Visa och publicera videor 126
Du kanske är nöjd med att filma och redigera dina videor bara för din egen skull. Men förmodligen vill du även visa dina skapelser för släkt, vänner och kanske även dina arbetskamrater. Antingen kopplar du videokameran till en tv och spelar upp det du har filmat, eller också kopierar du tillbaka den redigerade filmen till bandet i videokameran eller till ett VHS-band. Ännu bättre alternativ är att kopiera filmen till dvd, publicera den på Internet eller skicka den som bilaga till e-post. I denna sektion tittar vi närmare på de olika alternativen efter att du har redigerat hemvideon. 127
Visa och publicera Göra ett videoband Problem Videokameran godtar inte att du filmar. Vad är fel? Kontrollera att skyddstappen (vanligtvis röd och på den yttre ryggen av DVeller Digital-8- kassetten) inte har satts i Spara -läge. Detta gör att du inte kan spela in på bandet. Skjut den till Inspelnings -läge för att kunna spela in. Efter att du har redigerat hemvideon är du förmodligen ivrig att få visa den för släkt och vänner. Ett alternativ är att samla allihop i en skock framför datorskärmen och låta dem se filmen men det är förmodligen inte den lämpligaste visningsmetoden. Om filmen är längre än några minuter är det inte heller det mest bekväma sättet att titta på den. Det du behöver göra är att se till att det färdiga projektet är i ett format som gör filmen tillgänglig för flera personer som kan titta på den när de vill, och var de vill. Som tur är kan du välja mellan flera olika exportalternativ. Det första alternativet är att exportera den redigerade filmen från tidslinjen i datorn till ett band. Det kan vara ett digitalt band (DV- eller Digital-8- band i videokameran, under förutsättning att videokameran klarar av att ta emot signaler för intern inspelning) eller till VHS-band. Några program exempelvis Pinnacle Studio kallar processen att exportera till en DV-videokamera för Make Tape. Andra kallar den för Exportera till DV-enhet. Göra DV- eller Digital-8-kopior När du har kopplat alla sladdar och satt i ett helt nytt band eller spolat tillbaka ett gammalt band (eller spolat det till rätt position), är du redo att be redigeringsprogrammet att exportera bandet till videokameran. Beroende på vilket program du använder sker det direkt (som i imovie), eller också kanske du behöver göra i ordning datorn först (som i Pinnacle Studio) innan du skickar materialet till videokameran. I båda fallen låter du datorn och videokameran ta hand om allt på egen hand så utförs inspelningen automatiskt. Videokameran stannar när inspelningen är klar. Oavsett vad den kallas för är processen densamma. Alla redigeringsprogram erbjuder möjligheten att skicka filmen digitalt till en DV- eller Digital-8-enhet, till exempel en videokamera eller digital bandspelare. Detta är ett bra sätt att lagra videon kortsiktigt, men eftersom kvaliteten på band försämras efter hand är det bra att göra en kopia av den färdiga filmen som inte försämras. Du bör exportera den färdiga filmen som en fil, och om du har plats på hårddisken kan du låta en perfekt kopia av filmen ligga på hårddisken i flera år. Du kan även lagra filen på dvd utan att den tappar i kvalitet. Om du planerar att exportera filmen på detta sätt drar Direktkopiering med DV and Digital-8 Om din videokamera klarar av att kopiera tillbaka material till band via Firewire, kan du göra en VHS-inspelning genom att skapa en digital huvudinspelning, som beskrivs i texten, och sedan ansluta till en VHSvideo om du vill kopiera igen. Alternativt kan du koppla in RCAkontakterna från videokameran (röd, vit och gul) till VHS-videon. Signalen ska gå genom videokameran direkt från datorn till VHS-bandet där den spelas in. Titta i handboken till videokameran för att se de korrekta inställningarna och anslutningarna, eftersom de kan skilja sig åt. 128
