UTVÄRDERING AV MUSIKLIVET GÖTEBORG 1955-2018 10/12 2015 Göteborgs Stadsmuseum BAKGRUND.... METOD.... RESULTAT........ ÖVRIGT........ ANALYS.. BAKGRUND Projektet Funktek arbetar med att hitta vad som skapar tillgängliga utstälningar och metoder för hur en ska arbeta för att skapa just tillgängliga utställningar. För utställningen Musiklivet har Funktek främst haft en rådgivande roll i arbetet med utställningen. I början av formgivningesprocessen hölls en workshop där formgivarens ideer testades av funktekpiloter. Utöver det har flera resultat från funkteks tidigare utvärderingar spridits till utställningsgruppen och eftersom att vi delar kontor har vi kunnat diskutera olika lösningar eller aspekter av tillgänglighet allt eftersom att de dykt upp i utställningsprocessen. 1
METOD I workshopen var vi tre stycken koordinatorer från Utopia och 16 stycken funktekpiloter. Workshopen hölls under tre timmar där funktekpiloterna fritt fick gå runt i utställningen och utvärdera tillgängligheten medan koordinatorerna antecknade deras synpunkter och tankar. Därefter fikade vi och efter det delade vi in oss i tre grupper och pratade mer om utställningen under 40 minuter. RESULTAT INTRYCK Mycket igenkänning. Rolig men rörig. Bra att det finns ett djup. En kan gå runt snabbt men en kan också komma tillbaka och specialstudera, titta på filmer å sånt. Skitkul utställning, hade jätteroligt i dansrummet. Måste gå där flera gånger för att få med allt. Kul att lära känna ny musik, ex jazz Det tilltalade inte min musiksmak. Jag hittade inget jag känner igen. Men det är en väldigt fin utställning. Och hemtrevligt. 2
Underbar utställning Alla detaljer finns med, hör ju till musikkulturen, färger, ljus, prylar, allt. Känslan fick ni med. Allt är jättebra, jag bara önskar att jag kunde se det Som döv så kände jag inte att utställningen vände sig till mig Även om inte alla hittar sin musik så är det många funktekpiloter som tycker bra om utställningen. Den beskrivs som välkomnande och hemtrevlig, och att det är intressant att läsa och se på bilderna. För några är det mycket igenkänning och roligt att läsa om spellokaler och liknande som de själva besökt då det begav sig. Flera personer pratar om just stämningen och känslan i utställningen som beskrivs som varm och tillåtande. Dansrummet är populärt. En funktekpilot uttrycker att Här finns något för alla! Flera funktekpiloter säger att de upplever att utställningen är både mångbottnad och att den har djup. Det beskrivs som positivt att det känns som en utställning som en kan återkomma till flera gånger och ändå lära sig något nytt varje gång. ENTRÉ TILL UTSTÄLLNINGEN OCH INTROTEXT Entrén beskrivs som maffig och häftig av flera piloter. Många stannar för att titta och lyssna på videoklippen som visas på tre skärmar hängande från taket. För andra upplevs den som rörig när det är mycket folk (som vid workshoptillfället). Flera piloter missar att det finns en introduktionstext på väggen till vänster bredvid hissen. De som lägger märke till skyltar pekar snarare på tack-skylten som sitter på motsatt sida av väggen. Det är förvirrande att gå upp i entrén och mötas av människor som sitter på rad på ett podium och stirrar (Personen syftar på bildskärmarna). För dem med social fobi känns det nog utsatt att sitta som på ett podium. 3
Entrén är otydlig! Vill ha introtext och skyltar eller annat som markerar vad som försiggår i de andra rummen. Flera piloterna vill gärna veta var de ska börja någonstans, om de ska gå åt höger eller vänster först. En funktekpilot föreslår att det ska sättas upp skyltar till rummen som berättar vad som händer där och vilka decennier som tas upp. En funktekpilot tycker att det är obehagligt att komma upp för trappan och mötas av en massa personer som sitter vända mot en och stirrar (mot bildskärmarna ovanför trappan). Funktekpiloten funderar också på huruvida de med social fobi vågade sitta på podiet eller om det känns utsatt och exponerat. En pilot med en synnedsättning upplever entrén som svår att navigera sig runt i. Den mörka mattan försvårar orienteringen. En annan pilot som använder rullstol undrar var det är tänkt att hen ska sitta för att lyssna i lurarna