runtom i världen. För dig med läs- och skrivsvårigheter ber vi dig kontakta din lärare för lämpligt material.

För dig som läsare Läromedlet Att leva i diktaturen Zimbabwe beskriver vilka förhållanden som råder i en diktatur. Hur lever och påverkas människorna i Zimbabwe? Vilka strategier har en diktator? Vilka omständigheter har gjort landet till en diktatur? Materialet riktar sig till dig som går på grundskolan eller gymnasiet. Målen som ska uppnås efter avslutad kurs skiljer sig därefter och om dessa kan du få information av din lärare. Boken är uppdelad i fyra avsnitt; Historia, Ekonomi, Makt och strategier och Politik som vart och ett är kopplat till landet Zimbabwe. Efter varje avsnitt finns det ett antal frågor som du med fördel kan stanna upp och fundera kring, antingen tillsammans med andra eller enskilt. Det finns också förslag på uppgifter att arbeta med för att fördjupa kunskaperna om kapitlet ytterligare. I texten finns det ett antal snedställda ord, dessa förklaras antingen i rutor i texten eller längst bak i materialet. Eftersom vi bor i demokratin Sverige har vi redan en massa kunskaper om demokrati. För att fördjupa dessa kunskaper utgår det här materialet från dess motsats, nämligen från diktatur. Läromedlet går inte in så mycket på själva styrelseskicket diktatur utan vilar mer på hur människan påverkas av att leva i ett land som Zimbabwe. Tanken är att du efter att ha arbetat med detta material ska kunna använda dina kunskaper om Zimbabwe för att jämföra med andra länder, både demokratier och diktaturer och se orsaker och lösningar på problem i andra länder

runtom i världen. För dig med läs- och skrivsvårigheter ber vi dig kontakta din lärare för lämpligt material. I övrigt önskar vi dig lycka till i dina studier i Samhällskunskap om diktaturen Zimbabwe. Väl mött / Författarna

HISTORIA 18 april 1980 utropades det att Zimbabwe hade blivit självständig och alla hyllade landets hjälte Robert Mugabe. Alla förutspådde att det skulle bli en ljus framtid nu när landet var fritt och en förebild för andra Afrikanska länder. 30 år efter att Zimbabwe blev självständigt är läget kritiskt och landet är absolut inte en förebild. Vad var det egentligen som hände? Hur kunde Zimbabwe gå från toppen till botten av de afrikanska länderna? Zimbabwes historia är både intressant och viktig om man ska förstå hur situationen ser ut idag. Det handlar om den inhemska befolkningens utveckling, européernas framfart i Afrika med britternas övertagande av Zimbabwe och landets kamp för självständighet. Äldre historia Från 200-talet vandrade de två bantufolken Shona och Ndebele in i det område som idag är Zimbabwe och det är dessa folkslag som idag dominerar landet. På 800-talet blev Shona det dominerande folkslaget. De utvann bland annat guld och handlade med länder från Mellanöstern. Det var Shonafolket som byggde stenstaden Great Zimbabwe under medeltiden som nu är ett sevärt historiskt monument som visar på Zimbabwiernas tidiga byggnadskunskaper. Rhodesia blir till Fram till 1800-talet vandrade olika folkgrupper till det gamla Zimbabwe och slogs om makten. År 1868 blev Lobengula av Ndebelesfolket kung i landet. Han ställdes dock inför svåra val då olika europeiska länder visade intresse för Zimbabwes guld och ädelstenarna. Till slut ingick Lobengula ett avtal med britterna, han misstrodde dock britterna djupt.