Göra ett videoband du filen med filmen till dvd-skivan och bränner den. När du gör denna typ av säkerhetskopiering skapar du en kopia av en datorfil, till skillnad från en dvd som fungerar i dvd-spelare. I framtiden kan du läsa filen från hårddisken och lägga den på band, på webben eller på dvd, vilket beskrivs på sidan 130. Kopiera videon till VHS-band Detta är fortfarande det vanligaste sättet att dela med sig av redigerade videor, och det är lätt att göra om du har alla anslutningar som följer med videokameran eller om du kan skicka bild- och ljudsignalerna direkt från datorn. Många digitala videokameror klarar av att ta emot signaler från datorn via samma Firewirekabel som användes för att fånga tagningarna till datorn. Med kabeln ansluten till datorn (PC eller Mac) och till videokameran börjar du med att sätta videokameran i VCR - eller Player -läge (beroende på märke och modell). Du bör nu se en text på LCD-skärmen eller i sökaren där det står DV-in, vilket innebär att videokameran är redo att ta emot en extern digital insignal via Firewire. Om inte videokameran klarar av att ta emot DV-insignaler behöver du använda andra metoder. (Se rutan: Utsignal från datorn). Ansluta med EuroSCART När du har bestämt hur du ska distribuera din redigerade film som e-postbilaga, tillbaka till DVband i videokameran, till dvdskiva eller som del av en webbsida tillämpar Apple imovie lämpliga inställningar automatiskt när du klickar på Share-knappen. Europeiska användare av videokameror och videobandspelare känner till den flerpoliga SCARTkontakten. Vid överföring från videokamera till VHS ansluts de röda, vita och gula RCAkontakterna till SCART-kontakten innan den sätts i bandspelaren. De flesta SCART-kontakter är envägs och skickar bara signaler från videokameran till bandspelaren. Om du vill kopiera VHS (eller tvprogram) från VHS eller tv till videokameran, behöver du en tvåvägs- eller omkopplingsbar SCART-kontakt. SCART-kontakter används bara i Europa. Tips Om du säkerhetskopierar den redigerade produktionen till ett digitalt band kan du läsa tillbaka den och redigera filmen på nytt utan att den tappar i kvalitet. Utsignal från datorn Om inte din videokamera stödjer återinspelning av signaler tillbaka till bandet i kameran (vilket är fallet med många DV- och Digital-8-videokameror i framför allt Europa) kanske du kan ansluta en tv eller videobandspelare till videoutgången på datorns grafikkort. Detta är ett AGP-kort eller ett av PCI-korten på baksidan eller sidan av datorn. Sedan ansluter du en audiosladd från datorns ljudkort för att föra över ljudet. Om du inte vet hur du ska göra tittar du i datorns handbok eller frågor någon som vet hur det fungerar. Alternativt behöver du en box till exempel från Canopus, Miglia eller Pinnacle med ett gränssnitt från datorns Firewire-kontakt och din analoga inspelningsenhet (eller uppspelningsenhet). Det gör att du både kan kopiera redigerade filmer till VHS-band och importera analoga inspelningar till datorn så att du kan redigera dem. 129
Visa och publicera Göra en dvd VHS-band är fortfarande det vanligaste sättet att dela med sig av sina hemvideofilmer, men det råder ingen tvekan om att dvd snabbt är på väg att bli det populäraste distributionsmediet för fullbordade videoprojekt. Det är lätt att förstå varför. Till att börja med erbjuder dvd mycket bättre kvalitet än analoga band plus att man kan komma åt sekvenserna i vilken ordning som helst vilket innebär att tittarna inte behöver spola banden fram och tillbaka när de vill se olika segment. Dvd-skivan innehåller dessutom en inspelning som har varit digital i alla skeden av kedjan, vilket också leder till bättre teknisk kvalitet. Beroende på vilket program du använder behöver du eventuellt använda mer än ett program när du vill skapa en dvd från det redigerade projektet, även om allt fler programföretag väljer att lägga in en komponent i videoredigeringspaketet som gör det möjligt att föra över materialet till dvd, vilket till exempel är fallet med Pinnacle Studio 9. Under redigeringsprocessen lagras de fångade videofilerna på datorns hårddisk i behållarformatet