Linköpings Universitet Avd för Socialantropologi Socialantropologi A HT 2003 Jerry Simonsson Toner från skapelsen Didjeridons betydelse för aboriginer i då- och nutid 1
1. Förord Denna första uppsats i kursen Socialantropologi A har jag valt att skriva om ett av världens äldsta folkslag, med fokusering på deras förhållande till det som för många är synonymt med dem, yidaki eller som den idag mer är känd som, didjeridun. Jag har valt detta ämne för dess relevans inom antropologin, ett av världens äldsta folkslag och vad många menar det äldsta instrumentet. Som en stor vän av Australien, ett stort intresse för musik och den betydelsen den har för olika grupper, så kändes ämnet självklart. Jag vill passa på att tacka alla som har hjälpt mig på vägen. Susanne, Dixie, Nelly, mamma och pappa. 2
2. Inledning In my grandmother s country, when folks heard the sugarbag, little native bees, humming inside a log, they thought it was someone playing the didjeridu. But it was the sugarbag busily working making honey inside the tree. So the sugarbag led people to the didjeridu. (Karl Neunenfeldt 1997:33) Denna uppsats kommer att sätta sitt fokus på ett av världens äldsta folkgrupper, aboriginerna i Australien. Men uppsatsen kommer inte att avhandla gruppen i sig, utan kommer att titta på den betydelse didjeridun har för dem. Detta gör jag genom att sätta världens äldsta instrument i centrum. Jag ska titta närmare på didjeriduns betydelse i då- och nutid. Genom litteratur och Internet som behandlar både aboriginer och didjeridun ska jag ta oss på en historisk resa genom myter, legender, Drömtiden och visa att det fanns en Australiensisk historia innan Kapten Cook landsteg utanför nuvarande Sydney. Litteraturen är en blandning av antropologiskt och mer generell, som David H. Turners Afterlife Before Genesis, Karl Neunenfeldts The Didjeridu: From Arnehem Land to Internet, samt M & L Hammarbergs Austarliens Aboriginer från urtid till nutid. Jag har även haft stor hjälp av Internet, där bland annat hemsidor som www.larswallin.nu samt www.ididj.com.au har försett mig med både fakta och inspirerande toner. Uppsatsens uppbyggnad är att jag börjar med kortare beskrivningar av aboriginerna och Drömtiden, för att sedan koppla detta till didjeridun. Vi ska sedan studera instrumentet närmare, hur det tillverkas, var det har funnits mer specifikt, men även olika speltekniker avhandlas. Avslutningsvis kommer vi att titta på vilken betydelse didjeridun har för aboriginer idag, och även deras syn på den spridning den har fått i väst. 2. Aboriginer Den australiska kontinenten har varit bebodd under väldigt lång tid, en del hävdar upp till 176 000 år, andra sträcker sig till minst 40 000 år. Under denna tid beboddes fastlandet och ön Tasmanien av den grupp som nu går under benämningen aboriginer, Australiens ursprungliga befolkning. Denna grupp bestod en gång av mellan 600-700 olika klaner, alla med ett eget 3
specifikt språk eller egen dialekt. (Anna Voigt1997: 11) Man tror att fastlandet, Tasmanien plus de öar som går under benämningen Torres Sund, ögruppen mellan Norra Queensland och Papua Nya Guinea, hade en befolkning på mellan 750 00 och 3 miljoner personer när den brittiska invasionen började 1788. Idag uppgår den denna grupp till cirka 400 000 människor. Idag är aboriginer det samlade, och av grupperna accepterade, namnet på Australiens ursprungsfolk. Det är även det namn jag kommer att använda fortsättningsvis. Trots den stora geografiska spridningen av de olika grupperna, har de en enhetlig plattform vad gäller deras närhet och kunskap om och till naturen. Man kan även säga att de har samma kultur och religion. Med tanke på hur stort landet är, är det inte så konstigt att traditionerna inte ser likadana ut över allt. Jorden är ursprunget till Andlighet, Godhet, Glädje, Ordning jorden är oumbärlig. Därför sjunger man, dansr, berättar, målar allt till jordens ära. Själva kärnan i aboriginernas tro är: Vi äger inte jorden jorden äger oss. (M & L Hammarberg 2000:16) Jorden, naturen, religionen och människorna hänger samman i det som vi nu ska ta upp, Drömtiden. 