Minnesanteckningar från SL:s samverkan med länets handikapporganisationer och politiker från Färdtjänstoch tillgänglighetsberedningen

1(10) Dokumenttyp Mötesanteckningar Handläggare Eva Ness Minnesanteckningar från SL:s samverkan med länets handikapporganisationer och politiker från Färdtjänstoch tillgänglighetsberedningen Tid: torsdag, politikermöte 13.00 15:00 (förmöte 12:00 13:00 HK-organisationerna) Plats: SL, Lindhagensgatan 100, lokal T-Centralen Deltagare: Från Handikapporganisationerna: Inge-Britt Lundin, Birgitta Flognfeldt Anders Lissegårdh Lasse Persson, Jaan Kaur Leif Pehrson Bengt Jansson Lennart Karlsson HSO/SSDF HSO/RTP-S HSO/RTP-S HSO/NHR DHR SRF HSO kansli SRF kansli Från Färdtjänst- och tillgänglighetsberedningen: Karl Henriksson, (KD) ordförande Margaretha Herthelius, (FP) 1:e vice ordförande Catarina Agrell, (S) 2:e vice ordförande Wallén Ingmar, (M) ledamot Gilbert de Wendel, (M) ledamot Katarina Flygare, (C) ledamot Niklas Gladh, (MP) ledamot Pia Ortiz Venegas, (V) ledamot Jonas Lilleberg Eriksson (M) politisk sekreterare Från Färdtjänstutskottet: Carl Grufman, (M) Ordförande Från SL: Jens Plambeck, Avdelningschef Stefan Wallin, Sektionschef sektion Åsa Enrot Borg, Avdelningschef Färdtjänstavdelningen Kenneth Svärd, Affärsområdesansvarig, sektion Buss och Färdtjänst Jenny Carlsson, vik. Strateg, Tillgänglighet Eva Ness, sektionsassistent, sektion Postadress Leveransadress Telefon vx E-post Bankgiro AB Storstockholms Lokaltrafik Lindhagensgatan 100 08-686 1600 registrator@sl.se 5215-0364 105 73 Stockholm Godsmottagningen Fax Internet Besöksadress 112 51 Stockholm 08-686 16 06 sl.se Org.nr Lindhagensgatan 100 556013-0683 Thorildsplan/Stadshagen

2(10) Förhindrade: Jan Jogell, (S), ledamot Niklas Gladh, (MP) ledamot Lena Ericsson, HSO/AASL Agneta Österman, HSO/HiSL Heidi Nordin, HSO/RBU Karin Lemberg, DHR 1. Inledning Karl Henriksson öppnade mötet och hälsade välkommen. Dagordningen godkände med tillägg för Frågor rörande land 2. Planering av kollektivtrafik i samband med strukturförändringar inom sjukvården Enligt HSO är det mycket angeläget att trafikhuvudmän och sjukhushuvudmän samarbetar så att kollektivtrafiken och tillgängligheten fungerar när man strukturerar om trafiken och bygger nya sjukhus. Karl Henriksson höll med. Ombyggnaden av Karolinska sjukhuset i Huddinge är ett skräckexempel. Tillgängligheten har inte fungerat. Absolut ett arbetsområde för landstinget som har helheten att ta hänsyn till och att vi har tjänstemän som pratar med företrädare för trafikhuvudmännen. Margaretha Herthelius har krävt att det skulle tas upp i partiplenum och förutsätter att det kommer upp. Catarina Agrell sa att vi tar med oss HK-organisationernas syn punkter. Utredning om hur trafiken till Hagastaden ska utformas pågår, enligt Katarina Flygare. Vi förväntar oss att det blir enkelt att ta sig till sjukhuset och att tillgängligheten är god. SRF undrade över vilket fokus man har när man flyttar verksamheter, t.ex. att St. Eriks har blivit ögonsjukhus. Hade man kontakt med SL då om att trafikförsörjningen behövde ändras? Karl Henriksson påpekade att när det sker förändringar inom hela Stockholm är det viktigt att man talar om det. Det gäller även för Hälsooch sjukvårdsnämnden. Katarina Flygare har inte sett något skrivet att det ingår som princip att man frågar hur tillgängligheten ska fungera. Finns tillgängligheten med i det beslutsunderlag som tas? Bör kontrolleras om det finns. När Hälso- och sjukvårdsnämnden tar beslut rörande fastigheter är det viktigt att man kommunicerar detta i tid, så att SL får tid att över trafiken, sa Karl Henriksson HSO vill att tjänstemännen på SL och på Hälso- och sjukvårdsnämnden träffas och diskuterar innan förändringar sker. Karl Henriksson hoppas att det kommuniceras inom landstinget även om han inte har sett något sådant. Margaretha Herthelius tycker att ombyggnaden vid Huddinge sjukhus är ett slående exempel. Tillgänglighet och kollektivtrafik måste fungera i hela länet. Om inte tjänstemännen klarar av det måste politikerna ta vid. Enligt Catarina Agrell gör tjänstemännen det som uttrycks i vår politiska vilja. Vi måste ta vårt politiska ansvar. Karl Henriksson tror på politisk vilja att samordna. Inget stuprörstänk.