Under 1800-talet kom europeiska missionärer, handelsmän och äventyrare till området. En av de som kom till Zimbabwe i slutet av 1800-talet från Storbritannien var Cecil Rhodes. Han var övertygad om den brittiska rasens överlägsenhet och att det var nödvändigt för Storbritannien att skaffa sig kolonier utomlands för att överleva och att utöka det brittiska imperiet. Rhodes fick tillstånd att kolonisera det gamla Zimbabwe från Englands dåvarande drottning Victoria. Han upprättade därför en arme och efter blodiga strider mot den inhemska befolkningen lyckades Rhodes med uppdraget att bilda en brittisk koloni av det gamla Zimbabwe. Det nya namnet på landet blev Rhodesia efter Cecil Rhodes som blev landets premiärminister. Européerna tog de bästa bitarna land och afrikanerna trängdes undan. Ordet kolonialism betyder enligt Nationalencyklopedin: erövring, kontroll och exploatering av områden utanför kolonisatörens eget territorium. Termen används om många historiska epoker men oftast menas det de europeiska ländernas utnyttjande av mark utanför Europas gränser mellan 1500-talet och 1900- talet. Latinamerika var den region som koloniserades först, sedan Asien och därefter Afrika. Nästan hela kontinenten koloniserades av starka europeiska länder men de som främst tävlade om att erövra Afrika var Storbritannien som hade och Frankrike. Det är anledningen till att det fortfarande talas franska eller engelska i vissa afrikanska stater.

Befrielsekampen Ian Smith blev Rhodesias första politiske ledaren som var född i landet. Under många år var han Zimbabwes dominerande ledare. De svarta i Rhodesia diskriminerades på alla möjliga sätt och levde i misär i motsats till den rika vita minoriteten. Under denna tid växte en stark afrikansk nationalism fram som krävde ett majoritetsstyre. Det skulle innebära slutet på de vitas privilegier, men Ian Smith vägrade. Hans politik grundade sig på apartheid och rassegregering. Storbritannien ville inte ge landet sin självständighet utan att kunna garantera att de svarta fick rösträtt. Majoritetsstyre innebär att flertalets vilja ska gälla. Ordet är kopplat till demokrati som betyder folkstyre. Omvärlden började också reagera mot att den vita minoritetsregeringen och Smith inte lyssnade på den svarta befolkningen. Sverige och större delen av den övriga världen bojkottade landet för att tvinga den vita minoriteten att lämna över regeringsmakten till de svarta. Men med hjälp av multinationella företag, som såg mellan fingrarna så kunde ändå Rhodesia öka sin BNP med hela 34 % mellan åren 1969-74! Båstadskravallerna De s.k. Båstadskravallerna i Sverige 1968 handlar om ett möte mellan Sverige och Rhodesia i en tennismatch. Starka demonstrationer mot de rasistiska regimerna i södra Afrika resulterade i att matchen blev flyttad till obestämd ort. På demonstranternas plakat kunde man läsa Rasister Smithar ner Båstad. Detta var riktat till Rhodesias då mest hatade apartheidpolitiker Ian Smith.

Eftersom de svarta rhodesierna bestod av de två folkgrupperna Ndebele och Shona, var de ett splittrat folk och hade därför ingen chans till uppror mot Smiths regering. På 1960-talet bildades partiet ZAPU (Zimbabwe African Peoples Union) med ndebelen Joschua Nkomo som ledare och partiet ZANU (Zimbabwe African National Union) med generalsekreteraren Robert Mugabe som tillhörde Shona. Oenigheten mellan ZANU och ZAPU utgjorde länge ett hinder för en effektiv kamp mot Smith. Men till slut lyckades de enas och gå samman i organisationen Patriotisk Front. Efter ett blodigt inbördeskrig mot Smith och hans armé startade år 1979 förhandlingarna mellan det svarta Rhodesia och Englands premiärminister Margaret Thatcher. Det resulterade i den så kallade Lancaster House-överenskommelsen. Denna innebar bland annat majoritetsstyre, att diskriminering på grund av hudfärg förbjöds och att de vitas rättigheter skulle skyddas i Rhodesias övergång till det självständiga Zimbabwe. Överenskommelsen satte punkt för ett nästan nittio år långt kolonialförtryck och Zimbabwe fick sin frihet. Landet blev självständigt år1980 och Mugabe sågs som hjälte och valdes till premiärminister. I regeringen ingick också medlemmar från Nkomos parti. Det anmärkningsvärda var att han då valde att sträcka ut en hand mot de vita för att leda kampen mot apartheid. Västländerna kände ett lugn och tilltro till framtiden nu när Zimbabwe fått sin självständighet och en av folket vald ledare skulle allting ordna sig.