3. Drömtiden Alla kulturer har sina egna myter och religiösa berättelser om skapandet, om hur jorden kom till. Den tid när förfädernas andar formade, namngav, gav liv och språk till allt existerande i universum plantor, djur, grundämnena, himlakroppen, mänskliga och social organisationer detta är den fundamentala plattformen i aboriginernas kultur och religions utövande. Denna lag om allt, som har varit, är och förblir likadant, som då den gavs till de första aboriginerna. Samma lag var man än befann sig på kontinenten. Den aboriginska kulturen sammanväver och sammankopplar allt och alla med tid och rymd, allt är släkt. Detta släktskap känner aboriginerna genom att de har en gnista av deras förfäder inom sig. Denna gnista kommer fram, eller tänds i olika ceremonier och ritualer. Dessa ceremonier och ritualer kopplar utövaren samman med skapelse epoken, och det är denna period som är mer känd som Drömtiden eller drömmande. Det väsentliga med denna kontakt som man söker hos förfäders andar är att aboriginerna idag är en del av den tidigare skapelsen, och att allt som varit och allt 4
som kommer att ske. Detta är denna kunskap som de vårdar och lovsjunger i sina ceremonier och ritualer. Dagens gryning är samma som vid gryningen av universum. (Anna Voigt 1997:23) Trots att aboriginerna har en spridning över hela Australien, har de Drömtiden gemensamt. Drömtiden har inte samma innehåll och ritualer hos alla stammar och klaner, den har inte heller samma namn 1, men det finns gemensamma berättelser och skapelse gestalter. En av de återkommande och kanske viktigaste är myten är om skaparen och förstöraren, Regnbågsormen. Regnbågsorman framträder både under manlig som kvinnlig skepnad, vanligtvis kvinnlig, den låg och sov under markytan fram tills den ringlade upp och gav jorden det topografiska utseendet den har än idag. De ceremonier som man håller för att komma i kontakt med, och berätta historierna från Drömtiden kallas Corroborees. Det är i dessa ritualer som man använder didjeridun, och det är denna som vi nu ska berätta mer om. 4. Didjeridun Tre män campade en kall natt i vildmarken. En av männen bad att den andre skulle lägga på mer ved på elden för det var så kallt. Han vände sig om och tog en gren, han märkte att den knappt vägde något, då den var urholkad. När han var på väg att slänga in den i elden så upptäckte han att hela sidan var täckt av termiter. Han visste inte vad han skulle göra, han kunde inte slänga in grenen i elden för då skulle alla termiter brännas ihjäl. Samtidigt ropade hans vänner att han skulle skynda sig för det var så kallt. Försiktigt så skrapade han ner alla termiter i sin hand, han skakade sedan försiktigt ned dom i den ihåliga stammen. Han förde sedan ena änden av trädet till munnen och blåste ut termiterna i luften. Termiterna som flög ut i luften förvandlades och blev stjärnor på himlen i nattmörkret och samtidigt blev den första didjeridun skapad. (Lars Wallin 2004). Skapelsemyterna har sitt ursprung i Drömtiden och därför skulle man kunna anta att didjeridun har funnits hos aboriginerna under hela deras livscykel, men de enda 1 Drömtiden kommer från engelskans Dreamtime. Detta är på samma sätt som aboriginer, som är ett sammlingsnamn för många olika grupper med olika språk, Drömtiden är ett samlingsnamn på detta fenomen. 5
vetenskapliga bevisen för instrumentets ålder har man hittat på klippmålningar som visar mänskliga figurer spelande på didjieridus, dessa dateras till ca 2000 år gamla. Namnet didjeridu, som betyder urholkad trädstam, sägs ha myntats av Herbert Basedow som i början på 1900-talet var chief protector of Aborigines i Darwin. (Lars Wallin 2004) Didjeridun är ett instrument som för många är synonymt med Australiens aboriginer. De främsta särdragen hos instrumentet är först och främst deras läte, men även på det sätt man spelar på det. Tekniken man använder kallas cirkulationsandning, vilket innebär att