Dentala helkeramer. Klinisk utvärdering

Dentala helkeramer Klinisk utvärdering

Artikelnr 2008-126-110 Sättning Tiina Laukkanen Publicerad www.socialstyrelsen.se, december 2008 2

Förord Detta dokument behandlar kliniska aspekter och resultat från kliniska studier avseende helkeramiska material och konstruktioner. De rent materialtekniska aspekterna finns sammanställda i KDM:s kunskapsdokument Dentala helkeramer. 3

Innehåll Förord...3 Introduktion...5 Indikationer och kontraindikationer för dentala helkeramer...6 Faktorer som påverkar överlevnaden...7 Keramiska inlägg och onlay...8 Keramiska skalfasader...10 Keramiska kronor...12 Keramiska broar...15 Keramiska pelare...18 Keramiska orala implantat...19 Keramiska distanser...20 Spaltbildning...21 Rapporterade biverkningar...22 Sammanfattning...23 Referenser...24 Dokumentinformation...32 4

Introduktion Dentalt porslin i något så när modern form introducerades i förra seklets början och har sedan dess haft sin givna plats i den rekonstruktiva tandvården, om än i en begränsad omfattning. Framförallt har begränsningen varit relaterad till keramers inneboende sprödhet och därmed också till deras frakturbenägenhet. Utvecklingen har dock varit intensiv och det kommer ständigt ut nya och förbättrade material på marknaden och idag används helkeramiska material som inlägg, onlays, fasader, kronor, broar, rotstift/pelare, ortodontiska brackets, implantat och distanser. Användningen har dock mycket sällan föregåtts av vetenskapliga, kliniska utvärderingar. Av det totala antalet vetenskapliga publikationer avseende dentala keramer i engelskspråkiga tidskrifter utgör kliniska studier endast ca 10%. Av de kliniska studier som finns avseende helkeramiska konstruktioner består merparten av relativt små, ej randomiserade material. De saknar kontrollgrupper och uppföljningstiderna är fortfarande korta. För att uttala sig om huruvida keramiska material och metoder kan ingå i den gängse behandlingsarsenalen bör den kliniska uppföljningstiden vara minst 5 år (1). Vidare är det svårt att ge en entydig klinisk bild pga. att designen av studierna varierar. En påtaglig brist är att en definition av vad som betraktas som ett misslyckande många gånger saknas. I vissa fall anses ett misslyckande vara relaterat till att konstruktioner måste ersättas av olika skäl, i andra fall registreras ett misslyckande så fort en korrigering måste göras pga. olika orsaker. Trots dessa begränsningar är vissa tendenser/trender ändå påvisbara. 5

Indikationer och kontraindikationer för dentala helkeramer Indikationer för helkeramiska konstruktioner är framförallt relaterade till estetik, vävnadsbevarande behandling och biokompatibilitet (2-5). Generellt sett är det kontraindicerat att använda helkeramiska konstruktioner på patienter som har utvecklad bruxism, i fall där tandställning eller slitage inte tillåter en adekvat preparation med utrymme för tillräcklig materialtjocklek eller i fall där en adhesiv fastsättning inte kan garanteras under absolut torra förhållanden (6-8). 6

Faktorer som påverkar överlevnaden I grova termer kan fyra faktorer identifieras vilka har direkt inverkan på den kliniska överlevnaden av keramiska konstruktioner Patienten Tandläkaren Tandteknikern Materialet Patientens benägenhet att gå på revisionskontroller, den individuella munmiljön, munhygienen, eventuella parafunktioner, eller ersättningens placering i bettet är faktorer som påverkar överlevnaden av den keramiska konstruktionen. De flesta studier pekar på att de två sista parametrarna är av mer avgörande betydelse i dessa sammanhang. Korrekt indikation dvs. att välja lämpligt material relaterat till det unika fallet, preparationsdesign, hantering av konstruktionen samt inte minst erfarenhet är tandläkarstyrda överlevnadsfaktorer. Tandteknikerns hantering och erfarenhet av materialet samt design av konstruktionen påverkar i högsta grad överlevnaden. Faktorer som materialets styrka, utmattningseffekter, nötningsresistens, biokompatibilitet, teknikkänslighet är direkta materialrelaterade överlevnadsfaktorer. Omgörning av helkeramiska konstruktioner beror i huvudsak på frakturer av det yttäckande porslinet, sk. chip-off frakturer eller fraktur av kärnmaterialet. Det ser olika ut beroende på vilket material som används men oavsett detta är frakturer dominerande när det gäller omgörningar, därefter följer endodontiska komplikationer, retentionsförlust och sekundärkaries. 7