DV-AVI på Windows-datorer och i behållarformatet DV-MOV på Apple Mac-datorer. Om du vill exportera innehållet i tidslinjen till en skiva som ska spelas upp i Skapa interaktiva skivor Fördelen med dvd-, S-VCD- och VCD-skivor jämfört med band är att användaren i stort sett direkt kan hoppa mellan de olika sektionerna på skivan. Denna direktåtkomst tillhandahålls via ett menysystem som visar kapitelmarkeringar inom själva inspelningen. Om redigeringsprogrammet innehåller ett multimedieverktyg som Pinnacle Studio 9 på denna bild är det enkelt att skapa en meny och sedan skapa kapitelmarkeringar på tidslinjen. När du gör skivan sätter programmet automatiskt ihop allt utan att du behöver känna till hur processen fungerar. en dvd-spelare i datorn eller extern dvd-spelare, måste du först konvertera projektet till ett format som är kompatibelt med den enheten. För att det ska vara kompatibelt behöver vi bland annat ta hänsyn till bildoch ljudkomprimering, upplösning och bithastigheter. Dessutom avgör själva skivformatet hur mycket video som går att spela in eller bränna på skivan. Detta kallas för framställnings- eller multimedieprocessen. Komprimering För att kunna lägga en stor mängd videoklipp med hög kvalitet på en dvd-skiva, måste du först konvertera materialet från det specifika formatet för DV-strömmen till ett format som alla dvd-spelare känner igen och kan läsa. Detta format är MPEG-2, ett starkt komprimerat format som nästan lyckas bibehålla hela den ursprungliga DV-kvaliteten, samtidigt som den totala filstorleken Typer av skivor För att kunna skriva dina filmprojekt på skiva behöver du en skrivbar skiva, men vilket format är det bästa när det finns så många olika att välja mellan? Till att börja med finns det cd-r, cd-rw, dvd-r och dvd-rw. Sedan finns dvd-r och dvd+r, dvd+/-r, rw och så vidare. Om du bara vill skapa en cd- eller dvd-skiva som du ska spela i din egen dvd-spelare eller datorenhet, väljer du en skiva från en pålitlig tillverkare och ser om skivan passar enheten. Välj en cd-r- eller dvd-r-skiva (går att spela in på en gång) från ett välkänt märke för att se om du kan använda den. Använd bara återskrivbara skivor (rw) när du vill prova funktionaliteten för multimedieprocessen, eftersom denna typ av skivor inte fungerar i lika många dvd-spelare. Tänk även på att kompatibiliteten är större för dvd-r- än för dvd+r-skivor. Om du vill kontrollera kompatibiliteten för de olika typerna av skivor, märken och enheter kan du titta på www.dvdrhelp.com. Information på denna webbplats ändras ständigt. 130
Göra en dvd Andra multimedieprogram till exempel Apple idvd kan läsa redigerade filer från andra program som imovie eller Final Cut Express och fortsätta processen därifrån. Åtgärden att lägga till media (en inbyggd programfunktion) resulterar i att idvd automatiskt anpassar de filer som behövs för processen. Andra användbara program som TMPGenc har specialiserat sig på avancerad MPEG-2-kodning av redigerade AVI filer, och de klarar inget mer. Konfigurationen är enkel i idvd 4 tack vare Customize Settings-menyn, där du kan lägga till och modifiera statiska och rörliga element genom att helt enkelt släppa rätt fil på önskat fönster. Du gör på samma sätt när du vill ange bakgrundsmusik för en meny. Om du vill förhandsgranska presentationen klickar du på Preview-knappen för att se hur allt ser ut när det har lagts in på den färdiga skivan. Om du behöver ändra något gör du det här. blir avsevärt mycket mindre. Förutom MPEG-2-videokomprimering innehåller många kommersiella dvdskivor stereo eller 5.1 Surround-ljud som har kodats i Dolby AC3-formatet, även om det också finns andra alternativ. På vanliga dvd-skivor går det att spara upp till ungefär två timmar video eller 4,7 GB data, även om bildkvaliteten försämras ju mer du komprimerar filerna. Om du har kortare filmsekvenser kan du använda vanliga cd-skivor på 650 eller 700 MB i stället. Om du använder sekundära skivformat som VCD (Video Compact Disc) och