Modern historia Efter självständigheten sågs Zimbabwe som en god förebild och Mugabe gick in för att förbättra Zimbabwe med allmän och avgiftsfri skola och rätt till fri hälsovård. År 1981 uppstod oenigheter mellan ZANU och ZAPU och Nkomo avskedades från regeringen. Ute bland folket, ndebeles och shonas, fanns det också motsättningar. För att lugna upproret mellan folkslagen gick så småningom de två partierna ihop och bildade ZANU-PF (Zimbabwe African National Union - Patriotic Front) i syfte att bilda en enpartistat. Mugabe fick med detta ännu mer makt. På 1990-talet drabbades dock landet av en ekonomisk kris vilket ledde till att förtroendet för Mugabe sjönk. Frågor Diskutera i grupper: Hur har Zimbabwes folk och dess ledare Robert Mugabe påverkats av koloniseringen tror du? (Koppla historian till dagens Zimbabwe.) Uppgift: Jämför Zimbabwes historia med ett land som är eller har varit i en liknande situation. Har landet bedrivit en befrielsekamp? (presentera för kamraterna)

EKONOMI Zimbabwe var ett land som ansågs ha goda framtidsutsikter. Efter att landet blev självständig år 1980 genomförde till en början Robert Mugabe en mängd åtgärder för att förbättra levnadsstandarden. Den ekonomiska situationen såg ljus ut. Ungefär 30 år senare är landets ekonomi totalt kört i botten och levnadsförhållandena för Zimbabwierna är fruktansvärda. Det här avsnittet kommer att handla om levnadsförhållanden i Zimbabwe och orsaker till hur ett land som varit en förebild kunde hamna i en så ond cirkel. Levnadsförhållanden I grunden har Zimbabwe en bred ekonomisk bas. Vid självständigheten var landet rikt utrustat med guld, andra naturtillgångar och jordbruket var välutvecklat. Dock redan efter några år började problemen hopa sig. År 2008 är inflationen i Zimbabwe över 200 miljoner procent enligt Zimbabwes regering. Den befaras dock vara ännu högre. Med inflation menas att den Zimbabwiska dollarn har blivit mindre värd samtidigt som priserna på varor har ökat. Äpplen kostar i Sverige ca 19.90 kr/kg och i Zimbabwe 35 kr/kg. Tänk då på att en medellön i Zimbabwe endast är 12 kronor i månaden. Därför har många slutat gå till jobbet eftersom det inte lönar sig, för att lönerna är för små för att överleva på. Arbetslösheten uppskattas till 80 %. Den ökade fattigdomen, matbristen och svälten har påverkat befolkningens hälsa negativt. På grund av allt detta har miljontals zimbabwier lämnat landet för att söka jobb i andra länder. Av dessa emigrerande människor finns till exempel många lärare, vilket i sin tur har bidragit till att skolan i princip har fått lägga ner.

Den fattigaste delen av befolkningen gör stora uppoffringar om de skickar barnen till skolan. De måste betala för skoluniform och böcker - en lyxvara som de flesta inte har råd med. Mugabe är fortfarande år 2008 landets ledare men har under det senaste decenniet inte gjort mycket för att förbättra situationen för zimbabwierna utan snarare det motsatta genom en utrensningsaktion vid namn Murambatsvina år 2005. Den innebar att stora bostadsområden jämnades med marken och mer än 700,000 personer förlorade sina hem. Murambatsvina betyder rensa undan skräpet och officiellt var det för att komma åt kriminalitet. Egentligen handlade det bland annat om att rensa ut oppositionens anhängare och Mugabekritiker. Orsaker Ekonomisk politik Effekterna av den dåliga ekonomin i Zimbabwe har förvärrats av politiska beslut. Robert Mugabe har allt sedan han fått makten fokuserat sin politik på att fördela resurser istället för att fundera på hur han kan göra kakan större, alltså skapa resurser. Ett annat sådant beslut var att skicka militärer till kriget i Kongo-Kinshasa. Det kostade 10 miljoner om dagen och ledde till att Zimbabwe tvingades låna pengar av IMF och Världsbanken. IMF eller Internationella Valutafonden som den heter är en organisation varifrån de länder som är medlemmar kan få låna pengar. Varje medlemsland betalar en medlemsavgift och på så sätt bekostas ett annat lands lån. Världsbanken är hela världens bank vars mål är att gynna ekonomiska och sociala framsteg i utvecklingsländer. Länder kan få ekonomisk rådgivning och kreditmöjligheter. För att vara medlem i Världsbanken måste ett land vara medlem i IMF. Banken samarbetar med internationella organisationer, särskilt FN.