Keramiska inlägg och onlay Keramiska inlägg är indicerade vid klass I- och II-rekonstruktioner (9). Med keramiska inlägg undviker man den polymerisationskrympning som uppstår vid användning av direkta kompositfyllningar. Dessutom är nötningsresistensen överlägsen. Den relativt omfattande användning som förekommit under 1990-talet har dock avtagit och orsakerna är flera. Dels är helkeramisk inläggsterapi en dyr behandling, den är mycket teknikkänslig, och dessutom är dagens kompositmaterial väsentligt förbättrade vilket innebär att i fall av rena klass I- och II-rekonstruktioner är dessa förstahandsval. I fall med framför allt kuspfrakturer, där trots allt stora delar av tanden är kvar och ffa då det finns tillfredsställande mängd emalj kvar, är däremot behandling med onlay lämplig eftersom den har den stora fördelen att vara vävnadsbesparande. Misslyckandena i samband med keramiska inlägg och onlays beror på frakturer retentionsförlust endodontiska komplikationer sekundärkaries Frakturer är relaterade till vilket material som har använts, preparationsdesign, placering i tandbågen, cementval och det kliniska tillvägagångssättet vid fastsättning (10). Beroende på att olika material kräver olika materialtjocklek måste preparationsdesignen vara i enighet med respektive producents anvisningar. Generellt bör dock inre och yttre vinklar vara avrundade, isthmusområdet ha tillräcklig materialvolym och preparationsgränsen skall ligga i emalj vid adhesiv cementeringsteknik (11). Tidiga misslyckanden är oftast relaterade till felaktiga indikationer eller behandlingsmisstag, sena misslyckande är relaterade till materialets frakturseghet och spricktillväxt i materialet och/eller patientfaktorer (12). Rapporterade misslyckandefrekvenser för keramiska inlägg varierar beroende på material. Den rapporterade misslyckandefrekvensen för inlägg/onlay gjorda av sintrade fältspatskeramer (Mirage och Optec HSP) varierar mellan 0-48% (6, 13-16), för gjutna glaskeramer (Dicor) 8-13% (17-19), för pressgjutna glaskeramer (IPS Empress) 0-20% (20-28) och för CAD-CAM framställda inlägg mellan 0-15% (29-33) (Tabell 1). 8

Tabell 1 Material Antal Funktionstid (år Cement Misslyckandefrekvens % Huvudsaklig orsak till misslyckande Producent Mirage 25 2-4,5 48 Frakturer Chameleon Dental Prod Mirage 50 4 Komposit, GIC 0 Mirage 115 6 Komposit, GIC 12 (komposit), 26 (GIC) Frakturer, signifikant högre frekvens för GIC Mirage 107 6,3 Komposit 16 Frakturer Optec 135 3 Komposit 15,6 Frakturer Jeneric-Pentron Inc. Dicor 25 5 GIC 8 Frakturer Denstply Dicor 123 6 Komposit 9,7 Frakturer Dicor 1444 11 Komposit 13 Frakturer Empress 130 2 Komposit 2,5 Frakturer Ivoclar Empress 107 4,5 Komposit 4,5 Frakturer Empress 51 2 Komposit 0 Empress 79 2 Komposit, 0 GIC Empress 20 5 Komposit 20 Frakturer Empress 96 4 Komposit 7 Frakturer Empress 96 6 Komposit 7 Frakturer Empress Komposit Empress 81 4 Komposit 7,3 Frakturer Cerec 115 5 Komposit 3 Frakturer Siemens Cerec 61 10 Komposit 11 (dual), Frakturer 0 (kemiskt) Cerec 1010 10 Komposit 10 Frakturer Cerec 32 8 Komposit 9 Frakturer Cerec 200 10 Komposit 4 Frakturer I huvudsak är det frakturer men även lossnade konstruktioner som orsakar misslyckandena. CAD/CAM framställda inlägg/onlay uppvisar mindre frakturbenägenhet men en högre frekvens av defekta kantanslutningar (24, 29, 33). Det föreligger en korrelation mellan antalet år i kliniskt bruk och misslyckandefrekvens. Inlägg på molarer uppvisar högre frakturfrekvens än inlägg placerade på premolarer (16, 24, 32). Vidare är misslyckandefrekvensen relaterad till vilken typ av cement som används. Flera kliniska studier har visat att cementering med fosfatcement, glasjonomercement och ljushärdat kompositcement är förenat med högre frekvens av misslyckanden än dual och/eller kemiskt härdande kompositcement (6, 14, 30, 32). 9

Keramiska skalfasader Användningen av skalfasader är framförallt indicerad vid missfärgade tänder, små förluster av tandsubstans, vid felställda tänder eller kosmetiska justeringar av t ex diastemata. Initialt rekommenderades ingen eller mycket ringa preparation av tanden (34, 35) men idag finns det stöd för att en reduktion av tandsubstans förbättrar bindningsstyrkan mellan tand och cement vid en adhesiv cementeringsteknik (36, 37). Det finns också indikationer på att en reduktion av incisala skäret, med en palatinalt placerad liten chamferpreparation ger bättre kliniskt resultat men tydliga kliniska evidens saknas dock ännu (38-40). Preparationen skall dock i huvudsak begränsas till emaljen. Kliniska studier visar på en trend med fler misslyckanden då fasaden inte binder till emalj (38, 41-43). Det estetiska utfallet över tid vid behandling med skalfasader visar på en mycket hög lyckandefrekvens, närmare 100%. I senare kliniska studier har frekvensen för totala misslyckanden för skalfasader legat mellan 0-7% men behov av reparativa åtgärder är rapporterade till över 30% över en 10-års period (41-44) (Tabell 2) 10

Tabell 2 Huvudförfattare Material Antal Funktionstid (år) Misslyckandefrekvens (%) Huvudsaklig orsak till misslyckande Producent Dumfarth (41) 191 4 Peumans (42) GC Cosmotec 87 10 4 Frakturer, 3M Porcelain karies Guess (43) IPS Empress 66 5 2,4 Frakturer Ivoclar Fradeani (44) 182 5,7 5,6 Frakturer Orsaker till misslyckanden rapporterade för skalfasader är framförallt Frakturer Mikroläckage Retentionsförlust Ofördelaktig ocklusion och artikulation, vilket ger en hög belastning på konstruktionen, samt stora ytor av exponerat dentin eller gamla kompositfyllningar är främsta orsakerna till misslyckanden. Trots det tunna skikt av kompositcement som ska användas uppstår en polymerisationskrympning, en utlösning av cementet samt en nötning som gör att det ofta förekommer en spalt cervikalt mellan tand och fasad (42, 45, 46). Mikroläckage är mer uttalat i de fall där preparationsgränsen är placerad i dentin (47). 11

