TCO:s inspel till forskningspropositionen 2016

1(17) Utbildningsdepartementet German Bender 103 33 Stockholm 08 782 91 85 u.registrator@regeringskansliet.se German.Bender@tco.se TCO:s inspel till forskningspropositionen 2016 Y15 0096 TCO:s övergripande synpunkter på forskning och innovation TCO har alltid varit en stark förespråkare av satsningar på högre utbildning, forskning och innovation. Vi menar att sökandet efter och utvecklingen av ny kunskap har ett egenvärde som djupt mänskliga behov och drivkrafter. Kunskapsuppbyggnad enligt vetenskapligt fastställda kriterier och metoder kan också vara ett viktigt inslag i en demokratisk samhällsutveckling, inte minst när det gäller forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. Sverige hör till världens mest forskningsintensiva länder, drygt tre procent av BNP utgörs av investeringar och forskning och utveckling. Det gör oss till ett av de fem länder i världen som satsar mest på FoU som andel av BNP. Staten är den största finansiären av forskning vid universitet och högskolor, men av de totala investeringarna i forskning står näringslivet för nästan två tredjedelar, varav det mesta stannar inom företagssektorn. Därför är den kommande forskningspropositionen av mycket stor betydelse inte bara för universitets- och högskolesektorn, utan också för näringslivet och för Sveriges internationella konkurrenskraft. Kraftfulla och smarta investeringar i forskning är avgörande för att vi ska kunna skapa och konkurrera om de kunskapsintensiva jobb som kan finansiera framtidens välfärd. Satsningar på utbildning, forskning och innovation är även av stor betydelse för individen. En kunskapsbaserad ekonomi med ambitiösa satsningar på utbildning som skapar högkvalificerade jobb ökar individens inflytande över den egna arbetets- och livssituationen. Det finns starka samband mellan utbildningsnivå och faktorer som samhällsengagemang, miljömedvetenhet och hälsa. Dessutom är långsiktiga satsningar på samhällets kunskapsuppbyggnad, innovationskraft och utbildningsnivå gynnsamt för individers omställningsförmåga och därmed deras trygghet och ställning på arbetsmarknaden. Tryggheten ligger inte primärt i det jobb man har, utan i de jobb man kan få. Ur det perspektivet är kunskapsinvesteringar och innovationer avgörande, både för att skapa nya och mer kvalificerade jobb och för att människor ska kunna skaffa sig de kunskaper och färdigheter som behövs för att utföra dessa jobb. Sist, men inte minst, har TCO som centralorganisation för tjänstemannarörelsen givetvis också fackliga perspektiv på forsknings- och innovationspolitiken. Goda villkor för doktorander, forskare och annan personal i de sektorer där forskning bedrivs är dels av stor betydelse för individernas trygghet och yrkesutövning, dels viktiga förutsättningar för att Sverige ska kunna bedriva framstående forskning och TCO 114 94 Stockholm Org nr: 802003-5252 Besöksadress Linnégatan 14 Stockholm Leveransadress: Linnégatan 12 114 47 Stockholm Tel: 08 782 91 00 www.tco.se info@tco.se TCO ref nr: Ange nummer MBA:Users:german:Dropbox:Jobb:Forskning: Forskningsprop 2016: 1Inspel:Y15 0096 TCO - inspel till forskningsprop 2016.docx

2(17) locka till sig duktiga forskare och innovatörer även i framtiden. TCO:s fjorton medlemsförbund organiserar arbetstagare inom bland annat vård, skola, massmedier, statlig sektor, privat tjänstesektorn och industri, områden där verksamhetsnära forskning och kunskapsutveckling blir allt viktigare och där ett ökat fokus på innovation skulle kunna ge stor utväxling i form av såväl ökad kvalitet som produktivitet. Det är dessutom sektorer där förbättringspotentialen torde vara avsevärd, om man gör rejäla och genomtänkta satsningar som leder till ett förbättrat kunskapsflöde mellan forskning och verksamhet.

3(17) TCO:s prioriteringar i forskningspolitiken I det följande redovisas TCO:s prioriteringar inom ett antal områden som är viktiga för att stödja forskningens kvalitet och bidra till Sveriges konkurrenskraft. Stabilitet och långsiktighet Forskningspolitiken måste bygga på en bred politisk samsyn och ha ett långt tidsperspektiv. Forskning är inte betjänt av ryckighet och tvära kast beroende på skiften i politiska majoriteter. Sverige är ett litet land med höga forskningsambitioner, som dessutom i hög grad är beroende av omständigheter i omvärlden som vi inte kan påverka. Det ökar betydelsen av en stabilitet, långsiktighet och samsyn i forskningspolitiken. Regeringen har aviserat en tioårig tidshorisont i forskningspolitiken med fyraåriga planeringsperioder, något TCO och andra aktörer välkomnar. 1 Systemet för fördelning av forskningsmedel ska vara robust, transparent, långsiktigt och förutsägbart. Det ska främja ny och oprövad forskning och motverka konservering av gamla normer och strukturer, genom att exempelvis ge mer resurser till kvinnor och unga forskare. Fakultetsanslag och extern finansiering Omkring fyrtio procent av lärosätenas intäkter utgörs av direkta och ej öronmärkta statliga forskningsanslag, så kallade basanslag eller fakultetsanslag. 2 Det är en andel som minskat under lång tid, samtidigt som andelen externa medel, som söks i konkurrens och är knutna till specifika projekt och områden, har ökat kraftigt. Fakultetsanslagen är av stor betydelse för den forskarstyrda grundforskningen, som lagt grunden för en lång rad genombrott som vi idag betraktar som livsnödvändiga, och måste garanteras god långsiktig finansiering och en hög grad av autonomi. Men trots att den andel av forskningsmedlen som går till fakultetsanslag har minskat, är det fortfarande lärosätena som har anställningsansvaret för forskare och doktorander. Det försvårar även lärosätenas strategiska satsningar, samt planering och investeringar av mer långsiktig karaktär. Detta gör det också svårare för lärosätena att rekrytera de bästa forskarna internationellt och nationellt Denna osäkerhet i lärosätenas planering har också bidragit till mångårigt staplande av tidsbegränsade anställningar, något som TCO under lång tid har påtalat. Osäkra villkor undergräver även jämställdheten och minskar rörligheten såväl inom akademin som mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor. Därför menar TCO att fakultetsanslagen till lärosätena behöver öka som andel av de forskningsmedel statsmakterna avsätter till forskning på lärosätena. Samtidigt behöver forskningsmedlen till näringslivsnära, behovsmotiverad och 1 Entreprenörskapsforum (2011) och Saco (2012) 2 SCB (2010)

