Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter. Europeiska kommissionen

Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter Europeiska kommissionen

Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri och vattenbruksprodukter INLEDNING D PRODUCENTORGANISATIONER D OPERATIVA PROGRAM Π PLANER FÖR ATT FÖRBÄTTRA PRODUKTERNAS KVALITET D MEKANISMER FÖR INTERVENTIONER PÅ MARKNADEN D ÖVRIGA REDSKAP SOM STÅR TILL PRODUCENT ORGANISATIONERNAS FÖRFOGANDE D BILAGOR EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Photos: Lionel Flageul, Eureka Slide En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på Internet via Europa-servern (http://europa.eu.int). Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2002 ISBN 92-894-2131-2 Europeiska gemenskaperna, 2002 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Belgium

1. Inledning Den gemensamma organisationen av marknaden (GOM) for fiskeri- och vattenbruksprodukter har från allra första början varit en mycket viktig del av den gemensamma fiskeripolitiken (GFP). Den första serien gemensamma åtgärder är från 1970. Sedan dess har GOM växt och blivit en fullt utvecklad beståndsdel av GFP och en av dess fyra huvudpelare, vid sidan av bevarande av fiskbestånden, strukturpolitik och förbindelser med tredje land. Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter var den första komponenten i den gemensamma fiskeripolitiken som inrättades av rådet 1970. Den ursprungliga organisationens syften var att skapa stabilitet på marknaden samt garantera en skälig inkomst för fiskeproducenterna. Dagens marknadsorganisation härstammar direkt från den tidiga organisationen, trots att likheterna är få. Marknadsorganisationens åtgärder utformades ursprungligen för en europeisk ekonomisk gemenskap med enbart sex länder, men täcker nu ett område från Östersjön till Andalusien och från Kreta till Skottland, ett område med betydande skillnader mellan distributionskedjor, konsumentvanor och priser. Dessutom har fiskeresurserna blivit alltmer begränsade och GOM har varit tvungen att reagera därefter genom att vidta åtgärder för att undvika spill och ansvara för bästa möjliga förhållande mellan utbud och efterfrågan. Sedan 1970 har varje revidering av marknadsorganisationen genomförts med dessa mål i åtanke. Som kanal för dessa förändringar har man prioriterat producentorganisationerna (PO). Varje gång bestämmelserna har ändrats har dessa organisationer fått en stärkt roll och en mängd verktyg för att stabilisera och reglera marknaden. Marknadsorganisationen bidrar till GFP:s allmänna mål att försöka garantera ett hållbart fiske och trygga fiskerisektorns framtid. GOM:s nyckelmål under de senaste årtiondena har varit prisstabilitet, bästa möjliga balans mellan utbud och efterfrågan samt prioritering av EU: s produktion utan att skada de växande behoven inom beredningsindustrin. De viktigaste instrumenten för att uppnå dessa mål har varit upprättande av gemensamma saluföringsnormer, bildande av producentorganisationer, införande av ett prisstödssystem baserat på interventionsmekanismer, uppbyggnad av ett system för handel med icke-medlemsländer.

Marknadsorganisationen för fiskeri- och vattenbruksprodukter har reviderats avsevärt under årens lopp. Man har gjort ändringar och tillägg med hänsyn till förändrade förhållanden och EU-marknadens växande komplexitet: fiskbestånden sinar, konsumenternas vanor förändras, världshandeln expanderar och EU:s beredningsindustri blir alltmer beroende av importer, både av färska produkter och av råmaterial. De enskilda åtgärder som utgör marknadsorganisationen återspeglar dessa förändringar och har anpassats efter dem. Gemensamma saluföringsnormer är en mycket viktig förutsättning om man skall kunna inrätta en enda inre marknad för vissa produktkategorier. Med dessa normer skapas harmoniserade kommersiella kännetecken för fiskeri- och vattenbruksprodukter i hela unionen. De underlättar operationerna på marknaden genom att göra det lättare att fastställa gemensamma priser för varje produktkategori och att bestämma kvalitetsnivåer. Prisstödsystemet har traditionellt varit ett av marknadsorganisationens centrala inslag. Men under årens lopp har dess fokus förändrats. Angelägenheten om att garantera en grundinkomst för producenterna är fortfarande viktig, men interventionsmekanismerna är nu utformade på ett sådant sätt att alla former av resursslöseri i hög grad missgynnas. EU:s beredningsindustri är beroende av stabila och pålitliga leveranser för att kunna förbli konkurrenskraftig. Eftersom den inhemska produktionen inte är till- Fran fartyget till affären: bättre märkning för att öka konsumenternas förtroende för de produkter de köper.

räcklig kräver beredarna importerade produkter till konkurrenskraftiga priser. Detta förklarar behovet av ett system för handel med tredje land. Men om tullbestämmelserna skall bli effektiva måste de ständigt övervakas och regelbundet anpassas till marknadens senaste behov. Konsumenterna har gradvis blivit alltmer krävande när det gäller att fa valuta for pengarna och mer kunskap om produkternas ursprung. Man har därför infört bestämmelser för bättre märkning av levande, färska och kylda fiskeriprodukter. Producenten måste tillhandahålla artens namn, produktionsmetod (insjöfiske, havsfiske eller vattenbruk) och det område där fisken fångades eller odlades. I en värld där fiskbestånden utsätts för ett allt större tryck måste marknaden i allt högre grad bidra till rationell hushållning med resurserna. Följaktligen har producentorganisationerna successivt fått ett allt större ansvar och fler medel för att kunna spela en central roll när det gäller att anpassa utbudet efter efterfrågan. I denna publikation kommer vi att fokusera på vad detta ansvar faktiskt innebär rent praktiskt och exakt vilka medel som finns att tillgå för att hantera särskilda förhållanden. 2. Producentorganisationer Producentorganisationerna är ett grundläggande inslag i marknadsorganisationen för fiskeriprodukter, eftersom industrin använder dem för att organisera och stabilisera marknaden. Fiskare och fiskodlare bildar frivilliga producentorganisationer som skall vidta åtgärder för att garantera bästa möjliga marknadsvillkor för deras produkter. Det är inte obligatoriskt att vara medlem i en sådan organisation, men endast medlemmar är berättigade till ekonomisk ersättning och stöd när stabiliseringsåtgärder vidtas i enlighet med bestämmelserna om marknadsreglering. En av producentorganisationernas nyckelroller har traditionellt varit att fördela marknadsstödet till sina medlemmar. Men de uppmanas i allt högre grad att spela en betydligt mer avgörande roll för att reglera medlemsproducenternas utbud och anpassa dem till marknadens krav. Målet är att undvika fångster av fisk för vilken det finns liten eller ingen efterfrågan alls, genom att uppmuntra till bättre planering av fiskeaktiviteterna. För att bevara fiskbestånden och behålla sin konkurrenskraft måste producenterna förutse marknadens behov, inte bara när det gäller kvantitet, utan också kvalitet och utbudets regelbundenhet. Producentorganisationerna får ett officiellt erkännande från sina respektive nationella myndigheter. För att uppnå det måste de bevisa att de är tillräckligt ekonomiskt aktiva för att förtjäna ett sådant erkännande. De allmänna kriterierna för den typen av bedömningar fastställs i ett av EU:s rambeslut och tillämpas speci-

