Energiindikatorer 2013

Energiindikatorer 2013 Uppföljning av Sveriges energipolitiska mål ER 2013:05

Böcker och rapporter utgivna av Statens energimyndighet kan beställas via www.energimyndigheten.se Orderfax: 08-505 933 99 e-post: energimyndigheten@cm.se Statens energimyndighet ER 2013:05 ISSN 1403-1892

Förord Energimyndigheten har i uppdrag av regeringen att ta fram indikatorer för uppföljning av de energipolitiska målen. En första redovisning av indikatorer gjordes 2002. Därefter har årliga redovisningar gjorts med olika teman. Tidigare teman har varit elmarknaden (2003), fjärrvärme- och naturgasmarknaden (2004), energianvändning (2005), oljeanvändning (2006), trygg energiförsörjning (2007), förnybar energi (2008), EU (2009), energieffektivisering (2011), Bioenergins utveckling (2012). Årets huvudtema är Transport och utöver det finns även tematilläggen Fjärrvärmemarknaden samt Kostnadsjämförelse av uppvärmningsalternativ för flerbostadshus som bilagor i denna rapport. Publikationen inleds med en kortfattad genomgång av de energipolitiska målen. Därefter redovisas två temaindikatorer, fem bakgrundsindikatorer och tjugo grundindikatorer. Samtidigt som denna rapport ska fungera som ett verktyg för uppföljning av de energipolitiska målen är vår förhoppning att den också ska utgöra ett bidrag till diskussionen kring utvecklingen av det framtida svenska energisystemet. De tidigare publikationerna finns på Energimyndighetens webbplats, www.energimyndigheten.se. Eskilstuna i maj 2013 Paul Westin Stf avdelningschef Alesia Israilava Projektledare Ellen Svensson Biträdande projektledare

Innehåll Den svenska energipolitikens mål 7 Indelning av indikatorer 11 Tema 2013: Transporter 13 I. Energieffektivitet 17 II. Förnybar energi 23 A. Total tillförd energi per energibärare 29 B Total slutlig energianvändning per energibärare 31 C Total slutlig energianvändning per sektor 33 D Total tillförd energi för elproduktion per energibärare 37 E Total tillförd energi för fjärrvärmeproduktion per energibärare 39 1 Andel energi från förnybara källor 41 2 Andel fossila bränslen 47 3 Andel förnybar energi i transportsektorn 51 4 Tillförd energi per BNP 59 5 Självförsörjningsgrad 61 6 Kraftvärme 63 7 Effektbalans 69 8 Elmarknadens struktur 73 9 Andel av elkunderna som omförhandlat kontrakt eller bytt elhandlare 77 10 Elpriset på spotmarknaden 81 11 Industrins energianvändning per förädlingsvärde 85 12 Industrins elanvändning per förädlingsvärde 89 13 Energipriser för industrikunder 93

14 Energins andel av industrins rörliga kostnader 99 15 Energianvändning i bostäder och lokaler 101 16 Energipriser för hushållskunder 107 17 Energins andel av hushållens utgifter 111 18 Växthusgasutsläpp per sektor 113 19 Svaveldioxidutsläpp per sektor 117 20 Kväveoxidutsläpp per sektor 121 Föregående års temaindikatorer 125 Temabilaga i: Fjärrvärmemarknaden 127 Temabilaga ii: Kostnadsjämförelse av uppvärmningsalternativ för flerbostadshus 131 Bilaga: Kommunvis årlig kostnad för olika uppvärmningssätt 152

Den svenska energipolitikens mål Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi med omvärldens konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken ska skapa villkoren för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Den svenska energipolitiken bygger på samma tre grundpelare som energisamarbetet i EU. Politiken syftar till att förena: Ekologisk hållbarhet Konkurrenskraft Försörjningstrygghet Genom propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik Energi (2008) har ett antal energipolitiska mål till år 2020 beslutats: 50 procent förnybar energi 10 procent förnybar energi i transportsektorn 20 procent effektivare energianvändning 40 procent minskning av utsläppen av klimatgaser för den icke handlande sektorn, varav 2/3 inom Sverige Elmarknad Målet för elmarknadspolitiken är att åstadkomma en effektiv elmarknad med väl fungerande konkurrens som ger en säker tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga priser. Målet innebär en strävan mot en väl fungerande marknad med effektivt utnyttjande av resurser och effektiv prisbildning. Den gemensamma elmarknaden i Norden bör vidareutvecklas genom en fortsatt harmonisering av regler och ett utökat samarbete mellan länderna. Ovanstående mål följs upp via följande indikatorer: Naturgasmarknad 7 Effektbalans 8 Elmarknadens struktur 9 Andel av elkunderna som omförhandlat kontrakt eller bytt elhandlare 10 Elpriset på Nord Pools spotmarknad 13 Energipriser för industrikunder 16 Energipriser för hushållskunder Målet är att energipolitiken ska utformas så att energimarknaderna ger en säker tillgång på energi värme, bränslen och drivmedel till rimliga priser. Målet för 7

naturgasmarknadspolitiken är att vidareutveckla gasmarknadsreformen så att en effektiv naturgasmarknad med verklig konkurrens kan uppnås. Målet följs upp via följande indikatorer: Värmemarknad 13 Energipriser för industrikunder 16 Energipriser för hushållskunder Målet är att energipolitiken ska utformas så att energimarknaderna ger en säker tillgång på energi värme, bränslen och drivmedel till rimliga priser. Målet för värmemarknadspolitiken är att genom ökad genomlysning stimulera till konkurrens och högre effektivitet. Regeringens långsiktiga prioritering inom området är att den fossila bränsleanvändningen för uppvärmning ska vara avvecklad till 2020. Målen följs upp via följande indikatorer: 6 Kraftvärme 13 Energipriser för industrikunder 16 Energipriser för hushållskunder Energieffektivisering Målet avseende energieffektivisering är 20 procent effektivare energianvändning till 2020. Målet uttrycks som ett sektorsövergripande mål för minskad energiintensitet om 20 procent mellan 2008 och 2020. Vidare gäller enligt energitjänstedirektivet 1 att energibesparingen till 2016 är minst 9 procent av det årliga energianvändningsgenomsnittet 2001 2005 med ett mellanliggande mål om 6,5 procent 2010. 2012 beslutade EU om Energieffektiviseringsdirektivet, något som ännu inte implementerats i svensk lag. 2 Ovanstående mål följs upp via följande indikatorer: Förnybar energi 4 Tillförd energi per BNP 11 Industrins energianvändning per förädlingsvärde 12 Industrins elanvändning per förädlingsvärde 14 Energins andel av industrins rörliga kostnader 15 Energianvändning i bostäder och lokaler Andelen förnybar energi 2020 ska vara minst 50 procent av den totala energianvändningen. Inom transportsektorn ska andelen förnybar energi samma år vara minst 10 procent. Båda dessa mål utgår från de krav som ställs på Sverige inom direktivet 3 om främjande av förnybar energi. Målet för förnybar el i elcertifikatsystemet innebär en ökning med 25 TWh år 2020 jämfört med 2002. 1 2006/32/EG 2 2012/27/EG 3 2009/28/EG 8

Riksdagen har beslutat om en nationell planeringsram för vindkraft motsvarande en årlig produktionskapacitet på 30 TWh till år 2020 varav 20 TWh till lands och 10 TWh till havs. Ovanstående mål följs upp via följande indikatorer: Energiforskning 1 Andel energi från förnybara källor 2 Andel fossila bränslen 3 Andel förnybar energi i transportsektorn 6 Kraftvärme Det övergripande målet för forskning och innovation på energiområdet innebär att insatser ska inriktas så att de kan bidra till uppfyllandet av uppställda energi- och klimatmål, den långsiktiga energi- och klimatpolitiken samt energirelaterade miljöpolitiska mål. Enligt regeringen ska forskning och innovation på energiområdet: - bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens som behövs för att genom tillämpning av ny teknik och nya tjänster möjliggöra en omställning till ett långsiktigt hållbart energisystem i Sverige. karaktäriserat av att förena ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet, - utveckla teknik och tjänster som kan kommersialiseras genom svenskt näringsliv och därmed bidra till hållbar tillväxt och energisystemets omställning och utveckling såväl i Sverige som på andra marknader, - bidra till och dra nytta av internationellt samarbete på energiområdet. Miljökvalitetsmål Sveriges riksdag har definierat ett generationsmål som lyder Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Generationsmålet är ett inriktningsmål för miljöpolitiken och ska ge vägledning om de värden som ska skyddas och den samhällsomställning som krävs för att nå önskad miljökvalitet. Den miljökvalitet som ska uppnås specificeras i de 16 nationella miljökvalitetsmålen med preciseringar. För att underlätta möjligheterna att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen har regeringen beslutat om 14 etappmål. Nedan listas de miljömål och etappmål med anknytning till energiområdet: God bebyggd miljö Miljökvalitetsmålets precisering Hushållning med energi och naturresurser fastställer att Användningen av energi, mark, vatten och andra naturresurser sker på ett effektivt, resursbesparande och miljöanpassat sätt för att på sikt minska och att främst förnybara energikällor används. Målet följs upp via följande indikator: 15 Energianvändning i bostäder och lokaler 9

Begränsad klimatpåverkan Det etappmålet som är satt för miljökvalitetsmålet innebär att utsläppen för Sverige 2020 bör vara 40 procent lägre än utsläppen 1990 och gäller för de verksamheter som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Detta innebär att utsläppen av växthusgaser 2020 ska vara cirka 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter lägre för den icke handlande sektorn i förhållande till 1990 års nivå. Målet följs upp via följande indikator: 18 Växthusgasutsläpp per sektor Bara naturlig försurning Miljökvalitetsmålet preciseras med att Nedfallet av luftburna svavel- och kväveföreningar från svenska och internationella källor medför inte att den kritiska belastningen för försurning av mark och vatten överskrids i någon del av Sverige. Målet följs upp via följande indikatorer: 19 Svaveldioxidutsläpp per sektor 20 Kväveoxidutsläpp per sektor Ingen övergödning I målformuleringen anges att Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Dessa gödande ämnen hamnar i miljön till exempel genom nedfall från luften av kväveoxider från trafik och kraftverk. Målet följs upp via följande indikator: 20 Kväveoxidutsläpp per sektor Försörjningstrygghet Ett övergripande mål är att trygga tillgången på el och annan energi med omvärldens konkurrenskraftiga villkor. Målet följs upp via följande indikatorer: 5 Självförsörjningsgrad 7 Effektbalans Källa: Regeringens proposition 2008/09:163, En sammanhållen klimat- och energipolitik Energi Budgetpropositionen 2011/12, Utgiftsområde 21 (Energi) Budgetproposition 2012/13:1, Utgiftsområde 21 (Energi) Energipropositionen 2001/02:143 Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning Propositionen 2009/10:155 Svenska miljömål för ett effektivare miljöarbete Propositionen. 2012/13:21 Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem 10

Indelning av indikatorer Energiindikatorerna delas i denna rapport in i tre olika grupper: tema-, bakgrundsoch grundindikatorer. Bakgrundsindikatorernas syfte är att ge en ökad förståelse för det svenska energisystemet. Grundindikatorer följer upp energipolitiska mål. I årets rapport tillkommer även temabilagor som belyser två andra områden utöver årets temaindikatorer. Temaindikatorer I II Energieffektivitet inom transportsektorn Förnybart inom transportsektorn Bakgrundsindikatorer A B C D E Grundindikatorer Total tillförd energi per energibärare Total slutlig energianvändning per energibärare Total slutlig energianvändning per sektor Total tillförd energi för elproduktion per energibärare Total tillförd energi för fjärrvärmeproduktion per energibärare 1 Andel energi från förnybara källor 2 Andel fossila bränslen 3 Andel förnybar energi i transportsektorn 4 Tillförd energi per BNP 5 Självförsörjningsgrad 6 Kraftvärme 7 Effektbalans 8 Elmarknadens struktur 9 Andel av elkunderna som omförhandlat kontrakt eller bytt elhandlare 10 Elpriset på spotmarknaden 11 Industrins energianvändning per förädlingsvärde 12 Industrins elanvändning per förädlingsvärde 13 Energipriser för industrikunder 14 Energins andel av industrins rörliga kostnader 15 Energianvändning i bostäder och lokaler 16 Energipriser för hushållskunder 17 Energins andel av hushållens utgifter 18 Växthusgasutsläpp per sektor 19 Svaveldioxidutsläpp per sektor 20 Kväveoxidutsläpp per sektor 11