och titta på skärmarna. Jag kände mig i vägen, var ska jag sitta med min rullstol?. För en person med rullstol så finns inte många platser i entrén där en kan stanna kvar och titta på filmerna utan att vara i vägen för någon. En funktekpilot kommenterar på att en gärna vill veta hur lång filmloopen på skärmarna är, också att det ska stå vem nästa artist är. Hen noterar också att listan av artister som sitter på väggarna i podiet är i bokstavsordning medan klippen på skärmarna inte är det. Ett förslag är att lista artisterna i samma ordning som de visas på skärmarna samt hur långt varje klipp är så att en lättare kan lista ut när ens favoritartists video kommer: Det var många artister med på spellistan vid podiet, jag hade velat veta hur länge varje skulle spela också så jag kan räkna ut hur lång tid det tar innan klippet med min favoritartist sätter igång. 4
UTSTÄLLNINGSTEXTER En del texter var jättesmå, omöjliga att läsa, ex i cafet, där var det gamla artiklar, jättesvårt att läsa. Men de är intressanta som tidsspegel. Borde finnas i ljud och upplästa på typiskt 50tals sätt. Var det samma musik vid podiet som vid kuberna nedanför? Det fattade inte jag. Kanske ha något skrivet och vara tydligare med vad man får höra på vid kuberna? En av funktekpiloterna försöker plocka upp den vita textrutan på golvet vid 00-talet, i tron att det är ett papper/broschyr någon tappat. Flera funktekpiloter tycker att en del av texterna har för liten teckenstorlek. Introtexterna om 48 punkter upplevs som bäst medan fördjupningstexterna om 18 punkter av många upplevs som för små för att kunna läsas bekvämt eller alls. Mängden text på vägg i kombination med många bilder upplevs av många som rörigt och för mycket att ta in. Det gör att flera personer inte orkar läsa så mycket i utställningen. Någon annan beskriver utställningen som rörig men rolig. Flera funktekpiloter tycker att det är svårt att hitta rätt bildtext till bilderna. De små miniaturbilderna är för små och texten till bilderna liten. Det talas om att siffror nog skulle vara tydligare men samtidigt tråkigare. Ett annat förslag är att det ska finnas knappar som lyser upp den bild som tillhör texten. Det påtalas om att bilderna ska vara syntolkade. Lite tråkigt med siffror, kanske får vara lite rörigt i den här. Flera funktekpiloter förstår inte pilarna som finns tryckta på några av bilderna i utställningen. Pilarna på texterna de förstod jag inte (de betyder att du kan vända blad) Borde varit en såndär symbol av en sida som vikts upp istället. 5
ATT FUNKTÄNKA VIDARE PÅ : Även om typsnitt och storlek är enligt rekommendationer gällande tillgänglighet så kan texter ändå upplevas som otillgängliga. Sammanhanget, miljön påverkar läsbarheten i en utställning. Detta skulle vi i funktek vilja undersöka mera. Vi tror att det är viktigt att i framtida utställningsprocesser testa texter i den faktiska miljön utställningen skall vara i. MONTRAR Syntolka montrarna! Jag vill gärna veta vad den här brynjan är och det tog tid för oss att hitta skylttexten om det. (En person med synskada syftar på Hammerfalls monter med scenkläderna.) Många funktekpiloterna uppskattar både utformningen och innehållet av montrarna. Vissa upplever att det är svårt att upptäcka infoskyltarna som sitter på montrarna eftersom de sitter på olika ställen och det är svåra att se beroende på vilket håll du kommer ifrån i utställningen. Några funktekpiloter efterfrågar också att texten till infoskyltarna i montrarna ska vara upplästa och att föremålen i montrarna ska vara syntolkade. LJUD Jag påverkades inte så mycket av biljuden. Min tinnitus sattes inte igång så då var utställningen bra. Inga irriterande ljud. I workshopen pratar vi om hur omgivningsljuden påverkar besökare där vi fick som svar av en del funktekpiloter att de inte tycker att de störs av alla ljud som finns i utställningen. Dock hade vi med en döv person som inte upplevde att utställningen riktade sig till henom. 6
