Dagboksanteckningar från Glasögoninsatsen i Uganda - oktober 2004

Dagboksanteckningar från Glasögoninsatsen i Uganda - oktober 2004 Först litet bakgrund till resan: I oktober 2002 deltog Kristina Pennlöv och Arne Andreasson från Studieförbundet Vuxenskolan (SV) i Gävleborg i en studieresa till Uganda och Kenya. Avsikten var att besöka de studiecirklar och bybibliotek som Studieförbundet Vuxenskolan initierat i nära samarbete med Kooperation Utan Gränser (på engelska kallat SCC, Swedish Cooperative Centre) och den ugandiska kooperationen, UCA. Studieförbundet Vuxenskolan Dalarna-Gävleborg bedriver också en omfattande informationsverksamhet om Östafrika med stöd av Sidamedel och resans avsikt var även att utbilda flera informatörer. Målgruppen för kooperationens projekt FETAS, Farmers Empowerment Through Agricultural Services, är småbönderna och avsikten är att stärka dem bl a genom utbildning i odlingsmetoder, djurhållning, ekonomi, m m, så att de kan öka sin produktion och därmed sina intäkter. De bibliotek som Studieförbundet Vuxenskolan samlat in pengar till tillför även studiematerial till dessa studiecirklar. Idag har ett 30-tal byar försetts med bibliotek och cirka fem per år beräknas tillkomma. Vid besöket 2002 noterade Arne och Kristina att nästan ingen av byborna bar glasögon och vid hemkomsten började arbetet med att förbereda en insats med insamlade, begagnade glasögon från Sverige. Kontakt upprättades med organisationen Vision For All, som arbetat med liknande projekt i 10 år framförallt i Sydamerika. Studieförbundet Vuxenskolan beviljades medel till insatsen från Forum Syd och tanken är att om uppdraget visar sig fylla en viktig kompletterande funktion till biblioteken en större insats ska genomföras under kommande år. Under oktober 2004 genomfördes en resa till Uganda med två optiker från VFA, John Godoy, Thomas Persson och assistenterna Helen Fries från VFA samt Arne Andreasson och Kristina Pennlöv från Lions och SV. I bagaget hade de nära 2 500 par glasögon som samlats in, tvättats och mätts upp i Sverige. Här följer ett utdrag ur gruppens dagbokanteckningar från resan. Anteckningarna är sammanställda av Kristina Pennlöv. Efter dagboksanteckningarna följer den rapport med faktauppgifter om synundersökningarna som vi sammanställde före hemresan. Måndag den 11 oktober Så har det äntligen blivit dags för vår glasögonresa! Arne och jag reser för första gången på ett glasögonuppdrag, och vi ska läras upp till assistenter åt optikerna av Helen, som varit med förut. Det är John Godoy och Thomas Andersson från organisationen Vision For All som är våra optiker. Vi träffades som hastigast på hotellet i går kväll. Idag ringer väckarklockan redan kl 04.00 och med viss bävan checkar vi in på KLMs flight till Amsterdam - vi har med oss närmare 2 500 par glasögon och vi vet att vi har övervikt - men vi klarar incheckningen utan problem. Vilken lättnad - för övervikt kostar! Arnes handbagage är dock för stort och får ingen

klarteckenlapp på sig men typisk nog för Arne så struntar han fullständigt i detta och travar bara vidare med sin stora, röda väska. Ingen kommenterar hans väska fortsättningsvis. Byte blir det i Amsterdam och i Nairobi innan vi når flygplatsen i Entebbe utanför Ugandas huvudstad Kampala vid 23-tiden på kvällen. På flygplatsen måste Arne, Thomas och jag ordna med våra visum för att komma in i Uganda. Där möts vi av vår gamle vän, chauffören Geoff Waluku och Jova Bagarukayo från den ugandiska kooperationen, UCA. Kärt återseende för mig och Arne, nya bekantskaper för Helen, John och Thomas. Det är något visst att åter få inandas den ljumma afrikanska luften men på grund av mörkret kan vi inte se landskapet ikväll. Jag drar mig till minnes den första gången jag kom till Uganda 1999 - då var luften full av stora gräshoppor, som visade sig var en riktig delikatess, enligt vad