4(17) innovationsrelaterad forskning som finansieras av bland andra Vinnova och Energimyndigheten stärkas. Med detta sagt är det viktigt att en höjning av lärosätenas basanslag inte sker villkorslöst. I det här sammanhanget kan den tioåriga tidshorisont som regeringen vill införa i forskningspolitiken, och som TCO välkomnar, vara ett kraftfullt verktyg. Om fakultetsanslagens andel av forskningsmedlen ökas i den fyraåriga forskningspropositionen kan regeringen i det tioåriga perspektivet avisera en fortsatt ökning, alternativt en minskning, beroende på hur väl lärosätena efter fyra år har lyckas med att minska visstidsanställningarna och öka jämställdheten vad gäller rekryteringen av kvinnliga professorer, forskare och den interna fördelningen av forskningsmedel. Omfördelning av fakultetsanslag Utöver den tidigare nämnda fördelningen mellan direkta fakultetsanslag som lärosätena fritt förfogar över, och externa anslag som söks i konkurrens, omfördelas också tjugo procent av lärosätenas fakultetsanslag utifrån kvalitetskriterier. Det är bra att det finns ett visst inslag av kvalitetsprövning, men det medför också vissa problem. Det kanske främsta är att nettoomfördelningen är mycket liten i förhållande till den andel av fakultetsmedlen som omfördelas. Med tanke på den betydande administrativa börda och de kostnader som omfördelningssystemet lägger på lärosätena, bör man fundera på i vilken grad detta är mödan värt. Ett annat problem är att omfördelningen missgynnat samhällsvetenskapliga och humanistiska vetenskapsområden i förhållande till tekniska, medicinska och i viss mån naturvetenskapliga. TCO menar att humaniora och samhällsvetenskap bör ges större tyngd i den kommande forskningspropositionen. Dels för att de har ett egenvärde och en viktig roll att spela om vi ska kunna möta viktiga samhällsutmaningar, dels eftersom de är av stor betydelse för att exempelvis tekniska och medicinska innovationer ska bli framgångsrika. På grund av frågeställningar och språk har samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning inte heller i samma utsträckning som andra discipliner tillträde till den internationella arena som en stor del av kvalitetskriterierna baseras på. Till exempel bör bibliometriska indikatorer balanseras mot andra som i högre grad gynnar humaniora och samhällsvetenskap. Dessutom kan man, som bland andra Kungliga ingenjörs- och vetenskapsakademien föreslagit, premiera forskningens förmåga att skapa kulturella och bildningsmässiga värden, samt låta forskningskommunikation vara meriterande parallellt med vetenskaplig publicering. 3 Resurserna bör också, i likhet med EU:s Horisont 2020, i högre grad bedömas efter samverkanskriterier och knytas till forskningsprogram för kunskapsutveckling om globala och samhälleliga utmaningar, snarare än till vissa utpekade discipliner. 3 IVA (2012)

5(17) Fördelning mellan lärosäten Resurserna till svensk forskning är starkt koncentrerade till de gamla universiteten, särskilt de strategiska forskningsmedlen. Nyare lärosäten, som ofta bedriver värdefull forskning av stor regional betydelse i nära samverkan med näringslivet, har betydligt svårare att erhålla statliga forskningsmedel. Dessa lärosäten verkar dessutom som regionala tillväxt- och kunskapsmotorer och minskar den sociala snedrekryteringen till högskolan, vilket även får betydelse för rekryteringen till forskarutbildningen. Även om forskning och kunskap i hög grad är rörlig och internationell, präglas kunskap också i stor utsträckning av att den är personbunden, svår att överföra mellan olika aktörer och verkar i lokal kontext. Detta innebär att den samverkan som sker mellan forskare och externa aktörer i den lokala miljön är viktig för såväl kunskapsuppbyggnad som förnyelse, och måste stödjas. TCO menar att alla lärosäten måste få rimliga förutsättningar att ge utbildningen god forskningsanknytning. För att åstadkomma detta krävs att det ingår både forskning och undervisning i lärartjänsterna. Det vi föreslår angående karriär- och meriteringstjänster skulle också främja forskning och forskningsanknytning av hög kvalitet vid alla lärosäten. Vidare bör man öka vikten av samverkanskriterier i omfördelningen av fakultetsanslagen, där samverkan tolkas brett och inkluderar medborgare, organisationer och företag och utan att inkräkta på forskningens integritet i relation till ekonomiska och politiska maktcentra. Det bör också vidtas samordnade åtgärder för att öka Sveriges andel av EU:s forskningsmedel, som tidigare varit stor relativt sett men på senare år har minskat, och även ge lärosätena stöd för att öka sina chanser vid internationella utlysningar. FÖRSLAG Öka andelen fakultetsanslag i de statliga forskningsmedlen Stärk resurserna till näringslivsnära forskning. Minska den konkurrensutsatta andelen av fakultetsanslagen och öka betydelsen av samverkanskriterier i omfördelningen Alla lärartjänster vid svenska lärosäten ska innehålla både forskning och undervisning Samordna och öka stödet för ansökningar om EU-medel och till internationella projekt Prioritera humaniora och samhällsvetenskap och vårdvetenskap högre i resurstilldelningen Tryggare anställningar för unga forskare Externa finansiärer står idag för större delen av forskningsfinansieringen, vilket gör att lärosätena har ett begränsat inflytande över forskningsmedlens användning och rekryteringen av forskare samtidigt som man har anställningsansvaret. De

