Eurons första år. Stefan Fölster och Johnny Munkhammar Februari 2003

Eurons första år Stefan Fölster och Johnny Munkhammar Februari 2003

1 INNEHÅLL 1. Framgångsrik övergång till euron...2 2. Smyghöjningen av priser bidde en tumme...2 3. Bättre svensk stabiliseringspolitik tack vare euroanpassning.. 4 4. Högre tillväxt med euron...7 5. Euromedlemskap lyfter sveriges välstånd...9 6. Förnuftet talar för euron...10

2 1. Framgångsrik övergång till euron Den 1 januari 2002 fullbordades övergången till den EU:s ekonomiska och monetära union i och med att sedlar och mynt i nationella valutor byttes ut mot eurosedlar och euromynt. Alla avtal och andra rättsliga instrument som reglerades i nationell valuta blev automatiskt giltiga som om de reglerats i euro till omräkningskursen. Många förutspådde en problemfylld övergång. Visst var det en synnerligen ambitiös målsättning att införa gemensamma sedlar och mynt i ett område som består av tolv olika länder med över 300 miljoner invånare. Euron bestod kraftprovet. Det har nu förflutit ett år sedan införandet av sedlar och mynt och fyra år sedan euron infördes elektroniskt. Euron har blivit accepterad som en självklar del av medborgarnas vardag i euroområdet. Europeiska Kommissionen genomför regelbundet enkätundersökningar med ett representativt urval medborgare i euroområdets medlemsländer. I senast publicerade Eurobarometer, som genomfördes i november 2002, 1 upplever hela 93 procent av de intervjuade att det är lätt och smidigt att handla med eurosedlar. En solid majoritet, 69 procent, tycker att det är lätt att handla med euromynt. En majoritet på 51 procent ser inte längre några problem alls med euron. En nästan lika stor majoritet av intervjuade konsumenter, 50,6 procent, betraktar sig nu som så vana vid euron att dom inte tycker att det längre behövs att affärer, varuhus och liknande även märker priser i gammal nationell valuta. Utanför euroområdet blir euron allt viktigare. 53 procent av de intervjuade uppger att det numera är självklart att det är euron man tar med sig som resevaluta världen över, mot bara 16 procent för den amerikanska dollarn. I några av Europas politiskt oroliga delar, som Montenegro och Kosovo, fungerar euron i praktiken som nationell valuta. 2. Smyghöjningen av priser bidde en tumme Bland fackekonomer råder delade meningar om euron. Men både positivt inställda och ekonomer som är avvaktande är överens på en punkt: Euron ger viktiga mikroekonomiska fördelar. Det blir lättare att jämföra priser på olika varor och tjänster. Samtliga medborgare inom euroområdet får samma räkneenhet. För konsumenter innebär detta att dom lättare kan räkna ut kostnader för vad olika producenter erbjuder. När tolv länder med varsin valuta integreras till valutaunion får dessutom konsumenterna automatiskt fler alternativ i samma valuta att välja mellan. För producenter betyder det att priset blir viktigare som konkurrensmedel. Euron skärper konkurrenstrycket, vilket pressar priserna. Ökad konkurrens och prispress är både bra för konsumenterna och långsiktigt bra för näringslivet, eftersom det stimulerar förnyelse och intensivare konkurrenstryck för företag. Redan den EU-integration som föregick euron har härvidlag betytt mycket. I EUkommissionens summering av effekterna av den inre marknadens tio första år (1993-2003) framhålls att prisskillnaderna mellan länderna minskat, men att det fortfarande återstår mycket att göra. 2 Under tioårsperioden minskade de genomsnittliga prisskillnaderna från 21,4 till 14,4 procent. 1 Commission of The European Communities, COM (2002) 747, 19 December 2002. Eurobarometer baseras på intervjuer med ett representativt urval av 1,200 personer. 2 Se rapporten Sverige och EU bokslut för perioden 1995-2002. Vad har EU-medlemskapet betytt?, 2003