S-VCD (Super Video Compact Disc) kan du få plats med en timme MPEG- 1-video (VCD) i VHS-kvalitet eller 30 minuter MPEG- 2-video (S-VCD) i dvd-kvalitet på billiga inspelningsbara cd-skivor. Många program för videofångst, redigering och publicering med inbyggda framställningsfunktioner till exempel Pinnacle Studio eller kombinationen imovie och idvd gör det enkelt att redigera och komprimera de filer som ska skrivas på cd- eller dvd-skivor. När du är klar med sekvenserna och menyerna kan du även använda dessa program för att skriva filerna på skivor i något av formaten cd, cd-r, cd-rw, dvd-r och dvd-rw. Det är många som lägger till extra funktioner till dvdskivor. Det kan till exempel vara ett bildspel med bilder från ett bildredigeringsprogram som ackompanjeras av ett musikstycke som importeras från ett musikprogram. I fråga om Apple är dessa program iphoto respektive itunes. Om du använder idvd gör du allt genom att dra och släppa filer, grupper av filer och enstaka element som behövs för konstruktionsprocessen. Tips Det är en bra idé att testbränna en kort sektion av videon på en återskrivbar skiva och kontrollera kvaliteten innan du bränner den färdiga dvd-r- eller cd-rskivan. 131
Visa och publicera Dvd-menyer och gränssnitt I Pinnacle Studio visas en kapitelmarkering som en liten flagga över tidslinjen. Den markerar exakt den plats där uppspelningen av klippet börjar. Kapitelmarkeringar är enkla att ange och flytta, och man kan även byta och välja en annan knapp på menyn som den ska höra till. Om du märker att du inte behöver ett visst kapitel är det enkelt att ta bort det helt och hållet. Ange kapitelmarkeringar Interaktiviteten på dvd-skivor tillhandahålls via menyer och deras associerade kapitelmarkeringar. Det betyder att man direkt kan hoppa från en sektion av videon till en annan utan att man behöver vänta på att bandet ska snabbspolas framåt eller bakåt. En fördel är att du inte behöver göra något extra för att uppnå denna flexibilitet. Det är en bra idé att tänka igenom strukturen på den redigerade videon när du sätter ihop den så att du kan dela upp den in i skilda och logiska sektioner. Det gör det enklare för användaren att se vad som finns och välja mellan olika klipp. Antingen skapar du menyn med hjälp av ett bra bildredigeringsprogram, som Paint Shop Pro eller Photoshop Elements, eller också använder du de mallar som följer med allt fler redigerings- och multimediepaket, till exempel Pinnacle Studio 9. Dessutom kan du göra själva menyn precis så enkel eller komplicerad som du själv vill. Om du tittar på några köp-dvdtitlar ser du att de har skapats på många olika sätt. Några består av en enda bakgrundsbild med överlagrad text som startar det segment av videon som du väljer. De klickbara områdena, eller bildscheman, är de aktiva punkter som skapas som del av framställningen och är i hjärtat av hela processen. När du definierar dessa räcker det med att du ritar ett område på bilden och talar om för programmet var den relevanta videofilen eller tidslinjen finns, vilken därefter startas. Använda menymallar I Studio 9, idvd, Ulead DVD, MovieStudio och flera andra program, följer det med ett flertal menymallar som du kan släppa på tidslinjen och använda direkt. Kapitelmarkeringen går till så att du först bestämmer vilken knapp på menyn som ska kopplas till platsen för kapitlet, du ger den ett namn och sedan anger du den. Studio innehåller ett alternativ för förhandsgranskning där du kan testa projektet som det blir när det finns på skiva. Detta är en mycket användbar och tidsbesparande metod att testa funktionaliteten för projektet medan det utvecklas, i stället för att vänta tills du har bränt skivan och testa den då, bara för att upptäcka att något behöver ändras. Alla program använder sin egen metod för att ange markeringar som identifierar början av den markerade videosekvensen; och trots att programmen är utformade att göra det enkelt, är det fortfarande något som är svårt för nybörjare som vill dela med sig av sitt arbete på dvd. Pinnacle Studio är ett av flera program där det är förhållandevis enkelt. Eftersom programmets redigeringsoch multimediefunktioner använder samma gränssnitt, är det mycket enklare att ange kapitelmarkeringar och redigera menybilder jämfört med om man använder två olika program. I Apple imovie 4 är det ännu enklare att göra kapitelinställningar. 132
