Att växa upp med fostersyskon Delaktighet - på barns villkor? Monica Nordenfors Institutionen för f r socialt arbete Göteborgs universitet Studien handlar om fosterföräldrarnas egna barn och syftet var att utifrån deras perspektiv beskriva och analysera deras upplevelser av sin barndom i familjehemmen. Begränsad kunskap Hela familjen påverkas Perspektiv Den moderna barndomsforskningen, där barnet betraktas som en aktör och delaktig i formandet av relationer har varit vägledande i analysen. Fokusgrupper (9-12 år) 7 deltagare (13-17 år) 6 deltagare (18-25 år) 4 deltagare Metod Enkät - post och webbenkät 1067 enkäter skickades ut 684 svar - 62 % flickor respektive 38 % pojkar Diskussionsgrupper (11-14 år) 7 deltagare (15-17 år) 5 deltagare (18-25 år) 4 deltagare Individuella intervjuer 4 pojkar/män 4 flickor/kvinnor I åldrarna 12-28 år
Familjehemsvården Socialtjänstlagen eller Lagen om vård av unga. Olika förutsättningar för familjehemmen: Fosterbarnen - en heterogen grupp med skilda upplevelser, inte sällan traumatiska. Ellen: Han var van att klara sig själv. Det mesta jag har fått veta om honom det har han berättat själv. Han har berättat att hans pappa jagade hans mamma med kniv vilket inte är ovanligt i de kretsarna, men ändå reagerar man. Att det här har han sett!/ / Hans mamma har kört honom till sjukhus. Hon tycker att han har varit väldigt underlig för att han hade ätit smör ur smörpaketet i kylskåpet och han hade druckit vatten ur toalettstolen när han var liten. Men sen när man börjar förstå varför, det var ju för att det inte fanns någon annan mat hemma och toalettstolen kunde han nå upp till, han kunde inte komma upp på disbänken. Matilda: Tvillingarna vi har hemma nu, som är tretton, de har ätit i matskålar på golvet i hallen, som hund och katt. De har inte haft någon relation till eller vistats ihop med vuxna. Skilda erfarenheter Positiva som negativa - ofta i kombination. 71 % - Mitt fostersyskon känns som ett riktigt syskon. Känns som en riktig syster, alltså lika jobbig. (enkäten, flicka 11 år) 75 % uppger att relationen till fostersyskonen är mycket eller ganska bra. Starka känslor för fostersyskonen. Delaktighet Delaktighet i det officiella uppdraget. Delaktighet i vardagen. Vi skulle inte kunna leva ett liv utan vår charmiga och härliga lillebror. Han är en av oss. (enkäten, kvinna, 20 år) En tredjedel av deltagarna i studien beskriver att en baksida är att de får mindra tid och uppmärksamhet från sina föräldrar.
Delaktighet i beslutsfattande 63 % (enkäten) svarade att de hade fått vara med och fatta beslut. Åldersrelaterat - dock inte entydigt här konstrueras ålder i det specifika sammanhanget. Delaktighet i det officiella uppdraget 73 % (enkäten) träffade sällan eller aldrig socialsekreteraren/familjehemssekreteraren 74 % var nöjda med detta 24 % ville ha mer kontakt Flera ville ha mer information Ambivalens gällande delaktighet i det officiella uppdraget Kontakten mellan socialtjänsten och de unga i familjehemmen är ytterst begränsad. Konstruerad relation Inte delaktiga i det officiella uppdraget. Potentiellt stöd I studien framträder däremot flera av de unga som delaktiga i omsorgen om fostersyskonen. Flera beskriver hur de uppmärksammar andra familjemedlemmars behov och att de tar ett ansvar för dem.
