En av världens vackraste vyer, en naturupplevelse utan dess like. Puder med Petter För några år sedan började Petter åka skidor igen och blev komplett skidtokig. I vintras gjorde han en drömresa till Kanada. Häng med Sveriges största rap-artist på heliskiing i Cariboos. Det här är Petters resedagbok. Text Petter Alexis Askergren Foto dan kullberg 30 åka Skidor Petter, sjukt jävla redo för att köra upp halva Kanada. Åka Skidor 31
»Att få se den kanadensiska backcountryn via en helikopter och sen sättas ned för att åka genom träden och på bergstoppar är kanske det absolut fetaste jag varit med om i mitt lilla liv.«vi tvingar hela gruppen att bjuda på den klassiska»älgen«. Att åka skidor i Kanada med CMH är den ultimata skidupplevelsen, ett sorts nirvana för en amatöråkare som lever för den bästa svängen. Att få se den kanadensiska backcountryn via en helikopter och sen sättas ned för att åka genom träden och på bergstoppar är kanske det absolut fetaste jag varit med om i mitt lilla liv. Det är värt resan över Atlanten, det är även värt en hel dag i en buss där man dessutom får en naturupplevelse som slår allt när man kör genom Jaspers nationalpark. FREDAGEN DEN 19 MARS 2010 Efter en lång flygning landar vi äntligen i Kanada och vår destination Calgary. En platt stad där långa oändliga vidder breder ut sig. Borta i horisonten kan jag skymta Klippiga bergens fasad. Jag älskar den där siluetten av bergskedjan. Vi bor som alltid över en natt på Delta hotell för att ge oss av tidigt med buss dagen därpå. Alla är trötta och det blir lite plockmat och öl innan sängdags. Jag älskar chickenwings och nordamerikanska sportbarer. Det är något speciellt med stora tv-skärmar som visar sport och serverar skitmat och bira, och baren på Delta hotell i Calgary hör helt klart till en favorit. Här bekantar man sig lite, kollar runt och försöker läsa av vilka som ska åka till just vår lodge. Några gäster har precis kommit tillbaka från en CMHvecka. De pumpas direkt på snöförhållanden och hur veckan har varit. Allas förhoppningar är höga och drömmen om puder blir alltmer verklig den här kvällen. Jag sänker några vattniga kanadensiska öl innan jag går och lägger mig. Petter och Michaela på terrassen Lodgemangern John lägger ett utanför lodgen, galen utsikt! snyggt spår nedför glaciären. 32 åka Skidor Åka Skidor 33
»Helikoptern kränger våldsamt på väg in i dalen och när vi landat utanför lodgen kan jag inte minnas att jag känt såhär förut i en helikopter.«michaela trycker till i lössnön i Cariboos backcountry. CMH använder Vietnamhelikoptern Bell. LÖRDAGEN DEN 20 MARS 2010 Tidig frukost på Delta med nitiska servitriser som dukar av det du hämtat på buffén precis innan du hunnit tillbaka med en ny laddning. Nu när jag är här för andra gången har det nästan blivit en sport att försöka ha så många tallrikar på bordet samtidigt innan servitrisen är på hugget för att lyfta bort dem. Bussresan är lång och utdragen men samtidigt ganska skön då man vaggas in i vad som komma skall. Sakta men säkert färdas vi mot bergskedjan i horisonten, en acklimatisering och invänjning som är mer än behövlig och dessutom makalöst vacker då bussen klättrar över bergspass och genom Jaspers nationalpark. På sidorna av bussen klättrar stora glaciärer upp mot ståtliga massiv. Allt förändras väldigt fort, från att åka konstant rakt fram från Calgary och ut på prärierns vidder, för att sen köra rakt in i Klippiga bergen. Vi kommer fram till helikopterplattan runt tvåtiden och är alla mycket spända över att flyga upp till lodgen. Cariboos ligger en bra bit upp i dalen och man kan endast flyga in dit. Vi kommer med första gruppen upp och jag inser