kunskapsuppbyggnad alva berika stenkumla matkultur ruinvård livsmiljö ala bildsten vägsträckning konstmuseum samtid mötesplats fårö uppdrag pilgrimsled stadsbild riksintresse röse dokumentation folkligt pippi långstrump wallins färg fide arkiv sigillvård mångfald vikingatid sork identitet folkminne hemse inventering tvåmänning demokrati öjamadonna mångfald stensättning berättande grönytor fröjel rauk kalkbruk vision intresse medeltidsvecka mästerby röse släktforskning bevara utveckling handlingsplan miljömål vägstr planärende modernism ängesvård bruk kulturförmedlare hemse ala vårdplan brandskattning varpa stadsbild kunskapsuppbyggnad alva berika stenkumla matkultur ruinvård livsmiljö ala mötesplats vägsträckning konstmuseum delge mötesplats fårö uppdrag bruk helhetssyn blåstång särart vård forskning industriarv fiskeläge vägsträckning kyrkbok lärbro forskning matkultur turism arv kunskapsuppbyggnad alva dricku modern berika stenkumla kogg ruinvård livsmiljö ala sojde vägsträckning ruin konstmuseum samtid mötesplats fårö uppdrag pilgrimsled stadsbild vision tradition riksintresse röse alva dokumentation folkligt antikvarie pippi långstrump wallins färg ruin odlingsland vikingatid sork vård identitet ärende folkminne hemse arkitektur inventering tvåmänning världsarv öjamadonna stensättning fiskeläge berättande grönytor fröjel gutamål kalkbruk dös änge samällighet samverkan ringmur medeltidsvecka mästerby kyrka släktforskning utveckling arv plan handlingsplan miljömål reservat modernism ängesvård golfbana kulturförmedlare hemse framtid brandskattning varpa berättande kunskapsuppbyggnad alva berika stenkumla matkultur ruinvård livsmiljö ala ljuset politikervecka vägsträckning konstmuseum mötesplats fårö uppdrag röse helhetssyn blåstång särart ärende industriarv fiskeläge vägsträckning kyrkbok lärbro forskning samtid vägsträckning samtid mötesplats fårö uppdrag pilgrimsled identitet stadsbild riksintresse röse dokumentation bevara folkligt pippi långstrump wallins färg sork tillgänglighet mångfald berätta vikingatid konstmuseum historia kulturlandskap resultat rauk kalkbruk medeltidsvecka mästerby Kulturreservatsbildande Förstudie 2004 Gotlands Kulturarvsråd
FÖRORD Förstudien ska fungera som ett underlag för fortsatt diskussion i kring kulturreservatsbildande i länet. Reservatsbildande är en viktig del i länets kulturmiljöprofil både vad gäller bevarande, marknadsföring och regional utveckling. Förstudien har utförts våren 2004 på uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län. Gotlands Kulturarvsråd, Gotlands län, 040518 Camilla Knekta Projektledare www.gotland.se/kultufritid
INNEHÅLL FÖRORD SAMMANFATTANDE INLEDNING 1. SYFTE OCH MÅL 2. BAKGRUND SAMT KORTA FAKTA OM RESERVATSBILDANDE 4. DISKUSSIONER KRING MÅL MEDEL LOKALT ENGAGEMANG URVAL KUNSKAPSUPPBYGGNAD OPINIONSBILDANDE FÖRMEDLING/MARKNADSFÖRING/TILLGÄNGLIGHET FÖRETEELSER SOM ÄR ATT BEAKTA 5. PRESUMTIVA MILJÖER/VERKSAMHETER 6. ANSVARSFÖRDELNING REFERENSLITTERATUR BILAGA 1 -Naturvårdsverkets allmänna råd om natur- och kulturreservat enligt 7 kap. miljöbalken och förordningen (1998:1252) om områdesskydd; NFS 2003:8 BILAGA 2 - Norrbys i Väte. Kulturreservat BILAGA 3 - Presentation av Kulturarvsrådet
SAMMANFATTANDE INLEDNING Att inrätta kulturreservat blev möjligt med Miljöbalkens införande 1999. Länsstyrelser och kommuner har rätt att bilda reservat på såväl privatägd som statlig mark. Genom kulturreservatsbildande ges utrymme att tydliggöra kulturvärdena på ett sätt som inte tidigare gjorts i naturreservatsbildningar. På uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län har Gotlands kulturarvsråd sammanställt en rapport om kulturreservatsbildande i länet, vilken är att betrakta som en förstudie. Syftet är att föra en övergripande men vägledande diskussion om fortsatt reservatsbildande i länet. I förstudien har förts en diskussion kring frågeställningar som vad i Gotlands län skulle vara aktuellt att skydda med kulturreservatsbegreppet? Vad är unikt eller typiskt för vårt län? Vad vill vi betona när vi för fram länet i ett kulturhistoriskt sammanhang? Nedtecknat är också tankar kring kunskapsuppbyggnad, opinionsbildning och marknadsföring. Den breda representationen i Rådet med företrädare inom olika institutioner i länet som besöksnäringen, hembygdsförbundet, kommunen, länsmuseet, landsarkivet, länsmuseet och länsstyrelsen är kunniga i frågor som rör bidragsgivning, kunskapsuppbyggnad, säkerställandeåtgärder, kunskapsförmedling och kulturturism. De torde kunna uppmärksamma olika intressen i frågan. 1. SYFTE OCH MÅL Syfte med förstudien är att uppmärksamma områden i länet som behöver skydd och som inte ryms inom de ordinarie skyddsföreskrifterna. Förstudien kan, genom den breda representationen, ge publicitet kring delar av vårt kulturarv som inte tidigare ägnats uppmärksamhet av den traditionella kulturmiljövården varför andra discipliner och aktörer bjudits in i diskussionen. 2. BAKGRUND SAMT KORTA FAKTA OM RESERVATSBILDANDE Enligt Regeringen och Riksdagens riktlinjer innebär det att Gotland bör bilda ca 1 reservat vartannat år. Landskapet Många kulturmiljöer står inför ett förändringstryck. Ett mark- eller vattenområde får förklaras som kulturreservat i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. I ett kulturmiljövårdande perspektiv är kulturlandskapet summan av hur marken i olika former nyttjats ekonomiskt under flera århundraden. I den traditionella landskapsbilden kan man se byn eller gården med dess ägor som åker och äng, gränslinjer som hägnader, ägogränser och vägar som viktiga hörnstenar. Ytterligare element är skogen som varit viktig för bete och ved. Landskapet har efter hand kommit att förändras, men har även än idag spår av viktiga grundelement från äldre markanvändningen.
