G ö t e b o r g s D i a b e t e s f ö r e n i n g D B iabetes Nr 3 2008 l a d e t Årgång 10 Barn med diabetes i skola/förskola Läs mer på sid 6-7 Ru n e Jo h a n s s o n: 70 år med diabetes Läs mer på sid 10-11
I n n e h å l l 5 Alkohol & Diabetes 6 Barn med diabetes i skolan 8 Friskvård på Grötö 10 Rune Johansson 13 Jaqueline tillverkar skor 14 BUS-sidor 16 Läkemedelspatent 19 Kortisar 20 Graviditet & Diabetes K a n s l i e t Öppettider: Måndag torsdag 8.30 16.00, lunch 12.00 13.00, fredag 8.30 12.00. Adress: Telefon: 031-711 69 54 Telefax: 031-13 19 67 E-post: Postgiro: 48 722-3 Bankgiro: 5452-3873 Hemsida: Bomgatan 7, 412 64 Göteborg* diabetes.gbg@comhem.se www.diabetesgbg.se Nästa nummer av Diabetesbladet kommer ut den 5 december Ansvarig utgivare: MariAnne Lymer Redaktör: Christine Öberg Redaktionskommitté: Lisbeth Blomberg, Claes Bredvad-Jensen. Annonsansvarig: Marianne Olofsson Utformning & Tryck: Litorapid Media AB Sänd gärna in material eller tipsa redaktionen. Skriv helst i Word och skicka med e-post eller diskett. Var vänlig skicka dina bidrag före den 3 november. Vi förbehåller oss rätten att redigera inkomna texter enligt journalistiska principer. Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. * Till Bomgatan kommer du bl.a med spårvagn 2 eller 4, hållplats Almedal, två hållplatser efter Korsvägen mot Mölndal. Se karta 34 B7 i telefonkatalogen. MariAnne har ordet Snart kommer hösten och det gör att många av oss troligtvis kommer att vara med i någon motionsgrupp och/eller på egen hand simma, cykla och ta promenader. Det finns många sätt att röra på sig. Stig Attvall uppmanade oss att motionera när han talade om diabetes och hjärtat på årsmötet i mars 2008. Medlemsverksamheter har startat med Medlemsträffar, som vi tidigare kallade Öppet hus. En nyhet är att det finns möjlighet att komma på eftermiddagar för den som inte vill gå ut på kvällarna. Kvällsträffar finns kvar som tidigare. I november i Stenhammarsalen på Handelshögskolan ställs frågan "Spelar det någon roll vilket insulin man använder?" Kom och lyssna på överläkare Björn Eliasson från Sahlgrenska sjukhuset. Han kan kanske ge svar på det. I början av juli fick jag ett brev av ögonläkare Helle Kalm där hon skrev att hon inte kommer till föreningens läkarråd i oktober. Anledningen är att hon efter 27 års tjänst inom SU kommer att flytta till Sankt Eriks ögonsjukhus i Stockholm. Doktor Kalm har gjort ett fantastiskt arbete med utvecklingen av den diabetiska ögonvården. I vår förening har Helle Kalm hållit flera intressanta föreläsningar om det diabetiska ögat. Ett mycket stort tack för allt du gjort för oss diabetiker och lycka till i det nya arbetet. Diabetes Bladet Nr 3 2008 3
Kalendarium Alla medlemmar, både nya och gamla, är välkomna till MEDLEMSTRÄFFAR på Bomgatan 7 i Göteborg. I höst gäller följande tider: 10 sept klockan 15.00-17.00 Läkemedelsföretaget Abbott kommer att informera om blodsockermätning 16 sept " 18.00-20.00 Läkemedelsföretaget Abbott kommer att informera om blodsockermätning 16 okt " 15.00-17.00 16 okt " 18.00-20.00 12 nov " 15.00-17.00 20 nov " 18.00-20.00 Vi bjuder på kaffe/te och smörgås. Vi är tacksamma om du anmäler dig till kansliet i förväg. *** Kalendariet för barn- och ungdomsgruppen finner du på BUS-sidorna. NATUR & KULTURGRUPPEN 2 sept Vi besöker Liseberg som har en av de fyra stora trädgårdsutställningar som ingår i Göteborgs Lustgårdar. Guidad tur 70 kronor för den som så önskar. Vi besöker även det nyöppnade Taubemuseet. Inträde till parken, 70 kronor, betalas av deltagarna själva. 15-19 sept Danmarksresa till Skallerup Klits ferieby. Där bor vi underbart och vi lagar vår egen mat, gör utflykter med bil eller bara strövar omkring på sandstränderna vid Västerhavet. Priset för båtresa och fyra övernattningar i dubbelrum är 1.300 kronor. Det dubbla priset för dig som vill ha enkelrum. Begränsat antal platser. Anmälan är bindande. 30 sept Ullared. Heldag. Kostnad: Bensinkostnad. Begränsat antal platser. 14 okt Vi går på bio. Vilken film vi ska se bestämmer vi senare. 28 okt Massage. Under en timme blir vi omhändertagna. Kostnad: 50 kronor (dagens pris). Anmälan minst en månad innan. 11 nov Avslutning. Vad vi ska göra då är inte bestämt ännu. Våra träffar startar klockan tolv och varar cirka tre timmar, om inte annat anges. Anmälan, som är obligatorisk, gör du till Monica Ullbrandt på telefon 031-96 25 44 eller 070-575 38 67. Gå gärna in på vår hemsida - www.diabetesgbg.se - där får du utförligare information om Natur- och Kulturgruppens aktiviteter. Missa inte höstens studiecirkel 23/9 Acceptera din diabetes och få en bra livskvalité Cirkelledare Karin Bachelard, hälsovägledare på Center för egenvård som hör till Capio, Lundby sjukhus. Plats: Göteborgs Diabetesförening, Bomgatan 7 Tid: Klockan 18.30-20.30 Vi bjuder på kaffe och smörgås. 7/10 Gourmetmat för diabetiker Cirkelledare Katarina Hesselgren, hälsocoach med många härliga recept. Plats: Göteborgs Diabetesförening, Bomgatan 7 Tid: Klockan 18.30-20.30 Vi bjuder på kaffe och smörgås. 21/10 Fysisk aktivitet vid diabetes, tips och träningsråd Cirkelledare Erica Sandberg, sjukgymnast vid Mölndals sjukhus. Plats: Göteborgs Diabetesförening, Bomgatan 7 Tid: Klockan 18.30-20.30 Vi bjuder på kaffe och smörgås. 28/10 Diabetes och Alkohol. Vinprovning på Systembolaget och information av överläkare Anders Norrby från Capio, Lundby sjukhus. Kostnad 250 kr/person Plats: Systembolaget Gårda Centrum, Focushuset, Åvägen 42 Tid: Klockan 19.00-21.00 Varmt välkommen med din anmälan till kansliet tel: 031-711 69 54 eller e-post: diabetes.gbg@comhem.se OBS! Vi kan vara högst 24 deltagare, så skynda dig med anmälan! 4 Diabetes Bladet Nr 3 2008
