Lokaleko Information från Skogsstyrelsen Nummer 2 I 2016 Norra och södra Dalarnas distrikt LEDARE. RUNE ARVIDSSON, DISTRIKTSCHEF, SÖDRA DALARNA Målbilder ett verktyg för hänsyn vid avverkning Hur kan vi förbättra hänsynen och samtidigt bruka skogen på ett effektivt sätt? Många gånger handlar det om att vi formellt skyddar områden genom exempelvis reservatsbildningar, biotopskydd eller naturvårdsavtal. Även olika certifieringsorgan bidrar genom regler kring vad som ska lämnas eller inte avverkas och skogsägare, både privata och bolag, gör frivilliga avsättningar. Är detta lösningen för att behålla natur- och kulturvärden, sociala värden, möjligheten till ett rikt friluftsliv och biologisk mångfald för framtida generationer? Ja, kanske många säger medan andra menar att vi därigenom begränsar skogsbrukets möjligheter att säkerställa en god produktion av timmer och fiber som vi behöver nu och i framtiden. JAG TROR ATT VI BEHÖVER lyfta blicken och se till hela landskapet. Genom att bli ännu bättre på att lämna hänsyn vid avverkning i våra skogar, och genom att kombinera alla hänsynsformer kan vi hitta vägar för ett hållbart brukande av större arealer. Ett verktyg som vi gemensamt inom skogssektorn tagit fram är våra målbilder för god hänsyn, både vad gäller miljö, kultur, friluftsliv och sociala värden. Många verksamma inom skogsnäring- en arbetar efter målbilderna idag. De beskriver i praktisk handling hur vi kan göra för att behålla en god hänsyn och samtidigt bruka skogen. SKOGSSTYRELSEN KAN tillsammans med dig som äger skog och de som planerar och utför avverkningar, ge en återkoppling på hur avverkningen är utförd genom det vi kallar objektsvis dialog. Det innebär att vi på en enskild avverkning tillsammans, direkt efter avverkningen, går igenom hur den blivit utförd med utgångspunkt i målbilderna. Syftet är att lyfta det som är bra och lära av det som kunde gjorts bättre. En möjlighet att utan pekpinnar bli mer observanta på hur hänsyn vid avverkning kan bidra till ökade möjligheter att bruka skogen. Foto: Maria Nilsson VILL DU VETA MER om hur du gör för att få en återkoppling på din avverkning, hör av dig till något av Skogsstyrelsens kontor eller prata med ditt ombud så tar de kontakt med oss. Du kan också med fördel titta in på skogsstyrelsens hemsida, www.skogsstyrelsen.se, eller i e-tjänsten Mina sidor för mer information. Vi kan även erbjuda e-rådgivning via Mina sidor om du har frågor kring din skog bara ta kontakt med någon av våra konsulenter så hjälper de dig. Tillsammans kan vi hitta vägar att både bruka skogen och skydda värden för framtiden ett hållbart skogsbruk!
Grön infrastruktur Tillsammans kan vi åstadkomma mer för att skapa fungerande livsmiljöer för växter och djur och för människors välbefinnande. Grön infrastruktur är ett begrepp som beskriver hur olika livsmiljöer binds samman så att olika arter kan spridas i landskapet. Vår variationsrika natur och alla de arter som lever där har ett egenvärde. Men den är också en förutsättning för människans välbefinnande. Från naturen får vi en mängd nyttigheter som virke, bioenergi, livsmedel och naturupplevelser. Växterna ger oss syre och renar luft och vatten. Dessa nyttor kallas ekosystemtjänster och många tar vi för givna, men vi behöver värdesätta dem i högre grad. För att vår naturmiljö ska kunna fortsätta att fungera och erbjuda oss det vi behöver, måste vi bli bättre på att planera vårt brukande av naturen, var, hur och när vi gör det. Vi behöver anpassa brukningsmetoder och hänsynen till naturmiljön utifrån de förutsättningar som finns på platsen och i landskapet. KANSKE FINNS DET en ovanlig art i närområdet som man genom en enkel åtgärd kan gynna eller som man behöver ta extra hänsyn till i samband med att man gör till exempel en avverkning. Det kan vara att fälla några äldre tallar och lägga ned dem i solbelyst söderläge för att gynna vissa värmekrävande skalbaggar. Ett annat exempel är att man lämnar en kantzon om man avverkar skog söder om en bäck med känd förekomst av den utrotningshotade flodpärlmusslan. Här krävs en bred kantzon och att man inte kör över bäcken med tunga maskiner. Denna zon har flera funktioner, bland annat beskuggar den vattnet och bidrar med mat till livet i vattnet. Kantzonen gör också att vattenkvaliteten inte påverkas negativt av avverkningen. Ofta är också zonen närmast vattnet en viktig livsmiljö för många arter. VI BEHÖVER AKTIVT skapa fungerande livsmiljöer genom att binda samman dem så att arter