FN:s konvention om barnets rättigheter

SLUTRAPPORTERING AV ÖVERENSKOMMELSE 2014 FN:s konvention om barnets rättigheter I KOMMUNER, LANDSTING OCH REGIONER FN:s konvention om barnets rättigheter 1

Innehåll Sammanfattning... 3 Överenskommelsen... 4 Ta tillvara kunskap och erfarenhet... 6 Arbetsprocessen... 8 Utveckla långsiktigt hållbara lösningar... 9 Kunskapsutveckling... 9 Implementering... 10 Tillämpning och val av verktyg och metoder ger effekt... 10 Övrigt... 11 Samverkan inför rapportering till FN... 12 Dialog med relevanta aktörer... 14 Kommunikation... 15 Webb... 15 Nyhetsbrev... 15 Twitter... 15 Diskussion... 16 Referenser... 16 FN:s konvention om barnets rättigheter 2

KAPITEL 1 Sammanfattning Under de sex månader som den här överenskommelsen har pågått, har fler pågående processer för arbetet med barnets rättigheter stärkts och ett antal nya processer startat. En effekt av de tidigare insatserna i det regionala arbetet är exemplet Skåne, där en av kommunerna nu har sexton barnrättsstrateger och planerar för nästa steg. I arbetet med att ta fram de fem lokala och regionala modellerna för att stärka barnets rättigheter har SKL och de olika kontaktpersonerna samverkat i en process. Syftet med att ta fram modeller är att skapa exempel på implementering, kunskapsutveckling och tillämpning som andra medlemmar kan använda sig av i sitt eget arbete. Resultatet har bidragit till att öka kunskaperna om vad som är viktigt och avgörande för ett framgångsrikt arbete men också till en resa för kontaktpersonerna i deras arbete och organisation. Modellerna kommer att publiceras på SKL:s webb. En viktig erfarenhet av att försöka skapa långsiktigt hållbara strukturer (en del av överenskommelsen) är att det måste till insatser på alla nivåer. För detta ändamål är det viktigt att konkret föra in det barnrättsbaserade arbetet både på grundutbildningar och genom att anordna uppdragsutbildningar för dem som redan är verksamma. Även samverkan mellan samhällets olika nivåer är avgörande för att frågan ska få långsiktigt genomslag och inte stanna på eldsjälsnivå. FN:s konvention om barnets rättigheter 3

KAPITEL 2 Överenskommelsen Föreliggande rapport redovisar arbetet enligt den andra överenskommelsen mellan Staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i syfte att stärka barnets rättigheter i Sverige. 1 Överenskommelsen löpte mellan 1 januari 2014 och 30 juni 2014, sex månader. Målet med överenskommelsen var dels en fortsatt intensifiering av arbetet med barnets rättigheter, dels att bidra till utvecklingen av en långsiktigt hållbar lösning för hur arbetet på lokal och regional nivå fortsatt ska stimuleras och stödjas. För arbetet avsattes 500 000 kronor. Följande punkter var centrala i överenskommelsen: Att befintlig kunskap och erfarenhet tas tillvara i syfte att intensifiera arbetet med att främja och skydda barnets rättigheter på lokal och regional nivå. Att parterna ska utveckla hur kommuner och landsting kan involveras i arbetet med Sveriges rapportering till Barnrättskommittén, liksom i arbetet med att analysera de synpunkter och rekommendationer som Sverige får från kommittén, i de delar som synpunkterna och rekommendationerna avser frågor som rör kommuner och landsting. I det fortsatta arbetet inom ramen för överenskommelsen bör dialog ske med Barnombudsmannen samt med andra relevanta myndigheter och aktörer. SKL ska även: Bidra till utvecklingen av en långsiktigt hållbar lösning för hur arbetet på lokal och regional nivå med barnets rättigheter fortsatt ska stimuleras/stödjas. Även den här överenskommelsen tog sin utgångspunkt i den proposition 2009/10:232 Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige som antogs av riksdagen den 10 december 2010. I strategin finns nio principer som har särskild betydelse: 1. All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen. 2. Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang. 3. Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem. 1 Den första överenskommelsen löpte mellan 23 juni 2010 och 30 november 2013 och kallades Handslaget. Länk till slutrapport: http://www.skl.se/binaryloader.axd?ownerid=d281231e-fabd-4fca-b189- e528e28c58f7&ownertype=0&propertyname=embeddedimg_cfaae67c-34ad-4c3b-aa5d- 53a5976e6351&FileName=Slutrapport+Handslaget+2013.pdf&Attachment=False FN:s konvention om barnets rättigheter 4

4. Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i praktiken. 5. Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap. 6. Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. 7. Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan. 8. Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn. 9. Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv. FN:s konvention om barnets rättigheter 5

KAPITEL 3 Ta tillvara kunskap och erfarenhet Genom den första överenskommelsen mellan Staten och SKL startade en rad processer runt om i landet som syftade till att stärka arbetet med barnets rättigheter. Några av dessa processer har nu dokumenterats och kommer att spridas via SKL:s webb. Sammanlagt fem modeller (se nedan) kommer att finnas att ta del av för den som är intresserad. Fördelen med att publicera materialet på en webb är att det finns möjlighet att komplettera när något förändras. De fem modellerna är Västra Götalandsregionen, Landstinget i Jönköpings län, Kommunförbundet Skåne, Norra Örebro län (fyra kommuner) och Vimmerby kommun. Modellerna är valda för att spegla initiativ på olika nivåer, som även lett till regional samverkan, de har alla (utom Norra Örebro län) varit en del av arbetet enligt den tidigare överenskommelsen. Initiativen har kommit olika långt och det pågår olika aktiviteter för ett aktivt barnrättsarbete. Norra Örebro län har tillkommit eftersom det var ett intressant initiativ med fyra kommuner som har ett gemensamt folkhälsoteam där en person arbetar med barnets rättigheter och barn i ekonomisk utsatthet. Kommunerna är Hällefors, Ljusnarsberg, Nora och Lindesberg. Förutom att modellerna sprids genom SKL:s webb kommer även representanter för de olika regionerna att bjudas in till konferenser, seminarier och liknande för att ytterligare bidra till att information om framgångsfaktorer och utmaningar synliggörs. Syftet med arbetet är att skapa exempel på implementering och tillämpning (modeller, framgångsfaktorer för kunskaps- och verksamhetsutveckling, samverkan, organisering, ledning och styrning samt råd och stöd) som andra medlemmar kan använda sig av i sitt eget arbete. Arbetet beskrivs under följande rubriker: beslut, organisation, dokument, aktiviteter, framgångsfaktorer, utmaningar och framtiden. Texten avslutas med en kommentar från SKL i ett försök att synliggöra sammanhang med orsak och verkan. Beslut Det första området som beskrivs är vilka beslut som är fattade om arbetet med konventionen, och på vilken nivå. En av de viktigaste förutsättningarna för ett långsiktigt arbete är att det finns beslut på högsta politiska nivå. Ofta har organisationen fattat någon typ av beslut FN:s konvention om barnets rättigheter 6

Organisation Dokument Aktiviteter långt tillbaka i tiden, men i takt med ökade kunskaper har skrivningarna förstärkts för att göra nya aktiviteter möjliga. Det andra området handlar om vilken organisation som riggats för att arbeta med rättigheterna. Finns en samordnande funktion, en arbetsgrupp och resurser för genomförandet? Eller ser det ut på något annat sätt. Det tredje området som belyses är vilka dokument som är framtagna. Det kan röra sig om skrivningar i budgetdokument, policys, strategier eller handlingsplaner. I det fjärde området görs ett försök att beskriva de aktiviteter som kan kopplas till rättigheterna. Det är inte sällan aktiviteter av helt olika karaktär, skrifter som används för föräldrasamtal om rättigheter, utbildningar, konferenser, samtal med barn, barnronder på sjukhus samt att sprida kunskap till barn och unga. Idéerna är många och kreativiteten stor. Framgångsfaktorer Utmaningar Framtiden Efter fyra mer formella rubriker rör den femte rubriken det som upplevts som framgångsfaktorer i arbetet, något som också kan ha mycket olika karaktär. Ofta lyfts vikten av att ha grundläggande beslut och en stabil organisation. En viktig del av arbetet är att se vilka utmaningar som finns, därför finns det området som en sjätte rubrik. Arbetet med att tillämpa barnets rättigheter pågår kontinuerligt, därför måste någon i organisationen ständigt våga utmana rådande föreställningar och skapa förändring när så behövs. En stor utmaning som verkar gälla för de flesta är att få med alla relevanta aktörer. Det sjunde området är en beskrivning av framtiden. Vad är planerat? Hur tror man att frågorna kommer att gestalta sig framöver och vad behöver göras ytterligare. Kommentarer från SKL är den åttonde och sista rubriken i modellen och här görs ett försök att synliggöra sammanhang, orsak och verkan. Vitsen med att se tillbaka på ett arbete är just att få tag på de viktiga sammanhang som kan spela en avgörande roll för fortsättningen. För varje rubrik finns länkar till aktuell webb eller till dokument med beslut, aktiviteter och annat som varit en del på vägen. Många personer som arbetar med barnrättsuppdraget undrar hur en handlingsplan eller ett policydokument kan skrivas och vad som är viktigt att ha med. Här blir det möjligt att ta del av det som andra formulerat och beslutat om. FN:s konvention om barnets rättigheter 7