ugandierna påstod. Java och Geoff tar oss till hotell Africana - litet för flott kanske - men vi kommer att kompensera denna extravagans genom ett betydligt enklare boende under vår arbetsvecka, ska det visa sig. Jag somnar och väcks inte av det häftiga regnet och blåsten som rasar under natten - detta får jag beskrivet av mina färdkamrater på morgonen. Det är regnperiod i Uganda och regnet är välkommet. Tisdag den 12 oktober Vi träffades vid frukostbordet kl 09.00. Härlig frukost med gott ugandaté. Vi möttes av Jova Bagarukayo från UCA som har hand om att organisera vårt besök och av chauffören Geoff. Vi åkte in till Kampala för att växla till oss litet lokal valuta - ugandiska shilling - och det blev mycket pengar, för 10 000 ugandiska shilling är cirka 50 kronor! Vi fortsatte till UCAs huvudkontor för att möta Leonard Msemakweli, UCAs generalsekreterare och hans närmaste medarbetare. Generalsekreteraren presenterade UCA och därefter presenterade vi oss och vårt projekt och det emottogs med stort intresse. Vi fick veta att de valt ut ett distrikt, Kamuli, cirka 150 km norrut, för vår glasögoninsats. Detta på grund av att folket där hade speciella problem med sina ögon. Vi fick också veta att ett par glasögon i Uganda kostade omkring 30 000 shilling (cirka 150 skr) vilket är mycket om man betänker de låga inkomster som landsbygdsbefolkningen har. Många tjänar mindre än 10 kronor om dagen. Det bestämdes också att varje patient skulle betala ungefär 2000 shilling för synundersökningen och att de vid behov skulle få glasögon utan vidare kostnad. ( Från kooperationens sida har man haft en kampanj för att begränsa insatser som innebär att afrikanerna får saker till skänks - man vill att det alltid ska göras en motprestation för en gåva och därav beslutet om avgiften på 2 000 shilling) UCA inviterade oss därefter till en lunchbuffé, där vi också sammanträffade med en annan grupp från SV, som var i Uganda för kontakter med handikapporganisationer. Efter trevligt samspråk gav vi oss in till centrum för att inköpa böcker till bybiblioteken som vi skulle besöka senare under veckan. Ett problem är att hitta lämpliga böcker, helst på lokalspråket, men med Jovas hjälp inköpte vi ett tjugotal böcker, bl a "Where there is no doctor", böcker om aids, men också skönlitterära böcker, bl a av Okot P Bitek och litet barnböcker. Därefter startade vi vår färd mot Kamuli - nu hade vi Joseph som chaufför. Första uppehållet blev i Ugandas andra stad, Jinja, där vi hämtade upp Bidi Tairira, från UCAs kontor i Jinja. Nu var vi åtta personer i bilen som alltså var ganska fullastad med allt vårt bagage och våra 2 500 par glasögon! Efter att ha åkt genom det överraskande gröna landskapet kom vi så fram till den lilla orten Kamuli på kvällen. Det visade sig att vi skulle bo på en ganska

nedsliten konferensanläggning, Malum Centre, där vi var de enda gästerna. Här skulle vi bo under de närmaste sju nätterna. Rummen var mycket enkla, men med egen toalett och dusch, dock fanns inget varmvatten. Sängarna var försedda med myggnät - vi befann i ett av Afrikas malariamyggtätaste område. En och annan kackerlacka och ödla syntes i något av rummen under den första kvällen, men sedan flydde inför anblicken av så bleka gäster! Efter en liten stund serveras vi te, ljust bröd och bananer och vi låter oss väl smaka för vi är hungriga efter den långa resan. När vi reser oss för att säga god natt får vi veta att vi omedelbart ska serveras middag ovanpå teet! Och vi som klämt i oss sådana mängder franskbröd och bananer redan! Men maten var hemlagad och bra - vi såg senare att den tillagades ute på gården i en vedeldad eldstad med grytorna placerade över ett par stenar. Onsdagen den 13 oktober Dagen ljusnar. Väckning vid 6.30, tupparna gal. Upp ur sängen och trassla sig ur myggnätet. Ut i duschen, bara en kran - inget varmvatten, men den kalla