Lagen Miljöbalken trädde i kraft 1 januari 1999 och därmed introducerades kulturreservat som ett nytt bevarandeinstrument. Syftet är att skydda helhetsmiljöer i kulturlandskapet. Verktyget kan användas likväl som att säkerställa en verksamhet och en utvecklingsprocess som en landskapsbild (muntlig uppgift Ulf Lindberg, Riksantikvarieämbetet). Området skall vara geografiskt avgränsat och inte innebära ett adderande skydd. Beslut om bildande av ett kulturreservat skall föregås av en kulturhistorisk utredning som utgör grunden för processen med bildandet och syftet med reservatet samt utarbetande av en skötselplan. Skötselplanen ska ha noggrant formulerade kvalitetsoch skötselmål. Detta ställer krav på regelbunden uppföljning, utvärdering och utveckling av skötselarbetet vilket möjliggör en långsiktig planering av insatser och kostnader. Naturreservat Ett mark- eller vattenområde får förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet. Även ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får förklaras som naturreservat (Miljöbalken 7 kap 4 ) Kulturreservat Att det inom ett område finns en byggnad eller anläggning skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fast fornlämning enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. hindrar inte att området förklaras som kulturreservat (Miljöbalken 7 kap 9 ) Ett beslut att bilda reservat kan fattas av kommun eller länsstyrelse och skall innehålla *skäl för beslutet (inkl. syfte med reservatet) *föreskrifter *skötselplan Det är viktigt att komma ihåg att många andra lagar påverkar kulturmiljöer men att de till skillnad från de nämnda inte är utformade för att säkerställa kulturvärdena.
4. KULTURARVSRÅDETS DISKUSSIONER KRING: MÅL Kulturreservatsbegreppet måste användas på ett sådan sätt att det inte inskränker pågående markanvändning utan istället marknadsför länet genom att lyfta fram och uppmärksamma kulturlandskap genom t.ex. information. Verktyget bör inte musealisera och frysa tid mer än nödvändigt. Att bevara handlar ofta om att frysa vissa kulturelement. Vi bör först se över de miljöer som kan vara i behov av ett skydd. Sedan använder vi oss av verktyget, dvs Kulturreservatsbildandet. Slutsats: Ett reservat skall inte vara ett passivt och frysande skyddsinstrument MEDEL Reservatsbildande innebär en ökning och/eller förskjutning av befintliga ekonomiska resurser i dagsläget. Sannolikt är det så att ju fler skyddsvärda miljöer länet har, desto mer resurser kan också förväntas. Om kulturmiljövårdsarbetet generellt fortsätter att utvecklas på liknande sätt som redan skett i arbetet med kulturreservaten d. v. s. med inriktning på långsiktiga helhetslösningar avseende landskapets värden, sektorssamverkan, förankring, ekonomi och uppföljning av arbetet kommer också det sammanlagda resursbehovet sannolikt att öka ytterligare under en övergångsperiod. I förlängningen kan emellertid en sådan utveckling leda till stora besparingar genom ett mer effektivt resursutnyttjande. (Kulturreservaten. Från kvalificerad markvård till regional utveckling. Återrapportering enligt 2003 års regleringsbrev. Riksantikvarieämbetet) Slutsats: Vi bör ha ett offensivt förhållningssätt till kulturreservatsbildande i länet. LOKALT ENGAGEMANG Mycket viktigt är att ha en dialog med de lokala krafterna, så att initiativet till reservat kommer härifrån. Det kan finnas flera av Hembygdsföreningar skötta miljöer men meningen är inte att hembygdsvård skall göras till reservat. Men den offentliga kulturmiljövården bör, förutom att verka för brukande av kulturmiljöer och stödjande av ideella föreningar, också bevaka de kulturarv som faller i skymundan och inte vårdas av ideella krafter. Slutsats: Den breda förankringen och det lokala engagemanget hos mark- och ska vara förutsättningen för reservatsbildande. URVAL Det är viktigt att vi är medvetna om vad våra urvalskriterier är. Tex att synliggöra bredden i kulturarvet, om ett reservatsbildande ska belysa hela eller visst utvalda delar. Verktyget kan också användas för att lyfta fram något unikt eller svårfångat. Hänsyn finns också att ta i om bildandet har ett värde regional eller nationellt. I en vidare tolkning av begreppet kulturlandskap kan man vidga tolkningen även utanför de agrara landskapen. Kulturpräglade landskap skulle kunna omfatta andra typer av landskap som formats av industriell produktion eller av kommunikation och samfärdsel. Men kulturreservat kan också komma att omfatta landskap präglade av en betraktares upplevelser, att en speciell person förknippas med en plats (s.k. kognitiva landskap) (Presumtiva kulturreservat i Södermanlands län, dnr 224-8992-1999 Utredning beställd av Länsstyrelsen i Södermanlands län 1999-10-28)