man andas ut genom munnen samtidigt som man andas in genom näsan. Denna teknik gör att en duktig didjeridu spelare kan framföra sin musik så länga man önskar utan avbrott i tonerna. Somliga tror att instrumentet härstammar från ett kort ihåligt trädstycke som användes vid emu jakt, och då för att härma emuns läte, emu-lockare (emu-decoy). Emu-lockaren har observerats på flera olika platser i Australien och har då kallats yili-yili. Didjeridun, bullroarer samt yili-yili är alla instrument som används i ceremonier. För att få spela i dessa måste man genomgå en initieringsceremoni, där man lär sig hur man ska hantera instrumentet. Dessa ceremonier är vanligtvis bara för medlemmar i gruppen och är mycket hemliga. Emu-lockaren förekommer även i aboriginska legender, då den används av förtidsvarelser långt innan människan visste hur de skulle använda den Vad man vet är att didjeridun används i ceremonier i anslutning till döden. Didjeridun tillsammans med sång ska vägleda den döde och andarna på rätt väg. Först för att ledsaga dem till den andra sidan, sedan för att återhämta deras andar. Nu beger de sig ut på en resa genom deras hemland i skapelseandarnas fotspår. Didjeridun är inget soloinstrument utan används tillsammans med sång och rytmpinnar i ceremonierna. En traditionell ensemble bestod av en didjeriduspelare tillsammans med sångare, dansare och rytmhållare. Hos grupper som inte använder sig av didjeridun använde man bumeranger eller pinnar som rytmhålare. Totem bland aboriginer kommer från naturen, och spelaren står i nära kontakt med denna, han reproducerar ljud härifrån med sitt instrumet. Aboriginernas musik förenar det medvetna med de osynliga lagarna och energin i naturen, den används till att samla kunskapen som finns i naturen och i de osynliga drömmarna. 6
Sånger som framförs av aboriginer för icke initierade personer är egna kompositioner, och inte sånger som de har lärt sig från Drömtiden av äldre gruppmedlemmar. Vi har nu sett tittat på aboriginer, deras kultur och historia förknippat med användningen av didjeridun. Vi ska nu gå vidare och se var i Australien man har historisk koppling till didjeridun, men även gå in på olika speltekniker.. 5. Spridnig Trots aboriginernas spridning över hela den australiska kontinenten, med en gemensam kulturtradition med Drömtiden, så har bara de stammar och klaner som levde i de norra delarna av landet en historia där didjeridun ingår. Själva ursprunget har man spårat till den del av norra Australien som kallas Arnhem Land. Mer specifikt ska området runt Maningrida (nordcentrala Arnhem Land) vara den plats där man först använde instrumentet.(lars Wallin 2003) Arnhem Land är ett av de områden som är starkt förknippat med aboriginer. Andra områden där man har en historisk koppling enligt www.ididj.com.au till didjeridun är: Kimberly, nordvästra Nothern Territory, västra Arnhem Land, centrala Arnhem Land, nordöstra Arnhem Land, Groote Eyland, Roper River, Mornington Island samt södra Queensland.(Karta appendix 1) På sidan skriver man i utdrag om områdena: Kimberly Kimberly området i norra Western Australia, där stammarna från detta område har både ceremoniella och sociala kopplingar till Murinbata folket från nordvästra Nothern Territory. Didjeridun kom till området i slutet på 1800-talet från Nothern Territory. Didjeridun används mest i en icke religiös dans kallad Wangga. Tekniken är enkel med upprepande rytmer, och man använder sig inte av övertoner. Nordvästra Northern Territory I detta område ingår Darwin, Port Keats och Daly River området. Specifikt för detta område är att man använder bland annat både skruvpalm och gammal bambu för att tillverka didjeridun. Spelstilen härifrån är nära stilistiskt besläktad med den från västra Arnhem Land, på det sätt man använder sig av övertoner. 7