För mig som är hörselskadad får jag inte ut så mycket av utställningen. Det är mycket som förutsätter att man kan höra. En idé är att ha vibrationsmattor som vibrerar i takt med musiken, eller att man kan känna vibrationer i väggarna. REPLOKALEN Bilden föreställer funktekpiloten Nadja som står i replokalsrummet med en gitarr hängades runt halsen. På golvet ligger en orientalisk matta i rött med mönster i. Bakom Nadja står en monter och en vägg av bilder på LP-skivor. Jag kan se pianot, och här är mattan, men vad är det här på sidorna? (Väggarna av LP-skivor) (Sagt av person med synskada) Fina detaljer, med instrumenten. Fint upplagt allt som var upphängt, fick känsla. I replokalsdelen diskuterar vi hur döva personer eller hörselskadade har möjlighet att känna vibrationer från de olika instrumenten. Från både basen och gitarren gör 7
strängarna att vibrationer uppstår men inte från trumsettet eftersom det är ett digitalt trumset. Både gitarren och basen har en förstärkare där besökare kan vrida på alla knappar. Kanske skulle alla knappar som skapar effekter förutom volymknappen på förstärkaren vara låsta. Och volymknappen var markerad så skulle en lättare hitta var en kan höja eller sänka volymen. Om de andra knapparna inte är låsta vore det bra om det står vad de olika effektknapparna används för. En funktekpilot som använder rullstol kan inte komma intill för att använda något av instrumenten förutom pianot. Men vid pianot är ipaden placerad ovanför pianot på en höjd som gör att en inte når om en sitter i rullstol. En iakttagelse som funktek har gjort är att det är hög svårighetsgrad på de intrumentlektioner där en som besökare kan pröva olika basgångar, gitarrriff, och trumkomp. Pianot har däremot en lättare lektion. Förslagsvis skulle lektionerna ha en mer grundläggande nybörjarnivå eftersom det antagligen är just nybörjare som vill följa en instrumentlektion. Att ta med sig framöver i andra utställningar där det är medskapande moment är att undersöka vilken nivå av svårighetsgrad en vill lägga sig på kunskapsmässigt, vem är mottagaren och vilka förkunskaper har hen? FUNKTÄNK: I utställningen har teknik som ipads, hörlurar, instrument och förstärkare blivit sponsrade av företag. Ställ krav angående tillgänglighet även till sponsorer. Bra tillgänglig teknik som har ett för alla perspektiv gagnar inte bara besökare och museet utan även företagen. 8
DANSRUMMET Dansrummet är toppen! Tur att det inte var speglar Bilden är tagen innifrån dansrummet. Från vänster till höger står funktekpiloterna Mona-Lisa, Ros-Marie och Nadja. Dom dansar till videon som visar hur en twistar. I bakgrunden syns videon projicerad på väggen. Flera funktekpiloter tycker mycket om dansrummet. Det beskrivs som roligt, spännande och kul. Flera funktekpiloter testar att dansa till olika stilar och årtionden. I formgivningsworkshopen som ägde rum den 5 Februari 2015, ca 9 månader innan öppnande pratades det om dansrummet och vad en skulle tänka på. Då var det flera personer som talade om att en inte vill dansa inför andra, att en ville att det skulle synas utifrån om någon är i rummet och att en skulle bli varnad inne i rummet om någon är på väg in. I denna utvärdering är det ingen som kommenterar på detta över huvud taget. Flera gånger är det personer som inte känner varandra sedan tidigare som dansar i dansrummet samtidigt. Kanske innebär det att en faktiskt känner sig bekväm i utställningen och att det är ett tillåtande klimat. 9
En funktekpilot som har en hörselskada säger att hen inte känner vibrationerna från musiken så bra i golvet och skulle få mer känsla om det fanns en vibrationsmatta på golvet eller hörlurar att ta på sig. Vi får också kommentaren att det även ska stå i text på den stora skärmen vad det är för dans som visas. Så som det är nu står det bara på pekskärmen. Att det står en text om vad det är för dans också på den stora skärmen är bra både för hörselskadade och för människor som kliver in i rummet när filmerna är igång. LJUS Vi får inga kommentarer på att ljuset är dåligt i de stora utställningsrummen eller att en skuggar den text en försöker läsa. Många funktekpiloter beskriver utställningen som mysig och stämningsfull. Allt detta sammantaget ser vi som ett tecken på att ljuset upplevs som bra. Däremot så upplevs filmrummet som alldeles för mörkt, både för att orientera sig runt i och för att kunna se de svarta hörlurarna som en behöver för att kunna lyssna på filmerna. HÖRLURAR Vissa hörlurar var bra och på vissa var det lite lågt. (volymen) Behöver leta mig fram till hörlurarna. Bättre om de var kontrasterande i färger. Borde sitta konsekvent på samma ställe. Inte sätta hörlurar bakom utan de skall synas. Det finns hörlurar i entrén kopplade till de stora skärmarna, vid de större pekskärmarna, vid ipadsen, i replokalen kopplat till instrumenten och i filmrummet. 10