Keramiska kronor Keramiska kronor har ett hundraårigt perspektiv i vetenskapliga sammanhang. Den sk jacketkronan introducerades 1903 (48). Den huvudsakliga användningen begränsades till fronttänder och cementeringen gjordes med fosfatcement. Utvecklingen av framförallt kärnförstärkta keramer men även glaskeramer har inneburit en användning även posteriort i bettet. Rapporterade orsaker till förlust av keramiska kronor är Retentionsförlust Frakturerad kärna (skelett) Frakturer i ytporslinet Frakturerad stödtand Endodontiska komplikationer Sekundärkaries Övervägande delen av förlusterna relateras till frakturer eller retentionsförlust. En sammanställning visar att misslyckandefrekvensen för sintrade fältspatskeramer (Optec HSP) är 20% (49), för gjutna glaskeramer (Dicor) 0-30% (50-53), för pressgjutna glaskeramer (IPS Empress) 3-12% (54-55), för kärnförstärkta helkeramer (In-Ceram) 0-2,7% (56-60) och för maskinframställda (Procera All-Ceram) mellan 4-7% (61, 62) (Tabell 3). 12

Tabell 3 Huvudförfattare Material Antal Funktionstid (år) Hankinson (49) Optec HSP Cement Misslyckandefrekvens (%) Huvudsaklig orsak till misslyckande Producent 159 5 Komposit 20 Frakturer, retentionsförlust Jeneric- Pentron Inc Kelsey (50) Dicor 92 4 Komposit 16 Frakturer Dentsply Malament (51) Dicor 1444 14 Komposit, 12,5 Frakturer GIC, ZPh Sjögren (52) Dicor 98 6 GIC, ZPh, 14 Frakturer komposit Erpstein (53) Dicor 173 7 ZPh 30 posteriort, 17,3 anteriort Frakturer Sjögren Empress 75 3,5 Komposit 6 Frakturer Ivoclar Fradeani Empress 125 11 Komposit, 4,2 Frakturer GIC, ZPh Scotti InCeram 63 3 GIC 1,5 Frakturer Vita Zahnfabrik Pröbster InCeram 97 5 Komposit 0 Frakturer Haselton InCeram 80 4 Komposit, 1 Frakturer GIC, ZPh McLaren InCeram 233 3 Komposit 2,7 Frakturer Segal InCeram 546 6 GIC <1 Frakturer Odén AllCeram 97 5 ZPh, GIC, Komp 7 molarer, 4 premolarer Frakturer Ödman AllCeram 87 10 ZPh, GIC 4,5 Frakturer Nobel Biocare Den påtagliga spridningen i rapporterade misslyckandefrekvenser för gjutna glaskeramer (Dicor) är relaterad till placering i bettet samt cementeringsförfarande. Kronor cementerade med traditionellt fosfatcement och placerade i molarområdet uppvisar en mycket hög misslyckandefrekvens redan efter en kort tid i funktion. Kliniska uppföljningsstudier av Empresskronor visar inte någon skillnad mellan anteriort och posteriort placerade kronor. Studier avseende kärnförstärkta helkeramer visar lägst frakturfrekvenser. För dessa kronor är frakturer i ytporslinet vanligare än frakturer genom kärnan. Det föreligger inga påvisbara skillnader mellan traditionellt och adhesivt cementerade kronor. Inte heller är det någon genomgående skillnad mellan anteriort eller posteriort placerade kronor. De studier som avser maskinframställda helkeramiska kronor (Procera AllCeram) visar att misslyckanden även här är relaterad till frakturer i ytporslinet snarare än genom kärnmaterialet. Valet av cement påverkar inte lyckandefrekvensen. Kronor gjorda med en zirkoniumdioxidkärna finns idag på marknaden men det finns inga kliniska studier rapporterade. 13

Sammanfattningsvis kan konstateras att kronor med en stark kärna har en lägre frakturrisk och tillåter såväl traditionella som adhesiva cementeringstekniker. Även i dessa fall kan man konstatera att misslyckanden av annan karaktär än frakturer förekommer men fortfarande är frakturer den vanligaste orsaken. 14