Temabilagor i ii Statistik Fjärrvärmemarknaden Kostnadsjämförelse för flerbostadshus uppvärmningsalternativ Underlag till indikatorer i denna publikation är till största delen hämtade ur Sveriges officiella statistik (SOS). I de fall då annan statistik än SOS använts hänvisas till detta under respektive diagram. Om kommentarer behöver lämnas avseende enskilda statistikkällor eller underlag lämnas även det under respektive indikator. Genomgående har den senast tillgängliga statistiken används. Den senaste energibalansen finns för år 2011. Där nyare statistik finns tillgänglig, vilket är fallet för exempelvis elpris, har denna använts. Vissa uppdelningar i till exempel bränslekategorier är även beroende av olika undersökningar som uppkommit vid olika årtal. Den senast tillkomna undersökningen som behövs för tidsserien blir då startåret. Den statistik som visas i denna publikation försöker ge en bild över energiläget i Sverige i förhållande till nationella mål. De indikatorer som redovisas behöver dock inte vara direkt applicerbara på de politiska målen. Detta beror på att det inte är självklart hur energitillförsel och energianvändning ska mätas och relateras till målen. 12

Tema 2013: Transporter Transportsektorn står för ungefär en fjärdedel av landets totala slutliga energianvändning. Sedan 1970-talet har energianvändningen inom transportsektorn bara ökat, en utveckling som har fortsatt in på 2000-talet. De senaste årens statistik tyder på en utplaning av transportsektorns energianvändning vilket är ett trendbrott. Energianvändningen för inrikes transporter har under 2012 varit det lägsta på 8 år. Dock har sektorn fortfarande behov av fossila bränslen. Styrmedel i transportsektorn är i första hand kopplade till två nationella energipolitiska mål för 2020: 10 procent förnybar energi i transportsektorn 20 procent effektivare energianvändning Temaindikatorerna för transporter fokuserar i första hand på uppföljning av dessa två mål som bygger på motsvarande EU-mål och gäller alla länder inom unionen. Målen är bindande för arbetet med att främja hållbara drivmedel och ett ökat bruk av energieffektiva fordon. För att transportsystemet ska bli hållbart ur miljö-, klimat- och energisynpunkt krävs att transporternas totala energianvändning minskar, och att den energi som används kommer från förnybara och hållbara energikällor. Utmaningarna handlar om avvägningar kring hur marken och biomassan ska användas samt att hantera målkonflikter mellan olika mål. Det krävs också förändringar av nuvarande riktning för transportsystemet som öppnar upp för nya produktionsprocesser, distributionssystem och fordon. Det handlar om att hitta nya sätt att framställa biodrivmedel alternativt öka andelen förnybar energi genom elektrifiering med förnybar el. Energianvändningen kan reduceras genom minskade transportbehov, energieffektivare fordon samt genom att de transporter som genomförs sker på ett energieffektivt sätt. Transportbehoven kan framförallt minskas genom transportsnål samhällsplanering, men också genom effektivare godslogistik och ökad användning av IT-lösningar. De transporter som genomförs kan ske på ett energieffektivare sätt genom överflyttning till mer energieffektiva trafikslag, exempelvis genom att transportera gods på järnväg och via sjöfart istället för med lastbil, att resa kollektivt istället för med bil, eller att ta tåget istället för att flyga. För att detta ska bli möjligt krävs, förutom beteendeförändringar hos individer, företag, den offentliga sektorn och andra aktörer, att det finns infrastruktur som stöder en sådan överflyttning såsom tillräcklig kapacitet på järnvägen. 13

FAKTA Energieffektivitet Energieffektiviseringsdirektivet 2012/27/EG Direktivet slår fast att man vid fastställandet av det årliga effektiviseringsbetinget på 1,5 % av mängden såld energi kan antingen räkna med eller räkna bort transportsektorns energi, eller inkludera denna energi delvis. Åtgärder för energieffektivisering kan göras i transportsektorn i den utsträckning varje medlemsland finner relevant. Möjligheten att räkna till godo åtgärder i transportsektorn är helt oberoende av huruvida denna sektor är inkluderad i beräknandet av effektiviseringsbetinget eller inte. Nationellt mål om minskad energiintensitet Målet uttrycks som ett sektorsövergripande mål om minskad energiintensitet om 20 procent mellan 2008 och 2020, dvs. den tillförda energin per BNP-enhet i fasta priser ska minskas med 20 procent. Mål enligt energitjänstedirektivet Målet är att energibesparingen till 2016 är minst 9 procent av den genomsnittliga årliga slutliga energianvändningen 2001 2005. Sverige hade också ett mellanliggande mål på 6,5 procent till 2010, vilket uppnåddes. Enligt direktivet är målet utformat som en absolut energimängd, den totala slutanvändningen 2016 begränsas alltså inte av direktivet. Energieffektivisering Energieffektivisering är ett sätt att uppnå effektivare användning av energi genom någon form av teknikutveckling och innebär att man får ut samma nytta med mindre mängd energi, t.ex. genom bättre verkningsgrad i en bilmotor som leder till lägre bensinförbrukning. Effektiv energianvändning Ett samhälle kan planeras för att minimera energianvändningen. Skillnaden mellan energieffektivisering och effektiv energianvändning är att energieffektivisering kan kopplas till möjligheten att effektivisera produkter, medan effektiv energianvändning också innebär att se till att energin används så effektivt som möjligt. 14

FAKTA Förnybara energikällor Förnybartdirektivet Förnybartdirektivet (2009/28/EG) syftar till att främja energi från förnybara energikällor. Direktivet innehåller bindande nationella mål för varje medlemsland om 10 procent förnybar energi i transportsektorn år 2020. Förnybartdirektivet innehåller även bestämmelser om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Bränslekvalitetsdirektivet Bränslekvalitetsdirektivet (2009/30/EG) innehåller krav på bränslekvalitet samt krav på gradvis minskade växthusgasutsläpp för drivmedelsleverantörer, med 6 procent till år 2020. Den tillåtna maximala nivån för låginblandning av etanol i bensin är 10 volymprocent och för FAME i diesel är nivån 7 volymprocent. Krav på bränsleeffektiviteten EU har infört krav på bränsleeffektiviteten bland nya personbilar som säljs på den europeiska marknaden. EU-förordningen om högsta koldioxidutsläpp från nya personbilar (2009/443/EG) fastställer ett genomsnittsgränsvärde på 130 g CO 2 /kilometer som stegvis ska införas för att kunna infrias år 2015. Pumplagen Lagen (2005:1248) om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel trädde i kraft år 2006. Den innebär att de bensinstationer som har en försäljningsvolym på över 1 000 m 3 bensin eller diesel är skyldiga att tillhandahålla minst ett förnybart drivmedel, exempelvis etanol eller biogas. Miljö- och trafiksäkerhetskrav för myndigheters bilar och bilresor Kraven som ställs på statliga myndigheter enligt förordningen (2009:1) om miljöoch trafiksäkerhetskrav för myndigheters bilar och bilresor innefattar bl. a. att en myndighets nyinköpta eller nyleasade personbilar ska vara miljöbilar (se faktaruta Miljöbilar, sid 56). Minst 50 procent av utryckningsfordonen ska vara miljöbilar. Myndigheternas nyinköpta eller nyleasade lätta lastbilar ska släppa ut max 230 g CO 2 /kilometer vid blandad körning. Myndigheterna ska se till att de bilar som kan, i största möjliga mån drivs med förnybara bränslen och utrustas med alkolås. 15

FAKTA Bakgrunds- och grundindikatorer som berör temaindikatorer transporter: C Total slutlig energianvändning per sektor 1 Andel energi från förnybara bränslen 2 Andel fossila bränslen 3 Andel förnybar energi i transportsektorn 4 Tillförd energi per BNP 17 Energins andel av hushållens utgifter 16

I. Energieffektivitet Energieffektiviseringsindikatorer som presenteras i detta avsnitt täcker persontransporter i vägtrafik, bantrafik och inrikes flyg samt godstransporter i vägtrafik, bantrafik och inrikes sjöfart. Sjöfarten omfattar både inlandets vattendrag och kusttrafiken. Transportsektorns slutenergianvändning/bnp Slutenergianvändning per BNP-enhet mäter förhållandet mellan energianvändningen i ett land och värdet på landets samlade produktion, BNP. I detta fall är måttet ett sätt att mäta energieffektiviteten i transportsektorn och därmed se hur effektivt energiresurserna används i sektorn. Sveriges slutanvändning av energi per BNP för inrikes transporter har minskat under perioden 2000 2011. Detta innebär att den ekonomiska utvecklingen under perioden har kunnat ske med en minskad energianvändning i sektorn, se Figur 1. Samtidigt visar figuren att inrikes transporterna är mer effektiva under perioder av ökande ekonomisk tillväxt och mindre effektiva vid sviktande BNP. För persontransporter är det framförallt inrikes flyg som har starkast minskande trend och vars slutanvändning av energi per BNP har minskat med nästan 40 procent 2011 jämfört med 2000. Personbil, spårvagn och tunnelbana har också haft en tydlig årlig minskning av energianvändningen per BNP, i genomsnitt på mer än 2 procent. Av persontransporterna är det tågtrafiken som har haft den svagaste minskningen av använd slutenergi per BNP under perioden, se Figur 2. Detta innebär att kostnaderna för persontågets energianvändning inte har minskat under perioden, se nästa avsnitt, Energianvändning per transportarbete för respektive trafikslag. Tågtrafiken för gods har minskat slutanvändningen av energi per BNP med i genomsnitt nästan 2 procent per år mellan 2000 och 2011. Lastbilars energianvändning per BNP har emellertid varit stabil under samma period, med en årlig minskning på 0,1 procent, vilket tyder på att lastbiltransporterna är den trafikslag som under perioden har minskat sina kostnader minst av alla trafikslag. När det gäller inrikes sjöfart har variationen i bränsleanvändningen varit betydande under de senaste åren. Rimligvis beror detta på de statistiska undersökningarna och svårigheten kring uppdelningen mellan inrikes och utrikes sjöfart och inte på en faktisk variation av bränsleanvändningen inom sjöfarten. Av den anledningen är det svårt att tolka utfallet för inrikes sjöfart. Trenden kan dock ändå anses vara en minskande slutanvändning av energi per BNP. Det innebär att senaste årens utveckling inom sjöfarten mot större fartyg och mer last har lett till en effektivisering av trafikslaget. 17

Figur 1. Slutanvändning per BNP i transportsektorn fördelat på trafikslag för inrikes transporter, uttryckt i kwh/mkr, samt BNP-utveckling i fastapriser (2011), uttryckt i miljoner kronor, 2000-2011. Källa: Energimyndigheten, Trafikverket, Trafikanalys, Konjunkturinstitutet Figur 2. Energianvändning per BNP i transportsektorn fördelat på trafikslag för inrikes transporter, utdrag från Figur 1, uttryckt i kwh/mkr, samt BNP-utveckling i fastapriser (2011), uttryckt i miljoner kronor, 2000-2011. Källa: Energimyndigheten, Trafikverket, Trafikanalys, Konjunkturinstitutet Energianvändning per transportarbete för respektive trafikslag Det är mer energieffektivt att använda tåg, både för person- och godstransporter, jämfört med vägtransporter. Minst effektivt är det att transportera sig med hjälp av flygplan, även om flygtransporter har blivit betydligt effektivare under perioden 2000 till 2011, se Figur 3. Andra trafikslag som blivit effektivare under perioden är personbil samt tåg och spårvagn för persontrafik. 18