Sep Okt Nov Öppet Sjukhus Lördagen den 27 september mellan 11 och 15 är det Öppet Sjukhus på Mölndals sjukhus. Via poängpromenad i en snitslad bana får du stifta bekantskap med cirka 30 av sjukhusets avdelningar. Runt 20 patient- och handikappföreningar deltar - däribland förstås Göteborgs Diabetesförening. Du hittar oss utanför Medicinavdelningen dit du är välkommen att prata diabetes eller kolla lite i de broschyrer som vi har med oss. I aulan, hörsalen och Speakers Corner bjuder avdelningarna och föreningarna på föredrag. Öppet Sjukhus i Mölndal vänder sig till hela familjen. Det är gratis parkering vid sjukhuset denna lördag. Spelar det någon roll vilket insulin man använder? Föreläsning med Björn Eliasson, docent och överläkare på Sahlgrenska sjukhuset. Tid: 4 november 2008 klockan 18.30-21.00 Lokal: Stenhammarsalen på Handelshögskolan i Göteborg Läkemedelsbolaget Sanofi- Aventis sponsrar detta arrangemang och kommer i pausen att visa sina produkter. Kaffe med smörgås serveras. Kostnadsfritt. Anders Norrby Alkohol & diabetes Människor i Medelhavsländerna drabbas inte så ofta som vi i Norden av hjärt-kärlsjukdomar. Kosten och det dagliga intaget av vin i måttlig mängd sägs vara en bidragande orsak. - Är man inte alkoholist är det OK att dricka ett glas vin om dagen. Det gäller även för diabetiker, säger Anders Norrby, överläkare vid Lundby sjukhus. - Men jag är inte övertygad om att det är vinet som gör att man i högre grad slipper hjärt-kärlsjukdomar i länderna runt Medelhavet. Jag tror personligen att det handlar mer om att man lever mindre stressat där, man har ett annat levnadssätt. Anders Norrby, 73 år, har arbetat på Lundby sjukhus sedan 1973. Hans stora intresse är diabetes. Sedan några år har han slutat ta emot patienter och ägnar sig nu åt forskning om mediciner som ska hjälpa diabetiker. Göteborgs Diabetesförening bjuder in till en cirkel om diabetes i höst. - Stress höjer blodsockret. Ett glas vin tillsammans med goda vänner i avspänd miljö gör att vi känner oss avspända och mindre stressade. Det är naturligtvis bra för hjärtat, säger Anders Norrby, överläkare vid Lundby sjukhus. Den avslutande fjärde omgången är det vinprovning. Anders Norrby kommer då att medverka och tala om vad som är bra och dåligt med att dricka alkohol. - Visst finns det risker med alkohol. Det gäller både dem som har diabetes och andra. Som diabetiker ska man tänka på att välja torra viner och att äta en smörgås eller två om man dricker vin eller annan alkohol. n Christine Öberg Fakta om alkohol och diabetes: Vill man dricka alkohol och har diabetes finns en del risker man måste känna till: När man dricker alkohol stiger först blodsockret. Men efter några timmar kan den leda till svåra, långdragna och ibland även livshotande hypoglykemier. Speciellt om man druckit så mycket alkohol att man inte reagerar på kroppens vanliga varningssignaler. Nästan alla dödsfall på grund av lågt blodsocker inträffar i anslutning till alkoholkonsumtion. När alkoholen bryts ner i levern stör den leverns förmåga att producera och frisätta glukos till blodet. När överskottsenergin som man fått i sig förbränts kan kroppen inte försvara sig mot ett sjunkande blodsocker. Är man på fest och dricker alkohol är det alltså viktigt att äta ordentligt i samband med eller efter alkoholintaget. Det är bättre att lägga sig högre i blodsocker än vanligt till natten. Källa: Diabeteshandboken Diabetes Bladet Nr 3 2008 5
Magdalena Lundstedt Nordén Barn med diabetes i sk Varje dag får två barn i Sverige diagnosen diabetes typ 1. De allra flesta av dem går i förskola eller skola. Enligt lag har förskola och skola skyldighet att ta hand om ett barn med diabetes på bästa sätt. Barnen kräver individuell behandling. Inget barn är det andra helt likt. Det finns bra utrustning för att mäta blodsocker och ge insulin. Tyvärr är det omöjligt att läsa sig till vilka doser insulin barnet behöver under olika förutsättningar. Vad som krävs är en ständig dialog och samarbete mellan hem och skola. Magdalena Lundstedt Nordén i Mölnlycke har gjort ett examensarbete som heter Hur fungerar mötet skola och elev med diabetes. Magdalena är NO-lärare sedan 13 år och har två döttrar. Femåriga dottern Olivia har diabetes. Under de två år som Olivia haft diabetes har Magdalena genom kontakter med andra diabetesfamiljer förstått att samarbetet med skolan inte alltid är friktionsfritt. I sitt examensarbete har Magdalena intervjuat fyra lärare och fem föräldrar på åtta olika skolor i några olika kommuner. Hon har haft djupgående intervjuer med var och en om deras erfarenheter av diabetesbarn i förskoleklass eller skola. Barnen det handlat om har varit mellan 6 och 12 år. Intervjuerna har gällt händelser och möten under de senaste tre åren. Hur samarbetet fungerar beror till stor del på hur engagerad rektorn är. Det är skolledningen som ser till att skolan får resurser att ta hand om barnet med diabetes. Till exempel en assistent som ansvarar för barnets behandling under skoltid. Det är också skolledningen som skickar personalen på utbildning, vilket inte alltid sker. Likaväl som föräldrarna känner sig oroliga för hur skolan ska klara av att ta hand om deras barn med diabetes så gör lärarna det. Har läraren fått utbildning i diabetes och skolan anställt en assistent eller har någon annan extra resurs känner lärarna sig lugnare. Det är inte rimligt att en ensam lärare förutom att bedriva undervisning ska ta hand om en elev med diabetes. Endast i en av de åtta intervjuer Magdalena Lundstedt Nordén gjort säger man att ett möte mellan hem och skola kommit till på rektorns initiativ. I övriga sju fall har lärare/föräldrar fått arrangera ett första samordningsmöte. Det är viktigt att skolledningen inser att inte bara klassföreståndaren och assistenten måste få lära sig att ta hand om barnet. - Alla som kommer i kontakt med barnet under skoldagen ska vara insatta i vad diabetes är, säger Magdalena. Till exempel rastvakter, fritidspersonal, matbespisningspersonal, idrottslärare De ska kunna se på barnet om det har låga blodsockervärden och veta hur de då ska agera; var barnets blodsockermätare, insulin och druvsocker finns. Även klasskamraterna bör få lära sig om diabetes, till exempel vad en "känning" är. Ett par av de intervjuade lärarna har pekat på problem som uppstår när barnen blir lite äldre och själva ansvarar för sina kit. Då händer det ibland att nödvändig utrustning saknas. Därför är det bra om det alltid finns en komplett reservutrustning i skolan. Även då glukagonspruta. Helt klart är att många skolor saknar rutiner och beredskap för att ta hand om diabetiker. Vissa lärare har fått barn med diabetes i sin klass utan att ha fått tillräcklig information. Vid intervjuerna med föräldrar har det framkommit att skolan inte alltid förstår de individuella variationerna vid diabetes. En del föräldrar upplever att skolledningen är ointresserad av den enskilda eleven och hennes/hans diabetes. Det är naturligtvis bra om personalen har erfarenhet av diabetes men man måste vara medveten om att varje barn kräver individuell behandling skriver Magdalena i sin avhandling. Varken över- eller underbeskydd är bra. Barnet ska inte särbehandlas mer än nödvändigt men det krävs planering av skoldagen. Studien resulterar i ett antal rekommendationer om hur mötet mellan skola och ett barn med diabetes ska genomföras för att fungera så smidigt som möjligt. Till exempel: Ju förr man har det första mötet mellan skola och hem desto bättre. Det är bra om diabetessköterska och/eller skolsköterskan medverkar. 6 Diabetes Bladet Nr 3 2008