Keramiska broar Det finns ett antal helkeramiska system för brokonstruktioner beskrivna i litteraturen eller av fabrikanter, däribland InCeram aluminiumoxid, InCeram zirkoniumdioxid (Vita Zahnfabrik), Empress II, Procera AllCeram (Nobel Biocare), Cercon (Dentsply), Precident DC-Zirkon (DCS Dental), Lava (3M ESPE) och Denzir (Decim). Frakturmotståndet är i huvudsak relaterat till storlek på konstruktionen, design, brostödens placering i bågen och ponticbredden. Pga. att keramer är spröda och därmed inte tål någon form av svikt samt så är det kontraindicerat att göra helkeramiska broar på patienter med mobila stödtänder och/eller patienter som parafunktionerar och där oberäkneliga krafter kan uppstå (63, 64). Även här kan orsakerna till förluster relateras till retentionsförlust frakturerad kärna (skelett) frakturer i ytporslinet frakturerad stödtand endodontiska komplikationer sekundärkaries De kliniska uppföljningsstudier som finns publicerade avser mindre InCeramkonstruktioner, Empress II-konstruktioner samt zirkoniumdioxidkonstruktioner. Misslyckandefrekvensen för InCeram- och Empress II-broar varierar mellan 5,5% till 50% (65-72) och beror i huvudsak på skelettfrakturer i fogen mellan stödtand, vanligtvis den distala, och pontic. Posteriora konstruktioner har en högre misslyckandefrekvens än fronttandskonstruktioner. Analyser av frakturerna visar att de ofta är relaterade till underdimensionerade fogar. Resultat från kliniska studier av zirkoniumdioxidbaserade konstruktioner visar misslyckande framförallt beror på sk. chip-offfrakturer dvs. kohesiva frakturer av ytporslinet. Konstruktionerna förefaller klara högre belastning beträffande skelettets överlevnad men det skörare ytporslinet frakturerar om det inte är väl understött av den underliggande kärnan (73-78). Resultaten från kliniska studier indikerar att dimensionen på fogen mellan stöd och pontic närmar sig den för metallskelett. Sekundärkaries har rapporterats som komplikation i 5-års uppföljningsstudier (Tabell 4). 15

Tabell 4 Huvudförfattare Material Antal Funktionstid (år) Misslyckandefrekvens (%) Huvudsaklig orsak till misslyckande Pröbster (65) In-Ceram 15 2 13,0 Frakturer broskelett Sörensen (66) In-Ceram 61 3 11,0 Frakturer broskelett Vult von Steyern (67) In-Ceram 20 5 10,0 Frakturer broskelett Olsson (68) In-Ceram 42 6 12,0 Frakturer broskelett Suárez (69) In-Ceram 18 3 5,5 Rotfraktur stödtand Producent Vita Zahnfabrik Taskonak (70) Empress II 20 2 50,0 Frakturer broskelett Esquivel (71) Empress II 30 2 7,0 Frakturer broskelett Marquard (72) Empress II 31 4 Ivoclar Tinchert (73) DC Zirkon 65 3 0,0 DCS Dental AG Raigrodski (74) Lava Zirkon 13 3 0,0 Molin (75) Denzir 19 5 0,0 Cad.esthetics AB Vult von Steyern (76) DC Zirkon 21 2 15,0 Larsson (77) Sailer (78) Denzir/ InCeram Zirkon Försintrad Zirkon 13 resp 12 1 54 för Denzir, 8 för IC Zirkon Chip-off-frakturer av ytporslin 33 4,5 26,1 Karies och chipoff-frakturer Resultaten av befintliga studier har kunnat relateras till kliniska situationer och har givit stöd för rekommendationer avseende design och som får betecknas som typiska för keramiska broar i allmänhet stödtändernas foghöjd ska följa fabrikanternas rekommendationer stödtänderna får inte vara mobila stödtänderna får inte ha för kraftig lutning tandluckan bör inte vara större än en molarbredd skelettet hos zirkoniumdioxidstödda broar ska designas så att det understöder det yttäckande porslinet så att det är jämntjockt över hela konstruktionen Rekommendationer för den kliniska hanteringen av vid helkeramiska brokonstruktioner är att under tiden mellan preparation och definitiv fastsättning skall det finnas en temporär bro den keramiska bron får inte forceras på plats den keramiska bron bör inte cementeras temporärt Prototyp 16

den keramiska bron bör inte slipas i fogarna efter glansbränning 17

Keramiska pelare Vid höga estetiska krav kan i undantagsfall helkeramiska pelare framställas i zirkoniumdioxid. Keramiska stift kan kombineras med kompositpelare som direktframställd konstruktion eller med glaskerampelare vid indirekt framställning. Det finns ett mycket begränsat antal kliniska studier som utvärderar helkeramiska stift/pelare och uppföljningstiden är tillika mycket kort (79, 80). Misslyckanden har relaterats till retentionsförlust. Mot bakgrund av begränsningar i såväl antal studier som uppföljningstid bör användningen av dessa konstruktioner tills vidare vara begränsad. 18

Keramiska orala implantat Användningen av keramiska orala implantat förekommer, dock i begränsad omfattning. Implantat av aluminiumoxid var förenade med ett stort antal frakturer och andra misslyckanden efter en relativt kort tid. I den mån keramiska orala implantat används så är de idag framställda av yttriumstabiliserad zirkoniumdioxid. Det är publicerat ett fåtal djurexperimentella studier och den vetenskapliga dokumentationen beträffande det kliniska utfallet är mycket begränsat. Användningen får betraktas som varande på forskningsstadiet och inte för allmänt bruk. En ingående beskrivning av det nuvarande kunskapsläget finns att läsa i KDM:s kunskapsdokument Orala zirkoniumdioxidimplantat (81). 19

Keramiska distanser Keramiska distanser är framförallt indicerade av estetiska skäl vid singelimplantat i fronten, ffa i överkäken eller i fall där den buckala slemhinnan är tunn och metalliska distanser kan ge ett mörkt genomslag. Distanser av aluminiumdioxid eller zirkoniumdioxid skruvförankras varefter helkeramiska kronor kan skruvförankras men vanligtvis cementeras. Ett fåtal kliniska studier finns avseende såväl aluminiumoxid- som zirkoniumdioxiddistanser och samtliga redovisar goda resultat även om det bör framhållas att uppföljningstiderna är relativt korta. Frakturer har inte rapporterats men komplikationer i form av lossnade skruvförband förekommer. Såväl det estetiska utfallet som omgivande slemhinnereaktioner är goda (82-85). 20