fikt och konkret av varje medlemsstat. I kriterierna beaktas storleken på det område som är föremål för ansökan om erkännande, den totala kapaciteten för de fiskefartyg som är verksamma utifrån detta område samt hur täta och stora landningarna är. Gäller ansökan om erkännande en vattenbruksverksamhet baseras den ekonomiska bedömningen på procentandelen av den totala produktionen av den art eller den grupp av arter som producentorganisationen företräder, inom ett produktionsområde som medlemsstaten i fråga anser vara tillräckligt stort. Tillgängligt ekonomiskt stöd Erkända producentorganisationer kan fa tillgång till ekonomiskt stöd från EU genom strukturfonden för fisket, dvs. Fonden för fiskets utveckling eller FFU, ett stöd som också kan beviljas sammanslutningar av producentorganisationer, upp till ett högsta belopp på 180 000 euro. Startstödet beviljas för tre år från och med det datum då medlemsstaten erkänner en organisation. Stödets storlek beror på organisationens allmänna omkostnader och värdet på den produktion som saluförs. Stödet för det första, andra respektive tredje året måste ligga inom följande två gränser: 3 %, 2 % respektive 1 % av värdet på de produkter som saluförs av producentorganisationen. Värdet av den produktion som saluförts fastställs schablonmässigt varje år på grundval av den vägda genomsnittliga produktionen och ett vägt genomsnittligt pris. 60 %, 40 % respektive 20 % av organisationens startkostnader och löpande utgifter. Se bilaga X om var du kan ansöka om ekonomiskt stöd för att bilda en producentorganisation i ditt område. Den första större reformen genomfördes 1981 när man gjorde det mindre attraktivt med definitiva återtåg av fiskeriprodukter, genom att minska den ekonomiska ersättningen i fråga. Samtidigt infördes principen om stöd till förädling. Den uppmuntrar producenterna att inte förstöra sina produkter omedelbart, utan i stället lagra dem tillfälligt innan de återför dem till marknaden när villkoren är mer gynnsamma. Detta initiativ gav producentorganisationerna en nyckelroll och ökade deras finansiella ansvar. Under 1980-talet-framför allt som en följd av Europeiska unionens utvidgning - utvidgades G0M:s prisstödsmekanism till att omfatta en rad nya produkter, särskilt arter av stor regional betydelse. För de producenter som ville ta del av G0M:s interventionsmekanismer blev det obligatoriskt att gå genom en officiellt erkänd producentorganisation.

3. Operativa program Operativa program är strategier för att balansera utbud och efterfrågan som kräver att producentorganisationerna på förhand planerar sina medlemmars leveranser av olika arter och undersöker sätt att förbättra produkternas värde efter landning. Dessa program stärker organisationernas roll både i fiskeri- och i vattenbrukssektorn eftersom de förses med ett instrument för att förbättra förvaltningen av marknaden. Producentorganisationerna är numera skyldiga att överlämna de operativa programmen till myndigheterna i respektive land senast sju veckor efter fiskeårets början. Dessa program avser i allmänhet ett års fiske från och med den 1 januari. Undantag är dock tillåtna när fiskeårets respektive kalenderårets början inte sammanfaller, eller när den lämpliga tidsperioden är längre än 12 månader. Ett operativt program utgörs av en saluföringsstrategi, en fångst- eller produktions- Under 1990-talet har den gemensamma organisationen av marknaden tvingats att kämpa både med en starkt ökad efterfrågan och med en allvarlig uttömning av bestånden, vilket har lett till ett strukturellt underskott på utbudssidan. Samtidigt har importen fått ett kraftigt uppsving, vilket innebär att den interna EU-produktionen har konfronterats med överväldigande extern konkurrens på sin egen marknad. Detta har tvingat unionens fiskare och fiskodlare att vidta extra åtgärder för att förbättra sin konkurrenskraft. GOM reviderades återigen år 2000, för att regelverket skulle kunna ta hänsyn till dessa förändrade förhållanden. Resultatet är att producentorganisationerna måste lämna in operativa program, där man i förväg planerar leveranserna från organisationens medlemmar i början av varje fiskeår. Tillsammans med ett system för interventionsmekanismer som i högsta grad missgynnar spill - genom att den ekonomiska ersättningen för återtåg hålls på en miniminivå - är de senaste reformerna en garanti för att marknadsaktörerna kommer att ge ett mycket större bidrag till en ansvarsfull hushållning av resurserna. plan, särskilda förebyggande åtgärder för arter som av tradition är svåra att saluföra och ett internt påföljdssystem. De produkter som skall omfattas av ett sådant program anges i bilaga II. 1. Minimikraven på en marknadsföringsstrategi ger en kort beskrivning av producentorganisationen och dess aktiviteter. Där analyseras producentorganisationen, vilket bör leda till funderingar kring hur hanteringen efter landningen kan förbättras så att man kan få ut högsta möjliga vinst av de saluförda produkterna. Inom marknadsstrategin finns det olika möjligheter, som kommer att variera för varje producentorganisation och som är utformade för att uppmuntra till en intern