duschen känns skön. Frukosten består av hårdkokta ägg, bananer, ananas, te och kaffe, vattnet finns i en termos på bordet. Det finns även en skuren limpa vitt bröd i en plastförpackning. Vi låter oss väl smaka. Idag ska vårt arbete med synundersökningarna börja, men först gör vi ett besök i LC V, d v s Local Council, nivå 5, som är på distriktsnivå. Jova berättar för oss att det är väldigt viktigt att de politiska ledarna hålls informerade om pågående insatser - det hon kallar "sesitization of the political leaders" Vi presenterar våra organisationer, UCA, Vision For All och SV och berättar om cirklar och bibliotekssatsningen och att den insats vi nu ska göra är avsedd att stödja redan pågående verksamhet. Vi möts av ett intresse som känns ärligt menat. Distriktschefen är relativt ny och detta är också en chans för Bidi att få presentera kooperationens arbete för honom. Glädjande är att han har önskemål om ett litet längre möte med UCA för mer information och att han även önskar få en rapport från vår insats. Bidi berättar att hon marknadsfört synundersökningarna vid utbildningar men också i lokalradion. Han ställer litet frågor kring hur vi kommer att kunna få tillgången till glasögon varaktig. Under samtalet poängterar vi att vi bara kan hjälpa de människor som behöver hjälp med glasögon - inte göra operationer eller ge mediciner. En mycket bra sak som Bidi också gjort är att hon kontaktat ögonkliniken i Jinja och detta har resulterat i att en ögonläkare kommer att finnas med under de flesta dagar vi arbetar. Detta känns som ett mycket bra komplement till vårt arbete! Vi förstår också att ögonkliniken i Jinja har ett samarbete med Lions i Norge. Kanske kan ögonkliniken och samarbetet med Lions på något sätt vara nyckeln till att hitta den varaktighet i tillgång på glasögon som vi ska arbeta med att hitta? Avslutningsvis överlämnar vi litet material om våra organisationer, om studiecirkeln och ett tovat äpple som passar bra som symbol för både kunskap och hälsa. Vid elvatiden beger vi oss mot Kitayunjwa, där vi ska installera vår lilla ögonmottagning. Det är en resa på cirka 6 km och det visar sig att vi

ska hålla till i en helt nybyggd, men ännu ej riktigt färdigställd hälsocentral. När vi kommer fram sitter redan ett 60-tal personer och väntar på oss! Många kvinnor bär sina vackra klänningar med toppiga axlar, ett arv från kolonialtiden. Thomas och John letar efter utrymmen som har det erforderliga avståndet till syntavlorna, 6 m. Vi andra plockar fram glasögon och sorterar upp dem, gör i ordning ett litet väntrum och Bidi sätter igång med att registrera de väntande människorna. Vi ställer frågor om yrke, ålder, kön, inkomst, läskunnighet. I den här regionen talar människorna inte luganda utan ett bantuspråk, som heter lusoga. Vi är mycket glada över att UCAs vice ordförande Justine Kazunga finns med oss hela dagen. Hon hjälper oss att hålla ordning och med att översätta och det ger oss alla en känsla av att UCA tycker vårt arbete är viktigt. Vi är överhuvudtaget mycket glada över det fantastiska arbete som UCA lagt ned för att förankra och förbereda vårt arbete och att man ställer både Bidi och Jova till vårt förfogande. Under arbetet ska vi finna att flera personer från byarna runtom ställer upp både som vaktmästare, assistenter och tolkar, vilket betyder väldigt mycket för oss. Vid trettontiden kommer vi igång med de första synundersökningarna. Sedan patienterna registretas av Bidi, får de vänta på sin tur. Efter synundersökningen hos antingen John eller Thomas visar vi dem till väntrummet, där vi assistenter hjälper dem till rätt glasögon så fort vi hinner. Jova och flera bybor finns med som tolkar som tur är. Vi har litet tidningar och även bibeln som de får läsa ur för att testa glasögonen och de flesta lyser verkligen upp när de märker hur väl de ser. Tacksamheten och glädjen är så