Spaltbildning Kantanslutningen för cementerade konstruktioner varierar beroende på vilket material som används. Vad som är tillfredsställande marginal spaltbredd kan diskuteras. McLean har angivit en kantanslutning på 120 µm som övre acceptabel gräns i kliniska sammanhang (86). Emellertid kan konstateras att ju större spalt desto större risk för antingen slitage eller utlösning av cementskiktet, med mikroläckage, ökad plaqueretention, sekundärkaries samt missfärgning som följd. Kliniska studier har visat på en variation mellan 30-122 µm av den marginala spaltbredden beroende på konstruktion/material (87-90). De flesta studier visar en generellt hög frekvens av acceptabla konstruktioner över tid. Förändring mot en icke acceptabel nivå ses framförallt på kantanslutningen vid keramiska skalfasader och inlägg. En signifikant ökning av defekta kantanslutningar tillika missfärgningar av cementet över tid har rapporterats i ett flertal studier (45, 46, 91). Det är dock en gemensam uppfattning att defekter på inlägg huvudsakligen uppstår ocklusalt och att djupet av den uppkomna spalten stagnerar över tid medan däremot bredden av defekten kan öka (14). En ökad spaltbredd kan relateras till frakturbenägenheten hos såväl keram som tand (92, 93). 21

Rapporterade biverkningar En av de fördelar som framhålls beträffande dentala keramer är att de är biokompatibla. Det kan dock förekomma ett jonläckage från den keramiska ytan i vissa korrosiva miljöer. Hitintills finns inget vetenskapligt stöd för att detta skulle vara förenat med några biverkningar. Det finns enstaka studier som har rapporterat biverkningar relaterade till de mikrofina kerampartiklar som kan frigöras i samband med slitage framförallt i samband med den tandtekniska framställningsprocessen (94, 95). Vidare förekommer bevisligen biverkningar relaterade till de adhesiva cement som används i många fall av keramiska terapier. 22

Sammanfattning Nya keramiska material har möjliggjort såväl estetiska som vävnadsbevarande behandlingar. Mot bakgrund av befintlig vetenskaplig dokumentation avseende det kliniska resultatet över tid av helkeramiska ersättningar är det estetiska resultatet mycket gott. Defekta anslutningar mellan tand och keram tenderar att öka med tiden men konsekvensen av detta är fortfarande osäkert pga. de korta uppföljningstiderna. Eftersom kompositmaterialen för både direkta och indirekta konstruktioner har förbättrats har keramiska inläggsterapier ett mycket begränsat indikationsområde. Främsta orsaken till misslyckanden är frakturer av keramen. Generellt sett är lyckandefrekvensen sämre vid helkeramiska behandlingar i sidopartierna. Karaktären av misslyckanden är dock beroende på vilken keram som används. Det är därför mycket viktigt att välja rätt material beroende på indikation. Terapier med helkeramer i allmänhet och helkeramiska broar i synnerhet kräver ett kritiskt kliniskt omdöme, en noggrann analys och design av det underliggande skelettet utifrån den enskilda kliniska situationen beroende på keramernas inneboende egenskaper. 23

Referenser 1. Garber DA, Adar P, Goldstein RE, Salama H. The quest for the allceramic restoration. Quintessence Dent Technol 2000;23:27-36. 2. Lehner C, Studer S, Brodbeck U, Scharer P. Short-term results of IPS- Empress full-porcelain crowns. J Prosthodont. 1997;6:20-30. 3. Strub JR, Beschnidt SM. Fracture strength of 5 different all-ceramic crown systems. Int J Prosthodont. 1998;11:602-609. 4. Lawn BR, Deng Y, Thompson VP. Use of contact testing in the characterization and design of all-ceramic crownlike layer structures: a review. J Prosthet Dent. 2001;86:495-510. 5. Blatz MB. Long-term clinical success of all-ceramic posterior restorations. Quintessence Int 2002;33:415-426. 6. Isidor F, Brøndum K: A clinical evaluation of porcelain inlays. J Prosthet Dent 1995;74:140-144. 7. Martin N, Jedynakiewicz NM. Clinical performance of Cerec ceramic inlays: a systematic review. Dent Mater 1999:15:54-61. 8. Raigrodski A J, Saltzer A M: Clinical Considerations in Case Selection for All-Ceramic Fixed Partial Dentures. Pract Proced Aesthet Dent 2002;14:411-419. 9. Felden A, Schmalz G, Federlin M, Hiller KA. Retrospective clinical investigation and survival analysis on ceramic inlays and partial ceramic crowns. Results up to 7 years. Clin Oral Invest 1998;2:161-167. 10. Fuzzi M, Rappelli G. Survival rate of ceramic inlays. J Dent 1998;26:623-626. 11. Magne P, Dietchi D, Holz J. Esthetic restorations for posterior teeth: Practical and clinical considerations. Int J Periodontics Restorative Dent 1996;16:105-109. 12. Hickel R, Manhart J. Longevity of Restorations in Posterior Teeth and Reasons for Failure. J Adhesive Dent 2001;3:45-64. 13. Friedl KH, Hiller KA, Schmalz G Bey B. Clinical and quantitative marginal analysis of feldspathic ceramic inlays at 4 years. Clin Oral Invest 1997;1:163-168. 24