analys av hur verksamheten kan förbättras. Det kan handla om att styra produkterna mot olika avsättningsmöjligheter på marknaden, förbättra kvaliteten och ta initiativ för frivillig produktmärkning eller annan säljfrämjande verksamhet. Möjligheten att koncentrera fiskeproduktionen till perioder då priserna är höga bör beaktas både när det gäller marknadsföringsstrategin och fångst- och produktionsplanerna. Strategin innehåller därmed både en sammanfattning av den aktuella situationen på marknaden och konkreta åtgärder för att maximera värdet av fångsten. 2. I fångst- och produktionsplanen beskrivs hur fångsten går till och hur den fördelas under fiskeåret. En producentorganisation som lyckas fördela sin kvot bland medlemmarna jämnt under året undviker skadlig konkurrens om kvoten, minskar risken för prisfall och garanterar följaktligen en mer regelbunden försörjning av marknaden. Med utgångspunkt från producentorganisationernas tidigare erfarenhet bör fångstplanen inkludera en uppdelning av landningarna per kvantitet och tidsperiod för de berörda arterna. Producentorganisationen bör undvika visst fiske när efterfrågan är begränsad eller obefintlig och knyta samman fångstplanen med marknadsföringsstrategin. I fangstplanen kan man därför föreskriva landningsperioder och landningsplatser, och till och med förbud mot landningar under en särskild period. Siffrorna behöver bara vara vägledande och om det redan finns en liknande plan på en annan nivå i medlemsstaten är det tillräckligt om producentorganisationen hänvisar till denna plan. I fångstplanerna behöver man bara ange de arter som finns förtecknade i bilaga II a och II b ifall dessa utgör mer än 10 % av producentorganisationens produktion under föregående år. Men om gemenskapen har infört en tillåten totalfangst (TAC) för dessa arter bör de anges i fångstplanen om de utgör mer än 5 % av den totala siffran. 3. Särskilda förebyggande åtgärder för arter som traditionellt är svåra att marknadsföra är exempel på några av de strukturella problem som producentorganisationerna står inför. Den här typen av åtgärder bör ingå i en organisations strategi för att undvika återtåg och i stället satsa på bättre planering av fångsten av arter som tidigare varit problematiska. För vissa arter skulle en producentorganisation t.ex. kunna överväga att använda sig av förädlingsmekanismen i stället för vanliga återtåg eller förbättra sina leveransavtal med beredningsindustrin. När dessa strukturella svårigheter ligger utanför producentorganisationens kontroll, t.ex. när det gäller tredje lands landningar, är möjligheterna för organisationen att göra något åt detta av naturliga skäl begränsade. Producentorganisationer måste också reagera på tillfälliga svårigheter på marknaden som kan uppstå under ett fiskeår, såsom en dramatisk ökning av återtåg. Det finns en rad åtgärder som en producentorganisation kan vidta för att stabilisera 8

situationen på marknaden. Det kan bl.a. handla om att tillfälligt öka återtagspriset genom att tillämpa toleransmarginalen (se bilaga XII) eller att motverka överutbud på marknaden av arter som inte ger bra priser. 4. En producentorganisation måste ha befogenhet att se till att dess operativa program följs. Detta åstadkoms med hjälp av ett system med interna påföljder som tillämpas på medlemmar som inteföljerde beslut som har fattats. Påföljderna bör stå i proportion till överträdelsen och medlemmarna bör informeras om bestämmelserna för dessa. Medlemsstaterna får också tillämpa påföljder när en producentorganisation inte följer sina operativa program. Dessa påföljder tillämpas emellertid inte under en producentorganisations första år, för att ge producentorganisationerna tid att skaffa sig erfarenhet när det gäller att utarbeta program. Dessutom får det operativa programmet justeras när det uppstår betydande och oförutsedda ändringar på marknaden under ett år. Tillgängligt ekonomiskt stöd Enligt EU:s lagstiftning får ekonomisk ersättning beviljas för kostnaderna för att utarbeta och tillämpa ett operativt program, men medlemsstaterna får själva avgöra om det skall beviljas. Stödet får beviljas för 2001-2006 eller för fem år för de producentorganisationer som erkänns efter den 1 januari 2001. Beloppet varierar Stabilisering av marknaden genom anpassning av tillgången till efterfrågan: en ständig utmaning för EU:s producentorganisationer.

beroende på vilken typ av arter som programmet omfattar. För arter i grupp A och B i bilaga II får producentorganisationerna 500 euro per art liksom ett fast belopp för varje fartyg som tillhör organisationernas medlemmar. För arterna i grupp C i bilaga II får producentorganisationerna ett schablonbelopp enligt organisationernas representativitetsnivå i ett givet område. Se bilaga XI om vem som kan kontaktas i ditt område för ansökan om ekonomiskt stöd för att utarbeta och genomföra ett operativt program. 4. Planer för att förbättra produkternas kvalitet Syftet med denna mekanism är att uppmuntra producentorganisationerna att förbättra kvaliteten på sina produkter. Medlemsstaterna får bevilja ett särskilt erkännande till producentorganisationer som lämnar in en plan för kvalitetsförbättring. En förteckning med de produkter som omfattas av dessa planer återfinns i bilaga III. Producentorganisationer som tar initiativ för att förbättra kvaliteten på sina produkter kan ansöka om särskilt erkännande hos de nationella myndigheterna genom att skicka in följande uppgifter: En förteckning över de produkter som omfattas av planen för kvalitetsförbättring. En sammanfattning av de förberedande undersökningar som genomförts för att analysera bristerna i det gällande systemet och föreslå förbättringar. En förklaring till hur planen kommer att leda till betydande kvalitetsförbättring för fiskeri- och vattenbruksprodukter genom hela produktionskedjan. En beskrivning av vilka åtgärder som skall vidtas i varje led. Uppgifter om ett permanent system för utvärdering och övervakning. Preliminär budget. Exempel på metoder som används för att förbättra kvaliteten inom unionen är kortare perioder till sjöss, mindre fisk i lådorna, bättre packning med is och kortare hantering i alla led. Tillgängligt ekonomiskt stöd EU:s ekonomiska stöd ur strukturfonden för fisket, Fonden för fiskets utveckling eller FFU, finns att tillgå för att utarbeta och genomföra en plan för förbättring av produkternas kvalitet. Stödbeloppet får, beroende på varje medlemsstats nationella program, beviljas för tre år efter det att producentorganisationen har blivit formellt erkänd. För det första, andra och tredje året får stödet inte överskrida 60 %, 50 % respektive 40 % av producentorganisationens kostnader för att 10

genomföra planen. De stödberättigande kostnaderna skall fastställas på grundval av verifikationer och bokföring och får omfatta följande: Utgifter i samband med förberedande undersökningar, utarbetande och ändring av planen. Utgifter för personal (löner, utbildning, sociala avgifter och utgifter för tjänsteresor) och kostnader för teknisk service och rådgivning. Utgifter för brev och telekommunikationer. Utgifter för kontorsutrustning och avskrivning eller utgifter för att leasa sådan utrustning. Utgifter för information till medlemmar om tekniska metoder och kunskaper för att förbättra kvaliteten. Utgifter för att ta fram och införa ett system för kontroll av att de beslut följs som organisationen har fattat i syfte att genomföra planen för kvalitetsförbättring. Se bilaga X om var man kan ansöka om ekonomiskt stöd för en plan för kvalitetsförbättring. 5. Mekanismer för interventioner på marknaden För att garantera en minimiinkomst för yrkesfiskare får producentorganisationerna dra tillbaka fiskeri- och skaldjursprodukter från marknaden när priserna går under en viss nivå. Denna nivå, som kallas återtagspriset, fastställs årligen av kommissionen för varje typ av produkt som saluförs. Nivån grundas på riktpriser som i sin tur fastställs årligen av rådet på förslag från kommissionen. När priserna faller och interventionsmekanismerna utlöses får medlemmarna ersättning från sina producentorganisationer, som i sin tur ansöker om stöd från EU. För att bli berättigad till ekonomisk ersättning måste de produkter som har dragits tillbaka från marknaden uppfylla officiella kvalitetskriterier. Dessutom måste återtagen begränsas till tillfällig överskottsproduktion. Ersättningsnivån är direkt förknippad med de mängder av fisk som tas tillbaka: ju större volymer som dras tillbaka från marknaden, desto lägre blir den utbetalade ersättningen. Produkter som tas tillbaka från marknaden blir inte automatiskt förstörda. De säljs ofta för att användas i framställning av djurfoder. Producentorganisationer kan vidta andra åtgärder för att se till att fisk inte slösas bort. Det finns fem olika typer av interventionsmekanismer. I bilaga IX finns en översikt med en förteckning över de viktigaste egenskaperna för varje mekanism. 11