Arbetsprocessen Arbetet med att ta fram modellerna har skett i samverkan mellan SKL och de kontaktpersoner som finns lokalt och regionalt. SKL har frågat och problematiserat under de olika rubrikerna, letat relevanta dokument, sökt på webb-platser och kommunicerat texter. Samtliga modeller är godkända av kontaktpersonerna. SKL:s förhoppning är att modellernas olika delar ska väcka nyfikenhet och intresse hos andra som är på väg att påbörja ett rättighetsbaserat arbete. Eftersom modellerna publiceras på webben är det, som sagt, möjligt att komplettera vartefter nya beslut fattas eller nya aktiviteter genomförs. FN:s konvention om barnets rättigheter 8

KAPITEL 4 Utveckla långsiktigt hållbara lösningar Många ansträngningar har gjorts under årens lopp för att skapa långsiktigt hållbara beslut och strukturer som ska gagna ett rättighetsbaserat arbete i kommuner, landsting och regioner. Mot bakgrund av implementeringsforskningens definitioner av begrepp som förstå, kunna och vilja, den byråkratiska ordningen och komplexa offentliga organisationer finns det utmaningar. 2 Kunskapsutveckling Det är väl känt genom forskning och många års erfarenhet att kunskapsutveckling är en av byggstenarna när det gäller genomförandet av barnets rättigheter. Den som inte känner till rättigheterna, vad de innehåller och innebär för organisationen och individen kommer knappast att kunna göra rättigheterna rättvisa. Det är en fundamental och självklar rättighet i konventionen (artikel 42) att barn och vuxna ska få kunskap om innehåll och innebörd. FN-kommittén för barnets rättigheter är också mycket tydlig med att vuxna som beslutar om och arbetar med barn ska få utbildning om rättigheterna. Det är även en princip i regeringens strategi. Inte sällan bortser man från detta och söker direkt efter metoder och verktyg. Den som har kunskap om rättigheterna har större förutsättningar att förstå vilka beslut som behöver fattas och innebörden av beslut som redan fattats. Vem har hört talas om en kirurg som opererar en patient utan att ha gjort en grundlig undersökning? En stor del av SKL:s arbete med de två överenskommelserna har bidragit till kunskapsutveckling inom området barnets rättigheter. En form av kunskapsutveckling är resultaten av de enkäter SKL skickat ut till 310 medlemmar vid två tillfällen. Att visa kartorna över besluten i Sverige när det gäller rättigheterna har visat sig vara en stark påverkansfaktor. När SKL:s medlemmar får kunskap om hur beslutsfattandet ser ut fungerar det som ett incitament för egen utveckling. Enkätresultaten redovisades inom ramen för den förra överenskommelsen i november 2013, men nu finns även en rapport publicerad på SKL:s webb. 3 2 Se till exempel: Sannerstedt, Anders (2001). Implementering hur politiska beslut genomförs i praktiken. I: Bo Rothstein, (red.). Politik som organisation. Förvaltningspolitikens grundproblem. Sid. 18-48. Tredje reviderade upplagan. Stockholm: SNS Förlag. 3 http://www.skl.se/mediabinaryloader.axd?mediaarchive_fileid=bbc340c8-03df-41e1-bbac- 1db8bb0fade9&FileName=Enk%c3%a4tredovisningny.pdf FN:s konvention om barnets rättigheter 9