14. van Dijken J W V, Höglund-Åberg C, Olofsson A-L: Fired ceramic inlays: a 6-year follow up. J Dent 1998;26:219-225. 15. Schulz P, Johansson A, Arvidsson K. A Retrospective Study of Mirage Ceramic Inlays over up to 9 Years. Int J Prosthodont 2003; 16: 510-514. 16. Molin M, Karlsson S. A 3-year clinical follow-up study of a ceramic (Optec) inlay system. Acta Odontol Scand. 1996;54:145-149. 17. Stenberg R, Matsson L. Clinical evaluation of glass ceramic inlays (Dicor). Acta Odontol Scand. 1993;51:91-97. 18. Roulet J-F: Longevity of glass ceramic inlays and amalgam results up to 6 years. Clin Oral Invest 1997;1:40-46. 19. Malament K A, Socransky S S: Survival of Dicor glass-ceramic dental restorations over 14 years: Part I. Survival of Dicor complete coverage restorations and effect of internal surface acid etching, tooth position, gender, and age. J Prosthet Dent 1999;81:23-32. 20. Studer S, Lehner C, Brodbeck U, Schärer P: Short-Term Results of IPS- Empress Inlays and Onlays. J Prosthodont 1996;6:277-287. 21. Fradeani M, Aquilano A, Bassein L: Longitudinal study of pressed glass-ceramic inlays for four and a half years. J Prosthet Dent 1997;78:346-353. 22. Thonemann B, Federlin M, Schmalz G, Schams A: Clinical evaluation of heat-pressed glass-ceramic inlays in vivo: 2-year results. Clin Oral Invest 1997;1:27-34. 23. van DijkenJW, Örmin A, Olofsson AL. Clinical performance of pressed ceramic inlays luted with resin-modified glass ionomer and autopolymerizing resin composite cements. J Prosthet Dent 1999;82:592-535 24. Molin M, Karlsson SL. A randomized 5-year clinical evaluation of 3 ceramic inlay systems. Int J Prosthodont. 2000;13:194-200. Formaterat: Engelska (Storbritannien) 25. Krämer N, Frankenberger R: Clinical performance of bonded leucite reinforced glass ceramic inlays and onlays after eight years. Dent Mater 2005; 21: 262-271. 26. Frankenberger R, Petschelt A, Krämer N: Leucite-Reinforced Glass Ceramic Inlays and Onlays After Six Years: Clinical Behavior Oper Dent 2000;25:459-465. 25

27. Schulte. AG, Vöcker A, Reinhardt R. Longevity of ceramic inlays and onlays luted with solely light-curing composite resin. J Dent 2005; 33: 433-442. 28. Naeselius K, Arnelund K-F, Molin M. Clinical Evaluation of All- Ceramic Onlays: A 4-year Retrospective Study. Int J Prosthodont 2008; 21: 40-44 29. Berg NG, Derand T. A 5-year evaluation of ceramic inlays (Cerec). Swed Dent J 1997;21:121-127. 30. Sjögren G, Molin M, van Dijken J W V: A 10-year prospective evaluation of CAD/CAM-manufactured (Cerec) inlays cemented with chemically cured or dual cured resin composite. Int J Prosthodont 2004; 17: 241-246. 31. Reiss B. Clinical results of Cerec inlays in a dental practice over a period of 18 years. Int J Comput Dent 2006; 9: 11-22. 32. Pallesen U, van Dijken JW An 8-year evaluation of sintered ceramic and glass ceramic inlays processed by the Cerec CAD/CAM system. Eur J Oral Sci. 2000;108:239-246. 33. Otto T, Schneider D. Long-term clinical results of chairside Cerec CAD/CAM inlays and onlays: a case series. Int J Prosthodont 2008; 21: 53-59. 34. Calamia JR. Etched porcelain veneers: the current state of the art. Quintessence Int 1985;1:5-12. 35. Reid JS, Murray MC, Power SM. Porcelain veneers a four year follow-up. Restorative Dent 1988;5:42-55. 36. Troedson M, Derand T. Shear stresses in the adhesive layer under porcelain veneers. A finite element method study, Acta Odontol Scand 1998;56:257-62. 37. Garber DA. Porcelain laminate veneers: to prepare or not to prepare? Comp Contin Educ Dent 1991;12:178-182. 38. Stacey GD. A shear stress analysis of the bonding of porcelain veneers to enamel. J Prosthet Dent 1993;70:395-402. 39. Magne P, Kwon KR, Belser U, Hodges JS, Douglas WH. Crack propensity of porcelain veneers: a simulated operatory evaluation. J Prosthet Dent 1999; 81: 327-334. 26

