CILLA & LINA PÅ ISLAND SOMMAREN 2007

CILLA & LINA PÅ ISLAND SOMMAREN 2007 I somras var jag och Lina på långritt på Island. Vi red en tur som heter Kjölur och går från norra Island, strax nedanför Saudarkrokur ner mellan glaciärerna ner till södra delen av Island, Geysir. Det var ridvägen som islänningarna tog för att ta sig till sommartinget Thingvellir som grundades år 930. Vi åkte med Ishestar. I år var det 25 års jubileum på denna tur. Vi anlände till Reykjavik på lördags eftermiddagen. Ishestar hämtade oss med buss och tog oss med ut till deras ridcentra strax utanför Reykjavik. Där fick vi träffa alla andra deltagare och även höra lite om turen. I vår grupp var vi 20 stycken och det var bara Lina och jag som kom från Sverige. Övriga deltagare kom från Danmark, Frankrike, Schweiz och England. Turen var 6 dagar lång och vi skulle rida ca 21,5 mil. Vi skulle rida med en hjord så att det totalt blev 85 hästar. Vi hade 7 guider. Två som red med oss och fem som red med hjorden. Lördagsnatten tillbringade vi på vandrarhem i Reykjavik. Söndagsmorgon kl 8 avgick bussen upp till nordvästra delen av ön. Vi åkte på kringliga vägar utmed kusten. Landskapet var vackert och havet fantastiskt blått. Vackra bergssluttningar och överallt gick flockar med islandshästar om 20-30 stycken med alla de färger. Efter 4 timmars bussresa var vi framme vid Maellfell där ritten skulle starta. Vi åt först lunch och fick sedan stuva in vårt bagage i bilen som skulle gå som följebil. Vid lunchen hade guiden, Svantis, frågat oss om ridvana och önskemål om häst! Jag bad om en Jörphäst och fick en snäll valack, Tristur. Lina fick en med mera go i! Tristur hade inte så väldig bra eller snabb tölt men kunde trava bra och snabbt. Han var i alla fall lugn och trygg. Vid halv fyra satt vi alla till häst, regnkläderna var surrade bakom sadeln och i sadelväskan fanns vatten och smörgås. Själv hade jag sett till att ladda magväskan med 200 g Marabou choklad och en förpackning druvsocker. I samband med vår avfärd upphörde mobiltäckningen då vi gav oss ut i ödemarkerna. Vi började rida på en fin liten grusväg. Vädret var vackert så utsikten var magnifik! Första etappen var på 4 mil och det kändes väl långt när vi startat så sent men väl på hästryggen gick tiden fort. Efter ca 3 tim gjorde vi en kort paus och åt våra mackor. Där var det även hästbyte. Hjorden som skall vara med oss hela turen red idag bakom oss. Det var en härlig känsla att se och höra hela hjorden komma springande mot rastplatsen. Det fanns en hage som alla hästar samlades in i. Ny häst, denna gång en som hette Ninni, också snäll men man fick verkligen jobba för att få tölt. När vi väl red så var det inte många stopp. Vissa gånger var det tölt/trav i en timme innan man hade möjlighet att ta av sig en tröja eller ta en klunk vatten. I början

hade jag svårt att prata med någon bredvid. Hade all focus på att rida. Efter några dagar kunde man snacka lite även fast det alltid skedde i tölt/trav. Skritt red vi bara när vi korsade floder! Första natten tillbringade vi på en underbar plats med fantastisk utsikt över en sjö. Vi kom fram vid 21,45. Middagen serverades direkt, lammkorv med kokta grönsaker, ingen höjdare men är man hungrig så går allt ner. Vi var ganska trötta så vid halv 12 sov vi. Det var fortfarande ljust, kändes konstigt att sova. Vi sov i 4-bäddsrum. Lina och jag delade rum med två danska systrar som var i min ålder. Första natten i Reykjavik hade jag haft lite svårt att sova men nu somnade jag som en stock. På måndagsmorgonen serverade frukost kl 9. Skönt med lite sovmorgon. Denna dag skulle vi rida 4,5 mil. Vi hade tur med vädret, solen sken och himlen var fantastisk blå. Det som då inträffar är att marken blir väldigt torr och då dammar det VÄLDIGT mycket när hästarna springer. Både Lina och jag kände att simglasögon inte hade varit helt fel! Jag tror att jag aldrig varit så skitig i hela mitt liv. Runt munnen fanns ständigt en svart rand, likaså runt ögonen. Ansiktsfärgen var alltid rostbrun. I ögonvrån fanns jämt en stor svart klump. Man längtade att torka av