6(17) senaste årens ökade anslag för forskning har heller inte främjat individer med nya idéer och kvinnliga forskare. 4 Med ökade fakultetsanslag i relation till extern finansiering ökar lärosätenas förutsättningar att prioritera egna rekryteringar. Genom ett tenure track -system med tydliga karriärvägar och goda villkor som också är internationellt konkurrenskraftiga, gynnas ny och risktagande forskning för kvinnor och män tidigt i karriären. Karriär- och meriteringstjänster som innehåller såväl forskning som undervisning kan även säkra utbildningens forskningsanknytning. Med ökade möjligheter att utlysa attraktiva karriärtjänster kan lärosätena genom rekrytering stärka kvaliteten i utbildning och forskning och främja individer med nya idéer och inte vara lika beroende av externa finansiärers prioriteringar eller redan existerande forskningsmiljöer. Lärosätena kan också i högre grad tillsvidareanställa även forskare finansierade med externa medel, vilket redan sker på vissa lärosäten. Detta är särskilt viktigt eftersom visstidsanställda inte längre omfattas av omställningsavtalet på samma sätt som tillsvidareanställda, trots att delar av deras lönesumma avsätts för detta ändamål. Personrörlighet mellan lärosäten och mellan lärosäten och samhälle är viktiga för att kunskap ska utvecklas och spridas. Rörligheten bland svenska forskare är låg. Enligt Högskoleverket (2011) har 60 % av lektorerna vid tio av landets lärosäten doktorerat på samma lärosäte som de arbetar vid. Mobiliteten mellan lärosäten och företag är i det närmaste obefintlig och just bristen på erfarenhet från näringslivet bland seniora forskare försvårar samverkan. Men en ökning av fakultetsanslagen bör villkoras med en gradvis omläggning av tjänstestrukturen på samtliga nivåer, där forskning, undervisning och samverkan ingår i alla akademiska tjänster. En sådan här förändring av karriärsystemet skulle även främja mobilitet och jämställdhet. Karriärtjänster med attraktiva villkor underlättar såväl nationell som internationell rekrytering. Rörligheten mellan samhällssektorer möjliggörs också genom att tjänster kan sökas även av personer som inte för tillfället är anställda på en universitetsinstitution, medan det är svårt att söka externa forskningsanslag utan att redan ha en akademisk hemvist. Bland yngre forskare och doktorander är andelen kvinnor betydligt större än på de högsta positionerna. Attraktiva karriärtjänster och tydliga villkor bör därför på sikt också bidra till en jämnare fördelning på de högre akademiska tjänsterna. Nydisputerade som vill satsa på en akademisk karriär lever ofta under osäkra förhållanden och villkor, där beroendet av extern projektfinansiering kan vara extremt hög. En väsentlig orsak är att postdoktjänsterna är alltför få. För att undvika beroendet av extern projektfinansiering och rekrytera de bästa doktorerna till fortsatt akademisk karriär krävs en kraftig förstärkning av antalet postdoktjänster med attraktiva villkor. Vidare måste möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra avskaffas, något TCO uppmärksammat vid ett flertal tillfällen och dessutom anmält till EUkommissionen. 5 4 Nationella sekretariatet för genusforskning (2010) och Statskontoret (2014) 5 Mer information finns på www.tco.se/visstid