Figur 3. Energianvändning per transportarbete för olika transportslag, uttryckt i kwh per transportarbete, 2000-2011. Källa: Energimyndigheten, SCB, Trafikverket, Trafikanalys Persontransporter 2011 var ett rekordår när det gäller antal passagerare inom både utrikes och inrikes flygtrafik. Det ökande antalet passagerare tillsammans med allt effektivare flygplan är förklaringen till minskad energianvändningen per transportarbete jämfört med tidigare år. Energianvändning per personkilometer för personbilar har varit relativt konstant under perioden 2000 2007. Det är under de fyra senaste åren, 2008 till 2011, som energianvändningen har börjat minska för detta trafikslag och blivit mer effektiv. Det finns flera förklaringar till detta och en av dem är att det finns allt fler dieselbilar i den svenska fordonsparken. Dessa bilar har mer effektiva bränslemotorer än vad exempelvis bensinbilar har. Detta samtidigt som trenden för nya personbilar på marknaden i regel är en allt minskande bränsleförbrukning, se Figur 27, indikator 3. En annan förklaring är den minskande körsträckan för personbilar. För trots att personbilsflottan i Sverige alltjämt ökar, har den genomsnittliga körsträckan för en personbil stadigt minskat de senaste åren. Även de genomsnittliga körsträckorna för lätta och tunga lastbilar samt för bussar har minskat under 2012 jämfört med 2011, vilket har inneburit ett minskat trafikarbete trots ökat antal fordon i trafik. Tågtrafiken för passagerartransporter visar på en jämn minskning av energianvändningen per personkilometer under perioden 2000 till 2011. Detta trots att det totala tågresandet har ökat sedan 1990-talet. Det är framförallt det regionala resande som ökar och är snart lika stort som resandet med fjärrtåg, enligt statistik från Trafikanalys. 19

Effektivare transporter har uppnåtts genom att de tillgängliga resurserna utnyttjas mer. Järnvägstrafikens utbud i form av platskilometer har slagit nytt rekord för sjätte året i rad 4. På samma sätt har utbudet av platskilometer för spårvagnstrafiken utökats under en lång följd av år 5. Under de senaste fem åren har trafikarbetet, mätt i tågkilometer, ökat med 20 procent. Dessutom har även antalet resor och transportarbetet ökat varje år sedan 2006. Persontransporterna med spårväg har ökat mycket snabbare än vad spåren och trafiken har byggts ut, eftersom den sammanlagda banlängden för spårväg utökades endast marginellt under perioden. För tunnelbanan var utvecklingen svag under perioden. Detta beroende på att utbudet av platskilometer i tunnelbanan och tunnelbanans trafikarbete den senaste femårsperioden inte har följt en trend. Dessutom har antalet resor samt transportarbetet ökat endast marginellt. Mätt i relativ förändring av personkilometer har tillväxten i spårvägsresandet varit betydligt snabbare än tillväxten i tunnelbaneresandet under de senaste fem åren. Busstransporter har haft sämst effektiviseringstakt av alla persontransporter under perioden 2000 till 2011. Samtidigt som energianvändningen har ökat med 10 procent, har transportarbete, uttryckt i personkilometer, minskat under samma period med 8 procent. Godstransporter Indikatorn för lastbilar visar att det under många år inte har skett någon energieffektivisering, utan att lastbilarna tvärtom använt mer energi per tonkilometer. Dock har de förbättrade ekonomiska förutsättningarna under 2010 och 2011 lett till effektivare lastbilstransporter. Effektivisering beror främst på att tomtransporterna i inrikestrafiken har minskat. Enligt statistiken från Trafikanalys har antalet körda kilometer utan last minskat med 29 procent sedan 2009. Trafiken har dock ännu inte återhämtat sig till nivåer före konjunkturnedgången. Den traditionella formen av godstransporter med tåg är vagnslasten, där hela vagnar lastas med gods, som dras till sin destination och lastas av. En del av godstransporterna utgörs av systemtåg, som regelmässigt går mellan bestämda platser och där hela tågets transportkapacitet utnyttjas av en och samma transportkörare. Utvecklingen som skulle höja effektiviseringen av fordonsslaget ligger i huvudsak inom kombigodstransporter. Kombitransporter innebär att godset lastas på en standardiserad lastbärare som möjliggör överflyttning mellan lastbil, tåg eller fartyg på sin väg till destinationen. 4 För järnvägstrafiken ingår sitt-, ligg- och sovplatser i begreppet platskilometer. 5 För spårvagn och tunnelbana räknas utbudet i stå- och sittplatskilometer. 20

Figur 4. Relation mellan godstågtrafiks energianvändning i TWh och antal körda tonkilometer på järnväg, 2000-2011. Källa: Trafikanalys Det sker ingen tydlig energieffektivisering för godstransporter på järnväg, det är precis tvärtom för senaste statistikåret, se Figur 4. På samma sätt minskade den sammanlagda transporterade godsmängden 2011 med 1 procent jämfört med 2010, till 67,9 miljoner ton. En förklaring kan vara att vagnarnas lastförmåga har minskat under de senaste åren. Systemtåg hade den största procentuella minskningen av transportarbetet. Variationerna i sjöfartens energianvändning är svåra att förklara och beror troligtvis främst på de statistiska undersökningarna, där en möjlig felkälla är den svåra gränsdragningen mellan inrikes och utrikes sjöfart. 21

22

II. Förnybar energi Preliminär statistik för 2012 visar att leveranserna av förnybara drivmedel ökar, samtidigt som de fossila drivmedlen går tillbaka. Det betyder att andelen förnybar energi inom transportsektorn ökar. 6 Drivmedelspriser Tittar man på drivmedelpriserna kan man se att det finns ekonomiska incitament att använda biodrivmedel. Priserna i Figur 5 är hämtade från Statoils webbplats som erbjuder samlad prisstatistik för alla drivmedel. Det är viktigt att påpeka att prisvariationerna kan förekomma mellan olika leverantörer och i olika regioner av Sverige. Någon officiell prisstatistik för alla drivmedel saknas idag. I Figur 5 är drivmedelpriserna omräknade till dieselekvivalenter och visar priset för varje drivmedel i förhållande till dieselns energimängd. Tidigare har bensinekvivalenter varit det mest vedertagna jämförelsesättet. Valet att i stället använda dieselekvivalenter gjordes då dieseln sedan 2010 är det i huvudsak mest använda fordonsbränslet i Sverige. Figuren visar att det billigaste alternativet har varit fordonsgas sedan det introducerades på marknaden. De levererade fordonsgasvolymerna har de senaste fyra åren i genomsnitt bestått av 62 procent biogas och resten naturgas. Det näst billigaste bränslet har de senaste två åren varit E85. Bensin har under samtliga år, bortsett från 2009, varit det absolut dyraste bränslealternativet. Figur 5. Utveckling av drivmedelspriser omräknade till kronor per kwh, dieselekvivalenter, avser genomsnittligt pumppris vid bemannad station, exklusive moms, 2001-2012. Källa: Energimyndighetens bearbetning av Statoils priser 6 För mer information om Förnybartdirektivet och uppföljningen av målet för 2020, se grundindikator 3 23

Tankningsgrad Det relativa priset mellan fossila och biobaserade drivmedel spelar en stor roll i valet av bränsle. Om priset på biodrivmedel är lägre än priset på bensin och diesel räknat per energimängd, har detta en stor påverkan på försäljningen av respektive drivmedel. Tankningsgraden ger en uppfattning om och hur snabbt marknaden uppfattar förändringar i drivmedelspriset. De vanligaste hybridkombinationerna är etanol och bensin samt fordonsgas och bensin. Den beräknade ungefärliga tankningsgraden visar på att E85 tankades som minst när den var dyrast, år 2009. Tankningsgraden för E85 har ökat sedan dess, se Figur 6. Detta är ett förväntat resultat med tanke på att etanolen har varit billigare än bensin under de tre senaste åren. För fordonsgasen förefaller figuren mindre begriplig då tankningsgraden var som lägst när drivmedlet var som billigast. Dock spelar tillgängligheten också en viktig roll när ett nytt drivmedel introduceras. Avsaknad av tankställen för fordonsgas kan vara förklaringen för dess lägre tankningsgrad i början av den redovisade perioden. Tankningsgraden för fordonsgas är dock allmänt hög under hela perioden och för alla år högre än vad den är för E85. Figur 6. Ungefärlig tankningsgrad för fordonsgas och E85, uttryckt i procent, 1997-2011. Källa: Energimyndighetens bearbetning, SCB, Trafikverket och Trafikanalys Att tankningsgraden presenteras som ungefärlig beror på att Energimyndigheten i dagsläget saknar komplett statistik för att kunna göra beräkningar som i sin helhet bygger på officiella siffror. Störst problem är att skilja personbilar från lätta lastbilar vid tankställen. Dessutom saknas mer detaljerad statistik för perioden före 2009 för att göra denna typ av beräkningar. Därför ska figuren med tankningsgrader för E85 och fordonsgas ses som en indikatorn snarare än en sanning. 24

Antal försäljningsställen med biodrivmedel Tankningsgraden för fordonsgas är ett exempel på hur tillgängligheten till biodrivmedel påverkar användningen av densamma. Försäljningsställen som årligen tillhandahåller minst 1 000 m 3 konventionella bränslen måste även erbjuda försäljning av ett förnybart drivmedel enligt den så kallade pumplagen 7 som infördes 2006. Av landets drygt 2 700 tankställen tillhandahöll uppemot 74 procent minst ett förnybart drivmedel i december 2012, vilket är en ökning med 8 procent jämfört med föregående år. Av dessa erbjöd 140 stycken tankställen fordonsgas och 1832 stycken E85, se Figur 7. 2012 fanns det 401 registrerade laddplatser med totalt 1252 uttag i Sverige enligt uppgifterna från webbsidan uppladning.nu. Idag finns det en icke publik tillfällig tankstation för vätgas i Arjeplog, för den vintertestverksamhet som finns där. Eventuellt planeras en till i Malmö under sommaren. Figur 7. Antal tankställen för förnybara och övriga drivmedel i Sverige, 2002-2012. Källa: Energimyndighetens bearbetning av statistik från SPBI och Energigas Sverige Not. Kategori Övriga omfattar tankställen som tillhandahåller konventionella drivmedel som bensin och diesel Miljöbilar ur ägarperspektiv Från och med den 1 februari 2009 ska personbilar som köps in eller leasas av statliga myndigheter vara så kallade miljöbilar förutom i vissa undantagsfall. När myndigheterna handlar upp taxiresor eller hyrbilar är det också miljöbilar som gäller. Inköpta eller leasade lätta lastbilar får i sin tur inte överskrida fastställda utsläppsvärden i enlighet med förordningen (2009:1) om miljö- och trafiksäkerhetskrav för myndigheters bilar och bilresor. 7 Lag (2005:1248) om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel 25

Statistik från Trafikanalys visar på en tredubbling av antalet registrerade miljöbilar i Sverige mellan 2008 och 2012. Privatpersonerna dominerar inköpen av miljöbilar för alla år förutom 2008. Årligen rapporterar myndigheterna in uppgifter om nybilsköp och bilanvändning till Transportstyrelsen som har regeringens uppdrag att sammanställa och följa upp arbetet. Att bilen är godkänd enligt förordningen behöver inte betyda att kraven för miljöbil är uppfyllda. Med miljöbil i denna förordning avses att bilen uppfyller kraven enligt Vägtrafiklagen (2006:227) men det finns undantag och en möjlighet att ange särskilda skäl som gör att en icke miljöbil ändå kan godkännas. Figur 8. Antal inköpta eller leasade personbilar inom statliga myndigheter, 2009-2012. Källa: Transportstyrelsen Not. Kategorin "Antal fordon som kan undantas" avser fordon som är anpassat för personskydd, fordon som används för spaningsverksamhet samt fordon med fler än fyra sittplatser utöver förarplatsen. För 2009 särredovisas inte uttryckningsfordon utan återfinns i kategorin "Antal fordon som kan undantas". Andelen miljöbilar avser endast personbilar och uttryckningsfordon med upp till fyra passagerarplatser. Andelen nyinköpta miljögodkända personbilsfordon minskade under 2012 jämfört med året innan med 15 procentenheter. Antalsmässigt rörde det sig om en minskning på drygt 40 procent. Detta är ett trendbrott jämfört med de tidigare redovisade åren då andelen varit ökande. Det ställs ett krav på myndigheter vad gäller minsta andel miljöbilar bland utryckningsfordonen. Andelen ska minst vara 50 procent, men för 2012 uppfyllde endast en myndighet, Tullverket, kravet. För de andra myndigheterna var andelen miljöbilar bland utryckningsfordon endast 30 procent. Skälet uppgavs vara svårigheter med att få tag på bilar som både uppfyller miljökraven samt verksamhetens behov. Trafikverkets minskade inköp av miljöbilar under 2012 samt den mindre andelen miljöbilar bland uttryckningsfordon var förklaringarna till att andelen bilar som inte uppfyller miljökraven ökade med mer än 40 procent jämfört med 2011. 26