Inom ramen för den förra överenskommelsen genomfördes även en forskningscirkel om barnkonsekvensanalyser (bka). Nu är fyra bka publicerade på SKL:s webb och även artikeln som beskriver forskningscirkelns arbete och resultat. 4 De samlade erfarenheterna från arbetet i cirkeln och de genomförda bka är viktig kunskap för fortsatt utveckling av bka som verktyg för mer långsiktigt hållbara beslut. Implementering Med ovan sagt framträder vikten av implementering. Det kan inte sägas för ofta, skrivningar om mänskliga rättigheter och barnets rättigheter behöver tydliggöras i olika typer av styrdokument och det ska också klargöras att återrapportering till den politiska nivån är nödvändig. För att detta ska vara möjligt behövs beslut på olika nivåer och en funktion som samordnar arbetet, det vill säga ser till att andra gör sina delar. Även stöd för implementering har varit en del i SKL:s arbete i det lokala och regionala arbetet. Generellt kan sägas att kommuner, landsting och regioner är bra på implementering, många som arbetar med barnets rättigheter vet var beslut måste tas och hur de ska formuleras så att arbetet blir långsiktigt. Tillämpning och val av verktyg och metoder ger effekt När kunskapen om rättigheterna och implementeringen är i fas är tillämpning möjlig och då är det dags att välja metod och verktyg för detta. Exempel på detta är Landstinget i Jönköpings län (en av modellerna ovan) där en barnläkare, 2002, skrev fram ett förslag på hur arbetet med barnets rättigheter skulle kunna organiseras och vilket innehåll som var nödvändigt. Fullmäktige hade redan 2001 fattat beslut om ett projekt som skulle bidra till att stärka barnets rättigheter (detta var under samma period som regeringens första strategi för att genomföra barnets rättigheter). 5 Idag är innehållet i stort sett genomfört. Ett konkret exempel på tillämpning av artikel 42 följer här. Landstinget i Jönköpings län har genomfört utbildningar om rättigheterna till nyckelpersoner (det finns även en ombudsorganisation som idag är förstärkt med ett barnrättsperspektiv), rättigheterna finns implementerade i styrdokument på olika nivåer. 2013 tog hälso- och sjukvården fram en skrift om barns och ungas rättigheter, Barnkonventionen för föräldrar, som nu sprids till målgruppen (skriften kommer att finnas på SKL:s webb). 2014 togs en liknande skrift fram för barnhälsovården. Skrifterna används som underlag för samtal med föräldrar om barnets rättigheter. Skriften blir då verktyget och sedan väljs metod för hur samtalet genomförs. Ett annat exempel på tillämpning är landstinget Sörmland vars arbete tydligt kopplas till kunskapsutveckling och implementering. För att skapa ett underlag för arbetet med barnets rättigheter som anhörig (HSL 2g) genomfördes en fokusgrupp och en intervju med barn som hade en sjuk anhörig. Resultaten redovisas i en skrift som är publicerad på webben. 6 Utifrån resultaten har medarbetarna format lärande arbetssätt för att möta den här gruppen barn. Innan fokusgruppen genomfördes gjorde organisationen en genomlysning av den nya lagen och kopplade skrivningarna till konventionen och den nationella strategin. Resultatet ledde till ett beslut om att vidga lagens begrepp om barn som anhörig 4 http://www.skl.se/vi_arbetar_med/demokrati/mr/barnets-rattigheter/barnkonsekvensanalys 5 Regeringens proposition 1997/98:182. Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. 6 Länk till resultaten av fokusgruppen: http://www.landstingetsormland.se/pagefiles/31870/samtal%20med%20barn.pdf FN:s konvention om barnets rättigheter 10