Centrala Arnhem Land De centrala delarna av Arnhem Land har en stor mix av både historia och kultur. Hos grannarna i väst och öst hitta man både språkligt samt kulturella skillnader. Här finns ett flertal grupper med olika kulturer och egna språk. Grupper med egen didjeridu teknik är bland annat Djinang, Djinba och Gupapuyngu. Man spelar med övertoner, med långsamma hängande toner. Men det råder stor variation mellan grupperna, där Gupapuyngu spelar med stor finess och Djinang/Djinba lägger grunden i sångerna med en gungande bas som avbröts med korta övertons kaskader. Nordöstra Arnhemland I öst finns en av de mer kända grupperna, Yolgu. De är även härifrån som det mesta kända namnet på didjeriduns inhemska namn kommer, yirdaki. Härifrån kommer de mer framträdande medlemmarna i bandet Yothu Yindi. Det är i denna del av landet som didjeriduns utveckling, både tekniskt och kompositions mässigt, är mest utvecklat. Övertons tekniken är långt utvecklat och många av de mest ansedda didjeridu spelarna kommer från detta område. Groote Ayaland Groote Ayland, en ö utanför nordöstra Arnhem Land med en egen kulturell och musikalisk ådra. Aboriginerna här kallar sig själva för Waindiljaugwa och de talar språket Anindiljaugwa. Det finns 12 olika grupper på Groote Ayland och den intilliggande Bickerton Island. Didleridun kallas för viraga. Den är vanligast tillverkad från ett eukalyptus träd kallad alabera (Stringy bark) men även en sorts hibiskus kallad mabunda (coastal Hibiscus) används. Speltekniken anses vara en av de mest utvecklade inom det aboriginska Australien. Användandet av övertoner är väl utvecklat, och man har en egen teknik där tungan används som ger spelandet en väldigt speciell karaktär. Kompositionerna är anmärkningsvärt komplexa och vitala. Mornington Island Mornington Island är en ö utanför Queensland i närheten av gränsen till Nothern Territory. Ön bebos av grupperna Lardil, Yangkal och Kajadilt. Didjeridun är inget ursprungligt instrument på denna ö, utan kom hit på 1930-talet efter att missions fartyget Morning Star hade gjort besök hos andra aboriginska områden, framför allt Yirrkala missionsstation i Arnhem Land. 8
På båten fanns flera medlemmar från grupperna på Mornington Island och de var de som tog med sig didjeridun till ön. Grupperna började använda sig av instrumentet i sina ceremonier. Instrumenten som man började tillverka på ön fick en enkel utformning utan några finesser, även tekniken och användandet anses var an den enklare naturen. Man tillverkar intrumenten från träd som eukalyptus samt Kurruburu, ett träd i akacia familjen. Speltekniken här är av det enklare slaget, men man använder trots detta av övertoner. Norra Queensland Didjeriduer från detta område är väldigt sällsynta, endast ett exemplar av en didjeridu från 1800-talet är idag känt. Instrumentet ska ha kommit till området i början på 1800-talet, och blev känt under namnet yiki-yiki. Instrumenten var längre än de som man hittat i andra delar av Australien. Idag finns en viss tillverkning, men instrumentet var under en lång tid inte använt av aboriginerna i området. Instrumenten började tillverkas i rent kommersiellt syfte efter att staten startat utbildning i tillverkning av konsthantverk för aboriginer. Didjeriduerna anses vara av lite sämre kvalité, då de enbart tillverkas för turister. Didjeridun är ett instrument som användes av grupper bosatta i de norra delarna av landet. På samma sätt som det finns variation i Drömtiden, har grupper på olika platser utvecklat sitt spelande så att det finns en variation beronde på var man hör hemma. Olika trädslag har nämnts, men vi ska nu se hur en didjeridu tillverkas. 6. Träslag och tillverkning Förutsättningen för att man ska kunna tillverka en aboriginsk didijeridu är att det finns termiter. Det är nämligen dessa som äter och holkar ur trädstammen som ska bli en didjeridu. I huvudsak är det träd från eukalyptus familjen man använder, som stringybark, woolybutt, bloodwood och yellowbox. I boken Afterlife Before Genesis (David H. Turner 1997:55-70) beskriver författaren hur han ska få en didjeridu tillverkad av sin informant Gula. De åker ut i bushen på Groote Yaland där Gula vandrar omkring i flera timmar och knackar på olika stammar för att hitta rätt urholkade träd. Han letar framförallt efter ett yngre träd som blir bäst i dimensionen samt att det har mindre benägenhet att spricka. När han väl hittat en, hugger han ner den, kapar den till lämplig längd (ca 1,8m), avbarkar och rensar utsidan. Sedan lyfter 9