Dvd-menyer och gränssnitt Placera menyn Menyer behöver inte placeras i början av tidslinjen, i vilket fall de förmodligen visas när man sätter i skivan i dvd-spelaren eller datorn. Menyn kan till exempel visas efter en inledningssekvens som spelas upp automatiskt när skivan laddas, varefter användaren uppmanas att välja ett alternativ i menyn. Alternativt kan menyn läggas i slutet av tidslinjen där den bara visas efter att användaren har tittat på alla kapitel. Användaren kan när som helst öppna menyn genom att trycka på Menu-knappen på fjärrkontrollen till dvd-spelaren. Den allra första bilden i en sekvens passar inte alltid att vara den lilla miniatyrbild som användaren klickar på när han väljer att spela upp just det segmentet eller klippet. Alternativet att välja valfri ram i sekvensen är numera ett vanligt alternativ i alla multimedieprogram för dvd som denna dialogruta i ULead DVD MovieStudio. Knappbilderna i idvd 4 väljs från en nedrullningsbar meny och du kan enkelt ändra dem så att de passar dina behov. Det är enkelt att anpassa menymallarna så att de passar dina önskemål, och du kan bland annat ändra texten, bakgrunderna och de olika miniatyrer som utgör själva knapparna. Tillverkningen av de miniatyrer som representerar varje klipp eller kapitel bearbetas automatiskt i idvd 4. Om du ändrar stilmallen eller utformningen av knapparna, uppdateras allt automatiskt. Via menyguiden i Studio som själv är en del av tillbehöret Title Deko kan du ändra alla element du vill, plus att du kan lägga till nya eller ta bort överflödiga alternativ. En annan vanlig funktion i många meny- och multimedieprogram är möjligheten att välja en bildram som antingen används som en statisk miniatyrbild eller en kort videoloop. Möjligheten att kunna välja en representativ bildram är speciellt användbar om den allra första bilden är svart (om du till exempel tonar in från svart). Det är precis lika enkelt att välja ett kort rörligt menyklipp. Om du väljer att använda en mall kan du med hjälp av användarvänliga guider modifiera menyerna och anpassa dem så som du vill ha dem. I alla program går det att växla till ett pseudoläge som simulerar en skiva så att man kan kontrollera hur kapitelmarkeringarna och menyknapparna fungerar. Det gör att man inte behöver bränna skivor bara för att se hur de fungerar. Tips Till att börja med ska du inte vara alltför äventyrlig. Använd de existerande mallarna och lek med dem tills du är redo att påbörja ditt första verkliga projekt. Annars producerar du bara en massa dyra kaffeunderlägg! 133
Visa och publicera Videokomprimering På samma sätt som du förmodligen försöker trycka ner mycket kläder i en resväska när du åker på semester, krävs det även hoptryckning eller komprimering när du vill få plats med mycket video på ett litet utrymme. När du tänker på att en enda bildram med fullskärmsvideo kräver omkring 1 MB utrymme, är det lätt att förstå varför skivorna måste vara stora och datorerna snabba för att kunna hantera alla data som passerar genom dem. För att kunna klämma in video med bra kvalitet på ett litet utrymme eller flytta videosekvenser från en plats till en annan, behöver man komprimera data så att de blir hanterbara samtidigt som man minimerar den oundvikliga förlusten i kvalitet. Även relativt erfarna videoskapare säger att dvdvideo är komprimerad video medan DV och Digital- 8 inte är komprimerade, men det stämmer inte. Även Precis som de flesta redigeringsprogram innehåller Adobe Premiere Pro ett flertal mallar när man förbereder skivor. Hur effektiv en viss codec är beror på den hastighet som data kan