3 Många fruktade att företag skulle utnyttja övergången till euron för att smyghöja priser. Sådant har förekommit här och där, inom exempelvis detaljhandel. Men färska beräkningar visar att det rört sig om engångseffekter som blivit små. När eurosedlar respektive mynt introducerades i januari 2002 gick den årliga genomsnittliga inflationstakten för euroområdet upp, från 2,0 procent i december 2001 till 2,7 procent i januari 2002. Därefter har euroområdets genomsnittliga inflationstakt ånyo sjunkit. I juni 2002 uppmättes områdets lägsta inflationstakt på 2,5 år, 1,8 procent. I december 2002 var den 2,3 procent. Det är något högre än det ambitiösa inflationsmål på 0-2 procent per år som den Europeiska Centralbanken, ECB, satt upp men är historiskt sett mycket lågt. En jämförelse mellan prisutvecklingen bland euroområdets medlemsländer, och länder som är medlemmar i EU men inte har euron, förmedlar intressant kunskap. DIAGRAM 1. PRISUTVECKLING FÖR EU:S MEDLEMSLÄNDER 2001-2002 106 105 KK 104 Euro DK S 103 102 101 100 Jan-01 Apr-01 Jul-01 Oct-01 Jan-02 Apr-02 Jul-02 Oct-02 Källa: Commission of the European Communities, COM (2002) 747, 19 December 2002, sid. 17 Kommentarer: Diagrammet visar genomsnittlig (vägt) konsumentprisutveckling i euroområdet på månadsbasis mellan januari 2001 och oktober 2002, med januari 2001 som basenhet (100). Eurosedlar och Euromynt infördes den 1 januari 2002. Förutom euroområdet, Danmark (DK) och Sverige (S) finns en kurva för Storbritannien, som är den understa. Diagram 1 visar att euroområdet i genomsnitt haft lägre prisökningstakt än Danmark och Sverige men högre än Storbritannien. Den kanske mest intressanta informationen är att utvecklingsmönstren är så lika. Hade påståendet att företag utnyttjat övergången till euron för att på bred front smyghöja priserna varit sant, skulle euroområdet efter eurons införande ha haft ett permanent annorlunda utvecklingsmönster än dom EU-medlemmar som står utanför euron. Det skutt uppåt i Euroområdet som man sett mellan december 2001 och januari 2002 borde ha förblivit bestående och ha givit euroområdet en signifikant högre prisutveckling. Nu blev det inte så. De prishöjningar som gjordes var totalt sett så få och små att det hela bara gav ett tillfälligt utslag under en enda månad. Sedan har allt återgått till det normala. Alltså kan det inte ha varit så att det i euroområdet fanns en stor mängd företag som smyghöjde sina priser. De prishöjningar som ägde rum till följd av övergången till euro skedde bl.a. inom sektorer som detaljhandel, hotell och restaurang. Det är verksamheter som folk dagligen kommer i kontakt med och som av naturliga skäl inte är utsatta för internationell konkurrens i särskilt hög grad. Måhända har sådana dagliga intryck fått många att dra slutsatsen att den sortens prishöjningar

4 skett i stor skala och på bred front. Färska beräkningar publicerade av Eurostat (se tidigare refererade Eurobarometer) uppskattar att de prishöjningar som kan härledas till övergången till euro har rört sig om engångseffekter i storleksordningen 0-0,2 procentenheter. 3. Bättre svensk stabiliseringspolitik tack vare euroanpassning Fram till 1990-talet plågades stora delar av den industrialiserade världen av tvåsiffriga tal för budgetunderskott och arbetslöshet, låg tillväxt samt galopperande skuldkvoter, som i vissa länder översteg 100 procent. I slutet av 1980-talet tvingades de flesta genomföra omfattande saneringsprogram. En lärdom blev att framtida stabiliseringspolitik ska grundas på fasta normer. Penningpolitikens övergripande mål skall vara prisstabilitet medan finanspolitiken skall eftersträva sunda offentliga finanser i balans. Frågan om det ur stabiliseringspolitisk synpunkt vore bättre för Sverige att säga ja eller nej till euron har blivit en central fråga i debatten. De som uppmanar svenska folket att rösta nej menar dels att Sverige har klarat sig bra de senaste tio åren tack vare rörlig växelkurs, dels att en oberoende svensk riksbank är bästa garant för låg stabil inflation. Påståendet att Sverige långsiktigt klarat sig bra stämmer inte riktigt. Sett i ett tioårsperspektiv har Sveriges genomsnittliga ekonomiska tillväxt varit strax under EU-ländernas genomsnitt och ungefär samma som euroländernas. Till del är det följder av den kraftiga deprecieringen av kronan i början av 1990-talet, som gav exportindustrin draghjälp, samt IT-bubblan i slutet av 90-talet. Utan dessa hade genomsnittet varit lägre. I det långsiktiga perspektivet går Sverige inte alls något vidare utan föll från plats fyra på listan över världens rikaste länder 1970 till plats 15 år 1995 och, som tidigare visats, plats 17 år 2001. Dessutom glöms ofta i svensk debatt att Sverige fått verklig ordning på inflation och offentliga finanser tack vare att vi börjat följa eurons konvergenskrav. Kraven har följts för att vi haft för avsikt att säga ja till euron. 1997 antog Europeiska Rådet (på högsta nivå medlemmarnas statsoch regeringschefer, samt EU-kommissionens ordförande) den så kallade Stabilitets- och tillväxtpakten. Den säger bl.a. att underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande, annat än undantagsvis och övergående, inte får vara större än motsvarande 3 procent av BNP. De länder som bryter mot denna pakt, till exempel genom för stora budgetunderskott, får en varning av Ekofin, vilket består av de olika ländernas finansministrar. Om inte denna varning tas i beaktande av den nationella regeringen kan inleds en bötesprocedur. Såväl Tyskland som Frankrike har i januari 2003 fått en varning av Ekofin. I Sverige har kvantitativa medelfristiga mål för de offentliga finanserna tillämpats sedan 1993. Men först mot slutet av 1990-talet fastställdes ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. 1997, alltså samma år som Europeiska Rådet antog Stabilitets- och tillväxtpakten, började Sverige tillämpa s.k. utgiftstak. För euroområdets medlemsländer har Stabilitets- och tillväxtpakten bidragit till en nästan halvering av de strukturella budgetunderskotten.