kan sprida sig. Detta brukar kallas för grön infrastruktur. Allt detta förenklas av att vi har bra kunskap om vår natur så vi gör rätt sak på rätt plats. Det krävs också att vi hjälps åt och att såväl markägare som myndigheter, skogliga aktörer och ideella föreningar samordnar sina insatser i landskapet för att vi ska få en effektiv naturvård. Hör gärna av dig till Skogsstyrelsen om du har frågor om hur du kan bidra till att skapa grön infrastruktur. Text:Sofia Österdahl Foto: Maria Nilsson Handlingsplaner för grön infrastruktur Länsstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att ta fram regionala handlingsplaner för grön infrastruktur i samarbete med berörda lanskapsaktörer. Dessa ska vara klara hösten 2017 och utgöra ett underlag för planering av konkreta åtgärder och anpassning av brukande och hänsyn. Skogsstyrelsen ska medverka i arbetet.
Viktiga åtgärder för att få ny skog All föryngring kräver någon form av bearbetning av marken. Som skogsägare kan du ställa krav på att markberedningen anpassas till markslaget. Om humustäcket är tunt behövs förmodligen en lätt harvning, medan en blöt mark kanske kräver högläggning. Plantering är naturligtvis nödvändigt. När plantorna vuxit upp och blivit ungskog ska den i de allra flesta fall röjas. Markberedning Efter avverkning är markberedning är en förutsättning för att nya frön eller plantor ska gro. Markberedaren skapar öppna fläckar och tar bort konkurrens från annan vegetation. Det är nödvändigt för att få upp ny skog. Olika marker kräver olika markberedning. Mycket bra information om markberedning hittar du här: www.skogsstyrelsen.se/markberedning Markberedningsfläck med liten planta. Röjd ungskog. Plantering Efter slutavverkning är det viktigt att få upp ny skog så snart som möjligt. Den normala gången är avverkning år 1, markberedning år 2 samt plantering år 3. Antingen planterar du själv, eller lejer bort det. Det går att föryngra med sådd också, men det kräver speciella marker. Läs mer om plantering och föryngring här: www.skogsstyrelsen.se/ Foryngring Röjning Röjning är en viktig investering! Du som skogsägare lägger tillväxten på färre träd, vilket underlättar vid Markberett hygge med ungskog och blånande berg i bakgrunden. gallring och slutavverkning. Om det underlättar, betyder det att du får mer i plånboken, eftersom avverkningskostnaderna minskar. Bland annat. Läs mer här: www.skogsstyrelsen.se/rojning Text & foto: Maria Nilsson
I väntans tider I många, långa år har jag väntat på att någon ska komma. Komma och resa in veden på min släta yta, varv efter varv av rak och fin ved, alla riktade in mot kungen. Kungen som de sticker ner i mitten på mitt solrunda ansikte, så det kittlar ända ner i bottnen på min botten! Jag är en kolbotten. På mig har otaliga kolmilor varit uppresta. I flera hundra år har de tvåbenta kommit till mig, med jämna mellanrum, när skogen växt upp i kring mig, när den varit mogen att bli kolved. När jag en gång föddes, så fälldes träden, marken rensades från stenar och mitt runda, släta ansikte såg dagen. Kolveden restes in och täcktes med grankvistar, tätt, tätt. Det grävdes gropar runt mig, där man tog jord och mossa, som man täckte grankvistarna med. Hålen som blev runt mig, blev också en del av mig och den jag är. En kolbotten. ÅH, EN SÅDAN LJUVLIG DAG, när tvåbeningar klättrade upp på toppen av mig och matade min tändtrumma full med sprakande, lättantändlig ved. Packade den tätt och nätt. Och sakta slog kolningens blomma ut inom mig, såsom en svamp blommar. Hålen som blev runt mig, blev också en del av mig och den jag är. Från mitten och toppen, utåt och neråt växte kolningszonen inom mig. Sakta, sakta blev jag sprödare, samtidigt som jag blev mer och mer fylld av energi. En dag var jag klar! Jippie! De lät mig ligga och lugna ner mig ett tag, sen tog de av mitt förkolnade täcke av jord, barr och mossa. Luften mötte mitt heta inre och jag slog ut i lågor men möttes av en släng med snö! Så fräckt! Så småningom förstod jag att den träkol som tvåbeningarna mödosamt bökade ut från min botten, bara delvis var jag. Jag fanns ju kvar, det var jag som var kolbottnen, den beständiga. Medan träkolen skulle vidare ut i världen och hjälpa till att klämma ut metall och mineral och den bångstyriga malmen, vid våra hyttor, så finns jag kvar. Tills nästa gång skogen vuxit upp på och omkring mig, då fälls den och en ny kolmila får resas in på min släta yta. Jag har fungerat i 521 år. Räkna kan jag, med månvarvens hjälp.