Ansvar Det var en speciell spänning när de skolades in. Var snälla, ta hand om dom. Man tassade lite på tå. Fast jag bara var 10 år kände jag mig väldigt stor och ville ta hand om dem. Det var vår familj som skulle ta hand om dem nu. Jag var väldigt involverad från början och ville att de skulle känna sig välkomna. Tar du ansvar för ditt fostersyskon? n=668 Ofta 66 Jag har nog alltid varit en sån som ska ställa upp. Jag har alltid varit en sån som tar ansvar för andra. Jag tror det är för att jag har kommit in i den rollen att jag hjälper andra. Om jag inte gör det, vem är jag då? Det var allt jag var nästan. / / Jag var en sån där ställa upp person. (Karin 21 år, individuell intervju) Sällan 24 Aldrig 10 Om du svarat att du tar ansvar, på vilket sätt gör du det? n=487 Tar ansvar som för andra syskon 15 Fostrar, tillrättavisar 8 Försvarar, skyddar 7 Ger praktisk hjälp 33 Ger känslomässigt stöd 20 Aktiverar, leker 8 Tar ej ansvar, osäker 5 Är stödfamilj till fostersyskonen 4 Flera Engagerar sig i sina fostersyskons välbefinnande. Försöker agera så att inte fostersyskonen ska bli ledsna, ska må dåligt eller genom att försöka bidra till att fostersyskonen ska må bra. Jag ser till att hon inte är ensam och att hon inte gråter. (Enkäten, flicka 10 år) Jag brukar tänka på att de bor hos oss på grund av någonting som har hänt. Då brukar jag tänka på att man inte pratar med dem om det för mycket för då kanske de kan bli ledsna och det tycker jag inte om. (Helen, diskussionsgrupp, 11-14)
Olika sätt att ta ansvar på Cecilia På söndagskvällar och måndagar undviker jag att hamna i konflikter med dem. Då har de varit hos sina riktiga föräldrar och då kan det vara jobbigt att komma tillbaka. Att försöka förändra föräldrars beteende gentemot fostersyskonen. Att ge fostersyskonen mer tid tillsammans med föräldrarna. Att betrakta sitt fostersyskon som ett vanligt syskon. Ge goda råd Jill Hans mamma berättar ofta saker för honom som han inte får berätta vidare. Ingrid Hemligheter? Jill Ja, och det är hemska saker. Han berättade för mig att hans mamma sagt till honom att en dag när hon kom hem hade hennes sambo legat död i lägenheten. Det hade varit blod i näsan och munnen. Och det berättar hon då för honom och säger att: Det här får du inte säga. Att berätta det för en 14-årig unge som inte mått särskilt bra i sitt liv! Han kommer till mig och säger att: Du får inte säga det här, du får inte säga att jag har sagt det. Jag sa till honom att: säger hon saker som du mår dåligt av ska du berätta det, vare sig hon har sagt att du får det eller inte. Hon är vuxen och det är inte du. På samma arena Tar ansvar genom att t ex skydda och försvarar sina fostersyskon. Förut så gick jag och min fosterbror i samma skola. Då hängde han efter mig mycket. När vi var där försvarade jag honom om det var någon som mobbade honom eller slog honom. (Diskussionsgrupp 11-14, flicka) (Jill, diskussionsgrupp, 15-17)
Ibland ställs egna behov i relation till fostersyskonens Jag är hans förebild så jag tar rätt mycket ansvar. (enkäten, pojke, 12 år) Det är jobbigt. Mina kompisar tycker det är jobbigt att vara hos mig. Jag blir ledsen när de (fostersyskonen) skriker/slår mig. Men det är inte ofta jag visar det. Eftersom jag vet att de har problem. (Enkäten, flicka 15 år) Omsorg om föräldrarna Snart har jag inte någon mamma längre. Min mamma gör 15 personers arbete. Hon klagar aldrig. Jag vill inte ta tid från min mamma. Jag vill inte prata med min mamma om mina problem för jag vill inte göra henne än mer trött. 60 procent håller helt eller delvis med om påståendet: Ett steg tillbaka De tar stor plats, både barnen och deras biologiska föräldrar. Om jag hade problem verkade de ganska futtiga jämfört med deras (alkoholism mm). Min mamma kämpade för barnen och fick bråka med skola, biologiska föräldrar, barnen. Jag ville inte alltid störa. (enkäten, kvinna, 32 år) Jag försöker vara extra snäll och stötta min mamma när hon har det jobbigt med fostersyskonet.