5 DIAGRAM 2. STRUKTURELLA BUDGETUNDERSKOTT I EUROOMRÅDET Strukturellt budgetunderskott 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 1995-1998 1999-2002* Källa: OECD Economic Outlook: December No. 72 Volume 2002. Siffran för år 2002 är OECD: s prognos. Kommentarer: Det är relevant att jämföra utvecklingen före respektive efter 1999. Det var den första januari 1999 som den s.k. tredje etappen av EMU inleddes. Den innebar att samtliga EUmedlemmar utom Danmark, Grekland, Storbritannien och Sverige ersatte sina nationella valutor med euron till omräkningskurser som fastställts i december 1998. Grekland införde euro den 1 januari 2001. Det sista steget till fullbordandet av valutaunionen togs som redan nämnts den 1 januari 2002 i och med att sedlar och mynt i nationella valutor byttes ut mot eurosedlar och euromynt. Efter 1999 har underskotten som synes halverats. Förbättrade offentliga finanser har berett marken för lägre räntor. DIAGRAM 3. UTVECKLING AV LÅNG RÄNTA I EUROOMRÅDET Den långa räntan (10 år) 7 6 5 4 3 2 1 0 1994-1998 1999-2001 Källa: IMF På penningpolitikens område är det talande hur trycket att Sverige skall följa konvergenskraven banat vägen för en oberoende riksbank och ett inflationsmål med långsiktig trovärdighet.

6 Dom som argumenterar för nej till euron med motiveringen att vi behöver en självständig svensk riksbank glömmer två viktiga saker som måste hållas i minnet: För det första har den Europeiska Centralbanken, ECB, ett hårdare inflationsmål för euroområdet som helhet än Sveriges riksbank har för Sverige. Sveriges riksbank har ett mål att inflationen skall öka i en takt av 2 procent per år. ECB: s mål att inflationen skall ligga inom intervallet 0 till 2 procent. För det andra tog det mycket lång tid innan den svenska riksbanken fick sitt politiska oberoende. Idag hyllas den självständiga riksbanken från alla håll. Så har det inte alltid varit. Kronan flöt efter valutastormen 1992 men regeringen stod inte bakom riksbankens politik för låg inflation. Banken tvingades därför 1994 slå till med höjda räntor. 1995 började situationen se ljusare ut. Regeringen började det mödosamma arbetet att ta itu med underskotten i statens finanser. 1996 kunde riksbanken i små steg börja lätta på räntan igen. Först 1999 fick riksbanken en lagstadgad självständighet. Diagram 4 illustrerar förloppet. DIAGRAM 4. RÄNTESKILLNAD SVERIGE TYSKLAND (10-åriga statsobligationer) 5,0 4,5 Källa: Klas Eklund, chefekonom SEB. 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 Källa: 0,0 Klas Eklund, chefekonom SEB -0,5 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 Kommentarer: Röda linjen visar ränteskillnaden mellan Sverige och Tyskland. Vid det första swe14130-deu14130 [cma 5] gröna strecket 0 får Sverige en flytande krona. Vid det tredje gröna strecket inleder den svenska Källa: Klas Eklund, chefekonom SEB Kommentarer: Röda linjen visar ränteskillnaden mellan Sverige och Tyskland. Vid det första gröna strecket får Sverige en flytande krona. Vid det andra strecket formuleras riksbankens mål om låg inflation utan att ränteskillnaden gentemot Tyskland sänks. Vid det tredje gröna strecket inleder den svenska räntan sin successiva nedgång då börjar Sverige följa konvergenskraven. Sverige har således haft en mycket kort period med självständig riksbank och ett trovärdigt inflationsmål. Vid ett nej till euron blir eurofrågan inte längre aktuell, för överblickbar framtid. Då är risken att det inte längre kommer att finnas samma tryck på Sverige att bedriva ansvarsfull stabiliseringspolitik.