De redovisade miljöbilarna i Figur 8 är definierade enligt den gamla miljöbilsdefinitionen där fordonsskatten var relaterad till fordonets koldioxidutsläpp istället för, som enligt den nya miljöbilsdefinitionen, till fordonets tjänstevikt. För konventionella bensinbilar inklusive hybrider var tillåten utsläppsnivån för koldioxidutsläpp 120 gram per kilometer. Nu finns det alltså inte längre en fast gräns för alla fordon, utan en skala utifrån bilens tjänstevikt. En bil av genomsnittlig europeisk tjänstevikt får släppa ut högst 95 gram koldioxid per kilometer medan miljöbilar drivna med etanol eller fordonsgas får dispens under en obestämd tid framöver och tillåts släppa ut upp till 150 gram med hänvisning till drivmedlets förnybara ursprung. De generösare utsläppskraven för alternativbränslebilarna ska bort på sikt. Den nya definitionen trädde i kraft för alla personbilar registrerade från 1 januari 2013. Nytt är att även minibussar och lätta lastbilar omfattas av reglerna. Eftersom kraven för myndigheters bilinköp skiljer sig från kraven för befrielse från fordonsskatten kommer även reglerna för myndigheters bilinköp att ses över. Ägaren till en miljöbil slipper betala fordonsskatt under de första fem åren. Reglerna för beskattning av förmånsbilar skapar incitament att välja biodrivmedelsfordon då förmånsvärdet kan räknas ned om bilen är utrustad med teknik för drift av el eller andra miljöanpassade drivmedel än bensin eller diesel. 27

28

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 A. Total tillförd energi per energibärare Tidsserierna för tillförselstatistiken börjar 1970. Då var olja samhällets i särklass största energibärare. Under 1970-talet byggdes sedan kärnkraften ut och 1973 inföll den första oljekrisen. Sedan dess har oljans roll i energisystemet minskat samtidigt som den tillförda energin ökat med 24 procent. 1970 var energitillförseln 457 TWh och 2011 var den 584 TWh 8. Figur 9. Totalt tillförd energi per energibärare, TWh, 1970 2011. 700 600 500 400 300 200 100 0 Kol och koks Oljeprodukter inkl råolja Naturgas och stadsgas Fjärrvärme från värmepumpar Kärnkraft Avfall Biobränsle Vindkraft Vattenkraft Elimport Källa: Energimyndigheten, SCB Fördelningen mellan energibärare har förändrats avsevärt över tiden. 1970 stod råolja och oljeprodukter för 350 TWh, motsvarande 77 procent av den totala energitillförseln. 2011 hade mängden minskat till knappt 168 TWh, motsvarande en andel på 29 procent, vilket 2011 är samma siffra som för kärnkraften. Observera att tillförd energi inte motsvarar producerad el. Nettoproduktionen av el i kärnkraftverken var 58 TWh under 2011. I 1981 års energiproposition pekades en minskad energianvändning ut som viktig, och då i synnerhet oljeanvändandet. Vattenkraften var redan i slutet av 1960-talet i stort sett utbyggd 9 och produktionsvariationerna efter 1970 beror främst på variationer i tillrinningen. 2011 var ett våtår 10 och då genererade 8 Redovisas enligt den internationella metoden, dvs. omvandlingsförlusterna i kärnkraften ingår. 9 http://vattenkraft.info/ 10 http://www.svenskenergi.se/elfakta/elproduktion/vattenkraft1/vatar-och-torrar/ 29

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 vattenkraftverken 67 TWh. Tillförsel av naturgas introducerades under 1985 och stod 2011 för 14 TWh. 2002 infördes förbud mot deponi av brännbart avfall 11, vilket gör att fraktionerna istället kommer att utgöra bränsle för fjärrvärmesektorn i kraftvärmeverk. Sedan 2002 har energin från avfall ökat med nära 150 procent och utgjorde 2011 14 TWh. Under 2003 infördes elcertifikatsystemet vilket framför allt har gynnat en ökad produktion av el från biobränslen och vindkraft. Tillförseln av biobränslen m.m. 12 har ökat med 164 procent sedan 1981 och med 20 procent sedan elcertifikationssystemets införande. 2011 bidrog biobränslen med 118 TWh. Detta kan jämföras med vindkraften som genererade drygt 6 TWh el under samma period. Av den vindkraft som finns idag har 90 procent av produktionen tagits i drift efter 2003. Den tillförda energin från kol och koks har i stort sett varit konstant sedan 1970- talet och används främst inom industrin. Figur 10. Energiintensitet, totalt tillförd energi samt BNP, 1980 2011. 250 200 150 100 50 0 Källa: SCB BNP Totalt tillförd energi Totalt tillförd energi/bnp För energiintensitet räknat som kvot mellan tillförd energi och BNP syns en nedåtgående trend, se Figur 10. 11 Förordning (2001:512) om deponering av avfall 12 I denna och övriga bakgrundsindikatorer är torv (och avfall innan 1990) inkluderat i posten biobränsle m.m. 30

B Total slutlig energianvändning per energibärare Den totala slutliga energianvändningen 13 beror främst på effektiviteten i det aktuella systemet, årsmedeltemperaturen och den ekonomiska aktiviteten. Siffrorna nedan har inte normalårskorrigerats. Den slutliga energianvändningen har ökat marginellt mellan åren 1973 och 2011, från 381 TWh till 387 TWh. Befolkningen i Sverige har under samma tidsperiod ökat med 16 procent, vilket innebär att energianvändningen per capita minskat med 13 procent. Efter 70-talets oljekriser togs politiska beslut för att minska användningen av eldningsoljor och det är också här den största minskningen står att finna. Användningen av oljeprodukter har gått från 64 procent av den slutliga energianvändningen 1973 till 30 procent för 2011. Figur 11. Total slutlig energianvändning, per energibärare, TWh, 1973 2011. 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0 Kol och koks Oljeprodukter Naturgas och stadsgas Biobränsle Fjärrvärme Elenergi Källa: Energimyndigheten, SCB El, fjärrvärme och biobränslen m.m. 14 har i stor utsträckning ersatt olja för uppvärmning. Användningen av el har ökat från 69 TWh år 1973 till 126 TWh år 2011, motsvarande 18 respektive 32 procent av den totala energianvändningen, se 13 I total slutlig energianvändning ingår användningen i sektorerna Transport, industri, bostad och service. Förluster i produktion och överföring av el och värme ingår inte. 14 I denna och övriga bakgrundsindikatorer är torv och avfall inkluderat i posten för biobränsle m.m. Torv är varken förnybart (på kort sikt) eller fossilt i geologisk mening. Avfall innehåller även en viss andel fossilt. 31

kwh/invånare Figur 11. Fjärrvärmeanvändningen har under samma period mer än trefaldigats från 16 TWh till 54 TWh. Den slutliga användningen av biobränslen m.m. har ökat från 40 TWh till 75 TWh. Den totala energianvändningen per capita har varierat under perioden 1973 2011. Variationerna beror på flertalet orsaker varför värdena för den slutliga energianvändningen inte enkelt kan normalårskorrigeras. Trenden är dock tydlig. Sedan 1973 har energianvändning per capita minskat med 13 procent, från 46 800 kwh till 40 800 kwh, se Figur 12. Figur 12. Total slutlig energianvändning per capita, kwh/invånare, 1973 2011. 50 000 48 000 46 000 44 000 42 000 40 000 38 000 36 000 Källa: Energimyndigheten, SCB Total slutlig energianvändning per capita Not. Den minskade energianvändningen beror inte enbart på energieffektiviserade åtgärder utan också på avvikelser såsom formuleringen av det statistiska måttet samt de använda systemgränserna. 32

TWh C Total slutlig energianvändning per sektor För den totala slutliga energianvändningen 15 är transportsektorn den sektor som ökat mest, även om de senaste fem åren visar på en stabiliserad nivå. Sedan 1970 har transportsektorns energianvändning ökat från 56 TWh till 96 TWh, vilket motsvarar en ökning på 73 procent. Figur 13. Total slutlig energianvändning per sektor, TWh, 1970 2011. 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0 Industri Transporter Byggsektorn Jordbruk, skogsbruk och fiske Service Bostäder Källa: Energimyndigheten, SCB Industrins energibehov är för vissa sektorer starkt kopplat till konjunktur och global kreditexpansion. Över tidsserien har industrins energianvändning varit relativt konstant, om än något avtagande. Industrins lägsta notering rapporterades 1982 då 128 TWh energi användes. 1970 använde industrisektorn 154 TWh och 2011 var användningen 7 procent lägre; 144 TWh. Bostadssektorn har minskat sin energianvändning med 13 procent över hela tidsserien, se Figur 13. Före 1983 finns bara aggregerat data för bostäder, service, byggsektorn samt jordbruk, skogsbruk och fiske. Eftersom en stor andel av energianvändningen i sektorn används till uppvärmning har temperaturen stor betydelse för energianvändningen vilket blir synbart i statistiken. Exempelvis var 15 I total slutlig energianvändning ingår användningen i sektorerna bostad och service, transport och industri. Förluster i produktion och överföring av el- och värme ingår inte. 33

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2010 14 procent kallare än ett normalår medan 2011 var 13 procent varmare än normalåret 16. Energianvändningen i bostadssektorn nådde 84,5 TWh under 2011. Energiintensiteten i användarledet, dvs. slutlig användning per BNP, har under hela perioden minskat. Det betyder att värdet på den ekonomiska aktiviteten definierat som BNP, ökat mer än energianvändningen i samhället. Två av många anledningar är industrins effektiviseringar och ekonomins strukturomvandling 17. En annan anledning är att olja för uppvärmning i stor utsträckning har bytts ut mot elvärme och fjärrvärme. Energiomvandlingsförluster flyttats därmed från slutanvändarsektorn till energiomvandlingssektorn. 18 För ett givet uppvärmningsbehov minskar därmed energianvändningen i slutanvändarledet. Figur 14. Energiintensitet, energianvändning samt BNP, 1980 2011. 250 200 150 100 50 0 Total slutlig energianvändning BNP Total slutlig energianvändning/bnp Total slutlig elanvändning/bnp Total slutlig elanvändning Källa: Energimyndigheten, SCB 16 SMHI 17 Elanvändningen kan användas som ett mått på strukturomvandling. Hög elanvändning inom industrin kan betyda hög förädlingsgrad. Elanvändning medför även att få eller inga omvandlingsförluster bokförs på den slutliga användaren. 18 Energimyndigheten och Ångpanneföreningen AB, Allt eller inget - Om systemgränser för byggnaders uppvärmning, 2004 34

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 Figur 15. Tillförd energi, slutlig energianvändning samt BNP, 1980 2011. 250 200 150 100 50 0 Total slutlig energianvändning BNP Total slutlig energianvändning/bnp Totalt tillförd energi Totalt tillförd energi/bnp Källa: Energimyndigheten, SCB 35

36

TWh TWh D Total tillförd energi för elproduktion per energibärare Den totala tillförda energin för elproduktion har ökat från 89 TWh år 1970 till 265 TWh år 2011. Sammansättningen av den tillförda energin för elproduktion har förändrats kraftigt sedan 1970- och 1980-talets kärnkraftsutbyggnad då mängden tillförd energi kraftigt ökade för elproduktionen, se Figur 16 och Figur 17. Figur 16. Totalt tillförd energi för elproduktion per energibärare, TWh, 1970 2011. 350 300 250 200 150 Kol och koks Oljeprodukter Naturgas och stadsgas Kärnbränsle 100 50 0 Biobränsle Vindkraft Vattenkraft Källa: Energimyndigheten, SCB Figur 17. Totalt tillförd energi för elproduktion per energibärare, TWh, 1990 2011. Detalj ur Figur 16. 35 30 25 20 15 10 5 Kol och koks Oljeprodukter Naturgas och stadsgas Avfall Biobränslen (exkl. avfall) Vindkraft 0 Källa: Energimyndigheten, SCB 37