3(10) SRF framförde att man bara tittar på lokalsituationen när man lokalisera något. Syncentralerna t.ex. den ena är lokaliserad till Sabbatsbergs sjukhus och den andra till Långbro. Som synskadad är det lättar att resa spårbundet. Man lär sig snabbt hur det fungerar. Båda syncentralerna ligger långt från spårbunden trafik. Man tar färdtjänst dit. Det finns närtrafik till Långbro, enligt Karl Henriksson. Katarina Flygare tycker att trafikbeslut också måste ha en politisk dimension. Gilbert de Wendel, som själv bor i Haninge, tycker att det svartmålas litet väl mycket. I Haninge finns det många goda exempel. Han sa också att politikerna har det yttersta ansvaret att rätta till om något inte fungerar. HSO avslutade punkten med att säga att det är bra att frågan har väckt gensvar. 3. Dålig efterlevnad av tillgänglighetsfrågor (RiTill) i gamla och relativt nya avtal Enligt SRF har handikapporganisationerna tillsammans med SL lagt ner mycket arbete på att ta fram riktlinjer för bl.a. bussar. Hur de ska se ut och fungera. Hur ofta bussar niger och att de är lågentrébussar. Enligt SL:s egna undersöker är det mellan 70 90 % av bussarna, som inte niger. När handikapporganisationerna tar upp detta med SL eller att utropen inte fungerar som de ska, så att framför allt SRF:s medlemmar ska veta när de ska gå av, säger SL att det inte står tydligt uttryckt att entreprenörerna ska följa RiTill. I Arrivas avtal på Ekerö finns inte ens lågentrébussar med. Det är brister i avtalen om att de ska följa RiTill. När det inte står klart kan SL inte gå in och kräva det. Nu vill handikapporganisationerna att politikerna ska åtgärda detta. Karl Henriksson svarade att avtalen är olika. Även i Arriva avtalet på Ekerö har SL ställt krav på lågentrébussar. Vid årsskiftet 2013 kommer det bara att finnas lågentré- eller låggolvsbussar, sa Karl Henriksson. Vi har tidigare haft diskussioner om avtalsefterlevnad och hur bussarna niger vid hållplatser. Enligt SL pekar handikapporganisationerna på ett område som är under utveckling. När den omarbetade RiTill blev klar i augusti 2011och godkändes av VD fick den tyngd. Nu vet alla att RiTill finns. SL hoppas att det krav som finns i RiTill kommer att synas under de kommande åren. Uppföljning av avtal är också ett utvecklingsområde, där SL jobbar hårt med att bli bättre. När det gäller tillgänglighetskraven tittar Sektion Hållbar utveckling på Frida. En fordonsdatabas, där man skriver in uppgifter från leverantörerna. har använt Frida för miljökraven. Nu pågår arbete för att även få in tillgänglighetskraven. Karl Henriksson frågade om nigning som standard vid taktila markeringar vid busshållplatser skulle kunna ingå i Frida eller är det en form av kvalitet? SL svarade att Västtrafik som också använder sig av Frida även får in information om sådana frågor. Bussarna borde kunna niga även om det inte är inskrivet i avtalet, sa Karl Henriksson. SL svarade att i olika avtal har man ställt olika krav. I E20, som är det senaste avtalet, gäller RiTill.