5.1 Återtåg För att definitiva återtåg av fisk skall berättiga till ekonomisk ersättning bör de minimipriser för försäljning som tillämpas av producentorganisationen ligga inom marginalen mellan 10 % ovan eller under EU:s återtagspris, med hänsyn till de säsongrelaterade variationerna av marknadspriserna. Endast de återtagna kvantiteter som uppfyller de gemensamma saluföringsnormerna (av storleks- och kvalitetskategorierna Extra och A) får beaktas. Den ersättning som producentorganisationen beviljar sina medlemmar bör minst motsvara den ekonomiska ersättning som organisationen beviljas, plus 10 %, förutom i de fall då interna påföljder tillämpas. Ersättningen får inte överskrida 85 % av det återtagspris som tillämpas av organisationen, och får endast beviljas för de återtagna kvantiteter som inte överstiger 4 % av en producentorganisations produktion av en bestämd art. För kvantiteter som utgör mellan 4 % och 8 % av produktionen (10 % för pelagiska arter) uppgår ersättningsbeloppet till 75 % för 2001. Denna procentsats kommer att minskas till 65 % för 2002 och till 55 % från och med 2003. För återtåg som överskrider 8 % (10 % för pelagiska arter) ges följaktligen ingen ersättning. När inkomster, även om de är begränsade, genereras av försäljning av produkter som återtagits för andra ändamål än för att användas som livsmedel, eller på sådana villkor som inte hindrar den normala försäljningen, skall den ekonomiska ersättningen minskas med ett standardbelopp. För att stabiliseringseffekten skall slå igenom bör återtagssystemet tillämpas under hela fiskeåret. En producentorganisation löper således risken att stora återtåg leder till en ökande ekonomisk belastning, eftersom ersättningen minskar med större återtåg. Det ligger därför i organisationernas intresse att övertyga sina medlemmar om att planera sina fiskeansträngningar efter marknadens möjligheter att absorbera deras fångster. Ersättning får av samma skäl inte betalas ut förrän efter fiskeårets slut, men förskott får beviljas mot någon form av säkerhet och på grundval av en preliminär uppskattning av förhållandet mellan avsatta och återtagna kvantiteter. Ett system för kontroll och avräkning fastställs på allmän nivå, även för de kvantiteter som en medlem i en producentorganisation säljer i en annan region eller i en annan medlemsstat. Produkter som berättigar till återtagsersättning finns förtecknade i bilaga IY 12

5.2 Förädlingsstöd Det finns möjlighet att bereda eller lagra produkter som omfattas av återtagspriser och i stället använda dem som livsmedel, om de är speciellt lämpade att avsättas på dessa villkor. Dessa produkter måste inte bara uppfylla kraven för återtågfrånmarknaden, utan också beredas under strikta förhållanden så att kvaliteten garanteras och produkterna sedan återförs till marknaden. För varje art finns fastställda kriterier. Endast de produkter som levereras av medlemmar i en producentorganisation kan komma ifråga- upp till 18 % av den årligen saluförda kvantiteten, minskat med den procentandel som omfattas av en ekonomisk ersättning. Den kortaste lagringstiden är fem dagar. Förädlingsstödets belopp får inte överstiga de tekniska kostnaderna för beredning och lagring eller de schablonmässigt beräknade finansieringskostnaderna. De beredningssätt som är tillåtna är frysning, saltning, torkning, marinering eller kokning och pastörisering, eventuellt kombinerade med filetering, styckning eller avlägsnande av huvud. I övrigt gäller samma regler som för återtagssystemet, särskilt i fråga om utbetalning av stöd, beviljande avförskottoch kontroll. Produkter som berättigar tillförädlingsstödfinns förtecknade i bilaga V o 5.3 Återtåg och förädling som utförs autonomt av producentorganisationen Vissa fiskeriprodukter kan inte omfattas av EU:s interventionsmekanismer, trots att de utgör en betydande del av producenternas inkomster på regional eller lokal nivå. Detta beror dels på att det finns stora skillnader i marknadspriser på en och samma nationella marknad eller mellan olika regioner och dels på att den totala produktionen av dessa produkter i hela unionen är alltför låg. Producentorganisationer har därför inte kunnat begära interventionsstöd för sådana produkter. För att åtgärda denna nackdel införde man en möjlighet till autonomt återtåg ochförädlingpå regional nivå. Denna åtgärd innebär att ett schablonmässigt stöd beviljas de producentorganisationer som drar tillbaka sådana produkter från marknaden, för definitivt återtåg eller förädling, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Dessa villkor överensstämmer i stort sett med dem som gäller för den ekonomiska ersättningen ellerförädlingsstödet.de priser som skall tillämpas avgörs däremot av producentorganisationen själv, och taket för de kvantiteter som totalt kan komma i fråga för det schablonmässiga stödet enligt alla former av interventioner är fastställt till 10 % av de kvantiteter som saluförts av organisationen under det pågående fiske- 13