precis när jag hoppar in i maskinen att det här dånet ska jag leva med i en vecka nu. Helikoptern kränger våldsamt på väg in i dalen och när vi landat utanför lodgen kan jag inte minnas att jag känt såhär förut i en helikopter. Inne i lodgen möts vi av gäster som precis ska lämna. Ett gäng glada men slitna svenska medelålders män känner igen mig och hälsar. Vi snackar lite löst om deras vecka och det framkommer ganska snabbt två saker. De har haft en fantastiskt bra vecka och de har även slagit rekord i baren, vilket gänget upprepar minst fyra gånger under fem minuter. Jag spelar imponerad och förundras över deras sätt att berätta. Efter bara några meningar har en av männen dessutom lyckats klämma in lite mer specifikt vad de druckit (ett beteende som jag ofta tycker är lite märkligt på män över 20 år). Men jag är glad för deras skull. När den svenska partypatrullen ska bege sig mot helikoptern går larmet på lodgen. Tydligen har en lavin gått. Alla börjar springa som myror och vi blir kvar utan att egentligen förstå vad som händer. Helikoptern slänger ut de svenska männen som får stappla in igen och sätta sig i soffan. Det blir en våldsam utryckning. Under ett par timmar kommer det in all möjlig information. Det som hänt är att en grupp från en närliggande CMH-lodge hamnat i en större lavin där fyra personer dragits med och två tyvärr omkommit. Stämningen blir av förklariga skäl väldigt ansträngd på lodgen när headmanagern John kommer tillbaka och berättar vad som skett. John har personligen grävt fram de som blivit begravda och ser tämligen skakad ut. Det här ger mig en tankeställare och Michaela blir mycket berörd. Vi kommer fram till att vi ska åka i olika grupper och inte som par då vi är mamma och pappa till tre barn. Middagen samma kväll är ändå trevlig och CMH lyckas alltid skapa en familjär stämning på lodgen för att alla trivas. Här blandas folk från flera länder och alla samtalar och äter middag tillsammans. 34 åka Skidor Åka Skidor 35
SÖNDAGEN DEN 21 MARS 2010 Obligatorisk lavinkurs och genomgång av helikoptern. CMH är noga med säkerheten och varje vecka startar på samma sätt. Det märks dock att guiden John är extra noga idag i genomgången av lavinkursen. Han hänvisar hela tiden till gårdagens otäcka dramatik och berättar varför saker och ting inte fungerade som det skulle, hur chocken sätter flera åkare ur spel och hur viktigt»teamwork«är vid en eventuell lavin. Alla måste leta och begripa vad som ska göras när olyckan är framme. Klockan elva kommer vi upp i luften och jag ser hur laddad Michaela är när hon sätter sig i helikoptern. Första åket är som CMH-tradition en besvikelse. Jag har en teori om att det görs så medvetet för att veckan bara ska bli bättre och bättre. Andra åket bjuder på fint puder i brant sluttning och alla börjar skrika av glädje när de åker. Jag avslutar»it s better than sex«och når fram till John som står i dalen och väntar på oss. Nu känns det bra, nu fick dessutom Michaela smaka på vad CMH kan erbjuda. En sak jag stör mig på i Nordamerika är det klena kaffet, det finns inget drag eller fräs i koffeinhalten alls. Om jag någon gång skulle hamna på CMH igen så ska jag som practical joke ta med svenskt krut-kaffe och blanda ned i deras bryggare så att hela lodgen blir helt flippad på morgonkvisten. MÅNDAGEN DEN 22 MARS 2010 Idag är jag uppe tidigt. Vädret är avgörande och jag kan skymta snöflingor utanför men det är ännu för mörkt för att kunna se något klockan 07.00 på morgonen. Jag har börjat samtala med folk på lodgen och det är trevligt. Alltid lika roligt att gissa vad folk sysslar med hemma eller vart de kommer ifrån. Tyskarna kör naket i bastun och det