stor! Fred, som är från ögonkliniken i Jinja är med oss nu och han undersöker alla patienterna sedan de synundersökts av oss. Fred är optometrist och han arbetar med ett oftalmoskop och enklare luppglasögon vid sin undersökning, vars syfte är att hitta eventuellt sjukliga ögonåkommor. Den förste som får glasögon är David Kaperi, vars hem vi skulle komma att besöka på lördagskvällen. Allt flyter väldigt bra och när vi avslutar vårt arbete kl 16 har vi hunnit med 86 patienter och de allra flest har vi kunnat förse med bra och väl lämpade glasögon. Innan vi åker hem serveras vi té av de båda damerna Monica och Hadija som står för mat och kaffe under våra arbetsdagar här. Alla verkar nöjda och glada med vad vi åstadkommit under den första dagen. Själv tänker jag att detta bara är början på något mycket mer omfattande - behovet verkar

vara så stort och hjälpen vi ger känns så konkret. På hemvägen stannar vi i byn Kamuli och handlar litet i de lokala småbutikerna. Här blir vi ordentligt betittade, men folk är väldigt hänsynsfulla, ingen tränger sig på för att sälja till oss, det känns bara som om de är vänskapligt nyfikna. Hemma i Malum Centre blir det dusch, samling med småprat i Johns rum, middag kl 20.00. Vi får typisk afrikansk mat, litet kyckling eller get, Irish potatoes, pasta, spenat och matoke som är gjord av deras kokbanan och som är deras basföda. God sås eller buljong och vatten eller läsk att dricka. Innan vi lägger oss planerar vi litet för en eventuellt utökad insats kommande år och så sammanställer vi dagens statistik. Den visar att vi undersökt nästan tre gånger så många män som kvinnor och åtta personer var mellan 70 och 80 år. Strömavbrott var vanliga i vårt logement och vi fick vänja oss vid att duscha, klä oss mm i ljuset av ett stearinljus. Romantiskt! tyckte Arne, som ser allting från den positiva sidan. Och så fick vi uppleva hur svart det faktiskt är under Afrikas himmel nattetid utan elektricitet. Torsdag den 14 oktober Flera av oss hörde mystiska skrik eller ylanden under natten. Hyenor? Nej, försäkrade Bidi och Jova, det är bara hundar som ylar, inget att vara rädd för. Kraftigt regn under natten igen - jag tänker att jag ska spela in ljuden, men strömmen har gått igen och i mörkret hittar jag varken tändstickor eller min lilla bandspelare. Utanför fönstret varje morgon vid 7-tiden ett kacklande och ljudet av springande hönsfötter - där kommer hönsen och kycklingarna springande i full fart - är det matdags tro? Varför annars denna brådska i arla morgonstund. Mysigt i alla fall. Annat som är annorlunda: jakarandan som blommar, koldoften, trängseln. Vi trivs! Under dagen, synundersökningar, småprat, skratt. Vi lär oss några ord på lokalspråket och John har skrivit upp användbara fraser: Hej! Vad heter du? Var bor du? Ser du bättre eller sämre nu? Är du gift? Tack så mycket! Hej då! Människorna blir glatt överraskade och skrattar glatt över vårt säkert galna uttal, men våra ansträngningar uppskattas. På förmiddagen kommer en del av dagens lunch på cykel. Det är en höna som snurras, nackas och plockas. Här går man mycket och männen använder även cyklar för att ta sig fram. Cykling anses dock inte lämpligt bland kvinnor. Arbetet flyter på bra även denna andra arbetsdag, som vi slutar vid 5-tiden. Kraftigt regn under hemvägen har gjort vägen såphal och vi slirar hit och dit och fastnar en stund men Josef, vår chaufför lyckas ta oss loss. Hemma har Paul, som är vårt allt-i-allo, dragit igång sitt dieseldrivna elverk och det slamrar inte så litet. Han har lagat en god middag även denna kväll och till kaffet kommer en kaka från Jovas man. Det blir mycket skoj och skämt kring detta av någon anledning Jovas man heter Sam och detta föranleder några i gruppen att återkommande stämma upp i lovsången Somewhere over the rainbow Ja, man måste ha varit med för att förstå vari det roliga består.

