Information om Eprex. För användning inom Nefrologi

Information om Eprex För användning inom Nefrologi

Eprex kort information Sedan Eprex det första epoetinet lanserades 1989, har Janssen-Cilag målmedvetet arbetat för att optimera behandlingen av patienter med anemi. Eprex innebar en drastisk förbättring av livsvillkoren för dessa patienter, och är idag ett av de mest använda epoetinpreparaten inom anemibehandling. Vad är anemi? Erytropoietin (EPO) är ett endogent glykoprotein, dvs ett hormon som hos vuxna bildas huvudsakligen i njurarna, och som reglerar produktionen av röda blodkroppar i benmärgen. Hos en människa med dålig eller upphörd njurfunktion uppstår en brist på detta hormon, vilket med tiden leder till blodbrist (anemi), dvs antalet röda blodkroppar är för litet. De röda blodkropparna innehåller hemoglobin (Hb) som transporterar syre till alla vävnader i kroppen. Anemi utvecklas ofta under lång tid, kanske månader eller år. Härigenom vänjer sig kroppen till viss del vid ett lägre blodvärde. Allmäntillståndet blir dock nedsatt, eftersom transporten av syre ut till kroppsvävnaderna hela tiden är låg. Blodbrist kan bland annat leda till trötthet, orkeslöshet, koncentrationssvårigheter, dålig aptit, frusenhet, minskad sexuell lust och susningar i öronen. Forskningsresultat visar också att anemi kopplat till njursjukdom är en starkt bidragande orsak till hjärtsjukdom med hjärtförstoring. Bidragande faktorer såsom järnbrist, blödningar och infektioner kan förvärra anemin. 2

Eprex rekombinant humant erytropoietin (r-huepo, epoetin alfa) är ett genteknologiskt framställt glykoprotein som är identiskt med det erytropoietin som isolerats i mänsklig urin, både vad gäller biologisk aktivitet och immunologisk reaktivitet. Det bildas av däggdjursceller i odling sedan arvsmassan i dessa förändrats genom att den gen som innehåller koden för produktion av humant erytropoietin byggs in i cellerna. I likhet med kroppens eget hormon stimulerar Eprex olika mognadssteg i utvecklingsprocessen till färdiga röda blodkroppar (erytrocyter). Sålunda kommer både doseringens storlek och frekvens att bestämma ökningen av Hb-värdet och antalet erytrocyter och därmed korrigera anemin. Kliniska undersökningar har visat, att när Hbvärdet stiger hos patienter som behandlas med Eprex förbättras allmäntillståndet: känslan av välbefinnande ökar, muskelkraften, prestationsförmågan, koncentrationsförmågan, aptiten och den sexuella lusten förbättras. Eprex medför alltså bättre livskvalitet! Eprex har också inneburit ett genombrott vad beträffar strävan att reducera antalet blodtransfusioner och de biverkningar som transfusioner medför. Eprex finns i helt injektionsklara sprutor, vilket är enkelt och säkert. Det finns 10 olika styrkor från 1000 IU upp till 40 000 IU för att kunna ge ökad flexibilitet i doseringen. Eprex finns också som injektionsvätska (bruksfärdig lösning) i flaskor, med 5 olika styrkor 1000 IU, 2000 IU, 4000 IU, 10 000 IU och 40 000 IU. 3

Användning av Eprex Indikationer Anemi hos patienter med kroniskt nedsatt njurfunktion med eller utan dialysbehandling Anemi orsakad av cytostatika, hos patienter med solida tumörer, lymfom och multipelt myelom Autolog blodtransfusion Preoperativ behandling vid större elektiv ortopedisk kirurgi Administreringssätt Eprex får administreras subkutant eller intravenöst hos patienter med kronisk njursvikt. Lämpliga ställen för subkutan injektion är lårens framsida eller magen. Hos hemodialyspatienter kan med fördel intravenös administrering användas. En bolusinjektion ges under dialys genom venporten i dialysslangen. Alternativt kan injektionen ges långsamt (under minst 1 5 minuter, beroende på totaldos) i fistelkanylen efter dialys, följt av 10 ml isoton koksaltlösning för att rensa slangen och säkra tillfredsställande injektion av läkemedel i blodbanan. Eprex passerar inte dialysapparatens filter p g a sin molekylstorlek (30 400 dalton). Preparatet får inte användas som infusion eller blandas med andra lösningar. Behandlingsmål Enligt de svenska riktlinjer som finns idag är det rekommenderade behandlingsmålet att nå Hb 110 130 g/l inom 2 4 månader. Den optimala Hb-nivån bör dock bestämmas av behandlande läkare, individuellt för varje patient. 4