KUNSKAPSUPPBYGGNAD Vad är nästa stora omvandling i länet? Vilka stora förändringar av tex lantbruket eller attraktivt kustboende förväntas och vad får det för konsekvenser för kulturarvet på sikt? Ett sätt är att arbeta med kunskapsuppbyggnad/underlag för att göra riskbedömningar och framtidsprognoser. Fokus bör då ligga på miljöer utsatta för starkt förändringstryck tex exploateringstryck, rivna eller starkt ombyggda miljöer. Här kan man jobba med både äldre och uppdaterade samt nytt inventeringsmaterial men man bör även sträva efter att ta in information och kunskaper från föreningar och allmänheten. Kategoriinventeringar kan användas och väljs med utgångspunkt i inventeringarna eller med fokus på miljöer som är underrepresenterade i tidigare undersökningar. Slutsats: Vi bör använda redan befintligt underlagsmaterial i kommande utredningsarbete. OPINIONSBILDANDE Vi bör sträva efter att bredda kulturarvssynen. Det kräver lyhördhet och god kunskap som inte enbart rör generellt kända historiska skeden. Byggnadsvårdsmedlen fungerar i viss mån som opinionsbildande och kan påverka allmänhetens inställning till vad som kan räknas som kulturarv. Byggnaderna kan ses som en viktig faktor/del i reservatsbildande. Traditionellt uppfattas industriellt präglade landskap som mindre vackert medan ett betat eller plöjt landskap som vackert. Val för bevarande ger konsekvenser för kulturarvets innehåll. Slutsats: Reservatsbildande måste spegla olika skeenden i samhällets uppbyggnad FÖRMEDLING/MARKNADSFÖRING/TILLGÄNGLIGHET Vi måste vara på det klara med vad vi vill förmedla. Här finns aspekter att beakta såsom genus, texter som ger besökaren egna reflektioner o tankar. Det immateriella kulturarvet måste ägnas utrymme. Handböcker och informationsmaterial måste göras tillgängliga och tilltalande. Ett beprövat men användbart koncept är att använda sig av stigar med vägledningar. Slutsats: Den publika och pedagogiska delen i ett reservatsbildande måste ha en framträdande och förståelig roll FÖRETEELSER SOM ÄR ATT BEAKTA Industriarvet Den industriella verksamheten i länet har, bland de miljöer vi värnar, en underordnad roll. Industriarvet är en viktig del i samhällets omvandling. Byggnader och miljöer kan bidra till berättelsen om vårt samhälle. Många av länets innevånare har också anknytning till miljöer som inte är företrädda bland de etablerade kulturmiljöerna. Slutsats: Det industriella arvet inte särskilt uppmärksammat varvid det bör ligga högt upp på prioriteringslistan inför reservatsbildande. Militär historia Försvarshistoria är en del i Gotlands identitet/historia som inte uppmärksammats. Här finns både ett materiellt och ett immateriellt kulturarv som bör synliggöras. Slutsats: Kan utvalda delar i landskapet/byggnader etc genom ett reservatsbildande berätta viktiga delar om det gotländska samhället?
5. PRESUMTIVA MILJÖER I diskussionen kring reservatsbildande har Kulturarvsrådet listat en rad miljöer och verksamheter som kan tänkas vara intressanta för fortsatt utredning. Förslagen är mkt grovt indelade i olika kategorier där gränserna i är flytande. Urvalet är belyst i ett regionalt perspektiv (jmf nationellt). Urvalet har ej skett genom sk hotbilder. Det rör sig i flertalet fall om miljöer och verksamheter som är representativa, regionalt, snarare än unika. Företrädesvis förekommer det materiella kulturarvet (jmf immateriellt) Övrigt Platser som Kovik, Bungemuseet, Kattlunds eller Petes föreslog rådet gärna kan kompletteras med hantverkararbetsplatser som inte kan bevaras på sin naturliga plats.