4(10) Karl Henriksson tycker att bussarna bör kunna niga och att det borde kunna åtgärdas utan kostnad. SL svarade att det tar mellan 5 7 sekunder vid varje hållplats när bussen niger. Karl Henriksson vill ha uppföljning av detta. SL svarade att om SL ställer det kravet blir det dyrare. Karl Henriksson menade att om bussen kan niga ska den niga. Den måste ju kunna bromsa t.ex. Enligt SRF är problemet gamla avtal, där man inte säger något om att bussarna ska niga. Då kostar det extra för att det t.ex. sliter på bussarna. Det är också en utbildningsfråga mot förarna. Om det inte finns något tydligt incitament för förarna att niga bussen, nigs den inte. Slitage på bussar och nigningar måste in i de ekonomiska kalkylerna. Enligt SRF kollas inte heller högtalarsystemen på bussarna och ibland hörs inte utropen. Om det inte står i avtalen blir det ingen förändring. Karl Henriksson sa att vi hoppas att alla avtal på sikt blir lika bra som E20. SRF frågade vad tjänstemännen vill ha för direktiv för att ta upp förhandlingar med avtalsparterna om att lägga till krav från RiTill? Vad kostar det eller vad är man beredd att göra utan att det kostar något? Vi har arbetat så hårt med RiTill. Det känns trist om den inte får genomslag förrän 2020 t.ex. Alla bussar som kan niga har också ramp, svarade SL på fråga från HSO. Margaretha Herthelius framförde att FTB varit dåliga på att se till att kraven på tillgänglighet efterlevs. Det syns inte alltid på en människa att hon/han har svårt att röra sig. Det bör vara ett likartat beteende för bussarna i hela länet, enligt SRF. När det t.ex. gäller bussarna som stannar vid Brommaplan vet man inte vad man kan förvänta sig, ibland stannar de intill trottoaren och ibland inte, ibland niger de och ibland inte. SRF tycker att de gamla avtalen bör diskuteras och förhandlas om. På fråga från Katarina Flygare om de gamla avtalen ändå omfattar bussar med lågentré och kan niga? Svarade SRF att kravet har funnits länge. Snart är alla bussar lågentrébussar som kan niga, men kravet finns inte inskrivet i avtalet. Katarina Flygare tror inte att saken har prövats tidigare. Karl Henriksson tror att SL:s jurister vet. Tilläggsavtal till gamla avtal. Katarina Flygare ifrågasatte att man ska ha ekonomiska incitament för att sköta sitt jobb. Hon tycker att tjänstemännen ska återkomma kring det juridiska. Varför kan vi inte begära att bussarna niger? SL svarade att om det inte står i avtalet genomförs det inte. SL kan ta upp det till förhandling om man rent formellt får uppdraget. Margaretha Herthelius ser ingen lösning på problemet på Brommaplan. I tillgänglighetsutbildning bör också ingå att föraren talar om hur bussen är placerad när den stannar. SRF föreslog att politikerna ger tjänstemännen i uppdrag att titta på avtalen som skrevs innan RiTill upprättades. Att reda ut vad som inte görs, för att avtalet ser ut som det gör. Att SL får fråga entreprenören hur problemet kan lösas. Det känns otillfredsställande att inget händer efter allt arbete som gjorts med RiTill. Sedan FTB kom till har kraven skärpts väsentligt, sa Karl Henriksson.