ola/förskola Magdalena Lundstedt Nordén har gjort ett examensarbete vid Göteborgs Universitet om mötet mellan skola och föräldrar till barn med diabetes. Studiens syfte är att göra det så bra som möjligt för barn med diabetes i skolan. En förutsättning för det är att samarbetet mellan hem och skola fungerar bra. I sitt arbete har Magdalena förslag till hur man ska utarbeta ramar för ett sådant samarbete. Magdalena Lundstedt Nordén hoppas att hennes examensarbete kan komma till nytta som vägledning när skolor tar emot ett barn med diabetes. Läs den på GU:s hemsida. Bättre framförhållning och mer information från skolan En öppen dialog och att man är lyhörd och ödmjuk både från skolans och hemmets sida. Att föräldrar och lärare för en "loggbok" med dagens insulindoser, blodsockervärden och mat. Magdalena Lundstedt Nordén tycker att det varit en förutsättning för att göra det här arbetet att hon dels är lärare och dels mamma till ett barn med diabetes. Genom sin erfarenhet från skolans värld kan hon förstå hur stressande det är för en lärare att ha ett barn med diabetes i sin klass om nödvändig stöttning och avlastning saknas. - En viktig sak som framkommit för att skoldagen ska fungera är att det krävs planering utifrån barnets behov. Man kan inte spontant bestämma att klassen ska ut och springa på gymnastiklektionen eller ta en långpromenad. Föräldrarna måste hela tiden hållas informerade om det sker något som avviker från de vanliga rutinerna för att anpassa insulindoser och skicka med eventuella mellanmål. Schemat måste läggas utifrån vad som är bäst för barnet; gymnastik ska man till exempel ha på morgnarna. Skolan har skyldighet att se till att en elev med diabetes får delta i alla i skolan förekommande aktiviteter utan att föräldrarna behöver kallas in. I många skolor erbjuds föräldrarna att vara med vid till exempel skolutflykter men det ska vara helt frivilligt. En sak som lärarna tydligt har märkt och som föräldrarna inte alltid varit medvetna om är hur blodsockervärdena påverkar skolresultatet. Även om en elev som har lågt blodsockervärde ser till att justera det inför ett prov till exempel så har lärarna märkt att resultatet påverkas negativt i flera timmar. Det är därför viktigt att skolan ger dessa elever möjlighet att göra om ett prov skriver Magdalena Lundstedt Nordén. n Christine Öberg Världsdiabetesdagen den 14 november har även i år temat barn med diabetes. Gun Forsander, sektorsöverläkare vid Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus i Göteborg arbetar med en rikstäckande undersökning om beredskapen i förskola och skola för att ta hand om barn med diabetes. Undersökningen kommer att publiceras i samband med Världsdiabetesdagen. Förra hösten gjorde Gun Forsander en studie där hon intervjuade landets barndiabetesmottagningar om ifall de ansåg att barn (6-12 år) med diabetes får den hjälp de behöver och har rätt till enligt lagen. Svaret blev att man ansåg att enbart 50 procent får det. Sämst ställt var det för de lite äldre barnen på mellanstadiet. Problemen var huvudsakligen: Bristande kunskap hos ansvarig; Dosproblem; Matproblem och Planering. I höstens stora nationella studie kommer man att intervjua barn i första hand och deras föräldrar om hur skolan och förskolan klarar av sina åtaganden vad gäller barn med diabetes. Intervjuerna görs under augusti. Diabetesbladet kommer att redovisa resultaten. Diabetes Bladet Nr 3 2008 7
Gr ö t ö Du som är diabetiker typ 1 eller 2 och 50+ - tag chansen till friskvård och egenvårdsutbildning den 24 till 28 augusti 2009. Var kommer detta att ske? Jo på DHR:s anläggning Västerhav på Grötö i Öckerö kommun. Vi erbjuder trettiofyra personer att vara med att må bra och uppdatera sina kunskaper om diabetes. Du måste vara medlem i en lokalförening i Västra Götaland. Under dessa dagar kommer vi att tillsammans med kunnig ledning tala om följande bra mat till vardags och gourmémat till fest varför ska vi blodsockertesta oss rörelse så att kroppen mår bra Fullpris för dessa dagar är 4.175 kronor. Ditt pris blir 2.000 kronor. I priset ingår övernattning i dubbelrum, frukost, lunch, tvårätters middag, två kaffemål och inte minst friskvård. Först till kvarn gäller. Sista anmälningsdag är fredagen den 27 mars 2009. Avgiften 2.000 kronor sätts in på postgirokonto 4 87 22-3 eller bankgiro 5452-3873. Ange konto 7440 vuxenkollo, samt ditt namn, adress och gärna telefonnummer där du kan nås. Anmälan är bindande och vid avbeställning kommer en viss avgift att uttas. Frågor och anmälan görs till Göteborgs Diabetesförening kansliet tel. 031-711 69 54 eller till Monica Ullbrandt tel. 031-96 25 44 till MariAnne R Lymer tel. 031-701 78 85 Välkommen till dessa fantastiska kunskapsgivande dagar tillsammans med nya vänner, kursledning, kunskapsgivare och anläggningens personal. Några läkemedelsföretag och studieförbund kommer att medverka. Vilka är ännu inte klart. Göteborg i juli 2008 Göteborgs Diabetesförening Monica Ullbrandt, kursledare MariAnne R Lymer, kursledare 8 Diabetes Bladet Nr 3 2008
Rune Johansson Ett långt liv med diabetes Hela livet har handlat om att sköta sig, att planera. Det är något han saknat - att inte spontant kunna sticka ut på havet utan att behöva ta med ordentlig matsäck. En termos kaffe och en bullebit har inte dugt. - Fast å andra sidan har jag ju blivit gammal tack vare att jag alltid varit noga med maten, säger Rune Johansson, 87 år. - Idag är det lättare att ha diabetes än när jag fick det för 70 år sedan, säger han. Bara det där med sprutorna. Förr var dom stora och blev trubbiga. Man fick lämna in dom för slipning hos Bluhmes vid Vasaplatsen. Mina lår var som läder av alla sprutstick. Rune Johansson är hedersmedlem i Göteborgs Diabetesförening. Få lär vara lika meriterade till det som han. Han har varit med i föreningen sedan den bildades 1943 och i 20 år var han med i styrelsen. Där har han haft olika poster, bland annat som ordförande i fyra år. En sak som föreningen arbetade hårt med i början var att få samhället att förstå att man kunde sköta ett