Bottarvegården Kovik Galgberget Norra Fårö Fiskelägena Utegångsfårmiljö Änge Kyrkomiljö Vale Lagerlingen Havdhem Landskap agrara Landskap industri Landskap övrigt Kognitiva miljöer Verksamhet gående Verksamhet F.d Byggnad m omgivning Representativitet Unicitet Bottarvegården. Med närmaste omgivning. Bottarvegården är en sydgutnisk bondgård från 1800- talet och ett av Gotlands äldsta museer. Ägs och drivs av Hoburgs Hembygdsförening sedan Kovik. Fiskeläge med fiskerimuseum Galgberget. Kulturpräglat landskap som idag är kommunalt naturreservat. Norra Fårö. Ålderdomligt landskap Fiskelägena. Ett första nedslag görs i de 11 fiskelägen som idag ingår i riksintresseområde. Gärna med aktivt fritidsfiske. Utegångsfårmiljö Varför alltid vänta tills det är för sent? Änge- med tillhörande hävd. Ogödslade slåttermark. Kyrkomiljö den sammanhållna miljön kring kyrkan med prästgård, stigar, skola *Vale i Stenkyrka. 3 gårdar med det enda oskiftade grannlaget kvar på ön. Lagerlingen i Havdhem - idrottsplats byggd av soldater som flytt och som var internerade i Havdhem och där idrottstävlingar gått sedan dess. *Ägarna till de tre gårdarna är själva intresserade av ett reservatsbildande och har gjort en broschyr om kulturmiljön på platsen.
Landskap agrara Egon Klints sojde. Burs Wigströms verkstad. Visby Sandstensbrott. Uddvide Kettelviks sandstensmuseum Russhållning. Lojsta hajd. Tingstäde fästning Dalhemståget Skomakeri Lägga gatsten Gelbgjuteri Landskap industri Landskap övrigt Kognitiva miljöer Verksamhet pågående Verksamhet F.d Byggnad m omgivning/inne håll Representativitet Unicitet Hantverk Egon Klints sojde i Burs. Egon Klint, skomakare och spelman från Vestlaus i Burs. Sandstensbrottet vid Uddvide i Grötlingbo Wigströms verkstad med velocipedaffär på Adelsgatan. Huset och verkstadsinredningen är välbevarad med kontinuitetsvärde i brukandet. Byggnaden har genomgått mycket små förändringar sedan dess tillkomst och utrustningen i form av verktyg och maskiner med tillhörande remledningar och transmissioner är intakt. Huset genomgick 1995 en exteriör restaurering. Huset och verkstadsinredningen är välbevarad med kontinuitetsvärde i brukandet. Kettelviks stenmuseum. Museet visar den gamla arbetsmiljön och utrustningen är helt autentisk, Russhållningen på Lojstahed Sveriges numera enda inhemska hästras strövar fritt i en inhägnad park på drygt fem km² Tingstäde fästning. Ett fort samt fyra skansar. Anlades 1903 för att tillgodose behovet av en centralt placerad försvarsanläggning. Aktiv verksamhet genom hembygdsförening. Järnvägen i Dalhem En museijärnväg driva av föreningen Gotlandståget. Idag finns ingen järnväg på Gotland. Den lades ner 1960 och all räls är sedan länge uppbruten. Skomakeri Lägga gatsten
Träindustri Vägmiljö m stenvastar Kanoner Fide Agtak m täckating Bläse Smedja Landskap agrara Landskap industri Landskap övrigt Kognitiva miljöer Verksamhet pågående?? Verksamhet F.d Byggnad m omgivning/inne håll Representativitet Unicitet? Hantverk Agtak +täckating - Traditionen att använda ag som takmaterial på Gotland är gammal. Agtaken läggs företrädesvis på ladugårdar och lambgift. Taktäckning med ag förekommer än idag, men görs mest för att hålla traditionen och kunskapen vid liv. *Bläse. Bränningen av kalk i Bläse började på 1860-talet. Periodvis arbetade 140 man i Bläse. Ugnar o hus är restaurerade med pågående museiverksamhet *Intresserade av utredning ang. reservatsbildande
6. ANSVARSFÖRDELNING Vad säger lagen? Länsstyrelserna har ansvaret att föra ut statens anspråk för kulturmiljövården i länet. Länsstyrelsen utgör myndighet och är regeringens företrädare och samordningsorgan för statlig verksamhet på Gotland. Länsstyrelsen prövar och ger tillstånd till olika verksamheter samt utövar tillsyn inom miljöområdet och kulturminnesvården i länet. Länsstyrelsen hanterar överklaganden, samt följer upp och utvärderar det som sker i länet. Länsmuseet har det regionala ansvaret för kulturmiljövården på Gotland. Det innebär att man har ett samordnande ansvar för de insatser som görs i länet inom kunskapsuppbyggnad. Kommunen skyddar kulturmiljöer enligt plan- och bygglagen, PBL. Kulturmiljölagen ska användas restriktivt och därför vilar ett stort ansvar på kommunerna att genom PBL omhänderta kulturmiljön lokalt. Riksantikvarieämbetet är den centrala, statliga förvaltningsmyndigheten för kulturmiljövård i Sverige. Huvuduppgiften är att i samverkan med andra myndigheter och organisationer verka för att vårt kulturarv bevaras, berikas och brukas. I uppgifterna ingår myndighetsarbete, kunskapsuppbyggnad, specialiststöd för vård och förvaltning samt insatser för ett brett informations- och publikarbete. RAÄ har överinseende över kulturminnesvården i landet och får överklaga beslut av domstol eller annan myndighet enligt kulturminneslagen. (www.raa.se)