stör mig lite men samtidigt är det kanske så man gör i Tyskland? Jag kan tycka det är lite obekvämt att möta en gubbe och en tant helt nakna. Fick massage igår eftersom min nacke blivit öm och det känns uppriktigt sagt mycket bättre men fortfarande stelt. Varje morgon 07.30 är det stretching och jag vet att det är bra att delta på det här passet eftersom det förebygger precis allt som har med skador och överansträngning att göra. En av guiderna som heter Otto påminner om den österrikiske servitören i sällskapsresan Snowroller. Han skäller på mig och en annan åkare när vi försöker leta oss upp på väggarna i en ravin eftersom lavinfaran är så pass hög just nu. You won t get away with that guys, just don t go there! hojtar han. Jag känner mig som ett litet barn och väldigt dum. Samtidigt förstår jag varför alla är så noga med säkerheten just nu. Guiderna samtalar hela tiden med varandra och kollar av förhållanden. 36 åka Skidor CMH-rutin: Surfdude/guide Brian för logg över varje åk. Tiden i helikoptern ger en kort vilopaus inför nästa åk. Bartendern Matt och jpetter jämför tattoos utanför sprit- och vinförrådet. Petter drar en svennebanan à la Stockholm-sväng i paradiset
TISDAGEN DEN 23 MARS 2010 Brian heter dagens guide. En skön»surf dude«som sprider ett väldigt skönt lugn omkring sig. Åkningen blir bara bättre och bättre. I går var det terapilånga åk över glaciärer och ned i dalgångar. Det finns ganska många skäl varför vi hålls borta från branta åk vilket kanske kan verka trist, men naturbilden kompenserar hela tiden så det är fortfarande oslagbart. Solen tittar dessutom fram och inger en vykortskänsla. Vi har dock en österrikare i gruppen som åker kors och tvärs överallt, vilket snart börjar irritera samtliga i sällskapet. Jag har haft en sorts smärta i mina axlar men den har nu bytts ut mot ömma och trötta ben. Man får verkligen vad man förtjänar i form av träningsvärk under en vecka med CMH. Trots att det här är en drömresa och allting kommer serverat så känns det ändå ibland tidspressat på något vis. Man hinner aldrig slappa, vilket passar min livstil, men jag tror det handlar mer om mig själv och min stresskadade hjärna än att CMH stressar sina gäster. Redaktör Patrik har börjat med att trycka i sig Mars-bars vilket jag tycker är skitäckligt men han gillar allt från England. Det ligger i generna. Men att äta tre om dagen kan inte vara hälsosamt. ONSDAGEN DEN 24 MARS 2010 Stretching på morgonen, Dan och Patrik väljer som vanligt att bubbla i jacuzzi. Det är någon sorts morgonrutin som vi skaffat oss. Guiden Bob fräser åt Michaela då hon frågar om hon får dra en sväng mot en kant ner i en gryta för att få en bra blid med Dan. Som hetsig make reagerar jag på alla cylindrar åt hans reaktion, men det går över. Hela tiden påminns vi om att lavinfaran är extrem och CMH-guiderna gör verkligen allt som står i deras makt för att levera bra åkning. Men det känns märkligt att se snötäckta puderytor som verkar så inbjudande, men egentligen är rena dödsfällor. Bob ser ut som en rockabilly-gubbe och pratar väldigt tydligt och alltid i samma tempo. Han är inte så pratglad men inte direkt otrevlig heller. Idag får vi åka de kanske bästa åken hittills, långa glaciäråk med relativt bra lutning och riktigt fin kallsnö i branterna. Här flyger mina feta Kuros fram på ett nästan magiskt sätt. Det är terapi och en naturupplevelse utan dess like. De här åken är egentligen tillräcklig belöning för att resa 42 timmar från dörr till dörr. Vi har en trevlig kille i baren på lodgen som heter Matt, vi har hängt en del med honom. Michaela hittar fin kallsnö vid en sluttning. Helibelly är vanligt efter en vecka med godsaker till alla måltider. 38 åka Skidor