Som alltid avslutades dagen med att vi på Johns uppmaning sammanställde dagens statistik. Fredag den 15 oktober Väckning och frukost som vanligt. John har lovat vår hotellvärd Paul och hans fru en synundersökning före avresan till ögonmottagningen. Det är en strålande vacker och solig morgon och vi hämtar upp Fred och hans assistent i Kamuli, dit de anlänt med buss ifrån Jinja. De flesta transporter här sker med cykeltaxi eller minibussar som stannar här och där och från vilka man ropar ut bussens mål. När vi kommer till mottagningen sitter redan ett 30-tal personer och väntar på oss. Vi tar tepaus i omgångar för att inte tappa i tempo för idag ska vi bara arbeta halva dagen eftersom vi ska göra några bybesök på eftermiddagen. Vi arbetar till 13.30 och har då hunnit med 126 patienter. En man fick + 11 glas. Vi är lyckliga över att kunna hjälpa honom och han är lycklig över att ha fått byta ut sina mycket slitna gamla glas. Helst hade han dock velat ha Arnes glasögon John gör succé med sitt lokalspråk. Som vanligt varmt och vi måste komma ihåg att dricka mycket. Josef, vår chaufför förser oss med hela lådor vatten. På eftermiddagen blir det besök i ett av de bibliotek som SV samlat pengar till. Kvävande varmt i den lokal där vi samlas, svetten rinner. Efter några tal och presentationer sätter vi oss utomhus, där många bybor är samlade. En efter en reser sig upp och berättar om vad projektet, studiecirklarna och biblioteken betytt för dem. "Det är bättre att lära en man att fiska än att ge honom fisk" säger någon. Bibliotekarien berättar att han haft 547 utlånade böcker från slutet av januari och till dags dato och att många lånat studiematerial till studiecirklarna. Han säger att tillgången på böcker gör läsande till en del av deras kultur. Andra berättar om att de lärt sig läsa tack vare tillgången på böcker, en kvinna har läst om hönsuppfödning och om hushållsekonomi - hon säger att den sistnämnda boken blev en ögonöppnare, hon lagar nu godare och bättre mat och hennes man är mera nöjd än tidigare. Andra böcker man läst är Ugandas historia och Where there is no doctor. Många riktar sin uppskattning till UCAs Jova och Bidi och tackar dem för deras insatser. En man berättar att han tidigare var gatuförsäljare men att han nu lämnat det livet för att bli bonde och hans äger sig ha "a degree in agriculture" Och han leder också två cirklar. Detta är bara en del av de berättelser som möter oss och jag slås av hur duktiga dessa människor är att tala inför folk. Studiecirkeln lovordades mycket och ansågs ge både gemenskap och kunskaper:"before we used to cultivate anyhow, but now we are farmers", sade bonden David Kaperi. De framför också önskemål om ett engelskt lexikon, böcker om djuruppfödning och överhuvudtaget fler exemplar av de böcker som finns.

Vi ställer litet frågor om studiecirklarna och de berättar att de brukar låna böcker till cirklarna och sedan läsa högt under cirkeln. Kunskaper hämtar de från varandra eller från biblioteket Sedan vi tackat för uppmärksamheten och vi lämnat över ett 10-tal böcker och litet läsglasögon till biblioteket gick vi för att besöka studiecirklar i getuppfödning, ananas-, banan-, vanilj-, och kaffeodlingar och också en plantskola; vi får också se hur de byggt spisar som förbrukar mindre bränsle än när de lagar mat över öppen eld, s k communicative stoves, som ger möjlighet till tre "plattor" när man eldar på ett ställe. Klurigt och energisparande! Av mannan som odlar ananas får vi veta att det tar 1.5 år till första skörden, därefter 6 månader mellan skördarna - hädanefter kommer vi att äta ananas med vördnad! På hemvägen samspråkar vi med Bidi och Jova som båda säger att jordbruket och bönderna utvecklats oerhört mycket under projektets gång. Och vi har ju känt det också - stoltheten, den äkta glädjen och entusiasmen över vad man åstadkommit! Något sena hem till duschen i stearinljus, till trevlig samvaro, skratt, glädje över vad vi får vara med om, härlig afrikansk mat och så skratten igen som när John tar upp frågan om inte de afrikanska kvinnornas höfter delvis är konstgjorda, av papp "cardboard", tror han. Jova försäkrar att allt är äkta vara, inga papphöfter här inte! Det är underbart att vi kan ha så roligt tillsammans trots våra olikheter! Lördag den 16 oktober Frukost som vanligt - liksom hemma ser frukosten ungefär lika ut varje dag. Det är åter en vacker och solig morgon. När vi kommer fram till kliniken är det redan en liten kö av människor som väntar. Åldern på våra patienter är blandad som andra dagar men naturligtvis med en viss övervikt av pressbyoper (åldersrelaterade synbesvär) Vi finner också en hel del gråstarr men även pterygium och trachom. Det känns bra att ha Fred från ögonkliniken att hänvisa till. Vi är överraskade över att några lärare och präster har kommit till oss med så försvagad syn att de inte ser att läsa utan glasögon. De blev själva förvånade över vilken förändring ett par läsglasögon kan ge. Även idag tepaus i omgångar för att inte tappa tempo. Till lunchen kl 13.30 hade vi undersökt 125 personer och nu måste vi avbryta för vi ska ut på ytterligare studiebesök. Lunchen ackompanjerades av ett praktfullt åskväder med blixtar och mycket regn. Idag besöker vi byn Isongo och beser deras fina bibliotek med några hundra böcker. Furstlig mottagning även här av byns ledning som också gärna vill delge oss den framgång de haft genom biblioteket och studiecirkelverksamheten. Här ser vi många av våra utdelade glasögon komma väl till pass. Nu kan de lättare se att läsa i de böcker som biblioteken erbjuder! Vi bjuds stolt på Fanta, Coca-cola och tillagade kycklingbitar som vi äter med fingrarna efter sedvanlig handtvätt från vattenkanna och en bit tvål direkt vid "bordet".