Golvet lagt Täckt med granris Kol. MITT NAMN ÄR AFTONSTJÄRNAN, för här är så vackert och man ser aftonstjärnan så väl. Aftonstjärnan som samtidigt är morgonstjärnan och planeten Venus, har jag fått lära mig under åren. Här har många kärlekspar (både älgar, möss och tvåfotingar) haft sina möten, för nog är det vackert här, med utsikt över hela nejden, älven, sjöarna och de små husen där tvåfotingarna bor. I min närhet finns Smällstensbotten, en satans botten som bara användes några gånger, för det var så stenigt och nya stenar kröp upp allteftersom. Sen har vi bottnen vid Tallmormyran, Tallmorbottnen, den är min nära vän. Tänk där är en kolmila varje år! Hur går det till? Kan skog växa så snabbt? Trollskog kanske. Nejdå, berättade min vän blåmesen, där är ett tokigt gäng tvåbeningar som forslar dit ved från alla möjliga skogar varje år, och har en liten fjuttig mila, som de besjunger och hyllar en dag om året på den så kallade Kolmiledagen. Men Tallmorbottnen och jag är lika gamla. Den som röjde fram mig röjde också fram Tallmorbottnen en gång för 521 år sedan. Det var en liten gubbe vid namn Bus-Olle och han hade åtminstone tre milor på gång samtidigt. Milorna har också haft sina egna namn, alla efter de eldfängda, åtråvärda kvinnorna som tvåbeningar längtar så efter: Sara, Margareta, Ester, Maria, Ylva, i all oändlighet har kvinnonamn ropats här i skogarna. ÅH, LYSSNA PÅ SUSET i tallarna! Så ljuvligt. Men vad är det som kommer där? En liten, knubbig tvåbening med kompass runt halsen. Hon går på mig! Och räknar. 15 meter i diameter, så stor är jag visst, med slät yta och mina fina gropar runt om. Och hej, där upptäcker den lilla knubbisen den gamla grunden efter en kolarkoja. Den användes bara en gång och var ett riktigt dåligt bygge av en slarvpelle. Men den hör till mig och skulle inte ha funnits om jag inte fanns här! Tvåbeningen mäter och mäter, skriver och skriver. En hel uppsats, vad handlar detta om? Jag ska få komma ut på nätet! Vilket nät? Spindelnät? Hursomhelst jag ska bli kändis och alla ska kunna läsa om mig och mina ståtliga mått och hur ytterst välbevarad jag är (för att vara 521 år minsann) och vilken fin utsikt det är här. Den lilla knubbiga vet också att mitt namn är Aftonstjärnan, Med rätt ansättning av klingan eftersträvas en fällriktning snett bakåt för att uppnå ökad effektivitet i röjarbetet. Man minimerar gångtiden i röjarbetet. som kolade på mig sist. Ska det aldrig bli igen? Nej, tydligen inte, men jag är fin ändå säger den knubbiga och smeker mina kinder ömt med sina nakna fötter vars tår spretar glatt i vårsolen. Hälsningar från den lilla knubbiga/ Jenny Karlsson, kolbottnarnas beskyddare. Text & foto: Jenny Karlsson Läs mer om Aftonstjärnan och andra kulturlämningar i våra skogar på www.skogsstyrelsen/skogens pärlor
Stöd för skogens miljövärden Skogens miljövärden är ett nytt stöd inom landsbygdsprogrammet som skogsägare nu kan söka. Vi har sammanställt några vanliga frågor och viktig information om stödet. Vem kan söka stödet? Stödet riktar sig till dig som vill utveckla natur- och kulturvärden i skogen. Du som äger skogsmark eller har markägarens tillstånd kan söka det här stödet. Vad kan jag få stöd för? Stödet betalas ut i form av fasta ersättningar för följande åtgärder som förbättrar skogsekosystemens återhämtningsförmåga och miljövärde: Naturvårdsbränning Gallra fram ädellöv eller lövrik skog Rensa kulturmiljöer Skapa våtmark i skog Sköta natur och kulturmiljöer Röja och rensa stenmur 28 000 kronor per bränning och 9 000 kronor per hektar. 