sig men en våtservett eller liknande men visste att efter ett par minuter på hästryggen så var det likadant igen. Man fick gilla läget!! Min första häst denna dag var Blökk! - en helt underbar märr som töltade som en gud. Jag och hästen var ett! Det var inga som helst problem att tölta med lös, hög tygel. När vi efter tre timmer skulle ha lunch ville jag inte stanna. Jag kunde fortsätta hur länge som helst. Jag hade hittat min favorit!! Synd att man inte kunde bara ha en häst per dag!!! Denna dag så ramlade en danska av sin häst två gånger. Det var när vi red genom djupa fåror på stigen, hon var rädd att hennes fötter skulle släpa i så drog hon benen bakåt och då fick hästen spatt!!! Två gånger flög hon av! Efter andra gången så var hon inte så pigg att sitta upp igen. Vår följe bil fanns inte i närheten, det fanns inga vägar där vi red så hon måste rida. Lina var den som genast erbjöd sig att ta över den spattiga hästen. Jag blev förestås jättenervös men sa till en av de danska tjejerna att nu rider jag långt bak och du kan väl hålla lite koll på Lina! Tack och lov så var det en bra häst för Lina. En Smaliushäst. Lika orolig och nervös som han brukar va. Lina njöt och efter den dagen så ville hon alltid få ett ridapass på honom. Vi red alltid minst två hästar per dag. Dag två var tuff! Även fast Lina och jag ridit mycket så kände jag efter drygt 6 timmar i sadeln att nu ville jag vara framme. Sista biten såg jag huset vi skulle till bra länge innan men terrängen var kuperad så det var upp för branter och ner i dalgångar. Jag trodde aldrig det skulle ta slut. Den sista halvtimmen satt jag bara och höll krampaktigt i sadeln

och lät hästen följa de andra. Det är tur att islänningar följer varandra. Äntligen var vi framme! Det var en underbar känsla att sitta av. Runt om kring surrades att det var strul med vårt boende, att några andra tagit vår stuga. Strunt samma tänkte jag, jag kan sova var som helst! Denna kväll hade vi kommit till ett ställe där det fanns varmvattenkällor, hot pott. Helt underbart att krypa ner med sin sargade kropp och värmas upp av 38 gradigt vatten. Det fanns även ställen i Potten som hade varmare. Ett rör som tillförde potten med 80 gradigt vatten och en med kallt vatten. Jag tror att Lina och jag var i ca 1 timme. Det gjorde underverk på kroppen! Till slut löste det sig med boende. Vi klämde in oss 8 i ett rum och 12 i det andra. Guiderna fick tälta. Det fanns sängar till oss alla. Inför resan hade jag skaffat öronproppar och de kom väl till pass. Lina är ju ganska livlig på nätterna, både pratar och rör sig vilt. Hon fick alltid sova i översängen för det kan inte jag men då kände jag ju att jag måste ha lite koll. Några skydd så man inte ramlar ner fanns inte! De första dagarna pratade hon på svenska men tredje natten var det engelsk som gällde. Tredje dagen var det också lite sovmorgon. Vi delade ju stuga med några andra så det fick ta första frukost vid 8 och vi kl 10! Vi hann även innan ridningen med att vandra runt bland dessa varmvattenskällor. Helt otroligt att varmvatten pyser ut överallt på marken. Vi gick på trä spångar för att inte bränna oss! Dag tre var 4 mil lång och dag fyra 3.5 mil. Fortfarande hade vi sol och vackert! Det kändes så overkligt att rida i denna natur och se denna dramatiska natur. Det kändes som att jag när som helst skulle möta de ridande i Korpen flyger. Dag tre red vi i mycket kuperat landskap. Långa stigningar upp till platåer och sedan ner igen. Alltid lite pirrigt att ge sig ner för branten. Jag hade Blökk och hon skötte sig galant! Inkvarteringarna var sovsäckslogi och vissa nätter sov vi upp till 14 personer i samma rum. Stämningen var alltid god och det var oftast inget problem att sova. Öronproppar var bra att ha. Många snarkade! På flera av nattställen kunde man dusch men det fanns alltid väldigt lite med varmvattnet så man blev bara av med det värsta dammlagret. Varje stuga hade ett diesel aggregat som gav el. De första fyra dagarna blev det inte mycket till kvällsaktivitet då vi kom fram så sent. Efter middagen var man färdig för sängen.