jobb även om man har diabetes. - En kvinna till exempel som hade arbetat länge som extra i en bank fick inte tjänsten när det blev dags för fast anställning, säger Rune Johansson. Banken ville bara ha "friska" människor i sin tjänst. Att vara med i styrelsen på 40-talet när Rune gick med var mycket annorlunda mot idag. Man fick inga ekonomiska bidrag. Frimärken och brevpapper fick styrelsen själv ordna pengar till. Och kuverten vid medlemsutskick satt man och skrev för hand. Ersättning för möten eller ens en möteslokal var inte att tänka på. Men julfest för barnen hade man och en sommarkoloni för barn med diabetes. Styrelsens medlemmar var bra på att skaffa pengar till verksamheten, inte minst till sådant som rörde barn med diabetes. Föreningens kvinnor satt hemma och sydde saker som sedan lottades ut. Karlarna var runt och tiggde pengar och saker hos företag i och runt Göteborg. - Ändamålet var ju vällovligt så alla var generösa. Vi fick till exempel vid ett flertal tillfällen tavlor från Börjessons på Västra Hamngatan. I Borås fick vi kläder och en väskaffär på Slottsskogsgatan där jag bodde då skänkte plånböcker, berättar Rune. Pappersinsamlingen till förmån för De sockersjukas förening som det hette då kommer nog många göteborgare ihåg. - Ibland ringde någon och sa att dom hade en kasse med tidningar. Då kastade man sig på cykeln och åkte och hämtade, säger Rune. När han ser tillbaka på tiden i styrelsen för Diabetesföreningen och även i Diabetesförbundet så är det med glädje. Man arbetade mycket och hårt för att driva verksamheten. Responsen från medlemmarna var stor. Styrelsen lyckades ofta hitta spännande föredragshållare till sina träffar; till exempel en upptäcktsresande som kunde berätta om diabetes bland indianer. Det kom alltid mycket folk på mötena. Man hyrde lokaler på stan och ibland hände det att de obligatoriska smörgåsarna tog slut och någon fick cykla iväg och skaffa fler. Styrelsemöten hade man hemma hos varandra. Stämningen var alltid god. Man trivdes bra ihop och hade kul. Det hände att styrelsen stannade kvar och spelade kort när ärendena på dagordningen var avklarade. Rune minns hur han någon gång tog första morgonspårvagnen direkt till jobbet efter ett sådant möte. - Det var en väldigt rolig tid men jag har samvetskval när jag tänker på hur ofta jag var borta på kvällarna medan min fru fick sitta hemma och passa barnen. Men när jag jobbade för Diabetesförbundet var det möten runt om i landet och då hände det att fruarna fick följa med. Jag hade till och med barnen med någon gång. Rune Johansson tar emot mig ute i sommarstugan i Torslanda. En idyll ett stenkast från havet. Han sitter gärna vid köksbordet och följer vädrets växlingar. Han bjuder på kaffe och "nyttiga" kakor. Han plockar fram sin tjocka klippbok som är en spännande och samtidigt lite vemodig läsning. Förutom sånt som har med föreningen att göra finns det artiklar om hans son som fick diabetes när han var fyra år. Sonen njurtransplanterades och fick även en ny bukspottskörtel - i vuxen ålder. - I ett år fick han vara frisk. Han blev fri från sin diabetes. För första gången sedan han var fyra år kunde han äta vad han ville. Tyvärr fick han hjärtproblem och dog ett år efter transplantationen, säger Rune. Rune själv fick diabetes när han var 17 år. Som för många andra upptäcktes sjukdomen då han magrade väldigt och hade en svår törst. Runes pappa var änkeman och fyra av de sju barnen bodde 10 Diabetes Bladet Nr 3 2008
Rune Johansson är som ett levande uppslagsverk om hur det var att leva med diabetes för 70 år sedan. Om den tidens sprutor och kosthållning. Under sina 20 år som aktiv i styrelsen för Göteborgs Diabetesförening arbetade han i synnerhet med att ge barn med diabetes en guldkant i tillvaron. Julfesten för barn är till exempel en tradition från föreningens barndom. fortfarande hemma. Pappan tog väl hand om Rune. Han vägde all mat på en brevvåg och såg till att sonen skötte sig. Varje morgon gjorde han en matlåda som Rune tog med sig till jobbet. - När jag fick diabetes trodde jag inte att jag skulle leva tills jag var 20 år, säger Rune. Men jag blev 20 och jag träffade min blivande fru och vi fick barn. Då tänkte jag att bara jag lever tills barnen är lite större så att de klarar sig själva. Att Rune Johansson lever och är vid god hälsa vid 87 års ålder tackar han sin pappa och sin fru för. De såg till att han fick bra mat. Nu är Rune ensam sedan några år. Hans fru är död och hans båda söner likaså. Men han har ändå en stor och kärleksfull familj bestående av sju barnbarn och deras familjer. De hälsar ofta på och hjälper honom med det han inte orkar själv. Och som granne i Torslanda har han en sonhustru som är till stor glädje. - Visst är det ensamt ändå. Jag var gift i 57 år och vi hade det fint tillsammans. Vi reste väldigt mycket men det har jag förlorat lusten till nu. Bland annat var de i Amerika med en pensionärsgrupp. Rune var med och bildade en orkester som spelade under rundturen i Amerika. Rune spelade trummor. Rune gick med i SSU när han var tonåring. Och som gammal föreningsmänniska kan han inte låta bli att vara aktiv i olika föreningar. Han är ordförande för Gamla Högsbotorpare och han har dessutom bildat en pensionärsgrupp i det bostadsområde där han bor. Man träffas ett par gånger i månaden och har det trevligt ihop. Och så skriver han. Det har blivit ett 40-tal noveller om tiden förr i Torslanda. Noveller som publicerats i Torslandatidningen. Och så skriver han insändare i GT. Det blir ofta ett par i veckan. Han skriver om allt som rör sig i tiden. Som om nedskräpning till exempel; om hur det kan vara så att vi har lagar om att det är förbjudet att skräpa ner - men att ingen har fällts för det. - Utom en kvinna som cyklade till en återvinningsstation och anklagades för nedskräpning eftersom hon inte fick ner sin gamla stekpanna i behållaren n Christine Öberg Fakta Föreningen för sockersjuka i Göteborg med omnejd bildades tisdagen den 7 december 1943. Initiativtagare var greve Jens af Trampe. Till ordförande valdes I. Brink. Avgiften för medlemskap var två kronor för män över 18 år, en krona för kvinnor över 18 år och 50 öre för personer under 18 år. 367 personer blev medlemmar första året. År 1962 fick föreningen sin första lokal. Den låg på Kastellgatan 11. 1971 får föreningen en större lokal; på Kastellgatan 16. Rune Johansson var ordförande från 1951 till och med 1954. Redan 1944 ordnade föreningen sommarvistelse för ett 20-tal barn med diabetes. Det kunde man göra tack vare en donation av en tomt i Buxeröd i Ucklems socken. Donator var Giovanni Galligani. Kyrkogårdsvaktmästare Adolf Karlsson skänkte 1.000 kronor som en grundplåt till en barnkolonibyggnad. Varje sommar till och med 1962 anordnade föreningen sommarkoloniverksamhet. Upp till 32 barn kunde vara på kolonin samtidigt. Julfester för barn infördes 1955. Källa: Diabetesföreningens jubileumsskrift 1943-1993. Diabetes Bladet Nr 3 2008 11