året. De kvantiteter som kan komma i fråga för den ekonomiska ersättningen för autonomt återtåg får dock inte överstiga 5 % av kvantiteterna av de berörda produkter som årligen bjuds ut till försäljning. Produkter som berättigar till stöd för återtåg och förädling som utförs autonomt finns förtecknade i bilaga VI. 5.4 Privat lagring Stöd till privat lagring beviljas de producentorganisationer som tillämpar EU: s försäljningspris med en toleransmarginal på 10 % under eller över detta pris under hela fiskeåret. Före varje fiskeår fastställer kommissionen EU:s försäljningspris för var och en av de berörda produkterna. Detta pris skall ligga på mellan 70 % och 90 % av riktpriset, som i sin tar fastställs av rådet. När frysta produkter inte kan säljas till EU:s försäljningspris återtas dessa produkter tillfälligt från marknaden och lagras under en period av minst fem dagar. Då utlöses automatiskt mekanismen för privat lagring, vilket bidrar till en stabilare marknad. Stöd till privat lagring får beviljas för högst 15 % av de årliga produktkvantiteter som saluförs av producentorganisationen. Villkoren för lagring och återförande till marknaden skall vara sådana att produkternas kvalitet kan garanteras och bibehållas. Innan det nya fiskeåret börjar, fastställs nivån på stödet till privat lagring till ett fast belopp, på grundval av de tekniska och finansiella kostnaderna för de åtgärder som krävs vid lagring av frysta produkter. Medlemsstaterna får under vissa förutsättningar bevilja ett månatligt förskott på stödet till privat lagring, t.ex. mot att en säkerhet ställs. Enbart produkter som frysts ombord på EU:s fiskefartyg kan komma i fråga för detta stöd. Det faktum att det inte får begäras av frysningsindustrin garanterar att stödet begränsas till produkter som fiskats av EU:s fiskare. Produkter som berättigar till stöd till privat lagring finns förtecknade i bilaga VII. 5.5 Kompensation till tonfiskproducenter som levererar tonfisk till beredningsindustrin Kompensationen för tonfisk är den enda interventionsmekanismen som utgör ett direkt stöd till producenterna. Det infördes för att kompensera de fiskare som fiskar tonfisk för avsaknaden av tullar på importen till tonfiskberedare. Denna kompensation beviljas när det genomsnittliga priset på tonfisk inom EU och importerad tonfisk samtidigt ligger under 87 % av EU: s produktionspris, under samma kvartal. Denna kombination är den tröskel som utlöser stödmekanismen. 14

Bidraget är utformat för att i viss utsträckning skydda producenterna mot variationer på världsmarknaden, då EU-marknaden endast ger ett begränsat skydd. Det beviljas därför bara om det kan visas att de negativa marknadsförhållandena är en följd av prisnivån på världsmarknaden och att de inte orsakats av en onormal ökning av de kvantiteter som producerats inom unionen. Ersättningens storlek fastställs av kommissionen i en förordning och betalas ut efter det att det negativa läget på marknaden har upphört. Detta belopp får varken överstiga skillnaden mellan den utlösande tröskeln och produktens genomsnittliga försäljningspris på EU-marknaden eller ett schablonbelopp motsvarande 12 % av denna tröskelnivå. De sammanlagda stödberättigande kvantiteterna får inte överstiga genomsnittet av de kvantiteter som levererats till industrin under motsvarande kvartal under de tre närmast föregående fiskeåren. Produkter som berättigar till kompensation för tonfisk finns förtecknade i bilaga VIII. 6. Övriga redskap som står till producentorganisationernas förfogande Den gemensamma organisationen av marknaden innefattar ytterligare instrument som gör att producentorganisationerna får tillgång till fler alternativ. Att använda dessa instrument är valfritt och medlemsstaterna får bestämma hur de skall användas, under övervakning av Europeiska kommissionen. Det handlar om följande instrument. Exklusivt erkännande För att undvika en uppsjö av små organisationer som inte har något samband med varandra har medlemsstaterna rätt att ge ett exklusivt erkännande till en enda producentorganisation för ett givet område. En av drivkrafterna bakom den gemensamma organisationen av marknaden är att trygga framtiden för fiskesektorn. 15

Restriktioner för icke-medlemmar Eftersom det är frivilligt att vara medlem av en producentorganisation finns det alltid en risk för att en organisations bestämmelser om marknadsreglering undergrävs av icke-medlemmars beteenden. Därför har medlemsstaterna rätt, under vissa förhållanden, att kräva att icke-medlemmar skall iaktta några av dessa bestämmelser under en begränsad period. Branschorganisationer Uppdelningen mellan olika grenar av fiskesektorn har traditionellt försvagat industrin. Attityderna börjar dock förändras. Precis som på andra områden bör industrin kunna etablera erkända yrkesorganisationer för att främja partnerskapsprojekt av gemensamt intresse. För att uppmuntra detta finns det ett undantag från EU:s konkurrensregler. På vissa villkor är det således tillåtet för erkända yrkesorganisationer att komma överens om avtal, beslut och samordnade metoder. Ett exempel är att företrädare för fångst-, detaljhandels- och beredningsbranscherna i olika regioner kan samarbeta för att vidta åtgärder som gagnar hela industrin. Sådana åtgärder kan syfta till att förbättra medvetenheten och insynen i produktions- och saluföringsprocesserna, utveckla en bättre samordning av saluföring av fiskeriprodukter, särskilt genom marknadsundersökningar och marknadsforskning, utarbeta standardkontrakt i överensstämmelse med EU:s bestämmelser, bidra till utvecklingen av fiskeriprodukter, tillhandahålla information och forskning så att produktionen, särskilt vad gäller kvalitet och miljömässig hållbarhet, skall kunna anpassas bättre till marknadens krav och konsumenternas smak och önskningar, inrätta processer och incitament för att höja kvaliteten på produkterna, utveckla och skydda kvalitetsmärken och geografiska indikationer, främja miljövänliga produktionsmetoder, utforma produktions- och saluföringsregler som är mer stringenta än dem som redan tillämpas i enlighet med EU: s och medlemsländernas system. Majoriteten av dessa samarbetsverksamheter berättigar till ekonomiskt stöd från strukturfonderna (se bilaga X). 16