skickas genom systemet. Detta kallas för bithastighet och den definierar den högsta hastighet som en sekvens kan komprimeras med för en uppspelningsenhet. Om den högsta möjliga datahastigheten är 9,8 Mbps (eller 9800 Kbps), måste du se till att den valda hastigheten hamnar under detta värde. Om du vill pressa in mer än den optimala mängden video på en vanlig dvd-skiva, behöver du minska bithastigheten i förhållande till kapaciteten. DV är resultatet av en komprimeringsprocess där varje videoenhet komprimeras till en femtedel av dess ursprungliga storlek när dataströmmen förbereds för inspelning på band (vi kallar detta för ett komprimeringsförhållande på 5:1). MPEG-2-komprimeringen som används av dvd komprimeras givetvis ännu hårdare. När du packar din resväska innan du åker iväg behöver du packa upp den när du kommer fram, och detsamma gäller komprimerade videosekvenser som så småningom behöver dekomprimeras när de ska visas. Hela denna process använder en COmpressionoch DECompression-algoritm eller kort och gott codec. MPEG-1 och MPEG-2, som vi såg på sidorna 130-131, är två codecs som används på videor när man vill spela skivor i VCD- och S-VCD-/dvd-format, tillsammans med andra program som använder andra medieformer. Utan denna komprimering går det helt enkelt inte att få plats med alla nödvändiga data på de respektive skivformaten. Välja rätt codec Det finns så många codecs att välja mellan att det är ofantligt förvirrande för nybörjare. De programpaket som innehåller exportera-codecs i sina multimedieprogram är omtyckta bland de som inte vill bekymra sig om allt detta. De som använder Apple imovie kan inte skriva skivor med det programmet, men de kan välja Export to idvd och slutföra jobbet där. idvd innehåller en enkel guide som anger lämpliga codecs som kan användas. Tack vare en lättanvänd guide i Pinnacle Studio 9 kan användarna välja rätt codec beroende på klippets användningsområde. Många multimedieguider för cd och dvd inklusive den i program från Pinnacle visar en lathund för detta. Du behöver dock tänka på att ju lägre bithastighet du använder, desto sämre blir kvaliteten på videon. Nästan alla program innehåller en funktion där du kan ange övre och lägre gränser för bithastigheterna. Tack vare denna VBR-funktion (Variabel Bit 134
Videokomprimering Rate) kan codecen själv beräkna de optimala komprimeringshastigheterna för en viss sekvens. Om sekvensen innehåller ett stort antal snabba rörelser (som ofta Ju mer erfaren du blir, desto är fallet när man filmar större kontroll vill du ha över de många komprimeringsaspekterna. De flesta program visar vissa sportevenemang) behöver du ange en hög många olika alternativ så att bithastighet för att på ett användaren kan kontrollera de bra sätt klara av de mer komplexa komprimeringsparametrarna. dramatiska ändringarna av bilddata från bildram till bildram. Tagningar med liten rörelse eller ingen rörelse alls (villket innebär att mindre data behöver uppdateras) klarar av högre komprimering och fungerar bra med en låg konstant bithastighet (CBR, Constant Bit Bate). För en vanlig 60-minuters dvdinspelning behöver du en bithastighet på mellan 6500 Kbps och 7500 Kbps. Om du vill komprimera 1,5 timme video på samma skiva behövs en bithastighet på mellan 5500 Kbps och 6500 Kbps. Den lägsta bithastigheten för MPEG-2 är 1500 Kbps. Komprimeringen påverkas inte bara direkt av kvaliteten på materialet du komprimerar (skakiga tagningar med många tunga in- och utzoomingar gör det svårare att komprimera video än välfilmade sekvenser med kameran på ett stativ), utan komprimeringsalgoritmerna varierar också beroende på vilket program som används. Det enda sättet att få reda på vad som fungerar bäst för dig är att experimentera och upptäcka fördelarna och nackdelarna med olika codecs och olika inställningar. Börja med att använda de codecmallar som följer med programmet. Om du inte är nöjd med dem kan du experimentera med tredjepartsalternativ, till exempel den utmärkta