Sedan bär det igen av på hembesök på smala cykel - och gångvägar. Alla är väldigt stolta över att få visa oss sina hem och sina odlingar. Ingen verkar svälta här. Uganda är så oerhört grönt och frodigt och man drabbas sällan av torka. Nu förstår vi varför Churchill kallade Uganda för Afrikas Pärla! Elektricitet saknas i byarna och detta blir vi tydligt varse inför vårt sista hembesök. Vi är litet försenade och mörkret har redan fallit när vi kommer hem till David Kaperes hem. David är faktiskt den man som fick det allra första paret glasögon av oss och också den man som talade allra varmast om studiecirklarna tidigare. Nu är det redan beckmörkt. David beklagar detta men för oss innebär det att stämningen bli extra förtätat i mörkret. Omedelbart vid ankomsten möts vi av byns kvinnor och barn som sjunger och dansar för oss. Kvinnorna sjunger och tar med sig Arne och Thomas i dansen, barnen uppför en liten sång: "Sit down to listen to our family singing for you, we are happy to have you here" och så en presentation av alla familjemedlemmarna - och de är många - så de vuxna måste avbryta deras medryckande sång. Vi är så lyckliga - nu är vi mitt i Afrika, en lördagskväll mitt i bygemenskapen! Bänkar och stolar har ställts fram för oss, de andra sitter på marken. Igen handtvätt, läsk, get och kyckling för oss gäster. David som är bonde här håller ett välkomsttal och det är bl a hans barn som nyss sjungit för oss. Det ställer litet frågor om studiecirklar i Sverige och Arne berättar att han deltar i en matlagningscirkel för män vilket orsakar jubel framförallt hos kvinnorna. Avslutningsvis får jag en levande höna i gåva - litet handfallen ser jag väl ut inför gåvan och det bestäms att hönan ska få stanna på gården till på måndag då David ska transportera den till kliniken så den får bli vår lunch!! En bra och praktisk lösning! Davids barn har smugit små brev med sina namn och adresser till oss under kvällen - de vill gärna ha fortsatt kontakt! Det här blev en kväll som vi aldrig kommer att glömma. Som för att understryka detta åtföljs vi under hemvägen (ingen av oss förstod hur Josef hittade vägen i kolmörkret) av ett hejdundrande åskväder vars like ingen av oss sett. Himlen är ständigt upplyst av blixtar. Omtumlade av våra upplevelser och våra känslor kommer vi hem till den numera sedvanliga duschen i candle-light, middagen och kanske en liten fundering om någon av oss blivit myggbiten. Malararia är ju trots allt en realitet här, men alla tar vi medicin och gör vad vi kan för att skydda oss. Söndag den 17 oktober Lediga för turism. Vi ska åka till Jinja som är Ugandas näst största stad och Nilens Källa. Bidi har huvudvärk och stannar hemma. I Jinja stannar vi på ett internetcafé för att maila hem. Dessförinnan hann vi med att besöka den lokala matmarknaden, där bl a kött och fisk var till avsalu. Här kunde vi se många djurdelar som vi inte kände igen från våra egna köttdiskar. Medan somliga skötte sina postärenden gjorde de övriga sta n och efter ett par timmar kunde vi åka vidare. Första stoppet var vid Nilens utflöde från Viktoriasjön, en vacker plats med starkt strömmande vatten. Fantastiskt att tänka sig att här rinner allt vatten upp för att fylla hela Nilen, ända upp till Medelhavet. Skyltar talar om att engelsmannen John Speke upptäckte The Source of the Nile på 1860-talet! Var det verkligen engelsmännen som upptäckte