7(17) Doktoranders villkor Omkring en tredjedel av forskningen bedrivs av doktorander 6 och en alltför stor andel av de som påbörjar en doktorandutbildning får stipendier eller utbildningsbidrag. 7 TCO menar att alla doktorander ska ha likvärdiga villkor och att alla doktorander ska erbjudas en anställning när de antas till forskarutbildningen. Detta är också nödvändigt för att tydliggöra ansvarsförhållandena på institutionerna, som doktoranderna och även deras handledare i många fall har dålig kunskap om. Därför måste doktorander också garanteras att åtminstone en av deras handledare har utbildning för uppdraget. I detta avseende krävs dessutom en uppstramning av reglerna kring de individuella studieplanerna, så att de verkligen används, följs upp och utvecklas. Vid sidan av dessa aspekter är de individuella studieplanerna förstås även viktiga som pedagogiska instrument i forskarutbildningen. När externa medel, inklusive stipendier, bidrar till att finansiera en doktorandanställning men inte täcker hela kostnaden för en doktorandtjänst ansvarar lärosätet för den tilläggsfinansiering som krävs. Från universitetsföreträdare hörs ibland som argument för att det är nödvändigt med stipendier att inrättande av doktorandtjänster ger ökade kostnader och därmed färre doktorander. Ett sådant argument skulle aldrig accepteras någon annanstans på arbetsmarknaden. Vill regering och riksdag ha en viss mängd doktorander eller forskning ska det anslås medel för detta och inte finansieras genom sämre villkor för vissa doktorander. För att undvika ren handplockning ska doktorandtjänster utlysas, även tjänster inom externfinansierade projekt, något som också främjar jämställdheten. Över hälften av doktoranderna går vidare till en arbetsmarknad utanför akademin, men i praktiken är forskarutbildningen i hög grad inriktad på en akademisk forskarkarriär. Med de insatser för ökad samverkan som föreslås i TCO:s inspel skulle även doktoranders möjligheter till samarbete och samverkan, kunna förbättras avsevärt, till gagn för både individen och samhället i stort. 6 SCB (2010) 7 SCB (2011)

8(17) FÖRSLAG Inrätta ett tydligt karriärsystem (tenure track) utan tjänster som blir återvändsgränder, exempelvis forskarassistenttjänster som inte ger möjlighet till befordran till tillsvidareanställning som lektor, till skillnad från anställning som biträdande lektor. En kraftig ökning av antalet postdoktjänster Avskaffa möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra Lärare ska garanteras möjlighet till forskning inom ramen för sin anställning. Forskare ska ägna en del av sin arbetstid åt undervisning. Tjänster som innehåller både undervisning och forskning garanterar en forskningsanknuten undervisning Alla forskarstuderande ska erbjudas doktorandanställning från första dagen Doktorandtjänster ska utlysas, även tjänster inom externfinansierade projekt Minst en av doktorandens handledare ska ha utbildning för uppdraget Se över användning av de individuella studieplanerna Öka möjligheten till samarbete och samverkan med olika samhällssektorer i doktorandutbildningen Personrörligheten bör öka mellan lärosäten och mellan lärosäten, näringsliv och offentlig sektor Utbildning och forskningsanknytning Den så kallade kunskapstriangeln mellan forskning, innovation och utbildning behöver stärkas. Exempelvis genom att stärka grundutbildningens forskningsanknytning, inte minst inom stora utbildningar som sjuksköterske- och lärarutbildningen, där den idag är bristfällig. Riksrevisionen rekommenderade för några år sedan regeringen att analysera hur en god forskningsanknytning kan säkras. 8 Man pekade också på risken att den akademiska personalen delas upp i två kategorier, de som forskar och de som undervisar: Detta äventyrar den forskningsanknytning som är en förutsättning för hög kvalitet i grundutbildningen. Följden kan bli att studenterna både får för lite undervisningstid och brist på kontakt med lärare som är aktiva forskare. Några av de förbättringar som TCO skulle vilja se för att stärka utbytet mellan utbildning och forskning i grundutbildningen är fler disputerade lärare och även undervisning av personer verksamma utanför akademin, ökade möjligheter för högskolelärare att forska men också krav på och incitament för att fler forskare ska undervisa, samt en ökning av antalet lärarledda undervisningstimmar. I detta sammanhang kan man inte blunda för den kraftiga urholkningen som skett av utbildningsanslagen sedan det nuvarande resursfördelningssystemet infördes 1993/94. Stärkta resurser till utbildning på grund- och avancerad nivå är av stor 8 Riksrevisionen (2012)

9(17) betydelse för såväl forskningsanknytningen som för kompetensförsörjningen av skickliga forskare med gedigen grundutbildning och undervisningserfarenhet. TCO vill också påtala behovet av kraftfulla åtgärder för att minska snedrekryteringen till högre utbildning, som undergräver högskolornas legitimitet som samhällsinstitutioner och innebär att många begåvade personer inte söker till eller slutför sin högskoleutbildning. Ett breddat deltagande för grupper som är underrepresenterade i högskoleutbildning och forskning är ytterst en demokratifråga, då det ofta är förknippat med ökade möjligheter att nå positioner med större inflytande i samhället. Snedrekryteringen ökar dessutom ju högre upp i utbildningssystemet man kommer, så den är ännu mer påtaglig i forskarutbildningen. Internationalisering Internationaliseringen är en viktig kvalitetsfaktor som ökat i betydelse i takt med den tilltagande globala konkurrensen, men som nu riskerar att allvarligt försämras i Sverige. Studieavgifterna som infördes 2011 har lett till kraftigt minskade ansöknings- och antagningssiffror för tredjelandsstudenter. Det är en negativ utveckling som, om den håller i sig, på sikt kan få allvarliga konsekvenser också för forskningen. Dels eftersom färre studenter från olika delar av världen söker sig till våra högskoleutbildningar och så småningom blir doktorander och forskare här, dels eftersom det kan vara svårt för Sverige att förmedla informationen om att forskarutbildningen fortsatt är avgiftsfri. Därför är det av strategisk betydelse att studieavgiftsreformen omgående kompletteras med ambitiösa, väl finansierade och strategiskt riktade marknadsföringsinsatser, en modell som visat sig framgångsrik för exempelvis Danmark. Därtill behövs betydligt mer resurser till stipendier, som måste bli både fler och mer heltäckande. Utöver dessa brådskande åtgärder bör det utredas om studieavgifterna kan avskaffas och ersättas av en annan modell för antagning av tredjelandsstudenter. Andra viktiga aspekter av internationaliseringen är att öka Sveriges andel av Europeiska forskningsmedel inom ramprogrammet Horisont 2020, som oroande nog minskat. Det är också angeläget att förbättra forskningssamarbetet med de växande forskningsinstitutionerna i Asien och Sydamerika, eftersom svenska forskares internationella samarbeten idag är starkt koncentrerade till Europa och Nordamerika. 9 Forskningsområden TCO avhåller sig från alltför detaljerade synpunkter på vilka forskningsområden eller forskargrupper som bör prioriteras. Det finns många angelägna forskningsområden som olika intressenter och forskargrupper inom högskolevärlden vill främja och det är varken lämpligt eller möjligt för TCO att göra sådana prioriteringar. Undantagen är två eftersatta områden av stor samhällelig 9 IVA (2012)