TMPGenc som kan laddas ner fritt från den japanska kodspecialisten Tsunami. Tredjepartsprogrammet TMPGenc (bilden i mitten och ovan) ger ofta bra kvalitet vid komprimering samtidigt som användaren kan ställa in de olika komprimeringsinställningarna. Ljudkomprimering Digitalt ljud anges i samplingsfrekvens och bitdjupet för den frekvensen. Många videokameror spelar in ljud med samplingsfrekvensen 48 000 Hz (Hertz), eller 48 khz, som motsvarar kvaliteten på DAT-band (Digital Audio Tape). Bitdjupet är förmodligen 16-bitars stereo. Musik-cd använder samplingsfrekvensen 44,1 khz på 16-bitars stereo. Denna används vanligtvis av DV- och Digital-8-videokameror. Dvd klarar av att återge ljud med maximal frekvens och 16-bitars stereo, och detta är relevant när du vill spela upp ljudet på avancerade hemsteroesystem i synnerhet system med 5.1 Digital Surround. I komprimeringsprogrammen går det att ställa in önskade komprimeringsvariabler för både bild och ljud. Tips För bästa återgivning väljer du så höga bithastigheter för bild och ljud du kan i förhållande till det tillgängliga skivutrymmet. 135
Visa och publicera Videor och Internet RealPlayer är ett mycket populärt format för direktuppspelbara media och de flesta Windows-baserade videoredigerings- och komprimeringsprogram klarar av att koda till detta format. Det passar både för nedladdningar och direktuppspelbara media. BBC, CNN och ABC News sänder radio- och videoprogram med detta system. Förutom att dela med sig av sina redigerade filmer på videoband eller skiva, kan man tack vare Internet även skicka dem via e-post och publicera dem på webben. Denna distributionsmetod har blivit så populär att i stort sett alla populära fångst-, redigerings- och komprimeringsprogram som du har läst om i den här boken kan förbereda dina redigerade videofiler så att du kan dela ut dem via Internet. Internetanslutningens begränsningar innebär dock att det inte bara är att klicka på den färdiga AVI-, MOV- eller MPEG-filen och skicka den som bilaga till e-postmeddelandet du precis skrev till kusin Martha i Nya Zeeland. Även om hon har en snabb bredbandsuppkoppling kan det dröja många timmar eller rentav dagar innan hon har laddat ner filen och kan titta på den. För att andra ska kunna ladda ner och titta på dina filmer över webben, behöver du komprimera filerna ännu mer än när du sparar dem på dvd eller hårddisken. Om du har använt Internet tidigare vet du förmodligen att du behöver en mediaspelare för att kunna titta på videosekvenser eller lyssna på ljudklipp i webbläsare som Internet Explorer, Safari, Netscape Navigator eller Opera. Det är inte en fysisk enhet som du kopplar till teven på samma sätt som en videobandspelare eller dvd-spelare, men den gör ungefär samma sak på skrivbordet i datorn eftersom den visar ett gränssnitt mellan webbläsaren och filen du vill se. De tre vanligaste mediaspelarna är Microsofts Windows Media Player (WMP), Apples QuickTime och Real Medias Real One. Ytterligare exempel på mediaspelare är Macromedias Flash och Shockwave samt mer specialiserade program som DivX. Men det är WMP, QuickTime och Real One som dominerar marknaden och det finns versioner av samtliga dessa för både Windows- och Apple Macdatorer. Publicera innehåll med bra kvalitet Dagarna med mosaikliknande video i små fönster och skrikigt ljud är snart över. Microsofts Media Player 9 klarar av att visa video med hög kvalitet med mycket högre standard än tidigare versioner. I och med att allt fler använder snabbare Internetuppkopplingar kan filmskapare visa sina filmer med mycket högre standard. I Movie Maker 2 går det exportera redigerade filmer som bland annat kan visas i Media Player 9. Dela video via Internet med Apple imovie 4 De senaste versionerna av imovie gör det oerhört enkelt att dela med sig av videoklipp. Enkla guider och menyalternativ komprimerar och förbereder klipp automatiskt beroende på vilka menyalternativ du väljer. Tala om för programmet vilken typ av uppkoppling du vill komprimera för, sedan tar programmet hand om resten. Utformatet är som standard QuickTime. Apples QuickTime-spelare är navet för videofångst, redigering och export i Mac-system, vilket gör den till det naturliga valet för de som vill dela med sig av komprimerade filer via Internet eller e-post. Pro-versionen innehåller många avancerade redigeringsfunktioner och kan köpas för en ringa kostnad. 136