REFERENSER Kulturreservat en handbok för inrättande och skötsel av kulturreservat enligt 7 kapitlet 9 paragrafen Miljöbalken. Version 1. Riksantikvarieämbetet. Kulturreservaten. Från kvalificerad markvård till regional utveckling. Återrapportering enligt 2003 års regleringsbrev. Riksantikvarieämbetet Länsstyrelsens besökstavla. Kovik Länsmuseets besökstavla. Norrbys i Väte Vale gård i Stenkyrka socken på norra Gotland. Ingrid Ottosson. Eva Weber. Russen på lojsta hed Barbro Ejendal och Håkan Hollström. Traditionell skötsel i natur- och kulturvårdsarbetet. Centrum för biologisk mångfald. Malin Almstedt Naturvårdsverkets allmänna råd om natur- och kulturreservat enligt 7 kap. miljöbalken och förordningen (1998:1252) om områdesskydd; NFS 2003:8 Vårdklockan 5 Visby. Wigströms verkstad. Länsstyrelsen Diarienr 221-3484-95 Webadresser Bottarvegården www.sudret.com Dalhemståget www.gutebild.com/jd/ Gotlands hembygdsförbund www.gotlandshembygdsforbund.com Gotlands kommun. www.gotland.se Gotlands turistförening. www.gotland.info Kettelviks stenmuseum www.gotlandsbrynet.com Kulturreservatsbildande. Artikel. www.aronsson.st/artiklar/k-reservat.htm Landsarkivet Visby. www.ra.se/vila Länsmuseet på Gotland. www.lansmuseetgotland.se Länsstyrelsen, Gotland. www.i.lst.se Naturvårdsverket.Miljöbalken. www.naturvardsverket.se/index.php3?main=/dokument/lagar/foreskri/snfstext/nfs2003/ 2003_8.htm Riksantikvarieämbetet. www.raa.se Tingstäde fästning. www.tingstade.com
BILAGA 1 Naturvårdsverkets allmänna råd om natur- och kulturreservat enligt 7 kap. miljöbalken och förordningen (1998:1252) om områdesskydd; NFS 2003:8 1. Inledning Allmänna råd för naturreservat och kulturreservat är gemensamma för Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet och är en uttolkning av 7 kapitlet i miljöbalken (MB) samt förordningen om områdesskydd (1998:1252) (FOM). För Naturvårdsverkets vidkommande ersätter de allmänna råden verkets tidigare råd och riktlinjer (RR 84:3) Utformning av beslut om naturreservat och (RR 88:2) Skötselplaner för naturvårdsobjekt samt allmänna råd (AR 90:8) Förvaltning av naturvårdsobjekt. Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har tagit fram varsin handbok som beskriver den administrativa processen kring genomförandet; utformning av beslut och skötselplaner samt förvaltning av natur- respektive kulturreservat. 2. Val av skyddsform - naturreservat eller kulturreservat Till 7 kap. 4 och 9 MB Det bör inte förordnas om både kulturreservat och naturreservat för samma område. Vid valet av beteckning har syftet eller syftena med områdesskyddet en avgörande betydelse. Båda reservatsformerna kan tillämpas för att bevara såväl natur- som kulturmiljövärden, men en bedömning av ett områdes bevarandevärden utifrån ett helhetsperspektiv bör vara vägledande för vilken beteckning som är lämplig att välja i det enskilda fallet. 3. Förklarande av ett område som reservat Till 7 kap. 4 och 9 MB Ett förklarande av visst område som reservat bör innehålla följande uppgifter: *reservatets namn och lägesbeskrivning med hänvisning till karta, där det aktuella området finns tydligt markerat, *län, kommun och socken. Beslut om upphörande av eventuellt tidigare interimistiskt förbud eller reservatsbeslut för området bör fattas i samband med ett beslut att förklara ett område som reservat. 4. Syften med reservatet Till 7 kap. 4 och 5 MB I beslut om bildande av reservat bör finnas en precisering av samtliga syften med ett reservat utifrån bevarandevärdena i området. Syftena bör preciseras med utgångspunkt i vad för slags miljö reservatet representerar (landskapstyper, markslag, kulturhistoriska strukturer) samt vilken eller vilka former av biologisk mångfald och kulturhistoriska värden (naturtyper, landskapselement, arter, tidsskikt, processer) eller värden för friluftslivet (upplevelsevärden, tillgänglighet m.m.) som ska bevaras. Syftet bör också ange den övergripande inriktningen för skötseln (bete, ängsbruk, åkerbruk, skogsbruk, fri utveckling) och i förekommande fall pedagogisk verksamhet. I reservat som syftar till att bevara biologisk mångfald, bör syftena formuleras så att de bidrar till att ett gynnsamt tillstånd upprätthålls. När området ingår i Natura 2000 bör syftena innefatta bevarandesyften för de livsmiljöer och arter för vilka gynnsam bevarandestatus skall upprätthållas som finns upptagna i beskrivningen av Natura 2000-området enligt 17 FOM.