till att gälla alla barn, och inte bara som i lagen att det gäller om förälder eller annan sammanboende vuxen blir svårt sjuk. Landstinget har också beslutat att det är barnet och dess vårdnadshavare som har tolkningsföreträde om vem som räknas som anhörig för dem. 7 Nämnda beslut och arbete har lett till att fler verksamheter i organisationen fått insikt om sitt ansvar för barnets rätt till bästa möjliga hälsa och delaktighet. Inom den palliativa vården pågår en utvecklingsoch lärandeprocess som lett till att fler barn och unga uppmärksammas. De får relevant information och stöd, både i direktkontakt med vården, men också genom förbättrade miljöer och tydlig och välkomnande information redan på klinikernas hemsidor. I Skåne är exemplen många i de olika kommunerna och arbetet drivs vidare med stöd från Barnrättsforum Skåne, där Kommunförbundet Skåne, Malmö högskola, Region Skåne och Länsstyrelsen i Skåne ingår. Skånes modell ska presenteras i höst på Mötesplats Skåne 2014, ett regionalt Almedalen. Exemplen på tillämpning blir fler och fler och kan tydligt kopplas till såväl kunskapsutveckling som implementering. Övrigt I övrigt har SKL under våren 2014: Medverkat i en nationell konferens om frågor som rör barn som kommer till Sverige utan vuxet sällskap. Träffat ledningen i Vimmerby för att förankra arbetet med modellen. Samtidigt genomfördes en tvåtimmarsföreläsning för kommunledning och politiker. Förankrat arbetet med modellerna för de fyra kommuncheferna i Norra Örebro län. Genomfört en utbildning för ledningen i Nora. Medverkat på konferensen Barn och unga är en tillgång i Lindesberg. SKL genomförde en föreläsning i plenum och ett seminarium med titeln Att beakta barnets rättigheter i ledning och styrning är det möjligt?. Medverkat när SKL:s nätverk för att stärka barnets rättigheter träffades två dagar med temat barnets rätt till skydd och barnets rätt till information. Medverkat på den tredje utbildningen av Barnrättsstrateger i Skåne. Följt upp det rättighetsbaserade arbetet i Eslövs kommun som påbörjades under 2012. Deltagit i en workshop där syftet var att Landstinget i Värmland skulle utveckla arbetet med barns och ungas möjlighet till inflytande i vården. Deltagit på Barnrättsdagarna. Deltagit på Barnombudsmannens konferens Vägen framåt. Gett handledning och råd, samtalat med och träffat representanter från kommuner, landsting och regioner för stöd och utveckling i deras barnrättsarbete. 7 Länk till riktlinjen för barn som närstående: http://www.landstingetsormland.se/pagefiles/31870/riktlinje%20barn%20som%20n%c3%a4rst%c3%a5ende %20v2.pdf FN:s konvention om barnets rättigheter 11

KAPITEL 5 Samverkan inför rapportering till FN En viktig del av en stats arbete med att genomföra en ratificerad konvention är rapporteringen till FN:s granskningskommittéer. FN:s-kommitté för barnets rättigheter (Barnrättskommittén) är den kommitté som granskar tillämpning och implementering av konventionen om barnets rättigheter. För Sverige rapporterar regeringen vart femte år om det arbete som gjorts och vilka beslut som fattats i landet. Det finns även möjlighet för andra aktörer att skicka in så kallade skuggrapporter till kommittén. Sådana rapporter brukar skickas in från olika intresseorganisationer och från myndigheten Barnombudsmannen. Sveriges inre förvaltningssystem med det kommunala självstyret har varit svårt att fullt ut förstås av medlemmarna i FN-kommittén vilket visar sig i att de ställer frågor om hur Sverige är organiserat och varför staten inte kan tala om vad kommuner, landsting och regioner ska göra. Med totalt 310 kommuner, landsting och regioner är det lätt att förstå att regeringen inte kan ha full överblick över det lokala och regionala arbetet. Mot den bakgrunden är det naturligt att involvera även dessa nivåer i rapporteringsprocessen till FN. SKL:s medlemmar har haft liknande tankegångar. Av överenskommelsen mellan staten och SKL från den 9 december 2013 framgår att: Parterna ska utveckla hur kommuner och landsting kan involveras i arbetet med Sveriges rapportering till Barnrättskommittén, liksom i arbetet med att analysera de synpunkter och rekommendationer som Sverige får från kommittén, i de delar som synpunkterna och rekommendationerna avser frågor som rör kommuner och landsting. (sid. 3). Inledande samtal har påbörjats och den 25 mars 2014 träffades SKL:s nätverk för att stärka barnets rättigheter, delar av Partnerskapet, SKL och Socialdepartementet för att gå vidare i diskussionen. 8 Parterna kom fram till att pröva följande: 8 Partnerskapet är ett samarbete mellan elva kommuner i syfte att stärka arbetet med barnets rättigheter i de olika organisationerna. FN:s konvention om barnets rättigheter 12