Videor och Internet Fönsterstorlek ock komprimering Oavsett om du förbereder filer för komprimering i WMP, QuickTime eller Real One, behöver du tänka på samma saker behovet av att göra filen så liten som möjligt samtidigt som du bevarar maximal bild- och ljudkvalitet. Det är inte lätt och du måste vara beredd på att kompromissa. Det är lätt att optimera ett klipp som ska laddas ner eller direktuppspelas av användare om du vet vad de har för uppkoppling, men om du gör ett klipp som många ska kunna se kanske du behöver erbjuda olika alternativ för nedladdning och direktuppspelning. Pinnacle Studio och Apple imovie är bara två av många nybörjarprogram som gör det enkelt att skapa flera alternativ. Om du ska dela med dig av klippen till personer som använder vanliga 56 Kbps-modem (Mac- eller Windows PC-datorer som är anslutna till Internet via en vanlig telefonlinje), följer du guiden och använder inställningarna för 56K Modem. Detta medför att du behöver begränsa klippets fönsterstorlek (klippets storlek i bildpunkter när det visas i mediaspelaren) och kräver också att du sänker antalet bilder per sekund (fps, frames per second) till omkring 12 fps eller ännu lägre. 10 fps eller 8 fps används ofta för långsamma uppkopplingar. Eftersom den genomsnittliga hastigheten för 56Kmodem ligger på omkring 44K, behöver du sänka datahastigheten till 40 Kbps eller lägre. Ljud kan kräva en samplingsfrekvens på 22 Kbps eller ännu lägre och i mono. Kvaliteten blir inte den bästa, men det är nödvändigt om tittarna ske se och höra något över huvud taget. Uppkopplingshastigheter Trots att allt fler användare nuförtiden kopplar upp sig mot Internet med DSL (Digital Subscriber Line) kallas ofta för bredband eftersom den stora bandbredden gör det möjligt att skicka och ta emot stora mängder data har de flesta Internetanvändare fortfarande vanligt uppringt Internet med 56 Kbpsmodem, vilket gör det mödosamt att skicka och ta emot komprimerade videoklipp. Det är omtvistat huruvida det är värt att erbjuda användare med sådana långsamma uppkopplingar möjligheten att titta på dina redigerade sekvenser över huvud taget på grund av den kraftiga komprimering som behövs för att skicka dem över telefonlinjer. Fördelen med ADSL (Asymmetric DSL, vanligt i bland annat Nordamerika, Europa, Fjärran Östern och Australasien) är att de erbjuder högre nedladdningshastigheter (upp till 10 eller 15 gånger snabbare än vanliga uppringda uppkopplingar) och därför också högre kvalitet på videon. De vanligaste typerna av Internetanslutningar är: Uppringt modem (56 Kbps eller långsammare) Enkanals ISDN (128 Kbps) Tvåkanalers ISDN (2 x 128 Kbps) Företagsnätverk (100 Mbps) som använder ett internt lokalt datornät DSL med olika hastigheter (150 Kbps, 256 Kbps, 384 Kbps, 512 Kbps och snabbare). Den lägsta rekommenderade hastigheten om man vill se videoklipp via Internet är enkanals ISDN. I och med att allt fler skaffar DSL (eller mer specifikt ADSL) med hastigheter på över 512 Kbps, är det många videoskapare som producerar videoklipp för nedladdning och direktuppspelning med fönsterstorlekar på över 240 x 180 bildpunkter (i 4:3-formatet) och bildrutehastigheter på 25 fps (PAL) eller 29,97 fps (NTSC). Sannolikt kommer 256 Kbps ADSL snart att betraktas som den lägsta rekommenderade hastigheten för Internetvideo. Tips Det finns bara ett sätt att få grepp om webbvideo: experimentera med olika inställningar, fönsterstorlekar och mediaformat. Testa klippen grundligt med flera olika uppkopplingar och modifiera sedan dina codecs och inställningar för att få bästa möjliga resultat. 137