5(10) Enligt HSO bör även lägesbeskrivningen ingå i deras utbildning. I samband med utbildningen bör också påpekas att det inte alltid går att se om en person har en funktionsnedsättning, påpekade Karl Henriksson. 4. Rutiner för bussar att stanna vid de taktila markeringarna på hållplatser Enligt SRF kan man råka ut för att den buss man väntar på har åkt, därför att den stod bakom en annan buss och inte behövde köra fram till den taktila markeringen vid busshållplatsen. Tidigare stod det i tidtabellerna att om två bussar stannade vid hållplatsen, skulle även buss två stanna till, eftersom det kunde finnas någon kvar vid hållplatsen, som ville åka med just den bussen. Nu har branschpraxis ändrats. Det står ingenstans att buss två behöver åka fram. Idag är bussarna långa och vid vissa hållplatser kan det komma flera bussar samtidigt. SRF vill nu att den gamla praxisen införs igen att även buss två måste stanna vid stolpen för att se om någon står kvar, som vill åka med. Alla hinner inte och har inte ens möjlighet att hinna fram till den buss som står bakom en annan buss. Karl Henriksson sa att problematiken finns på många platser, att bussarna inte stannar vid de taktila markeringarna. SL beklagade att det inte var någon representant från Trafikförsörjning med på mötet. Skrivningen i RiTill lyder Om två bussar anländer till busshållplatsen samtidigt kan båda stanna och släppa av och på passagerare. Om en tredje buss anländer samtidigt får den stanna för att släppa av passagerare men måste sedan åka fram till stoppunkten för att hämta upp passagerare. Detta är extra viktigt för resenärer som har svårt att förflytta sig längre sträckor eller har nedsatt syn. Enligt SL uppfyller inte skrivningen handikapporganisationernas krav, men det är den ordning som bedömdes vara den bästa möjliga. Det är så mycket mera trafik igång nu än på den gamla goda tiden. SRF frågade hur många busslinjer som ska få stanna på en och samma hållplats? Katarina Flygare menade att det är en bra fråga för FTB att följa upp. Alla upplever problemet. Vi tar med oss frågan, sa Karl Henriksson. 5. Pendelbåtstrafik nästa sommar. Utvärdering 2012, Tillgänglighet 2013 Enligt SRF och DHR finns förslag på olika typer av pendelbåtstrafik. En del trafik är redan igång. Trafik startas där SL inte ställt krav på tillgänglighet från början. Om avtal sluts till nästa år vill handikapporganisationerna att tillgängligheten tillgodoses ordentligt, så att alla kan använda sig av båtarna fullt ut även om man har en funktionsnedsättning. Speciellt viktigt om den här typen av trafik blir ersättningstrafik vid ombyggnad av Slussen. Enligt DHR är det många cyklar och många passagerare på båtarna. Det blir krig om utrymmet. Frågan har varit upp i FTB. Ställda krav har lämnats till TN, sa Margaretha Herthelius. Personalen på båtarna ska ha samma tillgänglighetsutbildning som övrig personal. Båtarna ska t.ex. ha bred landgång och bra framkomlighet, även resenärer med funktionsnedsättning ska kunna resa med båtar som ingår i den allmänna kollektivtrafiken. Kravet är ställt så att de flesta även ska kunna utnyttja båttrafiken.

6(10) Enligt Karl Henriksson rör det sig om större investeringar. Problematiken handlar om att koppla ihop hamnarna med övrig kollektivtrafik, t.ex. Nacka Strand. På vissa ställen finns stora höjdskillnader, som kan kräva omfattande investeringar. Arbete pågår att få tillgänglighetsanpassad trafik. Enligt SRF innebär en del av tillgängligheten också att man ska kunna ta sig mellan de olika trafikslagen på ett enkelt sätt. När man ser dåligt kan det innebära ett större problem än att ta sig ombord på en båt. Då kan man behöva ledsagning under vissa av transportsträckorna. Ledsagningen finns inte med i resonemanget. Karl Henriksson sa att ledsagningsfrågorna sköts parallellt. Det har skett en del under senare år för att underlätta ledsagning. Margaretha Herthelius hoppas att det tas upp med Hälso- och sjukvårdsnämnden denna månad. Vi måste hitta lösningar även när vi går över till sjötrafik. Frågan är väckt vid möte i Stadshuset. Margaretha Herthelius hoppas att övriga också tar upp. Vi måste hitta dialog mellan kommunerna och landstinget för att hitta lösningar. 