Med värdefull naturmiljö respektive kulturmiljö bör i detta sammanhang bl.a. avses land- och vattenområden, som innehåller/utgör: *geografiskt och/eller historiskt representativa landskapstyper, naturtyper, markslag, strukturer och system, skyddsvärda livsmiljöer för skyddsvärda arter och andra skyddsvärda markslag och naturtyper, värdefulla kulturhistoriska spår och lämningar, särskilt goda förutsättningar att pedagogiskt belysa betydelsefulla natur-/kulturmiljövärden, miljöer som har stor betydelse för friluftslivet, t.ex. genom tätortsnära läge eller höga upplevelsevärden, större sammanhängande områden som är relativt opåverkade av exploatering och som bedöms kunna få framtida betydelse för biologisk mångfald eller friluftsliv, områden som redovisats i nationella bevarandeplaner eller pekats ut med stöd av internationella konventioner. 5. Skälen för beslutet Till 7 kap. 5 MB En redovisning av skälen för beslut om bildande av reservat bör innehålla: en beskrivning av prioriterade bevarandevärden - med utgångspunkt i den landskapstyp eller struktur som området representerar - som också knyter an till den naturgeografiska och/eller kulturgeografiska region inom vilken området är beläget, precisering av värdena med en beskrivning av markslag, arrondering, naturtyper, livsmiljöer, bebyggelse, kulturhistoriska spår och lämningar samt eventuella förhållanden som är av betydelse för friluftslivet; vegetationstyper, växt- och djursamhällen samt arter bör exemplifieras utifrån de olika bevarandevärden som är prioriterade i reservatet, en redovisning av behov och förutsättningar att bevara de beskrivna värdena och vilka verksamheter eller åtgärder som kan utgöra ett hot mot dessa, motivering till att skyddsformen reservat har valts, redogörelse för beslutets överensstämmelse med detaljplan och områdesbestämmelser, uppgift om andra sakförhållanden som kan ha betydelse för avgörandet, såsom om området är av riksintresse enligt 3 och 4 kap. MB och går att förena med region- eller översiktsplan, om det finns upptaget i nationella eller regionala bevarandeplaner, samt om det finns byggnader som förklarats för byggnadsminne enligt 3 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., uppgift om internationella åtaganden som berör området, Natura 2000, världsarv m.fl., bedömning av beslutets överensstämmelse med miljökvalitetsmålen, intresseprövning enligt 7 kap. 25 MB. 6. Utformning av föreskrifter för reservat Till 7 kap. 5, 6 och 30 MB Föreskrifter för ett reservat bör utformas så att reservatsskyddet blir effektivt och utgår från syftena med reservatet. Föreskrifterna bör rikta sig mot verksamheter och åtgärder som förekommer eller kan bli aktuella i området. De bör omfatta sådana verksamheter och åtgärder samt nyttjande av området som kan motverka att de preciserade syftena med reservatet uppnås.
Reservatsföreskrifterna bör göras så tydliga att tvekan inte kan råda om deras innebörd. Det bör klart framgå vad som är otillåtet i området. Föreskrifter för reservat med förbud bör användas för att reglera sådana åtgärder och verksamheter som regelmässigt medför eller kan medföra att syftet med reservatet motverkas. Undantag för reservatsförvaltningen bör skrivas in i föreskrifterna. 7. Föreskrifter om skyldighet att tåla intrång Till 7 kap. 6 MB Föreskrifter enligt 7 kap. 6 MB bör beslutas för reservat om det behövs för att tillgodose syftet med reservatet. Föreskrifter om skyldighet att tåla att allmänheten bereds tillträde till mark utöver vad som gäller för allemansrätten bör endast beslutas om det är nödvändigt för att nå syftet med reservatet. Föreskrifter om skyldighet att tåla att det genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av mark- och vattenförhållanden bör i första hand avse den dokumentation och uppföljning av syftena och målen med reservatet som skall genomföras. 8. Ordningsföreskrifter Till 7 kap. 30 MB Föreskrifterna bör utformas så att skador eller störningar på bevarandevärden i området inte uppstår. Reglering av rätten att färdas och vistas inom ett område och om ordningen i övrigt i området bör dock inte ske så att utbytet av besök i området minskas i onödan. 9. Upphävande av beslut Till 7 kap. 7 MB Upphävande av reservat kan komma i fråga endast i undantagsfall. Synnerliga skäl för upphävande av beslut om reservat kan till exempel vara att reservatet inte längre har kvar det/de värden som det avsåg att bevara. 10. Särskilda skäl för dispens Till 7 kap. 7 MB Särskilda skäl bör anses föreligga om åtgärden har en i huvudsak positiv inverkan på områdets prioriterade bevarandevärden. Angelägna allmänna intressen kan i vissa fall utgöra särskilda skäl för dispens från de föreskrifter som meddelats för reservatet, om de är förenliga med förbudets eller föreskriftens syfte. Endast i undantagsfall bör enskilda intressen kunna utgöra särskilda skäl för dispens. Det bör i sådana fall röra sig om verksamheter eller åtgärder vars påverkan på reservatet är försumbara. I ett reservat som tillkommit för att bl.a. tillgodose behovet av områden för friluftslivet, kan dispens vara motiverat för åtgärder i samband med tillfälliga organiserade arrangemang med samma syfte, om de inte medför att andra syften med reservatet motverkas. 11. Kompensation Till 7 kap. 7 MB Kompensation bör i första hand ske genom att miljövärden återställs i stället för de förlorade. Om det inte är möjligt att på detta sätt gottgöra ett ingrepp, bör verksamhetsutövarens ansvar vara att medverka till områdesskydd för ett område av liknande typ som det exploaterade. Områdesskydd för ett område med väsentligen andra bevarandevärden eller med lägre värden bör inte betraktas som kompensation. Att den enskilde exploatören kan eller vill kompensera de ingrepp som sker genom en exploatering, bör inte påverka bedömningen av om det föreligger särskilda skäl för dispens.