40. Smales RJ, Etemadi S. Long-term survival of porcelain laminate veneers using two preparation designs: a retrospective study. Int J Prosthodont 2004; 17: 323-326. 41. Dumfarht H, Schaffer H. Porcelain veneers. A retrospective evaluation after 1-10 years of service. Part II: clinical results. Int J Prosthodont 2000; 13: 9-18. 42. Peumans M, De Munck J, Fieuws S, Lambrechts P, van Meerbeek B. A prospective ten-year clinical trial of porcelain veneers. J Adhes Dent 2004; 6: 65-76. 43. Guess PC, Stappert FJ. Midterm results of a 5-year prospective clinical investigation of extended ceramic veneers. Dent Mater 2008; 24: 804-13. 44. Fradeani M, Redemagni M, Corrado M. Porcelain laminate veneers: 6- to 12-year clinical evaluation a retrospective study. Int J Periodontics Restorative Dent 2005; 25: 9-17. 45. Sörensen JA, Strutz JM, Avera SP. Marginal fidelity and microleakage of porcelain veneers made by two techniques. J Prosthet Dent 1992;67:16-22. 46. Sim C, Ibbetson RJ. Comparison of fit of porcelain veneers fabricated using different techniques. Int J Prosthodont 1993;6:36-42. Formaterat: Engelska (Storbritannien) 47. Friedman MJ. A 15-year review of porcelain veneer failure a clinician s observations. Compend Educ Dent 1998; 19: 625-630. 48. Land CH. Porcelain and dental art. Dent Cosmos 1903;45:437-444. 49. Hankinson JA, Cappetta EG. Five years clinical experience with leucite reinforced porcelain crowns systems. Int J Periodontics Restorative Dent 1994;14:138-153. 50. Kelsey W, Cavel T, Blankenau RJ, Barkmeier WW, Wilwerding TM, Latta MA. 4-year clinical study of castable ceramic crowns. Am J Dent 1995;8:259-262. 51. Malament KA, Socransky SS. Survival of Dicor glass-ceramic dental restorations over 14 years: Part I. Survival of Dicor complete coverage restorations and effect of internal surface acid etching, tooth position, gender and age. J Prosthet Dent 1999; 81: 23-32. Formaterat: Engelska (Storbritannien) 52. Sjögren G, Lantto R, Tillberg A: Clinical evaluation of all-ceramic crowns (Dicor) in general practice. J Prosthet Dent 1999;81:277-284. 27

53. Erpenstein H, Borchard R, Kerschbaum T: Long-term clinical results of galvano-ceramic and glass-ceramic individual crowns. J Prosthet Dent 2000; 83:530-534. 54. Sjögren G, Lantto R, Granberg A, Sundstrom BO, Tillberg A. Clinical examination of leucite-reinforced glass-ceramic crowns (Empress) in general practice: a retrospective study. Int J Prosthodont. 1999;12:122-128. 55. Fradeani M, Redemagni M. An 11-year clinical evaluation of leucitereinforced glass-ceramic crowns: a retrospective study. Quintessence Int. 2002;33:503-510. 56. Scotti R, Catapano S, D Elia A: A Clinical Evaluation of In-Ceram Crowns. Int J Proshtodont 1995;8:320-323. 57. Pröbster L. Four year clinical study of glass-infiltrated, sintered alumina crowns. J Oral Rehabil. 1996;23:147-151. 58. Haselton DR, Diaz-Arnold AM, Hillis SL. Clinical assessment of highstrength all-ceramic crowns. J Prosthet Dent 2000; 83:396-401. Formaterat: Engelska (Storbritannien) 59. McLaren E A, White S N: Survival of In-Ceram crowns in a private practice: A prospective clinical trial. J Prosthet Dent 2000;83:216-222. 60. Segal BS. Retrospective assessment of 546 all-ceramic anterior and posterior crowns in a general practice. J Prosthet Dent. 2001;85:544-550. 61. Odén A, Andersson M, Krystek-Ondracek I, Magnusson D. Five-year clinical evaluation of Procera AllCeram crowns. J Prosthet Dent 1998;80:450-456. 62. Ödman P, Andersson B. Procera AllCeram crowns followed for 5 to 10.5 years: a prospective clinical study. Int J Prosthodont. 2001;14:504-509. 63. Sorensen J A, Cruz M, Mito W T, Raffeiner O, Meredith H R, Foser H P: A Clinical Investigation on Three-Unit Fixed Partial Dentures Fabricated With a Lithium Disilicate Glass-Ceramic. Pract Periodont Aesthet Dent 1998; 11: 95-106. 64. McLaren EA. All-ceramic alternatives to conventional metal-ceramic restorations. Compend Contin Educ Dent 1998; 19: 307-308. 65. Pröbster L. Survival rate of In-Ceram restorations. Int J Prosthodont. 1993;6:259-263. 28

66. Sorensen J A, Kang S-K, Torres T J, Knode H: In-Ceram Fixed Partial Dentures: Three-Year Clinical Trial Results. J Calif Dent Assoc 1998;26:207-214. 67. Vult von Steyern P, Jönsson O, Nilner K: Five-Year Evaluation of Posterior All-Ceramic Three-Unit (In-Ceram) FPDs. Int J Prosthodont 2001; 14: 379-384. 68. Olsson KG, Furst B, Andersson B, Carlsson GE., A long-term retrospective and clinical follow-up study of In-Ceram Alumina FPDs. Int J Prosthodont. 2003:16:150-156. 69. Suárez MJ, Lozano JF, Paz Salido M, Martínez F. Three-year clinical evaluation of In-Ceram Zirconia posterior FPDs. Int J Prosthodont 2004; 17: 35-38. 70. Taskonak B, Sertgöz A. Two-year clinical evaluation of Lithiadisilicate-based all-ceramic crowns and fixed partial dentures. Dent Mater 2006; 22: 1008-1013. 71. Esquivel-Upshaw JF, Anusavice KJ, Young H, Jones J, Gibbs C. Clinical performance of a Lithia disilicate-based core ceramic for three-unite posterior FPDs. Int J Prosthodont 2004; 17: 469-475. 72. Marquardt P, Strub JR. Survival rates of IPS empress 2 all-ceramic crowns and fixed partial dentures: results of a 5-year prospective clinical study. Quintessence Int 2006; 37: 253-259. 73. Tinschert J, Schulze KA, Latzke P, Heussen N, Spiekermann H. Clinical Behavior of Zirconia-Based Fixed Partial Dentures Made of DC- Zirkon: 3-Year Results. Int J Prosthodont 2008; 21: 217-222. 74. Raigrodski AJ, Chiche GJ, Potiket N, Hochstedler JL, Mohamed SE, Billiot S, Mercante DE. The efficacy of posterior three-unite zirconium-oxide-based ceramic Fixed partial dental prostheses: A prospective clinical pilot study. J Prosthet Dent 2006; 96: 237-244. 75. Molin M, Karlsson S. A 5-year Clinical Prospective Evaluation of Zirconia-Based, Denzir, Three-Unit FPDs. Int J Prosthodont 2008; 21: 223-227. 76. Vult von Steyern P, Carlson P, Nilner K. All-ceramic fixed partial dentures designed according to the DC-Zircon technique. A 2-year clinical study. J Oral Rehabil 2005; 32: 180-187. 77. Larsson C, von Steyern P, Sunzel B, Nilner K. All-ceramic two- to fiveunit implant-supported reconstructions. A randomized, prospective clinical trial. Swed Dent J 2006; 30: 45-53. 29