6. Finansiering och tidplan för tillgänglighetsanpassning av befintliga hållplatser på Spårväg City. Nya besparingskrav och tillgänglighet. I budget 2013 till TN framgick inte tydligt att det var prioriterat. Den politiska majoriteten lade till ytterligare beslut utöver förvaltningens förslag, bl a att åtgärder för tillgänglighetsanpassning av Spårväg City ska fortsätta även under 2013, enligt Karl Henriksson. Från SRF påpekades att materialet som läggs ut i samband med TN:s möten även bör gå att läsa via datorn för synskadade. Kollas upp, enligt Karl Henriksson. Frågor rörande sjötrafik 7. HK-organisationerna har synpunkter på hur dessa frågor sköts Karl Henriksson tror att det blir bättre när WÅAB ingår i TN förvaltning. Då kan vi arbeta gemensamt med frågorna. Handikapporganisationerna framförde redan från början farhågor över att det inte skulle fungera när de olika resursgrupperna bildades och land och sjö skulle ingå i samma konstellation. Det kommer organisationerna också att ta upp i samband med den utvärdering som ska göras. SL svarade att när det stod klart att SL även skulle koordinera sjötrafikfrågorna, ansåg inte SL att det skulle bli bättre med tre olika samråd. Till politikerna framförde SL att man ser fram emot hela resan perspektivet alltså även med båttrafiken, då måste SL ha resurser att ta hand om dessa frågor. HSO framförde att politikerna måste ge kontoret mera resurser. SRF tolkar SL:s propåer att tillgänglighetsfrågorna har skötts dåligt inom WÅAB. Om de skötts rätt hade det funnits en tillgänglighetsresurs, som kunnat flyttas över till SL:s organisation. Enligt Karl Henriksson har WÅAB en liknande organisation som SL. Pia Ortiz Venegas frågade om det finns planer på att integrera båtarna i RiTill. SL har börjat tänka i de banorna, men inget är klart. Inom SL finns kompetens för resor på land, men inte in för sjötrafik.

7(10) HSO har haft bra samarbete med gamla WÅAB. Vi har fått till hissar på båtarna t.ex. Enligt SRF säger WÅAB själva att det finns speciella regler för sjötrafik som har med säkerhet att göra, varför man inte kan skriva lika riktlinjer för sjö. SRF tror ändå att delar borde kunna vara med i RiTill. Karl Henriksson sa att RiTill bör modifieras med regler för båda typerna av trafik. Även om båttrafiken har annan problematik. Frågor rörande färdtjänsten 8. Påminnelsebrev till personer med tillfälliga färdtjänsttillstånd Handikapporganisationerna tycker att det bör gå ut påminnelsebrev om att tillståndet går ut, trots att myndigheten anser att det inte behövs. Organisationerna tycker att påminnelse ska skickas ut. Enligt Carl Grufman är det en resursfråga, därför tog man bort påminnelsebrevet. Det kan upplevas som att vi uppmanar folk att söka färdtjänst. Vi måste naturligtvis även tänka på dem som inte har fullt grepp över sin egen situation. I sådana fall finns en god man som hjälper till med praktiska saker. En god man ska även hålla koll på den här typen av frågor. Det står på färdtjänsttillståndet när det upphör. Ska vi lägga resurser på att påminna om att tillståndet upphör? Vi föredrar att lägga resurserna på annat, vilket är motivet bakom beslutet. Enligt Åsa Enrot, Färdtjänstmyndigheten ska det göras en utvärdering för att se om det uppstår luckor. HSO tror inte att folk känner att de uppmanas att söka färdtjänst. HSO tror inte heller att resursfrågan är så stor. Konsekvensanalys borde ha gjorts innan beslutet togs. Det blir litet bakvänt annars tycker HSO. Enligt Katarina Flygare får handikapporganisationerna vända sig till regering och riksdag, som fattat beslut om att göra färdtjänsten till en kollektivtrafiklag. Det är inget som landstinget råder över. Landstinget råder över tillståndsfrågan och inte regeringen, svarade HSO. Personer med utvecklingsstörning och demenssjukdom har väl permanenta tillstånd, eftersom dessa tillstånd sällan förändras, frågade Margaretha Herthelius. Varför har man tillfälliga tillstånd då? Hon ifrågasätter att tillstånden är tillfälliga t.ex. för unga vuxna med utvecklingsstörning där man bör gör allt för att få dem att känna att de är med. Åsa Enrot, Färdtjänstmyndigheten, svarade att man inte vet hur en utvecklingsstörning som barn har, utvecklas när man fyllt 20 år t.ex. Därför får barn upp till en viss ålder tillfälliga tillstånd. När läkarintyget visar att något är bestående får man ett permanent tillstånd. Det får man även för demenssjukdom. Margaretha Herthelius har jobbat med personer med funktionsnedsättning och tycker inte att frågan är så enkel. Hon tycker brevet är en viktig del i processen kring tillfälliga tillstånd. Pia Ortiz Venegas blev upprörd över de dåliga argumenten för att inte skicka påminnelsebrev. Vi är skyldiga att ge alla kollektivtrafik. Det ingår i vår service att uppmana dem att söka tillstånd, att det är självklart att människor ska söka färdtjänsttillstånd.