Dosering Behandlingen delas upp i två steg: Initial behandling Eprex 50 IU/kg 3 gånger per vecka givet subkutant eller intravenöst. När en dosförändring är nödvändig skall detta ske med minst 4 veckors intervaller. Vid varje ändring bör dosen ökas eller minskas med 25 IU/kg 3 gånger i veckan. Hos patienter med kronisk njursvikt bör Hb öka med cirka 10 g/l/månad och inte mer än 20 g/l/månad för att minimera risken för blodtrycksstegring. Underhållsbehandling Sedan det önskade Hb-värdet uppnåtts kan man låta den aktuella doseringen kvarstå. Underhållsdosen varierar från patient till patient och bestäms av terapisvaret hos varje enskild individ. Den rekommenderade totala veckodosen är mellan 75 och 300 IU/kg. Doser >300 IU/kg/vecka bör endast undantagsvis ges efter individuell bedömning. Tillgängliga kliniska data tyder på att patienter med mycket lågt initialt Hb-värde (<60 g/l) kan behöva en högre underhållsdos än patienter vars initiala anemi är mindre allvarlig (>80 g/l). Barn under 30 kg kräver generellt en högre underhållsdos per kilo än barn över 30 kg och vuxna (för fullständig dosering se FASS). 5

Vilka vanliga biverkningar kan förekomma vid Eprex-behandling? Ett väsentligt antal patienter med njursvikt har hypertoni i sin sjukdomshistoria. Med ökande Hb kommer blodviskositeten att öka och den syrebristbetingade utvidgningen av de perifera blodkärlen att avta. Båda dessa mekanismer kan vid behandling bidra till blodtrycksstegring. Därför är det viktigt att Hb inte stiger >20 g/l/månad och att blodtrycket kontrolleras. Influensaliknande symtom som huvudvärk, ledvärk, svaghetskänsla, yrsel och trötthet kan ibland förekomma, särskilt i början av Eprexbehandlingen, men går vanligtvis över inom en vecka. Vad man speciellt bör observera under behandling med Eprex Regelbundna hemoglobin- och blodtryckskontroller När Hb-värdet får stiga långsamt i enlighet med doseringsföreskrifterna, kan man i allmänhet undvika plötsliga blodtrycksstegringar. Hb bör kontrolleras var till varannan vecka vid inledande av Eprexbehandling och efter en dosändring. Vid stabilt Hb och oförändrad dos kontrolleras Hb rutinmässigt minst var 4 6 vecka. Om blodtrycket stiger under Eprex-behandlingen bör åtgärder vidtas såsom påbörjande eller ökning av behandling mot högt blodtryck. Om Hb-värdet stiger för snabbt (>20 g/l/månad) bör dosen minskas. Särskild försiktighet rekommenderas vid behandling av patienter med dåligt kontrollerad hypertoni. 6

Iakttag dietföreskrifterna noga Aptiten stiger under behandling med Eprex, och detta kan höja värdena av kalium, fosfor och urea i serum. Också saltintaget ökar med större matintag vilket bidrar till att höja blodtrycket. Därför är det viktigt att patienten följer dietföreskrifterna. Behov av heparin under dialys Man har idag inte kunnat påvisa ett ökat behov av heparin vid dialys i samband med epoetinbehandling. Bestämning av järnstatus Bestämning av patientens järnstatus bör göras innan behandling med Eprex inleds. Därefter bör den kontrolleras var 4 6 vecka hos patienter som får intravenöst järn och minst en gång var 3:e månad hos patienter som får järntabletter. När mål-hb uppnåtts bör S-ferritin och järnmättnad av transferrin (alternativt andelen hypokroma röda blodkroppar) mätas var 3 6 månad (se Uppföljning och korrigering av järnstatus). Användning av Eprex under graviditet och amning Det finns inte tillräckligt med uppgifter om bruk av Eprex under graviditet och amning. Eprex kan dock ges åt gravida efter särskilt övervägande. Uppgifter om epoetin alfa passerar över i modersmjölk saknas. 7