En del funktekpiloter har svårt att hitta hörlurarna som sitter på krokar antingen framför, vid sidan om eller bakom respektive skärm eller ipad. På ipadsen sitter hörlurarna antingen på sidan eller bakom skärmarna. Att de inte sitter på samma ställe gör det svårare för en att hitta dom. Att dom är svarta är också ett problem för flera funktekpiloter, speciellt för de med en synnedsättning. Svarta hörlurar mot ett svart ställ och svarta väggar innebär nästan ingen kontrast. Vid konsertlokalen sitter hörlurarna på krokar vid sidan av sittkuberna. Många besökare glömmer av att hänga tillbaka hörlurarna. Hörlurar ligger på golvet, på kuberna och över ipadsen och besökare ser inte krokarna. Många funktekpiloter efterfrågade volymknappar så att de själva kan reglera volymen. Vissa funktekpiloter tycker att ljudet i hörlurarna är för högt och andra att det är för lågt. Att byta till hörlurar med volymknapp är ett förslag som kommer upp. Ett annat förslag är att möjliggöra för en att höja och sänka på ipadsen eller pekskärmarna. Då skulle en kunna bestämma en genomsnittsljudnivå som ljudet automatiskt återgår till efter en viss tid. En hörlur som kan återge vibrationer skulle antagligen öka hörselskadades upplevelser av att spela på instrumenten i replokalen men även vid andra ställen i utställningen där en kan lyssna på musik. Detta är något som funktek skulle vilja undersöka mera. IPADS I utställningen finns mindre ipads utplacerade vid varje del där en kan lyssna på musik och få de tryckta texterna upplästa i hörlurar. Appen i dessa upplevs av de flesta som enkel att navigera i och förstå, och de verkar fungera som de ska. Symbolerna för uppläst text och för musik i ipadsen är tydliga och det beskrivs som positivt att använda sig av kända symboler. En funktekpilot med en synnedsättning säger att hen nog skulle kunna läsa texten i ipaden om bara den varit i lite fetare stil. 11
Det största problemet för flera funktekpiloter med en synnedsättning är att hitta själva ipadsen. De är svarta, stället de står på är svarta och vägarna är svarta. Även hörlurarna är svarta och svåra att urskilja. För en person i rullstol går det inte att swipea på de små Ipadskärmarna eftersom hen hamnar lite längre ner och i en annan vinkel än vad skärmen är avsedd för. (Alla ipadställ ska sänkas så detta bör inte förbli ett problem när det är gjort). PEKSKÄRM OM KLUBBAR Ska en gnida på skärmen istället för att dutta? Pekskärmen med kartan över Göteborgs klubbar funkar inte. Det var svårt att få de andra mindre skärmarna att reagera. På två skärmar i utställnignen kan besökare söka på klubbar som både finns och har funnits under de olika årtiondena genom att trycka på en karta. Många funktekpiloter upplever att de är svåra att söka och navigera i. Skärmen hakar upp sig och slutar fungera. De små gröna cirklarna är för små på kartan för att flera funktek-piloter ska märka att de flyttar på sig eller att nya kommer upp beroende på vilket årtionde du väljer. Ett förslag är att varje årtionde ska ha en egen färg, då skulle det bli tydligare. Ett annat förslag är att det på startsidan ska finnas tydliga instruktioner hur du använder pekskärmen. Det är oklart med vilket tryck och precision du ska trycka för att få respons. För några funktekpiloter går det inte att trycka på pekskärmen vilket kan ha något med storleken på fingrarna att göra. 12
PEKSKÄRMEN MED MUSIK Bilden visar funktekpiloten Leif-Göran som navigerar på en av skärmarna i utställningen På skärmen i 50- och 60-talsrummet saknar flera skivor både omslag och ljudspår. Flera piloter undrar om det ska vara så eller om något är trasigt? Vi pratar mycket på plats i utställningen om hur navigationen på de större pekskärmarna fungerar. Flera funktek piloter har svårt att se både s ök symbolen och hem symbolen som sitter i vänstra respektive högra övre hörn. Det skulle vara bra om dessa symboler var större. Det är också svårt att se alfabetet högst upp på skärmen. Det skulle också vara bra om det stod mer tydligt mitt på skärmen vilken bokstav en valt. 13