Nilens källa afrikanerna torde ha känt till den sedan länge! Vi fortsatte till ett mycket fint ställe, Jinja Nile Resort, där vi blev bjudna på lunch av UCA. Detta kändes ytterligare som en gest för att visa att man uppskattar vårt arbete här. Fortsätter vidare till Bujagali Falls - cirka 30 minuters resa norrut. Här kan man mot betalning få se våghalsar endast iförda hjälmar och en vattendunk som flythjälp störta sig nedför fallen. Pojkarna var mycket ivriga att få oss att köpa denna uppvisning men vi avstår - tänk om något skulle hända dem och vi betalat för att se det! Efter ännu en upplevelserik dag vände vi kosan hemåt mot Malum Centre där vi hade förmöte i stearinljusens sken före middagen. Bidi kände sig litet bättre och deltog till vår glädje i middagen. Måndag den 18 oktober Sista arbetsdagen. Det känns förstås litet speciellt. Tiden har gått fort samtidigt som vi hunnit uppleva så mycket. Fortfarande är tillströmningen av patienter jämn. Idag är inte Fred med oss. Litet tråkigt för det har känts bra att kunna hänvisa medicinska besvär till honom för registrering och vidare medicinsk behandling. Idag klingar faktiskt patienttillströmningen av vid fyratiden så vi beslutar att avsluta och packa ihop vår lilla klinik. Det blir litet tacktal och småpresenter till dem som bistått oss under veckan. Det är tolkar, assistenter, kökspersonalen och naturligtvis vår duktige chaufför Joseph vi säger tack och adjö till. Det känns litet vemodigt att skiljas men vi känner oss också en smula betydelsefulla efter en väl genomförd arbetsvecka. Idag har vi hunnit med 138 patienter och de slutliga siffrorna ska visa att vi hunnit med över 100 personer fler än vi räknat med. Vi får också en rapport från Nabu Kitayunjwa sub county som berättar om hur FETASprojektet kom till deras by och om vad det betytt för dem. Rapporten avslutas med ett handskrivet tillägg: "Lastly we also give more thanks for coming with eye sight, this will help us reading the village library well" Vi känner oss nöjda med vår insats att ha kunnat hjälpa så många som 622 personer med glasögon. Mycket tacksamma är vi över den planering och det arbete som UCA lagt ned för att få det hela att fungera så bra som det gjort. Ett stort tack till er alla som hjälpt oss att göra vårt arbete till en framgång. Den avslutande middagen på kvällen präglas av det kommande avskedet förstås - vi överlämnar några små gåvor till Jova och Bidi och så gör vi den slutliga statistiken som nu ska ingå i den rapport John avser att färdigställa i morgon till det avslutande mötet med UCAs generalsekreterare. Tisdag den 19 oktober Avsikten var att vi skulle ge oss av vid 7.30 för att hinna till Jinja och ögonkliniken där men avresan försenas något eftersom vi bestämt oss för att lämna en del glasögon på UCA och Jova och Joseph åker iväg för att inhandla en väska för ändamålet. Vi tar slutligen avsked av Paul och hans familj i Malum Centre och kommer iväg men får litet problem med bakluckan som öppnas och vi måste stanna för att lasta om vårt bagage. Kommer till ögonkliniken i Jinja

för att få en uppfattning om Ugandas utbildning inom optometrin som är förlagt just hit. Tyvärr kunde ingen ansvarig ta emot oss men vi får litet hjälp av en oftamologic officer och några studenter. Vi åker vidare mot centrum och Bidis kontor där det blir ett litet vemodigt avsked ifrån henne. Hon har gjort ett fantastiskt arbete under veckan och vi är mycket tacksamma. John har varit inne på Bert s internetcafe och hunnit färdigskriva vår rapport från veckan. Litet försenade anländer vi till Kampala och träffar generalsekreteraren Leonard Msemakweli och flera av hans medarbetare. Vi överlämnar vår skriftliga rapport och talar om möjligheten att göra en större insats kommande år. Förutsättningen är dock att vi lyckas med att hitta et sätt att göra glasögontillgången permanent, förslagsvis genom ett samarbete med ögonkliniken i Jinja och genom att använda biblioteken som en resurs. John berättar om den Screening Manual han håller på att färdigställa och som skulle kunna användas för att effektivisera kommande insatser. Vi ber UCA och SCC ge oss svar på de frågor vi ställt i vår rapport så att vi kan ta ställning till ett fortsatt samarbete när det gäller glasögon och en eventuell ny ansökan till Forum Syd för att fullödigt projekt. Samvaron avslutades med att vi blev bjudna på en lunch på en förstklassig kinarestaurang. Vi hade bett att få stå för denna lunch men detta avvisades vänligt men bestämt av Leonard