Den fjärde dagen började lite dramatiskt. Hjorden red ju alltid före oss och när den väl hade stuckit så följde vi efter. Tempot var högt men absolut inte okontrollerbart! Denna dag så red vi över lavafält med massor av stenar. En tjej hade glömt att spänna sadelgjorden ordentligt så sadeln börja snurra. Hon flög av alldeles intill en sten och hästen skenade efter hjorden. En av guiderna följde efter i full galopp. När hästen kommit ikapp hjorden och de skulle passera en flod lyckades en guide att få tag på hästen. Under tiden hade vi fortsatt att rida, en av guiderna tillsammans med tjejen som föll av på en och samma häst. En häst klara mycket! Vi var oroliga att sadeln skulle vara trasig eller att något skulle saknas men vi lyckades plocka upp de mesta utmed vägen. Denna dag så gick bilen med vår packning också en helt annan väg och det fanns inget sätt som vi kunde komma i kontakt med den! Verkligen ödemarker I samband med att fransyskan ramla av åkte även en annan av. Den hästen drog inte iväg utan hon kunde fortsätta på sin häst. Guiden som stack iväg efter hästen kom med tiden tillbaka. Så gott som allt hittades så fransyskan kunde fortsätta sin ritt på samma häst. Hjorden hade fått ett väldigt högt tempo p g a av hästen som skenade så några stopp för dem blev det inte. De avverkade sträckan på 1,5 tim mot oss andra på 3 tim! En del av guiderna var oroliga att de skulle mista hjorden. Om någon häst kommer om den första guiden så springer de hem till gården. Även fast det kan ta flera dagar. Den fjärde kvällen kom vi till ett liten stuga med endast två rum. Vi sov 14 i ett rum och 11 i ett annat. Denna dag hade vi kommit fram ganska tidigt så vi satt på kvällen efter maten och sjöng massa visor. Det var härligt! Den femte dagens morgon regnade det när vi vaknade. Den enda fördelen med regnet var att då dammade det inte så mycket. Det var uppehåll när vi satt upp så jag och Lina tog inte på oss regnkläder utan red i våra islandströjor. De klara ju att stå emot en del väta. Första etappen fram till lunchuppehållet var ganska kort så jag bad att få prova en ny häst. Den hästen hade inte lätt för tölt så det blev mycket trav! Idag hade vi inte denna fantastiska utsikt som vi haft de fyra första dagarna. Molnen låg lågt och det var väldigt fuktigt. Jag var glad att vi haft turen att få uppleva en stor del av ritten med vackert väder så man fått njuta av denna storslagna natur. Vi lunchade vi en flod som vi denna gå passerade över på en bro. Fick associationer till bockarna Bruse när alla hästar klapprade över.