10(17) betydelse, där TCO ser behov av särskilda organisatoriska lösningar. Det första gäller forskning om arbetsorganisation och ledarskap, arbetshälsa och arbetsmiljö. Genom avvecklingen av Arbetslivsinstitutet har denna forskning fragmenterats. Arbetslivsforskningen är idag spridd på olika lärosäten och inom olika discipliner. Det kan därför vara svårt att snabbt få en överblick över den arbetslivsforskning som bedrivs idag och ta del av ny forskning och forskningsbaserad kunskap. Sverige måste satsa för att ta tillbaka sin ledande position inom arbetslivsforskningen, vilket kräver både resurser och bra organisation av arbetslivsforskningen. I dag är arbetsmarknadens parter genom AFA-försäkring landets största finansiär av arbetsmiljöforskning, med årliga projektanslag på 150 mkr. Parterna finansierar också kunskapsspridning med ungefär samma belopp genom organisationerna Prevent och Suntarbetsliv. Utöver parternas insats behövs långsiktig forskning kring arbetsliv och arbetsmiljö, med längre program och tydligare uppbyggda institutioner. Arbetslivets organisation är av central betydelse för hur samhället fungerar och människors förutsättningar att utforma sina liv. Arbetslivsforskningen bör därför bedrivas både på en praktisk nivå i samverkan med arbetsmarknadens parter, där forskningen är inriktad på att undersöka hur olika faktorer i arbetslivet kan leda till ohälsa och hur detta kan förhindras genom insatser och åtgärder på och utom arbetsplatsen, och på en mera kritisk nivå där övergripande trender inom arbetslivet identifieras och diskuteras utifrån ett bredare samhällsperspektiv. Vi vill att forskningsområdet arbetsorganisation stärks med fokus på att leverera konkreta och användbara resultat och att forskning bedrivs strategiskt med tydliga program. Det är också viktigt att forskningsresultaten kommuniceras i högre utsträckning än idag. Arbetslivsforskningen bör genomgående anlägga ett tydligt genus-perspektiv genom att studera både manliga och kvinnliga sektorer samt, där det är påkallat, studera vilka konsekvenser olika åtgärder och insatser får för män respektive kvinnor. Det är också viktigt att arbetsmiljöforskningen tar hänsyn till att arbetstagare i olika skeenden i livet kan ha olika behov och förutsättningar att svara på olika åtgärder och insatser, liksom att andra faktorer som utbildningsbakgrund kan ha en sådan påverkan. Hösten 2011 föreslog det Arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet att ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljö ska inrättas. Kunskapsrådet skulle enligt förslaget som lades fram inte bedriva någon forskning utan endast bevaka, vårda och förmedla kunskap om arbetsmiljö. Tre renommerade lärosäten i Stockholmsregionen Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholms Universitet samt Karolinska Institutet har ställt sig positiva till bildandet av ett Centrum för arbetshälsa. Detta centrum avses bli en tvärvetenskaplig forsknings- och utbildningsresurs för ett bättre arbetsliv och en bättre arbetshälsa. TCO ser fram emot ett mer konkret förslag av detta slag från regeringen. Det andra området är utbildningsforskning, särskilt den praktiknära skolforskningen. 10 TCO vill lyfta fram forskningens stora betydelse för skolans utveckling idag och i framtiden. Läraryrkets anknytning till forskning är en viktig 10 Lärarförbundet (2012)