Gula trädstammen till munnen och blåser. Ett åskljudande boom ljuder genom bushen, Gula håller upp tummen och säger, Number 1. De återvände hem och Gula började jobba med att göra den till en didjeridu. Han var nöjd med längden men tyckte att delen man blåser i var för smal, så den öppnades till 3,2 cm i diameter. Han fortsatte med att formge utsidan för att göra den rund och smidig och då få det ljud an eftersträvade. De närmaste dagarna fortsatte detta jobb, trädet torkade och han skalade av utsidan, men även insidan holkades till viss del ur, allt för att den skulle få den ton han ville ge den. Didjeridun fick torka i skuggan, inte i solen för då fanns risk att den skulle spricka. Under tiden Gula jobbade med didjeridun lät han aldrig mundelen nudda marken, detta för att didjeridun anses vara en förlängning av läpparna, mun och andedräkt, och i andedräkten är din ande. Du vill inte smutsa ner din didjeridu, lika lite som du vill stoppa smuts i din mun och svälja. Didjeridun kan modifieras genom att man urholkar den mer, och man kan förminska munstycket genom att applicera bivax. När instrumentet har fått den ton tillverkaren vill och anser instrumentet var klart, återstår målningen. Man använder sig av ockrafärg, sten som grusas mot marken, blandas idag med lim och vatten. Tidigare använda man kåda från Paperbark trädet. Olika stenar ger olika färger. Didjeridun målas med symboler som kan kopplas till tillverkarens grupp eller sitt totem djur. Didjeriduer målade med vita prickar, är turist tillverkade instrument, och kan inte kopplas till något område eller grupp. Den vanligaste konsten i norra Australien är antingen röntgen målade djur eller linjer i kors. Målningarna symboliserar bland annat berättelser och skapelsemyter. Den fullständiga betydelsen av konstverken är hemliga, och avslöjas ej för icke initierade. Efter att Gula målat didjeridun var dags att röka den. Gula samlade ihop torrt material för, och startade en satte eld på dem. Han höll didjeridun vertikalt över elden och lät röken passera in genom klockstycket och ut genom munstycket. Samtidigt slår han på munstycksändan med öppen hand så ett eko-liknande ljud uppstår och mässade: Pow, pow, pow, pow, pow Milya:gburra, Pow, pow, pow, pow, pow, pow, pow, Amalyu:wa Pow, pow, pow, pow, pow, pow, pow Amamaugwara Pow, pow, pow, pow, pow Mungwarridjira Pow, pow, pow, pow, pow A.nemurramadja 10
Namnen är alla viktiga plaster på Brickerton Island, och Gula kallade på deras andar och sånger för att komma i förbund med instrumentet. Powsen kallade även de på andar som genom röken vandrade genom didjeridun för att sedan återvända till sina hemvister. Som vi sett här, beror det på hur man tillverkar instrumentet vilken ton den får. Form på didjeridun, vilken ton den har samt vilken teknik man använder är skillnader som uppträder inom de olika grupperna och deras områden. Förenklat kan man säga att det ena sättet använder sig av övertoner, medan det andra ej gör det. Vi har nuddat lite vid de hemligheter och tabun som rör didjeridun, mycket är hemligt för oss men ett tabu som vi ska titta lite närmare på är kvinnor och didjeridu spelande. Vi ska även förflytta oss till nutid och se aboriginernas syn på instrumentet hos västerlänningar och vad det kan användas till idag hos aboriginerna. 