FILMRUMMET Flera funktekpiloter kommenterar att filmrummet är alldeles för mörkt och att det är svårt att hitta de svarta hörlurarna i mörkret. Bredvid varje skärm finns en textruta där det står lite information om filmen samt hur lång den är, men det finns ingenting på skärmen/i filmen som talar om var i den du är, ifall att den precis börjat eller ifall att den snart är slut. Flera personer skulle vilja att det var möjligt, speciellt som att du inte kan sätta igång eller stänga av filmerna själv. Ultimat för de flesta är att själv kunna styra just så. Vi får också kommentarer till oss under workshopen att det skulle vara bra om filmerna finns textade också på svenska. Även om vi förstår att det är engelsk text så att besökare som inte talar svenska ska kunna förstå filmerna så skulle det underlätta för människor med hörselskador att få läsa texten på svenska. Förslag är att en ska kunna välja mellan svensk och engelsk text. RÖRELSE Att röra sig runt i utställningen beskrivs som bra av många, en kommer fram och runt även med rullstol. Dock finns det några saker som kunde göras mer tillgängliga. I entrén exempelvis är det inte så självklart vart du ska slå dig ner för att titta och lyssna på filmerna om du använder rullstol. I replokalen är det lite svårt för en av våra funktekpiloter som använder rullstol att komma intill ordentligt för att testa instrumenten. Det finns flera ställen att sitta ner och vila på och det uppskattas av flera funktekpiloter. Både Cafédelen i 50/60-talsrummet, podiet i Entrén och soffan i replokalsrummet nämns som bra viloplatser. Några funktekpiloter önskar tydligare skyltar som hjälper en att hitta i utställningen. Flera personer efterfrågar lite större överskrifter i utställningen där det står i vilket årtionde du befinner dig. Samtidigt påpekar andra att just det är 14
svårt att skriva ut därför att de olika subkulturerna eller musikgenrerna inte följer årtiondena eller kommer efter varandra. Många överlappar både varandra och årtiondena. Den färgade linjen är det ingen som lägger märke till eller kopplar till respektive årtionde. ÖVRIGT I workshopen kommer det fram flera förslag på saker som en gärna skulle ha i utställningen eller saker som en gärna skulle vilja fanns över huvud taget i utställningar eller på museer. Det enda som fattades är en doftupplevelse, det kunde exempelvis varit lite rökigt i jazzdelen. Vill ha en bar uppe i utställningen, så som det brukar finnas på museer utomlands Kunde stå små uppmuntrande texter, exempelvis: sjung gärna med, för att hjälpa en att kämpa emot jantelagen. Finns det karaoke? Det borde de ha. Det fanns på mölndals stadsmuseum. De kunde ha ett sångbås kombinerat med karaokerum I vår utvärdering får vi också några kommentarer om enkelt avhjälpa hinder som vi tar med i den här rapporten. En anmärkning är att trappan i utställningen är för dåligt upplyst och att det skulle vara bra om den fick mer ljus. Ett trappsteg mellan andra våningen och entréplan saknar också kontrastmarkering. 15
ANALYS AV WORKSHOP Vi märkte att vi hade för kort tid på oss att vara i utställningen. Vi missbedömde både hur stor utstälningen är och tiden det tar att ta sig igenom ens en del av den. Vi hade inte heller räknat med att så många av funktekpiloterna skulle vilja stanna kvar såpass länge i utställningen som många ville och gjorde. Även efteråt då vi satt ner och utvärderade hade vi kunnat sitta längre. Om vi ska göra om det igen skulle vi vilja dela in oss i mindre grupper som kan gå runt tillsammans länge och verkligen testa all teknik, läsa texter och diskutera. Det är tydligt att musik är ett ämne som engagerar och återväcker minnen. Ibland var det svårt att helt hålla diskussionen borta från personliga anekdoter och berättelser om artister som medverkar i utställningen och som en känner, musik en minns eller lokaler en dansat eller mötts på. 16