12. Interimistiska förbud Till 7 kap. 24 MB Ett beslut om interimistiskt förbud bör fattas, om det finns skäl att befara att de värden som avses bli skyddade genom reservatsbeslutet annars kan komma att skadas innan reservatsbildningen är genomförd. Värdena bör vara så höga att skyddsåtgärder redan är planerade eller med största sannolikhet kommer ifråga efter vidare utredning. Ett interimistiskt förbud bör vara formulerat så att det tydligt framgår vilka åtgärder och verksamheter som inte är tillåtna och inom vilket område förbudet gäller. 13. Skötselplaner Till 3 FOM En skötselplan för reservat bör ha den inriktning och detaljeringsgrad som krävs för att syftet med reservatet skall uppnås. Den bör inte göras mer detaljerad än som behövs för att nå målen. Skötselplanen bör omfatta hela reservatet och utgöra ett praktiskt verktyg för skötseln av detta. Skötselplanen bör innehålla en beskrivningsdel som behandlar områdets bevarandevärden och historisk mark- och vattenanvändning. Den bör även innehålla en plandel som behandlar de olika skötselområdena och deras avgränsningar, formulering av mål för prioriterade bevarandevärden samt en beskrivning av skötselåtgärder. Anvisningar för dokumentation och uppföljning, samt en sammanfattning med prioritering av skötselåtgärderna bör också ingå. Mål bör formuleras för varje skötselområde. En minsta ambitionsnivå bör vara att mål formuleras för samtliga markslag, prioriterade naturtyper och livsmiljöer samt för bevarande och synliggörande av kulturhistoriska spår och lämningar samt för friluftslivet. 14. Överlåtelse av förvaltning Till 21 FOM Vid överlåtelse av förvaltningen av reservat enligt 21 FOM, bör förvaltaren till övervägande del ansvara för finansieringen av reservatsförvaltningen. Vidare bör förvaltaren ha tillräcklig kompetens för att kunna fullgöra uppgiften att förvalta reservatet. Samfinansiering av förvaltning bör normalt regleras genom fleråriga samarbetsavtal som reglerar verksamhet, organisation och finansiering. Riktlinjer för dokumentation och återrapportering bör också anges i sådana avtal. 15. Miljökonsekvensbeskrivning Till 23 FOM I de fall upprättandet av en miljökonsekvensbekrivning skall behovsprövas bör prövningsmyndigheten, innan ett krav på miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ställs, göra en preliminär bedömning av om det finns några förutsättningar för att dispensen eller tillståndet ska kunna meddelas. Detta för att undvika att den som vill bedriva verksamheten eller vidta åtgärden i onödan lägger ner tid och pengar på att upprätta en MKB. Om det är uppenbart att dispens inte kommer att medges bör beslutet meddelas direkt, utan krav på MKB. Omfattningen av ansökan bör i övrigt bestämmas av verksamhetens förväntade effekter i förhållande till syftet med områdesskyddet, verksamhetens storlek och områdets känslighet.
16. Myndighetssamråd Till 25 och 26 FOM Länsstyrelsen bör i ett tidigt skede samråda med kommunen om det planerade reservatet. När ett slutligt förslag till bildande av reservatet finns, bör länsstyrelsen sända det till kommunen för ett formellt samråd. Kommunen bör i ett tidigt skede samråda med länsstyrelsen om det planerade reservatet. När ett slutligt förslag till bildande av reservatet finns bör kommunen sända det till länsstyrelsen för ett formellt samråd. Samråd med Naturvårdsverket eller Riksantikvarieämbetet om bildande av naturreservat eller kulturreservat bör inledas så tidigt som möjligt i processen. Samrådshandlingen bör innehålla en beskrivning av det blivande reservatets avgränsning, en uppskattning av kostnader och finansiering samt eventuella särskilda frågeställningar. 17. Ersättning och inlösen Till 34 FOM Länsstyrelsen eller kommunen bör i ett tidigt skede inbjuda sakägare till förhandling efter det att sakägaren fått tillfälle att lämna synpunkter på förslag till reservatsföreskrifter och gränser. De avgörande förhandlingarna om eventuell intrångsersättning bör genomföras först när sådana förslag till föreskrifter och gränser samt skötselplan föreligger. I de fall förhandlingarna avser markförvärv bör det planerade reservatets gräns inom fastigheten i fråga vara överenskommen innan förhandlingar inleds. En fristående opartisk värdering avseende det intrång som föreskrifterna kan medföra bör översändas till sakägaren före förhandlingen. 18. Mätning och kartläggning Till 38 FOM När beslutsmyndigheten fattat beslut om att bilda reservat, bör reservatsgränsen inom ett år markeras enligt gällande riktlinjer.