7 4. Högre tillväxt med euron DIAGRAM 5. NÄRINGSLIVETS INVESTERINGAR FÖRE OCH EFTER 1999 Näringslivets investeringsandel av BNP (procent) 20 15 10 5 0 1995-1998 1999-2002* Källa: OECD. Högra stapeln avser åren 1999-2001. Kommentarer: De lägre räntorna som följt på förbättrade offentliga finanser och låg inflation har gjort att det blivit billigare för företag inom euroområdet att öka sina investeringar. Fler investeringar har i sin tur banat väg för snabbare ekonomisk tillväxt. DIAGRAM 6. BNP-TILLVÄXT I EUROOMRÅDET FÖRE OCH EFTER 1999 BNP-tillväxt 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 Euroländerna 0,5 0,0 Genomsnitt 95-98 Genomsnitt 99-2002 Källa: Eurostat. Siffrorna för år 2002 avser säsongsrensade siffror t o om andra kvartalet 2002. Kommentarer: Diagram 6 visar att den ekonomiska tillväxten blivit snabbare efter EMU:s respektive eurons införande. Detta trots att världsekonomin just nu genomgår en lågkonjunktur. När nu eurosedlar och euromynt införts och fått bred acceptans kommer euroområdet att i framtiden än mer kunna dra nytta av fördelarna av en gemensam valuta. Därför är det realistiskt att räkna med att eurons tillväxtfrämjande bidrag blir än högre i framtiden. En stor del av eurons tid har präglats av djup lågkonjunktur, ändå är tillväxtens genomsnitt högre nu än före.

8 DIAGRAM 7. SVERIGES UTVECKLING JÄMFÖRT MED EUROLAND index Bruttonationalprodukt, Sverige index 1970=100 220 210 200 Euroområdets BNP 190 180 170 BNP mätt i SEK 160 150 140 BNP mätt i euro 130 120 110 100 70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 220 210 200 190 180 170 160 index 150 140 130 120 110 100 Kommentarer: Som vi tidigare påpekat hävdas från olika håll att den svenska tillväxten har utvecklats relativt väl det senaste decenniet jämfört med våra konkurrentländer. Som framgår av diagram 7 stämmer detta inte. Idag pratar vi om tre perioder med fallande BNP i modern svensk ekonomisk historia, nämligen 1977, 1981, samt 1991-1993. Låt oss nu gå ett steg längre och illustrera hur Sveriges långsiktiga utveckling ter sig om vi räknar om det svenska utvecklingsmönstret till euro. Sådana beräkningar ter sig motiverat att genomföra eftersom euron är den räkneenhet som kommer att gälla om Sverige säger ja till euron. Dessutom är det i euro som man nu räknar bland euroområdets medlemmar. Med euro som beräkningsgrund kan vi få ett jämförbart och rättvisande mått på Sveriges utveckling jämfört med övriga euroområdet. Diagram 7 visar att i framtiden kommer vi att prata om sammanlagt 6 perioder, eller hela 12 år, med minskande produktion, nämligen 1973-74, 1977-1979, 1982-1983, 1986, 1990, 1992-1993, samt 2001. 3 I framtiden kommer vi dessutom att kunna påpeka att den svenska tillväxten enbart var 0,1 procent i årligt genomsnitt 1990-2001. Faktum är att mätt i euro och justerat för inflation hade vi i Sverige en högre bruttonationalprodukt 1989 än 2001. Vi har med andra ord ännu inte återhämtat oss helt och hållet efter krisen i början av 1990-talet. Detta beror till viss del på den svenska recessionen 2001, mätt på kontinentalt vis, då svensk BNP föll med 7,9 procent. Detta illustrerar betydelsen av och problemet för Sveriges välstånd med en ständigt svagare krona. Det faktum att kronan har halverats i värde sedan 1970 gör oss alla i Sverige fattigare, vi får mindre för våra pengar. När vi är ute och reser är det dyrt och importerade produkter blir dyra. En och annan som exporterar till de länder som successivt blir allt rikare jämfört med Sverige känner kanske att det är ett bekvämt sätt att få bra betalt och kunna betala låga löner i Sverige. Men om målet är ett rikare Sverige med avancerat näringsliv är detta en dålig väg. Med tillväxten mätt i euro framgår detta problem tydligt. Om även Sverige skulle ha euro blir inte längre denna eftersläpning möjlig. Då krävs istället en ökad förnyelse av såväl politik som näringsliv och ekonomiska strukturer för att öka istället för minska välståndet. 3 Detta på grund av den svenska kronans depreciering gentemot euron. För åren före 1999 används i regel en, medelst ecu-kursen, efterskapad tidsserie.