Msemakweli. Rapporten med alla fakta kring vårt arbete följer härnedan, men dessförinnan några kommentarer av oss som var med: "Detta var en fantastisk resa! Vi har varit ett roligt gäng, mycket olika men vi har skrattat mycket tillsammans. Jag känner att vi har respekterat varandra och verkligen tyckt om varandra. Jag är imponerad över studiecirklarnas effekt. Det har varit fantastiskt att få träffa folk i deras egna hem där de med stolthet visat upp resultatet av odling och djuruppfödning Vilken resa! Nu hoppas vi på positivt gensvar från UCA i Uganda och övriga inblandade så att vi får möjlighet att följa upp med fler resor till Östafrika." Ett stort tack slutligen till UCA och Leonard Msemakweli, Jova Bagarukayo och Bidi Tairira för hjälp med förankring, planering och marknadsföring och med all praktisk hjälp, till Forum Syd för hjälp med finansieringen, till Vision For All för att ni delat med er av er erfarenhet och era kunskaper och till alla dem som skänkt och iordningställt glasögon samt till Studieförbundet Vuxenskolan som stött och trott på projektet. Ett stort tack också till alla ni som var med och gjorde resan oförglömlig med er entusiasm, humor och positiva inställning: John, Helen, Thomas och Arne. Era dagboksanteckningar har varit till stor hjälp för att få fram en samlad bild av vår arbetsvecka i Uganda. Här följer rapporten:

Uganda, 11-20 October, 2004 Att: UCA SV Vision For All Lions Clubs Dear Friends! On October 11th 5 members from the organizations SV, Lions and VFA arrived from Sweden to provide optometric services to those without economic resources to pay for an eye examination or be able to buy a pair of eyeglasses. All, however, were asked to pay a symbolic sum of approximately $1,25 USD for the examination. Nothing should be totally free and it helped cover some of the costs for the trip. Those who had no money were not denied our services. Two optometrists and three assistants were able to work five days in the Kamuli region and succeeded in the following: * We examined 622 patients, of which 161 (26 %) were women, 461 (74%) men. * A large percent said they could read and write. How many were semi-analphabet is a question for future studies. * A surprisingly high percent had wages but it was only seasonal, temporary work. * Of the 816 pair of eyeglasses distributed were 741 (90,8 %) positive eyeglasses to correct hypermetropia and / or presbyopia. * Only 75 persons (9,2 %) needed minus eyeglasses for myopia orrection. * 194 (23,8 %) of those attended received two pair or multifocals to satisfy their needs to see at distance as well as at near. * Only 24 (3,9 %) individuals up to the age of 20, were examined. * The great majority of those examined, 487 (78,3 %), were over 40! 100 Eye examinations were planned for each day. In the five days the clinic was functioning, 622 patients were attended, that is 122 more than expected. A few questions resulted from this experience: 1) Does the access to eyeglasses make it easier for people to take part in study circles, libraries and other activities? 2) Why did we not reach a fifty-fifty ratio of women to men? 3) Can the eyeglass project be linked to other on-going projects? 4) What is SCC's opinion about the work done and about future activities?

5) What is UCA's opinion about the work done and about future activities? 6) How can we reach future sustainability with regards to the eye examinations and eyeglasses? We would like to thank Cooper Vision, COLAB, NOXE and in particular SV for the financial support to make this trip possible. To the Swedish peoples and Lions Clubs for the eyeglasses donated. A warm thanks to VFA members and others who have washed, adjusted and measured all the eyeglasses. For logistics help in Uganda a warm thanks to UCA-members Bidi Tairira and Jova Bagarukayo and to all our translators and assistants. Thomas Persson, Kristina Pennlöv, Helen Fries, Arne Andreasson & John J. Godoy