Jacqueline Siegenthaler...som tillverkar skor Promenadskor, kängor och festskor Jacqueline Siegenthaler gör skor till dem som inte hittar passande sådana någon annan stans. Det spelar ingen roll hur fötterna ser ut. Jacqueline skräddarsyr varje sko. Hon har ingen brist på jobb - det är många som behöver hjälp. Diabetiker inte minst. - Varje nytt par skor som jag får beställning på innebär ett nytt problem att lösa. Det ena paret blir inte likt det andra, eftersom kunderna har så olika problem med fötterna. Så säger Jacqueline Siegenthaler, som har ett intressant arbete som modellskomakare och ortopedskotekniker. Hon sitter vid en av sina stora symaskiner, när vi kommer in i hennes verkstad i Lerkil, och syr på ett par skor som en kvinna med diabetes har beställt. Bland hennes kunder finns många reumatiker - en krokig fot passar ju inte in i en rak sko. Ibland dyker det upp någon som har haft polio. Om man har haft polio så har man det fortfarande. Skadan finns kvar. Man blir aldrig fri från polio, låter Jacqueline oss förstå. Femton-tjugo par skor får hon beställning på varje år. Pris: 10.000 kronor eller mer per par. Det är mycket pengar men det handlar om designade och handgjorda skor. Först mäter hon kundens fot och gör sedan en läst av plast eller trä, därefter en provsko. Kunden får prova skorna minst en gång innan de är färdiga. Det förekommer att läkare, som ser patientens behov, skriver en remiss, vilket kan innebära att det blir ett lägre pris på skorna. Jacqueline, medlem i Sveriges Skomakarmästarförbund, gick en 40 veckors kurs för att bli ortopedskotekniker. Den handlade framför allt om foten, om förhållandet mellan sko och fot, om biomekaniken i foten, det vill säga om hur leder och muskler fungerar tillsammans. Skorna ska givetvis passa fötterna, men det är inte alltid som de gör det. - Jag har träffat kvinnor som hade storlek 43-44 men som klämde in fötterna i skor av storlek 41. Jacqueline berättar att hon har träffat personer som har köpt många par skor men som inte har hittat något som har passat. Ibland kan det räcka med att göra en mindre ändring. Kanske kan skorna bli bättre för foten genom inlägg eller om man byter snörningen mot kardborreband eller varför inte genom att lästa ur skorna. Erfarenheten att på egen hand klara av att lösa problem fick Jacqueline när hon arbetade som attributmakare på teatrar, framför allt på Göteborgs Stadsteater. En gång fick hon i uppdrag att göra en eldsprutande drake till föreställningen om Bröderna Lejonhjärta. Vem skulle inte vilja ha Jacquelines kunskaper om skotillverkning. För ett tag sedan när hon skulle på en stor fest visste hon inte vad hon skulle ha på fötterna. Hon ägde en vacker lila klänning men hade inga skor som passade. Hon löste problemet genom att tillverka ett par fina skor, lila förstås, till sig själv. Ingen på festen hade något liknande. n Marianne Lundgren Diabetes Bladet Nr 3 2008 13
BUs SIDaN Pernilla Hjelmar med sin man Stefan Ronge och barnen Alfred Ronge, 6 år, Astrid Ronge, 2 år. I det här numret startar vi en serie om familjer med barn som har diabetes. Först ut är Pernilla Hjelmar. Vill du vara med och berätta om dina erfarenheter, känslor, reflektioner? Hör av dig till Christine Öberg 0734 / 039 962. Du kan antingen skriva artikeln själv eller så blir du intervjuad. En solig majdag kom grannflickan, 6 år, in till oss. Alfred, 17 månader, satt i min famn. - Alfred är aldrig nere på golvet och leker längre som han brukar göra. Varför gör han inte det? Han sitter mest bara i din famn... Jag kom med en förklaring om förkylningar och tänder och annat som varit på sistone, men hennes ord ringde ändå kvar som en väckarklocka. När en 6-åring reagerar på förändringar som vuxna snällt försökt förklara bort så är nog något fel. BVC-sköterskan skyllde vattenkonsumtionen på värmen (Men 5 dl i ett nafs har jag nu med barn nummer 2 förstått är fullständigt onormalt!). Med vänner diskuterade vi olika utvecklingsfaser och att han nog hamnat i en väldigt gnällig period. Men efter grannflickans besök så började vi slå i läkarboken och allt stämde på pricken med diabetes. Ändå kunde vi inte riktigt tro det för varför skulle det drabba oss? Vi har ju ingen diabetes i släkten. Vi åkte till Östra Sjukhuset denna lördag och efter ett antal timmar och flera prover så kom dom för att ta ett blodsocker. Redan innan provet förstod vi vad som väntande. Varför skulle annars ett team på 5 personer komma in i rummet och ta detta prov? Det blev första dagen på vårt nya liv. Det var på både gott och ont att Alfred bara var knappt 1,5 år. I den åldern går det ju väldigt fort att vänja sig vid förändringar. Ganska snart fanns inte ett liv utan diabetes. Inget för honom att sakna. Vi kunde också vara med från start och ha fullständig kontroll på allt. Måltider, doser, prover. Som första barn hade han inte hunnit provat godis och annat smarrigt än, så det kunde vi enkelt hålla borta ett par år. Efter något år konstaterades även glutenintolerans (celiaki) vilket drabbar ca 10 % av alla med diabetes. Det var jobbigt att få ännu en sak att hålla reda på men skönt att få svar på varför bajset varit så annorlunda (löst, grågult och rejält illaluktande) länge. Troligtvis hade han det redan från början, men de tog inget prov vid insjuknandet utan väntade ett år till första årskontrollen. Jag har förstått i efterhand att man resonerade att två diagnoser samtidigt hade varit för jobbigt att hantera och sätta sig in i, men jag vet inte om det var bättre i slutändan. Kanske. Glutenintoleransen har på många sätt varit praktiskt jobbigare än diabetes. Man måste alltid tänka på att ta med sig alternativ till Alfred. Kommer det serveras smörgåsar eller bullar, tårta, kakor, korv med bröd? Inte ens i diabetessammanhang kan vi tänka att rätt saker finns. Att tänka på glutenintoleransen har nog gjort att vi tvingats tona ner tänket kring diabeteskost lite. Ta exempelvis om vi går på