8(10) Enligt Carl Grufman har vänsterpartiets representanter TN inte framfört några sådana synpunkter. Vi tycker inte det är vettigt att lägga stora summor på brevutskick. En utvärdering görs för att se hur det faller ut, sedan får vi ta frågan vidare. Catarina Agrell är positiv till tillfälliga tillstånd. Vårt arbete i FTB ska ge bättre allmän kollektivtrafik. Cirka 40 000 har tillfälligt tillstånd. Vi har portokostnader på 150 000 kr/månad, sa Åsa Enrot. Handikapporganisationerna har kämpat hårt för att färdtjänsten ska bli kollektivtrafik. Vi är inte annorlunda än andra resenärer och vill att färdtjänsten betraktas som kollektivtrafik så att också människor med funktionsnedsättning också får rätt till kollektivtrafik. HSO underströk också att det är bakvänt att göra konsekvensanalys när beslut är taget. Carl Grufman sa att självklart är färdtjänst kollektivtrafik. Margaretha Herthelius ser stora fördelar med att man skickar ut påminnelse och tror inte att man får så mycket annat i budgeten för dessa pengar. Hon beklagade att FP varit med och fattat beslutet. 9. Viaresor Enligt SRF har föräldrar med färdtjänsttillstånd rätt till viaresor fram till barnen lämnar förskolan. Sedan är det kommunens ansvar att ta barnen till skolan. Det fungerar inte t.ex. för synskadade föräldrar som ska till sitt arbete sedan. Var ligger frågan? Vilka kontakter har politikerna haft med kommunerna för att lösa frågan? Enligt Carl Grufman är skolskjuts en kommunal angelägenhet. Stockholms Stad står för resor genom färdtjänsten. SRF får ta upp med kommunerna i Stockholms län, genom SKL. Skolan och skolskjutsarna är inte en del av färdtjänsten. Annars får man ändra i avtal mellan landstinget och kommunen. Pia Ortiz Venegas menar att viaresor är färdtjänst och något som vi godkänner. I TN finns förslag från vänsterpartiet att viaresor ska gälla upp till årskurs 3. Man ska titta på det till nästa budgetprocess. Även för barn som inte har någon funktionsnedsättning. Att kunna ta sitt föräldraansvar är viktigt. Enligt Karl Henriksson ska det göras en översyn av reglerna för resetilldelning av färdtjänstresor. Den blir troligen klar under första halvåret 2013. Vi kan diskutera vidare utifrån vad den kommer fram till. Diskussion kommer att pågå under nästa år. Handikapporganisationerna kommer att involveras. Katarina Flygare ser den som en föräldrafråga att man vill ta sina barn säkert till skolan och tycker att det är en färdtjänstfråga och inte en fråga för kommunen. Vem ska bära kostnaden? Margaretha Herthelius svarade att för barn med funktionsnedsättning är det kommunen. Föräldrar med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att leva upp till sitt föräldraansvar som alla andra. Idag är det skillnad. Enligt SRF är det en liten grupp som berörs, men för den gruppen är föräldrarätten och frågan jätteviktig. Man bor ju inte intill den skola barnen går i. Föräldrar förväntas träffa personal i skolan, andra föräldrar och barnens kamrater. Ett stort logistikproblem att hämta upp sitt barn vid skolan till och från arbetet. Att kunna måna om sitt barn. Det ingår i

9(10) levnadspusslet och att få det att gå ihop. Att få Stockholmarnas vardag att fungera som Christer G Wennerholm har sagt. SRF tror att lösningen ryms inom färdtjänstlagen. Framför allt kan landstinget och färdtjänsten bestämma själva. Carl Grufman framförde att som färdtjänstresenär kan du resa var du vill med dina resor. Färdtjänstresenären kan säkert själv avgöra, vilka resor som är viktiga. Man kan också få resor utöver grundtilldelningen. Budgetdiskussionen är mycket engagerande. Ska vi öka de fria resorna hellre än att försöka skjuta upp färdtjänstresandet? Vänsterpartiet vill ha fria resor i budgeten. Det är en rättighetsfråga, men