Cariboos är enormt till ytan och åken tar aldrig slut. Bra häng i baren. Petter gillar kanadensisk bira. TORSDAGEN DEN 25 MARS 2010 John, lodgens headmanager som också är guide, drar skämt medan vi väntar på helikoptern. Han är en riktig»klassens clown«. Dessutom är han en bra skidåkare som visar oss fina långa åk med bra avslut i skogen. Precis sådana klassiska åk som man drömmer om när man besöker Kanada. Det här är nog världens bästa skogsåkning. John har också fattat att jag, Patrik, Dan och Michaela fotograferar, därför levererar han därefter och ser till att Dan får fina bilder gärna med honom själv som motiv. Så fort vi väntar på helikoptern ställer sig John och drar roliga historier medan gruppen lyssnar noga och avslutar med ett gemensamt skratt. Ibland får han till det och ibland faller det väldigt platt, men vi skrattar i alla fall. Patrik äter Mars-bars. På kvällarna börjar det nu delas ut jackor till folk som har åkt ett visst antal»vertical feets«, det är en stor del av CMHs taktik för att hålla folk fokuserade och dessutom återkomma varje år. Det blir en tävling med sig själv att tjäna in vertical feets. FREDAGEN DEN 26 MARS 2010 Nu är det dags för Otto som guide igen. Vädret har börjat bli sämre och vi påminns vi om att även Kanada kan ha dåliga väderförhållanden. Dimman ligger tung över bergen och det ser mörkt ut för bra åkning. Vi kommer iväg och hittar ett hål i molntäcket och kan stiga upp på en bra ridge som vi börjar mata åkning från. Men efter fem åk är det ganska uppåkt och vi kan knappast förflytta oss då vi inte ser ett smack. Vi sticker hem till lunch och märker att den ena gruppen efter den andra kommer in för att stanna. Det är på ett sätt lite behagligt med en paus, vi har trots allt åkt riktigt mycket den här veckan. Middagarna är ganska rejäla då det bjuds på trerätters och på dagarna äts det också en hel del, vilket kan resultera i fenomenet»heli belly«helikopterbuk. Trots förbränningen och all fysisk ansträngning äter gästerna ofta så mycket att de snarare går upp i vikt än tappar kilon. 40 åka Skidor
Varje åk är mer eller mindre det bästa man någonsin gjort. När helikoptern lämnat oss blir det tyst, bara naturens ljud hörs. Helidisciplin. Håll koll på kropp och prylar när helin drar iväg. LÖRDAGEN DEN 27 MARS 2010 Otto öppnar dagen med att deklarera att»idag är det riktig skit vi ska åka på«, och han undrar samtidigt om vi verkligen vill sticka iväg. Det vill vi, även om ganska många stannar hemma. Otto är på ett sätt ganska härlig, han har en rå humor. Den här dagen kan ha varit ett av mina sämsta åk någonsin, vilket är ytterligare ett bevis på att bara för att du är i Kanada och har en helikopter till förfogande så kommer du inte alltid få åka ändlöst puder. På kvällen är det fest och jag blir DJ i baren tillsammans med Matt som genererat bra försäljning hela veckan genom att dricka ikapp med sina gäster. Bra försäljningsknep. Stämningen mellan honom och gästerna är kanon och om jag hade ett ställe i Sverige så skulle jag anställa honom direkt. Vilken stjärna! SÖNDAGEN DEN 28 MARS 2010 Hemresan känns skön och välkomnas av oss alla. Jag och Michaela längtar efter barnen. Det känns som vi alla varit med om något unikt och väldigt udda. Otroligt att få göra det tillsammans med bra vänner. Livet på lodgen är överlag ganska oviktigt eftersom man spenderar så mycket tid i naturen och jag imponeras av CMHs tänk kring säkerheten. Trots extrema förhållanden och lavinfara levererar CMH också förstklassig åkning. Det här är min andra resa till Kanada med CMH och jag tror att det kommer bli fler. f 42 åka Skidor Åka Skidor 43