restaurang. Det är svårt att först tvingas säga nej till köttbullar, pannkakor och pizza, som de flesta barn brukar önska sig, om han inte sedan får välja vilken glutenfria efterrätt han vill. Samtidigt kan faktiskt glutenintoleransen många gånger även vara till hjälp vid diabeteshanteringen. Man kan då tydligt säga nej till en spontan bulle som bjuds eller en dålig barnmatsedel och då skylla på glutenintoleransen för Alfred. Det är lättare att förstå och hantera att man inte tål något, än att hantera att det inte är bra för kroppen att äta något sött just nu. Ett annat bekymmer är den ångest och skuld man känner när sockret inte ligger som det skall och man börjar tänka på följdsjukdomar. Man tänker på vilka stora påfrestningar ens lilla barns kropp behöver utsättas för vid så tidig ålder. Det är ett evigt sökande efter den perfekta dosen som man vet inte finns. Ibland kan det också kännas provocerande när utomstående konstaterar att allt verkar så enkelt och smidigt. Åh, vad bra att man kan ta blodsocker så lätt. Vad skönt med pumpen. Det måste ju vara mycket lättare att slippa sprutorna!. Samtidigt kan man inte begära något annat. I deras skor hade jag säkert också välvilligt och uppmuntrande försökt hitta positiva saker att säga. Sedan 1,5 år tillbaka har Alfred pump. Den har passat honom och oss väldigt bra. En av de stora fördelarna är att man lättare kan justera den sk basaldosen (motsvarar det långsamma basinsulinet med spruta). Det är bra när t ex en magsjuka slår till. Snabbt kan då en basdossänkning göras så man slipper ha för mycket insulin i kroppen en hel dag och därmed kämpa för att hålla sockret uppe. Även t ex om natten kan vi justera upp eller ner efter behov och kan då sova tryggare. Men enklare och mindre tidkrävande vet jag inte om det är med pump då det generar ännu mer möjligheter att klura hit och dit. Sprutorna, som vi hade de första åren, var inget problem. I början var det jobbigt, men efter ett tag så vande sig Alfred. Visst kunde det bli kamp och gråt ibland om att inte vilja ta sprutan, men vi försökte avdramatisera det hela genom att tänka att det bara var ett i mängden av saker man måste hantera med sina barn. Det är lätt hänt att man projicerar sina egna nojjor om sprutor på sina barn. Alfred kunde vara lika arg och ledsen över att behöva ta på sig sin overall som att behöva ta sin spruta. Många utomstående lägger all fokus på sprutorna som om det vore det värsta med diabetes. Återigen kan man inte begära mer. Vi var också helt okunniga i ämnet för 5 år sedan. Däremot måste skolans och förskolans 14 Diabetes Bladet Nr 3 2008
KALENDARIUM FÖR BARN- OCH UNGDOMSGRUPPEN 18 sept. Träff för föräldrar kl. 18.30 på kansliet, Bomgatan 7. 23 okt. Träff för föräldrar kl. 18.30 på kansliet, Bomgatan 7. Efter ordinarie möte är ni välkomna att vara med och planera årets julfest. BUS Brännboll 30 nov. Julfest Tid och plats för julfesten och information om eventuella aktiviteter för hela familjen kommer att finnas på www.diabetesgbg.se För snabbare info anmäl din epostadress till barndiabetes@hotmail.com Först så pratade vi lite. Sen spelade vi brännboll. Efter det var det dags att slappa i gräset och äta medhavd matsäck. Sen lekte barnen och hade det roligt medan vi föräldrar pratade Med andra ord: Det var som vanligt väldigt trevligt och avspänt när föräldraföreningen hade sin traditionella brännbollsträff i Slottsskogen. Solen sken förstås. Vi var sju familjer, bestående av 27 stora och små, som hade hörsammat uppropet till denna populära sammankomst som vi har varje år i slutet av maj. JEANETTE KLASE kunskaper och insikt i diabetes öka. Man upplever att sjukdomen negligeras bort när skolan säger att Vi ser inte diabetes som något allvarligt utan dessa barn ska kunna vara med som vanligt. Detta kom som svar då jag ville ha ett möte före skolstart för att diskutera hur det skulle se ut kring Alfred i skolan. Rektorn tyckte alltså inte att ett möte i förväg behövdes. Vardagen med diabetes ska inte präglas av allvar och barnen ska absolut kunna vara med som vanligt, men man måste vara ödmjuk och förhålla sig till att det finns ett stort mått allvar kring diabetes som sjukdom och att den ibland kräver tid och resurser i anspråk. Just för att barnen ska kunna vara med som alla andra. Jag är rädd för den trend vi ser idag att ta bort speciella resurspersoner. Det ses som något fult och utmärkande för barnet. Integreringen för en elev med särskilda behov ska vara total i klassen och läraren anses klara allt. Det låter ju bra med integrering, men inte om man inte utökar den totala mängden personal kring gruppen. Jag vill inte att en ensam resurs ska flåsa Alfred i nacken hela dagarna, men jag vill att det ska finnas täckning i personalgruppen för att kunna göra det som diabetes under dagen kräver av dem, planerat likväl som plötsligt. Lärarna ska inte gå på knäna. Det är synd och jobbigt att det inte finns några tydliga regler kring vilken hjälp man har rätt till på förskola och skola. Det hänger mest på hur påstridiga föräldrarna är och hur välvillig personal (chefer) är, ekonomi, samt kulturen inom kommunen. På skolan är rektorns ansvar stort i dessa frågor. Alfred har fått en ny rektor och idag har vi en bra dialog. Med åren har vi mer växt in i rollen att vara experter på vårt barns diabetes. Detta fick vi ju veta från början av läkaren att så skulle det bli. Men när vi lämnade sjukhusets trygga värld så kändes man långt ifrån där. Plötsligt skulle vi ha allt under kontroll. Genom åren har vi fått lära oss att det verkligen är så att bara vi har spetskompetensen för just vårt barn. Inte ens i sjukvården kan man slappna av och lämna över den biten. Det är bara på diabetesmottagningen man upplever känslan av att dom verkligen kan diabetes. Det positiva som diabetes har gett oss föräldrar är en större förståelse för att livet inte är självklart. Att barn inte är självklart friska med 10 fingrar och 10 tår. Det ger bättre relationer och mer ödmjukhet inför livet och människor i ens omgivning. Pernilla Hjelmar MUSKÖ 3 AUGUSTI Diabetes Bladet Nr 3 2008 15