78. Sailer I, Feher A, Filser F, Luthy H, Gauckler LJ, Sharer P, Franz Hammerle CH. Five-year clinical results of zirconia frameworks for posterior fixed partial dentures. Int J Prosthodont 2007; 20: 383-388. 79. Paul SJ, Werder P. Clinical Success of Zirconium Oxide Posts with Resin Composite or Glass-Ceramic Cores in Endodontically Treated Teeth. A 4-Year Retrospective Study. Int J Prosthodont 2004; 17: 524-528. 80. Nothdurft FP, Pospiech PR. Clinical evaluation of pulpless teeth restored with conventionally cemented zirconia posts: A pilot study. J Prosthet Dent 2006; 95: 311-314. 81. KDM. Orala zirkoniumdioxidimplantat. Aktuellt kunskapsläge 2009-126-7 82. Andersson B, Taylor A, Lang BR, Scheller H, Schärer P, Sorensen JA, Tarnow D. Alumina ceramic implant abutments used for single-tooth replacement: a prospective 1- to 3-year multicenter study. Int J Prosthodont 2001; 14: 432-428. 83. Henriksson K, Jemt T. Evaluation of custom-made Procera ceramic abutments for single-implant tooth replacement: a prospective 1-year follow-up study. Int J Prosthodont 2003; 16: 626-630. 84. Glauser R, Sailer I, Wohlwend A, Studer S, Schibli M, Schärer P. Experimental Zirconia Abutments for Implant-Supported Single-Tooth Restorations in Esthetically Demanding Regions. 4-Year Results of a Prospective Clinical Study. Int J Prosthodont 2004; 17: 285-290. 85. Canullo L. Clinical outcome study of customized zirconia abutments for single-implant restorations. Int J Prosthodont 2007; 20: 489-493. 86. McLean JW, von Fraunhofer JA. The estimation of cement film thickness by an in vivo technique. Br Dent J 1989; 62: 405-408. 87. Denissen H, Dozic A, van der Zel J, van Waas M. Marginal fit and short-term clinical performance of porcelain-veneered CICERO, CEREC and Procera onlays. J Prosthet Dent 2000; 84: 506-513. 88. Molin M, Karlsson S. The fit of gold inlays and three ceramic inlay systems. A clinical and in vitro study. Acta Odont 1993; 51: 201-206. 89. Boening KW, Wolf BH, Schmidt AE, Kastner K, Walter MH. Clinical fit of Procera AllCeram crowns. J Prosthet Dent 2000; 84: 419-424. 90. Reich SM, Peltz ID, Wichmann M, Estafan DJ. A comparative study of two CEREC software systems in evaluating manufacturing time and accuracy of restorations. Gen Dent 2005; 53: 195-198. 30

91. Hayashi M, Tsuchitani Y, Kawamura Y, Miura M, Takeshige F, Ebisu S: Eight-Year Clinical Evaluation of Fired Ceramic Inlays. Oper Dent 2000; 25: 473-481. 92. Friedl K-H, Schmalz G, Hiller K-A, Saller A. In-vivo evaluation of a feldspathic ceramic system: 2-years results. J Dent 1996; 24: 25-31. 93. Hayashi M, Tsuchitani Y, Miura M, Takeshige F, Ebisu S. 6-year Clinical Evaluation of Fired Ceramic Inlays. Oper Dent 1998; 23: 318-326. 94. Gatti AM, Ballestri M, Bagni A. Granulomatosis associated to porcelain wear debris. Am J Dent 2002; 15: 369-372. 95. Kim TS, Kim HA, Heo Y, Park Y, Park CY, Roh YM. Levels of silica in the respiratory dust inhaled by dental technicians with demonstration of respiratory symptoms. Ind Health 2002; 40: 260-265. 31

Dokumentinformation Institution: Titel: Socialstyrelsen, Kunskapscenter för Dentala Material Dentala helkeramer, klinisk utvärdering Dokumentdatum: 2008-12-22 Version: 2.0 Personlig huvudman/huvudexpert: OD, professor, övertandläkare Margareta Molin Thorén Inst. Odontologi/Protetik Umeå universitet 901 87 Umeå tel: +46 (0)90-785 62 49 E-post: Margareta.Molin@odont.umu.se 32