Bilaga I Rättsliga referenser Rådets förordning (EEG) nr 2142/70 av den 20 oktober 1970 om den gemensamma organisationen av marknaden for fiskeriprodukter (EGT L 236, 27.10.1970, s. 5). Rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (EGT L 17, 21.1.2000, s. 22). Kommissionens förordning (EG) nr 2318/2001 av den 29 november 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande erkännande av producentorganisationer inom sektorn för fiskeri och vattenbruk (EGT L 313, 30.11.2001, s. 9). Kommissionens förordning (EG) nr 908/2000 av den 2 maj 2000 om föreskrifter för beräkning av stöd som medlemsstaterna beviljat till producentorganisationer inom sektorn för fiskeri och vattenbruk (EGT L 105, 3.5.2000, s. 15). Rådets förordning (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn (EGT L 337, 30.12.1999, s. 10). Kommissionens förordning (EG) nr 2508/2000 av den 15 november 2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande operativa program i fiskerisektorn (EGT L 289, 16.11.2000, s. 8). Kommissionens förordning (EG) nr 1924/2000 av den 11 september 2000 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 104/2000 när det gäller beviljandet av särskilt erkännande till producentorganisationer i fiskerisektorn för att förbättra kvaliteten på deras produkter (EGT L230, 12.9.2000, s. 5). Kommissionens förordning (EG) nr 2509/2000 av den 15 november 2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande beviljande av ekonomisk ersättning för återtåg från marknaden av vissa fiskeriprodukter (EGT L 289, 16.11.2000, s. 11). Kommissionens förordning (EG) nr 2814/2000 av den 21 december 2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande beviljande av förädlingsstöd för vissa fiskeriprodukter (EGT L 326, 22.12.2000, s. 34). [Den svenska versionen finns inte tillgänglig] Kommissionens förordning (EG) nr 2813/2000 av den 21 december 2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande beviljande av stöd till privat lagring av vissa fiskeriprodukter (EGT L 326,22.12.2000, s. 30). [Den svenska versionen finns inte tillgänglig] Kommissionens förordning (EG) nr 939/2001 av den 14 maj 2001 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande beviljande av schablonmässigt stöd för vissa fiskeriprodukter (EGT L 132, 15.5.2001, s. 10). Kommissionens förordning (EG) nr 2183/2001 av den 9 november 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 104/2000 när det gäller beviljande av kompensationsbidrag avseende tonfisk för beredningsindustrin (EGT L 293, 10.11.2001, s. 11) Kommissionens förordning (EG) nr 1886/2000 av den 6 september 2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 104/2000 när det gäller att utvidga tillämpningen av vissa regler som antagits av fiskerisektorns producentorganisationer till att omfatta ej anslutna aktörer (EGT L 227, 7.9.2000, s. 11). Kommissionens förordning (EG) nr 1813/2001 av den 14 september 2001 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande villkor för samt beviljande och återkallande av erkännande av branschorganisationer (EGT L 246, 15.9.2001, s. 7). Rådets förordning (EG) nr 2406/96 av den 26 november 1996 om fastställande av gemensamma marknadsnormer för saluföring av vissa fiskeriprodukter (EGT L 334, 23.12.1996, s. 1). Kommissionens förordning (EG) nr 2065/2001 av den 22 oktober 2001 om fastställande av till lämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande konsumentinformation 17

inom sektorn för fiskeri- och vattenbruksprodukter (Text av betydelse för EES) (EGT L 278, 23.10.2001, s. 6). Rådets förordning (EG) nr 657/2000 av den 27 mars 2000 om förstärkt dialog med fiskerisektorn och de grupper som berörs av den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 80, 31.3.2000, s. 7). Bilaga II Produkter som skall omfattas av operativa program Grupp A: Se rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter, bilagorna I, IV och V för motsvarande KNnummer. Rödspätta (Pleuronectes platessa). Sandskädda (Limanda Limanda). Glasvar (arter av släktet Lepidorhombus spp.). Skrubb skädda (Platich thys flesus). Långfenad tonfisk (Thunmis alalunga). Sill av arten Clitpea harengiis. Torsk av arten Gadus morhua. Sardiner av arten Sardina pilchardus. Kolja (Melanogramtnus aegleflnus). Gråsej (Pollachius virens). Makrill av arterna Scomber scombrus och Scomber japónicas. Rödhaj (Squalus acantinas och Scyhorhinus spp.). Kungsfisk (arter av släktet sebastes). Vitling (Merlangius merlangus). Långa (arter av släktet Molva). Ansjovis (arter av släktet Engraulis.). Kummel av arten Merluccius merluccius. Marulk (arter av släktet Lophius). Tioarmad bläckfisk (Sepia officinalis och Rossia macrosoma). Räkor av släktet Crangon crangon och nordhavsräkor (Pandalus borealis). Tunga (arter av släktet Solea). Krabbor av arten Cancer pagunis. Havskräftor (Nephrops norvégiens). Grupp B: Bergtunga av arten Microstomas kitt. Blåfenad tonfisk (Thunmis thynnus). Lyrtorsk (Pollachius pollachius). Havsbraxen (Brama spp.). Blåvitling (Micromesistius poutassou eller Gadus poutassou). Skäggtorsk (Trisopteras lusats) och glyskolja (Trisopterus minutus). Oxögonfisk (boops boops). Picarel (Spicara småris). Havsål (Conger conger). Grupp C: Karp (Cyprinus Carpio, Ctenopharyngodon ideila, Hypophthalmichthyes nobilis, Hypophthalmichthyes molitrix). Lax (Salmo salar). Forell (Oncorhynchus mykiss. Salmo trutta). Ål (Anguilla Anguilla). Guldbraxen (Sparus aurata). Knot (Trigla spp.). Taggmakrill (Trachurus spp.). Multe (Mugil spp.). Rocka (Raja spp.). Strumpebandsfisk (Lepidopus caudatus) och dolkfisk (Aphanopus carbo). Stor kammussla (Pectén maximus). Vanlig valthornssnäcka (Buccinum undatum). Mulle eller röd mulle (Mullus surmuletus, Mullus barbatus). Havsruda (Spondyliosoma cantharus). Havsaborre (Dicentrarchus labrax). Piggvar (Psetta maxima). Ostron (Ostrea edulis, Crassostrea gigas). Blåmusslor (Mytilus spp.). Sandmusslor (Ruditapes decussatus, Ruditapes philippinarum, Tapes spp., Veneridae, Mercenaria mercenaria). 18