9000 kr/ha. 1 300 kr/st. 15 000 kr/ha. 9 000 kr/ha. 850 kr/100 meter. Foto: Maria Nilsson Rådgivning innan ansökan Du som är intresserad av att söka stödet kommer att erbjudas rådgivning av Skogsstyrelsen. Du vänder dig till Ann-Charlotte Lagerkvist, ann-charlotte.lagerkvist@skogsstyrelsen.se, 0247-79 20 90, i södra Dalarna och till Maria Nilsson, maria.nilsson@skogsstyrelsen.se 0251-59 73 88, i norra Dalarna. Tänk på detta Du måste utföra projektet på skogsmark. Du kan inte få stöd för åtgärder som påbörjats innan din ansökan inkommit till Skogsstyrelsen. Du kan inte få stöd för åtgärder på mark som är skyddad av naturvårdsavtal, biotopskydd eller naturreservat. Du kan inte få stöd för insatser som myndigheter, staten, landsting, regioner och kommuner ska ansvara för enligt lag. Vid handläggningen ska myndigheten kontrollera om du som söker stöd är kreditvärdig och kommer därför att göra en kreditupplysning. Stödet söks via Jordbruksverkets e-tjänst Du söker stödet i Jordbruksverkets e-tjänst för företagsstöd, projektstöd och miljöinvesteringar. Du hittar den till höger på sidan. För att logga in krävs e-legitimation. Det innebär att du också skriver under din ansökan elektroniskt. När du har skickat in din ansökan kommer du direkt att få en kvittens på att den har kommit in till Skogsstyrelsen. Om du söker för någon annans räkning behöver du en fullmakt. Skogsstyrelsen handlägger din ansökan Skogsstyrelsen handlägger din ansökan. Ansökningarna som kommit in inom en viss tidsperiod kommer att konkurrensutsättas mot varandra genom en poängsättning utifrån vissa kriterier. De ansökningar som ger mest nytta för natur- och kulturvården beviljas stöd tills varje beslutsomgångs budget är slut. De första besluten om stöd kommer att fattas under sommaren 2016. Läs mer på www.skogsstyrelsen.se/bidrag
Kurs i hyggesfritt skogsbuk Arrangör: SLU och Skogsstyrelsen. Ämne: Hyggesfritt skogsbruk: Vilka metoder har vi för tall respektive gran? Målgrupp: Skogsägare. Plats: Siljansfors den 28 29 september 2016 Anmälan: Skicka din anmälan senast den 19/9 till Staffan Larsson, Skogsstyrelsen i Mora, staffan.larsson@skogsstyrelsen.se, tfn 0250 59 51 07. Frågeställningar Finns det metoder för att bruka skogen utan att kalhugga? Finns det långsiktiga fältförsök som visar hur olika metoder fungerar? Fungerar det på samma sätt i gran- och tallskogar? Vad betyder de olika begrepp som man talar om, till exempel blädning, skiktad skog, naturkultur? Program 28 september kl. 10 17: Teoretiska grunder samt exkursion till försöksytor med blädning och fröträdsföryngring i Siljansfors försökspark. 29 september kl. 8:30 16: Exkursion till Vildmarksriket i södra Mora Vildmark. Luckhuggning och skärmföryngring. Presentation av Vildmarksriket. Medverkande Erik Valinger, SLU, talar om SLU:s forskning inom hyggesfritt samt om hur man gör i andra länder. Staffan Larsson och Lars-Olof Sarenmark, Skogsstyrelsen, talar om Skogsstyrelsens syn på hyggesfria metoder. Christer Karlsson, SLU guidar i SLU:s försök med blädning och naturlig föryngring av tall och gran. Kursledarna 2014, från vänster Lars Lundqvist, Christer Karlsson, Martin Ahlström och Erik Valinger, förklarar virkesförrådsdiagrammet i skogsvårdslagen. Foto: Gösta Frost Kursens innehåll Den första kursdagens förmiddag har vi ett inomhuspass i föreläsningslokalen