I mitten av 1990-talet tvingades Zimbabwe med Mugabe i spetsen att välja väg, både politiskt och ekonomiskt. Antingen var Mugabe tvungen att gå emot de folkliga kraven på jordreform. Det vill säga att de svarta krävde att också de skulle få äga jord. Hittills var det bara de få vita i landet som ägde jorden. Eller så var Mugabe tvungen att fortsätta den politik som låg bakom befrielsekampen som västländerna stödde. Mugabe valde att gå med i det ekonomiska strukturanpassningsprogram som IMF och Valutafonden hade föreslagit. Det bland annat bidrog till att landets viktigaste inkomstkälla jordbruket kollapsade. Den värsta torkan i landets historia sammanföll samtidigt med kollapsen och resulterade i dåliga skördar. Jordbrukets kollaps Den kanske viktigaste orsaken till Zimbabwes negativa ekonomi har att göra med jordbrukets sammanbrott. Jordbruket har i Zimbabwe liksom många andra afrikanska länder varit en viktig inkomstkälla. Jordbruksprodukter har varit landets i särklass viktigaste exportvara och därför blev konsekvenserna av dess kollaps förödande för ekonomin. Efter självständigheten har många olika förändringar gällande fördelning av jord, så kallade jordreformer genomförts. Mugabes syfte med dessa har enligt honom själv varit att fördela jorden mer rättvist så att de fattiga svarta ska få ta del av den. Men verkligheten är den att det i princip bara har varit högt uppsatta politiker och krigsveteraner utan kunskap om jordbruk som har fått mark tilldelat sig.

Andra faktorer Zimbabwe får ingen inkomst genom turism som de tidigare fått. Detta på grund av oroligheterna som råder. Andra faktorer som har bidragit till den dåliga ekonomin i Zimbabwe är till exempel bristen på utländskt kapital, det vill säga investeringar från andra länder i Zimbabwe. Utländskt kapital, är viktigt för att ett land ska kunna importera viktiga råvaror. Detta bidrar till att ekonomin fortsätter att vara lamslagen. Detta är omöjligt för Zimbabwe som läget är nu. Ingen kan låna pengar då bankerna inte vågar låna ut i en situation som den i Zimbabwe. De vet helt enkelt inte om de kommer att kunna få tillbaks dem. Omvärlden har heller inget intresse i att investera eller placera pengar eller tillgångar i ett land där pengarna är lite värda men priserna höga. Därför läggs flera näringar ner. Emigrationen gör det ännu värre eftersom det helt enkelt är brist på utbildad arbetskraft. Mugabe själv skyller på kolonialismen. Han menar att det är de vita före detta makthavarna i Zimbabwe (gamla Rhodesia) som la grunden till den onda spiral som landets ekonomi har hamnat i. HIV/Aids är ett stort problem inte bara för människorna utan också för landets ekonomi.