Bilaga III Produkter som omfattas av planer för kvalitetsförbättring Alla vattenbruksprodukter. Rödspätta (Pleuronectes platessa). Långfenad tonfisk (Thunnus alalunga). Tonfisk (Thunnus thynnus). Storögd tonfisk (Thunnus eller Parathunnus obesus). Sill/strömming av arten Clupea harengus. Torsk av arten Gadus Morhua. Sardin av arten Sardina pilchardus. Kolja (Melanogrammus aeglefinus). Gråsej (Pollachius virens). Lyrtorsk (Pollachius pollachius). Makrill av arten Scomber scombrus. Makrill av arten Scomber japonicus. Taggmakrill (Trachurus spp.). Pigghaj och rödhaj (Squalus acanthias och Scyliorhinus spp.). Kungsfisk (Sebastes spp.). Vitling (Merlangius merlangus). Blåvitling (Micromestistius poutassou eller Gadus poutassou). Långa (Molva spp.). Ansjovis (Engraulis spp.). Kummel av arten Merluccius merluccius. Glasvar (Lepidorhombus spp.). Havsbraxen (Brama spp.). Marulk (Lophius spp.). Sandskädda (Limanda limanda). Bergtunga (Microstomus kitt). Skäggtorsk (Trisopterus luscus) och glyskolja (Trisopterus minutus). Oxögonfisk (Boops boops). Pikareli (Maena småris). Havsål (Conger conger). Knot (Trigla spp.). Multe (Mugil spp.). Rocka (Raja spp.). Flundra (Platichthys flesus). Tunga (Solea spp.). Strumpebandsfisk (Lepidopus caudatus) och dolkfisk (Aphanopus carbo). Sandräka (Crangon crangon) och nordhavsräka (Pandalus borealis). Krabbtaska (Cancer pagurus). Havskräfta (Nephrops norvegicus). Sepiabläckfisk (Sepia officinalis och Rossia macrosoma); Stor kammussla (Pectén maximus) Valthornssnäcka (Buccinum undatum) Mulle eller röd mulle (Mullus surmuletus, Mullus barbatus) Havsruda (Spondyliosoma cantharus). Bilaga IV Produkter som berättigar till återtagsstöd Rödspätta (Pleuronectes platessa). Sandskädda (Limanda limanda). Glasvar (Lepidorhombus spp.). Flundra (Platichthys flesus). Långfenad tonfisk (Thunnus alalunga). Sill av arten Clupea harengus. Torsk av arten Gadus morhua. Sardin av arten Sardina pilchardus. Kolja (Melanogrammus aeglefinus). Gråsej (Pollachius virens). Makrill av arterna Scomber scombrus och Scomber japon icus. Pigghaj och rödhaj (Squalus acanthias och Scyliorhinus spp.). Kungsfiskar (Sebastes spp.). Vitling (Merlangius merlangus). Långa (Molva spp.). Ansjovis (Engraulis spp.). Kummel av släktet Merluccius merluccius. Marulk (Lophius spp.). Sepiabläckfisk (Sepia officinalis och Rossia macrosoma). Räkor av arten Crangon crangon och nordhavsräka (Pandalus borealis). 19

Bilaga V Produkter som berättigar till förädlingsstöd Alla produkter som berättigar till återtagsstöd ger också rätt till förädlingsstöd. Följande produkter berättigar endast till förädlingsstöd: Tunga (Solea spp.). Havskräfta (Nephrops norvegicus). Krabbtaska (Cancer pagurus). Bilaga VI Produkter som berättigar till återtåg och förädling som utförs autonomt av en producentorganisation Bergtunga (Microstomus kitt). Tonfisk (Thunnus thynnus). Lyrtorsk (Pollachiuspollachius). Havsbraxen (Bramas spp.). Blåvitling (Micromesistius poutassou eller Knot (Trigla spp.). Taggmakrill (Trachurus spp.). Multe (Mugil spp.). Rocka (Raja spp.). Strumpebandsfisk (Lepidopus caudatus) Gadus poutassou). Skäggtorsk (Trisopterus luscus) och glyskolja (Trisopterus minutus). Oxögonfisk (Boops boops). Pikarell (Maena småris). Havsål (Conger conger). och dolkfisk (Aphanopus carbo). Stor kammussla (Pectén maximus). Valthornssnäcka (Buccinum undatum). Mulle eller röd mulle (Mullus surmuletus. Mullus barbatus). Havsruda (Spondyliosoma cantharus). Bilaga VII Produkter som berättigar till stöd för privat lagring Liten hälleflundra (Reinhardtius hippoglossoides). Sepiabläckfisk (Sepia officinalis och Rossia macrosoma) och dvärgbläckfisk (Sepiola Kummel av släktet Merluccius (hel eller i rondeletti). filéer). Tandbraxen av arterna Dentex dentex och Pagellus spp. Svärdfisk (Xiphias Gladius). Calmars och encornets (Loligo spp.). Flygbläckfisk (Ommastrephes sagittatus). Åttaarmad bläckfisk (Octopus spp.). Illex spp. Räkor av familjen Penaeidae. Bilaga VIII Tonfiskarter som berättigar till kompensationsbidrag Långfenad tonfisk (Thunnus alalunga), utom färsk eller kyld. Gulfenad tonfisk (Thunnus albacares): färsk, kyld, fryst. Bonit (Euthynnus (Katsuwonus) pelamis): färsk, kyld, fryst. Fisken får levereras i en av följande former: a) Hela. b) Urtagna och utan gälar. c) Andra (t.ex. utan huvud). Tonfisk (Thunnus thynnus), utom färsk eller kyld. Andra arter av släktena Thunnus Euthynnus. och 20

Bilaga IX Översikt över interventionsmekanismerna i den gemensamma organisationen av marknaden Mekanism Huvudsakliga mal ocb egenskaper Stödberättigande produkter Stödbelopp Produkternas destination Ekonomisk kompensation Förädlingsstöd Återtåg från marknaden av de produkter vars pris sjunkit till den nivå som gäller för återtagspriset, dock högst 8 % av de årliga kvantiteter som bjudits ut till försäljning (10 % för pelagiska arter). Återtåg från marknaden av de produkter vars pris sjunkit till den nivå som gäller for återtagspriset, med upp till 18 % av de årliga kvantiteter som bjudits ut till försäljning, minskat med den procentandel som beviljats ekonomisk kompensation. 20 färska eller kylda produkter 23 färska eller kylda produkter 85 % av återtagspriset om återtagen utgör mindre än 4 % Från och med 2003 55 % av återtagspriset om återtagen utgör 4-8 % (4-10 % för pelagiska arter) Beloppet för tekniska och finansiella kostnader för beredning och lagring (fastställs varje år) Destruktion, biprodukter (olja, mjöl till foder) eller gåva till välgörande ändamål Beredning och lagring, därefter återförande till marknaden 3 Autonoma återtåg och förädlingar Återtåg från marknaden av de produkter av regional eller lokal betydelse vars försäljningspris har sjunkit till den nivå som gäller for "autonomt återtåg" med upp till 10 % av de årliga kvantiteter som bjudits ut till försäljning under förutsättning att de kvantiteter som berättigar till den schablonmässiga ersättningen inte överstiger 5 %. 18 färska eller kylda produkter Schablonmässigt stöd (= schablonmässig ersättning eller schablonbidrag) Schablonmässig ersättning: 75 % av det autonoma återtagspriset Schablonbidrag fastställs varje år Som ovan, återtåg och förädling inom gemenskapen Stöd till privat lagring Tillfälligt återtåg från marknaden av 10 produkter som frysts ombord på de berörda produkterna dä dessa inte fartygen gått att avsätta till gemenskapens försäljningspris med upp till IS % av de kvantiteter som bjudits ut till försäljning. Tekniska och finansiella lagringskostnader Lagring, därefter återförande till marknaden ro Kompensationsbidrag för tonfisk Direkt stöd till tonfiskproducenter som levererar tonfisk till industrin, vid prisfall pä marknaden. Tonfisk Beror på marknadspriserna - maximerat Råvara som levereras till gemenskapens beredningsindustri