Att tillsammans gå igenom de skriftliga frågorna från Barnrättskommittén under hösten 2014 för att identifiera de frågor som direkt berör kommuner och landsting. Att i dialog komma fram till hur kommuner och landsting ska involveras i de skriftliga svaren på Barnrättskommitténs frågor under hösten 2014. Att i dialog komma fram till hur kommuner och landsting kan involveras i den direkta dialogen med Barnrättskommittén. Att i februari 2015 tillsammans gå igenom vilka av kommitténs synpunkter och rekommendationer som direkt berör kommuner och landsting. Att i dialog komma fram till hur rekommendationerna som preliminärt lämnas i februari 2015 kan omhändertas i kommuner och landsting. Att i dialog komma fram till hur kommuner och landsting kan involveras i nästa periodiska rapport som ska lämnas i september 2017. Under förutsättning att parterna även är överens om grundläggande villkor kommer arbetet att påbörjas hösten 2014. FN:s konvention om barnets rättigheter 13

KAPITEL 6 Dialog med relevanta aktörer I Sverige är det många aktörer som, på olika sätt, verkar för att barnets rättigheter ska bli verklighet för varje barn. Det är såväl myndigheter som NGO:s och intresseorganisationer. Samverkan och dialog är nödvändig på alla samhällsnivåer för att tillämpningen av barnets rättigheter ska vara möjlig. Inom ramen för den här överenskommelsen har SKL, på olika sätt, fört dialog med myndigheter som Skolverket, Barnombudsmannen, Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Socialstyrelsen. Dessutom har SKL fört dialog med bland annat Allmänna Barnhuset, Rädda Barnen, Unicef, Nätverket för Barnkonventionen, Vårdguiden 1177 och ett antal andra aktörer som verkar för barnets rättigheter. Kontakt har även skapats med den person på Länsstyrelsen i Jönköpings län som ska utreda frågan om regionala stödstrukturer för genomförandet av barnets rättigheter lokalt och regionalt. SKL:s nätverk för att stärka barnets rättigheter är ett exempel på forum dit både myndigheter och intresseorganisationer bjuds in. I nätverket finns representanter för samtliga landsting och regioner samt ett kommunförbund. Att myndigheter och SKL:s medlemmar känner till varandras verksamheter och vilka frågor som är aktuella är en stor tillgång för framgångsrik samverkan. På senare tid har samverkan utvecklats till att även myndigheterna och intresseorganisationerna vid behov kan föra dialog med SKL:s medlemmar i olika frågor. Även lokalt och regionalt finns pågående samverkan mellan kommuner, landsting, regioner och intresseorganisationer på ett fruktbart sätt. Arbetet med att stärka barnets rättigheter har presenterats för SKL:s interna grupp för barn- och ungdomsfrågor med representation från så gott som alla avdelningar i organisationen. Även detta med sikte på långsiktighet. FN:s konvention om barnets rättigheter 14