!" 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0!!"#$%&' 1970 1980 1990 2000 2005 ( ) *( $ Enligt statistik om Zimbabwes befolkning så är den åldersgrupp som är hårdast drabbad av HIV/Aids-epidemin mellan 15 19 år. Det är alltså landets unga arbetskraft, de som ska arbeta med att producera maten samt reproducera sig, som dör. Effekterna av epidemin genomsyrar hela samhället. Mer än 1,1 miljoner barn har blivit föräldralösa som följd av detta. Enligt Världshälsoorganisationen kan en nyfödd flicka i Zimbabwe förvänta sig att leva tills hon är 34 år. Det är den kortaste medellivslängden i världen! " Frågor Diskutera i grupp: Hur påverkas landets framtid av HIV/Aids? Hur skulle Sverige påverkas i en sådan situation som Zimbabwes? Vilka problem finns det med Zimbabwes jordreformer? Jämför med Sverige, hur fungerar jordägande här? Diskutera. Uppgift: Fundera på vad som har bidragit till att Zimbabwes ekonomi har kollapsat? Vilka viktiga faktorer kan du se som har bidragit till att befolkningen svälter? Samla fakta, fundera och analysera. Samla dina reflektioner i en rapport.

MAKT OCH STRATEGIER I en diktatur Detta avsnitt handlar om diktaturen Zimbabwe och om dess auktoritära ledare Robert Mugabe. Han såsom andra diktatorer använder sig av vissa strategier för att lyckas behålla makten i sitt land. Vilka är dessa och hur påverkar detta befolkningen? Diktatorn Mugabe Robert Gabriel Mugabe föddes 1924 och utbildades av missionärerna eftersom skolor var stängda för svarta under Smith och Rhodes styre. Han började sin politiska bana tidigt genom att starta ett antal partier som inte sympatiserade med Smiths politik. Detta var dock olagligt och Mugabe fängslades i tio år utan rättegång. När han så småningom blev frisläppt flyttade han till grannlandet Moçambique och bedrev därifrån fredskampen under 1970-talet mot Smiths regering. Han gifte sig år 1961 med Sally Hayfron och fick med henne ett barn som dog vid ung ålder. Sally insjuknade i cancer och avled. År 1996 gifte han sig med sin forna sekreterare Grace Marufu som han redan hade fått två barn med under tiden hans fru Sally låg cancersjuk. Under årens lopp som Zimbabwes president har Mugabe blivit mer och mer nationalistisk. Han har till exempel sagt: Vi ska..: Plantera skräck i hjärtat på den vite mannen, vår verklige fiende #$$%" +*, *+ * * *(+, *) *(

Om makten är koncentrerad till en person i en diktatur brukar denne kallas diktator. En diktators strategier Kännetecken och likheter mellan diktaturer världen över är bland annat brott mot de mänskliga rättigheterna. Dessa brott används ofta av diktatorerna (i Zimbabwes fall Robert Mugabe) som strategier för att bibehålla makten. Mänskliga rättigheter är och måste vara ett grundfundament i ett demokratiskt land. Det handlar om alltifrån att alla människor har lika värde oavsett ras, hudfärg, kön eller religion till att slippa tortyr. Många länder har därför skrivit på FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, även Zimbabwe har skrivit på flera stycken. De har dock inte skrivit på till exempel avskaffandet av dödsstraff och tortyr. Konventioner är avtal mellan två eller flera stater. De mänskliga rättigheterna Mugabe respekterar inte de mänskliga rättigheterna, särskilt om de inte är till nytta för honom och hans maktposition. Han har till exempel tagit bort mötesfriheten, det vill säga rätten att anordna och delta i möten, samt rätten till att använda sig av radio, TV och tidningar. Tortyr, förföljelse, hot och utpressning av mediearbetare har förekommit. Sedan år 2003 har Zimbabwe ingen privatägd dagstidning. Även TV och radio är statligt styrda och det finns bara en kanal. Detta för att all media som inte har varit lojala till Mugabe har tagits bort. Nu används all media för att propagera för ZANU-PF.