TWh Vattenkraft och fossilbränslebaserad kondenskraft stod för den största delen av elproduktionen i Sverige i början av 1970-talet. 2011 stod kärnkraft och vattenkraft för drygt 84 procent av den totala elförsörjningen. Vindkraften har ökat kraftigt sedan 1993, då den producerade 0,05 TWh, 2011 var produktionen 6,1 TWh. Vindkraftens elproduktion passerade 2011 industrins kraftvärmeproduktion med drygt 4 procent av den totala elproduktionen. Kommersiell kraftvärme stod 2011 för knappt 7 procent av elproduktionen och dominerar tillsammans med industrin den förbränningsbaserade elproduktionen, se Figur 18. Oljekondenskraftverken och gasturbinerna utgör främst reservkapacitet. Användningen av biobränsle m.m. 19 till elproduktion har ökat kraftigt de senaste åren och uppgick till knappt 15 TWh 2011. Oljeanvändningen för elproduktion har minskat och under 2011 användes endast 1,1 TWh olja till elproduktion. Figur 18. Total elproduktion per kraftslag, TWh, 1970 2011. 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 Kondenskraft Kraftvärme inom industrin Gasturbiner Kärnkraft Kraftvärme värmeverk Vindkraft Vattenkraft Källa: Energimyndigheten, SCB Tabell 1. Sveriges elproduktion per kraftslag, TWh, 2012. Vattenkraft (inkl. pumpkraft), netto 78,0 Kärnkraft (kondens), netto 61,4 Konventionell värmekraft, netto 15,5 Vindkraft 7,2 Mottryck, kraftvärmeverk 8,7 Mottryck, industriellt 6,2 Kondenskraft 0,6 Gasturbin- och annan produktion 0,0 Total nettoproduktion 177,5 Nettoexport 19,6 Källa: Energimyndigheten, SCB 19 I denna och övriga bakgrundsindikatorer är torv inkluderat i posten för biobränsle m.m. Före1990 är även avfall inkluderat i posten. Torv är varken förnybart (på kort sikt) eller fossilt i geologisk mening. 38

TWh E Total tillförd energi för fjärrvärmeproduktion per energibärare Sedan fjärrvärmen introducerades i slutet av 40-talet har användandet ökat stadigt. Branschen vittnar nu om en vikande efterfrågan vilket även börjar synas i statistiken. Fjärrvärmeanvändningen är mycket temperaturberoende och varierar därför år till år beroende på vädret. 20 Under 2011, som var ett varmare år än normalt, användes 56 TWh energi för att producera fjärrvärme, vilket kan jämföras med 2010, som var ett kallare år, då användes 61 TWh. 1970 användes 15 TWh. Sedan början på 1970-talet, användes i stort sett uteslutande olja för produktion av fjärrvärme. Trots oljekriserna dröjde det en bit in på 1980-talet innan användningen av olja minskade. Minskade oljeleveranser ledde till en ökad användning av kol och koks för fjärrvärmeproduktion, men under 1990-talet minskade även denna användning. Samtidigt som oljeanvändningen minskade, ökade tillförseln av fjärrvärme från elpannor, värmepumpar och spillvärme från industrin. Figur 19. Totalt tillförd energi för fjärrvärmeproduktion per energibärare, TWh, 1970 2011. 70 60 50 40 30 20 10 0 Kol och koks Oljeprodukter Naturgas och stadsgas Elenergi Värmepumpar Spillvärme Avfall Biobränsle (exkl. avfall fr. 1990) Källa: Energimyndigheten, SCB Användningen av biobränslen och avfall för produktion av fjärrvärme har ökat markant sedan 1990-talet och har för baslaständamål i princip ersatt olja. Under kalla år som 1996 och 2010 syns en ökad oljeanvändning. Orsaken till den högre oljeanvändningen under kalla år är att olja används för topplastproduktion, ofta i 20 SMHI: år 2011 var 13,3 procent varmare än normalåret och 2010 var 13,9 procent kallare. 39

äldre värmeverk. Noterbart är även den ökade användningen av naturgas till följd av förändrade skatteregler. 40

1 Andel energi från förnybara källor Användningen av förnybar energi i förhållande till slutlig energianvändning uppgick 2011 till 48 procent. Användningen av biobränslen inom både industrin och i el- och fjärrvärmeproduktion är en viktig förklaring till Sveriges höga andel av förnybara energikällor. Även elcertifikatsystemet och användningen av värmepumpar är bidragande orsaker. Halva energianvändningen ska vara förnybar Genom EU:s direktiv om främjande av energi från förnybara källor 21 har bindande mål till 2020 antagits för EU:s samtliga medlemsstater. För Sverige innebär direktivet att den förnybara energianvändningen ska öka till 49 procent år 2020. Sverige har dock beslutat att andelen förnybar energi bör vara minst 50 procent. För transportsektorn finns ett mål om 10 procent förnybar energi, se Grundindikator 3. Användningen av förnybar energi redovisas här enligt den definition som framgår i direktivet (se faktaruta i slutet av kapitlet). 2011 var andelen förnybar energi 48 procent. Andelen har varit ungefär densamma de senaste tre åren, trots att mängden förnybar energi varierat något under samma period, se Figur 20 och Figur 21. Figur 20. Andel förnybar energi i Sverige, preliminära uppgifter 22, 2005 2011. 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% Totalt Värme, kyla, industri m.m. El Transporter 10% 0% 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Källa: Energimyndigheten, Eurostat Att andelen förnybar energi var förhållandevis hög 2009 beror till stor del på att den totala energianvändningen var låg det året. Ökningen av mängden förnybar energi 2010 kan förklaras av att det var ett kallt år med stor fjärrvärmeproduktion. 21 Förnybartdirektivet 2009/28/EG 22 Andelarna bygger på preliminär statistik som kommer att kompletteras under 2013. Sverige och EU:s övriga medlemsstater ska senast den 31 december 2013 rapportera utvecklingen av förnybar energi 2011 2012 till kommissionen. 41

Att andelen ändå inte ökade beror på att den totala energianvändningen också var relativt hög. I början av 1990-talet var andelen förnybar energi 33 procent. Ökningen sedan 1990 beror till stor del på en ökad användning av biobränslen, framför allt i el- och värmeproduktion och i skogsindustrin. Sedan början av 2000-talet kan ökningen av förnybar energi också förklaras av en ökad användning av värmepumpar. Av den totala förnybara energin 2011, 195 TWh, svarade den förnybara elproduktionen (85 TWh) och användningen av biobränsle i industrin (48 TWh) för de största delposterna. Av den totala användningen av förnybar energi utgjordes 57 procent av biobränsle. I Figur 21 utgörs förutom biodrivmedel även posterna bostäder, industri, fjärrvärme och övrig el nästan uteslutande av biobränsle. Figur 21. Förnybar energi enligt förnybartdirekti vet, TWh, preliminära uppgifter, 2005 2011. 250 200 150 100 50 Värmepumpar Biodrivmedel Bostäder, service m.m. Industri Fjärrvärme Övrig el Vindkraft Vattenkraft 0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Källa: Energimyndigheten, Eurostat Flera orsaker till ökning av förnybart Energibeskattningen, som innefattar energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt, har främjat användningen av förnybar energi för uppvärmning. Energi- och koldioxidbeskattningen har inneburit att biobränslenas konkurrenskraft stärkts gentemot fossila bränslen. Energiskatterna har för fossila bränslen successivt höjts sedan 1990. Det förbud som infördes 2002 mot deponi av utsorterat brännbart avfall, och som från och med år 2005 utökats till att omfatta allt organiskt avfall, är en viktig förklaring på den ökade avfallsförbränningen i fjärrvärmesystemen under 2000- talet. 42

Utöver styrmedlen har skogsindustrins produktionsökning sedan 1990 bidragit till en ökad användning av förnybar energi. Skogsindustrin använder stora mängder trädbränslen och returlutar i de industriella processerna. Den förnybara elproduktionen ökar Den förnybara elproduktionen 23 uppgick 2011 till 85 TWh, varav vattenkraften stod för 68 TWh 24, vindkraften för 5,6 TWh 25 och biobränslebaserad 26 kraftvärme för 12 TWh. Mängden förnybar el enligt direktivet var ungefär densamma 2011 som 2010. Andelen ökade dock från 56 till 60 procent p.g.a. minskad elanvändning. Elcertifikatsystemet infördes 2003 och är ett marknadsbaserat stödsystem för förnybar elproduktion (se faktaruta sist i kapitlet). Under 2012 uppgick den elcertifikatberättigade elproduktionen till 21,5 TWh, se Figur 22, varav torv stod för 0,6 TWh. Den biobränslebaserade elproduktionen stod för den största delen av produktionen med 49 procent år 2011. Vindkraften utgjorde 33 procent. Vattenkraften stod för 15 procent av den totala elproduktionen i elcertifikatsystemet. Figur 22. Förnybar elproduktion i elcertifikatsystemet fördelad på vatten-, vind- och biokraft 27 (exklusive torv), TWh, 2003 2012. 25 20 15 10 Totalt Biokraft Vattenkraft Vindkraft 5 0 2003 (8 mån) 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Källa: Energimyndigheten 23 Med normalårskorrigerad vatten- och vindkraft enligt förnybartdirektivet. 24 Normalårskorrigerad, dvs. ej detsamma som den faktiska produktionen, 66 TWh, som redovisas i bakgrundsindikator A. 25 Normalårskorrigerad, den faktiska produktionen var 6,1 TWh. Se bakgrundsindikator A. 26 Inklusive förnybart avfall. 27 Med biokraft menas här el producerad från biobränsleeldade kraftvärmeverk i fjärrvärmesystem och inom industrin. 43

FAKTA Andel förnybar energi enligt direktiv 2009/28/EG Andelen förnybar energi ska enligt EU:s direktiv med bindande mål till år 2020 om förnybar energi beräknas som kvoten mellan förnybar energi och slutlig energianvändning. Den förnybara energin ska enligt direktivet beräknas som summan av: a) El som produceras från förnybara källor b) Fjärrvärme och fjärrkyla som produceras från förnybar energi c) Användning av annan förnybar energi för uppvärmning och processer i industrin, hushållen, servicesektorn, jordbruket, skogsbruket och fiskenäringen d) Användning av förnybar energi för transporter Den slutliga energianvändningen utgörs av den slutliga energianvändningen i industrisektorn, transportsektorn, bostäder och service, jordbruket, skogsbruket och fiskenäringen. Dessutom ingår användning av el och värme inom energisektorn i samband med el- och fjärrvärmeproduktion samt överföringsförluster i el- och fjärrvärmenät. FAKTA Elcertifikatsystemet Den 1 maj 2003 infördes ett marknadsbaserat stödsystem för förnybar elproduktion baserat på elcertifikat. Systemet syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt nå de nationella målen för förnybar elproduktion. Målet i systemet är att mängden förnybar el ska öka till i nivå med 25 TWh till år 2020 jämfört med 2002 års nivå (6,5 TWh). Ett avtal om en gemensam svensk/norsk elcertifikatmarknad undertecknades 2011. Den gemensamma elcertifikatmarknaden startade den 1 januari 2012. Målet för det gemensamma elcertifikatsystemet är att öka den förnybara elproduktionen med 26,4 TWh under perioden 2012 2020. Länderna ska finansiera 13,2 TWh vardera. 44

Elcertifikatsystemet ska sänka produktionskostnaderna och stärka utvecklingen av ny förnybar elproduktion genom att elproducenterna får ett elcertifikat för varje MWh el som produceras. Genom att alla användare av el, med undantag för elintensiv industri, är ålagda att köpa elcertifikat i relation till elanvändningen uppstår en marknad för och ett värde på elcertifikat. Andelen certifikat som ska köpas (kvoten) är reglerat i lag och varierar från år till år. Den generella regeln är att nya anläggningar har rätt till elcertifikat i 15 år, dock längs till utgången av 2035. Tidsbegränsningen syftar till att undvika kostnader för elkonsumenter för kommersiellt självbärande anläggningar och för att inte snedvrida konkurrensen genom att subventionera kommersiellt självbärande produktion. 45

