveräniteten, neutraliteten 7. Ett vidgat säkerhetspolitiskt begrepp 8. Har den 11 september 2001 betytt någonting för svensk utrikes- och säkerhetspolitik? 9. Hur ställde sig Sverige inför kriget mot Irak? Och i Afghanistan? Och i utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern? 10. Globaliseringsfrågor och -utmaningar! Ytterligare förändringar och krav på åtgärder: Hotet mot de mänskliga rättigheterna Ny uppmärksamhet på miljön Reformera FN-systemet! (Hur?) För Sverige, avskaffandet av den allmänna värnplikten den 1 juli 2010? Regeringens utrikesdeklarationer inleder de utrikespolitiska debatteerna i riksdagen. Den äger rum varje år onsdagen omkring den 15 februari, och uppmärksammas med rätta av medierna Utrikesdeklarationerna och de efterföljande utrikespolitiska debatterna i Riksdagen ger en god lägesbeskrivning för den svenska utrikespolitiska bedömningen 13. Hur utvecklas den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken med den nya alliansregeringen? Sedan regeringsskiftet hösten 2006 formar den nya regeringen en delvis ny utrikespolitisk profil. Vartåt går utvecklingen? 13 Läs årets och några närmast föregående års utrikesdeklarationer som du finner på www.regeringen.se och vidare under Utrikesdepartementet!
Låt oss formulera några diskussions-frågor! 1. Kommer den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken att ligga fast? Eller betyder regeringsskiftet förändringar också på utrikespolitikens område? 2. Vad betyder det om man påstår att Sverige idag bedriver en mer aktiv utrikespolitik? (Mer aktiv än vad då? Från och med när är det rimligt att tala om en mer aktiv svensk utrikespolitik?) 3. Finns det nyanser i synen på utrikes- och säkerhetspolitik mellan de olika svenska riksdagspartierna? Förklara! 4. Är ideologiska skillnader, erfarenhetsskillnader, kunskapsskillnader eller könsskillnader mest betydelsefulla för utrikes- och säkerhetspolitikens utformning i vårt land? 5. Finns det anledning till ny diskussion i försvarsfrågan? 6. Borde Sverige behållit värnplikten eller sökt andra lösningar? Avslutningsvis; Hur skulle man idag formulera några få (ca 5) övergripande och karaktäriserande punkter som skulle kunna sammanfatta, beskriva och förklara dagens svenska utrikes- och säkerhetspolitik?