11(17) aspekt för att utveckla professionen, höja statusen och bidra till skolutveckling. Forskningsanknytningen behöver på olika sätt förstärkas. Det handlar om insatser på arbetsplatsen, hos skolhuvudmännen och på nationell nivå. Den utbildningsvetenskapliga forskningen behöver förstärkas, särskilt den praktiknära forskningen om skola och förskola. Utbildningsvetenskap är ett brett och omfattande område som har ett starkt samhällsintresse och står inför stora utmaningar. Utmaningarna handlar bland annat om hur måluppfyllelsen kan öka och att alla elever ska ha samma chans att lyckas. Det behövs mer forskning om hur skolan kan klara sitt kompensatoriska uppdrag utifrån att barn och elever har skilda förutsättningar och hur vi möter nyanlända elever. Därför är det bekymmersamt att den utbildningsvetenskapliga kommittén disponerar endast fem procent av Vetenskapsrådets budget. Vetenskapsrådet har tagit fram ämnesöversikter där det framgår att många projektansökningar av hög kvalitet avslås på grund av resursbrist. Mot bakgrund av de fallande skolresultaten, i ljuset av de växande kunskapsklyftorna mellan elever och skolor, och med tanke på skolans vidare samhälleliga roll, menar TCO att dessa forskningsmedel bör utökas och prioriteras högre. Lärarutbildningen är den i särklass mest omfattande yrkesutbildningen. TCO menar att lärarutbildningen måste ge behörighet till forskarutbildning för samtliga lärarkategorier. Lärarutbildningen ska enligt lag, precis som alla annan högskoleutbildning, vila på vetenskaplig grund. Detta kräver forskningsmedel som står i proportion till utbildningens storlek, vilket inte är fallet idag. Vetenskapsrådet konstaterar i en rapport inom SKOLFORSK-projektet att det finns behov av en starkare forskningsanknytning inom lärarutbildningen. Forskningsresurser är också en nödvändig pusselbit för att säkra lärarutbildningens kompetensförsörjning när det gäller disputerade lärare. I utredningen Högre utbildning under tjugo år identifieras bristen på behöriga lärarutbildare som ett hinder för att utöka antalet utbildningsplatser. 11 TCO ser positivt på att Skolforskningsinstitutet inrättats och att det ingår i myndighetens uppdrag att fördela forskningsmedel till praktiknära forskning. Regeringen har även inrättat en partssammansatt skolforskningsnämnd där bland annat yrkesverksamma lärare och skolledare ingår. En förutsättning för en positiv utveckling är att institutets verksamhet, publikationerna och fördelning av forskningsmedel, upplevs som relevanta. Professionen måste vara delaktig i att formulera teman och frågeställningar och på olika sätt vara direkt engagerade i forskning. För att omsätta forskningsresultat i praktiken krävs ett verksamhetsnära perspektiv och ett nära samarbete med professionen. Här är lektorer och förstelärare viktiga ambassadörer i utvecklingsarbete kring forskning. Skolforskningsinstitutets bör också få i uppdrag att främja forskningsintresset i förskolor och skolor, eller genom mötesplatser för erfarenhetsutbyte och dialog om hur forskningsrön kan tillämpas. 11 SOU 2015:70

12(17) Jämställdhet Fördelningen av både fakultetsanslag och externa medel har hittills missgynnat kvinnor, 12 vilket är ett allvarligt hot såväl mot jämställdheten som har ett egenvärde som mot forskningens kvalitet. 13 Detta beror bland annat på att männen är i majoritet bland professorerna, den yrkeskategori som får mest forskningsmedel. TCO föreslår därför att det införs en systematisk och återkommande uppföljning av resursfördelningen ur jämställdhetssynpunkt, samt att konkreta åtgärder vidtas för att komma tillrätta med jämställdhetsbrister. Regeringen behöver också höja ambitionerna när det gäller de rekryteringsmål för kvinnliga professorer som sätts i samråd med lärosätena. FÖRSLAG Genomför återkommande uppföljningar av resursfördelningen ur jämställdhetssynpunkt Strama upp rekryteringsmålen för kvinnliga professorer och överväg att koppla måluppfyllelsen till forskningsanslagen Omfördela forskningsrådsmedel till fria projektbidrag, i enlighet med Vetenskapsrådets rekommendation Effekter av professorbefordran och professorskallande bör undersökas Jämställdhetssatsningar bör integreras i lärosätenas reguljära verksamheten, i likhet med övrig offentlig sektor, så kallad mainstreaming Forskningsområdena arbetsorganisation och utbildningsvetenskap bör stärkas Innovationsfrämjande insatser TCO ser positivt på att den kommande propositionen integrerar forskning och innovation. 14 Och precis som är fallet med EU:s ramprogram Horisont 2020, bör den kommande propositionen medföra ökade resurser till forskning och innovation och huvudsakligen inriktas på samhällsutmaningar eller bredare teman, snarare än på detaljerat angivna forskningsområden. De Strategiska innovationsområdena (SIO) har bidragit till att öka samverkan och nyttiggörandet av forskning. Innovation sker sällan inom en avgränsad disciplin, och därför bör SIO:s tvärsektoriella perspektiv stärkas. Detta kan ske genom utlysningar av SIO-program där samverkan och samhällsbehov är utgångspunkt, såsom nämndes i föregående stycke. Samtidigt bör redan etablerade program utvecklas för att kunna omfatta fler samverkansparters och Vinnova kan i dessa satsningar verka för att få fram nya tvärsektoriella samarbeten. 12 Nationella sekretariatet för genusforskning (2010) och Statskontoret (2014) 13 SOU 2011:1 och DJ 2010:4 14 TCO (2012) Y11-0110. TCO förordar också en separat innovationsproposition med ett tydligt fokus på näringspolitiken och som även som tar ett bredare grepp om de övriga politikområden som behöver samordnas för att stärka Sveriges innovationsförmåga.