BILAGA 2 NORRBYS I VÄTE. KULTURRESERVAT Gården Norrbys i Väte ligger 2,5 mil söder om Visby, tillföll år 1995 Föreningen Gotlands fornvänner genom ett testamente efter den sista ägaren Marta Johansson. Den utsågs 2002 av länsstyrelsen som öns första kulturreservat och drivs gemensamt av Länsmuseet på Gotland och Väte hembygdsförening. Syftet är att bevara och visa ett lantbruk från tiden 1930-1960, en tid då ännu balans rådde mellan vad jorden gav och vad man tillförde den. Då fanns i landet många tusen s k hemmansägare eller småbönder som kunde leva ett gott liv på relativt små arealer. De bidrog till att hålla det svenska kulturlandskapet öppet och levande. Norrbys vill återuppväcka minnet av en sådan gård och levandegöra en epok som inte ligger mer än några generationer tillbaka. Första belägget för gårdens existens är 1523, då Per Norby levererade ett halvt lass hö till slottsherren på Visborgs slott. Gården är annars känd sedan 1570-talet och finns med i 1653 års jordrevisionsbok där den beskrivs som ett halvt kronohemman liggande öde. Den friköptes 1790 och blev skattehemman och har varit i samma släkts ägo sedan 1791. Fastigheten är oskiftad.
GOTLANDS KULTURARVSRÅD BILAGA 3 I ett världsarv är det nästan självklart att det ska finnas ett Kulturarvsråd! Rådets främsta uppgift är att samverka kring kulturarvsfrågor i länet på ett enkelt och öppet sätt nära kommuninnevånarna. I rådet finns följande personer: Anders Murat är Turistchef på Gotlands Turistförening. Att vara turistchef innebär att jobba med marknadsföring och information om Gotland som besöksmål där tillgänglighet och kvalité är viktiga ingredienser. GTF ligger på Hamngatan 4, där träffar du också Anders. anders.murat@gotland.info Anki Dahlin är länsmuseichef på Länsmuseet på Gotland. En länsmuseichef har en övergripande samordnande uppgift för att utveckla museets arbetsfält inom arkeologi, byggnadsvård, kulturmiljö samt museiverksamheten som utställningar, samlingar, magasin mm. En viktig fråga för Anki är tillgänglighet, kvalitet och resultat samt en öppenhet att utveckla museet och alla dess delar till en kulturmötesplats tillgänglig för alla. Anki träffar du på museets kansli på Mellangatan 19. anki.dahlin@lansmuseetgotland.se Björn Håkansson är ordförande i Gotlands hembygdsförbund. Det innebär att han jobbar med hembygds- och kulturfrågor över hela ön. Björn träffar du i Katthammarsvik. bjorn@borgvik.com Christian Runeby är länsantikvarie på Länsstyrelsen. En länsantikvarie ansvarar för den statliga kulturmiljön, dess vård och skydd. Dvs såväl av enskilda som historiska platser som hela landskapsdelar. Samspelet mellan bevarande och brukande är viktiga frågor för Christian. Länsstyrelsen finns på Strandgatan 1 o 2. Christian finner du på 2. Christian.runeby@i.lst.se Helena Wangefelt Ström är chef på kulturavdelningen på kommunens Kultur o Fritidskontor på Kung Magnus Väg 16. Helena jobbar med kulturområdet i stort inom kommunen, bl.a i form av stöd, utveckling och samverkan. Samverkansfrågor är viktiga för Helena. För henne innebär detta att tillsammans arbeta mot tydliga mål o övertraditionella gränser. Ytterligare är delaktighet viktigt för en kulturarvdelningschef. Det innebär att kulturarvet tillhör o angår alla, såväl ungdomar på landsbygden som forskare på högskolan. Helena.wangefelt_strom@kff.gotland.se
Lars W Grönberg är biträdande stadsarkitekt och jobbar således med planoch bygglovfrågor. För Lars är kulturarvet i samhällsplaneringen en viktig fråga. Du hittar honom på kommunens Stadsarkitektkontor på S:t Hansgatan 27. lars.gronberg@sak.gotland.se Tryggve Siltberg är landsarkivarie på Landsarkivet ViLA i Slottsbacken i Visby. Tryggve jobbar med Gotlands skriftliga kulturarv vilket innebär tillgängliggörande, säkerställande och bevarande av de gotländska arkiven i det planerade arkivcentrum Gotland. En viktig fråga för Gotlands landsarkivarie är hur vi ska kunna hävda Gotlands intressen i projektplaneringarnas tidsålder. tryggve.siltberg@landsarkivet-visby.ra.se Per-Eric Edlund är stadsarkitekt. Per sitter på Stadsarkitektkontoret. Ytterligare uppgifter kommer. per-eric.edlund@gotland.se Camilla Knekta är Kulturarvsrådets koordinator i dess inledningsskede. Det innebär att leda och koordinera rådet. Finna goda samverkans/samarbetsformer inom och utom rådet. Viktiga frågor för Rådet just nu är långsiktig finansiering, marknadsföring/förankring. Camilla.knekta@kff.gotland.se