46

2 Andel fossila bränslen Jämfört med många andra länder har Sverige en låg andel fossila bränslen. Sett till total energitillförsel har Sverige stadigt minskat sin fossila användning de senaste 30 åren från nästan 49 procent 1983 till 36 procent 2011. 28 Störst har minskningen varit inom fjärrvärmeproduktionen, servicesektorn och bostadssektorn. Även industrin har minskat sin andel fossila bränslen. 29 Transportsektorn ligger emellertid på fortsatt höga nivåer. Stor andel olja i transportsektorn Transportsektorn är den användarsektor som har svårast att byta energibärare och utnyttjar fortfarande till övervägande del fossila bränslen såsom bensin, diesel, eldningsolja och flygfotogen, se Figur 24. En viss minskning i andelen kan ses under senare år som en konsekvens av stigande oljepriser samt satsningar på alternativa drivmedel i kombination med exempelvis miljöbilspremier. Energianvändningen för transporter har tidigare ökat varje år, men har under de senaste två åren minskat. Dock är man långt ifrån uppfyllandet av regeringens prioritering om en fossiloberoende fordonsflotta 2030. Elproduktionen är nästan fossilfri Andelen av elproduktionen med fossilt ursprung har varit låg sedan 1980-talet. Införandet av elcertifikatsystemet 2003 har bidragit till att stimulera produktionen av el från förnybara källor och därmed minska andelen fossilt bränsle. Oljan har ersatts i bostäder Användningen av fossila bränslen i bostäder och service utgörs främst av olja. Oljeanvändningen i dessa sektorer har dock minskat stadigt och är nu nere på låga nivåer. I bostäder har oljeanvändningen gradvis fasats ut eftersom den varken är privatekonomiskt eller samhällsekonomiskt lönsam. En viktig orsak till detta är att oljans konkurrenskraft jämfört med andra energislag försämrats kraftigt genom ökade skatter och högre världsmarknadspriser. De få oljepannor som återstår fortsätter att ersättas av värmepumpar, fjärrvärme och pelletspannor. Olika styrmedel i form av konverteringsstöd och investeringsstöd har bidragit till att skynda på utvecklingen. 28 Den låga andelen fossila bränslen i det svenska energisystemet kan delvis förklaras med Sveriges stora elanvändning jämfört med andra länder och att elproduktionen nästan helt baseras på icke-fossila energibärare. 29 För industrin avses användningen av fossila bränslen för energiändamål, t.ex. uppvärmning, bränsle till ugnar och drift av stationära motorer. Fossila bränslen som används som råvara inom industrin ingår inte i indikatorn. 47

Minskad oljeanvändning i industrin Andelen fossil energianvändning har minskat i industrin vilket beror på en kombination av stigande energipriser och internationellt konkurrenstryck. Handeln med utsläppsrätter som infördes 2005 ger industrin ökade incitament att minska användningen av fossila bränslen. Inom framför allt skogsindustrin används i stor utsträckning biobränslen istället för fossila bränslen. Inom järn- och stålindustrin krävs dock kol i tillverkningsprocesserna. Ökad efterfrågan på biobränslen kan framöver komma att påverka priset så att olja och kol blir relativt sett fördelaktigare än de är idag. Liten fossil andel i fjärrvärmeproduktionen Sverige har en väl utbyggd fjärrvärmesektor som till endast en liten del använder fossila bränslen. För 20 år sedan baserades fjärrvärmeproduktionen till största delen på fossila bränslen, men i takt med högre priser och skatter på fossila bränslen har fjärrvärmeproducenterna nästan helt gått över till biobränsle, avfall, spillvärme och värmepumpar. Under 2009 och 2010 ökade dock andelen fossila bränslen i fjärrvärmesektorn, beroende på att de ovanligt kalla vintrarna ledde till ökad efterfrågan på spetsproduktion med större andel fossilt innehåll, samt att framför allt Öresundsverket, som använder naturgas, driftsattes under 2009. Detta samband blev extra tydligt 2010 då 24 procent av fjärrvärmen producerades med hjälp av fossila bränslen. Figur 23. Andel fossilt bränsle i förhållande till total tillförd energi, 1983 2011. Källa: Energimyndigheten, SCB Not. Anges både som andel av total tillförsel och exklusive användning för utrikes transporter o ch icke-energiändamål, 1983 48

Figur 24. Användning av fossila bränslen i förhållande till totalt använd energi (inklusive förluster) inom olika sektorer, 1983 2011. Källa: Energimyndigheten, SCB Not. Torv är exkluderat bland de fossila bränslena. Olja som bunkras för utrikes sjöfart ingår inte i indikatorn för transporter. FAKTA Fossilt bränsle De fossila bränslena utgörs i denna indikator av kol, koks, oljor, naturgas och stadsgas. Även torv har tagits med i beräkningen av den förnybara andelen, men torv är varken förnybart eller fossilt i geologisk mening. Aktuella studier visar dock att torv från växthusgassynpunkt motsvarar fossila bränslen sett över en livscykel på 100 år. Avfall har till viss del fossilt innehåll, men är inte inkluderat i den fossila andelen i denna indikator. 49

50

3 Andel förnybar energi i transportsektorn Under 2012 uppgick andelen förnybar energi i transportsektorn preliminärt till 11,8 procent, vilket kan jämföras med EU:s mål till år 2020 som är 10 procent. Under 2012 är FAME det biodrivmedel som har stått för störst andel av den totala biodrivmedelsanvändningen inom transportsektorn. Antalet personbilar som kan köras på övervägande del förnybar energi har sakta fortsatt att öka och utgjorde 5,9 procent av den totala personbilsflottan vid slutet av 2012. Transportsektorn har uppnått förnybartdirektivets mål för 2020 Förnybartdirektivet 30 har som mål att 10 procent av den energi som används i transportsektorn år 2020 ska vara förnybar. Enligt Energimyndighetens beräkningar uppgick andelen förnybar energi i sektorn 31 under 2012 preliminärt till 11,8 procent 32. Detta innebär att Sverige ser ut att ha nått målet redan under 2012. Figur 25. Andel förnybar energi i transportsektorn enligt förnybartdirektivets beräkningsmetod, 2007 2012. 14,0% 12,0% 10,0% 8,0% 6,0% 4,0% 2,0% Biogas Övrig biodiesel Biodiesel för låginblandning Övrig etanol Etanol för låginblandning El 0,0% 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Källa: Energimyndigheten, SCB 30 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. 31 Inkluderar även förnybar el till bantrafik. 32 I beräkningen görs följande antaganden: All biogas och HVO antas vara producerad av restprodukter som i direktivet viktas högre än andra råvaror. Dessa dubbelräknas i täljaren. Förnybar el till bantrafik beräknas genom att multiplicera el till bantrafik med andel förnybar el av Sveriges elproduktion två år innan beräkningsåret. Naturgas är exkluderad i beräkningen. 51

FAME är störst bland biodrivmedlen De biodrivmedel som används i Sverige är främst biodiesel (HVO och FAME 33 ), etanol och biogas. Statistik för 2012 visar att andelen biodrivmedel i vägtransportsektorn uppgick till 8,1 procent, se Figur 26. Detta kan jämföras med 6,8 procent under 2011. Det biodrivmedel som används i störst volymer är FAME, som stod för 39 procent av biodrivmedelsanvändningen under 2012. Figur 26. Andel biodrivmedel i förhållande till total mängd drivmedel i vägtransportsektorn utifrån energiinnehåll, 1998 2012. 9,0% 8,0% 7,0% 6,0% 5,0% 4,0% 3,0% 2,0% 1,0% 0,0% HVO FAME Biogas Etanol Källa: Energimyndigheten, SCB, Energigas Sverige Andelen fordon som kan drivas med förnybar energi ökar något Vid årsskiftet 2012/2013 fanns det i Sverige drygt 4,4 miljoner personbilar i trafik. Av dessa kunde 5,9 procent köras på övervägande del förnybar energi. 34 Statistik från branschorganisationen BIL Sweden visar att av det totala antalet nyregistrerade bilar under 2012 utgjorde miljöbilar 45,4 procent, att jämföra med 40,2 procent under 2011 (se faktaruta för definition av miljöbilar). Av de sålda miljöbilarna var 88,5 procent bensin- eller dieselbilar. Dieseldrivna bilar fortsatte att dominera den totala nybilsförsäljningen med 66,9 procent under 2012. För bilar registrerade under 2012 var bränsleförbrukningen i genomsnitt 5,5 liter per 100 kilometer, vilket är en minskning med 5,2 procent jämfört med 2011 35, se Figur 27. Notera att den bränsleförbrukning som redovisas för etanol-, gas- och elhybridbilar visar förbrukning när bilarna tankas med bensin eller diesel. 33 HVO och FAME är två olika typer av biodiesel. HVO är en syntetisk diesel som framställs genom hydrering (vätebehandling) av vegetabiliska oljor, medan FAME framställs genom förestring av främst rapsolja. 34 Trafikanalys, Fordon 2012. De fordon som avses här är bilar som kan köras på enbart etanol, gas eller el. Utöver dessa fanns även ca 0,5 procent el- och laddhybridbilar i trafik. 35 Trafikverket, 2013. 52

l/100 km Figur 27. Bränsleförbrukning för nya bilar, uttryckt i l/100 km, 2003 2012. 10,0 9,0 8,0 7,0 6,0 Bensin Diesel Elhybrid (bensin) 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0 Etanol (bensin) Gas (bensin) Genomsnittlig bränsleförbrukning Elhybrid (diesel) Källa: Trafikverket Sett till det totala antalet personbilar, bussar och lastbilar i trafik är fossilbränsledrivna fordon i klar majoritet. Andelen gas-, el- och etanolfordon har dock ökat en aning, från 5,2 procent år 2011 till 5,4 procent år 2012 36. Dessutom finns ett antal tunga fordon som går på ren biodiesel dessa fordon går dock inte att separera från konventionella dieselfordon i statistiken, vilket innebär att den totala andelen förnybartdrivna fordon förmodligen är något större än angivet. Bussflottan är den fordonsgrupp som har störst andel fordon som drivs med i huvudsak gas, etanol eller el (18,2 procent, vilket motsvarar totalt 2 589 fordon). Därtill kommer som sagt ett antal biodieseldrivna bussar. Bussarna är också den grupp där andelen gas-, etanol- och eldrivna fordon har ökat mest (från 17,4 till 18,2 procent) sedan 2011, medan personbilarna var den grupp där antalet gas-, etanol- och eldrivna fordon ökade mest (en ökning med 12 060 stycken). Dessutom ökade antalet ladd- och elhybridbilar med 2 960 stycken. För såväl bussar som lastbilar dominerar fordonsgasen fortfarande bland de fordon som drivs med förnybar energi (69 respektive 76 procent gas) 37 medan andelen etanol utgör 86 procent bland de förnybartdrivna personbilarna. När det gäller lastbilar, ökar andelen biodrivmedelsfordon även där. I slutet av 2012 fanns 6 741 stycken registrerade gasdrivna lastbilar i trafik, vilket är en ökning med 11 procent jämfört med 2012. 36 I denna andel ingår inte el- och laddhybridfordon. Dessa fordon har ökat från 0,43 procent 2011 till 0,49 procent 2012. 37 Ej inräknat biodieselfordon. 53

Antal Antal Figur 28. Antal personbilar i trafik med el, etanol eller fordonsgas som huvudsakligt drivmedel samt el- och laddhybrider, 2003 2012. 300 000 250 000 200 000 Personbil, Laddhybrid/elhybrid Personbil, Gas 150 000 100 000 50 000 Personbil, Etanol Personbil, El Källa: Trafikanalys 0 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Figur 29. Antal bussar och lastbilar i trafik med el, etanol eller fordonsgas som huvudsakligt drivmedel, 2003 2012. 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 Lastbil, Gas Lastbil, Etanol Lastbil, El Buss, Gas Buss, Etanol Källa: Trafikanalys 0 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Flera styrmedel påverkar användningen av förnybar energi i transportsektorn I förnybartdirektivet 38 finns bindande krav för varje EU-land om 10 procent förnybar energi i transportsektorn till 2020. Biodrivmedel måste uppfylla direktivets hållbarhetskriterier 39. 38 2009/28/EG 54