13(17) För att forskningsresultat ska kunna bidra till innovation krävs samverkan och mötesplatser mellan forskare, entreprenörer och företag. Idag finns det många organisationer som på olika sätt stöttar samverkan. Tydligare uppdrag till de inblandande organisationerna skulle underlätta arbetet för alla inblandade forskare, entreprenörer och företag. Regeringen bör se över hur stödsystemet kan effektiviseras. Det nationella och regionala stödet bör samordnas och stärkas i tidiga skeden, i syfte att underlätta för företag att hitta rätt och göra systemet mer effektivt. Tjänsteinnovationer och sociala innovationer Innovationspolitiken har länge prioriterat tekniska och medicinska innovationer, med starkt fokus på produkter och industrin, vilket varit och alltjämt är viktiga komponenter i Sveriges ekonomi. Men tjänstesektorn växer och integreras dessutom alltmer med industrin, och därför behövs ett större fokus på tjänsteinnovationer och så kallade sociala innovationer. Exempelvis innovationsforskning inom vårdvetenskap, där resultaten starkt bidrar till att höja individens livskvalitet. De har ett allt större egenvärde och är dessutom viktiga för att tekniska och medicinska innovationer ska bli framgångsrika. Detta måste beaktas i resurstilldelningen. Eftersom de kunskapsintensiva tjänsterna blir allt viktigare för industrin och sysselsättningen, bör tjänsteforskning ha en tydlig plats i en modern forskningsoch innovationspolitik. Detsamma gäller sociala innovationer, som TCO menar har en kraftigt underskattad potential i utvecklingen av den offentligt finansierade välfärden. Det är alltså viktigt att påpeka att ett ökat fokus på tjänsteinnovation inte bara kan omfatta den privata tjänstesektorn. Även inom offentlig sektor kan tjänsteinnovationer bidra till ökad effektivitet, bättre jobb och att personalens kompetens och kunnande tas tillvara och utvecklas. Industriforskningsinstitut En viktig del av forsknings- och innovationspolitiken, är den forskning som bedrivs inom industriforskningsinstituten. Instituten verkar i gränslandet mellan universitetens och högskolornas forskning och näringslivets utveckling och har därmed en viktig funktion i att möta näringslivets behov av innovation och spetskompetens, men också för att öka forskningsverksamheten i svensk industri. Utvecklingen av instituten måste kunna svara mot de industriella behoven som kan se olika ut inom olika branscher samt mellan stora och små företag. Forskningsinstituten har erhållit stärkt basfinansiering för att fortsätta att utveckla sitt uppdrag och det finns skäl till att tydligare utveckla forskningsinstitutens roll i innovationssystemet. För detta behövs tydligare uppdrag och ökad basfinansiering. Dessutom mellan industriforskningsinstituten bidrar samverkan till en mobilitet mellan lärosäten, institut och näringsliv. Det finns utrymme för att utveckla samverkan mellan lärosäten, institut och näringsliv, exempelvis i lärosätenas processer för att implementera forskningsresultat. Här finns goda exempel på

14(17) samverkan där lärosätena utvecklar sin forskningsmässiga excellens medan instituten ansvarar för kommersialiseringsprocessen. För stora delar av det svenska näringslivet, inte minst för små och medelstora företag, kan instituten spela en viktig roll som forsknings- och utvecklingsresurs. Industriforskningsinstituten kan också spela en viktig roll för att öka EU-medlen till forskningsprojekt i Sverige. Lärosätenas roll i innovationskedjan Men innovation är inte bara näringslivets och den offentliga sektorns ansvar. I den kommande forskningspropositionen bör lärosätena ges ett större ansvar för innovationsprocessen, särskilt i ett tidigt skede där styrelserna har en viktig strategisk roll. Det är viktigt att framhålla att detta givetvis förutsätter tydliga riktlinjer, incitament och resurser från statsmakterna, men också ett ansvar för lärosätena att återrapportera och tillgängliggöra sina forskningsresultat och innovationer till staten och allmänheten. Vidare behövs mer arbetslivsanknytning i grundutbildningen, för att göra studenternas utbildning mer användbar. Välutbildade studenter är en av de viktigaste förutsättningarna för såväl framgångsrik forskning som innovation och för en effektiv implementering av forskningsresultat i näringsliv och offentlig sektor. Därför bör också lärosätena sörja för att inte bara forskare, utan även studenter, får medverka till att nyttiggöra kunskap. Företag och organisationer kan ha stor nytta av forskare, doktorander och studenter när det gäller att förnya och utveckla sin verksamhet. I det här sammanhanget har förstås arbetsgivarna ett stort ansvar och en viktig roll, eftersom lärosäten, forskare och studenter inte själva äger frågan och en meningsfull samverkan inte går att få till stånd om det inte finns intresse eller praktiska möjligheter på arbetsgivarsidan. Innovationsupphandling Offentlig upphandling är ett bra sätt för att med innovation och nytänkande utveckla offentlig verksamhet, samtidigt som referenskunder skapas för leverantörerna. Men detta verktyg används allt för lite men kunskapsbrist, rädsla för överprövning m.m. är hinder på vägen. Kraftfulla resurser bör avsättas för att stimulera myndigheters, kommuner och landstings arbete med nytänkande och innovation i offentlig upphandling för att lösa viktiga samhällsproblem. Förutom en nationell strategi för offentlig upphandling bör regeringen ta fram en handlingsplan för innovationsupphandling i dialog med nyckelaktörer. Offentlig upphandling bör uppmuntras att röra sig mer mot funktionsupphandling utifrån definierade behov hos medborgarna. Mer fokus på kvalitet och mindre på lägsta pris bidrar också till innovation. Test- och demoanläggningar Tillgång till och användning av infrastruktur för test, verifiering och demonstration är viktigt för innovationsförmågan i Sverige och kommer att ha stor betydelse för utvecklingen såväl regionalt som nationellt.