? Frågor och svar om läkemedelspatent 1. Läkemedel skyddas ofta av patent. 9. Doktorn skriver recept men Apoteket ändrar Vad är det? receptet och bestämmer vilken medicin du ska få. Är detta verkligen rätt? En tidsbunden och lagbunden rätt att dra ekonomiska fördelar av ett nytt läkemedel. Ja, det är rätt! Det säljs 5.000 läkemedel i Sverige. Det finns bara 1.200 olika aktiva substanser. Hela 2. Berätta allmänt om patent 3.800 läkemedel är identiska kopior av de 1.200 I Sverige registreras patent hos Patent- och registreringsverket. Patentet måste innebära ett helt nytt mediciner som är identiska och väljer ut den billigaste originalmedicinerna. Apoteket har listor på vilka sätt att framställa den nya läkemedelsmolekylen på. varianten. Uppfinningen måste vara anpassad till industriell 10. Ge ett exempel! produktion. Det finns inga världspatent. Uppfinnaren eller läkemedelsbolaget får söka patent i varje enskilt land. Det finns patent som gäller för hela EU men tillverkaren måste betala avgift för patentregistrering i varje enskilt land. 3. Hur fungerar patent på läkemedel? Varför finns det patent på mediciner? Patentet löper vanligtvis på tio år. Under denna tid kan läkemedelsbolaget sälja det nya läkemedlet utan konkurrens till höga priser. Under denna tid kan läkemedelsfirman tjäna in pengar till utveckling av nya läkemedel. 4. Vad händer efter det att patentet löpt ut? Då kan flera firmor vända sig till patentmyndigheten och få en beskrivning på hur medicinen tillverkas. Sedan kan de börja sälja en identisk kopia av originalmedicinen till ett lägre pris. 5. Vad kan man få patent på? Man får patent på hur man tillverkar läkemedlets aktiva substans. För att få patent på ett läkemedel kan man inte hålla receptet hemligt. 6. Vad kan man inte få patent på? Man kan inte få patent på en enskild molekyl. Bara på sättet hur man tillverkar denna molekyl. 7. Vad innebär detta? Ett stort multinationellt läkemedelsbolag kan aldrig få monopol på en molekyl som är strategiskt viktig för folkhälsan. Se även punkt 13 om Framtid hot. 8. Hur påverkar detta läkemedelsbolagen? När patentet löpt ut på en storsäljare kan både stora läkemedelsbolag och mindre kemiföretag med små forskningsavdelningar ge sig in i konkurrensen och försöka kapa åt sig en så stor marknadsandel som möjligt. Receptet kan beställas hos patentmyndigheten. Antag att doktorn vill att din diabetes ska behandlas med en tablett som stimulerar bukspottskörteln att producera mera insulin. Då kan han skriva ut ett recept på en viss tablett. Men på Apoteket får du kanske en annan tablett med samma aktiva substans. 11. Finns det original och kopior bland dagens insulinsorter? Nej, alla insulinsorter är originalmediciner idag. EU:s läkemedelsdirektiv från 2005 har lett till ny lagstiftning i Sverige. Numera är det tillåtet att framställa billiga kopior av insulin. Om några år kommer nog de första insulinkopiorna. 12. Vilken skillnad är det på att kopiera en tablett och en insulinberedning? Tabletten är lätt att kopiera. Många kemiföretag har den kompetensen. Alla juridiska frågor om ifall tabletten är skadlig för hälsan har originaltillverkaren rett ut med myndigheterna. Insulin är en komplex biologisk produkt. Det är svårare att kopiera insulin än en tablett. För att en insulinkopia ska fungera precis som originalet krävs en omfattande klinisk prövning och flera studier även om testet inte blir lika omfattande som prövningen av en helt ny insulinsort. 13. Framtida hot och möjligheter - kan man få patent på liv? Kan man få patent på liv i form av frö? I varje fall inte de gamla vanliga frösorterna. Växtförädlade nya fröer med unika egenskaper tillhör de företag eller de forskningsinstitutioner som forskat fram dem. Ibland grundar sig mediciner på växter. Det mest berömda exemplet är penicillin som tillverkas av en mögelsvamp. Antag att en ny generation diabetesläkemedel skulle grunda sig på växtförädlade växter. Då skulle uppfinnaren vilja ha betalt av patienterna Källor: Läkemedelsboken, Apotekets Tidning. CLAES BREDVAD-JENSEN 16 Diabetes Bladet Nr 3 2008
KORTISAR Helle Kalm, specialist på ögondiabetes, kommer att sluta sin anställning vid Ögonkliniken på Mölndals sjukhus. Hon flyttar till Stockholm i september för att arbeta vid St Eriks ögonsjukhus. Helle Kalm har varit den drivande kraften att bygga upp en modern ögonsjukvård i Göteborg för oss diabetiker med ögonbottenfoto som ett viktigt inslag. Vi lyckönskar alla stockholmare som får en ny skicklig läkare. Det är ännu inte bestämt vem som kommer att efterträda Helle Kalm. CLAES BREDVAD-JENSEN Arbetet med att förbereda EU:s nya kostråd leds av en lobbygrupp för livsmedelsindustrin. Lobbygruppens specialinrättade forskarnätverk, Eurreca, får 123 miljoner kronor av EU-kommissionen för jobbet. Eurreca har startats på initiativ av International life sciences institute, ILSI. ILSI grundades 1978 av Coca-Cola, General Foods, Heinz, Kraft och Procter & Gamble. Idag backas ILSI upp av flera hundra av världens största livsmedels-, kemi- och läkemedelsföretag. ILSI är en kontroversiell organisation. Så sent som i ett remissvar till WHO år 2002 ifrågasatte organisationen rådet att minska konsumtionen av socker till under 10 procent av kaloriintaget. Man menade att det inte var bevisat att åtgärderna, som var ett hot mot läskedrycksindustrin, skulle motverka övervikt och fetma. Källa: SvD 20 maj 2008 Trots sockerdebatt och larm om barnfetma kommer svenska dagis- och skolbarn snart att kunna serveras sötad fruktyoghurt subventionerad av EU. Enligt förslaget som planeras träda i kraft den 1 september i år ska "syrade mjölkprodukter med innehåll av frukt" få bidrag - givet att mängden tillsatt socker eller sötningsmedel inte överstiger sju procent. Men gränsen är för högt satt anser Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds universitet. - Sockret triggar aptiten och sötsuget och barn är mer känsliga än vuxna. Barn behöver inte dessa sockermängder. Deras kroppar har svårt att härbärgera dem, säger hon. Med det nya förslaget kommer alla produkter med max sju procent tillsatt socker att subventioneras vilket i princip innefattar yoghurtsorter med upp till 12 gram kolhydrater per 100 gram. Den sockermängden motsvarar nästan nio sockerbitar per portion varav fem sockerbitar är tillsatta. Källa: GP 5 april 2008 Den som äter mycket frukt och grönsaker, fullkorn, baljväxter och magra mejeriprodukter löper 24 procent lägre risk att drabbas av hjärtinfarkt. Risken för stroke minskar med 18 procent. Det visar en stor amerikansk undersökning som pågått i 24 år; mellan 1980 och 2004. Dash kallas denna amerikansk kost som utvecklats för att ge sänkt blodtryck. I Nurses health study har man studerat data om 88 517 kvinnliga sjuksköterskor i åldrarna 34 till 59 år. n Källa: SvD 12 maj 2008 På bara tio år har antalet patienter med typ 1-diabetes som drabbas av allvarliga komplikationer närmast halverats. Det visar en doktorsavhandling från Karolinska Institutet av doktoranden Junmei Miao Jonasson. Det är den största nationella kartläggning som någonsin gjorts när det gäller patienter med typ 1-diabetes. De cirka 31.000 personer som ingått i studierna fick sin diagnos under åren 1975-2004. 