Om behandlingssvaret uteblir Den vanligaste orsaken till otillräcklig behandlingseffekt är järnbrist, absolut eller funktionell (se nedan, Uppföljning och korrigering av järnstatus). Därför måste patientens järnstatus kontrolleras både före och under behandlingen med Eprex. Om det föreligger järnbrist (låg transferrinmättnad och/eller lågt serumferritin), skall peroral eller intravenös järnbehandling inledas. Andra orsaker till nedsatt effekt av Eprex kan vara: Blodförluster Inflammation/infektion, trauma, kirurgiskt ingrepp Hemolys Uttalad sekundär hyperparatyreoidism Malignitet Inadekvat dialys, malnutrition, vitamin B12-brist Folatbrist Aluminium-intoxikation Benmärgsfibros Annan icke-renal anemi Om patienten lider av något av ovanstående tillstånd kan inte ett dåligt terapisvar korrigeras genom att öka Eprex-dosen. Underliggande störning bör korrigeras. Hos patienter med funktionell järnbrist och med Hb <110 bör CRP kontrolleras. För att tidigt upptäcka en terapisvikt hos patienter med kronisk njursvikt rekommenderas kontroll av retikulocytantalet. 8

Om ingen av de nämnda punkter identifieras som orsak till terapisvikten och ett sänkt retikulocytantal noteras, skall erytroblastopeni övervägas och utredas. Uppföljning och korrigering av järnstatus Som tidigare nämnts är järnbrist den främsta orsaken till otillräcklig effekt av Eprex-behandlingen. Cirka 80 % av patienterna behöver järntillskott redan då behandlingen inleds. I de flesta fall sjunker ferritinvärdena i serum samtidigt med en ökning av Hbvärdet när Eprex-behandlingen inleds. För att få ett optimalt svar skall man därför se till att tillräckliga järndepåer finns. Bestämning av järnstatus Serumferritin, dvs förrådet av järn, ger inte alltid en pålitlig uppfattning om järnstatus hos patienter med njursvikt. Serumferritin är hos njurpatienter i allmänhet högre än normalt och därför måste man bestämma nya referensvärden för denna patientgrupp. Hos uremipatienter ligger värdet kring 100 200 µg/l, medan referensvärdena för friska individer i allmänhet är 20 50 µg/l. Det är därför viktigt att bestämma såväl transferrinmättnad som ferritin. 9

Transferrinmättnaden ger en bra bild av mängden funktionellt järn som finns tillgänglig för erytropoesen. Hos patienter som får Eprex bör värdet ligga över 20 %. Tumregel: ferritinhalten i serum bör vara över 100 µg/l och transferrinmättnaden över 20 % hos patienter som står på behandling med Eprex. Bedömning av andelen hypokroma röda blodkroppar är en bra diagnostisk metod som indikerar tillgängligheten av järn. Metoden finns dock ännu endast på ett fåtal sjukhus i Sverige. Vid optimal järntillgänglighet är dessa värden <2,5 %. Mer än 10 % hypokroma röda blodkroppar tyder vanligen på järnbrist. Korrigering av järnbrist Om patienten har järnbrist är det viktigt att korrigera detta innan behandling med Eprex inleds. Många predialys- och en del CAPD-patienter kan behandlas med oralt järn eftersom blodförlusterna i regel är mindre hos dessa patienter. 10

Däremot kan endast ett fåtal patienter i hemodialys upprätthålla en god järnbalans med oral järnterapi. Dessa patienter behöver i regel intravenös järnbehandling. Många patienter utvecklar funktionell järnbrist under behandlingstiden. Det finns tillräckligt med järn i kroppen men detta mobiliseras otillfredsställande, med bristande järntillgång för erytropoesen som följd. Kännetecknande för funktionell järnbrist är ett ferritinvärde som är normalt eller högt men låg transferrinmättnad (<20 %). Funktionell järnbrist kan sällan korrigeras med peroralt järn. Under dessa omständigheter bör patienten få intravenöst järn. Järn som ges intravenöst binds delvis direkt till transferrinet, vilket ökar mängden tillgängligt järn för erytropoesen. Man bör undvika nivåer av serumferritin som är högre än 800 µg/l. 11