Efter lunch fick jag min underbara Blökk igen! Återigen skulle vi upp för berg och ner igen! Jag och Blökk bara flöt fram. Att få förmånen att känna en sån samhörighet med en häst! Det är ofattbart. Varje liten ändring jag gjorde och hon följde med! Det kändes som att flyga på moln!!! En timme innan vi kom fram till vår natthage började vår mobiler att pipa och ringa! Det tog ett tag innan man förstod vad det var. Kändes som att förtrollning var buten. Vi hade kommit åter till civiliserade trakter. I vardagen har man många gånger svårt att tänka sig en tillvaror utan mobilen men väl där så är det ljuvligt! Man är ledig och borta från alla måsten. Jag, hästen och naturen är det enda som gäller! Denna kväll skulle vi transporteras med bil 15 min bort till våra stugor. I natt skulle det bli lyx! Vi delade 6 personer på en stuga med egen dusch! Man sa att det skulle finnas gott om varmvatten men.det räckte till en dusch!!! De är klart att efter dessa dagar så var man rätt skitig så det var ju skönt att bara få luckras upp! Men man blir ganska ren i kallt vatten också!!! Den kvällen fick vi en underbar middag, grillad fisk med goda såser och potatis. Annars är väl isländarna inte direkt kända för sin kokkonst men efter en dag till häst så smakar allt gott! Våra guider gick runt och ville att vi skulle bestämma vilka hästar vi ville rida sista dagen. För mig och Lina var det inga problem att välja en häst, Toppur och Blökk! Jag hade bestämt mig för att under denna resa skulle jag verkligen prova olika hästar så jag ville prova en ny också. Sista morgon var det återigen regndis och låga moln. I bilen tillbaka till hästhagen såg vi en massa hästar som strövade utmed vägen. Vi såg på vår chaufför att nu var det något som inte stämde. Helt plötsligt sa Lina att där är väl Toppur Väl framme vid hästhagen såg vi alla att det var väldigt få hästar i hagen!! Mer än halva hjorden hade under natten rymt! Kvar fanns hästar som skulle räcka till oss alla men inte de favoriter som vi hoppas på. Blökk fanns kvar men var tyvärr svullen mellan frambenen. Förmodligen av en spark. Toppur var borta! Kände mig besviken som ett litet barn men insåg att jag får väl prova något nytt. Det är konstigt när man fått prova en sådan fantastisk häst där allt stämmer så blir man så kräsen! Det var väl inget fel på denna häst men det var inte Blökk! Idag regnade det en del så man såg inte så mycket utav bergen. Vi passerade flera floder och nu var det många bilar som också skulle passera. Vid varje flodpassage gällde det att fokusera blicken på land framför och inte titta ner i vattnet. Det var ofta ganska strömt så hästarna fick jobba men om man tittade ner så blev man lätt illamående och rädd att inte klara av passagen. Det var tur att vi hade höga stövlar som stöter emot vatten! Sista sträckan idag försökte Lina att lägga pass på sin häst! Hon gjorde flera försök men tyvärr lyckades det inte!

Det kändes så konstigt att sitta av efter denna underbara tur och vet att man dagen efter inte skulle fortsätta mot ett nytt ställe. Att inte få sitta 6 timmar i sadeln och bara rida. Visst fanns det ömma muskler men inte så att man inte kunde fortsätta ett par dagar till. Många i gruppen hade stora ridsår och kände att fler dagar vore otänkbart. Lina och jag hade tagit med oss gelpad som vi satte på sadeln. Det var underbart! De stod högt i kurs bland deltagarna. Sadlarna var väldigt hårda. Under avslutnings middagen pratades det mycket om att nästa år måste vi göra det igen! Sammanfattningsvis väl jag bara varmt rekommendera att göra en långtur på Island. Att välja en tur med Ishestar kan jag verkligen rekommendera. Att få rida sin underbara islandshäst i dess ursprungliga miljö att helt fantastiskt! Bussturen tillbaka till Reykjavik var ganska dämpad. Alla satt nog och begrundade den fantastiska ritt vi fått uppleva. De flesta åkte hem direkt efter turen medan Lina och jag valde att stanna en extra dag för att besöka Smalius gård. Han är uppvuxen på södra delen alldeles innanför Vestmannaöjarna. Där fanns inte ett enda träd utan bara öppna fält. Det var väldigt kul at få uppleva den miljön. Vi längtar redan tillbaka och vill snart återvända på en ny tur! Cilla Beite Börjeson och Lina Börjeson juli 2007