9 5. Euromedlemskap lyfter Sveriges välstånd Ekonomisk integration, som innebär att varor, tjänster, arbetskraft och kapital rör sig lättare över nationsgränser, brukar gynna samtliga som berörs. Högre konkurrenskraft stärker vars och ens utvecklingskraft genom att varje område koncentrerar sig på produktion av varor och tjänster där området har komparativa fördelar. Men empirisk forskning visar också 4 att länder eller regioner som har relativt lägre utvecklingsnivå får extra stark draghjälp när dom integreras med mer utvecklade områden. Ett euromedlemskap skulle vara ett viktigt medel för att ge Sverige draghjälp. TABELL 1. KÖPKRAFTSKORRIGERAD BNP PER CAPITA ÅR 2001 Luxemburg USA Irland Schweiz Island Norge Danmark Kanada Nederländerna Österrike Belgien Tyskland Australien Japan Finland Italien Sverige Frankrike Storbritannien Spanien Portugal Grekland Källa: Main Economic Indicators, OECD November 2002. Kommentarer: BNP per capita brukar vara en bra indikator på ett lands ekonomiska välstånd. Rangordningen i tabell 1 visar köpkraftskorrigerad BNP per capita, uttryckt i löpande priser US Dollar. Tabell 1 inkluderar samtliga euroområdets medlemsländer samt länder som hamnat högre i rangordningen. Bland de tre rikaste är två euroländer. Bland de tio rikaste är 4, dvs. nästan hälften, medlemmar i euroområdet. Säger svenska folket ja till euron den 14 september 2003 kommer Sverige att anslutas till en monetär union där 2/3 av medlemsländerna har högre rangordning i välståndsligan. 4 Se exempelvis rapporten Eurons påverkan på priserna, arbetsrapport från Sveriges Industriförbund, mars 2000.

10 6. Förnuftet talar för euron Frågan om ja eller nej till euron är svår. Det finns nog ingen seriös debattör som hävdar att alla tänkbara argument talar för att också Sverige skall införa euron. Denna skrift har visat hur viktig europaintegrationen och följsamhet mot eurons konvergenskrav har varit för att leda in Sveriges och euroområdets ekonomi på bättre spår. Vi har fått låg stabil inflation och sunda offentliga finanser. Den ekonomiska tillväxten har blivit snabbare. Den korta tid euron funnits har varit framgångsrik. Det finns anledning att anta att den positiva effekten kommer att förstärkas alltmer med tiden. Argumenten för att införa euron är många och starka. EU finns och kommer alltid att påverka Sverige. Därmed är det naturligt att vara fullvärdig medlem. Vi gick med i EU 1995 men har sedan stått utanför den gemensamma valutan, som används av 300 miljoner människor och tillhör de bästa delarna av EU. Öppenhet, handel och deltagande i internationellt samarbete har bidragit till svenska framgångar genom åren. Euron är ett naturligt steg i linje med denna tradition. Allt fler länder i Europa kommer att införa euron, vilket ökar vinsterna med fullvärdigt medlemskap och priset för utanförskap. Sveriges handel, tillväxt och välstånd kommer att öka med euron. Sådana faktorer betyder inte allt. Men all erfarenhet visar att tillväxt och välstånd är avgörande för att skapa ett gott samhälle. Valet är, sett i detta perspektiv, något lättare att göra.