det är också en ekonomisk fråga. Tror inte det blir dyrare. Vänsterpartiet står bakom viaresor, sa Pia Ortiz Venegas. Enligt HSO får man resa var man vill med färdtjänsten, så även med SLkortet. Ökat resande med färdtjänst handlar inte om att man kan vara en bra förälder, i alla fall inte om man är en förälder med funktionsnedsättning. HSO tycker att det är en pseudodiskussion. Enligt SRF kan man använda framtida kvoter, som räcker till 100 dagar. Det är mer än 100 skoldagar på ett år. När man utnyttjat alla resor har man inga resor kvar till några andra resor. Karl Henriksson svarade att man har noterat åsikterna i frågan. 10. Inte fler än tre i trånga bilar HSO vill inte att man samplanerar fler än tre i trånga bilar. Bilarna blir mindre och människorna blir större. Därför vill handikapporganisationerna att man inte ska samplanera fler än tre resenärer + föraren i trånga bilar. Problemen gäller främst Toyota Prius. Karl Henriksson kan förstå problematiken. Han har själv två storväxta kolleger med färdtjänsttillstånd. Enligt HSO blir det problem för dem som inte kommer med. Inte så trevligt att sitta som i en sardinburk. SL har full förståelse för problemet. Det beror till en del på högre miljökrav och att trafiksäkra bilar kan upplevas trånga. Det skulle kosta ganska mycket av den totala budgeten att ta bort vissa bilar, och samplanering som inbegriper 30 % av samplaneringen. Vi har de senaste IT-lösningar som finns när det gäller färdtjänsten. SL har t.ex. kontaktats av personer från Danmark som vill samarbeta i frågor att fortsatt utveckla system. SL kan titta på kostnaderna och fundera på frågan. SRF frågade om vem som äger problemet när en person inte kan följa med färdtjänsten? Hur löser politikerna att det blir på det här sättet? Enligt Karl Henriksson kan man inte så här på rak arm hitta en lösning. Pia Ortiz Venegas tror inte det blir billigare när en person måste ha egen bil och kanske blir sen till ett möte. Om det finns riktlinjer för hur brett ett bussäte ska vara borde dessa gälla även för bilar. SL uppfyller med råge platsbehovet, men när det händer en sådan här sak så ska föraren avbryta samplaneringen och beställa ny bil. HSO föreslog taxiförartillstånd för olika biltyper. SL tror det blir dyrare med olika bilar för olika uppdrag. Det blir logistik bekymmer i länet, eftersom bilarna kanske inte finns över hela länet. Enligt Catarina Agrell är det inte bara sittplatsbrist i färdtjänstbilarna, det kan också vara svårt att komma in i dem.

10(10) HSO framförde att man som färdtjänstresenär också har rätt till medresenär mot extra kostnad. 11. Övrigt Automatspärrar HSO är oroliga för att ledarhundar riskerar att bli klämda. HSO tror inte heller att man behöver ha någon form av funktionsnedsättning för att vara rädd för att fastna i spärrarna. Enligt SRF, hade Vd Anders Lindström uttalat sig om att det ska komma information i Metro, som inte är tillgänglig för synskadade. Varför kan inte information också lämnas i Läns- och riksnytt som ägs av landstinget? Karl Henriksson tyckte att det var en bra idé. Åsa slutar på Färdtjänstmyndigheten. Handikapporganisationerna tycket det är tråkigt att Åsa Enrot slutar och hoppas att alla förstår att det är en stor förlust för SL. Åsa Enrot tackade för dessa ord. Åsa Enrot ska syssla med arbetsförvaltning inom Stockholms Stad mot människor med försörjningsstöd! Pendeltåg till Arlanda HSO frågade om det blir en avgift för färdtjänstresenärer som reser med SL:s pendeltåg till Arlanda? Det är Upplandstrafikens regler som gäller till Uppsala. Till Arlanda gäller SL-kortet med tillägg för att angöra stationen på Arlanda. Karl Henriksson lovade återkomma med svar på frågan. Karl Henriksson tackade för mötet. Antecknat av Eva Ness