MILAN där vi reder ut begreppen, gör en historisk återblick samt berättar om forskning och praktiskt skogsbruk i Sverige och andra länder. Dessutom får vi information om Skogsstyrelsens syn på hyggesfritt skogsbruk. Under eftermiddagen visar vi tre olika metoder för hyggesfritt skogsbruk: Blädning i granskog, skärmställning i granskog, samt fröträdsföryngring i tallskog. Gemensamt för dessa metoder är att vi har lång erfarenhet såväl i forskning som i praktisk verksamhet. Vi har dessutom fina försök med långa mätserier inom Siljansfors försökspark som vi ska titta på. Under den andra kursdagen gör vi en heldagsutflykt till Vildmarksriket, där Mora, Leksands och Vansbro kommuner möts. Här visar vi några nyanlagda försök med hyggesfria metoder i tallskog, bland annat luckhuggning som är en variant av schackrutehuggning. Vi talar också om kantföryngring, blädning och skärmställning, fröträdsställning och naturkultur. Här handlar det till stor del om att tallen behöver mycket mer ljus än granen för att kunna föryngra sig. Vi presenterar också Vildmarksriket och berättar om bakgrunden. Detta blir tredje året i följd som vi bjuder in till kurs i hyggesfritt skogsbruk. Vi vet att många har egna tankar om hyggesfri skogsskötsel som man gärna vill diskutera. Vi välkomnar sådana diskussioner. Text: Christer Karlsson, SLU Enheten för skoglig fältforskning Siljansfors och Jädraås försöksparker Hyggesfritt skogsbruk Hyggesfritt skogsbruk är ett samlingsbegrepp för åtgärder, metoder och skogsbrukssätt (skogsskötselsystem) som inte kallägger skogsmarken. Hyggesfritt skogsbruk kan bland annat bedrivas inom ramen för systemet blädningsbruk, som till exempel stamvis blädning eller volymblädning. Andra exempel är genom åtgärder som luckhuggning, plockhuggning, föryngring under högskärmar med mera.
Till skogsägaren Att vara planta är inte lätt. Det hänger på dig om du sätter mig rätt. Sork, älg, väder och vind. Allsköns motstånd mot min gröna kind. För att växa och förränta pengarna åt dig. Förväntar jag mig att du sköter mig. Men med skicklighet och lite tur, växer jag upp i ur och skur. Om du lider pin blir jag eventuellt stor och fin. Då kan dina barnbarn skörda eller spara. Tack vare omsorgen din och vara eller icke vara. Text & foto: Maria Nilsson Älgskadad ungtall. Fin planta. Lika gamla. På väg uppåt Bättre kvalitet på föryngringarna i Dalarna Enligt Skogsstyrelsens analys av återväxtstatistiken håller 87 procent av föryngringarna godtagbar kvalitet. Det beror framför allt på att både markberedning och plantering ökar jämfört med föregående år. Skogsföryngringarnas kvalitet har förbättrats över nästan hela landet. Dalarna var ett av länen som uppvisade bäst resultat 90 procent. Tall och gran är fortfarande de vanligaste trädslagen i den nya skogen och utgör cirka 85 procent. Tall dominerar i norr och gran i söder. Samtidigt visar analysen att den nya skogen innehåller mer naturligt insådda lövträd. Lövträd kan, om de sköts på rätt sätt, ge en god virkesproduktion och miljövärden, men det kräver mer intensiv skötsel än vad barrträd gör. Andelen naturligt föryngrad barrskog fortsätter att minska. Text: Ulrika Lamberth Om ni vill ha kontakt med någon från distriktet så besök vår hemsida www.skogsstyrelsen.se/norradalarna www.skogsstyrelsen.se/sodradalarna Ansvarig utgivare: Maria Larsson Redaktör: Maria Nilsson & Jenny Karlsson www.skogsstyrelsen.se Grafisk produktion: Annika Fong Ekstrand