EU:s bränslekvalitetsdirektiv 40 innehåller krav på bränslekvalitet samt krav på gradvis minskade växthusgasutsläpp för drivmedelsleverantörer. Den tillåtna maximala nivån för låginblandning av etanol i bensin är 10 volymprocent. För FAME i diesel är nivån 7 procent. Utbudet av fordon drivna av förnybara drivmedel har ökat de senaste åren och konsumenternas intresse för denna typ av bilar har växt. Det finns ett flertal styrmedel som påverkar konsumenternas val av bil, bland annat infördes 2006 en fordonsskatt som baseras på fordonets koldioxidutsläpp istället för, som tidigare, fordonets vikt. Personbilar med bättre miljöegenskaper, så kallade miljöbilar (se faktaruta), befrias från fordonsskatt under fem år. Vid köp av personbilar som räknas som supermiljöbilar (se faktaruta) kan näringsidkare och privatpersoner mellan 2012 och 2014 erhålla en s.k. supermiljöbilspremie om högst 40 000 kr. Även reglerna för beskattning av förmånsbilar skapar incitament att välja biodrivmedelsfordon. EU har infört krav på bränsleeffektiviteten bland nya personbilar som säljs på den europeiska marknaden. EU- förordningen om högsta koldioxidutsläpp från nya personbilar 41 fastställer ett genomsnittsgränsvärde på 130 gram CO 2 -utsläpp per kilometer som stegvis ska införas för att kunna infrias 2015. Förslag finns på att detta krav ska skärpas till 95 gram CO 2 per kilometer till 2020. Under 2011 låg den europeiska marknadens snittvärde för nybilsförsäljning på 136 gram CO 2 per kilometer 42, vilket kan jämföras med siffran för Sverige 2011 som hamnade på 142 gram 43. Även priset på biodrivmedel har stor påverkan Det relativa priset mellan fossila drivmedel och biodrivmedel spelar stor roll. Om priset på biodrivmedel är lägre än priset på bensin och diesel räknat per energimängd, har detta en betydande påverkan på respektive drivmedels försäljningsnivåer. Biodrivmedel har tidigare varit helt undantagna från energi- och koldioxidskatt, 44 men en förändring av beskattningen skedde den 1 januari 2013. Från och med detta datum beläggs biodrivmedel för låginblandning med energiskatt, dock en relativt låg sådan. Den nya beskattningen införs för att inte bryta mot EU:s statsstödsregler som innebär att skattebefrielse av biodrivmedel inte får ske om det medför att biodrivmedel blir billigare än diesel eller bensin. 39 I förnybartdirektivet fastslås kriterier som ska garantera att biodrivmedel och andra flytande biobränslen framställs på ett hållbart sätt. Dessa hållbarhetskriterier måste uppfyllas för att ett flytande bränsle/drivmedel ska få räknas in i förnybartmålen och i nationella kvotsystem, eller erhålla statligt finansiellt stöd. 40 2009/30/EG 41 443/2009 42 Trafikverket, 2013 43 Transportstyrelsen, 2013, enligt EU:s beräkningsmodell, förordning 443/2009. 44 För låginblandning i bensin och diesel har dock den skattebefriade nivån varit begränsad till 6,5 procent låginblandning i bensin och 5 procent låginblandning i diesel. Låginblandning utöver denna nivå har beskattats på samma sätt som det fossila drivmedlet. 55

Biodrivmedel för höginblandning är fortsatt skattebefriade. Full skattebefrielse ges även till hydrerade vegetabiliska oljor och fetter (HVO) med upp till 15 procent i diesel, vilket förbättrar konkurrenskraften för HVO. Regeringen har föreslagit att från maj 2014 införa en kvotplikt som ställer krav på obligatorisk inblandning av en viss mängd biodrivmedel i bensin och diesel. Kvotpliktssystemet är ett marknadsbaserat stödsystem, som kommer att säkerställa en viss mängd biodrivmedel på marknaden. FAKTA Förnybartdirektivets beräkningsmetod Vid beräkning av andelen förnybar energi i transportsektorn enligt EU:s förnybartdirektiv, ska följande formel användas (med enheten TWh): Etanol + Biodiesel + Förnybar el + Biogas + Biodrivmedel från avfall och restprodukter Bensin + Diesel + El + Biodrivmedel I beräkningen ingår endast energianvändningen i vägsektorn. Vad gäller el ingår dock även elanvändningen inom bantrafiken. Biodrivmedel från vissa avfall och restprodukter räknas dubbelt). Naturgas ingår inte i beräkningen. FAKTA Miljöbilar Fr.o.m. 1 januari 2013 gäller en ny skärpt miljöbilsdefinition. För att en personbil ska räknas som miljöbil gäller att den uppfyller vissa krav på koldioxidutsläpp. Kraven relateras till bilens tjänstevikt, så att tunga bilar tillåts släppa ut mer koldioxid än lätta. Kraven motsvarar ett genomsnittligt koldioxidutsläpp på 95 gram per kilometer. Etanol- och gasbilar tillåts släppa ut mer koldioxid, motsvarande i genomsnitt 150 gram per kilometer, och fortfarande räknas som miljöbilar. För el- och laddhybridbilar får förbrukningen av el inte överstiga 37 kwh per 100 kilometer för att omfattas av miljöbilsdefinitionen. För el- och laddhybridbilar gäller också att samma krav ställs på koldioxidutsläppen som för konventionella bilar. 56

Supermiljöbilar För att en personbil ska räknas som supermiljöbil får koldioxidutsläppen vara högst 50 gram per kilometer. I praktiken är det främst laddhybridbilar och rena elbilar som kan uppfylla dessa krav. 57

58

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 kwh/mnkr 4 Tillförd energi per BNP Sverige har ett nationellt sektorsövergripande mål om minskad energiintensitet om 20 procent mellan 2008 och 2020. Det finns även ett icke bindande mål om 20 procent effektivare energianvändning inom EU till 2020 och som inte är bördefördelat. Inhemsk och importerad energi Sverige har satt upp ett mål att minska energiintensiteten i termer av tillförd energi i relation till BNP med 20 procent fram till 2020 med 2008 som basår. Målet är uttryckt som ett sektorsövergripande mål. Sveriges intensitetsmål tar till skillnad från EU:s energieffektiviseringsmål, som ej är bindande, hänsyn till den faktiska ekonomiska utvecklingen. EU:s energieffektiviseringsmål bygger på en prognos av den ekonomiska utvecklingen. Målet är att energianvändningen ska vara 20 procent effektivare jämfört med ett referensscenario 45. Detta energieffektiviseringsmål är för närvarande inte bindande och har ännu inte bördefördelats. Energieffektivisering är ett av flera sätt att nå ekologisk hållbarhet, försörjningstrygghet och konkurrenskraft. Energieffektivisering kan dock ses ur många olika synvinkklar. Det svenska energiintensitetsmålet avser tillförd energi per BNP-enhet i fasta priser. Eftersom energin ställs i relation till något annat, i detta fall bruttonationalprodukten, är det ett relativt intensitetsmått. För 2011 var tillförd energi per BNP 0,165 kwh/mnkr vilket kan jämföras med det svenska energiintensitetsmålet för 2020 på 0,147 kwh/mnkr, se Figur 30. Figur 30. Tillförd energi per BNP, fasta priser, referensår 2011 46. 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0,00 Tillförd energi (inkl utrikes transport) per BNP Svenska energiintensitetsmålet 2020 Källa: Energimyndigheten, SCB 45 Handlingsplan för energieffektivitet 2011, KOM (2011) 109. 46 Historisk utveckling av tillförd energi (kwh, inkl. utrikes transporter och icke energiändamål) per BNP (miljoner kr) i fasta priser (referensår 2010). Grafen innehåller även målnivån 2020 för det svenska energiintensitetsmålet (kwh/miljoner kr). 59

60

5 Självförsörjningsgrad Användningen av inhemska energibärare i form av vatten-, vindkraft och biobränslen är relativt stor, men eftersom all olja, naturgas, kol och uran importeras och tillsammans utgör en större energimängd så är självförsörjningsgraden relativt låg men svagt ökande. Andelen inhemsk elproduktion svarar mot den inhemska efterfrågan, dock varierar elproduktionen mellan åren främst beroende på väderförhållanden och hydrologi. Inhemsk och importerad energi Inhemsk energi i Sverige består av vattenkraft, biobränsle 47, upptagen värme från värmepumpar 48 och vindkraft. Den importerade energin består huvudsakligen av kärnbränsle, olja, kol och naturgas samt vissa år av importerad el. Som inhemskt producerad el avses all el som produceras i landet oberoende av vilket bränsle som används. Det innebär t.ex. att kärnkraftsproduktionen, som utgör cirka 40 procent av den totala elproduktionen, är inhemsk även om kärnbränslet är importerat. Sedan 1987, som är det första året då kärnkraften var helt utbyggd, har förnybar energi i form av biobränslen stått för nästan hela den ökade energianvändningen. Användningen av biobränslen har främst stimulerats genom skatter på fossila bränslen samt stödåtgärder, t.ex. elcertifikat, vilket gjort biobränslen mer konkurrenskraftiga. Andelen biobränsle ökar Andelen biobränsle har ökat stadigt över åren och fortsätter att öka. Vindkraften har ökat sina andelar, i synnerhet de senaste fem åren, och fortsätter att växa betydligt. Andelen värmepumpar 49 ökade kraftigt fram till i slutet av 80-talet och var som störst i början av 2000-talet men har efter det minskat. Andelen vattenkraft varierar med det hydrologiska läget och andelen kärnbränsle varit ganska stabil med undantag för de senaste åren med låg produktion. Självförsörjningsgraden visar på en svag ökning under de senaste åren. Oljans andel minskade kraftigt mellan 1983 och 1990, för att sedan varit relativt stabil fram till 2008 då den minskade som en följd av höga oljepriser och svagare ekonomiskt läge. Oljeanvändning ökade under 2010 som var ett kallt år med stort uppvärmningsbehov. Andelen naturgas har ökat och såg en markant uppgång 2010 av samma orsak som för oljan samt ändrade skatteregler. Under 2011 låg användningen av olja och naturgas på likvärdig nivå som under 2009. 47 Observera att biobränslen i denna indikator klassificeras som inhemska. En andel av biobränslena är i verkligheten importerade. 48 Ingående energiinnehåll till värmepumpar från berg, sjö, jord och luft 49 I den officiella statistiken ingår bara värmepumparna som finns i fjärrvärmesystemen. De små värmepumparna har uppvisat en stor ökning, men ingår inte i den officiella statistiken som använts här. 61

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Hög självförsörjningsgrad för elproduktion Andelen inhemsk elproduktion låg för det mesta över 100 procent fram till avregleringen av elmarknaden 1996, se Figur 31. Efter avregleringen svängde andelen något från år till år, delvis beroende på ökad handel mellan länderna, men mest på grund av avveckling av mindre lönsam produktionskapacitet samt meteorologiska förhållanden. En självförsörjningsgrad för el högre än 1 betyder att Sverige producerar mer el än vad som används i landet. Det innebär visserligen en nettoexport av el, men under höglastperioder kan det ändå krävas en kompletterande elimport. Under många av årets timmar importerar och exporterar Sverige el från och till grannländerna beroende på var den billigaste produktionen finns. Figur 31. Självförsörjningsgrad, där 1=100 %, 1983 2011. 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 Inhemska energibärare i förhållande till total energianvändning inkl. förluster Inhemsk elproduktion i förhållande till total elanvändning inkl. förluster Källa: Energimyndighetens bearbetning av SCB:s SM EN 20 och EN 11. 62