Om någon bryter mot detta eller gör något som kränker presidenten så kan det kosta en livet. Mugabe har alltså genom detta begränsat möjligheterna för att en opposition skulle kunna bildas. Krigsveteranerna De så kallade krigsveteranerna är ett redskap för Mugabes personliga maktutövning. Krigsveteranerna var de som kämpade mot den vita Smithregimen under befrielsekriget i slutet av 1970-talet. De har fått jord tilldelat sig, för att vara lojala mot Mugabe. Dessa krigsveteraner som går i Mugabes tjänst har exempelvis brukat våld mot oppositionen inför valet år 2008. Krigsveteraner har i vissa provinser infört så kallade tortyrläger. På dessa läger blev lokalbefolkningen tvingade att delta i nattliga möten. De blev tvungna att se sina grannar bli slagna och varnades att om de inte röstade på ZANU-PF skulle de gå ett tråkigt öde till mötes. Dussintals oppositionsanhängare dog efter misshandel på dessa läger, de lokala ungdomarna blev tvingade att vara med på dessa möten och själva misshandla. Rättssäkerheten Det är inte bara i dessa läger som veteranerna misshandlar folk för att de inte är anhängare till ZANU-PF. Majoriteten av de drabbade offren sa att de kunde namnen på sina angripare, där de flesta var i säkerhetsstyrkan, krigsveteran eller lokala ZANU-PF anhängare. Det faktum att angriparna inte ens försökte dölja sina identiteter visar på hur säkra de var på att inte ställas inför rätta för sina brott. Våldsdåden som skedde efter valet i mars år 2008 var sponsrade av staten, de använde till och med regeringsfordon. Rättssäkerheten uppvisar stora brister i Zimbabwe.

Det finns klara tecken på att både polisen och rättsväsendet är lojala till Mugabe. Poliser och andra företrädare för staten, som gör sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna, löper därför liten risk att ställas till svars. Våldet från krigsveteranerna har särskilt blivit uppmärksammat sedan februari år 2000 när Mugabe och ZANU-PF förlorade folkomröstningen om en konstitution där Mugabe skulle ha blivit livstidspresident. Konstitution är en författning vilket i sin tur betyder ungefär en lag eller förordning gjord av en behörig myndighet. Ofta rör det sig om en grundlag, det vill säga dokument med principer hur ett land ska styras. Sedan valet har våldet ökat genom ett ökat våld mot oppositionen. Inför presidentvalet år 2002 så gjorde Mugabe allt för att påverka slutresultatet. Till exempel minskade han antalet vallokaler i de områden oppositionen haft många anhängare. Västvärlden dömde ut valet år 2002, på grund av fusk. Mat som strategi En annan strategi som Mugabe använder sig av för att behålla sin makt är att kontrollera tillgången på mat. Mat har använts för att locka folk att rösta på ZANU-PF, det finns nämligen bara ett ställe som har rätt att sälja majsmjöl och de har bara haft rätt att sälja till ZANU-PF partimedlemmar. Han menar att när människor är hungriga är det lättare att manipulera dem, det vill säga få dem att göra som man vill. För den zimbabwiska befolkningen är varje dag en kamp för att få tag på pengar och mat. En orsak till allt detta lidande är jordreformerna som Mugabe har genomfört. Mugabe

har sagt att de som röstar på oppositionen inte kommer få någon jord utan bara ZANU-PF anhängare. Undvika granskning Som avledande manöver vid Murambatsvina-operationen år 2005 organiserande Mugabe själv det därpå följande upproret mot honom. Detta var en avledande manöver av diktatorn för att skapa kaos och undvika att hans egen verksamhet blev granskad. Då skulle omvärlden fokusera på upproret istället. Zimbabwes regering har dock flera gånger anmälts för brott under den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter. Ändå fortsätter Mugabe att bryta mot dem regelbundet. Robert Mugabe är inte ensam bland diktatorer om att använda sig av brutala metoder mot sin egen befolkning. Diskutera i grupp: Frågor Vad kan en diktator respektive demokratisk ledare göra för att behålla makten över sitt folk? Kan du komma på fler strategier som en diktator kan ha? Jämför med andra diktaturer, t.ex. Burma. Uppgift: Skriv en tidningsartikel om situationen i Zimbabwe och ta med aspekten vad det egentligen betyder långsiktigt för landet att Mugabe har kontroll över skolan/universitetet, rättssäkerheten och media?