KAPITEL 7 Kommunikation Syftet med kommunikationen i arbetet med den nya överenskommelsen var att påverka attityder och öka verksamheters insikt om behovet av att stärka det rättighetsbaserade arbetet. Ytterligare ett syfte var att underlätta och förbättra kunskapsutbyte mellan organisationer och verksamheter. Kommunikationen har haft fokus på kanalerna webb, nyhetsbrev och twitter. Webb På skl.se/barnetsrattigheter finns bland annat aktuell information om SKL:s och medlemmarnas arbete med konventionen om barnets rättigheter, initiativ från regeringen för att stärka genomförandet av barnets rättigheter och FNkommitténs synpunkter på Sveriges arbete. En stor andel av webbsidorna utgörs av vägledningen Gör barn starkare. Under våren 2014 har webbsidorna utvecklats och vägledningen har integrerats med övrig information om barnets rättigheter. Under sommaren 2014 publiceras även de fem lokala och regionala modeller som arbetats fram under våren. Hela SKL:s webb genomgår för tillfället en förändring. Den nya webben inklusive Barnets rättigheter kommer att lanseras hösten 2014. Nyhetsbrev Syftet med nyhetsbrevet Stärk barnets rättigheter som startade i september 2012 är att skapa och upprätthålla kontakt med medlemmarna och att nå ut med aktuell information om aktiviteter och händelser. Ett återkommande och bärande tema är att lyfta fram goda exempel från medlemmarnas pågående arbete med att stärka barnets rättigheter. Under våren 2014 har SKL publicerat tre nyhetsbrev. Antal prenumeranter ökar kontinuerligt och våren/sommaren 2014 är det cirka 1000. Twitter Projektet twittrar på kontot @SKL_ barn och lyfter fram aktuella händelser i omvärlden och på SKL. Syftet är att ge snabb information om SKL:s aktiviteter samt lokala och regionala nyheter om barnrättsfrågan. Våren 2014 har kontot 320 följare. Twitter har inte varit en prioriterad kanal men aktiviteten ökar vartefter och därmed antalet följare. FN:s konvention om barnets rättigheter 15

KAPITEL 8 Diskussion De modeller som, till viss del, arbetats fram och presenterats inom ramen för den här överenskommelsen har kommit olika lång med genomförandet av barnets rättigheter. Norra Örebro län tillkom senast och därför är det särskilt spännande att fortsättningsvis kunna följa beslut och aktiviteter. Generellt kan sägas att det, trots allt bra arbete som görs, behövs ytterligare ansträngningar för att göra rättigheterna till en verklighet för barn i Sverige. Alla aktörer behöver bidra både inom ramen för sina uppdrag och mandat och genom att skapa givande samverkan mellan organisationer. Hösten 2014 genomför SKL fortsatta aktiviteter utifrån identifierade behov. Av den utvärdering som gjordes av Handslaget sommaren 2013 framkom att de som arbetar med barnets rättigheter lokalt och regionalt betonar vikten av fortlöpande nationell samordning. 9 Andra önskemål om stöd som framkommit är intressebevakning, rådgivning, kunskapsspridning. Barnets rättigheter är en tvärfråga och ett eget kompetensområde där det är viktigt att samla det arbete som görs, sprida goda exempel, stödja pågående och stimulera nya processer samt fortsättningsvis erbjuda en mötesplats för erfarenhetsutbyte. För att kunna garantera långsiktigt hållbara strukturer finns inga genvägar, kompetensen behöver säkerställas såväl i relevanta grundutbildningar som genom uppdragsutbildningar. Referenser Askhem, Fredrik (2013). Rapport: Djupintervjer - Utvärdering av Handslaget. Örebro: Markör Marknad och Kommunikation AB Regeringens proposition 1997/98:182. Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. Sannerstedt, Anders (2001). Implementering hur politiska beslut genomförs i praktiken. I: Bo Rothstein (red.). Politik som organisation. Förvaltningspolitikens grundproblem. Sid. 18-48. Tredje reviderade upplagan. Stockholm: SNS Förlag. 9 Askhem, Fredrik (2013). Rapport: Djupintervjer - Utvärdering av Handslaget. Örebro: Markör Marknad och Kommunikation AB FN:s konvention om barnets rättigheter 16

0 (17) FN:s konvention om barnets rättigheter FN:s konvention om barnets rättigheter i kommuner, landsting och regioner Slutrapportering av den andra överenskommelsen mellan Staten och Sveriges Kommuner och Landsting i syfte att stärka barnets rättigheter i Sverige. Upplysningar om innehållet Elizabeth, Englundh, elizabeth.englundh@skl.se Sveriges Kommuner och Landsting, 2014 ISBN: 978-91-7585-118-1 Text: Elizabeth Englundh och Ulrika Forsberg Beställ eller ladda ner på webbutik.skl.se. ISBN: 978-91-7585-118-1 Post: 118 82 Stockholm Besök: Hornsgatan 20 Telefon: 08-452 70 00 www.skl.se