6 Kraftvärme I en kraftvärmeanläggning produceras el och värme samtidigt. Det är en effektiv energiomvandling med små totala förluster. 2011 tillgodosåg kraftvärmen 45 procent av värmebehovet i fjärrvärmesystemen vilket är ett trefaldigande jämfört med 1990. Ser man till kraftvärmens andel av elanvändningen 2011 producerade kraftvärmen 10 procent av den el som användes 50 att jämföra med endast 3,4 procent 1990. Utvecklingen på marknaden Kraftvärme utnyttjas både i fjärrvärmesystem och inom industrin. Kraftvärmeutnyttjandet i Sverige är fortfarande långt ifrån sin fulla potential, se Figur 32, och i rätt anpassat system har kraftvärmen en stor konkurrensfördel i det att den tillgodoser både ett värme- och elkraftsbehov. En orsak att kraftvärmen är så långt ifrån sin fulla potential är att Sverige har satsat på kärnkraft och vattenkraft och därför inte haft samma behov av elproduktion från kraftvärmeverk. Olika styrmedel, såsom lägre koldioxidbeskattning, för att stimulera en ökad kraftvärmeproduktion sammantaget med stigande elpriser, har emellertid påverkat utvecklingen starkt. Inte minst har elcertifikatsystemet haft en tydlig påverkan på kraftvärme-utvecklingen och bidragit till att öka andelen förnybara bränslen i sektorn. I EUs nya energieffektiviseringsdirektiv (EED) ges kraftvärmen en framträdande roll för att nå målen om en effektivare resursanvändning. I artikel 14 fastslås en rad principer som avser underlätta för kostnadseffektiv kraftvärmeproduktion och utnyttjande av spillenergier. 51 Historiskt låga elpriser gjorde det tidigare olönsamt att investera i kraftvärmeverk. Den långsiktiga trenden för produktion av både el och värme i kraftvärmeverk är emellertid stigande om än starkt korrelerade mot efterfrågan på värme och därigenom samvarierande med utomhustemperaturen. Elproduktionens andel av total elproduktionen gynnas av ett högt värmebehov och vice versa, vilket speglades under 2010 som var kallare respektive 2011 som var varmare än normalt 52. Värmeproduktionens andel av totala fjärrvärmeleveranser missgynnas kalla år eftersom värmebolagen i dessa situationer måste starta fler rena värmeverk för att möta effektbehovet under topplasttid. 50 Inklusive överföringsförluster 51 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU 52 Enl. SMHI var 2011 13,3 % varmare än normalåret och 2010 var 13,9 % kallare. 63

EU vill främja kraftvärmen Möjligheten att minska den tillförda energin genom samproduktion av el och värme gör att man inom EU vill stödja utvecklingen av högeffektiv 53 kraftvärmeproduktion. Ett exempel på detta var införandet av EU:s kraftvärmedirektiv 54. Värt att nämna i sammanhanget är att all svensk kraftvärme uppfyller kraven på högeffektivitet, till skillnad från i en del andra europeiska länder. Figur 32. Elproduktion i kraftvärmedrift i förhållande till total elanvändning inklusive förluster, 1983 2011. 14% 12% 10% 8% 6% 4% 2% 0% 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 Källa: Energimyndigheten, SCB Kraftvärme kräver ett värmebehov Den tekniska potentialen för kraftvärme beror på värmeunderlaget som fjärrvärmesystemen och industrins processvärmebehov utgör. Två viktiga parametrar för kraftvärmens utveckling är i vilken utsträckning befintligt värmeunderlag utnyttjas och hur värmeunderlagets totala storlek utvecklas. Samproduktion av värme och el kräver ett visst värmeunderlag eftersom elproduktionen är beroende av värmeunderlaget. Energieffektiviseringsåtgärder i bostäder och lokaler, med minskade värmeunderlag som följd, kan därför påverka inte bara värmeproduktionen utan även elleveranserna negativt. Valet mellan samproduktion eller spillvärme Även om kraftvärme innebär en fördelaktigare produktionsmetod än separat bränslebaserad produktion av värme och el finns också andra sätt att producera 53 Högeffektiv kraftvärme = kraftvärme som ger en bränslebesparing om minst tio procent jämfört med separat framställning av el och värme enligt fastställda referensvärden. 54 2004/8/EG 64

fjärrvärme som är värdefulla ur resurshushållnings- och miljöperspektiv. Ett exempel är utnyttjande av industriell spillvärme, dvs. överbliven värme som annars inte skulle ha nyttiggjorts. 2011 utgjordes ca 7 procent av den levererade fjärrvärmen av s.k. utombranschleveranser; vilket i de flesta fall är detsamma som spillvärme. I relativa tal var det ungefär samma andel av totala fjärrvärmeleveranserna som under föregående år. Figur 33. Värmeproduktion i kraftvärmeverk i förhållande till total fjärrvärmeanvändning (inklusive förluster) samt elproduktion i kraftvärmeverk i förhållande till total elproduktion (inklusive förluster), 1983 2011. 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 Elproduktion i kraftvärmedrift i förhållande till total elanvändning (inkl förluster) Värmeprod i kraftvärmeverk mot tot fjärrvärmeanv inkl förluster Källa: Energimyndigheten, SCB Not. Här ingår inte den värme som produceras i industrin utan endast värmes som produceras till fjärrvärmenäten. Från olja till biobränsle Vilket bränsle som används för produktion av el och värme i kraftvärmeverken i fjärrvärmenätet har förändrats under åren. 1983 var drygt 7 procent av insatt bränsle biobränsle 55 medan fossila oljor (57 procent) var det vanligaste bränslet följt av kol (36 procent). Under 2011 stod biobränsle, avfall och torv för nästan 75 procent av insatt bränsle i kraftvärmeverken medan olja, kol och gas stod för 25 procent. I bakgrundsindikator D och E är avfallet utbrutet ur totalen och redovisas separat till skillnad från Figur 34. Olja har till stor del ersatts av biobränsle men utgör ännu topplastbränsle vilket innebär att oljans relativa andel stiger när det totala värmebehovet ökar. Det är dock teknisk möjlighet att byta ut oljan mot naturgas vilket skett på vissa ställen. Detta kan då innebära lägre kväveoxidskatt och en fördel vid handel med utsläppsrätter. Naturgasens andel har ökat kraftigt de senaste åren till följd av nybyggnation och konvertering av anläggningar, exempelvis står Ryaverken (i 55 I indikatorn för biobränsle är även torv och avfall inkluderade. 65

drift 2006) ensamt för förbränning av ca 3 TWh naturgas. 2011 stod naturgasen för 6 TWh, eller 12 procent av kraftvärmeproduktionen. Värt att notera är att 2011 låg över normalåret när det gäller årsmedeltemperatur jämfört med 2010 som var ett ovanligt kallt år. Figur 34. Insatt bränsle för el- och värmeproduktion i kraftvärmeverk, TWh, 1983 2011. Källa: SCB Not. I indikatorn för biobränsle m.m. ingår även avfall och torv. 66

FAKTA Kraftvärme Begreppet kraftvärme innebär att el och värme produceras samtidigt. Kraftvärme är, sett till det totala nyttiggörandet av bränsleenergin, mycket effektivare än andra alternativ för bränslebaserad separat elproduktion och separat värmeproduktion. Systemverkningsgraden är i grova drag dubbelt så hög. En förutsättning för kraftvärme är närhet till ett område med värmebehov. Värmeproduktionen kan antingen användas för fjärrvärme eller för processvärme inom industrin. Villkor för kraftvärme I början av 1990-talet infördes ett investeringsstöd för biobränslebaserad kraftvärme vilket gav en ökad produktionskapacitet. Elmarknaden avreglerades 1996 och elpriserna sjönk. Kraftvärmen tappade i konkurrenskraft och produktionen avstannade. 1997 infördes ett nytt investeringsstöd för biobränslebaserad kraftvärme och ytterligare produktion byggdes. Sedan 1 maj 2003 gäller elcertifikatsystemet som gynnar kraftvärmeproduktion med biobränslen. Detta styrmedel medför att biobränslebaserad kraftvärme i normalfallet är det klart lönsammaste alternativet för ett fjärrvärmebolag som behöver ny värmeproduktion. Innan införandet byggdes många biobränsleeldade anläggningar utan elproduktion. Från och med 1 januari 2004 likställs kraftvärme i fjärrvärmesystem med kraftvärme i industri från skattesynpunkt, vilket innebär en gynnsammare beskattning för kraftvärme i fjärrvärmesystem mot tidigare. Sedan 2005 ingår anläggningar över en viss storlek i EU:s system för handel med utsläppsrätter vilket ger en ökad kostnad för anläggningar som använder fossila bränslen. 67

68

7 Effektbalans Innan avregleringen av elmarknaden var effektbalansen god med försvagades i samband med avregleringen då olönsam elproduktionskapacitet lades ner och effektbehovet fortsatte sin ökande trend. Sedan 2000 har den installerade effekten stadigt ökat samtidigt som topplastbehovet varit relativt stabilt med undantag för lågkonjunkturen. Effektbalansen får numera i stort anses vara god, särskilt om importkapaciteten tas i beaktande. Effektbalansen kan trots detta bli ansträngd under perioder. Avståndet mellan effektbehov och tillgänglig effekt är ett sätt att mäta mot de energipolitiska målen som beskrivs i början av rapporten. Indikatorn visar det maximala timeffektbehovet för el jämfört med installerad elproduktionskapacitet i Sverige. Effektbehovet varierar med temperatur och konjunktur Med maximalt timeffektbehov menas den uppmätta medeleffekten under den timme varje år då elanvändningen varit som störst. Tidpunkten då belastningstoppen inträffar varierar år från år, men normalt sett inträffar den när det är mycket kallt väder i de delar av landet som är befolkningstäta och vid topplasttimmar då elbehovet är stort. Den högsta förbrukningen under vintern 2011/2012 var 26 035 MW och inträffade den 3 februari 2012 kl. 9 10. Sveriges hittills högsta effektuttag under en timme var 27 000 MW och inträffade 2001. Eleffektbehovet varierar med utomhustemperatur och industrikonjunktur. Även om det maximala eleffektbehovet under ett antal år med marginal understiger den installerade produktionskapaciteten behöver inte det innebära att elförsörjningen under kommande år är säker då all kapacitet inte är tillgänglig samtidigt. Det kan även bero på att de tidigare åren varit milda med ett lågt eleffektbehov och kommande år kan behovet bli högre. I detta sammanhang bör betonas att de senaste tio åren, med undantag för 2010, har varit varmare än normalt. Den lågkonjunktur som drabbade framför allt industrin i Sverige, särskilt under 2009, minskade eleffektbehovet vilket påverkar effektbalansen. Total installerad kapacitet är större än vad som är tillgängligt Den installerade produktionskapaciteten i svenska kraftverk ökade långsamt fram till mitten av 1990-talet. Under andra halvan av 1990-talet minskade dock kapaciteten markant. Efter år 2000 har den installerade kapaciteten återigen ökat och har passerat nivån före avregleringen. Det byggs bland annat ny kapacitet i form av vindkraft och biokraft genom elcertifikatsystemet och genom effekthöjningar i kärnkraftverken. Fördelningen mellan kraftslagen visas i Figur 35. I Figur 36 syns ett ökande gap mellan linjen för totalt installerad effekt och maximalt uppmätt effektbehov vilket tyder på en god och förbättrad effektbalans. 69

All installerad kapacitet är dock inte tillgänglig samtidigt. All vattenkraftskapacitet kan inte användas samtidigt och tillgängligheten i kärnkraftverken beror på driftsituationen. För vindkraften beror det på vindförhållanden och Svenska Kraftnät räknar med att 6 procent 56 av den installerade kapaciteten finns tillgänglig vid högsta eleffektbehov. Den tillgängliga effekten för de olika kraftslagen är alltså inte helt jämförbar. Effektsituationen kan bli ansträngd under en s.k. tioårsvinter 57 eller under perioder då stor produktionskapacitet inte är tillgänglig. Figur 35. Installerad elproduktionskapacitet i Sverige per kraftslag, MW, 1996 2012. Källa: Svensk Energi Svenska Kraftnät bedömer effektbalansen inför varje vinter Det finns ett antal svårigheter i samband med tolkningen av förhållandet mellan maximalt eleffektbehov och installerad elproduktionskapacitet. Den bedömda tillgängliga elproduktions- och elimportkapaciteten rapporteras årligen av Svenska Kraftnät till regeringen inför den kommande vintern. 58 I den ingår all elproduktionskapacitet som inför varje vinter bedöms finnas till förfogande 59 med en uppskattning av förväntad otillgänglighet som reducerar 56 Svenska Kraftnät kommer att utreda värdet 6 procent under 2013 och det kan komma att ändras. 57 Med tioårsvinter menas ett dygnsmedelvärde, över period om tre dygn, då temperaturen är så låg att den statistiskt sett endast återkommer vart 10:e år. En tioårsvinter medför en kraftigare ansträngning för det svenska energisystemet då effektbehovet är större. 58 Mer om effektbalansen för senaste vintern och Svenska Kraftnäts bedömning av kommand e vinter publiceras på www.svk.se. Den senaste publikationen heter Kraftbalansen på den Svenska elmarknaden vintern 2010/2011. 70