Politik Efter att Zimbabwe fått sin självständighet har Mugabe vunnit de flesta av valen som hållits. När landet fick ett flerpartissystem fanns det inte något parti som kunnat konkurrera om makten förrän MDC (Movement for democratic change) Rörelsen för demokratisk förändring med deras ledare Morgan Tsvangirai började utmana ZANU-PF i slutet av 1900- talet. MDC Movement for Democratic Change (MDC) grundades 31 sep 1999 som opposition mot Mugabes politik. Som ledare för partiet utsågs ndbelen Morgan Tsvangirai. MDC lyckades stå emot hot och våld från Mugabe och har fortsatt existera och bedriva sina valkampanjer in på 2000-talet. Under valkampanjen år 2008 rapporterade media om att MDC-anhängare blivit misshandlade och mördade på order av Mugabe. Morgan Tsvangirai Morgan Tsvangirai föddes år 1952, han är högutbildad men har jobbat som städare på en textilfabrik. Det var då han blev fackligt intresserad, det vill säga intresserad sig i arbetarnas situation på arbetsplatsen. Senare valdes han till generalsekreterare i ZCTU (Zimbabwe Congress of Trade Union). Tsvangirai har flera gånger blivit både misshandlad och mordhotad på grund av sin politiska verksamhet. MDC:s politik Den politik som MDC står för är en reaktion mot Mugabes maktmissbruk och diktatoriska ledarstil. Tsvangirai har sagt att om han blir president tänker han dela upp makten på flera nivåer för att inte bli maktgalen som Mugabe. MDC vill även kontrollera polisväsendet. Det finns fler

askäl till det. En orsak är att poliskåren har använts i det politiska våldet som har utlösts från ZANU-PF. Kontrollen över polisen utgör en garanti och skydd för civilbefolkningen. Morgan Tsvangirai menar till skillnad från Mugabe att Zimbabwe måste sluta skylla på kolonialismen, vi som bor och lever i Afrika måste ta vårt eget ansvar. Valet år 2008 Valresultatet i mars år 2008 var oklart då varken MDC eller ZANU-PF fick majoritet. Under den andra valomgången drog sig oppositionens ledare Morgan Tsvangirai ur eftersom Mugabe väntades bestämma resultatet själv. I det därpå följande enmansvalet vann Mugabe, dock blev valet ogiltigförklarat eftersom detta strider mot zimbabwisk vallag. Mugabe tvingades där igenom att gå med på att dela den politiska makten med oppositionen, ledd av partiledaren Morgan Tsvangirai. Förslagsvis kommer Mugabe sitta kvar som president med en i huvudsak ceremoniell roll, ungefär som den svenska kungen. Tsvangirai ska bli premiärminister och oppositionen få en knapp majoritet i samlingsregeringen. Men det finns misstankar om att Mugabe inte frivilligt tänker ge ifrån sig den makt han haft i 28 år. Han har till exempel saboterat olika förhandlingar där parterna ska komma överens. Mugabe som är 84 år (2008) har sagt att han själv vill utse en ersättare för honom när han bestämmer sig för att sluta. Än har han inte valt någon, men det finns några personer vid Mugabes sida som kan hålla kvar regimen. Partierna MDC och ZANU-PF har träffats för förhandlingar om makten under övervakning av Sydafrikas president Thabo Mbeki. Men förhandlingarna har gått trögt.

Dödläget skapar svår svält Den politiska oenigheten förvärrar Zimbabwes hungersnöd Munnen drar ihop sig av de syrliga, mjöliga fruktköttet på en chakata, en plommonstor frukt med svårskalat hölje som växer vilt i Zimbabwes torra busklandskap. 54-åriga Last Jaricha äter ett 50-tal av dem varje dag. Jorden under hennes bara fötter är torr och het. Av den majs hon planterade tidigt i år blev bara knähöga, skrumpna plantor. Den senaste månaden har hungern tagit allt mer av hennes energi. - Ibland orkar jag ingenting. Jag bara sitter, berättar hon. Även om torkan bidrar till den svåra situationen är hungersnöden i högsta graden politisk. Zimbabwe är ett land där inte någon borde svälta, tidigare känt som södra Afrikas kornbod. I trakterna kring Masvingo talas om flera personer som dött av hunger den senaste tiden. I ett enkelt rosa betonghus i en av byarna fann man i början av september en svårt undernärd mor och hennes döda baby. - Kvinnan ropade efter babyn när de väckte henne till liv. De ville bespara henne chocken så de sa först att babyn sov, berättar 16-åriga grannflickan Irene. Hon och kompisarna pratar inte gärna om den döda babyn. Det är tabu att tala om hungersnöden. - Om någon går hungrig borde andra hjälpa, så om någon dör av hunger kan det tolkas som att hela landet ignorerade den personen, säger hon. Anna Koblanck, DN, 2008.