Frågor och svar Är det något jag bör tänka på när Eprex ska administreras subkutant? Ja. Sprutan kan tas fram en liten stund före injektion, så att vätskan hinner bli rumstempererad. 1 2 2 3 1. Vrid försiktigt av proppen på sprutan. 2. Lämpliga ställen för injektion är lårens framsida eller magen: Kläm ihop huden så att ett veck bildas Stick kanylen rakt in (90 ) i hudvecket, cirka halva nållängden Injicera långsamt Drag försiktigt ut kanylen för att hindra att Eprex läcker ut Släpp greppet om huden 3. Kassera sprutan (i hemmet t ex i tomt mjölkpaket) Vad gör man om injektionen ger obehag? Eprex-sprutan tas ur kylskåpet för att få rumstemperatur en liten stund innan det är dags för injektionen. Man kan också värma den kylskåps- 12

kalla sprutan i händerna. Huvudsaken är att vätskan inte är kall vid injektionstillfället. Det ät också bra att förlänga sticktiden och att man sticker rakt in (90 ) i hudvecket. När ska intravenös injektion ges i förhållande till pågående hemodialys? Eprex kan ges som en bolusinjektion under dialys genom venporten i dialysslangen. Alternativt kan injektionen ges långsamt i fistelkanylen efter dialys (se bilder nedan). Eprex passerar inte dialysapparatens filter p g a sin molekylstorlek. Eprex får inte användas som infusion eller blandas med andra lösningar. Injektion i samband med dialys via dialysapparatens venport: Administreringen sker via venportens gummimembran; nålen riktas mot portens mitt och lösningen injiceras i slangen. Blodflödet för in Eprex i blodbanan. Injektion efter dialysbehandling: Eprex injiceras i fistelkanylen under 1 5 minuter, beroende på totaldos, som därefter sköljs med koksaltlösning för att säker ställa att det injicerade läkemedlet förs in i blodomloppet. (Janssen-Cilag tillhandahåller adapters som är utformade att användas för att underlätta administreringen. För kontakt, se baksidan av denna broschyr). 13

Passerar Eprex ut via dialysfiltret? Nej. Eprex-molekylen är så stor att den inte kan passera ut genom dialysfiltret. Dessutom har man sett att molekylen snabbt binder sig till andra proteiner och att den då får en ännu större molekylstorlek, vilket kan vara viktigt att veta om High-flux filter används. Är det något jag ska tänka på när det gäller hanteringen av Eprex? Ja. Eftersom Eprex är ett protein skall det hanteras som en kylvara och ej utsättas för temperaturer som överstiger +25 C eller temperaturer under 0 C. Det räcker med att ta ut sprutan en kort stund före injektion. Placera inte sprutan på dialysapparaten (där det ofta är >25 C). Värm inte heller sprutan på konstgjord väg (t ex genom att rulla den mellan handflatorna). Kontrollera att lösningen är klar och att den inte innehåller synliga partiklar. Hur ska Eprex förvaras då patienten ska ut och resa? Vid transport av Eprex, t ex vid resor, finns praktiska kylväskor man kan få kostnadsfritt på apoteket. Förvaring av Eprex Förvaras i kylskåp (2 8 C) Kylförvaring skall upprätthållas noga fram till administrering Får ej frysas Får inte omskakas Skyddas mot ljus 14

Bruksfärdiga Eprex-sprutor allt-i-ett Fördelarna med Eprex-sprutorna är flera, bl a: Tidsbesparande helt klara för injektion Exakt dos inget spill Färdigmärkt spruta Eprex är lätt att använda Den enda helt injektionsklara epoetinsprutan Bruksfärdig lösning praktiskt och tidsbesparande Kan på ett enkelt sätt administreras både subkutant och intravenöst hos patienter med kronisk njursvikt 10 olika styrkor i helt injektionsklar spruta, mellan 1000 IU och 40 000 IU (se förskrivningsguiden). Mycket enkel att använda och medger full dosflexibilitet Eprex är väl tolererat och tryggt att använda! Mer information finns på www.eprex.nu Se även FASS. 15

Janssen-Cilag AB Box 7073, 192 07 Sollentuna Tel. 08-626 50 00 www.janssen-cilag.se www.eprex.nu www.canceranemi.nu Färgkod Mängd Förpackn. Koncentr. Varunr. 1.000 IU 6 st x 0,5 ml 2.000 IU/ml 004338 2.000 IU 6 st x 0,5 ml 4.000 IU/ml 004364 3.000 IU 6 st x 0,3 ml 10.000 IU/ml 004375 4.000 IU 6 st x 0,4 ml 10.000 IU/ml 004372 5.000 IU 6 st x 0,5 ml 10.000 IU/ml 003898 6.000 IU 6 st x 0,6 ml 10.000 IU/ml 003910 8.000 IU 6 st x 0,8 ml 10.000 IU/ml 003932 10.000 IU 6 st x 1,0 ml 10.000 IU/ml 004383 20.000 IU 6 st x 0,5 ml 40.000 IU/ml 049642 40.000 IU 6 st x 1,0 ml 40.000 IU/ml 049669 Förskrivningsguide JC-030136-1