15(17) Forskningsinfrastruktur kan vara centrala eller distribuerade forskningsanläggningar, databaser eller storskaliga beräkningsresurser. Exempel på forskningsinfrastruktur i Sverige är våra kvalitetsregister inom vården och den europeiska spallationskällan ESS och MAX IV-laboratoriet. Forskningsinstituten har också ett stort antal test- och demonstrationsanläggningar, ca 100 st, som representerar ett stort värde och utgör nära hälften av institutens omsättning. De utgör en viktig resurs för att möjliggöra att innovationer kan utvecklas snabbare och effektivare och nå ut på en marknad. Det är angeläget att dessa anläggningar görs tillgängliga för näringslivet. Även lärosätena har forskningsinfrastruktur som har en stor potential att utgöra en resurs för näringslivet. Instituten har ofta bättre nätverk och en bättre supportstruktur än lärosätena och skulle kunna samverka med lärosätena för att tillgängliggöra dessa resurser. Vinnova har i en inventering av test- och demoanläggningar vid forskningsinstituten påvisat att anläggningarna ofta är ganska gamla och i behov av uppgradering. En slutsats är därför att en mer strukturerad process behövs för att utveckla anläggningarna så att de blir internationellt konkurrenskraftiga. Forskningsinstituten är en lämplig aktör som bör ges ett tydligare uppdrag att ansvara för en sådan process. FÖRSLAG Rikta forskningsresurser till program som inriktas på samhällsutmaningar eller bredare teman, snarare än på detaljerat angivna forskningsområden Satsa på nya Strategiska innovationsområden och utveckla de befintliga. I detta sammanhang bör tjänsteforskning, vård och sociala innovationer ges en mer framskjuten position än idag. Öka stödet till samverkan mellan forskning, samhälle och näringsliv Öka basfinansieringen till industriforskningsinstituten och utveckla deras roll i innovationssystemet Ge lärosätena ett större ansvar för den inledande delen av innovationskedjan Öka studenters och forskares medverkan i innovationsprocessen Resurser bör avsättas för att stimulera myndigheters, kommuners och landstings arbete med nytänkande och innovation i offentlig upphandling för att lösa viktiga samhällsproblem. Regeringen bör ta fram en handlingsplan för innovationsupphandling i dialog med nyckelaktörer Resurser bör avsättas till forsknings- och innovationsinfrastruktur som kan bidra till näringslivets och offentlig sektors utveckling, dels genom förutsättningar för samverkan och dels genom utnyttjande av infrastrukturen Den forsknings- och innovationsinfrastruktur som finns vid lärosätena bör göras tillgänglig också för företag

16(17) Referenslista Anders Flodström (2012) Prestationsbaserad resurstilldelning för universitet och högskolor, U2011/7356/UH Bergenkommunikén (2005) http://www.regeringen.se/sb/d/9267/a/44944 Budapest-Wiendeklarationen (2010) http://www.sweden.gov.se/sb/d/9267/a/142953 Eldén, Sara och Jonsson, Anna (red) (2014) Efter festen: om konsten att utvecklas från doktor till docent: eller en överlevnadsguide för den postdoktorala tillvaron, Studentlitteratur Entreprenörskapsforum (2011) Ett innovationspolitiskt ramverk Ett steg vidare Fackförbundet ST (2012) ST om forskningspolitik Hecksher, Sten (2015) Ökad handlingsfrihet för statliga lärosäten Högskoleverket (2011) Universitet och högskolor Årsrapport 2011, 2011:8 R Industrirådet (2011) Forskning och Innovation Samverkan för jobb och tillväxt Industrirådet (2015) Industrirådets inspel till forskningspropositionen IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, 2012) Agenda för forskning Lärarförbundet (2012) En skola som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet vad krävs? Mälardalens högskola (2011) Vitbok i färg Tio inlägg om svensk forskningspolitik Nationella sekretariatet för genusforskning (2010) Hans excellens: om miljardsatsningarna på starka forskningsmiljöer, DJ 2010:4 OECD (2005) Oslo Manual: Guidelines for Collecting and Interpreting Innovation Data, 3rd Ed. OECD (2010) Ministerial report on the OECD Innovation Strategy - Innovation to strengthen growth and address global and social challenges Riksrevisionen (2012) Att styra självständiga lärosäten, RiR 2012:4 Saco (2012) Den hållbara forskningspolitiken SCB (2010) Forskning och utveckling inom universitets- och högskolesektorn 2009, Statistiska meddelanden UF13SM1001 SCB (2011) Doktorander och examina på forskarnivå 2010, Statistiska meddelanden UF21SM1101 SCB (2012) Innovationsverksamhet i svenska företag 2008-2010 SOU 2011:1 Svart på vitt om jämställdheten i akademin SOU 2015:70 Högre utbildning under tjugo år Statskontoret (2014) Forskningsanslagen ur ett jämställdhetsperspektiv

17(17) SUHF (2011) Inspel från Sveriges universitets- och högskoleförbund till 2012 års forsknings- och innovationspolitiska proposition TCO (2008) Forskningspolitiskt program TCO (2012) EU-kommissionens förslag till ramprogram för forskning och innovation 2014-2020, Y11-0110 TCO (2012) Prestationsbaserad resurstilldelning för universitet och högskolor, Y11-0115 TCO, Fackförbundet ST och SFS (2012) Hur mår doktoranden en rapport om forskarstuderandes psykosociala arbetsmiljö Tillväxtanalys (2011) The Performance and Challenges of the Swedish National Innovation system, 2011:04 Unionen (2012) Unionens synpunkter inför forsknings- och innovationspropositionen UNU-MERIT (Maastricht Economic and Social Research Institute on Innovation and Technology, 2012) Innovation Union Scoreboard 2011 Eva Nordmark Ordförande German Bender Utredare