Tid och uppmärksamhet En tredjedel av de unga i studien upplever en minskning av tid och uppmärksamhet från sina föräldrar. Familjehemmet som moralisk arena Den goda familjen Positivt - ökad frihet Negativ - sorg över att förlora tillgången till en förälder, över att inte vara i fokus. Familjehemsvården omgärdas av moraliska imperativ och föreställningen om den goda familjen är av central betydelse och framträdande i de ungas svar. Vad tycker de unga att de har lärt sig? Genom sina erfarenheter att ha en nära relation till ett barn som har genomlidit svårigheter tycker flera att: De har tillägnat sig en förståelse för andra människors situation. De har lärt sig att inte döma någon på förhand. De har lärt sig att visa hänsyn och vara toleranta. Vill de unga ta ansvar? Om du har svarat att du tar ansvar, vem har bett dig ta ansvar för ditt fostersyskon Antal Förälder 209 Social-/familjehemssekr. 12 Fosterbarnet 30 Jag tycker själv att jag ska ta ansvar 449
Slutsatser Inga riktlinjer för hur barnen i familjehemmen ska agera. Detta får de fundera ut på egen hand. Sällan handledning av socialtjänsten. I samspel med övriga familjemedlemmar förhandlar sig barnen fram till hur de ska bete sig och tolka sin situation. Känner in andra personers situation - uppmärksammar andras behov. Tar ansvar för andras behov och förhandlar om och hur dessa behov ska mötas eller inte. Många av de unga bidrar till omsorgsuppdragets utformning. Det handlar alltså inte om en ensidig process där föräldrar utövar omsorg om sina barn. En paradox Bristen på delaktighet i det officiella uppdraget kan bl a härledas till föreställningar om barn och barndom, de normer som handlar om att barn är oskuldsfulla (icke kompetenta) och inte bör belastas ett alltför stort ansvar. Dessa föreställningar riskerar att resultera i att de unga i vardagen lämnas ensamma att ta ansvar för formandet av sina relationer till fostersyskon och föräldrar och för hur svåra situationer ska hanteras. Inte förhandlingsparter De unga jämför sig med sina fostersyskon och de blir även av andra jämförda med sina fostersyskon. Genom förhandlingsprocesser skapas i familjesystemet olika utrymme för barnen och en del av de unga i studien upplever att de har en annan position i familjen än fostersyskonen. Engagemang som oro Oroar du dig för ditt fostersyskon? n=662 Pojkar/män Flickor/kvinnor Totalt Ofta 21 42 34 Sällan 59 48 52 Utifrån fostersyskonens tidigare erfarenheter framförhandlas i några familjer en behovshierarki. Aldrig 20 10 14
Om du oroar dig vad oroar du dig för? n=370 Samma som för biologiska syskon 5 Missbruk, kriminalitet, sexuell utsatthet 30 Må dåligt 15 Skada sig, få sjukdomar 11 Hamna i bråk 7 Skolproblem 3 Problem med vänner 8 Vara tvungen att flytta 6 Förväntningar Mamma insåg kanske inte att jag hade problem. När jag var liten så hörde man alltid så här: Men du har fått en bra barndom, du vet hur du skall uppföra dig och då visade man alltid sitt nya syskon så här skall man göra. Då blev man ju nästan ett hatobjekt för dom fröken perfekt. Men sen så blev det så att jag tog på mig det själv också, ännu mer sen, när man hade hört det, man ville ju vara duktig. Då tog man på sig det ännu mera själv. Då blev man nästan så där exemplarisk ett tag. Och då blev det ännu jobbigare. Men jag var fortfarande väldigt arg inuti, och jag kritiserade mamma och så där. (Matilda, fokusgrupp 18-25) Problem med biologiska föräldrar 12 Oroar sig inte 1 Pojkar och flickor Omsorgen om fosterbarnet - ett överordnat intresse. Behovshierarkin en förgivettagen ordning. Mer tid och uppmärksamhet blir inte ett möjligt förhandlingstema. De unga som har negativa upplevelser, till största delen flickor/kvinnor, beskriver ett sammanhang i vilket de själva upplever sig som maktlösa. Karl Hela familjen måste hjälpas åt i dessa uppdrag. Annars går det inte. Monica Hur tar ni barn ansvar i de situationerna? Hur hjälps ni åt? Vad gör ni? Karl Ger dem mat, byter blöjor och så. Med Lilleman hjälpte min lillasyster till mycket. Hon är 12 år. Hon matade honom och bytte blöjor och skötte honom. Hjälpte mamma det var mest hon som hjälpte till av oss barn. Det var en tjejgrej. (Karl, individuell intervju)
Matilda Det blir ju gradvis att man tar på sig mer och mer ansvar. Och det var väl inte förrän jag åkte utomlands, då kom mamma på att: det här har hon gjort! för då saknade de helt plötsligt någon som satte på diskmaskinen så fort den var full eller gick ut med soporna eller så vidare. Sådant som bröder gärna avstår ifrån, för det är ju jobbigt att ta i en disktrasa, den kan ju anfalla en. De gjorde mycket grejer ute men det märktes aldrig inne. Det blev så när jag åkte utomlands. Då skrev mamma ett brev och frågade: Vem organiserar allt i jul? Det var jag som hade sett till att allt blev gjort.