7. Kvinnor, väst och didjeridun idag Enda beröringspunkten till kvinnor i denna uppsats har varit i informellt i och med nämnandet av spelande vid döds ceremonier. Enligt vissa ska det vara förbjudet för kvinnor att spela didjeridu, och till och med att vidröra instrumenten. Som vi sett tidigare är allt inte likadant hos de olika grupperna. Vad man kan konstatera är att kvinnor inte nämns som spelande i ceremonier, de har anda uppgifter som det uttryckts. Vidare säger man att den skapelse figur som spelade didjeridu, Nangberdangberda, var en man. En annan historia är att en kvinna som spelar didjeridu kommer föda tvillingar, och det vill man inte för varje tvilling får två olika manliga andar! (David H. Turner 1997:62) Men något tabu att spela eller vidröra verkar inte existera, utan verkar vara något som har blivit en skröna inom new age rörelsen. (Karl Neuenfeldt 1997:89) Inom new age rörelsen används didjeridun ofta i helande syfte. Detta är dock inget som aboriginer talar öppet om, man förnekar inte att man i egna ceremonier använt instrumentet i till detta. Men detta är enbart för initierade personer, och idag är det ett fåtal äldre aboriginer som har dessa kunskaper. Att instrumentet blivit stor utanför den aboriginska gemenskapen finns det naturligtvis olika åsikter om. En del menar att så länge man vet dess historia och respekterar den Aboriginska kulturen är det inga problem, andra vill att didjeridun ska ses som ett instrument som vilket som helst, och inte tänka Australien och aboriginer så fort man hör eller ser en. 11
Idag har många aboriginer förlorat kontakten med sina grupper, deras ursprungliga boplatser och då även kunskaperna om Drömtiden. För att försöka hjälpa aboriginska skolbarn att hitta delar av sitt ursprung använder sig Mick Davidson (Karl Neuenfeldt 1997:21-31 ) av en didjeridu när han är ute och möter dessa barn i skolar. Didjeridun fungerar även som ett medel att nå de vita skolbarnen och berätta om Australiens aboriginska historia. Didjeridun är ett instrument som är nära förknippat med aboriginer och Australien. Ett instrument som sägs förmedla de läten som ljöd den dagen som jorden skapades. Aboriginerna är ett av världens äldsta folkslag, hur länge de funnits, varifrån de kom och hur de kom till den australiska kontinenten vet vi ej idag. Att de har kunskaper om jorden och dess natur vet vi, dock ej i vilken omfattning. Didjeridun är en del av denna kunskap. 8. Slutsats Didjeriduns roll för aboriginerna i framförallt ceremonier är helt central. Genom instrumentet kopplar man ihop nutid med Drömtiden. Denna tid, då bland annat Regnbågsormen som var en del av det som skapande en del av den värld som aboriginerna och vi lever i idag. Didjeriduns roll är framförallt att vägleda personer som deltar i deras ceremonier och där vara en del av det som hela den aboriginska gemenskapen kretsar runt, Drömtiden. Genom litteraturen samt Internet har jag förhoppningsvis ökat på våra kunskaper om aboriginerna och deras förhållande till didjeridun. Att detta instrument bara har historisk koppling till de norra delarna av den Australiensiska kontinenten. Att förekomsten av termiter är en förutsättning för att man ska kunna tillverka världens äldsta instrument. Vi har även tittat på vilka trädslag man använder samt hur man går till väga när man tillverkar didjeridun. Ttillverkarens kunskaper i hantverket är en förutsättning för att instrumentet ska få specifika ton och resonans egenskaper. Olika områden och grupper har utvecklat egna tekniker för hur man tillverkar och spelar. Didjeridun har idag hittat ut utanför den aboriginska gemenskapen. Även om de mest kända spelmännen fortfarande är aboriginer, så finns det nu många mycket duktiga vita didjeriduspelare. Men den mest kommersiella framgången där didjeridun varit involverad är låten Treaty som framfördes av gruppen Yothu Yindi. Denna grupp som består av både aboriginer och vita. 12
Källförtecknig: Hammarberg, M & L (2000) Australiens Aboriginer från urtid till nutid. Värt att Veta Trollhättan Neuenfeldt, Karl (1997) From Arnhem Land to Internet. Libbey Sydney Turner, David H. (1997) Afterlife Before Genesis. Peter Lang New York Voight, Anna (1998) Wisdom from the Earth. Shambhala Boston, Mass Wallin, Lars (2004) www.larswallin.nu Senast uppdaterad 031205 www.ididj.com.au Exhibitions, Klockan 14.43. 2004-01-16 13
Appendix 1 Australien karta med områden som redogörs för i avsnitt 5. 14