Bilaga X De myndigheter som förvaltar FFU Fiskeriverket Box 423 S-40126 Göteborg Tfn (46-31) 743 03 00 Fax (46-31) 743 04 44 Bilaga XI Var man ansöker om ekonomiskt stöd för att utarbeta ett operativt program Myndighet ansvarig för godkännande av operativa program: Fiskeriverket Box 423 S-40126 Göteborg Tfn (46-31) 743 03 00 Fax (46-31)743 04 44 Myndighet ansvarig för godkännande av betalning: Jordbruksverket S-55182 Jönköping Tfn (46-36) 15 50 00 Fax (46-36) 19 05 46 Bilaga XII Liten ordlista med termer för den gemensamma organisationen av marknaden Bindning av tullar (GATT/WTO) B Ett åtagande som innebär att man inte höjer tullskyddet för vissa produkter, for att i stället ge ersättning till de handelspartner som kan ha tagit skada. Bindning är en av WTO:s viktigaste discipliner. Branschorganisation En branschorganisation samlar företrädare från fiskesektorns olika grenar (fångst, detaljhandel, beredning). Syftet är att främja utveckling av gemensamma projekt som gagnar hela industrin. E Ekonomisk ersättning En ersättning som beviljas de producentorganisationer som drar tillbaka produkter från marknaden och tillämpar EU:s återtagspris på dessa produkter. Erkännande En medlemsstats godkännande av en producentorganisation efter kontroll av att dess bildande och interna bestämmelser stämmer överens med marknadsorganisationens bestämmelser. Endast erkända producentorganisationer är berättigade till marknadsstödåtgärder i enlighet med marknadsorganisationens system. 22

Erkännande på exklusiva grunder Det erkännande som en medlemsstat beviljar en enda producentorganisation för ett givet område, med stöd av dess storlek och representativitet. Särskilt erkännande Det erkännande som en medlemsstat beviljar en producentorganisation som har presenterat en godkänd plan för att förbättra kvaliteten på och saluföringen av sin produktion. Det krävs ett särskilt erkännande innan stöd kan ges för förbättring av produktionens kvalitet. F Förvaltningskommittén för fiskeri- och vattenbruksprodukter En kommitté som består av företrädare för medlemsstaterna under ledning av kommissionen. Den avger yttranden om förslag till kommissionens förordningar avseende organisationen av marknaden. Förordningar som antagits av kommissionen efter det att kommittén har avgett ett negativt yttrande får översändas till rådet, som har möjlighet att fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet. K Kompensationsbidrag Ett bidrag som beviljas tonfiskproducenter för leveranser till EU:s beredningsindustri, under förutsättning att vissa pris- och marknadsförhållanden råder. Syftet är att kompensera för det hot om prisfall som hänger samman med avsaknaden av tullskydd för dessa produkter. Operativt program O Det program som en producentorganisation måste lämna in i början av fiskeåret för att planera utbudet och på förhand reglera leveranserna från sina medlemmar. Priser Riktpris P Det pris som rådet fastställer varje år för olika färska och kylda produkter och för ett antal produkter som fryses ombord på fiskefartyg. Riktpriset bestäms på grundval av de priser som noterats under de tre närmast föregående fiskeåren, med hänsyn tagen till övriga faktorer, såsom de mål som fastställs i artikel 33 i EG-fördraget. Gemenskapens återtagspris Det pris som kommissionen fastställer för färska eller kylda produkter som styrs av ett riktpris. Producentorganisationer som tillämpar återtagspriset under ett helt fiskeår, inom toleransmarginalen, kan bli berättigade till ekonomisk ersättning och förädlingsstöd som står i proportion till deras återtåg. Autonomt återtagspris Det pris som fastställs autonomt av en producentorganisation och som gäller för de produkter som dras tillbaka från försäljning. Gemenskapens försäljningspris Det pris som kommissionen fastställer på samma grunder som återtagspriserna, men för produkter som endast berättigar till förädlingsstöd. Dessa produkter är tunga, havskräfta och krabbtaska. 23

Den gemensamma organisationen av marknaden för fisken- och vattenbruksprodukter Gemenskapens produktionspris Detta pris bestäms på samma sätt som riktpriset, men tillämpas som en del av kompensationsbidraget för tonfisk. Den tröskel som utlöser detta bidrag är 87 % av gemenskapens produktionspris. Referenspris Ett pris som under normala förhållanden används som en referens för kontroll av priser på importerade produkter. De faktiska ingångspriserna på importerade produkter jämförs dagligen med referenspriserna. Referenspriserna för de produkter som berättigar till EU:s återtagspris motsvarar återtagspriset. Producentorganisationer Dessa organisationer är officiellt erkända producentgrupper som bildats för att vidta åtgärder för reglering av utbudet - både vad gäller volym och kvalitet - så att deras medlemmars inkomst maximeras. De tillämpar marknadsorganisationens mekanismer. Saluföringsnormer Definitioner av färskhetskategorier (baserade på organoleptiska kriterier) och storlekskategorier (i förhållande till vikt) för samtliga färska eller kylda produkter som berättigar till marknadsorganisationens interventioner. I kombination med produktform (hel, utan huvud, rensad) gör saluföringsnormerna det möjligt att särskilja produkterna i enlighet med handelskategorier, för vilka man sedan kan fastställa priser. Standardvärde Värdet av de produkter som dras tillbaka från marknaden i enlighet med interventionssystemen, som skall användas som livsmedel eller som är avsedda att användas som t.ex. djurfoder. Standardvärdet dras av från den ekonomiska ersättning som beviljas producentorganisationen. Stöd Stöd för att bilda en producentorganisation (startstöd) Ett ekonomiskt stöd som beviljas för de tre första åren efter det att en producentorganisation har erkänts, och som syftar till att täcka en del av organisationens driftskostnader. Stödet har ett tvåsidigt tak, baserat på värdet av den produktion som saluförs och producentorganisationens fasta utgifter. Med tiden trappas stödet ned. Stöd för att förbättra produkternas kvalitet Detta ekonomiska stöd beräknas enligt samma regler som gäller för stödet för att bilda en producentorganisation, men är avsett att täcka en del av kostnaderna i de operativa planerna för förbätttrad kvalitet och saluföring. Stödet trappas ned över tre års tid. Förädlingsstöd Ett ekonomiskt stöd som delvis täcker kostnaderna för beredning och lagring samt kostnaderna för att vissa färska produkter dras tillbaka från marknaden till återtagspriset. Stödets omfattning fastställs årligen, i samband med att priserna bestäms för följande saluföringsår. Schablonmässigt stöd 24 Ett stöd som beviljas de producentorganisationer som drar tillbaka olika färska produkter från marknaden i enlighet med system för regionala, autonoma återtåg och förädlingsåtgärder. Stödets omfattning fastställs årligen, i samband med att priserna bestäms för följande saluföringsår.