6.000 av dem var kvinnor i fertil ålder. Problem med fertiliteten är en av de saker som minskat betydligt de senaste tio, femton åren. Andra komplikationer som har minskat är amputationer och hjärt-kärlsjukdomar. Orsaken till diabetespatienternas förbättrade hälsa är enligt Junmei Miao Jonasson en kombination av det nationella vårdprogrammet som finns för diabetiker sedan 30 år och som är unikt för Sverige, samt nya och bättre läkemedel och behandlingsformer. Möjligheten för den enskilde patienten att själv kontrollera blodsockernivån och dosera insulinet rätt har haft stor betydelse. Källa: Medicinsk Access juni 2008 GÖTEBORGS DIABETESFÖRENING har 1.565 medlemmar. Det finns cirka 25.000 diabetiker i Göteborgsområdet. HJÄLP OSS ATT SPRIDA INFORMATION OM FÖRENINGEN! DU FÅR EN BIOBILJETT FÖR VARJE VÄRVAD MEDLEM. Det kostar bara 290 kronor/år att vara medlem och då får du årsprenumerationer av tidningarna Diabetes och Diabetesbladet samt möjlighet att gå på föreläsningar, studiecirklar och andra aktiviteter för såväl vuxna som barn. Det finns även en föräldragrupp. Meddela vårt kansli när du värvat en ny medlem så att vi kan skicka dig en biobiljett. Diabetes Bladet Nr 3 2008 19
Ammie Lindqvist GRAVIDITET & DIABETES Ammie Lindqvist har diabetes typ 1. Hon har tre barn som alla är födda efter det att hon fick sin diagnos för nio år sedan. Första graviditeten var problematisk. Andra mycket komplicerad och tredje lätt. Ammie berättar om sockret som svajade under graviditeterna. Ena stunden var det jättelågt och andra skyhögt. Det fanns inga marginaler. Ett enda plommon kunde få sockret att skjuta i höjden. Det var ideliga känningar och rekyler. När barnen var födda och hon började amma var sockervärdena låga. Hon satt med sitt nyfödda barn vid bröstet medan hennes man Johan dygnet runt servade med mätstickor, frukt och godis. Det kändes som om hon bara ammade och åt de första två-tre månaderna efter varje förlossning. Ammie och hennes familj bor i en vacker trävilla från början av 1900-talet. Helrenoverad men fortfarande med gammaldags charm. I det stora lantköket står svärmor Britt på besök från Stockholm och lagar lasagne i flera långpannor. Hushållet består av Ammie, hennes man Johan, deras gemensamma tre barn och Johans två tonåringar. I ett hörn av trädgården finns en liten stuga där Ammie arbetar halvtid som massageterapeut och GI-coach. Det är hennes nya karriär. Tidigare var hon marknadsansvarig. Hon tror att det tuffa tempot bidrog till att hon fick diabetes. - Jag lyssnade inte på min kropp. Jag var ofta sjuk i halsfluss och urinvägsinfektioner men jag unnade mig aldrig att stanna hemma i lugn och ro för att bli frisk. Vid några läkarundersökningar konstaterades förhöjda sockervärden - men det var inte någon som tog det på allvar förrän värdena skenade. Ammie fick inte någon ordentlig information om sin sjukdom. Hennes värden var relativt bra och hon behövde bara mycket låga doser av insulin. Det var först när hon och Johan bestämde sig för att skaffa barn som hon riktigt insåg vad det innebar att vara gravid och ha diabetes. Hon hade aldrig träffat någon gravid diabetiker och även om hon läst om det så hade hon ingen klar uppfattning om hur det var i verkligheten. Det handlade bland annat om ideliga kontroller och besök på specialistmödravården på Östra sjukhuset i Göteborg. - Den bästa diabetesskolan för mig har varit mödravården, säger hon. Vi tar med oss våra kaffekoppar ut i trädgården. De två äldsta barnen Lova, fem år, och Melvin, tre och ett halvt år, gör små utflykter till oss för att vattna blomkrukor och fråga om de får ta frukt och glass. Lillasyster Leona, ett år, hålls i köket hos farmor Britt. Ammie börjar berätta sin dramatiska historia och sticker emellan med att svara på barnens frågor. - Jag var 23 år när jag fick diabetes. När jag träffade Johan var det självklart att vi skulle skaffa barn. Jag har aldrig känt mig rädd att göra det. Aldrig tänkt att avstå ifrån det på grund av min diabetes. De första två graviditeterna var noga planerade. Även den tredje var planerad - men kom lite tidigare än vi tänkt oss. Ammie skrattar när hon berättar om hur hon kom tillbaka till sitt arbete som marknadsansvarig efter att ha varit hemma i tre år och fött två barn. - Det kändes konstigt i kroppen. På hemvägen efter första arbetsdagen köpte jag en graviditetstest. Och kunde konstatera att jag var med barn igen. Det var bara att ringa till chefen och tala om att jag inte skulle kunna jobba så mycket. Vid första graviditeten fick Ammie en cysta på ena äggstocken. Den måste opereras bort. Det var naturligtvis oroligt att gå igenom en bukoperation när barnet låg där i magen. Men allt gick bra och hon födde en välskapt och frisk flicka. Ammie har ammat alla sina tre barn. Enbart bröstmjölk i sex månaderna och sedan som ett komplement i ytterligare ett halvår. Man får som diabetiker inte något extra stöd vad gäller praktisk hjälp eller ekonomisk ersättning när man fått barn trots att den nyblivna mamman behöver mycket hjälp. Johan har behövts hemma de första månaderna varje gång de fått barn. - Under graviditeten är målet att ha normala värden, att hela tiden se till att det inte blir för högt eller för lågt. Man är extremt känslig. Sedan när barnet är fött måste man jobba för att få upp sockret. Barnmorskorna säger i och för sig att det är så men det är svårt att föreställa sig att man sitter dag och natt och ammar sitt barn och samtidigt stoppar i sig mat. Medan ens man assisterar med mätstickor, mat och godis, säger Ammi. Så blev Ammie med Melvin. Vid mitten av graviditeten kände hon att allt inte var som det skulle; kort sagt hon kände sig jättesjuk. Men hennes värden var bra. Hur som helst fick Johan komma hem och ta hand om henne och Lova allt som oftast. Ammie hade fått havandeskapsförgiftning visade det sig. Hon var i åttonde månaden då man ringde från sjukhuset och sa att hon skulle läggas in direkt. - Medan jag väntade på att Johan skulle komma hem gick jag in i duschen. Jag orkade inte stå upp.