Vad gör omvärlden? De flesta länder som ger bistånd för att hjälpa Zimbabwe gör det inte längre genom den Zimbabwiska staten utan genom hjälporganisationer. Men Mugabe har förbjudit alla hjälporganisationer att komma in i landet, vilket gör det svårt för omvärlden att hjälpa det Zimbabwiska folket. FN och EU:s roll &-*(. * *( &**( *),*((* /& * *( ' *( /& /& ( 0110#( * EU (Europeiska Unionens) har gjort regimförändring till sitt övergripande mål för deras Zimbabwepolitik. Målet är att störta Mugabe som är enligt dem roten till allt dåligt som hänt i Zimbabwe enligt dem. EU har stött Zimbabwes utveckling, men år 2002 bestämde sig EU för att använda sig av restriktiva metoder och frysa bistånden. Även bistånden som de tidigare gett till saker som utveckling av levnadsstandard, demokratiarbete och rättssäkerhet. Detta har de gjort för att de tycker att det inte ens går att rättfärdiga sådana bistånd förrän den Zimbabwiska regeringen visar positiva resultat.

Sveriges roll Sverige har gett bistånd till Zimbabwe sedan befrielsekampen startade och landet fortfarande styrdes av Cecil Rhodes. Efter självständigheten gav Sverige stöd till landets ekonomiska och sociala utveckling. Sedan år 2001 slutade Sverige att ge sitt stöd via den zimbabwiska regeringen och började ge sitt bistånd via FN och andra organisationer. De avbröt även ett utvecklings arbete med Zimbabwe år 2001 för att landets politiska läge och bristande respekt för de mänskliga rättigheterna försämrades. Grannländernas roll Tillsammans med den Afrikanska Unionen har grannländerna runt Zimbabwe en viktig roll när det gäller att hitta en lösning. Grannländerna är medlemmar i samarbetsorganisationen SADC (Southern African Development Community). Många av världens politiker menar att dessa länder måste utöva ekonomisk påtryckning mot Zimbabwe. Till exempel att stoppa införseln av bensin och på detta sätt isolera Mugabe. Ett land som har tagit en del ansvar är Botswana som kan tänka sig erbjuda Tsvangirai beskydd om förhandlingarna med Mugabe skulle kollapsa. Däremot så tillåter de inte att Tsvangirai ska leda ett uppror mot Mugabe med vapen från Botswana. Han får dock leda en motståndsrörelse om den är demokratisk. Den Botswanske presidenten är en av de som kritiserar Mugabe. Det återstår att se om de tröga förhandlingarna får fart och om omvärldens påverkan ger något resultat för att hitta lösningar på problemet i Zimbabwe.

Frågor Diskutera i grupp: Hur kan det garanteras att Morgan Tsvangirai inte blir en ny diktator? Ge förslag och diskutera hur vi har gjort i Sverige. Vad menar Tsvangirai med måste sluta skylla på kolonialismen, vi som bor och lever i Afrika måste ta vårt eget ansvar. Vad kan ett enskilt land göra politiskt för att hjälpa Zimbabwe? Ge egna förslag. Fråga/uppgifter: Ta reda på om det hänt något nytt i Zimbabwe angående det politiska dödläget. FN har inte rätt att ingripa i förhållanden inom ett land. Problematisera FN:s roll i Zimbabwekonflikten? Vad kan de göra? Vad bör de göra?